Mummel och avlägsna skrik följde plötsligt luften och jag såg frågande upp över vad som kan ha orsakat det. Tillslut hörde jag det som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag innan det skenade i bröstet på mig. 

   ”Justin Bieber är här”

 

---

 

Glädjerus fyllde min kropp när jag hörde viskningarna runt omkring, genast fick jag fart på benen och satte av mot parkeringen bakom det stora tältet. Dock endast några steg bort från platsen jag stått grep en hand tag i min hand och jag rycktes bakåt. Förvirrat såg jag upp för att se Xaviers ansikte. 

   ”Det är dags” sa han endast och började gå i motsatt riktning, med mig i släptåg. Nej! Jag suckade olyckligt när jag insåg att jag inte hade något val utan gick ut på gatan och sedan ner mot hörnet som vi alla skulle stå bakom. Adriana kom efter mig medan resten redan stod på plats. Alla otroligt sensuella i de finaste underkläderna och håret rufsigt men fortfarande otroligt hopsatt. 

   ”Okej, sista scenen då tjejer! Kanske vi ska avsluta med ett ‘bang’?” ropade Diego genom en megafon, jag log snett för mig själv. ”kör musiken!” snart dunkade någon av de populära dubstep låtarna genom högtalarna och jag kände genast den uppumpande energin som flög in i mig. Let’s go!

 

 

Justins Perspektiv. 

Bilen körde in på den öppna parkeringen bakom inspelningen, reklam teamet hade spärrat av en hel gata för att kunna få sin scen rätt. Dock inte en så pass viktigt gata att hela staden blev avspärrad. Fort öppnade jag min bildörr och steg ut i den friska luften, jag huttrade smått när en kylig vind flög innanför min tröja. Jag hade killarna med mig i bilen; Alfredo, Ryan och Chaz. Eftersom dem ändå skulle befinna sig på konserten senare så föreslog mamma att de lika gärna kunde äta lunch med oss. Resten skulle möta oss vid restaurangen om någon timme. 

   I samlad grupp gick vi mot tältet som man behövde passera genom för att komma till inspelningsplatsen. Såklart var dock öppningen spärrad av livvakter men när jag berättade mitt namn och tydligen fanns med på listan de hade i famnen fick jag passera tillsammans med de andra. 

   Tältet kryllade av människor, makeup artister, stylister, män med headset som sprang runt för att få material från punkt A till punkt B. Genast hörde jag hur viskningar spred sig mellan människorna när de kände igen men jag var, men jag kunde inte bry mig mindre. Det enda min blick sökte efter var det välbekanta röda håret, de fylliga läpparna och strålande bruna ögon. Ariel. 

   Plötsligt dånade en röst över platsen, förvirrat gick jag närmre gatan med killarna efter mig. ”okej, sista scenen då tjejer! Kanske vi ska avsluta med ett ‘bang’? Kör musiken!” jag klev ut på gatan samtidigt som musiken pumpades ut genom högtalarna. Gatan var tom på människor och längre bort såg jag en billiknande föremål som höll en kameraman samt en uppsättning kameror. Plötsligt började den häftigt rulla bakåt och min blick såg bortom den för att se anledningen. Det jag fick se slog andan ur mig, min haka föll bildligt talat ner och slog i asfalten. 

   Spets underkläder, svallande hår och breda höfter. Min blick flög över de fem kvinnor som med självsäkra och mäktiga steg gick längst gatan, trots deras skyhöga klackar var varje steg lika stadigt. Dock fastnade min blick snart på endast en av dem. Ariel gick i mitten av dem, hennes hår dansade runt hennes ansikte, hennes höfter svingade från sida till sida medan hon gick mot kameran som fortfarande backade. Hungrigt flög min blick över hennes kropp, jag kunde inte låta bli och kände onekligen effekterna det hade på mig. Tänk på något annat Justin! Något som inte var det lättaste när min största frestelse gick längst gatan iklädd sexiga underkläder som gav mig en bra blick över både hennes runda rumpa och guppande bröst. Hennes blick var riktad framåt och jag bet mig underläppen i frustration vid intensiteten i den. 

 

   ”Woah...” ja, ‘woah’ är rätta ordet. Herregud, jag vill ha henne i min säng. Nu, på en gång. 

   ”PERFEKT! Det var allt. Tack till er alla. Bra jobbat! Nästa avgång, Victoria’s Secret Fashion Show” ljöd rösten ännu en gång högt över platsen precis när musiken tystnad, genast bröt applåder ut och tjut hördes i luften. Plötsligt kryllade det av människor runtomkring oss när det sprangs ut med jackor och annat till tjejerna. En efter den andra supermodellen passerade förbi oss, bredvid mig kunde jag se killarnas huvuden nästan snurra på deras axlar för att kunna se allt och alla på samma gång. Återigen fick jag lyfta mig på tårna för att kunna se över huvudena i jakt efter den röda hjässan. 

   Iklädd en medellång kappa bröt hon plötsligt ut ur mängden med sökande ögon, det ögonblicket hennes ögon fram mina stannade allt för en ynka sekund upp. Att jag hade saknat henne var en underdrift. Både en och tio miljoner gånger hade jag behövt stoppa mig själv från att säga till alla att vi drar hem istället, avbryter allt, bara för att få åka tillbaka till skolan och krypa ner i sängen med henne. Få spendera de där småtimmarna innan solen går upp med att bara prata, skratta med henne, hålla henne i min famn, kyssa hennes läppar, få känna hennes varma hud under mina handflator. I nästa sekund bröts allt och verkligheten kom ruschande tillbaka. 

   ”Justin...” hörde jag henne säga samtidigt som ett brett leende spred sig över hennes ansikte, ett leende som nästan tog andan ur mig. Åh, vad jag älskar henne. Fort satte jag fart på benen och snart slängde sig hennes armar runt min hals och mina armar lindades runt hennes midja och vi kolliderade i en häftig kram. Hårt tryckte jag henne mot mig innan jag borrade ner mitt ansikte i hennes hår, endast för att kunna dra in hennes välbekanta doft. 

   Efter vad som kändes som en evighet lutade vi oss ifrån varandra, mina kinder nästan smärtade på grund av det stora leendet jag hade på läpparna. Men jag kunde inte låta bli. Hon var här, i mina armar, alldeles framför mig. 

   ”Hej” sa jag tillslut. Hon fnittrade lågt, musik för mina öron.

   ”Hej” svarade hon och såg in i mina ögon. Vår stund avbröts av en röst och Ariel vände genast huvudet mot personen innan hon nickade. ”jag måste gå och byta om, men vi möts vid din bil?” jag nickade genast häftigt och följde henne med blicken medan hon gick in i tältet och sedan längre bort. 

   ”Jag vet inte om man ska skratta eller gråta när man tittar på dig” jag rynkade förvirrat på pannan innan jag vände mig om mot Ryan som lagt sin hand på min axel. ”hur hårt hon har dig runt sitt lillfinger är ju... galet” jag himlade genast med ögonen men kunde inte hindra leendet som återigen spred sig över mitt ansikte. 

   ”Jaja” mumlade jag och slog bort hans hand. Genast skrattade de tre innan vi började gå mot bilen ännu en gång. Ute på parkering stod nu Greg och pratade med Poobear, parkeringen var nu mer folkfylld än innan och mer bilar stod parkerade. 

   ”Är ni klara?” frågade Greg när han fick syn på oss. 

   ”Ariel är och byter om så snart” svarade jag och pekade med tummen över axeln mot tältet. De nickade förstående och återgick till sitt samtal. Snart hördes det välkända klickandet från ett par klackar och jag såg genast upp. Nu iklädd en beige kappa med en mörkbrun pälskrage samt ett par andra klackar och vita handskar gick Ariel mot oss med tre personer hack i häl. Hennes hästsvans svängde från sida till sida vid hennes steg och väskan hängde i hennes armveck. De stannade några meter från oss och talade lågt med varandra innan Ariel med en nick vände sig om och tog de sista stegen fram till mig. Jag log älskvärt mot henne och fick motstå de häftigt impulserna att kupa hennes ansikte i mina händer och kyssa henne. De rödmålade läpparna var alldeles för frestande för mitt eget bästa. 

   ”Ska vi?” frågade jag och sträckte ut handen mot henne, med ett leende la hon sin hand vi min och nickade. 

   ”Det ska vi” dock tyckte jag mig skymta en viss nervositet i hennes röst, något jag flinade åt inombords. Aldrig hade jag sett Ariel Madison nervös för någonting. Alltid stod hon självsäker och såg på allt som en barnlek, hon var drottningen över sitt eget universum och alla omkring henne. 

   

Bilen stannade utanför ‘Park Hyatt’ ett av Torontos finaste hotel, utanför kryllade det av paparazzis samt några en grupp fans. Ariel som satt närmast dörren öppnade och klev ur, Greg genast vid hennes sida medan hon med rak rygg gick mot dörrarna. Inte en enda blick mot varken paparazzoerna eller fansen som skrek hennes namn. Därefter klev Ryan och Chaz ur bilen, till min förvåning kände fansen igen dem då jag trott att de var här för Ariels skull. Jag följde efter dem och skrek höljdes ännu en nivå. 

   ”Justin, vad gör du här med Ariel Madison?” ”Dejtar ni?” ”Är ni tillsammans?”  ”Justin!” 

   Frågorna fanns det inget slut på och skriken fortsatte att mangla mina öron medan Poobear vid min sida hjälpte mig in i byggnaden. Med en suck borstade jag bort osynligt smuts från min tröja och letade med blicken efter Ariel, hon stod vid sidan om och pratade lågt med Greg. Snart slöt killarna upp vid min sida och jag plockade genast upp min telefon för att slå en signal till min mamma och se om de redan var här. 

   Vi hade bestämt redan igår att det var enklast att äta lunch på hotellet Ariel bodde på, för att smidigt sedan kunna packa hennes saker och ta med dem innan vi åkte till arenan senare på eftermiddagen. Signal efter signal gick fram tills mamma svarade efter den fjärde. 

   ”Hej, jag undrade bara om ni var här ännu? Vi kom precis” 

   ”Ja, vi sitter inne på restaurangen. Långt in” svarade hon, jag nickade för mig själv och vi sa snabbt hejdå innan jag gick bort till Ariel. 

   ”Kom, de är redan här” sa jag till henne, en flash av skräck ven genom hennes ögon innan det försvann. ”hey, det är ingen fara. De kommer älska dig, lita på mig. Det kommer gå hur bra som helst, du har inget att oroa dig över” försäkrade jag henne. 

   Hon nickade stelt och släppte ut ett nervöst andetag. ”okej, då kör vi” jag nickade och la en hand på hennes nedre rygg innan vi tillsammans gick mot restaurangen som man kom till efter man passerade receptionen, hissarna och de öppna rummen för umgänge. Hotellets lobby var stort och högt i tak. Häftiga takkronor hängde från de mäktiga cirkulära takfönsterna, två trappor befann sig i bottre delen av salen som ledde upp till andra våningen och ramades in av vackra, svarta räcken. Hotellet skrek verkligen av ‘lyx och pengar’, därav de fem stjärnorna de fått. Vi klev genom en stor dörröppning och kom in i restaurangavdelningen, det precis lika präktigt och vackert. 

   Jag märkte att ju längre vi gick ju fler kände igen oss men ingen gjorde en ansats till att resa sig och komma fram. Något jag mentalt tackade för, måltider var de få undantagen jag verkligen inte ville bli störd under. Efteråt kunde jag gärna ta kort eller skriva en autograf men inte medan jag åt. Ariel stelnade till och stannade upp i sina steg. Jag viftade åt killarna att fortsätta fram till familjen som nu fått syn på oss och börjat resa sig från sina platser. Frågande vände jag mig mot Ariel. 

   ”Vad är det?” frågade jag henne. Jag såg hur hon svalde. 

   ”Jag... ehm... j-jag vet inte hur jag ska bete mig. Det här är inte människor som jag kan iskallt se ner på, hårt skaka i hand och styra runt. Det här är din familj Justin. Jag vill göra ett gott intryck, inbilla dem att jag faktiskt förtjänar dig. Inte få dem att tro att...” hon skakade på huvudet. 

   ”Ariel, baby. För det första, tvivla aldrig på om du förtjänar mig eller inte. För det gör du, om du så vill tro det eller ej. För det andra, låtsas... låtsas som att det bara är du och jag, som att vi är i ditt eller mitt sovrum. Det finns inga kameror, inga andra som viskar eller tar kort. Det är bara vi. Bete dig som om ingen annan finns, okej?” jag fångade upp hennes händer i mina medan jag såg in i hennes ögon. Jag såg rädslan i dem och försökte överföra en del av mitt lugn. 

 

 

Ariels Perspektiv.

Mitt hjärta skenade i bröstet på mig och för första gången någonsin kände jag hur mina handflator var täckta av svett, till min lycka bar jag fortfarande de vita handskarna. Det var dags att ta det stora steget och träffa Justins familj, träffa hans föräldrar. Personerna som gjort honom, som älskade honom mer än allt annat. Hans allt. 

   Justin kramade min hand och jag såg genast tillbaka in i hans ögon, hans ögon som gnistrade av iver och lugn. Jag drog in ett djupt andetag och släppte ut det innan jag nickade till honom. Jag klarade det här, jag har tagit mig genom svårare saker, försökte jag intala mig själv medan vi gick den sista biten fram till hans familj. Min blick landade först på en kvinna, en kvinna med en utstrålning så lik Justins och genast insåg jag att hon var Justins mamma. Hon var otroligt vacker med ett hårsvall som böljade ner förbi en bit nedanför hennes bröst och de bruna ögonen mötte mina samtidigt som ett lugnande leende spred sig över hennes läppar. Bredvid henne stod en man, mannen hade skäggstubbet ansikte och ett par bruna ögon så lika Justins. Hans armar var täcka av tatueringar och genast förstod jag vart Justin fått sin inspiration ifrån då likt sin far påbörjat sina armars verk. 

   Vi stannade framför dem och min blick pendlade häftigt mellan dem. 

   ”Ariel, det här är min mamma Pattie och min pappa Jeremy. Mamma och pappa, det här är Ariel Madison” introducerade Justin bredvid mig, genast sträckte jag ut min hand mot Pattie. 

   ”Åh, jag gör inte handskakningar. Jag gör kramar” sa hon och innan jag hann reagera eller säga ett enda ord hade hon dragit in mig i sin famn. Förvånat stod jag ett ögonblick innan jag försiktigt besvarade hennes kram. ”det är väldigt trevligt att träffa dig Ariel, jag har hört väldigt mycket om dig” mina kinder blossade genast röda vid hennes ord. Så han hade pratat om mig? Mycket? 

   ”Gör du också bara kramar?” frågade jag sedan Jeremy, han flinade brett till svars innan han nickade häftigt och slog ut armarna. 

   ”Välkommen till team Bieber” utbrast han innan han drog in mig i en kram. Jag skrattade till och stapplade ett steg bakåt när han släppte taget. Wow, vad det enda jag kunde tänka när jag kände hur Justins händer fann min kropp och hjälpte mig att återfinna balansen. 

   ”Såså, Jeremy ha nu inte sönder Justins nya flickvän” skräck ven genast genom mig när jag hörde rösten säga ordet ‘flickvän’ högt och ute bland folk men insåg snart att vi var placerade så långt in och långt bort från andra att de omöjligt kan ha hört. Rösten tillhörde en äldre kvinna, smala glasögon satt på hennes nästipp och hon hade kort hår som räckte hennes till käkbenen och lugg. Hon hade något hemtrevligt över sig och jag log genast stort mot henne. Hon måste vara Justins mormor. ”hej, Ariel. Det är så otroligt kul att äntligen få träffa dig. Jag är Diane, Justins mormor” hennes kram var mjuk och ännu en gång träffades jag av den ‘hemtrevliga’ känslan som fick en saknad att fylla min mage. En saknad jag inte alls förstod. 

   Tillsist klev en äldre man fram, ett brett leende vilade på hans läppar. Hans kulmage gömdes bakom en lila tröja och det lilla av det håret han hade kvar stod åt alla håll på hans huvud. Utan att ha sagt ett enda ord till honom visste jag redan att jag tyckte om honom. Detta var hur jag tänkte att Jultomten såg ut när jag var liten, tänkte jag för mig själv. 

   ”... Bruce, Justins morfar” jag missade Bruces första ord men spelade bort det med ett brett leende och omfamnades av den sista kramen. Därefter vände jag huvudet mot Justins som hade ett stort leende på läpparna, jag kunde inte hindra mitt egna när jag såg hans. Han såg ut att sväva på moln. 

   ”Jag älskar dig, så otroligt mycket” viskade han sedan i mitt öra. Genast hettade mina kinder. 

   ”Jag älskar dig också” viskade jag tillbaka. 

 

Varning! Grafisk Sexualitet. Lunchen tog uppåt två timmar men det kändes som fem minuter. Justins familj var likt ingen annan jag någonsin träffat. Alla så olika men lika på samma gång. Jag hade nog aldrig skrattat så mycket under en måltid. Hänförd hade jag lyssnat på alla pinsamma historier som de berättat om Justin under hans tidigare år, med röda kinder hade Justin sett ner i knät medan jag skrattat och kramat hans hand. Jag älskade hur lätt det var att prata med dem, oroheterna över att jag inte skulle passa in eller att de inte skulle acceptera mig försvann fort. 

   ”Vi ses vid arenan då. Jag följer med Ariel upp för att hjälpa henne packa hennes väskor” hörde jag Justin säga till sin familj medan han drog mig mot hissarna. Jag rynkade lätt på pannan. Men mina väskor var redan packade, tänkte jag för mig själv. 

   Hissen plingade till och vi klev in. ”ehm Justin... mina väskor är redan packade” 

   ”Jag vet, jag behövde bara en ursäkt för att få lite ensam tid med dig” i nästa sekund var jag upptryckt mot ena hissväggen och Justins läppar låg över mina. En flämtning lämnade mina läppar när de äntligen fick känna den efterlängtade känslan att det gick likt en elektrisk stöt genom mig. Fort flög mina händer in i hans hår medan jag tryckte honom närmre, Justins händer famlade över min kropp som om han behövde känna överallt samtidigt. 

   Vi rycktes till verkligheten när hissen plingade till igen och dörrarna gled upp, fort hoppade Justin bort från mig innan han grep tag i min hand. Till min lycka var korridoren tom och snabbt drog jag upp min rumsnyckel innan jag satte den i låset. Dörren öppnades och jag drog genast in Justin med mig, så fort dörren stängdes bakom mig var jag upptryckt ännu en gång. 

   Våra kyssar ekade i rummet, våra tungor brottades och utforskade varandras munnar medan våra händer slet av den andras kläder. Min kappa föll till golvet och Justins följde snart efter, mina fingertoppar mötte hans varma hud och genast spred sig gåshud över min arm. Det kliade i mina fingrar att få röra honom precis överallt, få känna hans bara hud mot min. 

   Justins händer smekte från mina höfter upp över min mage innan han kupade min bröst som täcktes av den svarta urringade blusen jag bar. Ett stön lämnade hans läppar innan han lutade sig tillbaka för att sedan böja sig ner och placera blöta kyssar över mitt ena nyckelben innan de vandrade ner till mina bröst. 

   ”Du vet inte hur svårt det var att inte ta dig där på bordet när du tog av dig din kappa. Den här blusen passar dig alldeles för bra” hörde jag Justin mumla mot min hud, hans ord fick en flämtning att falla från mina läppar och gjorde mig endast ännu mer upphetsad. 

   ”Ska jag slänga den alltså?” frågade jag honom flämtande, hans läppar kysste nu över min hals. Jag tiltade huvudet försiktigt åt sidan för att ge honom mer utrymme medan jag lät honom fortsätta med sin magi. 

   ”Se bara till att aldrig bära den igen i min närhet... jag kommer troligtvis inte ha lika stor självkontroll nästa gång och vem vet vad som kan hända då” en rysning vandrade längst min ryggrad vid bilderna han målade upp. Genast grep jag tag om hans ansikte och kysste honom häftigt. Klädesplagg efter klädesplagg föll från våra kroppar tills vi föll ner på sängen i endast underkläder. Justins varma händer smekte över min kropp och fick mig att känna mig otroligt älskad. Det var vad han fick mig att känna varje gång han såg på mig, varje gång han rörde vid mig. Älskad. 

   ”Justin...” flämtade jag när mitt underliv dunkade av upphetsning och skrek efter honom. Desperat höjde jag mina höfter och tryckte dem mot hans, vilket genast fick ett stön att falla från hans läppar. Återigen fann hans läppar mina och jag tiltade på huvudet. Justins händer dök ner under min rygg och snart kände jag hur axelbanden till min bh föll slappa, i nästa sekund anslöt den till kläderna som täckte golvet. En kvidning kom från min mun när Justins läppar överlappade ett utav mina bröst och min rygg gick upp i brygga under honom. Men jag hade inte tid för förspel, jag ville ha honom nu och det fort. Mina händer fann hans hår och därefter hans ansikte som jag genast drog upp till mitt eget. 

   ”Bara... jag behöver dig, nu...” flämtade jag fram mot hans läppar. Justin försvann sekunden efter men var lika snabbt tillbaka, nu utan sina kalsonger och hans händer fann mina höfter där han snabbt drog ner mina trosor innan han slängde dem över axeln. Han hade sig till rätta mellan mina ben som jag nu särat brett för honom innan jag lindade dem runt hans höfter. Jag kysste hans läppar i samma ögonblick som han trängde in. Oh, god!

 

---

 

woooooooooahh! längsta kapitlet på länge... uppåt 3500 ord... vilket jag hoppas verkligen uppskattades. hade fortsatt men kände att tiden började rinna ut. 

så Ariel träffade Justins familj, vilket gick bra. vad tyckte ni om hennes rädsla innan? vad tyckte ni om möttet? o sedan hettade det till lite mellan Jariel... heheheheheheh... vad tyckte ni om det? 

VAD TYCKS? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. tack så jättemycket för alla kommentarer som ramlade in, taaaaack! de betyder verkligen allt för mig. TACK!