”Deztiny gumman, dags att vakna” sa Summer med mjuk stämma och smekte mig över håret. Jag stönade trött och rullade runt med täckte insnörpt runt kroppen, Summer skrattade åt mina handlingar innan hon öppnade luckan och försvann ner. Jag släpade mig upp ur sängen och gick bort till mitt lilla badrum där jag tog en snabb dusch innan jag - naken - gick till klädkammaren för att klä på mig.

   Jag klädde mig i ett par svarta, spets trosor och en matchande bh innan jag ställde mig med händerna i sidorna och lät blicken svepa över kläderna. Tillslut bestämde jag mig för ett par svarta, skinny jeans tillsammans med en enkel, grå tröja och på huvudet satte jag en orange hatt med brunt band. Jag lät mitt mörka hår vara då det självlockade sig när det torkade och gick sedan ut till sängen igen, jag samlade ihop alla mina saker och stoppade ner det i väskan. Jag drog till mig mina pilotglasögon från byrån innan jag gick bort till luckan. Väl nere i hallen släppte jag väskan på golvet och gick bort till köket där jag hörde röster.

   ”Deztiny! Vad tycker du!?” utbrast Sunshine när hon fick syn på mig.

   ”Tycker om vad?” frågade jag förvirrat och gick fram till den utstickande barbordet.

   ”Ska jag se ut såhär?” frågade hon och fick rött, midjelångt hår och smaragdgröna ögon tillsammans med bedårande fräknar. ”eller?” fortsatte hon sedan och fick blont, kort hår och vackra bruna ögon. Jag drog fundersamt på läpparna. 

   ”Jag tycker blont!” sa Thunder från diskbänken, men Sunshine såg inte på honom utan verkade bara bry sig om min åsikt. Hon såg frågande på mig med de bruna ögonen. 

   ”Håller med Thunder, kör på blont” svarade jag sedan, hon nickade och förblev blond och chokladbrun ögd.

   ”Frukost!” ropade Summer högt och på nolltid var alla samlade nere i köket för att äta frukosten som bestod av något slags rått kött. ”kör försiktigt” sa Summer till Sterling då han skulle skjutsa oss till skolan, alla förutom Faith och Thunder som var för gamla för skolan.

   ”Jag ska” försäkrade han sin fru och kysste hennes läppar, med en suck satte jag mig i ett säte på bussen.

   ”Så fort vi har fixat motorcyklarna så är det inget mer skjutsande för min del” sa jag buttert och Sterling skrattade.

   ”Nu börjar du låta som en riktig tonåring” retades Sterling och Blue, Crystal, Sunshine och Harmony skrattade.

”Om ni två går längst korridoren kommer ni hitta era skåp och sedan knackar ni på klassrum 4 och hälsar från mig” berättade rektorn och pekade på den långa korridoren. ”så visar jag er era korridorer” fortsatte hon och vände sig till Harmony, Sunshine och Crystal. Jag och Blue hade turen att hamna i samma klass då vi dessutom - den här gången - låtsades att vi var syskon.

   Tillsammans med Blue gick jag genom den elevtomma korridoren för att hitta skåp 314 och 319, med nyckeln jag fått av rektorn låste jag upp skåp nummer 314 och la in min väska och drog av mig jackan och solglasögonen. Med en suck stängde jag skåpet igen, att introduceras inför en ny klass var alltid en plåga. Inte för att vi någonsin ansträngde oss för att skapa nya vänner så var det ändå en pina att stå ut med blickarna och kommentarerna som de trodde vi inte hörde men mycket väl gjorde. Ännu en förmån att vara ängel, super bra hörsel. 

   Det var alltid många avundsjuka blickar från speciellt tjejer då de snobbigare, överklass tjejerna ansåg att vi såg för bra ut för att vara riktiga, alltså plastikopererade. Men jag är så äkta man kan bli. Killarna fick istället kommentarerna att de var bögar eller något annat fult eller arga blickar då de drog åt sig all kvinnlig uppmärksamhet. Människor är en konstig art, himla tävlingsinriktade. Ska alltid vara bäst.

   ”Kom igen, det här är bra för oss. Att kunna människornas kultur och sätt att leva gör att vi lättare smälter in” påpekade Blue och la händerna på mina axlar. Jag nickade uttråkat och vi gick sedan mot dörren som hade en stor grön '4' på sig. Jag gav Blue en blick innan jag hårt knackade på dörren. Mummel hördes inifrån klassrummet innan den öppnades och en kort gubbe med grått hår och läsglasögon stack ut sitt huvud.

   ”Jaha, vad kan jag stå till tjänst med? Är det någon ni söker?” frågade han lugnt.

   ”Vi är de nya eleverna” svarade Blue lika lugnt tillbaka, gubben höjde för en sekund på ögonbrynen innan han såg glatt på oss. Han öppnade genast dörren mer så vi kunde komma in. ”tysta nu klassen!” ropade han och fort tystnade det förutom någon enstaka konversation som fortfarande viskades fram. ”det här är…” sa gubben och vände sig mot oss.

   ”Mitt namn är Blue Hastings” sa Blue och såg runt på de nyfikna och häpna ansiktena av eleverna i klassen som nu riktat sin fulla fokus på oss två. ”och mitt namn är Deztiny Hastings” fortsatte jag och gjorde en lame liten vink med armen som jag har sett många andra göra förut när de har presenterat sig själva.

   ”Och ni är hjärtligt välkomna till vår klass, mitt namn är Mr. Berkeley” vidtog gubben, Mr. Berkeley. ”ni kan sätta er ner på platserna där borta” fortsatte han och pekade på två platser längst bak i klassrummet.

   Vi nickade och gick mellan bänkarna för att komma till våra platser, blickarna följde oss och jag kunde redan höra viskningarna som spred sig. Med en låg suck satte jag mig på den hårda trästolen och såg uttråkat på tavlan, även om man lär sig en del användbara saker i skolan så har hela den här grejen aldrig varit min favorit grej. Men dock uthärdligt. Mr. Berkeley började prata igen om vad det än varit han hållit på med innan vi störde och jag stönade.

   Nej, glöm vad jag sa. Jag hatar det här!

”Hur gick det för er då?” frågade vi och slog oss ner på gräsmattan där Sunshine och Harmony redan satt, både med sin lunch framför sig. Eller snarare Sunshine med sina lunch framför sig, Harmony hade spegeln framför ansiktet medan hon kletade mer läppglans på läpparna. 

   ”Som alltid, hakorna föll och ögonen höll nästan på att ploppa ur” svarade Harmony och kastade belåtet med håret medan hon la ner sin läppglans i väskan igen, jag himlade på ögonen och vände mig mot Sunshine istället.

   ”Okej, antar jag” svarade hon och ryckte nonchalant på axlarna. Plötsligt kom Crystal kom med snabba steg mot oss och slog sig ner bredvid sin bror och suckade frustrerat. 

   ”Usch, jag hatar det här stället” muttrade hon och la armarna i kors. ”jag menar ni går i alla fall i samma klass” utbrast hon och såg på oss, Harmony och Sunshine hade också hamnat i samma klass då de låtsades att de var tvåäggstvillingar, vilket var en möjlighet då Sunshine nu var lika blond som Harmony. "men jag är alldeles själv med dessa hemska människor" 

   ”High five” sa jag och höjde handen mot Crystal. ”team hatar det här stället” förklarade jag för att hon skulle slå min hand tillbaka, Blue skrattade roat och skakade på huvudet. Han tog saker så lätt hela tiden och det tog mycket för att göra honom det minsta sur eller arg, vilket ofta gjorde mig arg och sur. Återigen förundrades jag över hur vi ens stod ut med varandra då vi var så extremt olika.

skoooooooooooola, euk. freakin' hate it! men man måste ju.. :/ vad tycks? kom igen raring KOMMENTERA! ;)♥