PREVIOUS:   Jag stod still i chock och kände hans händer om min nacke. Efter någon sekund lutade han sig bak, jag tittade upp på honom och han såg tillbaka på mig. Han var precis på väg att säga något när jag slängde mina armar om honom och tryckte mina läppar hårt mot hans. Han lindade fort sina armar om min midja och tryckte mig närmre, mina händer trevade ivrigt nerför hans rygg och in under hans tröja. Jag hasade upp den och strök med mina fingrar över hans mage och upp till hans bröstkorg. Hans armar hade släppte taget runt min midja för att smeka min nakna rygg och runt till mina bröst.

   Jag strök min tunga mot hans läppar och han öppnade munnen för att möta min tunga med sin. 
Vi sjönk ner på knäna och jag satte mig sedan gränsle över hans höfter och kyssarna blev hungrigare och hungrigare. Jag tryckte ner honom på rygg och flätade in mina fingrar i hans hår, hans händer gled nerför min rygg och ner till min rumpa. Han masserade behagligt mina läppar med sina och min tunga lekte ivrigt med hans.

 

---

 

Hangover by Taio Cruz

 

Jag stönade över bultandet som hotade att spränga mitt huvud i tusen små delar. Jag öppnade försiktigt ögonen för att snabbt stänga dem igen när det kändes som om miljoner nålar just punkterade mina ögon. Jag kände hur de tårades och försökte långsamt öppna dem igen, jag lyckades kisa och hävde mig sakta upp i sittande ställning.

   Yrseln fick mig att falla ner mot marken igen och jag märkte då det sträva underlaget jag låg på inte de silkeslena lakanen på hotellrummet. Jag suckade och satte mig upp igen, jag kände hur det dåliga humöret kom till full styrka och jag kände för att gråta. Jag kom upp på knäna och stötte till något på vägen, det gnällde till och snart började de röra på sig.

   Jag orkade inte bry mig om vad det var utan jag tittade mig istället förvirrat omkring och kände hur huden brände på mina axlar och mage. Jag tittade ner och såg att mitt vita linne hade förstörts linne upp till, mina shorts satt på och jag letade lite efter en kofta som jag hade för mig att jag hade haft på mig.

   Något ställde sig upp bredvid mig och jag fokuserade blicken ett ögonblick för att se att det bara var Justin som ställde sig upp, jag stönade och önskade att den förbannade solen ville sluta lysa och ge mig om omöjligt ännu mer huvudvärk. Justin bredvid mig gnuggade sig i ögonen och gäspade.

   ”usch” utbrast jag lågt och började gå ifrån honom, jag kände hur trögt det var att gå i sanden och blev ännu mer irriterad. Jag hörde hur Justin följde efter mig och snart gick han bredvid mig, han lika borta som jag kände mig. Mina fötter kom äntligen till ett mer enkelt underlag att gå på och jag kunde nu öka takten något, jag gick bort mot skugga och kom in i den svala byggnaden. Jag gick fram till hissen och kände hur folk följde oss med blicken, hissen plingade till och jag klev in med Justin efter mig. Dörrarna åkte igen och jag lutade mig trött mot väggen.

   ”mitt huvud gör ont” mumlade jag fram och fick ett stön till svar från Justin, hissen plingade till och dörrarna öppnades. Vi möttes av rop, springande och panikslagna ansikten, förvirrat gick jag ur hissen med Justin.

   ”DÄR ÄR DEM!” hörde jag någon skrika över alla andra rop och allt blev tyst. Jag tittade förvånat på dem alla och undrade varför de tittade så konstigt på mig, hade jag något i ansiktet? Sand?

   ”så jag ser att ni har roat er måttligt i natt” sa Scooter och klev fram ur mängden med armarna i kors, Maggie slöt snabbt upp bakom honom.

   ”ehm… vad menar du?” frågade Justin förvirrat. Jag såg frågande på Scooter, ett svagt flimmer av minnen kom tillbaka till mig och jag kom ihåg att jag hade tagit med mig Justin för att han skulle kunna ta hand om mig när jag hade fått för mycket dricka i kroppen. Men den planen gick ju tydligen inte så bra som jag hade hoppats.

   ”tja, vänd på huvudet och titta på varandra” sa Maggie och skrattade. Förvirrat vände jag blicken mot Justin och min uppmärksamhet lades först på att killen inte hade någon tröja på sig och hans hud hade blivit något bränd under morgonen.

   Min blick vandrade från hans mage, över hans bröstkorg och upp mot hans ansikte. Hans blick mötte min och han verkade lika förvirrad som jag tills jag såg hans mun och flämtade till. Runt Justins mun hade han läppstift som var som en rund cirkel över hans läppar och en bit ut på kinden. Jag förstod direkt att det var att det var mitt läppstift! Mitt röda läppstift som var kletat över hela Justins mun, mitt! Det kunde bara betyda en sak… oh nej!

 

 

Justins Perspektiv. 

   Min blick gled över hennes shorts, upp över hennes mage och jag såg nu att hennes linne hade förstörts något i urringningen och jag undrade när det hände igår. Sedan gled min blick upp till hennes ansikte och hennes bruna ögon mötte mina, jag tittade sedan över resten av hennes ansikte och såg hur hennes mun var täckt av rött läppstift. Vad hade hon gjort?

   ”oh my God! Det här betyder ingenting. Okej, absolut ingenting!” utbrast hon bestört och jag såg frågande på henne. Kenny kom fram med en liten spegel och hans breda flin gjorde mig orolig, förvirrat tittade jag in i spegeln och såg att jag hade ett likadant rött klet över munnen. Jag kände hur hakan föll och jag vände mig mot Melody igen. Nu förstod jag vad Scooter pratade om att vi hade måttligt roligt igår.

   ”är dem tillbaka? Är dem här?” hörde jag en orolig kvinnoröst säga innan jag såg Melodys mamma knuffa sig ut genom gruppen men hon stelnade i sitt steg när hon såg oss. ”vad har ni gjort!?” frågade hon gällt. ”säg inte att ni har legat och hånglat någon stans och vi har sprungit runt som yra höns nästan sjuka av oro för eran skull?” frågade hon sedan och började få en hög röd nyans i ansiktet och jag tittade skrämt på henne.

   ”ehm…” sa Melody bredvid mig och jag visste att hon tyckte att situationen var lika pinsam som jag nu när i stort sett alla i hela crewet var samlat här och såg hur vi blev utskällda för något vi inte kom ihåg. Tack vare spriten!

   ”kan vi prata om det här sen? Jag vill jättegärna byta om, tvätta mig och… kräkas” sa hon och la en hand över sin mun.

   ”HAR NI DRUCKIT OCKSÅ!?” skrek hennes mamma och det såg ut som om skulle få ett anfall snart.

 

   Jag hade fått tvätta av mig Melodys läppstift från munnen och tagit en dusch som sköljde bort sanden och förhoppningsvis lite att spritlukten. När jag klev ur duschen och tittade mig i spegeln och såg ner på mina läppar kunde jag inte undgå att känna både glädje och besvikelse. Glädje över att jag faktiskt hade kysst henne men besvikelse över att jag inte kom ihåg något. Jag gick ut ur badrummet och tog på mig ett par längre shorts och en t-shirt och hörde sedan en harkling bakom mig och förstod direkt att det var en mindre glad mamma som stod bakom mig. Jag vände mig långsamt om och såg att jag hade rätt, där stod mamma med armarna i kors och ett strängt ansiktsuttryck.

   ”förstår du hur orolig jag har varit hela morgonen? Vi trodde att ni hade blivit kidnappade!” sa mamma argt och jag nickade. ”sen kommer ni insläppandes, du i ingen tröja, Melody i nästan trasig tröja och båda med rött läppstift runt munnarna och luktar som en spritfabrik!”

   ”det kommer inte hända igen” mumlade jag med en suck och mamma såg vaksamt på mig. Sedan nickade hon och klampade ut ur rummet, jag andades ut och föll ner på sängen. Jag kände hur bristen på sömn från natten och huvudvärken från baksmällan gjorde mig ännu tröttare tillsammans med den mjuka sängen och snart sov jag gott.

 

 

Stellas Perspektiv. 

   Det röda läppstiftet och all sand från min kropp var nu borta och jag hade fått på mig ett par mjuks shorts, en t-shirt och en mörkblå tunn kofta. Jag gick ut ur badrummet och möttes av mamma och pappa som såg missnöjt på mig och jag satte mig i den bruna soffan. Jag väntade tålmodigt på deras gnäll och skäll om det jag gjorde var fel och hur oroliga de hade varit.

   ”vi är inte glada över det du gjorde, Stella” började mamma och jag suckade lågt. ”sucka inte! Du gjorde fel och det vet du” påpekade hon och såg argt på mig.

   ”ja, jag vet. Men här var inte meningen skulle hända, det var därför jag tog med mig Justin” försvarade jag mig med.

   ”nej! Det slutade ju med att… ja, bara gud vet vad ni gjorde” sa mamma med avsmak.

   ”och varför alkoholen Stella? Vart fick du tag i den förresten?” frågade pappa mer lugnt än mamma.

   ”ehm… i baren” sa jag lågt.

   ”jag behöver ta ett snack med hotellet” mumlade mamma och tittade sedan på mig med en ”fortsätt” blick.

   ”och varför… jag var arg och ville komma bort” sa jag och ryckte på axlarna, mamma stönade.

   ”Stella, du vet att alkohol inte är lösningen!” sa hon. ”spriten hjälper inte, du borde inte ens dricka. Du är så ung-” började mamma predika.

   ”men sluta! Som om du inte drack i min ålder, eller vänta… det låter mer som om du aldrig har varit ung!” sa jag och drog handen genom håret innan jag slog ut med armarna.

 

 

   Mamma såg ironiskt på mig och pappa skrattade bredvid henne. ”hon inte…” sa pappa och pekade roat på mamma. ”hon var värst, kan jag säga dig” la han sedan till och mamma såg irriterat på honom.

   ”tror du att det hjälper just nu, Daniel!” sa hon till honom och jag skrattade roat åt mina föräldrar. De var verkligen jättebra på att sköta allvarliga samtal…

 

---

 

hahahhahaha! jaaa... lite awkward dära! ;) tja, kunde kanske ha gjort det längre o mer... detaljerat men jag orkade inte! :) vad tycks?? kommentera! ♥ vad tror ni händer nu mellan hon o Justin? O hon o Dimtri!?

   Planet gick en halvtimme senare nerför landning och vi fick tillslut gå av, jag gick genom flygplatsen och hade nu mött upp Maggie och Houston som glatt hälsade på mig men jag gav dem bara ett tunt leende. Jag hörde hur de diskuterade över mitt beteende bakom mig men jag orkade inte bry mig, jag nådde dörren och blixtarna började direkt hagla över oss.

   ”MELODY!” Nu var det dags igen…

 

---

  

Jag gick med sänkt huvud genom havet av människor och kom fram till bilen med hjälp av Houston och andra säkerhetsvakter. Jag öppnade bildörren och gled fort in, pappa, mamma och Maggie följde fort efter och Houston hoppade in där framme tillsammans med chauffören. 

   "så har det varit skönt att vara hemma lite?" frågade Maggie mig. 

   "inte direkt" mumlade jag. 

   "du behöver inte vara otrevlig, Melody" sa mamma och menade min attityd. 

   "men nu kan jag vara det, mamma. För jag är förbannad, inte på någon utav er men det spelar ingen roll, det kommer gå ut på någon utav er om ni..." sa jag irriterat och orkade tillslut inte förklara utan stönade bara i frustration. 

   "okej, okej. Vi förstår" sa Maggie och höjde sina händer i en avväpnande gest. Jag nickade tacksamt mot henne och vände sedan blicken mot fönstret och längtade tills vi kom fram till hotellet.

 

Vi stannade utanför ett stort och pampigt hotell och jag klev fort ur, jag hörde på håll hur kameror tog kort och fans skrik och rop. Jag skyddade mitt ansikte med handen och gick fort in i lobbyn, det var såklart stort, luftigt och ... överdrivet.

   Wow, tänkte jag för mig själv. Jag måste verkligen rycka upp mig, jag låter ju mitt dåliga humör drabba allt. Jag gick fram till disken och log mot kvinnan bakom datorn, resten av mitt lilla crew slöt upp bakom mig och kvinnan log förstående mot mig. Hon rullade bak med sin stol och tog tag i nycklar innan hon rullade tillbaka och gav oss alla olika. 

   "tackar" sa jag artigt och började gå mot hissen, vi åkte upp till rätt våning och klev ur. "vart bor alla andra?" frågade jag. 

   "ehm... Justin bor tre rum från dig, sen är det Scooter, Kenny" informerade pappa och pekade runt på olika dörrar och sa olika namn, jag nickade och gick sedan fram till mitt rums nummer. Jag öppnade och stängde fort dörren om mig igen, jag tittade in i rummet och såg den himmelska dubbelsängen, en byrå, små bord och prydnadssaker. Jag saknar bussen!

 

Jag satt på den lilla balkongen och såg ut över Spaniens vackra gator, där nere åkte bilarna runt och tutade på varandra, människorna pratade snabb och svår spanska och det doftade gott av maten från restaurangerna. Landet blev ännu vackrare nu på kvällen när lampor lyste upp de vackra byggnaderna. Jag log och älskade verkligen mitt liv i just denna stund, att kunna resa till sådana här platser, få uppleva sådana här saker.

   En fågel gled förbi och skrek ut ett ljud och jag följde den med blicken tills den försvann bort i horisonten. Jag hörde hur musik pumpades från någon klubb nere på gatan och jag ställde mig upp för att titta ner över räcket. Jag kastade en blick in i hotellrummet för att titta på klockan och såg att den slog halv tio på kvällen. 
Jag suckade och önskade att jag var där nere på klubben och kunde få i mig lite alkohol som tog mig bort från verkligheten en stund. Som för ett ögonblick lät mig glömma Dimitris beteende och mina känslor för Justin som helt plösligt hade bubblat upp igen nu när jag var tillbaka.

   Jag gick in på hotellet och bytte om från de varma jeansen till ett par shorts, jag lät linnet och den tunna koftan vara på och tittade mig i spegeln och såg till att det röda läppstiftet på mina läppar inte hade kletat eller satt fast på tänderna innan jag försiktigt öppnade dörren till mitt rum och stängde den tyst igen.

   Jag trippade bort till Justins dörr och knackade så försiktigt jag kunde, dörren öppnades och jag tryckte mig fort in för att slippa stå i korridoren om någon kom förbi. Jag stängde dörren igen och vände mig sedan om för att se en förvånad Justin, han hade på sig ett par svarta jeans och en enkel t-shirt. 

   "hej på dig med" sa han och skrattade, jag log ursäktande.

   "bättre att prata här inne än där ute" förklarade jag och han nickade. "så?" frågade han efter en stund. 

   "skulle du vilja göra mig en tjänst?" frågade jag honom. 

   "det beror på" svarade han och såg misstänksamt på mig. 

   "skulle du kunna följa med mig och typ vaka över mig så jag inte gör något dumt?" frågade jag och han rynkade förvirrat på pannan. 

   "va?" frågade han. 

   "ja" svarade jag och log stort mot honom. "ehm... okej" sa han en aning tvekande och kliade sig i nacken. 

   "bra!" sa jag glatt och grepp tag om hans arm samtidigt som jag öppnade dörren. Jag drog med honom ut ur rummet och stängde dörren igen, jag satte fingret över läpparna för att meddelande att han skulle vara tyst. Han nickade smått och vi började smyga bort mot hissen, jag tryckte på "hit" - knappen och trampade otåligt med fötterna. Hissen plingade till och jag drog fort med mig Justin in, när dörrarna gled igen andades jag ut. 

   "vad exakt är det vi ska göra?" frågade Justin bredvid mig. 

   "ehm... kanske bäst att du inte vet än" svarade jag och han tänkte precis protestera när hissen plingade till igen och jag drog med honom ut i lobbyn. Jag hukade mig och drog i hans arm och tvingade ner honom i samma ställning. Jag tog ledningen och smög bort mot dörrarna som ledde till utomhusresturangen, poolen, baren och sedan vidare till hotellets privata strand. Vi kom ut och man hörde hur det spelades hög musik borta i baren, jag gick och tittade mig jämt och ständigt om för att se till att ingen ur vårat crew hade bestämt sig för att ta en drink eller liknande. Jag gick bort mot en buske och vände mig mot en nu jätteförvirrad Justin. 

   "vad-" började han. 

   "kan du hålla den här medan jag fixar en grej" frågade jag och tog fort av mig koftan. Jag gav den till honom och han tog undrande tag i den. Jag drog upp mitt linne så det blev en magtröja och tryckte sedan upp mina bröst mer så det såg ut som om jag hade push-up bh på mig. 

   "men vad-" frågade Justin bredvid mig. 

   "hur tror du annars att jag ska lura till mig sprit från bartendern?" frågade jag honom och såg menande på honom medan jag satte upp mitt hår i en slarvig med sexig frisyr. 

   "Melody" väste Justin bakom mig när jag lämnade honom bakom busken, men jag ignorerade honom och styrde mina steg mot baren.

Justins Perspektiv. 

   Melody räckte mig hennes kofta och nu började jag bli riktigt fundersam över vad hon hade i tankarna. Hon drog till min förvåning upp sitt vita linne och visade sin bruna, platta mage. Hon gjorde linnet till en magtröja innan hon stoppade in sin ena hand i sin bh och fixade på något sätt så att hennes bröst trycktes upp och gjorde sedan samma sak med den andra. Jag stirrade på henne och kände hur frågetecknet i mitt huvud bara blev större och större. 

   "men vad-" började jag förvirrat. 

   "hur tror du annars att jag ska lura till mig sprit av bartendern?" avbröt hon mig och jag stirrade stumt på henne. Hon satte fort upp sitt hår i en slarvig frisyr innan hon vände sig om för att gå. 

   "Melody" väste jag men hon vände sig inte om utan fortsatte bara mot baren. Jag tittade oroligt efter henne, om hon blir fasttagen ligger hon illa till!

   Jag såg genom grenarna hur hon kom fram till baren och jag såg hur bartenderns ögon spärrades upp vid synen av henne. Hon lutade sig fram över disken så hon visade ännu mer av sin nakna hud. Jag såg hur hon började prata förförande med honom och jag såg hur hans läppar darrade och han verkade ha svårt att stå på benen.

   Stackars kille, tänkte jag och skakade medlindande på huvudet, hon fortsatte prata och drog med fingret över hans hand och såg på honom med en sorgsen blick. Som hypnotiserad tog han fram en flaska och ställde på disken, hon log mot honom med glittrande ögon. Bartendern vände sig om för att hämta något och Melody snappade fort till sig flaskan och sprang.

   Hon kom springandes fram till mig med ett stolt leende, hon sprang förbi mig med grepp tag i min arm på väg. Jag sprang roat med henne bort mot stranden, när vi kom ut på sanden en bit stannade hon och vek sig dubbel av skratt. 

   "du skulle ha..." försökte hon men skrattade igen. 

   "gör aldrig sådär mot mig" påpekade jag och hon sträckte på sig, min blick gled över hennes snygga kropp. Hon fnös bara och gav mig ett busigt leende innan hon öppnade flaskan. "ska du verkligen?" frågade jag henne innan hon förde den till munnen. 

   "ja, jag behöver tänka på annat en stund" sa hon och tog sedan några stora klunkar av spriten. "usch, that's nasty" sa hon när hon tog bort flaskan.

 

"önskar du någon gång att du kunde åka tillbaka i tiden och hindra dig själv från att göra valet om du skulle signera eller inte?" frågade Melody bredvid mig, en aning sluddrigt. Jag log. 

   "ibland kanske" svarade jag och tog tag i flaskan och svalde ner en eller två klunkar. Till en början hade jag låtit Melody dricka själv ur sin flaska tills hon gulligt bad mig smaka och det slutade med att jag nu var nästan lika full som hon. Musik uppe baren fortsatte spela och vi satt nu ner i sanden och tittade ut över det mörka havet medan vi pratade om slumpmässiga saker som kom upp. 

   "du då?" frågade jag och vände blicken mot henne, hon vände sitt huvud mot mig och log. 

   "nej, aldrig" sa hon och lutade sig mot min axel och skrattade. Hon tog sedan flaskan ur min hand som det hade försvunnit ungefär en tredje del av. Hon drack och ställde sedan ner den i sanden, hon började nynna flummigt på någon låt och jag kände hur ett stort leende spreds på mina läppar. 

Stellas Perspektiv.

   Jag kände den härliga känslan av alkoholen som tog över mina sinnen och lät mig slappna av för en stund, lät mig flumma runt utan att någon dömde. Justin bredvid mig satt tyst och lyssnade på när jag sjöng något osammanhängande, han minst lika full som jag.

   Jag log stort och älskade livet just nu. Jag skrattade när jag sjöng något som verkligen inte lät klokt, jag tog upp flaskan igen och drack några klunkar. Vätskan hade slutat bränna i halsen utan nu gled det bara ner och gjorde mig bara gladare och gladare. 

 

You Make Me Feel... by Cobra Starship ft. Sabi

 

Jag hade absolut ingen aning om vad klockan var eller om någonting annat över huvud taget. Mer av spriten ur flaskan var borta och det var jag och Justin också. Jag skrattade nästan hela tiden medan han försökte berätta något för mig, otroligt nog spelades musiken fortfarande uppe i baren och jag spände öronen för att lyssna ett ögonblick. Jag hoppade plötsligt upp när jag hörde vad som spelades. 

   "åh, jag älskar den här låten!" skrek jag sluddrig och började dansa runt i sanden, mitt linne hade på något magiskt sätt lyckats hålla sig uppe och min kofta låg nu någon annan stans än satt på min kropp. Jag vände mig mot Justin som fortfarande satt på marken och gungade med i musiken medan han såg på mig. 

   "you make me feel good" sjöng jag och pekade på honom, han log och sjöng med mig. Jag sträckte fram mina händer mot honom, han tog tag i ena och jag drog upp honom på benen. Jag fortsatte dansa och han hoppade runt någon meter från mig, jag snurrade och snurrade rakt in i Justin. Jag skrattade och tittade upp på honom, för ett ögonblick klarnade allt när jag såg upp i hans mörka ögon där stjärnorna i himlen reflekterades.

   "du har fina ögon Justin, det vet du va?" mumlade jag men han gav mig inget svar utan böjde sig fort ner och tryckte sina mjuka läppar mot mina.

 

"you have really beautiful eyes, Justin. You know that right?"

 

   Jag stod still i chock och kände hans händer om min nacke. Efter någon sekund lutade han sig bak, jag tittade upp på honom och han såg tillbaka på mig. Han var precis på väg att säga något när jag slängde mina armar om honom och tryckte mina läppar hårt mot hans. Han lindade fort sina armar om min midja och tryckte mig närmre, mina händer trevade ivrigt nerför hans rygg och in under hans tröja. Jag hasade upp den och strök med mina fingrar över hans mage och upp till hans bröstkorg. Hans armar hade släppte taget runt min midja för att smeka min nakna rygg och runt till mina bröst.

   Jag strök min tunga mot hans läppar och han öppnade munnen för att möta min tunga med sin. 
Vi sjönk ner på knäna och jag satte mig sedan gränsle över hans höfter och kyssarna blev hungrigare och hungrigare. Jag tryckte ner honom på rygg och flätade in mina fingrar i hans hår, hans händer gled nerför min rygg och ner till min rumpa. Han masserade behagligt mina läppar med sina och min tunga lekte ivrigt med hans.

 

---

 

ojojojoj! vad hände nu!? ;) hehehe, little drunk kissing... ♥ vad tycks?? kommentera! ;)

   ”hey babe!” sa jag glatt och väntade på hans reaktion. Han lät sina armar falla till sidan och stirrade på mig.

   ”Stella?” frågade han och jag tyckte jag hörde en panikslagen ton i hans röst.

 

---

 

"vad gör du här? Är inte du i Afrika?" frågade han och kliade sig i nacken. 

   "va-" började jag men avbröt fort mig själv. "jo, men jag fick åka hem och hälsa på i någon dag innan jag måste åka tillbaka" svarade jag sedan snabbt innan han började undra. 

   "jaha" svarade han frånvarande och stod fortfarande kvar i dörröppningen. 

   "få-" började jag. 

   "jag kommer snart" avbröt han och stängde fort dörren igen. Jag såg förvirrat på dörren och undrade om Dimitri mådde riktigt bra. Dörren öppnades strax igen och nu hade han fått på sig ett par jeans och en t-shirt. Fort stängde han dörren om sig och la en arm om min midja och började leda mig mot porten. 

   "men ska du inte låsa dörren?" frågade jag förvirrat till honom och kastade en blick bak mot hans dörr. Han mumlade något ohörbart samtidigt som han öppnade porten och vi gick ut i värmen. Utanför tog han tag i mitt huvud och kysste mig lätt på läpparna innan han släppte igen. 

   "jag är glad att du är hemma" sa han sedan och log snett. Jag log tillbaka mot honom. 

   "varför-" började jag igen. 

   "har inte hunnit städa ser bokstavligen ut som om en bomb har slagit ner" viftade han fort bort min fråga med. Jag log gulligt mot honom och lindade mina armar om hans nacke. 

   "du är söt, det vet du va?" frågade jag honom och han tittade in i mina ögon innan han log. Jag tryckte honom sedan närmre och fick äntligen en efterlängtad kram av honom. Jag log och drog in hans välbekanta doft, men rynkade näsan när det inte alls luktade som min Dimitri. Hans vanliga doft som var en blandning av tvättmedel och mint bestod nu av tjej parfym och en instängd unken lukt. 

   "har du börjat använda tjej parfym?" frågade jag retsamt och släppte honom. 

   "va?" frågade han innan något verkade klicka och han fick återigen den där panikslagna blicken. "det är nog dig själv du känner doften av" sa han sedan roat. Jag rynkade pannan och tänkte precis ge honom ett svar när han hårt tryckte sina läppar mot mina. 

   "jag har saknat dig babe, det har varit tre långa veckor" sa han sedan och satte sig ner på parkbänken som vi precis passerade. Han drog ner mig bredvid honom och han la sin stora arm runt mina axlar. "hur har det varit i Afrika då?" frågade han efter en stund och jag letade febrilt efter en bra historia. 

   "bra, barnen är jättesnälla och hur söta som helst. Fast det är inte riktigt som hemma" sa jag och skrattade. 

   "nej" svarade han och kliade sig i pannan. 

   "men du själv då? Vad har du gjort?" frågade jag och vred mig mot honom. 

   "ehm... varit med Eric, festat lite och annat" svarade han tystlåtet och ville tydligen inte möta min blick.

*

 

Dimitri hade uppfört sig jättekonstigt hela dagen och jag började bli riktigt orolig över att allt inte var som det skulle. ”mår du bra, gubben?” frågade jag oroligt när vi stod utanför hans port igen.

   Han vände snabbt huvudet mot mig. ”allt är bara bra, känner mig trött bara” svarade han fort, nästan för fort. Jag tittade undrande på honom. ”men jag ringer dig imorgon, hur länge bli du kvar här?” frågade han sedan.

   ”ehm… jag åker i över morgon” svarade jag.

   ”okej, men jag lovar jag ringer imorgon” sa han sedan och gav mig en snabb kyss innan han började gå mot sin port.

   ”men...” sa jag förvirrat och en aning ledset, han vände sig om och gav mig en halvhjärtad vink och ett leende innan han försvann in i sin trappuppgång. Jag stod kvar en liten stund och försökte smälta dagen, han hade verkligen varit jättekonstig. Frågade inte om jag ville följa med upp, han var inte sitt gulliga vanliga jag utan det kändes mer som om han ville bli av med mig så fort som möjligt.

   Förkrossad började jag gå hem mot mig, jag gick helt inne i mina tankar och såg tillslut mitt hus men valde att inte gå in utan hamnade istället på stranden. Det vanliga stället jag spatserade runt på när jag behövde tänka, lät tankarna snurra medan jag tittade ut över havet och såg måsarna som försökte fånga fisk eller solen som gick ner. Döljer han något för mig? Något stort och allvarligt? Något jag behöver vara orolig över?

   Med en suck gick jag upp mot huset och borstade som vanligt först av mina fötter innan jag gick in genom altandörrarna. I vardagsrummet hörde jag tevens ljud och försökte smyga förbi men pappas hök öron fångade varenda litet ljud.

   ”hade du roligt idag?” frågade han utan att ta blicken från fotbollsmatchen på tv.

   ”jag vill inte prata om det” sa jag bara och suckade igen.

   ”vad hände?” frågade han och vände sig nu om för att se på mig.

   ”jag vet inte pappa. Men jag tror att allt inte är som det ska” svarade jag sorgset.

   ”du vet att du alltid kan prata med mig, hjärtat” sa han sedan och såg menande på mig.

   ”jag vet pappa” svarade jag innan jag gick ut i hallen för att dumpa mina skor innan jag gick upp till mitt rum. Jag tog fort fram telefonen ur väskan och slog Paiges nummer. Tre signaler gick fram innan jag hörde hennes glada röst i andra änden.

   ”hej!” hälsade hon och jag hörde skratt i bakgrunden.

   ”hej, hur har du det?” frågade jag och försökte låta så glad jag kunde.

   ”bra, men jag hör att du inte låter lika bra” svarade hon och jag suckade, Paige kände mig lika bra som jag kände mig själv.

   ”spenderade dagen med Dimitri” började jag.

   ”och?” frågade hon efter en stunds tystnad.

   ”jag tror något är fel, Paige” sa jag tillslut. ”riktigt fel”

   ”varför tror du det? Vad hände?” frågade hon bekymrat.

   ”han har varit jättekonstig hela dagen och verkar inte riktigt så glad över att se mig som jag trodde han skulle bli. Och jag fick inte ens komma in!” sa jag och la mig ner i sängen.

   ”hm… det var konstigt” svarade hon.

   ”ja, det tycker jag också och nu vet jag inte vad jag ska göra”

   ”ska du träffa honom imorgon?” frågade hon efter en stund.

   ”ja” svarade jag kort.

   ”men prata med honom imorgon och fråga vad som är fel. Du kommer aldrig få reda på något om du bara sitter tyst och väntar”

   ”mm” svarade jag och satte handen över mina trötta ögon.

   En timme till pratade vi i telefonen och jag förstod att jag skulle få en något dyrare mobilräkning den här månaden, trött la jag mig under mitt mjuka täcke och blundade. En kort stund senare hade jag glidit in i sömnen i hopp om en bättre morgondag.

 

*

 

”hej, det är jag. Jag undrar bara vart du är. Du skulle väl ringa? Kram” pratade jag in på hans telefonsvarare. Jag suckade och kände mig patetisk eftersom detta var ungefär mitt fjärde meddelande. Men jag började bli orolig, klockan var runt tre och han hade fortfarande inte hört av sig. Hade han glömt mig? Även fast han lovade att ringa.

   Jag kastade mobilen på sängen innan jag gick in i badrummet i hopp om att jag kunde duscha bort oron inom mig. Jag klev in under det varma vattnet och det var skönt att tvätta igenom det tjocka håret. När jag ansåg att allt schampo och balsam var ur håret stängde jag av vattnet och klev ur, jag virade en handduk runt kroppen. Jag öppnade dörren och klev ur det varma badrummet och in i mitt kalla rum, fort gick jag fram till mobilen med såg till min besvikelse att jag inte hade några missade samtal, meddelande eller något annat. Mobilen var helt död.

 

*

 

Jag satt på en utav våra bekväma utomhusstolar och tittade som många andra gånger ut över havet och den vackra sanden. Klockan började närma sig halv sex och inte ett pip hade jag hört från Dimitri och nu började jag bli riktigt arg och extremt besviken på honom.

   Han kunde åtminstone ringa mig och säga att han fick hinder eller komma med en förklaring varför han inte hört av sig på hela dagen även fast han hade sagt att han skulle göra det. Återigen ekade frågan i mitt huvud, vad döljer han för mig? Altandörren bakom mig öppnades och ut kom pappa med min favoritmugg i ena handen, jag log trött mot honom och han ställde ner koppen på bordet bredvid mig.

   ”hej, hjärtat. Hur går det?” frågade han bekymrat och satte sig i stolen bredvid mig.

   ”sådär” svarade jag och vände blicken mot havet.

   ”har han ringt än?” frågade han efter en stund.

   ”nej” svarade jag och tittade ner på min mobil som var lika släckt och livlös som den hade varit hela dagen.

   ”han förtjänar dig inte” sa pappa och reste på sig ur stolen, jag skrattade åt honom och han strök med handen över min hjässa innan han försvann in i huset igen.

Jag tog tag i muggen på bordet och förde den till munnen, jag lät den varma chokladen rinna nerför min strupe och jag kände den behagliga värmen i magen. Mobilen i mitt knä vibrerade och jag hoppade till och höll nästan på att skvätta ner mig själv med varm choklad men lyckades undvika det och ställde fort ner den på bordet igen. Jag tog tag i mobilen och såg att jag hade fått ett sms.

 

Från Dimitri:

”hej, ledsen att jag inte har svarat. Fick hinder”

 

   Stod det och jag kände hur det brände bakom ögonlocken, jag hade väntat en hel dag på svar från honom och detta var vad jag fick. Inga gulliga ord, inga smilisar, inga hjärtan, ingenting! Inte ens en riktig förklaring. Jag kände hur ilskan växte i bröstet på mg och jag hade lust att kasta min mobil långt åt helvete men lät bli. Fuck him! Tänkte jag innan jag gick in i huset med min kopp och ilska.

 

*

 

Jag såg ut genom det lilla fönstret på flygplanen och såg den tunna dimman som låg på marken. Jag tittade sedan upp på solen som jag började skymta i horisonten, jag hatar verkligen tidigare morgnar! Pappa satte sig ner i sätet bredvid mig och suckade.

   ”bara en flygtur på 11 timmar” sa han ironiskt och skrattade, jag hade ingen lust att skratta så jag vände huvudet mot fönstret igen och jag kände pappas blickar bränna i min nacke.

   De hade frågat minst miljoner gånger vad som var fel, varför jag var så arg men jag hade inte gett dem något svar. Jag hade bara ignorerat, för jag fasade att om jag väl öppnade munnen så skulle otrevliga ord komma ut. Riktigt otrevliga.

   Jag letade fort fram min iPod och isolerade mig själv med musiken och lutade min panna mot det kalla fönstret och hoppades att jag kunde sova genom den långa resan eftersom jag i stort sett hade legat sömnlös hela natten. Jag slöt ögonen och hörde i bakgrunden hur de informerade om hur man skulle ta sig ut om det skulle hända en olycka, men jag lyssnade inte eftersom jag hade hört det talet åtskilda gånger.

 

*

 

”Stella honey. Du måste vakna” hörde jag någon säga samtidigt som min arm blev skakad, jag slog trött upp ögonen och såg att det nu hade smått börjat mörkna utomhus. Jag vände på huvudet och såg att det var pappa som pratade med mig.

   ”vad?” frågade jag buttert.

   ”du måste byta om nu innan det blir dags för landning” sa han och jag stönade irriterat, men ställde mig upp och drog med mig min väska bort till badrummet.

   Jag öppnade dörren och trängde mig in i det lilla utrymmet, jag började först med kläderna så jag hade det överstökat. Jag drog fram de mörkblåa jeansen och det vita linnet, jag drog på mig dem innan jag tog fram den randiga koftan och satte sedan på mig ett silvrigt halsband med ett turkost smycke. När jag var klar tog jag fram alla mina burkar och sminkväska, jag la först på lös huden runt näsan innan jag la in kontaktlinserna och stoppade burkarna i väskan igen.

   Jag blinkade några gånger för att vänja mina ögon innan jag sminkade mitt ansikte, när jag var nöjd log jag och stoppade sminkväskan tillbaka i väskan. Jag drog igen dragkedjan på väskan och drog tillslut ur tofsen ur håret och det föll ner runt mitt ansikte och ner över ryggen. Jag drog upp luvan över huvudet för att igen skulle känna igen mig och gick sedan tillbaka till min plats.

   Planet gick en halvtimme senare nerför landning och vi fick tillslut gå av, jag gick genom flygplatsen och hade nu mött upp Maggie och Houston som glatt hälsade på mig men jag gav dem bara ett tunt leende. Jag hörde hur de diskuterade över mitt beteende bakom mig men jag orkade inte bry mig, jag nådde dörren och blixtarna började direkt hagla över oss.

   ”MELODY!” Nu var det dags igen…

 

---

 

TITTA! jag fick upp ett i alla fall, hope u are happy!? ;D blev dessutom ett riktigt låååångt ett! vad tror ni händer nu mellan Stella o Dimtri?? vad var hans hinder?? vad tycks?? kommentera! :)

   ”klar?” pappa stack in huvudet genom dörren och log mot mig.

   ”klar” svarade jag och log tillbaka. Tillsammans med Houston och mamma och pappa gick vi av bussen för att ta oss till en svart bil som i sin tur skulle skjutsa oss till flygplatsen.

 

---

 

Jag stod i flygplanets lilla badrum och såg på mitt ansikte innan jag försiktigt drog av näshuden och plötsligt kändes det väldigt naket och kallt runt näsan. Jag la den i en speciell burk och ställde den sedan på handfatet, jag spärrade upp ena ögat med hjälp av fingrarna och tog ur mina bruna linser. Jag stoppade dem i en annan burk och ställde den bredvid den andra, sedan tog jag fram smink borttagningsmedel och tog först bort allt smink i hela ansiktet innan jag fick av mig lös ögonfransarna.

   Eftersom jag hade använt dem den närmaste veckan slängde jag dem i den lilla papperskorgen under handfatet och såg nu på mitt bleka och nakna ansikte. Jag log svagt mot mig själv i spegeln innan jag stoppade ner alla burkar och annat i väskan. Sedan drog jag fram nya kläder som bestod utav ett par slappare jeans, ett blått linne och en svart munkjacka.

   Snabbt drog jag på mig kläderna och stoppade de andra i väskan, jag tog tag i en svart tofs och satte upp det långa håret i en bulle på huvudet. Jag kollade en extra gång på mig själv i spegeln för att se till så jag inte hade glömt något innan jag öppnade dörren för att sedan ta mig till platsen bredvid pappa igen.

   Jag satte upp min väska på hyllan igen och tittade sedan ner på mina föräldrar som sov mot varandra, jag log roat och satte mig ner på min plats. Jag tog tag i mina hörlurar och satte in dem i öronen och klickade på ”play”.

 

 

Ariana Grandes nya låt ”Put Your Hearts Up” startades och ett leende spred sig i mitt ansikte. Jag hade träffat henne några gånger på awards och andra ställen, super söt och snäll tjej. Jag blundade och lutade mig mot pappa för att sova resten av resan till LA.

 

*

 

Jag vaknade av att min arm skakades och jag slog förvirrat upp ögonen. Pappa stod över mig och rörde på munnen, jag tittade förvirrat på honom och undrade varför han bara mimade. Sedan märkte jag musiken som pumpades in i mina öron, fort drog jag ur hörluren och hörde slutet av pappas mening.

   ”… i LA” sa han och såg ner på mig.

   ”vad?” frågade jag.

   ”det är dags att gå av, vi är framme i LA” upprepade han och jag nickade förstående och ställde mig fort upp. Jag drog ner min väska och satte axelbandet på axeln innan jag tittade under min stol och i nät fickan för att titta så jag hade allt med mig.

   Jag gick sedan längst korridoren och bort mot utgången, tillsammans med mamma och pappa tog vi oss genom flygplatsen och ut till parkeringen. Jag log lättat över att jag kunde vara Stella Olsen ibland och slippa de jobbiga paparazzoerna. Pappa fick tag i en taxi och vi hoppade in. Jag satt och tittade ut genom fönstret och såg de stora, vita bokstäverna bredvid gatan, ”LAX” svischa förbi utanför och log stort. Home!

 

*

 

Vi rullade in på våran gata och jag rullade fort ner rutan och kände den svala vinden mot mitt ansikte. Jag log stort igen, ingen plats som hemma eller hur?

 

"no place like home, right?"

 

   Bilen stannade och jag klev snabbt ur och började gå mot dörren medan pappa betalade chauffören, efter mig kom mamma med raska steg. Hon låste upp dörren och vi möttes av tystnad och mörker, eller så mörkt det kunde vara kl. 3 på dagen. Jag tog fort av mig skorna och sprang nästan upp till mitt rum och slängde mig på sängen.

”åh, jag har saknat dig!” utbrast jag högt och skrattade åt mig själv. Jag rullade runt och gosade ner mitt ansikte i en utav prydnadskuddarna i sängen. Resten av kvällen höll jag till i mitt rum tillsammans med min dator och kollade runt men tittade också på film. Jag somnade sent med datorn fortfarande igång.

 

*

 

”förbaskade jävla sol” stönade jag fram när jag vaknade på morgonen av solstrålarna som sken in genom mitt fönster. Jag förbannade mig själv för att jag inte hade dragit ner mina rullgardiner och tryckte trött en kudde över mitt ansikte. Jag suckade högt när jag var för pigg för att somna om och satte mig upp i sängen. I mina små hot pants trippade jag bort till badrummet för att gå på toa innan jag gick ner till köket. Jag möttes av ett tomt kök och hittade en lapp på diskbänken.

 

   ”god morgon gumman! Pappa och jag behövde åka och handla mat eftersom hela köket i stort sett är tomt. Men vi kommer kanske tillbaka innan du har vaknat, annars ses vi när vi kommer tillbaka. Puss och kram mamma”

 

   Jag log åt mammas meddelande men suckade sedan när det gick upp för mig att det inte fanns någon mat. Uttråkat gick jag bort till vardagsrummet för att se på tv tills det kom tillbaka. Jag slog på och MTV var på, Rihannas gamla låt ”Pon De Replay” visades och jag diggade gillande till musiken. Jag ställde mig upp i soffan och dansade loss till musiken, jag älskade att rocka loss när jag var ensam hemma. Jag hoppade ner från soffan och dansade runt bordet, jag sjöng med Rihanna och svängde med höfterna.

   ”hon är vaken!” utbrast en röst och jag stannade tvärt i mitt dansande, jag vände mig om och såg mamma och pappa stående med matkassar bredvid sig. Om jag blev ”tagen på bar gärning” burkade jag oftast bara sätta mig ner eller rodna men nu fortsatte jag bara och dansade istället fram till dem. Jag hörde skratt från min pappa innan han gick in i köket, jag log och viftade med håret.

   ”hjärtat, hjälper du till med matvarorna?” frågade mamma och jag slutade nu dansa och gick fram till henne. Jag tog ena kassen och följde efter pappa in i köket.

   ”jaha, vad ska du hitta på idag då?” frågade mamma när vi satt vid bordet efter att gjort en mega stor frukost med ägg, pannkakor, juice, toast, te och mer.

   ”ehm… jag ska nog träffa Dimitri. Blir dock en liten överraskning för honom, han vet inte att jag är hemma” svarade jag och stoppade in en pannkaks bit i munnen.

   ”ja, det är tur för dig att han inte vet. Annars hade du behövt berätta om hela sängincidenten” påpekade han och pekade på mig med sin gaffel.

   ”men det är inget!” utbrast jag och visste att han också syftade på relationen mellan mig och Justin. Eller? Hörde jag i mitt huvud. TÄNK PÅ DIMITRI!

   Jag åt upp min frukost innan jag sprang upp till mitt rum igen, jag tittade snabbt ut genom fönstret och bestämde mig fort för en klänning. Jag drog ut en vit klänning med svarta blommor, den hade långa armar och gick till en bit ovanför knäna. Jag satte upp mitt hår med en klämma men låt lite lugg vara utsläppt och granskade sedan mig själv i spegeln.

   Jag skuttade sedan nerför trappan och ut i hallen, jag satte på mig ett par pilotglasögon och ett par svarta skor innan jag drog till mig en ljusgrå väska. Jag ropade hejdå in i huset innan jag öppnade dörren och försvann ut i värmen.

   Jag log glatt mot solen och gick nerför uppfarten och ut på gatan, jag gick längst gatan och bort mot Dimitris område. Jag kom till hans lägenhetsområde och tog mig bort till rätt port, jag knappade in koden och gick upp till andra våningen. Jag plingade på hans dörr och log förväntansfullt. Låset rasslade i dörren innan den öppnades, en trött Dimitri i mjukisbyxor och rufsigt hår öppnade dörren samtidigt som han gnuggade sig i ögonen.

   ”hey babe!” sa jag glatt och väntade på hans reaktion. Han lät sina armar falla till sidan och stirrade på mig.

   ”Stella?” frågade han och jag tyckte jag hörde en panikslagen ton i hans röst.

 

---

 

blev ett fint mellankapitel. men vad tror ni det är med Dimitri?? ;) vad tycks?? kommentera! ♥

   Varför skulle jag alltid trassla till allt för mig? Hela tiden! Att gå och förälska sig i sin duett partner var aldrig bra, precis det jag hade gjort… G.R.E.A.T!

 

 

 

   Bussen rullade ut ur New Yorks bullriga gator med de spexade skyltarna och de smockfyllda trottoarerna och ner mot Florida med de soliga stränderna och strandhusen. Jag satt ni i soffan tillsammans med min iPod och min laptop och tittade runt på de olika hemsidorna. Jag loggade in på mitt Melody Gold konto på Twitter och överöstes fort av en massa mentions från fans och haters. Jag retweetade några utav mina fans tweets och följde några också.

 

Från @melodygold:

”on our way to Florida. Who is ready to rock?” Skrev jag och skickade iväg.

 

   ”Tonight” med Enrique Iglesias pumpades genom mina hörlurar och jag nynnande med i melodin.

 

   ”Here’s the situation, been to every nation

Nobody’s ever made me feel like you do, you know my motivation

Given my reputation, please excuse me

I don’t mean to be rude but, tonight I’m fucking you

Oh you know, that tonight I’m fucking you

Oh you know, that tonight I’m fucking you”

 

   Jag svängde lite från sida till sida medan jag sjöng och scrollade på datorn. 

   ”tja, jag är på” sa en röst som lyckades tränga genom ljudet av musiken och in i mina öron. Jag vände mig skrämt mot Justin som flinade roat mot mig.

   ”vad?” frågade jag dumt och tog ut ena hörluren ur örat.

   ”jag är på” upprepade han och gick fram till mig i soffan, han slog sig ner bredvid mig och tittade på mig med sina oemotståndliga bruna ögon. Jag skrattade och slog honom lamt på armen.

   ”fortsätt drömma” svarade jag. Var han seriös eller? Jag fortsatte lyssna på musiken men kände mig otroligt iakttagen och sneglade på Justin bredvid mig. Mycket riktigt satt han och i stort sett stirrade på mig, jag stönade. ”Justin, sluta!” 

   ”vad?” frågade han skrattande.

   ”dina blickar ger mig kalla kårar” svarade jag och blundade samtidigt som jag nynnade med i låten. Varför dessa blickar hela tiden? Han hade hållit på så sen vi kom tillbaka från talkshowen igår. Vad hände? Jag hade vaknat i morse precis som alla andra morgnar i Justins säng och kom på honom med att stirra på mig när jag sov med ett svagt leende på läpparna. Men han hade bara nonchalerat det min blick och sagt god morgon som om ingenting var konstigt.

   Jag tittade ut genom fönstret och ut på grönskan som svischade förbi utanför. En bild av Dimitris ansikte kom upp på min näthinna och jag önskade ännu en gång att han var här och jag kunde sova med honom istället. Då hade kanske inte alla fått misstankar om att det kanske var något på gång mellan ”det gulliga duettparet”.

   För det vill jag ju inte! Jag hade ju Dimitri! Eller hur Stella!? För du vill inte vara med Justin på det viset, Justin är en bra kompis som är bra på att sjunga och är den ända andra personen här som är i din ålder! Eller hur!?

   Jag sneglade på Justin bredvid mig och såg att han nu tittade ut genom fönstret. Det starka ljuset speglades i hans ögon och jag kände hur jag smälte, jag klarar inte av killar med så fina ögon. De kan få mig att göra i stort sett vad som helst. Och jag hatade mig själv för det! Sluta fantisera Stella, du vill inte ha Justin! Men… NEJ! Inga men, sluta!

   Jag sneglade på honom igen och den här gången vred han sitt huvud och hans bruna blick såg in i min. Jag hade tänkt vända bort huvudet men fann mig själv paralyserad, jag kunde inte vända bort blicken eller vrida på huvudet. Jag var fast. Någon hjälp mig! Snälla! Som om någon hade hört mig tillkallade Alfredo vår uppmärksamhet och jag vände tacksamt blicken mot honom.

   ”är ni hungriga?” frågade han och pekade menande på McDonalds som vi precis parkerade vid.

   Justin nickade och reste sig från soffan, min blick följde hans steg bort mot Alfredo innan de försvann in i bussen. Jag andades ut och slängde mig bak mot soffryggen och spärrade upp ögonen i chock över mitt eget beteende. Vad är det med mig?

 

*

 

Vi hade alla fått våran mat och vi satt nu utspritt i allrummet medan bussen rullade mot Florida igen. Jag satt tankspridd och åt på mina pommes frites medan jag nynnade på någon melodi som jag inte kände igen. Justin som satt bredvid Alfredo skrattade roat åt något Alfredo måste ha sagt och jag kände hur jag själv log där jag satt nere på golvet vid soffan.

   Jag hörde hur min mobil vibrerade uppe i soffan och fort slängde jag mig på den, jag fick tag i den innan jag föll till golvet igen och jag log triumferande. Jag hörde skratt ifrån bordet men ignorerade det.

 

Från Paige: 

”hej babe! Hur funkar allt? Hur går det med sömnen? :*” Jag log åt Paiges sms och saknade henne mer än någonsin.

 

Till Paige: 

”it’s sunshine in paradise. Hahaha, nej men allt är bra. Sover fortfarande hos Justin. -.- jag vet inte vad mitt problem är, har till och med knutit fast mig i sängen med hjälp av ett lakan och det funkade ju jättebra… eller inte!”

 

Från Paige: 

”hahaha! Har jag berättat hur söt du är? <3 åh, btw jag ska åka till min farmor i Brasilien när du kommer och hälsar på innan ni åker iväg till Europa! :( Men jag måste komma och hälsa på dig senare!” 

 

   Jag kände direkt hur mitt humör sjönk och jag tittade förkrossat på mobilskärmen. Skulle hon inte vara där!?

 

Till Paige: 

”VAH!? NEJ! Jag som såg fram emot att få träffa dig igen! :( och det är klart du ska komma med senare!” Jag tittade sorgset ner på de pommes som var kvar och stoppade dem trött i munnen medan jag väntade på svar.

 

Från Paige: 

”ja! Men jag kan inte skriva mer nu, måste packa”

 

*

 

Jag gick ut på den stora scenen och möttes som alla andra konserter utav havet av människor och de små blinkade lamporna tillsammans med deras öronbedövande skrik som jag som tur var skyddades ifrån utav mina öronproppar.

   ”hur mår Florida ikväll!?” skrek jag medan introt fortfarande spelade och publiken skrek ännu högre. Jag log och började sjunga på mitt parti, refrängen var över och Justin gjorde entré bakom mig. Jag vände mig om och möttes av hans mjuka blick, jag log och började ta mig mot mitten av scenen.

   Han mötte mig på halva vägen och som alla andra gånger tog han ett tag om min midja och drog mig intill sig. Publiken skrek högre och jag höjde armen för att sjunga in i micken. Jag såg in hans bruna, nu nästan svarta ögon och fick helt plötsligt svårt att komma ihåg texten till låten men lyckades ta mig fram till refrängen. Jag förvånades över hur lätt jag hade kunnat tappa allt, hur ett par ögon fick mig att glömma allt. 

   Något förvirrad gick jag av scenen och gav frånvarande min mick till närmaste person som tog emot den. Jag gick längst korridoren och bort mot mitt omklädningsrum, fort stängde jag dörren om mig och lutade mig mot dörren.

   Vad är det som händer!? Började få känslor för den sjungande… snyggingen där ute på scenen? Oh nej! Det här är inte bra! Inte bra alls! Tänk på Dimitri, tänk på Dimitri! Justin hade verkligen jättefina ögon och ett gulligt leende, TÄNK PÅ DIMITRI! Det väl fixade håret som jag gillade så mycket och hans vänliga beteende gentemot människor, TÄNK PÅ DIMITRI! Goddamnit!

 

*

 

Jag sträckte på mig i sängen och log morgontrött, mina fingertoppar stötte emot hud och jag kände hur mitt leende rann av mitt ansikte. Jag suckade irriterat och öppnade ögonen, bredvid mig låg Justin och sov fridfullt. Jag hävde mig upp på armbågarna och lät blicken svepa genom rummet och suckade återigen.

   Jag lät mig själv falla ner i sängen igen och vände huvudet mot Justin som fortfarande sov. Jag granskade hans sovande ansikte och lät min blick smeka över hans drag och tvingade mig själv att inte sträcka fram handen för att låta fingrarna glida över hans kind. Min blick svepte över hans avslappnade mun, hans långa ögonfransar och stängda ögonlock.

   ”Melody?” frågade en röst och jag ryckte till och vände fort blicken mot dörröppningen där pappa stod.

   ”Stella, gumman. Det är dags att åka” sa han och log mjukt.

   ”jag kommer” viskade jag med hes röst och pappa lämnade rummet igen.

   Jag kastade en sista blick på Justin igen innan jag reste mig från sängen och smög ut ur rummet och in i mitt egna. Där inne hade mamma och pappa packat ihop en liten väska med kläder och annat för de få dagarna som vi skulle spendera hemma.

   Jag satte på mig ett par gråa jeans tillsammans med ett spets linne som man såg den svarta bh:n genom, jag drog på mig en grön jacka och knöt på mig ett par svarta klackar. Jag borstade snabbt genom mitt hår och såg till att alla mina ansiktstillägg låg som det skulle efter natten och bytte från mina nattlinser till mina linser som jag brukade använda på dagen.

   ”klar?” pappa stack in huvudet genom dörren och log mot mig.

   ”klar” svarade jag och log tillbaka. Tillsammans med Houston och mamma och pappa gick vi av bussen för att ta oss till en svart bil som i sin tur skulle skjutsa oss till flygplatsen.

 

---

 

vad tycks?? kommentera! ♥

   Med dem tankarna snurrandes i mitt huvud gled jag tillbaka in i sömnen.

 

 

---

 

Jag spände armarna och något trycktes hårdare mot min bröstkorg, jag rynkade pannan och la också märke till håret vid min nacke samt armarna runt min midja. Jag öppnade ögonen och fann mig själv liggandes på sidan, tätt intill mig låg Melody med sina armar om mig. Hennes huvud låg tryckte mot min bröstkorg och hon anades djupt och lugnt. 

   Jag log och tryckte henne ännu lite närmre, jag hörde steg utanför och slöt fort ögonen igen. Dörren till rummet öppnades försiktigt och in kom någon. "Daniel, jag hittade henne" viskade Kenny med en låg röst. Andra fotsteg närmre sig och snart hörde jag ett låg skratt.

   "är jag så farlig att sova med?" frågade han och Kenny skrattade svagt. 

   "har ingen aning, jag hör då ingenting" svarade Kenny. 

   "hm... ska de få sova eller?" frågade Daniel. 

   "jag tror de kan behöva all sömn de kan få. Ju längre in i turnén vi kommer ju tröttare kommer de bli" svarade Kenny och snart hördes steg som försvann bortåt. Jag öppnade försiktigt ögonen igen och suckade svagt. I min famn vände Melody på sig lite och jag tittade ner på hennes sovande ansikte.

   Vi hade nu lämnat Atlanta bakom oss och var på väg till New York, där vi även skulle stanna för att göra några talkshows och radiointervjuer innan vi tog oss vidare ner till Florida. Innan vi flög vidare till Europa. Melody rörde ännu en gång på sig innan hon mumlade något ohörbart och jag såg roat ner på henne. Hennes ögonlock fladdrade till och hennes bruna ögon såg in i mina. Hon såg tillbaka in i mina ögon ett ögonblick innan hon förvirrat satte sig upp i sängen, hennes grepp om min midja lossnade medan mitt slappa grepp återstod.

   ”vad är klockan?” frågade hon hest. Jag släppte mitt grepp om henne och sträckte mig efter min telefon på bordet.

   ”11.03” svarade jag och hon sträckte upp armarna i luften och stönade svagt, sedan vände hon sig mot mig och log tunt.

   ”he he, ehm…” sa hon sedan när hon såg hur nära vi låg och flyttade sig fort bort till kanten av sängen. Jag såg något besviket efter henne men hon såg inte min blick, tacka gud!

 

*

 

”Justin, Melody! Dejtar ni?” ”MELODY! VI ÄLSKAR DIG!” ”Justin, hur är det att vara på turné?”

   Frågor och fansens skrik gjorde mig nästa döv på den lilla promenaden fram till byggnaden, jag vinkade till mina fans och hann skriva några autografer på vägen och jag såg i ögonvrån hur Melody, med Houston bredvid sig, hade ett kort samtal med ett utav sina fans. Tjejen strålade som solen och svarade ivrigt på Melodys frågor, Kenny böjde sig fram och berättade att vi behövde ta oss in nu så jag gick den lilla biten fram till Melody och satte min hand på hennes axel. Hon vände sig mot mig och fanet framför henne sken omöjligt ännu mer när hon fick syn på mig.

   ”det är dags att gå in!” ropade jag över skriken, Melody nickade som svar och sa hejdå till tjejen. Vi tog oss in genom glasdörrarna och möttes av den stora lobbyn och en kvinna med en skrivbricka i famnen kom fram till oss.

   ”hej, kom jag ska visa er till studion” hälsade hon och vände sedan på klacken och började gå bortåt, vi började följa efter henne och hon stannade glatt vid en dörr. Vi knackade på och det öppnades av en annan kvinna, hon hälsade och vi gick in i ett litet rum som hade fåtöljer och soffor, på väggen satt ett stort fönster där man såg in till studion. Jag och Melody gick tillsammans med kvinnan som hade presenterats sig som Chelsea in i rummet med alla datorer, bordet och mickarna. Vi satte oss i en varsin stol och hälsade på killarna som också var med i radio programmet, Pablo och Nick. Vi fick ett par varsina hörlurar att sätta på oss innan programmet startade.

   ”okej, vi är tillbaka här på radio 97.2 och har med oss inga mindre än Justin Bieber och Melody Gold!” sa mannen vid namn Pablo i sin mick och jag och Melody sa ett varsitt ”hej” i våra mickar.

   ”så! Hur har ni haft det? Vi vet att ni har börjat Justins turné ”My World” och har hunnit spela lite i USA” fortsatte Pablo.

   ”jag har haft det grymt, vi har bara hunnit göra några få konserter och fansen energi har varit fantastiskt. Det har varit underbart att få sjunga för dem, jag hoppas att de är nöjda” sa jag i min mick och log stort. Pablo nickade glatt och vände blicken mot Melody.

   ”det har varit fantastiskt att få chansen att vara med på turnén-” började hon.

   ”ja, hur kom ni två i kontakt med varandra?” avbröt Chelsea.

   ”ehm… jag fick ett telefonsamtal från min manager, Maggie, som sa att… Jag fick faktiskt inte veta vem som var intresserad av att göra en duett med mig och det hela var verkligen frustrerande. Tills den dagen vi skulle träffas och vi möts genom att den där skrämde mig nästan till hjärtattack” sa Melody och kastade en irriterad blick på mig. Jag skrattade roat åt minnet och Pablo, Nick och Chelsea stämde in. ”sen fick jag höra låten och jag tillsammans med mitt crew bestämde oss för att göra det. Både för att det vore en bra utveckling för mig som artist att göra något som detta och dessutom så är det inte varje dag man spelar in en duett med den store Justin Bieber” fortsatte Melody och det var nästan på gränsen att jag rodnade över hennes ord.

   ”ja, men fortsätter du att göra dina konserter eller har du lagt ner dina egna för tillfället?” frågade Nick.

   ”nej, jag kommer göra några då och då för att mina fans inte ska glömma bort mig. Men annars kommer de kunna se mig på varje konsert med Justin” svarade Melody och log.

   ”glömma dig kommer de knappast att göra” mumlade Pablo roat och Melody skrattade.

   ”så Justin, varför just Melody?” frågade Chelsea nyfiket.

   ”ehm… Det var faktiskt jag som kom med idén eftersom jag har sett vad hon har gjort och hört hennes fantastiska röst” svarade jag och såg på Melody som hade fått en aning rosa ton på kinderna. ”och dessutom är hon i min ålder och låten är en kärleksballad och tja…” fortsatte jag och de skrattade.

   ”yeah man!” utbrast Nick och flinade.

   ”ja, vi har sett klipp från fans som har filmat från konserten och sett era framträdanden med din, eran låt 'Overboard' och jag måste säga att ni är riktigt...” sa Chelsea och verkade leta efter rätt ord.

   ”ja, jag vet!” svarade Melody fort och de skrattade. ”men allt är en del av showen” la hon till med ett leende.

   ”så det är inge kärleksdrama mellan er två då?” frågade Nick.

   Melody skrattade roat. ”nej, vi har precis börjat umgås och vi har redan blivit bra vänner” svarade hon. Jag förvånades över den svaga smärtan som uppstod i min maggrop utav hennes ord, kom igen Justin!

    ”får se hur länge det tar innan rubriker exploderar med erat kärleksliv och jag skulle inte bli förvånad om hot kommer att hämna i din inkorg snart” sa Pablo och tittade menande på Melody.

   ”hat kommer alltid komma, men det är något man får räkna med. Men jag har dock hört talas om hot som Justins tidigare flickvänner har fått utstå med och jag kan inte hindra mig själv för att känna mig en aning oroad. Jag menar bara man tar en bild eller säger något om honom sätter de här tonårstjejerna klorna i en och hotar att de ska döda en. Men som sagt, jag har fått hot om att folk vill se mig död förut så…” sa Melody och ryckte på axlarna. ”det kommer i kändispaketet” sa hon och skrattade.

 

*

 

Intervjun hade fortsatt i ungefär samma stil, de hade frågat lite vart vi skulle åka, om våra olika uppväxter och lite om vad fans och media har sagt på senaste tiden.

   ”de var trevliga” sa Melody i bilen när vi var på väg till en talkshow. Jag nickade instämmande.

   ”ja, inte så himla… dryga och överdrivet nyfikna” sa jag och hon nickade.

   ”jag måste faktiskt erkänna att jag är något oroad över dina fans” sa hon sedan och tittade sorgset på mig.

   ”ja, jag vet vad som har hänt förut” mumlade jag. ”men det är bara att ignorera så gott det går och klistra på ett leende” sa jag och hon nickade svagt.

   Jag granskade hennes ögon och ansikte som tittade ut genom bilfönstret, jag ville inte att hon skulle knäckas under mina fans hot om saker som de aldrig skulle göra men kunde lätt säga. Jag ville att hon skulle slippa allt det där, vi artister fick redan tillräckligt med hat från andra människor så det räckte och blev över. Nej, jag ville att hon skulle slippa det. Jag bryr mig för mycket om henne för att förlora henne, jag tänkte över det som Pablo pratade om i studion.

   Vårat ”kärleksliv” som säkert precis som han sa snart skulle få stora rubriker i tidningarna. Men kommer det vara något förhållande bakom masken att dölja eller kommer det vara ren sanning när vi kommer att förneka allt. Vill jag ha något att dölja med den här tjejen? Med den här underbara och otroligt vackra tjejen.

   Jag kastade återigen en blick på Melodys ansikte och kände nästan hur jag smälte inombords, hon var så… rar, snäll, vacker, perfekt. Men vad skulle hon vilja? Ha sanning bakom allt? Och återigen vad ville jag?

 

*

 

Återigen satt vi i bilen men nu på väg tillbaka till bussarna efter en talkshow med David Letterman. Han hade glatt pratat om turnén och vår låt, sedan hade det glidit in på vårat ”förhållande” och jag kunde inte undgå att känna den där smärtan i maggropen igen. Jag suckade och gick bort till mitt rum för att falla ner på sängens mjuka madrass.

   Varför skulle jag alltid trassla till allt för mig? Hela tiden! Att gå och förälska sig i sin duett partner var aldrig bra, precis det jag hade gjort… G.R.E.A.T!

 

---

 

tada! Justin har gått o förälskat sig i Melody/Stella! that's cute! :DDDD men ska börja på nästa kapitel för nu kommer det Stellas perspektiv, får ni läsa hur tankarna snurrar i hennes huvud. vad tycks?? kommentera! ♥

 

   ”jeez” mumlade jag och gick in under scenen för att ta mig bort till plattformen som skulle hissa upp mig till scenen. Alfredo gick skrattande efter mig.

 

 

---

 

Love Me by Justin Bieber

 

   Ovanför uppe på scenen startades de en aning otäcka ljuden vilket betydde att det snart var det dags för nedräkningen och röken att singla ut på scengolvet. Jag kröp ihop på den lilla plattformen och Scooter gav mig tummen upp eftersom inget annat skulle jag kunna höra. Jag gav honom ett leende och en egen tumme upp. Ett vitt, starkt sken lös upp där ovanför och jag förstod att nu var det dags att halv ställa sig upp, de gröna ”lasern” lös och jag kände hur ett stort leende lös upp i mitt ansikte. It’s showtime!

   ”Love Me” började spelas och plattformen hissades upp, jag försvann utom synhåll för Scooter och resten och jag ställde mig i den posen som jag alltid hade. Den stora metall bollen lyftes från marken och låten pausades för ett ögonblick, publiken skrek och kvar stod jag på scenen. Röken började försvinna och låten började samtidigt som jag började stampa på stället tillsammans med bakgrundsdansarna som kom ut på scenen.

 

*

 

   Jag sprang backstage och skyndade mig för att byta om till den svarta outfiten, jag tackade gud för att jag redan hade på mig de svarta jeansen och den svarta tröjan så jag bara behövde dra på mig den svarta västen och sätta på mig de svarta skorna. Jag gav mig själv en snabb blick i spegeln innan jag satte den lila kepsen bak och fram på huvudet.

   Jag gick med snabba steg tillbaka mot scenen och fann att Melody hade sjungit lite mer än hälften utav hennes vers innan det var min tur att göra entré igen. Jag ställde mig vid draperiet och väntade.

 

   ”Never understand you when you say, wanting me to meet you halfway

Felt like I was doing my part, get bringing your coming up short

Funny how things change cause now I see”

 

   Jag nådde fram till kanten av scenen och vände mig sedan mot Melody som stod en bit bort till vänster på scenen, hon log gulligt mot mig när våra blickar möttes och helt plötsligt fick jag en aning svårt att koncentrera mig på texten till låten. Hennes ögon glittrade i ljusen från spotlighten och hennes söta leende var otroligt smittsamt, med långsamma steg gick jag emot henne och fortsatte på min del.

   Jag kom så nära att jag kunde gripa tag i henne och dra henne intill mig, hennes blick mötte min medan jag sjöng. Melody lyfte sin arm för att sjunga refrängen tillsammans med mig. Hennes vackra röst smälte ihop tillsammans med min och skapade magi, hennes fingertoppar gled över min arm och jag kände till min förvåning hur hela armen fick gåshud.

   Vad är det som händer? Skrek det i huvudet på mig samtidigt som jag såg in i hennes ögon igen. Alla Alfredos kommentarer måste ha krupit under huden på mig och in i min hjärna. Påverkat mina ögon till att se allt från ett helt annat perspektiv. Se skönheten som strålade från henne, glädjen och energin som hon smittade sin omgivning med.

   Låten gick mot sitt slut och Melody log stort bakom micken, jag kände hur jag stirrade på henne och kunde inte förmå mig själv att le tillbaka. Jag såg hur en liten rynka bildades i hennes panna och hon såg undrande tillbaka in i mina ögon. 

   Vakna Justin! Skrek jag till mig själv och ryckte till och log hastigt tillbaka mot henne. Hon gav publiken ett hejdå och en vink innan hon försvann backstage och jag blev ensam kvar på scenen.

 

*

 

Med trötta steg styrde jag mig själv genom korridorerna som sedan ledde mig bort till en dörr som ledde ut till inhägnaden där bussarna var parkerade. Jag öppnade dörren och träffades av fans höga skrik, som vanligt samlades ett par hundra utanför stängslen för att se mig gå från byggnaden till min buss. Jag log stort och vinkade till dem medan jag gick bort till rätt buss. Jag tryckte på knappen som öppnade dörren och gav fansen en sista vink innan jag gick uppför den lilla trappan. I allrummet satt mamma i soffan tillsammans med Scooter och Daniel, vid bordet satt Melodys mamma - Christina tillsammans med Alfredo och Houston.

   ”få dem att vara tysta!” hörde jag en gnällig röst säga innan Melody kom ut genom badrumsdörren. Hon hade sitt långa hår utsläppt längs ryggen och på sig hade ett par mjukisbyxor och ett linne.

   Hennes pappa skrattade åt henne och hon gav honom en irriterad blick, jag log roat och klev in i bussen med Kenny efter mig. Melody gick muttrande in i sitt lilla rum och jag gick bort mot mitt egna, där inne föll jag extremt trött ihop på sängen och suckade högt. Jag drog av mig tröjan och kröp ner under täcket innan jag somnade.

  

*

 

Ett högt brak fick mig att vakna och sätta mig käpp rätt upp i sängen. ”vad fan!” hörde jag någon stans i rummet, jag kröp fram till det lilla bordet och tände lampan. Rummet lös upp av det svaga skenet och jag fann Melody i en hög på golvet.

   ”hm, det är alltså så här det går till” sa hon och ställde sig upp. ”vad är klockan?” frågade hon sedan mig och riktade blicken mot mig i sängen. Förvirrat tog jag tag i min mobil och tryckte på den runda knappen för att den skulle vakna, 2:32 visade klockan.

   ”den är 2:32” svarade jag.

   ”brukar jag gå såhär tidigt?” frågade hon, mest till sig själv. Jag skrattade åt henne och undrade om hon alltid var såhär pigg på natten.

   ”ska du gå tillbaka eller sova här?” frågade jag sedan och gnuggade mig i ögonen samtidigt som jag gäspade.

   ”ehm... är det okej om jag sover här? Du ska höra, eller nej. Du ska inte höra min pappa” sa hon.

   ”visst” svarade jag roat och drog bort täcket från hälften av sängen, hon gick med ett ursäktande leende fram till sängen och la sig ner.

   ”skönt, tyst och mjukt!” sa hon innan jag sträckte mig efter lampknappen.

   ”god natt Melody” sa jag och la mig till rätta i sängen.

   ”god natt Justin” svarade hon och jag hörde hur hon gäspade.

   Jag blundade mig kände mig helt plötsligt klar vaken, jag öppnade ögonen igen och vände huvudet mot Melody som jag bara såg konturerna av. Hennes bröstkorg lyftes i takt med hennes lugna andetag och min blick vandrade upp till hennes ansikte som jag började skymta i mörkret.

   Hennes ögonlock var slutna och munnen får sitt avslappna drag, jag höjde handen för att dra mitt finger längst hennes kind men stoppade mig själv någon centimeter från hennes hud. Hon kanske vaknade? Vad skulle hon säga då? Skrika på mig? Bli arg?

   Jag sänkte handen igen och kände en liten sorg sprida sig i min maggrop, hade jag verkligen gått och förälskat mig i någon på så kort tid? Visst, Melody var underbar på så många sätt och jag tyckte inte illa om henne. But still… Om jag gjorde det, vad tyckte hon om mig då? Hon drog sig ju till min säng… men kan ju också bero på att jag sover längst in i bussen… men hennes blickar och leenden… de betydde säkert ingenting. Bara jag som helt plötsligt börjar inbilla mig massa saker, damn you Alfredo!

   Med dem tankarna snurrandes i mitt huvud gled jag tillbaka in i sömnen.

 

 

 

Justin är nu meeeeega förvirrad över sina känslor över Melody... De kapitlena framöver ska jag nog gå över till Stellas perspektiv o skriva om hur hon tänker.. hope u like that! vad tycks?? kommentera! ♥

Jag andades in sommarluften och log glatt mot solen, let’s rock this city!

 

 

---

 

"har du några syskon?" frågade tjejen med tindrande ögon. 

   "ja, jag har en lillebror och en lillasyster" svarade Justin och fortsatte sedan till nästa tjej, han hade svarat på en massa frågor som tjejerna kom med och jag log roat åt en del svar.

   Frågan "vill du gifta dig med mig?" och "varför är du så snygg?" hade kommit x antal gånger och jag kunde inget annat än skratta åt dem. Fansen är alltid lika gulliga och stöttande för en, det var verkligen helt otroligt hur mycket en del fans avgudade en. Man var deras allt, deras förebild, deras idol, en del älskade en till och med mer än vad de älskade sin egen familj. Vilket jag inte riktigt förstod mig på, jag såg också upp till en del artister eller skådespelare men aldrig att jag skulle göra mer för dem än för min familj. Nej, min familj var mitt allt, de var mina förebilder och idoler. Mamma och pappa som har följt med mig på allt sedan min karriär startade, de som har stöttat mig i alla beslut jag tog och älskade mig för mina brister och misstag. 
   "varför har du inga tjejer som bakgrundsdansare?" frågan fick mig att ryckas ur mina tankar och jag vände min uppmärksamhet till Justin och väntade på svaret. 
   "vill ju inte göra någon utav er avundsjuka" svarade han och gav tjejerna ett bländande leende och de tjöt glatt. Jag himlade med ögonen och fnös, Marwin, Justins ena bakgrundsdansare, skrattade och jag gav honom ett leende. 
   "vilken är din favorit artist?" frågade en tjej med långt blont hår och gråa ögon. 
   "Michael Jackson" svarade han utan att tveka och jag log, där hade vi något gemensamt!

   ”vart ser du dig själv om fem år?”

   ”ehm… förhoppningsvis fortsätter att leva som jag gör idag” svarade han och kliade sig i nacken.

 

*

 

”Melody skulle du vilja sjunga en låt innan konserten?” frågade Scooter där han stod lutad mot dörrkarmen.

   ”är de andra förbanden sjuka?” frågade jag förvånat.

   ”nej, nej” sa han och skakade på huvudet. ”men jag tänkte… om du ville” sa han och log.

   ”visst!” sa jag sedan med ett stort leende på läpparna. Han nickade glatt och vände sedan om för att gå igen, jag vände mig mot spegeln och gjorde ett typiskt tjej tjut. Fort gick jag ur rummet för att leta reda på mamma, jag fann henne i ett utav samlingsrummen och jag gick snabbt fram till henne.

   ”mamma, har vi några utav mina scenkläder tillgängliga?” frågade jag henne och hon såg upp på mig från tidningen hon hade i knät.

   ”ja, din svarta klänning hänger i ditt omklädningsrum” svarade hon förvirrat.

   ”nej! Nej!” sa jag snabbt och viftade med handen. ”jag menar till mina egna konserter” förtydligade jag.

   ”jag tror vi har något klädesplagg” svarade hon osäkert. ”varför undrar du?” frågade hon sedan.

   ”Scooter sa att jag kunde få sjunga innan konserten börjar. Du vet som förband gör” sa jag glatt och mamma log vänligt tillbaka.

   ”vad roligt” hon reste sig från soffan. ”vi får leta reda på Maria” fortsatte hon, vi gick längs korridoren och bort mot rummet med alla kläder. Där fann vi en lagom stressad Maria som hängde en massa olika kläder på olika galgar.

   ”hej, Maria” hälsade jag glatt och hennes blick rycktes fort upp och hon log ett stort leende när hon fick syn på oss.

   ”hej, vännen. Hur går det?” frågade hon.

   ”jo, jag undrade om det fanns några kläder för min egen konsert här?” frågade jag.

   ”ja, fast bara ett plagg tror jag” sa hon och hängde galgen hon hade i handen på en utav stängerna och gick sedan bort till en annan och vi hörde gnisslet från metallerna som drogs mot varandra. Hon höll på en stund innan hon kom tillbaka med ett nöjt leende. ”här” sa hon och räckte mig outfiten. Det var en baddräkt som var öppen i sidorna och ryggen men som korsades på magen. Tillsammans med ett par svarta shorts, runt huvudet skulle ett vitt band sitta tillsammans med en snygg fläta.

   Jag log glatt mot Maria och tackade innan jag skyndade mig tillbaka till mitt omklädningsrum för att byta om. Jag satte fort på mig kläderna och fick hjälpa med flätan och sminket, i öronen satte jag ett par guldiga örhängen. Jag drog på mig mina svarta kängor och granskade mig sedan i den långa och breda spegeln, snurrade snabbt runt för att se så allt satt innan jag log stort. Jag tackade alla snälla assisterna innan jag gick ut i korridoren för att ta mig bort till scenen. På vägen mötte jag Justin som höjde på ögonbrynen men log.

   ”nya kläder?” frågade han.

 

 

Justins Perspektiv. 

   Melody kom gående i en utav sina mindre kläda outfits och jag kunde inte hjälpa det utan log roat. ”nya kläder?” frågade jag och syftade till vår låt 'Overboard'.

   ”ska upp och sjunga” svarade hon glatt och log stort.

   ”nu?” frågade jag förvirrat.

   ”japp, Scooter frågade om jag ville sjunga en låt innan. Som förband gör” sa hon och jag nickade.

   ”iväg med dig då!” utbrast jag och log mot henne, hon skuttade glatt iväg längst korridoren och jag följde henne med blicken. Innan jag kom på mig själv med att granska hennes rumpa som guppade när hon gick. Alfredo tillkallade sedan min uppmärksamhet inifrån rummet jag varit på väg in i och jag vände genast bort blicken.

   ”Justin!?” ropade han.

   ”vad? Ja” svarade jag förvirrat, han och Kenny skrattade roat från soffan.

   ”vem är snyggningen du stirrar efter?” frågade han retande och kom fort fram till mig, jag hann inte stänga dörren för än han hade stuckit ut huvudet och hunnit se Melody som precis rundade hörnet. Alfredo lutade sig tillbaka och såg menande på mig.

   ”vad?” frågade jag anklagande.

   ”har du gått och förälskat dig i din duettpartner?” frågade Alfredo och höjde ena ögonbrynet.

   ”åh nej” hörde jag Kenny mumla.

   ”nej” svarade jag genast och drog ut på ordet medan jag flackade panikslaget med blicken.

   ”hon må sova i din säng och ni sjunger en kärleksduett tillsammans vilket kan resultera i känslor starkare än på en vänskaplig nivå skapas. Men-” började Alfredo predika.

   ”Alfredo! Det finns inget” avbröt honom jag honom med att säga, han tystnade och gav mig en granskande blick innan han gick tillbaka till Kenny i soffan. ”jag menar… jag tror inte hon…” började jag mumla osäkert.

   ”hon vaddå?” frågade Kenny och höjde på ena ögonbrynet.

   ”nej, inget” svarade jag efter en stund och viftade med handen. Jag tror inte att mina känslor hade blivit starkare i alla fall… visst, jag hade väl flörtat med henne några gånger. Men aldrig i tron om att det skulle leda till något större.

 

 

Stellas Perspektiv. 

 

Party In The USA by Miley Cyrus

 

   ”are you ready to party in the USA!?” ropade jag i micken samtidigt som jag gick ut på scenen. Jag möttes av tusen små lampor i ett hav av människor tillsammans med ett nu högt skrikande. Jag log och nickade. ”Jag tror ni är det” skrattade jag innan introt till ”Party In The USA” började.

 

   ”I hopped of the plane at LAX with a dream in my cart again

Welcome to the land of fame excess, am I gonna fit in?

Jumped in the cab, here I am for the first time

Look to my right and I see the Hollywood sign, this is all so crazy

Everybody seems so famous”

 

   Jag gick runt på den stora scenen och blickade ner på publiken som stod närmast scenen, deras glada och hysteriska ansikten log och skrek upp mot mig. Jag försökte ge dem ett lugnande leende men det fick det endast att reagera starkare.  När refrängen kom gick jag mot mitten där en del utav mina dansare hade samlats.

 

   ”So I put my hands up, they’re playin my song

The butterflies fly away, I’m nodding my head like, yeah!

Movin my hips like Yeah!”

 

   Jag rörde mina höfter tillsammans med texten och musiken pumpades genom högtalarna.

 

   ”Got my hands up, they’re playin my song

They know I’ gonna be okay, yeahhh

It’s a party in the USA! Yeahhh

It’s a party in the USA!”

 

 

Justins Perspektiv.

   Jag hade gjort mig klar och hann se slutet av Melodys framträdande uppe på scenen.

 

   ”So I put my hands up, they’re playin my song

The butterflies fly away, I’m nodding my head like, yeah!

Movin my hips like Yeah!”

 

   Hennes leende var stort på hennes läppar samtidigt som hon rörde på höfterna i takt med musiken. Någon gjorde en svag vissling i mitt öra och jag vred fort på huvudet. Bredvid mig stod Alfredo med ett flin.

   ”vilken utsikt, huh?” frågade han retfullt och vickade med ögonbrynen.

   ”jaja” svarade jag och himlade med ögonen innan jag vände blicken mot Melody igen som precis hade avslutat. Hon vinkade till publiken innan hon gick av scenen. Jag gick tillsammans med Alfredo bort mot henne medan hon kom nerför trapporna en aning flåsande, hennes pappa tog tag i micken och stängde av den. Hon log brett mot honom.

   ”lycka till!” tjöt hon sedan till mig innan hon gick tillsammans med sin pappa gick bort mot sitt omklädningsrum, ännu en gång följde jag henne med blicken tills hon försvann utom synhåll.

   ”wow, någon har en STOR crush!” överdrev Alfredo bredvid mig och demonstrerade med sina händer genom att göra i stort sett en stor boll.

   ”jeez” mumlade jag och gick in under scenen för att ta mig bort till plattformen som skulle hissa upp mig till scenen. Alfredo gick skrattande efter mig.

 

---

 

där fick ni kapitel 11! :D jaaa, Alfredo börjar misstänka att Justins gillar Melody/Stella mer än han "borde". hoppas ni gillade det! vad tycks? kommentera! ♥

 

Till Paige: 

”puss på dig. Måste komma med på turnén när vi ska till Europa!”

 

Från Paige: 

”räkna med mig! <3” Jag log glatt och la ner den nu tysta mobilen och såg att ute hade det börjat mörkna.

 

 

Jag sträckte på mig och kände mig ordentligt utvilad för en gångs skull, mina fingertoppar stötte plötsligt på naken hud och jag stelnade skrämt till. Lätta andetag pustades mot min hals och jag lyfte försiktigt på huvudet. Bredvid mig låg Justin och sov lugnt, jag spärrade upp ögonen när jag såg honom och hans arm runt min midja. Hur i hela helvetet hamnade jag här?

   Mitt långa hår hängde ner över ögonen och våra täcken låg hoptrasslade i sängen, Justin bredvid mig mumlade något i sömnen och jag stelnade återigen till. Hans ögonlock fladdrade till och han slog upp ögonen samtidigt som Kenny klampade in i rummet.

   ”Jus-” började Kenny säga men tystnade så fort han registrerade att det inte bara var Justin i sängen. Min blick vandrade mellan deras båda förvånade ansikten.

   ”ehm…” började jag och kände hur rodnaden steg på mina kinder. ”fråga mig inte hur jag hamnade här men…” fortsatte jag och Justin skrattade lågt bredvid mig.

   ”det är okej Kenny. Vi är vakna” försäkrade han sedan Kenny som fortfarande såg förvånat på oss men vände sig sedan om och gick. Jag sneglade på Justin som såg rakt på mig och jag kände hur det hettade ännu mer på kinderna. Med ett generat leende reste jag mig försiktigt ur sängen.

   ”ehm… Ledsen… Att jag… Jah” svamlade jag obegripligt och grep tag i mitt täcke, men fick lite svårigheter eftersom det var hoptrasslat med Justins. Han skrattade igen.

   ”det gör inget, finns inget bättre än att vakna upp bredvid en vacker tjej” smickrade han och jag stelnade till i min rörelse innan jag vände blicken mot honom, han log gulligt och såg på mig med glittrande ögon.

   Ännu en gång hettade det i ansiktet och jag såg febrilt ner på täcket som jag nu slet till mig och gick snabbt ut ur rummet. Där ute mötte jag Kenny, Scooter, pappa och Pattie som satt och åt frukost. De stannade till i sina rörelser när de såg mig komma gående i morgonfrisyr och täcket om kroppen från Justins rum.

   ”Melody jag visste inte att jag hade gett sig tillåtelse att sova med honom” sa pappa med ena ögonbrynet höjt, inifrån rummet hörde jag hur Justin började skratta högt.

   ”det är ju ditt fel att jag hamnade därinne!” utbrast jag och marscherade in på mitt rum.

   ”mitt fel?” hörde jag pappa fråga och de andra skrattade smått.

 

 

Justins Perspektiv. 

   ”det gör inget, finns inget bättre än att vakna upp bredvid en vacker tjej” svarade jag sanningsenligt och såg hur hon stelnade till i sitt arbete i att få ut sitt täcke. Hon kastade en blick på mig och jag log vänligt tillbaka mot henne och såg hur en röd nyans spred sig på hennes kinder.

   Hon fick tillslut tag i sitt täcke och försvann snabbt ut ur rummet.

   ”Melody jag visste inte att jag hade gett dig tillåtelse att sova med honom” hörde jag Daniel säga och jag kunde inte hålla in skrattet. Pappor och deras överbeskyddande beteende över sina döttrar var roligt men också väldigt läskigt för killen som gjort skadan. I detta fall så hade jag inte gjort något fel vilket gjorde att jag skrattade hjärtligt åt Melodys pinsamma situation.

   ”det är ju ditt fel att jag hamnade där inne!” hörde jag Melody motargumentera.

   ”mitt fel?” hörde Daniel säga och sedan hördes skratt.

   Hon måste ha gått i sömnen eller bara försökt ta sig bort från sin pappas snarkningar som jag fick veta igår lät som motorsågar. Jag reste mig glatt från sängen och bytte om till ett par svarta jeans, svart tröja tillsammans med en svart fotbollsjacka. Jag gick fram till den lilla spegeln och fixade till luggen innan jag satte en ljusgrå mössa på huvudet. Ute i allrummet satt mamma, Daniel, Kenny och Scooter och åt frukost. De såg upp mig när jag kom in och de alla höjde menande på ögonbrynen.

 

   ”det var inte jag som gick in i hennes rum” påpekade jag och höjde på händerna för att visa att jag var oskyldig.

   ”okej, jag måste ha gått dit i ett halvvaket tillstånd för att pappa snarkade” sa Melody bakom mig, jag vände mig om och såg att hon också hade fått på sig nya kläder. ”så bara släpp det” la hon sedan till och gick in i rummet igen.

   ”om jag tolkar Justins minn rätt så tror jag att han inte tyckte att det gjorde speciellt mycket att ha besök i sängen” sa Kenny och log busigt.

   Oj! Tonåring + den meningen = misstolkning i mitt huvud. Jag kände hur det hettade i ansiktet och jag gav Kenny en mördande blick.

   ”oh my God!” hörde jag Melody ropa och jag nickade instämmande.

   "vad hon sa" sa jag innan jag återvände in i mitt rum igen.

 

 

Stellas Perspektiv.

   Roligt att detta just skulle hända nu när vi skulle åka i stort sett konstant utan att stanna över USA för att besöka bland annat Atlanta, New York och Florida. Justin hade hållit sig inne på sitt rum efter Kennys lilla kommentar som fick mig att rodna, vad trodde de egentligen? Hur länge hade jag känt honom? Några dagar, max…?

   Jag rös när en bild av mig själv och Justin som var för intima med varandra dök upp i mitt huvud och jag skakade fort på huvudet i hopp om att den oinbjudna bilden skulle försvinna. Justin var jättegullig och sådär men jag kände inte den attraktion till honom som en del andra gjorde, mina känslor för honom låg på en vänskaplig nivå.

   En bild av Dimitris ansikte ploppade upp i mitt huvud och jag undrade hur han mådde och vad han gjorde just nu. Jag önskade att jag kunde ringa honom men det hade förstört min påhittade historia om Afrika. Men en suck vände jag blicken mot fönstret och såg upp på den blå himlen. Jag önskade för tillfället att han visste allt så han kunde följa med mig och var med mig just nu, ge mig sina varma kramar och ljuvliga kyssar.

   ”mår du bra, gumman?” frågade pappa och satte sig bredvid mig. Jag tittade buttert upp på honom.

   ”visst” svarade jag och vände blicken mot himlen igen. Jag hörde hur han suckade och reste sig och gick igen. Jag var inte egentligen sur på honom, bara smått irriterad över att han inte litade på mig. Jag tog upp mobilen för att skicka iväg ett sms till Paige.

 

Till Paige:

”hey, sweetie. Hur går det hemma?” Jag skickade iväg det och väntade tålmodigt på ett svar.

 

Från Paige:

”hej! allt är som vanligt, soligt och varmt. För dig då? Hur har de första konserterna varit?” Jag log, Paige var aldrig sen att svara på sms. 

 

Till Paige:

”det har varit fantastiskt, jag älskar verkligen fansen. Har dock inte kunnat sova...”

 

Från Paige:

”FUN! Oh, gumman då. Varför?”

 

Till Paige: 

”pappa låter som en freakin’ motorsåg när han sover och du vet ju hur lätt jag vaknar när någon snarkar”

 

Från Paige: 

”hahahahaha, stackars dig! Men finns det ingen annan stans du kan sova då?” Jo, Justins säng tydligen. Jag skickade iväg ett svar där jag berättade för henne om min morgon. Hennes svar var som förväntat, en låg rad med "hahaha" innan hon genast började retas med mig. Jag himlade med smått med ögonen för mig själv. Tillslut skickade hon att hennes mormor behövde henne och vi fick sluta. 

 

Till Paige: 

”puss på dig. Måste komma med på turnén när vi ska till Europa!”

 

Från Paige: 

”räkna med mig! <3” Jag log glatt och la ner den nu tysta mobilen och såg att ute hade det börjat mörkna.

 

 

 

hahahaha, ja. blev ju liten pinsam situation där... ;) vad tycks? kommentera. ♥

  

---

 

Justin tackade San Fransisco för den underbara kvällen och hoppades att fansen önskade oss lycka på turnén. Tillsammans med sina dansare gick han sedan av scenen, jag satt nu i hans säng och väntade på att han skulle komma in genom dörren. Jag blickade avundsjukt runt i det lilla rummet, varför skulle han ha eget rum med en stor säng!?

   "godnatt" hörde jag Justin ropa och jag vände blicken mot dörren, han kom in genom dörren men stelnade till när han fick syn på mig i sängen. Men han var bara still i någon sekund innan han gick och dumpade sin väska vid det lilla bordet. Sedan vände han sig mot mig med ett leende, jag såg in i hans bruna ögon och kände hur jag kom av mig.

   Gud, vad fina dem är. Nu förstår jag vad alla tonårstjejen får sådan flip över.

   "Melody, var det något särskilt?" frågade han efter en stund och viftade med handen, ett skratt slank ur honom och jag skrattade lamt med och ryckte samtidigt bort min blick från hans ögon.

   "jo, jag undrar bara om det där på scenen var spontant eller om-" började jag.

   "spontant, det var min idé" svarade han mitt i min mening. Jag tittade förvånat upp på honom, så han ville vara intim i varje konsert?

   "jaha..." sa jag och han log, jag reste då på mig och började gå mot dörren.

   "är det okej eller?" frågade han bakom mig.

   "visste, blev lite förvånad bara" svarade jag och gav honom ett leende innan jag försvann ut genom dörren.

 

 

Justins Perspektiv.

   "jaha..." svarade hon och reste sig från sängkanten.

   "är det okej, eller?" frågade jag osäkert när hon hade nått dörren. Jag hade gjort vad som kändes... naturligt, det var ju en kärleksduett. Lite äkta mellan sångarna ska det väl se ut, även om det inte var på riktigt.

   ”visst, blev lite förvånad bara” svarade hon och jag nickade frånvarande, hon försvann från rummet och jag satte mig på sängkanten.

   Melody var verkligen en jättesöt tjej, rolig att retas med och hon hade fortfarande fötterna på jorden vilket jag såg upp till. Hon hade varit i den här branschen några år mer än jag och hon var fortfarande samma ödmjuka och snälla person som först började sin karriär. Det var så himla lätt att man förvandlas till en diva när man fick all beröm och kärlek, när man fick alla pengar som man kunde drunkna i.

   Det hade hänt så många artister och de blev riktigt otrevliga personer, personer som man bara hade lust att dunka deras huvuden i väggen. Jag tror att det är ännu lättare att förändras när man är så unga som jag och Melody, men jag hade omringats av personer som såg till att jag stannade på jorden och svävade inte ut i det blå, personer som brydde sig om mig och var inte rädda för att säga vad de tyckte.

   Jag älskar mitt crew, jag hade aldrig stött på roligare människor. Det var aldrig en stund som man inte hade roligt eller busade, men det var inte alltid sunshine in paradise.  Vi smågnabbades också som en riktig familj gör men förlät varandra lika fort. Och nu hade Melody, hennes föräldrar, Houston och Maggie kommit till Team Bieber, för tillfället.

   Jag log roat åt det finna smeknamnet… Team Bieber. Jag skakade på huvudet och skrattade till, som sagt jag älskar mitt crew. Jag reste mig från sängkanten och tog fram ett par mjukisbyxor för att byta om och sedan sova, jag kände nu hur tröttheten sköljde som en kraftig våg över mig och jag gäspade stort.

   Det skulle bli en svår med otroligt rolig turné.

 

*

 

Jag sträckte på mig i sängen och gäspade innan jag öppnade ögonen. ”så otroligt orättvist att du får sova här inne” sa en röst och jag tittade förvirrat runt och fann Melody i dörröppningen.

   ”vad?” frågade jag och gnuggade mig i ögonen. Hon gick fram till sängen och satte sig på sängkanten bredvid mig.

   ”medan du får sova i detta tysta och 'privata' rum så får jag dela med mina föräldrar och får lyssna på pappas motorsågsljud hela natten” förklarade hon och jag skrattade till.

   ”ledsen” sa jag sedan och hon ryckte på axlarna och vände blicken mot det enda fönstret i rummet. Jag lät blicken svepa över hennes långa hår, hennes ögon och mun. Hennes ögon speglade sig i ljuset från fönstret och utstrålade värme, sedan vände hon tillbaka blicken mot mig och nu såg de vackra ögonen in i mina. Hon verkade ha varit på väg att säga något men hon tittade bara stumt tillbaka på mig.

   ”kommer ni?” frågade en röst från dörröppningen och jag slet fort blicken från Melody och tittade på Kenny som stod där med ett förvånat ansikte. ”okej, jag fattar” sa han sedan med ett leende och försvann, jag stönade och tryckte ner mitt ansikte i en utav kuddarna. Varför Kenny?

   ”vad menade han?” frågade Melody och skrattade, jag tittade upp från kudden och såg hennes leende ansikte.

   ”inget” svarade jag. ”ingenting”

   ”säg bara” sa hon men jag skakade på huvudet och klev ur sängen. Jag hörde hur hon stönade frustrerat och klampade sedan ut ur rummet, jag skrattade till och gick fram till min resväska.

 

 

Stellas Perspektiv.

   Jag tog en tugga utav min macka och nynnade lite medan jag tittade ut genom fönstret. Justin klev ut ur sitt ”rum” och hade fått på sig ett par jeans och en tröja, han log mot mig när våra blickar möttes och jag gav honom ett svagt leende innan jag riktade blicken mot fönstret igen. Jag hade knappt sovit något under natten så jag förvånades inte över att en stor gäsp slapp ur min mun.

   ”varför så trött?” frågade pappa som kom ut genom vårt lilla rum.

   ”hm…" sa jag och låtsades tänka efter. "du!” jag tog en till tugga på min macka.

   ”jag?” frågade han oskyldigt och jag skrattade.

   ”ja, dina motorsågsläten håller mig vaken” sa jag klagande. ”mamma, jag förstår inte hur du har klarat att sova med den där motorsågen” sa jag sedan till mamma som kom ut bakom honom.

   ”vad?” frågade hon förvirrat.

   ”pappa. Snarkar” sa jag långsamt. Hon skrattade och klappade pappa på axeln.

   ”ja du. Man blir van” svarade hon och pappa tittade ironiskt på oss och jag skrattade.

 

 

Cannibal by Kesha

 

   Hela dagen åkte vi vidare från San Fransisco för att ta oss vidare till Washington DC. Jag hittade min iPod i min väska och satte in hörlurarna i öronen, jag lät mig själv glida in helt i musiken och det tog inte lång tid för ens jag sjöng med i låtarna. Cannibal med Kesha sattes på och jag sjöng med i hennes rap.

 

   ”Whenever you tell me I’m pretty, that’s when the hunger really hits me

Your little heart goes pitter-patter, I want your liver on a patter”

 

   “oj, dig ska man inte bråka med” sa Justin som satte sig bredvid mig.

 

   ”Use your finger to stir my tea, and for dessert I suck your teeth

Be to sweat and you’ll be a goner, yup! I will pull a Jeffery Dahmer

I eat boys up breakfast and lunch, then when I’m thirsty I drink there blood”

 

   Sjöng jag med till Kesha bröt ut I refräng. ”yepp, jag är inte att leka med!” sa jag självsäkert och skrattade. ”när är vi framme?” frågade jag sedan och gäspade smått.

   ”om några timmar skulle jag tro” svarade han och jag gäspade ännu en gång, jag sjönk ner lite i soffan vi satt i och slöt ögonen.

 

 

Justins Perspektiv. 

   Melody hasade ner i soffan bredvid mig och snart sov hon lugnt, jag log och tittade vidare på Twitter genom min mobil. Jag retweetade några och följde några fans. 

    @justinbieber -”Washington DC is you ready!?”

 

 

*

 

”Justin! Justin!” sa någon samtidigt som den skakade min arm, förvirrat öppnade jag ögonen och såg att det var Kenny som stod bredvid mig. ”vi är framme” sa han och jag nickade.

   ”väcker du Melody?” frågade han och jag nickade ännu en gång. Jag vände på huvudet för att se hennes ansikte närmre än förväntat. Hon låg och sov lugnt mot min axel, jag log och skakade henne försiktigt.

   ”Melody, vi är framme” sa jag lugnt till henne.

   ”Dimitri, jag vill inte” sa hon irriterat, jag rynkade pannan och skrattade.

   ”Justin annars” sa jag och hon slog upp ögonen, hon ryckte till när hon såg hur nära hon var och lutade sig fort bort.

   ”ehm… hehe” sa hon och reste sig från soffan, jag tittade lika förvirrat efter henne som jag hade gjort igår.

 

 

   ”You take my breath away, with everything you say

I just wanna be with you, my baby

My baby, oh

Promise to play no game, treat you no other way

Then you deserve cause you are the girl of my dreams, my prized possession one and only

Adore ya, girl I want ya, the one I can’t live without that’s you, that’s you”

 

   Sjöng jag när jag satt i det stora metall hjärtat som svävade ut över publiken av skrikande tjejer.

 

   ”You’re my special little lady, the one that makes me crazy

Of all the girls I’ve ever known it’s you, it’s you

My favorite, my favorite, my favorite,

My favorite girl”

 

   Jag gled tillbaka mot scenen och fick kliva av med hjälp av andra män, de tog min gitarr och jag ställde mig redo för att sjunga ”Bigger”.

 

 

  ”I can’t swim on my own, it’s too much (It’s too much)

Feels like I’m drowning without your love (I’m drowning baby I’m drowning)

Without your love, so throw yourself out to me

(Can’t swim) My life saver”

  

   Sjöng jag tillsammans med Melody som stod precis framför mig, jag såg in i hennes ögon och vi sjöng de sista orden. Vi log glatt mot varandra och hon lutade sig fram och vi gav varandra en kram innan hon gick backstage igen. Fansen skrek och introt till ”Never Say Never” började.

 

"...before she went backstage again..."

 

 

Stellas Perspektiv. 

   Motorsågsljuden fick mig att vakna och jag bet mig hårt i läppen för att inte skrika av frustration, irriterat reste jag mig från sängen och tog sömndrucket tag i mitt täcke och släpade det ut genom dörren. I ren desperation gick jag bort från ljudet och inåt i bussen där ljudet blev svagare och svagare. Tillslut kom jag fram till ett rum där det var knäpptyst, jag log trött och la mig ner på en mjuk madrass och somnade inom några sekunder.

 

---

 

vart tror ni hon hamnade?? ;) vad tycks?? kommentera! ♥

kan inte säga om det kommer upp fler idag för min gudmor ska komma på middag så... men håll utskik i alla fall. :DDD

   ”vi börjar här i de olika staterna innan vi åker över till Europa” svarade mamma och jag log glatt. Let the trip begin!

 

---

 

Jag satte mig upp med ett ryck och såg mig febrilt omkring och försökte lokalisera mig i det lilla rummet. Jag befann mig i en våningssäng och rummet gungade något, bussen…

   Ett högt och otroligt irriterande ljud bröt genom och jag rynkade pannan, jag stönade och föll ner mot kuddarna. Jag klarade verkligen inte av människor som snarkade och min pappa var expert på att snarka högt. Jag slet ut kudden från under mitt huvud och tryckte den över ansiktet för att stänga ut ljudet men det lyckades ändå tränga genom.

   Detta skulle bli en lång natt…

 

*

 

Jag släpade mig själv ur sängen nästa morgon efter en sömnlös natt, pappas motorsågande snarkningar höll mig vaken hela natten. Jag gnuggande trött ögonen och hoppade ner på golvet, jag öppnade dörren och möttes av bussens totala tystnad. HIMMELRIKET!

   Jag gick fram till soffan och la mitt trötta huvud på en utav de mjuka kuddarna och de tog bara några sekunder innan jag gled in i sömnen.

 

 

Justins Perspektiv.

   Jag sträckte på mig i sängen och log lyckligt, jag reste mig långsamt och kollade klockan på mobilen. Den var runt halv tio på morgonen, jag la ner mobilen på bordet igen och gick ut ur det lilla rummet. Bussen rullade tyst vidare på vägen och ingen annan förutom jag verkade vara vaken, jag gick genom den korta, lilla korridoren, förbi badrummet och ut till sofforna och det lilla matbordet.

   Jag kliade mig i nacken och tittade ut genom ett fönster vid bordet, utanför lös solen klart och de gröna träden svischade förbi. Jag vred på huvudet inåt i bussen och såg till min förvåning Melody som låg och sov i soffan, hon låg på rygg med ena armen över ögonen. Antagligen för att skymma solen som sken in, jag log roat och gick fram till henne. Hon vred sig i sömnen lagom till att jag nådde fram till henne, hennes arm försvann från hennes ansikte och jag granskade hennes sovande ansikte.

   Utan förvarning öppnade hon ögonen och jag tittade in i hennes bruna ögon, hon tittade trött upp på mig och jag log tillbaka mot henne. Sen skrek hon rakt ut och jag hoppade högt, hon skrek bara kort innan hon slog handen över munnen.

   ”Bieber! Vad sa jag om att skrämmas?” väste hon och jag tog mig om bröstet och kände hjärtat som slog extra fort i bröstkorgen.

   ”jeez, det var ju inte ens meningen att skrämma dig. Du skulle inte ens vakna” svarade jag och andades ut. Melody muttrade något innan hon reste sig från soffan och gick stormande ifrån mig, jag tittade förvirrat efter henne. Tjejer skulle alltid, ALLTID, vara ett mysterium för mig.

 

 

   Bussen stannade och jag klev glatt ut i inhägnande utanför den stora byggnaden där bussen hade parkerat över vistelsen här i San Fransisco. Jag andades in den friska luften och varma vindar sköljde över mig, steg hördes i trappan bakom mig och Melody kom gående i en svart klänning med stora röda blommar som hon bar tillsammans med en tunn jeansskjorta. Hon log glatt när hon ställde sig bredvid mig på marken.

”grymt” sa hon och jag nickade instämmande. Resten av crewet slöt upp tillsammans med oss och vi gick in i det enorma konsert huset. Tekniker sprang runt i korridorerna och det sköts stora vagnar fram och tillbaka. Vi hittade logerna och Ryan och Kenny slog sig ner i en utav sofforna.

   ”när kommer Jaden?” frågade jag sedan Scooter, han tittade upp från sin mobil.

   ”ikväll lagom för konserten” svarade han och tittade ner på sin telefon igen. Jag nickade.

   ”Jaden Smith?” frågade Melody som stod mittemot mig.

   ”japp, han är med och sjunger i Never Say Never” svarade jag. Hon nickade imponerat och la armarna i kors.

 

 

Stellas Perspektiv. 

   Jag stod på den ihop byggda scenen och tittade ut över där publiken skulle sitta, stå och hoppa runt senare ikväll. Män sprang runt överallt med sladdar, mickar och instrument samtidigt som de pratade konstant i headphones.

   Plötsligt öppnades en dörr i bortre delen av den gigantiska lokalen och in välde en grupp tjejer, jag rynkade pannan. Hade de lyckats bryta sig in? Tjejerna började viska hysteriskt med varandra medan de långsamt tog sig framåt mot scenen.

   Jag såg en tjej som blickade upp mot scenen och fick se mig stående ensam, hon skrek till vilket gjorde att de andra tjejerna också vände sina blickar mot scenen.

   ”MELODY!” skrek de hysteriskt och sprang nu mot scenen, något skräckslagen såg jag hur de närmade sig men lugnade mig när jag såg att det var för högt från marken för dem att nå mig. Jag satte istället ett leende i mitt ansikte och ställde mig på kanten till scenen.

   ”hej, tjejer” sa jag när de kommit ända fram. De viskade konstant och pep hysteriskt, de hoppade på ställena och en del hade redan börjat gråta. En del fans var så himla extrema men oftast de mest trofasta.

   ”hur mår ni?” frågade jag i ett försök till att få dem att prata istället för att pipa.

   ”bra” svarade en sida av gruppen och jag log glatt.

   ”så ni kommer till konserten ikväll?” frågade jag och de tjöt glatt. ”men hur kom ni in? Bröt-” började jag fråga men en röst fick mig att tystna.

   ”det är dags för soundcheck” viskade den och jag skrek till. Jag vände mig hastigt om och hörde hur gruppen av tjejer fnissade roat, bakom mig stod Justin med ett stolt leende.

   ”BIEBS! Har jag inte sagt till dig att inte-” började jag men han avbröt mig igen.

   ”skrämmas. Jaja, jag vet. Men det är inte jag som är lättskrämd” sa han och flinade. ”hej tjejer!” sa han sedan glatt och vände blicken mot tjejerna som skrek för full hals åt hans närvaro.

 

 

   Soundchecket var roligt, jag brukade inte ha sådana här soundcheck. Mina brukade vara mer privata, men här var det skratt, skämt, musik och dans som fyllde hallen och jag kunde inget annat än att le. Den här turnén skulle bli något alldeles speciellt. Nu satt jag tillsammans med Justin och skulle göra lite röst övningar tillsammans med Justins coach, Mama Jan. Hon var en kvinna som visste vad hon höll på med.

   ”okej, nästa” sa Mama Jan och gjorde ett annat piano ljud med sin dator. Jag tittade på Justin och såg att han visste exakt vilken det var meningen att vi skulle göra, jag började men klarade mig inte långt förens jag började skratta.

   Just denna övning har jag aldrig kunnat göra seriös eftersom den i stort sett gjorde så att man lät som om man vore dum i huvudet. Justin som satt mittemot mig klarade sig något längre innan han skrattade och Mama Jan gav oss en missnöjd blick.

   ”skärp er!” sa hon irriterat.

   "åh kom igen! Du måste medge att man låter hel dum!” sa Justin och jag skrattade igen.

   ”igen” sa hon endast och jag försökte samla mig för att pröva en gång till. Efter ett till försök klarade vi oss genom hela utan att skratta, jag lutade mig fram och gav Justin en high five. Han slog glatt till min hand och jag lutade mig tillbaka i soffan igen för att fortsätta.

 

 

   Jag stod i min loge och gjorde mig iordning, Justin hade redan gått på scenen och man kunde höra fansen skrik in till mig. Jag granskade mig i spegeln och tittade på den svarta klänningen som jag nu skulle ha på varenda konsert. Den slickade min kropp och ett snyggt skärp precis under brösten.

   Tusan, varför hade jag solat i bikinitopp med axelband, tänkte jag och tittade på mitt bröst som var bart och visade svagt den vita huden som befunnit sig under bikinin. På fötterna hade jag fått ett par svarta stövlar och fina armband pryde mina handleder.

   ”du ska upp snart hjärtat” hörde min mamma säga innan hon kom in i rummet. ”men vad fin du blev!” jag log mot henne genom spegeln.

   ”tack mamma” tillsammans gick vi genom korridoren som ledde bort till scenen, jag andades in djupt och fick en mick i handen. Mamma och pappa kramade om mig och viskade lycka till mig. Ut genom draperiet som ledde kom en stressad Justin, han hann ge mig ett leende innan han försvann bort för att byta om från sina röda kläder till en svart outfit istället.

   Jag gick uppför den lilla trappan och jag hörde det fina introt spela och jag gick ut på scenen. Jag möttes av fansen som skrek som galningar och spotlighten som bländade mig. Jag log glatt och gick fram till scenkanten.

   Jag sjöng min del och fansen skrek konstant, jag lät armen falla ner och såg ut över publiken när jag hörde Justin röst bakom mig. Jag vände mig halvt om för att se på honom och han hade fått på sig svarta jeans, svart tröja och en svart väst, på huvudet satt en lila keps bak och fram.

   Med långsamma steg kom han gående mot mig medan han sjöng sin vers, det var dags för refrängen när han kom fram till mig på kanten. Jag lyfte micken till munnen igen för att sjunga när Justin lägger en arm runt min midja samtidigt som vi sjunger de första orden för att sedan dra mig närmre så vi stod med någon decimeters avstånd. Även fast jag blev chockad över hans plötsliga närhet så spelade jag professionell och fortsatte sjunga vidare på låten.

 

 

första konserten på turnén, vad tycker ni?? hur tror ni Melody löser problemet med sin pappas snarkningar?? hur kommer hon reagera över Justins "move" på scenen?? vad tycks?? kommentera! ♥

   ”oh my God!” utbrast Paige och ställde sig upp i stolen och klappade sina händer, alla stämde fort in och jag log lyckligt.

   ”låten var verkligen grym” sa jag när applåderna hade tystnat.

   ”detta kommer bli succé” sa Scooter och Maggie samtidigt och vi alla skrattade.

 

---

 

Stellas Perspektiv, veckor senare. 

   Jag suckade framför spegeln när jag behövde sätta upp mitt långa hår i en snygg knut. När jag kände mig nöjd med håret granskade jag resten av min klädsel, jag hade vågat mig på en svart klänning med små vita stjärnor på tillsammans med en svart väst.

   Jag hoppades att de inte skulle lägga så stor vikt vid att jag bar klänning, utan bara fortsatte att titta rakt genom mig. Jag snurrade runt och granskade mig bakifrån, sen snurrade jag runt igen och log nöjt mot mig själv. Jag gick ner till hallen och stötte på mamma.

   ”men vad söt du är gumman” sa hon glatt till mig.

   ”tack mamma. Jag ville vara lite finare nu när det är skolavslutning” svarade jag och hon log.

   ”tråkigt bara att du inte kunde släppa ut håret” mumlade hon buttert och jag nickade instämmande. Jag fortsatte sedan ut i hallen och knöt på mig ett par låga, röda converse. Jag plockade upp min väska från golvet och satte den på axeln.

   ”vi ses senare, hälsa pappa” ropade jag innan jag gick och mamma kramade mig innan jag försvann bort längs gatan. Solen sken så jag tog upp mina stora solglasögon från väskan och fortsatte vidare bort dit jag skulle möta Paige.

   Jag gick längs gatan och fick tillslut syn på Paiges blonda huvud, hon hade på sig en brun, frans klänning som hon stod och drog ner innan hon rätade på sig. Jag log glatt och hon vände på huvudet och fick syn på mig, jag höjde armen och vinkade innan jag studsade fram till henne.

   ”vad fin du är” smickrade jag och kramade henne, när jag sedan släppte henne såg jag att hon även hade ett guldigt halsband och armband runt den ena handleden.

   ”tack, du med” sa hon och tog upp en liten väska som låg bredvid hennes ballerina klädda fötter, hon krokade sedan armen med mig och vi började gå mot skolan. En varm bris fick hennes blonda hår att lyfta och jag andades in den friska luften.

   ”glad att få sluta skolan från helvetet?” frågade hon sedan och jag skrattade.

   ”mer än glad, efter det här så kommer jag fokusera mer på min karriär. Maggie säger att jag inte behöver börja på collage för ens om några år, vilket gör att jag inte behöver tänka och oroa mig så mycket över mina olika identiteter” sa jag och log av bara tanken.

 

 

   ”hej baby” hälsade en röst i mitt öra och ett par armar slöt sig om min midja, jag vände på huvudet och såg in i Dimitris mörka ögon.

   ”hej” svarade jag förvånat, förvånat över hans glada ton. Han hade visst kommit över sin ilska sen igår. Igår hade jag nämligen hittat på en lögn om att jag skulle volontera i Afrika och skulle därför vara borta hela sommarlovet. Dimitri hade totalt tappat humöret och blivit skitsur över att vi inte skulle ses under stort sett hela sommarlovet. Men han verkade som sagt ha kommit över sin ilska och tagit sig samman.

   ”mår du bra?” frågade jag och han såg in i mina ögon innan han tryckte sina läppar mot mina.

   ”jag kom över det” mumlade han sedan mot mina läppar och jag log. Uppe på scenen knackade rektorn på miken vilket skapade ett hemskt, gnisslande ljud. Ett klagande ljud gick genom publiken och uppmärksamheten vändes mot rektorn, som log stort ut mot alla elever.

   ”jaha, ännu ett år har gott med bra resultat och vi säger med stolthet och sorgsenhet adjö till sista års eleverna” sa hon och alla klappade händerna och vissa busvisslade. ”men innan ni får gå på sommarlov…” bla, bla, bla sa det i mina öron och jag tittade upp på den blå himlen istället.

   Varför skulle alltid rektorer hålla timslånga tal när det ända alla ville var att gå, gå på lov och få springa bort från detta ställe. Nej! Så klart skulle det inte vara så, nej låt istället alla stå här rastlöst i värmen och nästan somna på stället av hennes mässande röst. Jag rycktes ur tankarna när tjut bröt ut och hattar kastades upp i luften, Dimitri kysste mig på kinden och jag skrattade.

   ”äntligen sommar” viskade han i mitt öra.

  

 

   ”ska du med till festen?” frågade Dimitri när vi var på väg hem.

   ”nej, kan inte. Måste packa” sa jag sorgset. Men egentligen hade jag redan packat, allt var klart och fixat för avfärd. Men grejen var att turné bussen skulle komma redan idag för att hämta oss, idag skulle vi resa från LA för att sedan resa runt i hela världen. Jag log exalterat av tanken, tänk alla coola ställen jag kommer att se. Japan, Australien, Nya Zeeland… det var synd att vi inte skulle till Sverige, har alltid velat åka dit men har aldrig haft tid.

   ”men jag ringer dig” sa jag och vände mig mot honom, hans blick var riktade ner mot marken.

   ”ingen hejdå kyss?” frågade jag och han tittade fort upp på mig, innan han tryckte sina läppar mot mina. Jag la mina armar runt hans nacke och hans armar runt min midja pressade mig närmre.

   ”jag kommer sakna dig” mumlade Dimitri ledsamt när vi hade avslutat kyssen.

   ”jag kommer sakna dig också” mumlade jag och kysste honom en sista gång innan jag lämnade honom på gatan för att gå mot mitt egna hus. Jag slängde en sista blick mot honom, där han stod och såg eländig ut med sina händer i fickorna innan jag rundade hörnet och han försvann ur min syn.

   När jag kom in på min gata såg jag den stora svarta turnébussen som nu stod parkerad utanför mitt hus, tur att vi bor lite avskilt från de andra grannarna, tänkte jag. Jag kände glädjen som rusade genom mig vid synen av bussen och männen som bar in mina gigantiska resväskor in i bagageutrymme, jag skuttade fram till mitt hus med ett stort leende på läpparna.

 

*

 

Jag stod utanför bussdörren och väntade på att Paige skulle komma, jag svängde lite med klänningskjolen och hörde sedan ett fnitter. Jag tittade upp och såg Paige, fortfarande i sin klänning, med ett stort leende på läpparna men som fort ersattes av tårar.

   ”jag kommer sakna dig så mycket” utbrast hon och vi kramade hårt om varandra, jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.

   ”vi måste prata varje dag och du måste komma med på turnén ibland också. Kan inte bara ha Justin!” sa jag med gråten i halsen. Hon kramade mig hårt igen och jag begravde ansiktet i hennes mjuka hår. Jag skulle sakna min stöttande och otroligt roliga kompis som jag älskade så mycket.

   ”vem ska jag annars skratta med?” frågade jag sedan och Paige skrattade klingande i mitt öra.

   ”jag kommer och räddar dig, sis” sa hon och vi släppte taget om varandra.

   ”Stella, vi måste verkligen åka nu” sa Houston bakom mig, jag kastade en snabb blick på honom och nickade.

   ”jag kommer alldeles strax” sa jag och vände mig mot Paige igen. ”ååååh!” sa jag och kramade om henne igen.

 

 

   Jag hade nu fått på mig allt som behövdes för att jag skulle bli Melody, i ansiktet, och jag satt nu i en utav sofforna och tittade ut genom det enorma sidofönstret. Bussen stannade utanför Justins hem och jag hoppade fort upp ur soffan och ut genom svängdörren. Jag landade smidigt på asfalten och såg Justin som öppnade dörren ifrån sitt stora hus, jag tittade imponerat på huset och nickade för mig själv.

   Nice! Den stora grinden öppnades och männen som hade burit in mitt bagage gick med raska steg mot huset, jag strövade fram till grinden och såg en liten vägg som ledde bort till ett garage och sedan en avvikande väg bort mot ytterdörren. En stor gräsyta täckte högersidan från där jag stod, jag gick med långsamma steg mot gräset och klev ut på det.

   ”gå inte på gräset!” hördes en röst skrika och jag hoppade fort tillbaka till asfalten. Ett skratt bröt ut och jag vände mig förvånat om för att se Justin stå och skratta, jag la armarna i kors och granskade honom. Klart det hade varit han! Han slutade tillslut att skratta och jag fnissade till.

   ”oj, framgång. Ingen ilska” sa han och började gå fram mot mig. Jag log och ryckte på axlarna.

   ”ska mycket till för att göra mig arg idag” svarade jag sedan och log stort.

   ”så du är redo att se världen med andra ord?” frågade han och höjde busigt ena ögonbrynet.

   ”kan du slå dig i backen på” sa jag och han flinade.

 

 

   ”vart börjar vi i världen?” frågade jag när bussen hade rullat i ca en timme. Justin låg nu bredvid mig i soffan, mamma och pappa satt tillsammans med Pattie, Kenny och Houston vid bordet och Scooter och Maggie hade satt sig någon annan stans med sina papper.

   ”vi börjar här i de olika staterna innan vi åker över till Europa” svarade mamma och jag log glatt. Let the trip begin!

 

---

 

där fick ni ett som var något längre! :) hoppas ni gillade det, såååå nu börjar resan! exciting! vad tycks? bra/dåligt? kommentera! :D

   Scooter nickade instämmande. ”det tycker jag låter jättebra” la han till. Jag andades lättat ut över att vi skulle åka iväg först när skolan har slutat så jag han gå klart i skolan.

   ”men då ses vi redan imorgon igen för att börja spela in låten” sa Scooter och reste på sig från stolen, jag skakade handen med alla.

 

---

 

Overboard by Justin Bieber ft. Jessica Jarrell (jag vet att Miley också har gjort låten med honom, men jag hittade ingen men bra kvalité. rösterna lät bara muterade så det fick bli med Jessica istället. ni får använda fantasin och låtsas att det är Mileys röst)

 

   ”kan du köra refrängen igen?” frågade Kuk Harrell som satt bakom mixerbordet. Jag nickade och musiken startades åter igen.

 

”It feels like we’ve been out at sea, so back and forth that’s how it’s seems

Whoa, and when I want to talk you say to me

That if it’s meant to be, it will be, so crazy in this thing we call love

The love that we got that we just can’t give up, I’m reaching out for you tell me

Out here in the water and I”

 

 

   “grymt, Melody! Det blir bra så” sa Kuk glatt och jag log. ”okej, Justin din tur” hörde jag Kuk sedan säga, så jag tog av mig hörlurarna från huvudet och satte dem på kroken. Jag öppnade dörren till det lilla rummet och mötte Justin på vägen, han log glatt innan han klev in i rummet och stängde dörren efter sig. Jag gick in till dem andra och tittade på Justin genom glasrutan.

   ”okej, Justin kan du ta nästa vers?” frågade Kuk och Justin nickade och visade tummen upp. Musiken startade och Justin väntade in rätt ögonblick.

 

   ”Never understood you and you’d say, oh

You wanted me to meet you halfway, oh

I felt like I was doing my part, you kept thinking you were coming up short

It’s funny how things change, ‘cause now I see, ohaoha

So crazy is this thing we call love, and now that we got it we just can’t give up

I’m reaching out for ya, got me out here in the water and I”

 

 

 

Resten av dagen fortsatte vi spela in små snutar som sedan skulle sättas ihop till en fullständig låt.

 

   ”oh, it’s supposed to be some give and take I know

But you are only taking and not giving anymore, so what do I do?

´cause I still love you, and you’re the only one who can save me”

 

   “bra, Justin.  Nu, Melody kan du sjunga de små tilläggen efter meningarna” sa Kuk och jag bytte plats med Justin. Det Justin precis hade sjungit spelades upp och jag gjorde som Kuk bad mig.

 

”so what do I do? I still love you, baby

And you’re the only one who can save me, pull me up

It’s too much”

 

 

Justins Perspektiv. 

   Hela dagen hade vi spenderat i studion och spelat in. Resultatet skulle bli mind blowing, jag stod nu och tittade på Melody som stod inne i båset och sjöng refrängen.

 

   ”I’m overboard, and I need your love to pull me up

I can’t swim on my own, it’s too much

Feels like I’m drowning without your love, so throw yourself out to me

My life saver”

 

“swaaaaaaag!” utbrast jag högt när hon var klar och hon gav mig ett stort leende. Efter ett godkännande av Fredrik bytte jag ännu en gång plats med henne och det var nu min tur att lägga till de små bitarna mellan meningarna.

 

"...we had spent the whole day in the studio..."

 

 

   “kan du nu ta den där delen där ni i stort sett bara upprepar?” frågade Kuk och jag nickade.

 

”My life saver, life saver, oh life saver

My life saver, it’s crazy, crazy, crazy, yeah

Life saver, oh life saver, oh life saver

Oh life saver, oh life saver, yeah”

 

   “och där tror jag att jag har alla delar som behövdes!” sa Kuk glatt och applåder bröt ut. Jag tog av mig hörlurarna och gick ut med ett stort leende till dem andra. ”ge mig bara en dag eller två så har ni er låt” sa han och Melody kvittrade till.

”gah, det här kommer bli så grymt!” pep hon fram.

 

*

 

“okej, här är den!” sa Scooter och höll upp en dvd skiva. Både jag och Melody stirrade på den som om den vore guld värd, Scooter öppnade fodralet och satte in skivan i stereon.

   Introt till låten började och jag tittade förväntansfullt på den stora stereon, Melody bredvid mig bet sig på fingret för att antagligen inte skrika. Var hon alltid så här vid nya saker? Frågade jag mig själv och flinade. Hon vände blicken mot mig och gav mig ett stort leende.

   Melodys röst hördes från stereon och vi båda vände fort blicken mot dem, som hänförda tittade vi på stereon och sög i oss varandra ord och ton från låten som vi hade gjort. När jag sjöng det sista ”yeah” innan låtens sista melodier tog slut var det alldeles tyst i rummet.

   ”oh my God!” utbrast Paige och ställde sig upp i stolen och klappade sina händer, alla stämde fort in och jag log lyckligt.

   ”låten var verkligen grym” sa jag när applåderna hade tystnat.

   ”detta kommer bli succé” sa Scooter och Maggie samtidigt och vi alla skrattade.

  

---

 

suuuuuper kort, jag vet. så därför ska ni få fler kapitel ikväll ! :D how about that? vad tycks? bra/dåligt? kommentera! ♥

   ”nå… vad tycks?” frågade hon och höjde ena ögonbrynet åt mig.

   ”wow… just wow” sa jag och hon flinade nöjt.

 

---

 

Lät Du Henne Komma Närmre by Melissa Horn

 

   Skolklockans ringning fick mig att ryckas till verkligheten och jag insåg glatt att halva skoldagen redan hade gått och att vi nu fick lunch. Jag gick trött ut ur klassrummet och bort mot mitt skåp, imorgon skulle jag ännu en gång träffa The Biebs och vi skulle bestämma om vi skulle slutföra duetten. Han hade redan sagt sin mening om vad han ville, efter konserten hade han helt apropå ingenting sagt att han såg fram emot att få jobba med mig. Men inte bara han utan hela hans crew hade glatt gett mig komplimanger om min konsert som jag tacksamt hade tagit emot.

   Jag älskade att stå på scen, få sjunga för allt man vad värd och sedan få fansens underbara respons. Jag låste upp mitt skåp och la in materialet innan jag stängde det igen. Jag gick bort mot Paiges skåp för att möta henne på halva vägen.

   "hej!" sa hon glatt när hon såg mig och jag log strålande tillbaka. Vi gick tillsammans in i matsalen och ställde oss i kön till maten, jag fyllde min bricka med mat eftersom jag inte hunnit äta någon stor frukost.

   Vi satte oss vid ett litet bord och Paige började fort fråga om jag hade bestämt mig om mitt val, men bytte ut "Justin Bieber" till "Mr. X"

   "så ska du göra det eller inte?" frågade hon nyfiket och stoppade några salladsblad i munnen.

   "jag vill göra det. Mr. X är verkligen begåvad och jag tror att låten kommer bli epic. Men dock är jag lite orolig över Mr. X charmerande sida" sa jag och körde gaffeln i en tomatklyfta. Paige skrattade lågt och jag tittade upprört på henne. "Paige det är inget att skratta åt!" sa jag och hon slutade.

   "det skulle nog aldrig hända, så tight som du håller dig till Dimitri" sa Paige och flinade. "men vad tycker dina föräldrar då?"

   "de är väldigt positiva och de tror detta kan utveckla mig åt det bättre hållet" sa jag och log.

 

*

 

   Mamma Mia visades på skärmen och jag hade svårt att inte sjunga med i låtarna, Dimitri satt med armen runt mig och verkade bli mer och mer uttråkad ju längre in i filmen vi kom. En kyss på min hals fick mig att hoppa till och jag fnissade till.

   ”sluta, jag vill se” sa jag fnittrande till Dimitri. Men han verkade inte ha några planer på att sluta utan fortsatt kittla mig med sina lätta kyssar mot min hals, jag försökte så gott jag kunde ignorera honom.

   ”Dimitri” sa jag och vände huvudet mot honom, vilket han utnyttjade för han tryckte fort sina läppar mot mina. Jag kysste honom tillbaka och han lutade sig mot mig och det slutade med att han halvlåg över mig. Jag fortsatte kyssa hans mjuka läppar och jag kände hur hans händer smet innanför min tröja och vandrade upp till min bh.

   ”Dimitri” mumlade jag mot hans läppar. Hans hand tog ett fast grepp om mitt ena bröst och han tryckte sina läppar hårdare mot mina. Hans andra hand smekte över min mage innan den gick ner till min byxlinning, hans fingrar började knappa upp knappen i mina jeans.

   ”nej, Dimitri” sa jag och flyttade mina händer från hans nacke och fram till hans bröst för att trycka honom bort från mig. Jag vred samtidigt på huvudet och han stönade irriterat ovanpå mig.

   ”vill du inte ha mig?” frågade han sårat och tittade ner på mig. Jag skrattade åt honom och han putade med underläppen.

   ”klart jag vill! Men inte nu” sa jag och la handen över hans mun som precis skulle öppna sig för att motargumentera mig. ”inte nu” sa jag bara och tvingade honom att sätta sig upp så jag kunde räta på mig. Han tittade surt på mig och jag skulle precis smeka honom tröstande över kinden, men han reste sig från soffan och gick in i köket istället.

   Jag stönade ner i kudden bredvid mig, detta var inte första gången som det här hade hänt. Jag hade nekat honom många gånger, på grund av olika anledningar. Men mest för att jag inte var redo… det kändes inte rätt helt enkelt. Jag hörde hur Dimitri grejade ute i köket och jag reste mig upp för att gå till honom. Jag hann till dörröppningen när jag mötte honom, han såg uttryckslöst ner på mig.

   ”Dimitri” klagade jag.

   ”vad?” frågade han drygt.

   ”kan du inte bara acceptera mina val?” frågade jag.

   ”vi har varit tillsammans i snart ett och ett halvt år och du fortsätter att säga ”nej” till mig… och du förväntar dig att jag bara ska ta emot och vara glad. Jag älskar dig och jag vill ha dig, men du verkar inte vilja ha mig lika mycket” sa han argt. Jag suckade högt när han gick ifrån mig för att gå upp till sitt rum.

   ”Dimitri, jag-” började jag säga.

   ”nej, jag vill inte höra Stella. Vi ses imorgon i skolan” sa han trött och jag hörde hur han smällde igen dörren. Jag kände hur det brände bakom ögonlocken av hans avvisning, jag gick snabbt ut i hans hall och snörade fort på mig de vita conversen och smällde igen dörren när jag gick.

   Hur kan han bli så arg på mig bara för att jag inte ville ligga med honom!? Jag ville åtminstone att min första gång skulle bli mer… romantiskt än på en skabbig soffa i min killes vardagsrum. Nej tack!

 

*

 

   Jag tittade uttråkat ut genom bilfönstret och såg på alla människor utanför. Bilen stannade till med ett ryck och jag tittade förvånat upp, vi hade stannat framför samma byggnad som förra gången och vi gick lugnt och bekymmersfritt in i huset. Jag gick in i badrummet och satte på mig lös huden vid min näsa, sminkade mig och satte ditt lös ögonfransarna och bytte om till andra kläder.

   Jag drog på mig en kort, söt klänning med leopardmönster, på fötterna satte jag på mig ett par slappa kängor. Jag spärrade upp mitt ena öga med hjälp av fingrarna och satte in den bruna kontakt linsen i ögat och gjorde sedan samma sak med det andra ögat.

  Jag drog igen dragkedjan på min väska och gick ut ur badrummet och bort till pappa och Maggie som stod och väntade på mig. Vi åkte tillsammans upp med hissen och gick bort till rummet vi hade varit i förra gången. Pappa knackade på och dörren öppnades av en glad Justin.

   ”ha, ge mig fem dollar Ryan!” sa han sedan in i rummet och jag tittade förvirrat på honom. Ryan stönade högt och gav Justin fem dollar, Justin log roat och stoppade den i fickan.

   ”bra, ni är här” sa Scooter som kom in efter oss.

 

 

   Två timmar senare hade ett beslut fattades och duetten skulle bli av, en turné skulle det också bli. Jag skulle få följa med så klart och sjunga min del men också göra vissa konserter för mina egna fans.

   ”när åker vi då?” frågade jag.

   ”vi-” började Scooter men Maggie avbröt honom fort.

   ”vad sägs om när sommarlovet börjar” sa hon glatt. ”det är ju om ett par veckor, alla hinner göra sig klara och dessutom finns det större chans att alla ungar kan köpa biljetter eftersom det är lov”

   Scooter nickade instämmande. ”det tycker jag låter jättebra” la han till. Jag andades lättat ut över att vi skulle åka iväg först när skolan har slutat så jag han gå klart i skolan.

   ”men då ses vi redan imorgon igen för att börja spela in låten” sa Scooter och reste på sig från stolen, jag skakade handen med alla.

 

---

 

USCH! skiiiiit dåligt kapitel... men där fick ni ett kapitel som jag hade lovat... har ingen inspiration alls, vill bara att de ska åka iväg på turné för dååååå ser ni, händer det grejer! ;P

vad tycks? bra/dåligt? måste bara säga att jag är otroligt tacksam över alla fina kommentar som jag har fått från er, ni är verkligen bäst! så fortsätt med dem, fortsätt göra min dag! ♥ puss, puss på er.

jooo... för att det ska bli mer skillnad mellan Stella o Melody så valde jag att när Stella är

Melody så har hon bruna kontaktlinser, har extra hud vid näsan (det ser fortfarande naturligt ut!)

och har alltid lösögonfransar. :) bara för att det ska vara med skillnad.

PREVIOUS:   "hej hjärtat, vart är ni?" frågade han. 

   "vi är inne på badrummet, har precis bytt om" svarade jag och granskade mig själv i spegeln. Jag började packa ihop väskorna och drog igen dragkedjan. 

   "kan du inte bara säga vem det är så jag kan förbereda mig mentalt?" utbrast jag med en barnslig röst och pappa skrattade.

   "tyvärr gumman, du får veta det snart på egen hand" sa han och la på, jag tittade irriterat på telefonen innan jag vände mig mot Paige som också var redo att gå. Jag log och gick ut ur badrummet.

 

---

 

   Hissen plingade till och jag puffade till håret lite innan jag gick tillsammans med Paige bort mot dörren som kvinnan vid disken hade gett oss instruktioner om. Jag andades djupt in när vi stod utanför dörren och slängde en blick på Paige, hon log lugnande och jag andades ut. Jag gav henne ett leende innan jag tryckte ner handtaget och öppnade dörren. 
   "ja, min dotter kommer alldeles strax. Du vet tjejer och deras smink" hörde jag pappa yttra sig när vi klev in i rummet. Jag fnös ljudligt åt hans kommentar och allas blickar vändes mot oss.

   ”perfektion tar tid” sa jag allvarligt innan jag flinade och pappa log mjukt mot mig. Jag tittade runt på de andra i rummet och såg en stor mörk man, en annan man med brunt skägg och brunt kort hår bredvid honom stod en kvinnan med mellanlångt brunt hår med ett vänligt leende på läpparna. Någon meter från dem stod två andra killar, den ena hade ljusbrun hy och mössa på huvudet och den andra killen hade brunt fixat hår och hade en busig glimt i ögat.

   ”hej, Melody” hälsade jag när jag hade granskat alla i rummet.

   ”Scooter” sa mannen med skägget och räckte fram handen mot mig, jag skakade den. ”manager” la han till när han släppte min hand och log.

   ”till…?” frågade jag vänligt, mannen vid namn Scooter skulle precis öppna munnen för att svara när en röst viskade i mitt öra. ”mig”

   Jag skrek till och slängde mig mot Paige, som precis hann ta emot mig innan vi small in i väggen med ett brak, ett stön av smärta slapp ur Paige mun. Jag tittade på en ung kille som stod böjd framåt och skrattade, killen med ljusbrun hy gick fram och gav honom en high five men Scooter gav honom en missnöjd blick och hans leende bleknade. Jag släppte Paige och gav henne en ursäktande leende, killen slutade skratta och sträckte på sig.

   ”ledsen, kunde inte motstå tillfället” sa han sedan till mig. Då såg jag vem den unga killen var, det var Justin Bieber med den kända rösten och håret. Killen med de hasselnötsbruna ögon och det mjuka leendet som gjorde unga tjejer som galna, hysteriska och helt vilda.

   ”nej, men är det inte Justin Bieber… the prankster” sa jag och han log roat.

   ”japp, i egen hög person och du måste vara Melody Gold” sa han och sträckte fram handen, jag tog tveksamt tag i den och skakade den. Jag såg in i hans bruna ögon och kom på mig själv med att stirra, Scooter harklade sig och jag släppte fort taget om hans hand.

   ”om Justin vill vara allvarlig i fem sekunder så kanske mötet kunde börja nu” sa han och vi nickade.

 

 

Justins Perspektiv.

   Jag hörde hur dörren till rummet vi befann hos i öppnades samtidigt som Daniel Gold sa ”ja, min dotter kommer alldeles strax. Du vet tjejer och deras smink” jag småskrattade. Jo, det var jävlar vad det gnälldes som de skulle gå ut utan smink eller hade inte fixat sitt hår. En fnysning hördes och jag tittade nyfiket upp, jag vände på huvudet åt höger och såg att en tjej i min ålder hade stigit in i rummet. Bakom henne kom en annan tjej in och stannade bakom den första.

   ”perfektion tar tid” sa tjejen med det bruna långa håret, hon flinade mot Daniel och tittade sig sedan runt på de i mitt crew som var samlade i rummet.

   ”hej, Melody” sa hon sedan och jag granskade henne från topp till tå. Såg på hennes långa ben, på hennes bruna hår som föll ner över tröjan som var helt öppen där bak, på hennes läppar som rörde sig när hon pratade och till sist på hennes blåa ögon.

   ”hej, Scooter” hälsade Scooter och räckte fram handen mot henne, hon tog glatt tag i den och skakade den. ”manager” la Scooter sedan till för att förklara sig och Melody nickade förstående.

   ”till…?” frågade hon sedan nyfiket och jag smög försiktigt upp bredvid henne för att sedan viska i hennes öra innan Scooter hann ge ett svar.

   ”mig” viskade jag och hade inte förväntat mig hennes reaktion. Hon skrek till och bokstavligen slängde sig på sin kompis, skulle jag gissa. Hon kom med sådan kraft att de tappade balansen och åkte in i väggen med en smäll. Jag skrattade så jag vek mig framåt för att inte falla till golvet, Alfredo kom fram och gav mig en high five som jag villigt besvarade. När jag kände att jag kunde kontrollera mig igen sträckte jag på mig och tittade upp på Melody som nu stod på egna ben och med händerna i sidorna.

 

"me"

 

   ”nej, men är det inte Justin Bieber… the prankster” sa hon och såg ironiskt på mig och jag flinade glatt tillbaka mot henne.

   ”japp, i egen hög person och du måste vara Melody Gold” sa jag och sträckte fram handen mot henne, hon sträckte en aning tveksamt fram sin egen men skakade tills slut min. Jag log mot henne och hon tittade tillbaka in i mina ögon, Scooter harklade sig och hon släppte fort min hand.

   ”om Justin vill vara allvarlig i fem sekunder så kanske mötet kan börja” sa Scooter och tittade menande på mig och jag skrattade till men nickade.

 

 

   ”men vi får ses igen om en vecka så ni får tänka genom allt detta” sa Scooter och skakade handen med Melodys manager Maggie. Hon nickade och log snett, Melody kastade en blick på mig innan de gick ut genom dörren och försvann bort. Jag vände mig mot Scooter och log frågande.

   ”så…?” frågade jag.

   ”hon har verkligen en fantastisk röst, låten skulle verkligen bli underbar med henne” sa Scooter och gned sitt skägg.

   ”vi borde se henne på scen också…” sa jag och Scooter nickade instämmande.

   ”utstrålningen på scenen är viktig, men jag tycker hon verkade trevlig och snäll annars” sa han.

 

 

Stellas Perspektiv.

   Vi gick ut genom dörren och ner till lobbyn, jag gick tillbaka in i badrummet för att ”bli” Stella igen. ”så vad tycker du, Stella?” frågade Maggie när bilen börjat rulla och jag funderade en stund.

   ”jag gillar verkligen låten” sa jag och Maggie nickade. ”och jag tror att Justin och jag kommer låta bra tillsammans” fortsatte jag sedan.

   ”ja, det tror jag också” sa Paige bredvid mig och jag log mot henne.

   ”dessutom, har jag ju aldrig gjort en duett förut. Vore roligt att testa” sa jag.

   ”ja, jag tycker i alla fall att du ska satsa. Justins team verkar också som pålitliga och trevlig människor” sa pappa och jag log roat mot honom. Klart han tyckte om dem, han tyckte ju om alla. Bilen stannade och jag tittade upp på vårt hus, jag klev ur bilen efter att ha gett Maggie och Paige en hejdå kram.

   ”jag tar en promenad på stranden, jag kommer snart” sa jag till pappa som nickade innan han gick in i huset. Jag tog av mig mina converse och gick barfota ut på sanden, jag såg solen som gick ner samtidigt som jag tänkte över detta.

   Skulle jag ta chansen? Scooter pratade även om en turné och det skulle menas att vi alla skulle vara med varandra dygnet runt. Hur skulle det lösa sig med hela Stella/Melody bytena? Skulle jag bli påkommen?

   Jag såg på vattnet som lugnt slog upp på stranden och gjorde fina bågar i sanden. Hur skulle det bli med Dimitri? Turnéer brukar sträcka ut sig över väldigt många månader. Vad skulle han säga? Vad skulle jag komma med för förklaring? Skulle han köpa den? Eller skulle han vilja gå skilda vägar?

   Sedan slog en annan tanke mig. Justin som också var känd för att vara charmig, charmerade varenda tjej han mötte. Tänk om han försökte det på mig också… tänk om jag faller för det och förstör allt jag har med Dimitri. Sen kommer jag få mitt hjärta krossat från två håll, från Dimitri som inte kommer vilja se på mig igen och från Justin som bara låtsades gilla mig men sedan bara lämnar när han är nöjd.

   NEJ! Om jag ska följa med så ska jag minsann vara på min vakt! Och med det fast bestämt gick jag upp till vår altan, borstade av sanden från mina fötter och öppnade sedan skjutdörrarna. Du klarar det Stella…

 

---

 

så kapitel 2 as I promised! :) hoppas ni gillade det... ehm... ja... VAD TYCKTE NI? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA! :)

All This Way by Amanda Fondell

 

Väckarklockans ringning väckte mig tidigare den morgonen och jag hade lust att slå sönder den lilla radion med en stor hammare. Jag stönade och satte mig trött upp, Paige i sängen bredvid sov fortfararande ostört och jag tog tag i en utav mina huvudkuddar. Hårt slog jag med den på henne och hon mumlade någon ohörbart.

   ”P, dags att vakna” sa jag och hon mumlade något igen.

   Jag drog bort täcket från mina ben och fick genast gåshud. Huttrande reste jag mig från den varma sängen och gick in i badrummet, jag stängde dörren och satte på duschen. Jag lät det varma vattnet skölja över mig och jag kände hur gåshuden sakta försvann. Jag fick på mig nya underkläder och gick sedan bort till garderoben för att hitta kläder. Nu hade Paige rest på sig och höll på att packa ihop sin väska med sov kläder och skolböcker. Hon gick in i badrummet när hon såg att jag var klar, vi gav varandra ett varsitt leende innan hon gick till badrummet och jag till garderoben.

   Efter många om och men fick jag på mig ett par ljusa jeans med hål i ena knät, en vit t-shirt tillsammans med en svart, tunn jacka över. Jag sminkade mitt ansikte och borstade mitt blonda hår och flätade det sedan i en snedfläta, jag log nöjt av resultatet mot spegeln. Tillsammans med Paige gick jag ner till undervåningen för att få i oss lite frukost, jag kastade en blick på klockan och såg att vi skulle behöva gå om tjugo minuter annars skulle vi missa skolbussen. I köket satt mamma med sin kaffekopp och nyvakna frisyr, hon sken upp i ett leende nät hon såg oss.

   "godmorgon flickor, vad fina ni är" kvittrade hon glatt.

   "tack mamma" svarade jag och gick fram till henne och gav henne en mjuk morgon kram.

   "pappa sa att du var jättebra igår" sa hon när vi hade släppt varandra och jag hade börjat gå mot kylskåpet. Jag tittade tacksamt på henne och hon log stolt tillbaka.

   "det var grym energi, fansen var verkligen helt fantastiska igår" sa jag instämmande. Tillsammans med mamma åt vi vår frukost och fick sedan gå fort bort mot buss stoppet.

   "vi hann!" utbrast jag lyckligt och en aning flåsande när vi kom fram, Paige såg ironiskt på mig och jag skrattade. Den gula bussen körde fram och dörren svängde upp, vi träffades av elevernas höga pladder och vi gick uppför den lilla trappan.

   Framför ratten satt Wendy, samma gamla gumma som alltid, hon hade kört mig sedan jag gick mitt första år i high school. Tills idag och nu gick jag mitt sista år och var mer än glad att jag snart skulle slippa den hemska skolan med de elaka kommentarerna samt blickarna.

   "godmorgon Stella" hälsade Wendy glatt. "Paige" vi log vänligt tillbaka. Jag tittade upp och såg allas blickar som riktades mot oss, fort slog jag ner blicken mot golvet för att hålla koll på de lömska benen som ibland stack ut. Man gör inte samma misstag två gånger!

   "längst bak" hörde jag Paige säga bakom mig, jag gled ner på sätet och Paige följde efter. Jag tittade ut genom det stora fönstret, såg husen som åkte förbi utanför och suckade. Ännu en mördande dag i skolan...

 

 

   Jag gick genom den tätbefolkade korridoren och fick knuffa mig fram till mitt skåp. Jag skruvade på mitt lås, fick in rätt nummer och öppnade skåpet. Jag tog tag i min mattebok och la in mina engelska böcker från förra lektionen. Jag stängde skåpet igen och hade precis låst det igen och skulle precis vända på mig för att gå. När någon tryckte upp mig mot skåpet och pressade sina läppar mot mina, jag log och flätade in min ena hand i Dimitris hår.

   Hans händer hade ett fast grepp om mitt ansikte och hans mjuka läppar masserade mina. Efter en kyss som tog andan ur mig släppte han mig och smekte mig försiktigt över kinden med sin tumme. "godmorgon sexy" sa han sedan och log.

   "godmorgon" hälsade jag tillbaka och flätade samman våra fingrar innan vi började gå bort mot klassrummet. Britney, skolans bitch som har funnit ett speciellt intresse i att göra just mina skoldagar till ett helvete, log glatt mot mig tills Dimitri vände bort huvudet för att hälsa på sin kompis. Då Britneys leende blekna och hon tittade på mig med glödande ögon.

   Alltid samma sak, de alla var så himla vänliga mot mig när Dimitri var med då han var kaptenen i fotbollslaget och därmed den mest populära och mest eftertraktade killen på skolan. Men så fort han inte var där återgick alla till att... mobba mig helt enkelt. Jag brukade ofta snäsa tillbaka och om inte jag gjorde det gjorde Paige det åt mig.

   Jag ignorerade hennes blick och orkade inte lägga någon energi på det, som artist hade man lärt sig ett och annat om hur man skulle hantera hat från människor. Men jag menar dock inte att det hela blir enklare eller mindre smärtsamt bara för att jag har fått lära mig hur jag skulle ignorera och fokusera på det positiva. Åh nej, det gör fortfarande lika ont varje gång man läser en utav de elaka kommentarerna.

   Vi kom fram till klassrummet och Dimitri öppnade dörren, därinne satt redan halva klassen och pratade högljutt. Vi smet längst bak och satte oss som vi alltid brukade göra på dem lektionerna vi hade tillsammans. Efter fem minuter hade resten utav klassen kommit och Mr. Johnson kom in genom dörren, han la ner sin portfölj på katedern med en hög smäll vilket fick alla att tystna. Uppmärksamheten vändes mot honom och han log nöjt mot oss.

   ”godmorgon elever” ropade han glatt.

   ”godmorgon Mr. Johnson” mumlade alla elever trött och han vände sig mot den svarta tavlan. Den nu en timmes långa matte lektion kunde börja…

 

 

   ”ska du med hem efter skolan?” frågade Dimitri när vi stod vi mitt skåp efter matte lektionen, han log flörtigt och jag kunde inte hindra rysningar som gick längst min rygg.

   ”ledsen babe, familjen där hemma ville att jag skulle vara hemma” svarade jag sorgset och hoppades att han inte skulle börja fråga varför. Jag såg hur han surnade och jag suckade.

   ”aja, ses imorgon då” sa han och pussade mig på kinden innan han traskade iväg längst korridoren, jag suckade ännu en gång och satte sedan av mot min nästa lektion.

   ”hej där” sa Paige när hon gick upp bredvid mig.

   ”hej!” sa jag glatt och sken upp i ett leende.

   ”så hur var matten? Plågade Mr. Johnson er också med mattens historia?” frågade Paige och imiterade Mr. Johnson röst mot slutet av sin mening. Jag skrattade och nickade.

   ”ja, det borde vara förbjudet att vara så tråkig” sa jag och Paige nickade instämmande. ”men som tur var hade jag Dimitris hand att leka med” fortsatte jag och Paige himlade med ögonen.

   ”fingrar säger du? Inte läppar då?” sa hon och tittade på mig med höga ögonbryn.

   ”nepp, fingrar fick det bli” sa jag och brydde mig inte om hennes sarkastiska tonfall. Hon skrattade åt mig och jag log roat, vi kom fram till klassrumsdörren och jag andades in djupt.

 

 

Dagen var äntligen över och jag gick tillsammans med Paige ut genom dörrarna och ut i friheten. ”okej, pappa sa att vi behövde vara där runt fem” berättade jag för Paige när vi gick mot busshållplatsen, hon nickade och vi satte oss på bänken. ”så vi kan väl åka och fika så länge eller något” fortsatte jag och hon nickade igen.

   Bussen körde upp framför oss och vi tog den till ett café som vi alltid brukar fika på, vi klev av på rätt station och vi gick in i det mysiga caféet. ”en iskaffe och en flaska vatten, tack” sa jag till kassörskan som nickade med ett leende och vände sig sedan mot Paige.

   ”ehm… jag tar en soda” sa hon och kvinnan ställde fram två flaskor och gjorde sedan iordning mitt kaffe. Muggen med sugröret blev framställt på disken och jag betalade. ”du vet att jag också har pengar eller hur?” frågade Paige med armarna i kors.

   ”det vet jag väl men jag vill betala” sa jag och log mot henne, vi satte oss vid ett bord och jag sörplade på mitt kaffe.

   ”så har du fått någon mer information om den här duetten?” frågade Paige efter en stund.

   ”nej, pappa ville inte ens avslöja med vem” muttrade jag buttert. ”han tyckte det skulle bli en rolig överraskning” Paige skakade oförstående på huvudet.

   ”tänk om det är någon gammal kärring eller typ någon kille på 10 år” sa hon och tittade ut genom fönstret med avsmak.

   ”tja, vi får hoppas på det bästa” mumlade jag och fick nu upp bilder på mig och en gammal gubbe på 80 år sjunga en duett på en scen. Jag rös, visst om han var bra men… nej… jag skakade på huvudet.

   Jag gick med mitt kaffe, mitt vatten och Paiges soda i famnen på väg tillbaka till busshållplatsen för att ta bussen igen till byggnaden där vi skulle möta pappa. Paige hade behövt springa tillbaka till caféet för att hon hade glömt sin halsduk. Jag stannade på busshållplatsen som låg några meter från caféet och slog mig ner på bänken, jag ställde flaskorna bredvid mig och förde sugröret till munnen. Paige kom in i båset med andan i halsen.

   ”Dimitri är på väg att gå förbi här” fick hon fram och jag fylldes genast utav panik. Han fick inte se mig! Fort ryckte jag till mig Paiges halsduk som hon hade i handen och virade den runt huvudet, jag böjde mig ner lite och täckte mitt ansikte ännu mer.

   ”hej Paige” hörde jag Dimitri säga.

   ”ehm… hej Dimitri” svarade Paige och försökte låta så oberörd som möjligt.

   ”vet du vad Stella skulle göra idag?” frågade han och lät en aning sur och ledsen.

   ”det var väl något med hennes familj” svarade Paige, Dimitri hummade instämmande och lägligt svängde bussen in. ”ehm… vi ses imorgon! Hejdå” skyndade sig Paige att säga och vi klev på bussen.

   ”vem-” hörde jag Dimitri fråga innan dörrarna stängdes och hans mening klipptes av. Jag pustade ut när bussen började rulla, jag snurrade av mig halsduken och gav den till Paige.

   ”vore så mycket bättre om han visste så du slapp gömma dig hela tiden?” frågade Paige och sjönk ihop i sitt säte.

   ”ja och nej, han må ha varit min pojkvän i det senaste året men det krävs lite mer än så för att få ta del utav min hemlighet” svarade jag.

 

 

   Vi gick in genom de stora glasdörrarna och fick smita bort till toaletterna innan säkerhetsvakterna ansåg att vi inte var ”viktiga” nog att vara här. Vi kom in i de alltid lika tjusiga badrummen och jag la min väska bredvid handfatet. Ur min väska tog jag fram ännu en väska som innehöll min peruk, andra kläder och smink. Jag öppnade den väskan och bytte först om till de nya kläderna, ett par mörkare jeans med vita färgstänk, en grå tröja som hade en speciell baksida som var helt öppen tillsammans med ett par svarta stövlar.

   Jag la på lite ögonskugga på mina ögon och fuktade mina läppar med läppglans. Sedan satte jag först på den beigea mössan och sedan på med den mörka peruken, jag fixade håret så det såg naturligt ut och log sedan nöjt. Mobilen bredvid väskan vibrerade och jag tog upp den.

   ”hej pappa” sa jag och lutade mig mot väggen bredvid handfatet.

   "hej hjärtat, vart är ni?" frågade han.

   "vi är inne på badrummet, har precis bytt om" svarade jag och granskade mig själv i spegeln. Jag började packa ihop väskorna och drog igen dragkedjan.

   "okej, bra. Jag åker upp på till våning 3 där artisten redan är. Så kom upp så fort ni kan"

   "kan du inte bara säga vem det är så jag kan förbereda mig mentalt?" utbrast jag med en barnslig röst och pappa skrattade.

   "tyvärr gumman, du får veta det snart på egen hand" sa han och la på, jag tittade irriterat på telefonen innan jag vände mig mot Paige som också var redo att gå. Jag log och gick ut ur badrummet.

 

---

 

jaha, första kapitlet på den nu. vad tycks?? bra/dåligt?? KOMMENTERA! ♥