Dock var det ingen som sa det högt eller knappt vågade tänka det, vi alla hoppades att doktorerna skulle komma med gott besked och bota Jesse. Dörren öppnades och in kom en doktor i mörkgröna byxor och tröja med en vit rock, en namnbricka satt fast i hans bröstficka. ”Doktor Johansson” stod det tillsammans med ett foto utav hans ansikte. Alla såg genast upp från vad de gjorde för att ge doktor sin uppmärksamhet. 

   ”Jag har tyvärr med mig dåliga nyheter” sa han.

Penelopes Perspektiv. 

Mitt hjärta stannade för ett ögonblick i min bröstkorg och mitt andetag fastnade i halsen. 

   ”Jesses lever ser väldigt kritisk ut och vi har tyvärr ingen att ersätta den med. Det finns ingen som matchar hans blodgrupp” tystnaden fyllde rummet. 

   ”Men... va-vad betyder det?” fick jag tillslut fram. 

   ”Levern hjälper kroppen att bland annat rensa blodet och Jesse är väldigt beroende utav den funktionen. Såklart ligger han högst upp på väntelistan så vi får helt enkelt hålla tummarna att vi hittar en match snart” jag kände en hand som kramade och vände huvudet mot Jesse som log lugnt. 

   ”Det kommer ordna sig Penny. Oroa dig inte” försäkrade han, jag bet mig hårt i underläppen för att inte brista ut i gråt. Hur många fler odds behövdes ställas emot honom? Jag nickade sedan på huvudet mot honom, försökte hålla humöret glatt för hans skull. Stacey stod och pratade lågt med doktorn medan Justin verkade försjunken i egna tankar. 

Det utbyttes inga ord mellan oss, vi enbart gick hand i hand längst gatan medan vi var fängslade utav våra tankar. ”Justin...” sa jag plötsligt, genast sköts hans blick mot mig. 

   ”Ja?” svarade han och kramade min hand. 

   ”Varför är livet så orättvist?” frågade jag. ”varför är det inte jag som ligger i sjukhussängen och lider? Varför just Jesse?” 

   ”Jag vet inte...” viskade han tillbaka. ”alla har vi olika öden, alla har vi en väg att gå. En del är korta och svåra medan andra är långa med lättare” jag tänkte över det hans sagt för ett ögonblick, kort och svår. Vi kom fram till bron jag en gång sagt var den perfekta platsen för att hoppa beroende på utsikten vilket hade fått Justin att totalt förlora fattningen. Justin måste ha kommit ihåg det minnet också för han släppte min hand och la istället armen runt mina axlar och drog in mig mot hans sida. Jag la armen runt hans midja och tryckte kinden mot hans bröstkorg. 

   ”Jag älskar dig mer än jag någonsin trodde att jag skulle kunna älska någon. Jag vet inte vad jag skulle göra om du... försvann” sa Justin och svalde. ”gå under troligen. Så lämna mig aldrig” 

   Justins ord blev droppen för hur hårt jag kunde knipa ihop för att inte gråta och jag brast ut i stor gråt. 

Huset stod tomt och alldeles knäpp tyst när vi klev in i hallen, jag sparkade av mig skorna och Justin bar upp mig, brudstil, i hans famn. Jag snyftade till mot hans hals och kände hur han steg uppför trappan till andra våningen. Min kropp lades ner på min mjuka madrass men jag släppte dock inte greppet runt Justins nacke utan lossade enbart lite för att han skulle kunna se ner på mig. 

   ”Jag älskar dig också... otroligt mycket. Jag trodde aldrig jag skulle finna någon som jag klickade så bra med. Någon som förstår mig och finns där för mig så mycket som du är. Du är för bra för att vara sann, du får mig att glömma allt det onda” hans hasselnötsbruna ögon såg tillbaka på mig med sådan intensitet att det nästan tog andan ur mig. Jag lyfte nacken så mina läppar knappt nuddade hans, jag slöt ögonen och svalde. 

   ”Få mig att glömma” viskade jag sedan och pressade läpparna mot hans. Den vart snart besvarad och Justin följde efter mig när jag la mig ner helt på madrassen igen. Hans händer smekte ömt bort håret från mitt ansikte samtidigt som han tiltade huvudet försiktigt åt sidan. Kyssarna var inte hetsiga och fyllda utav iver utan långsamma och fyllda utav kärlek till varandra. Jag lät händerna glida över Justin bröstkorg och sedan upp över hans axlar där jag tog med mig kanten till hans jacka som sekunden efter låg på golvet. Jag stönade svagt när Justin läppar mötte min brännheta hud på halsen, han nafsade smått på skinnet och jag kände hur hans tungspets spelade mot huden. 

   Jag ville att han skulle få mig att glömma allt som på gick nu, Jesses sjukdom, hur alla verkade se mig som ett virus i skolan, tankarna på att Justin skulle åka om någon dag tillbaka till LA. Allt. Justins händer fick av mig jackan och tröjan samtidigt innan han mjukt kysste skinnet vid mina bröst som inte täcktes utav bh:n. Försiktigt rullade vi runt så jag satt gränsla över hans mage, jag fick tag i kanten till hans vita t-shirt och drog den över huvudet på honom. Mina läppar kysste båda tatueringarna vid hans nyckelben innan jag sökte hans läppar igen. Våra kläder lämnade våra kroppar och kvar var underkläderna, min hand sökte sig ner till Justins kalsonger innan den snabbt smet innanför linningen. 

   ”Oh shit” väste Justin fram och kastade hans huvud bakåt mot madrassen när min hand smekte honom. Ett snett leende spred sig över mina läppar vid hans reaktion men smulades snart sönder när hans läppar plötsligt attackerade mina. 

   ”Justin...” andades jag fram när vi rullat runt igen och hans nu växande skrev pressades mot mitt. Axelbanden till min bh hasade ner och mina nakna bröst blottades snart för Justins ögon som la blöta kyssar vilket fick stön att lämna min mun. ”oh god!” nästan skrek jag ut när Justin äntligen trängde in, han gav ifrån sig ett stön innan han började röra höfterna fram och tillbaka. Stötte djupare in i mig. 

   ”Fuuuuuuuck” stönade Justin fram emot min axel, jag knöt handen runt en handfull lakan medan jag bet mig i läppen. Sensationen som spred sig inom mig var obeskrivlig, jag kände mig så bra. 

   ”Justin, f-fortare” vid dem orden tog han med sina stora händer tag om mina höfter så han kunde hålla ner mig i madrassen innan han började pumpa fortare. Till min förvåning började sängen försiktigt skjutas fram och tillbaka tillsammans med hans rörelser. Flera stöt senare kände jag att jag var nära kanten till fullständig explosion. ”Justin, j-jag k-k... ugh!” fick jag fram och steg upp med ryggen i brygga så mina bröst pressades mot Justins bröstkorg. Våra blickar möttes och det blev droppen innan jag smälte till en pöl under Justin. 

   ”Jesus Christ, Penny!” Justins rörelser stannade i samma sekund som han kom tillsammans med mig. Våra flämtande andetag och bultande hjärtan var det enda som fyllde rummet för en stund innan Justin lyfte sig upp på armbågarna och kysste mig. Jag kysste honom långsamt och nu trött tillbaka, lät min tunga nudda hans. 

   ”Jag älskar dig” jag log mot honom. 

   ”Jag älskar dig också” svarade jag och kysste honom igen. 

Jag skrattade högt när jag kände Justins armar runt min midja innan jag svingades runt i luften, Justin skrattade lågt i mitt öra åt mig innan mina fötter stod på marken igen. 

   ”Ah, jag är hungrig” sa jag sedan och drog lite i kanten till Justins t-shirt som jag satt på honom vilket lämnade honom i enbart jeans. Inte för att jag klagar, snarare tvärtom. Synen var på tok för frestande för mitt eget bästa. ”jag vill ha pizza” sa jag. ”bara gud vet hur länge sedan det var jag åt pizza” Justin skrattade. 

   Jag studsade ut i hallen i tron om att det var pizzabudet men blev fullständigt besviken när jag såg att det bara var Ryan och Chaz och inte pizzabudet. 

   ”Oj, vi är alldeles överlyckliga att se dig också” kommenterade Chaz. Jag himlade med ögonen åt honom. 

   ”Jag trodde ni var pizzan, jag är hungrig och du ser inte speciellt ätbar ut” svarade jag och såg sedan menande på honom. Ryan skrattade bakom dem, jag klev sedan åt sidan med ett leende så de kunde komma in. 

   ”Var- what’s up bro!?” återigen himlade jag med ögonen. Killarna hälsade på varandra med en vanlig konstigt killkram. Jag gnällde till när min mage kurrade igen. ”när åt du senast?” frågade Justin och vände sig mot mig med ett retsamt leende. Jag härmade honom hånande vilket fick honom att skratta. 

   ”Imorse!” utbrast jag sedan och slängde upp armarna i luften. ”om pizzan inte är här om fem så kommer jag-” sa jag men avbröts ännu en gång utav dörrklockan som plingade till. 

Justins Perspektiv. 

Penny pep glatt till och försvann bort mot dörren, jag vände roat huvudet mot killarna för att finna dem både med misstänksamma blickar och korslagda armar. 

   ”Vad?” frågade jag förvirrat och slog ut med armarna. 

   ”Vad hände här innan vi kom?” frågade Chaz och gjorde en liten cirkel med fingret framför sig för att demonstrera vart han menade. Jag stelnade för ett ögonblick till innan jag låtsades som att frågan inte skulle få ett pinsamt och privat svar. 

   ”Inget” svarade jag. 

   ”Åh, något har hänt minsann. Penny alldeles uppskruvad, klädd i din tröja och hu- oh my, ni hade sex eller hur!?” utbrast Ryan, genast spärrade jag upp ögonen innan jag kastade en blick på Chaz som skrynklat ihop ansiktet. 

   ”Nej, jag vill inte veta längre!” sa han högt och höll upp handen framför Ryan för att stoppa honom från att gå längre in på samtalsämnet. Till min lycka kom Penny lägligt tillbaka från hallen med pizzorna i famnen. Hon la dem på bordet och såg sedan upp på oss. 

   ”Okej, vad hände just? Varför ser ni så konstiga ut?” frågade hon och la armarna i kors. 

   ”Inget” svarade vi alla samtidigt.

shhhiiiiiit! BAD NEWS IN THE BEGINNING! and the some love making. ;) thihihihihi. vad tycks?? u like? maybe u don't? =( kommentera! de betyder verkligen allt. 

GLÖM INTE ATT FÖLJA PÅ INSTAGRAM "JUUSTANORDINARYGIIRL" jag vet att ni är fler än drygt 50 personer. ;) 

så följ, följ, följ, följ! jag ska försöka uppdatera den ganska ofta då det är väldigt enkelt eftersom jag har den på mobilen. =) kramisar. 

   ”Vem är ditt offer då?” 

   ”Thomas Jenkins i vår parallellklass” svarade han, jag log mot dem båda. Jag var precis på väg att be dem hugga in när dörren till huset öppnades och jag stelnade till i rörelsen. Om det inte var så att det antingen var Stacey som bestämt sig för att lämna sjukhuset för en stund eller en inbrottstjuv så fanns det bara en person kvar. Pappa.

Nervositeten bubblade likt syra i magen, frätte mitt invärtes. Jag kastade två snabba blickar på killarna innan jag svalde oroligt. Vi hörde rörelser och rassel från nycklar innan fotsteg närmade sig köket. Hjärtat skenade nu i mitt bröst och dunkade högt i mina öron. Jag svalde ljudligt och var halvt på väg att resa mig från stolen när pappa gjorde entré genom dörren. Vid synen utav oss stelnade han till mitt i steget och blev stående alldeles tyst och stirrandes.

   ”P-Penny?” stammade han fram tillslut. ”du är tillbaka?” jag såg något oförstående på honom, vart var den kyliga tonen jag förväntat mig? Vart är de bittra orden? Vart är ilskan? Jag nickade försiktigt efter en stund för att svara på hans fråga. 

   ”Ja” andades jag sedan tyst. 

   ”Åh, min lilla flicka är tillbaka” hans ord förvånade mig men hans snabba steg och björn kram förvånade mig ännu mer. ”jag är så ledsen för allt Penny, jag har betet mig gräsligt och inte alls levt upp till varken min intelligens eller ålder. Att lägga mina händer på dig var oförlåtligt men jag tänker be om din förlåtelse i alla fall. Kan du förlåta mig?” hans förtvivlade ord skickade en stöt utav smärta genom min mage och mina ögon fylldes till bredden utav tårar. Drömmer jag eller händer detta på riktigt? Får jag äntligen ursäkten jag så länge velat haft? 

   ”Jag... jag” försökte jag men klumpen i halsen gjorde det svårt att tala. ”ja” fick jag tillslut fram och klängde mig fast i hans famn. ”jag har s-saknat dig s-så mycket” snyftade jag fram och kände hans störa händer stryka över min hjässa. Förlät jag honom? Ja, det jag gjorde jag. Litade jag på honom? Inte lika säker där. Men jag var villiga att lägga det åt sidan för stunden och bara fokusera på nuet. 

   ”Jag är så ledsen” upprepade han och jag knep ihop ögonen medan jag borrade in ansiktet i hans axel. Han doftade välbekant utav hans Axe parfym och vårt tvättmedel. ”jag är så ledsen” 

*

Fredag, 5:e April. 

”Hur kunde du inte berätta för mig!?” utbrast jag och slog honom hårt på armen, han tjöt till och tog sig om armen medan fler protester kom från hans mun samtidigt som jag slog på vartenda område jag kom åt på hans kropp. 

   ”Jag vet inte, det kom inte riktigt naturligt till mig att jag kanske skulle ha ringt dig om det” tjöt Chaz med händerna höjda framför ansiktet. Jag slutade genast slå honom och såg på honom som han plötsligt fått tre huvuden. 

   ”Amen vad tror du!? Det är klart jag vill veta, det var ju jag som hjälpte dig!” jag slog ut med armarna medan jag fortsatte stirra på honom. 

   ”Okej, okej. Herregud” svarade han och sänkte tveksamt armarna, fortfarande osäker på om jag var klar med knytnävarna. Korridoren var relativt tom såhär sent på eftermiddagen men de få eleverna som faktiskt stod och umgicks skickade oss sneda blickar. 

   ”Berätta allt för mig” befallde jag sedan och la armarna i kors över bröstet. Hur kunde han inte berätta det här för mig? 

   ”Ja, lugna ner dig och slå mig inte” sa han och rätade på sig. Jag himlade med ögonen, han förtjänade det. ”jag tog dina tips och började ge henne diskreta komplimanger. Började skapa en vänskap med henne, vi gjorde massa saker tillsammans. Gick på bio, spelade hockey, pluggade, bara umgicks. När vi efter att ha varit och fikat inne i centrumet och var på väg hem så kysste hon mig” mitt leende nådde inga gränser och mina ögon strålade utav glädje och iver. ”jag kysste henne tillbaka och vi blev vad ska man säga... officiella för bara någon dag sedan” nu hängde min haka innan jag pep exalterat. 

   ”Åh, vad glad jag blir! Bra jobbat!” pep jag och slängde mig om hans hals för att ge honom en benknäckar kram. 

   ”Försiktigt, försiktigt” jag skrattade och släppte taget. 

   ”När man talar om trollen” mumlade jag sedan genom mungipan och såg menande på Ana som kom gående genom korridoren bakom honom. Han rynkade pannan och vände på huvudet, jag såg hur han sken upp i ett stort leende som besvarades utav hennes. De förenades i en kram innan deras läppar möttes, jag såg något generat bort från dem. Deras hälsning fick saknaden efter Justin att bränna illa i kroppen. Jag motstod impulsen att stöna högt utav frustrationen. 

   ”Hej Penny” hälsade Ana när de kunde skilja sig från varandra. 

   ”Hej Ana” svarade jag och gjorde en vink med handen, Chaz log och placerade en kyss på hennes kind. ”vilka är det nu som är så sjukt söta så man får diabetes?” frågade jag och såg menande på honom. Han imiterade hånande mig medan jag gjorde samma sak tills vi bröt ut i skratt. Ana såg förvånad men road ut över vårt plötsliga småbråk. 

   ”Nä, nu ska jag gå och ringa Justin eller nått. Ni fick mig att sakna honom ännu mer, tack för den förresten. Bye brotha and his new guuuuurlfriend!” sa jag och gjorde en honnör innan jag log busigt och gick bort från dem medan jag letade efter mobilen. 

   ”Hon är knäpp” hörde jag Chaz säga. 

   ”Jag tycker om henne” jag log i triumf och svängde runt hörnet i slutet utav korridoren. 

   ”Hello my love” svarade Justin i telefonen vilket fick ett fånigt stort leende att spricka upp i mitt ansikte. 

   ”Hej snygging, vad gör du?”frågade jag och pillade på mitt halsband jag hade hängandes runt halsen. Mitt berlock armband från Justin hängde runt min handled och plinga försiktigt när de slog mot varandra. 

   ”Inte mycket, har haft en ganska seg dag. Sovit mest” jag flinade roat. ”saknat dig” la han sedan till. 

   ”Jag har saknat dig också. Speciellt när Chaz och hans nya flickvän kör full PDA i korridoren, mitt framför mig” klagade jag och hörde hur Justin skrattade. 

   ”Ja, Ana. Tänk vilka under du kunde åstadkomma för honom med några få tips, va?” 

   ”Vad!? Visste du om det här?” utbrast jag och tvärnitade. 

   ”Ehm... ja, varför... visste inte du eller?” jag stönade högt, Chaz hjärna kan ju inte vara större än en jordnöt. 

   ”Nej, det gjorde jag inte. Förrän typ en kvart sedan. Blir så besviken på min ena broder ibland, jag hade förväntat mig mer utav honom” Justin skrattade återigen sitt bedårande skratt och fick mig att bli alldeles till mig av glädje. 

   ”Det är Chaz vi pratar om” sa han sedan och nu var det min tur att skratta. 

   ”Du har en poäng. Åh, hej Ryan” hälsade jag när jag stötte på en ganska nedstämd Ryan. ”vad är problemet?” frågade jag försiktigt. 

   ”min idiot till lärare gav mig underkänt på grund av att jag inte visste att man inte fick använda sig utav information från internet. Tydligen skulle allt hittas från antingen personer eller böcker. Tack för informationen säger jag då!” utbrast han. 

   ”Oj...” mumlade jag men klappade honom sedan tröstande på axeln. 

   ”Vem pratar du med?” 

   ”Justin” svarade jag med ett leende. 

   ”Hälsa” jag nickade innan jag vidarebefordrade till Justin vad Ryan sagt. 

*

”Hur mår du sömntuta?” Jesse flinade medan han vände långsamt huvudet mot mig, hans ansikte såg blekare än vanligt ut och alldeles blank utav svett. 

   ”Jag överlever” svarade han och jag fnös åt hans svar. Han tog allt så lätt hela tiden att det skrämde mig. Som om han inte brydde sig längre. ”hur var skolan?” frågade han. 

   ”Samma drill som vanligt, fick dock reda på att Chaz har fått en flickvän” sa jag och slängde upp armarna i luften innan jag lät dem falla igen. ”sista som får reda på det när det var jag som hjälpte honom bli en något vettig medmänniska!” Jesse skrattade rossligt från sängen och jag log. Glad över att kunna få honom att skratta även fast han befann sig på det mest deprimerande ställena man kunde befinna sig på. 

   ”Är hon snygg då?” frågade han och jag såg för ett ögonblick chockat på honom innan jag skrattade. 

   ”Hon är väldigt vacker, fina gröna ögon och böljande brunt hår” svarade jag och Jesse nickade svagt. 

   ”Nice” kommenterade han sedan och jag flinade åt honom. Jag plockade frånvarande upp mobilen och kastade en blick på Jesse för att se att han somnat igen. Medicinerna och cytostatikan han fick för att lindra smärtan och hjälpa hans celler att inte dela sig. 

   Jag tryckte på 'twitter' ikonen på min skärm och nya tweets ploppade genast upp på min timeline. För en stund bläddrade jag och läst några få för att sedan retweeta dem innan jag gick in på min profil och det tog ett ögonblick innan jag lyckades finna ut vad det var som inte stämde. Bion var ändrad. ”Jag älskar dig baby! Från din sexiga hacker. <3” Jag såg förvånat på orden. 

   ”Hur kunde du mitt lösenord!?” utbrast jag så fort han svarade i telefonen. 

   ”Va...? Vad- aha!” svarade han innan han skrattade. ”därför att jag känner dig!” 

   Jag himlade med ögonen. ”jag älskar dig också” sa jag sedan. 

   ”Jag älskar dig mer” 

Torsdag, 18:e April. 

”Har du fortfarande ont?” jag stönade klagande samtidigt som jag nickade på huvudet innan jag placerade pannan mot bordsskivan framför mig. 

   ”Käkarna skriker och jag vet inte vad det är som händer” svarade jag och kved till vid smärtan som sköt mot mitt bakhuvud när jag pratade. 

   ”Det kanske har något med dina tänder att göra, vi kanske borde åka till tandläkaren” sa Ryan fundersamt, jag lyfte på huvudet. Den tanken hade inte slagit mig, jag hade inte varit hos tandläkaren på bara Gud vet hur länge. Tänk om jag har fått hål! Åh nej. 

   ”Kanske det” mumlade jag. 

   ”Jag tycker vi kan åka dit och se i alla fall, de kanske vet varför du har ont även om det inte är tänderna” sa Chaz och la sig i konversationen, jag såg på honom och nickade sedan svagt på huvudet. 

   ”Har dem öppet nu då?” frågade jag. 

   ”Borde dem väl ha” svarade Ryan medan hans tumme flög över hans skärm. ”jo, se. De har öppet från 8 till 5 på vardagar och 9 till 3 på helgerna” jag nickade.

   Jag började följa efter killarna innan jag tvärt vände mig om för att gå tillbaka in i köket och hämta en påse frysta ärtor som jag tryckte mot ena käken. Jag klev i mina Dr. Martens, sket i att knyta dem, och krängde sedan på mig jackan och satte mig i bilen. Jag lutade mitt huvud mot den svala fönsterrutan hela vägen till tandläkaren och måste ha slumrat till för att jag ryckte till utav att någon skakade mig och kunde inte komma ihåg att vi parkerat. Trött gick jag med dem genom glasdörren och uppför trappan som ledde till receptionen där en kvinnan med glasögon och ett vänligt leende satt framför en dator. 

   ”Hej, hur kan jag hjälpa er?” frågade hon. 

   ”Hej, ehm... min syster har väldigt ont i sina käkar så vi tänkte se om det kanske kunde vara hennes tänder som krånglar” svarade Chaz och svepte med handen mot mig, jag höjde handen i en hälsning och hon såg beklagande men vänligt på mig. 

   ”Jag ska se om det finns någon som kan ta in er nu” sa hon och vände sig mot skärmen igen. ”Dr. Grey har en lucka på 15 minuter, jag ska se om han kan stå er till tjänst” jag såg tacksamt på henne innan hon skyndade iväg genom en korridor och vi lämnades i väntrummet. Det stod ett stort akvarium mot ena väggen och stora, vackra fiskar simmade lugnt runt i vattnet. 

   ”Han kan ta emot er, om ni går längst korridoren och bort till rum 14 så finner ni Dr. Grey” sa receptionisten, jag såg återigen tacksamt på henne. 

   ”Tack för hjälpen” mumlade jag och tog ledningen längst korridoren. Dr. Grey var en man, till synes väldigt ung, runt 25-30års åldern och hans bruna hår låg snyggt kammat på hans huvud och de iskalla blå ögonen sken utav värme. 

   ”Ajdå, du ser ut att ha ont” sa han när jag klev in genom dörren, jag skickade honom en ironisk blick innan jag log snett. Han svepte med armen mot stolen och jag satte mig på kanten innan jag fick dra mig upp för att kunna sitta ordentligt i den. Tandläkarstolar har alltid var min favoritdel med att behöva besöka tandläkaren, de var alltid så otroligt sköna att jag hade lust att rycka loss den från marken och ta med den hem. Jag la ner ärtpåsen i famnen och öppnade munnen när han böjde sig ner över mitt ansikte. 

   ”Ja, det är helt klart dina tänder som orsakar dig smärta” jag jämrade mig smått. ”när var du senast hos tandläkaren?” frågade han och jag ryckte på axlarna. ”jaha, det är dina visdomständer i alla fall. De borde inte vara där, de får inte plats det är därför som det gör ont. Det är för trångt hos tänderna” jag såg chockat på honom, skulle han ta bort mina tänder!? ”detta skulle behöva göras så fort som möjligt för att inte de andra tänderna ska ta till skada” fortsatte han och rullade bakåt på sin stol för att komma till datorn. ”jag har en tid imorgon klockan tre, passar det?” frågade han och vände sig mot mig. 

   ”Ja, det passar” svarade jag lågt. 

   ”Är du 18?” frågade han sedan och jag skakade på huvudet. ”då måste jag skicka med dig en blankett som måste fyllas i utav dina föräldrar” jag nickade på huvudet och tog emot pappret. ”då ses vi imorgon” jag log mot honom. 

   ”Tack så mycket” han log brett och jag bländades för ett ögonblick utav hans vita leende. 

Fredag, 19:e April. 

”Det kommer ta kanske 30 minuter och sedan kan ni åka hem igen. Vila, ät inget du måste tugga och ta smärtstillande om det behövs” informerade Dr. Grey, han tillsammans med två sköterskor var redan klädda i sina utrustningar. Ryan och Chaz stod vid dörren för att också ta in informationen då de inte skulle bli totalt nerdrogade om någon minut. ”okej, då vill vi att du räkna baklänges från tio” sa Dr. Grey medan min mun täcktes utav en stor kåpa och jag började andades in. 

   ”10... 9... 8...” längre hann jag inte förrän mörkret omringade mig. 

Med armen runt Chaz axlar gick Penny med Ryan bakom sig, Chaz hjälpte Penny in i bilen innan de båda satte sig i framsätena. Pennys operation hade gått galant och problemfri, hennes tänder var ute och när allt läkt skulle munnen återgå till sitt normala skick. Ryan och Chaz hade väntat i väntrummet så länge, pratat med Justin som skulle anlända med flyget några timmar senare. 

   ”Vak ä ag?” frågade Penny sluddrigt då hon fortfarande var påverkad utav bedövningen och dessutom hade bomull instoppad i munnen för att stoppa blödningen. 

   ”I bilen, vi är på väg hem” svarade Ryan och plockade upp telefonen för att filma Pennys reaktion till drogerna. Hon hängde med huvudet och såg ut genom fönstret, plötsligt satte hon sig upp. ”vad är det?” frågade han. 

   ”Vak ä vi?” frågade hon innan hon stirrade på Ryan vilket fick honom att skratta. 

   ”I bilen sa jag ju” svarade han, hon tog in det han sagt och lutade sig sedan tillbaka mot sätets rygg och såg ut genom fönstret igen. 

   ”Ag ser yp aljt... i... ’vå” sa hon sedan osammanhängande. ”ag kännej mig...” 

   ”Du känner dig hur då?” frågade Chaz roat. 

   ”Vak ä vi!?” utbrast hon sedan för en tredje gång. 

   ”Vi är i bilen på väg hem” hon nickade och lutade sedan huvudet bakåt och man kunde se hur hon svalde.

   ”Ah!” utbrast hon plötsligt och satte sig rakt. ”vak ’og min ‘unga vägen? Vak ä min läpp?” Ryan och Chaz skrattade nu hysteriskt åt hur hon sökte efter underläppen med hennes tydligen avdomnade tunga. ”vak ä den?” frågade hon innan hon höjde handen till munnen. ”oh my God! Den ä alldeles numb, ä din läpp avdomnad!?” frågade hon och lutade sig fram mot Ryan som skrattade. 

   ”Nej” hon suckade medan hon satt för en stund och fingrade på sin underläpp. 

   ”Vafö ä den numb?” frågade hon och man hörde hur hon var nära till tårar. Nu skrattade Ryan och Chaz så mycket att det var svårt att sitta still. Innan de hann svara bröt hon ut i tårarna, snyftade högt och tjöt. Bilen fylldes utav skratt blandat med Pennys snyftningar vid ljudet utav skratten började även Penny smått skratta innan hon fullt ut grät igen. ”vak ä ‘ustin!?” utbrast hon plötsligt. 

   ”Han är snart i Stratford, han kommer med flyget om några timmar” svarade Chaz lugnande. 

   ”Vak ä han?” 

   ”Han är i Los Angeles just nu” Pennys ögon vidgades och Ryan skrattade högt. 

   ”I Los Ang... eles, vad gö han dä?” sluddrade hon medan hon stirrade mot kameran. 

   ”Han har arbetat på sitt album” sa Ryan och rynkade sedan pannan när Penny återigen började gråta. 

   ”Så han ä inte i bilen?” killarna skrattade och skakade på huvudet. ”fö han hatar mig, han hatar mig fö ag tagit hans kläde’. Åh nej, jag ha på mig hans ‘öja! Han komme hata mig! Ag ä ledsen!” hon såg ner på armen till Justins collagetröja medan hon fortsatte förtvivlat gråta. ”jag älskaj honom men nu komme’... VAK Ä HAN!?” det fanns inget stopp för killarnas skratt, Ryan tog sig om magen medan Chaz försökte styra bilen rakt. 

   ”Han är snart här” försäkrade Ryan andfått. Penny stirrade plötsligt konstigt på tröjärmen. 

   ”vemsch ä den hä ‘öjan?” frågade hon sedan. 

   ”Amen du sa ju att det var Justins” detta fick henne att gråta igen. 

   ”Han komme hata mig! Jag behöve’ ta av... den” snyftade hon högt medan hon började dra i ena ärmen innan hon plötsligt gav upp. ”nej, de kan ag inte göa. Ag ha ingen behå undä” hon sjönk ihop i sätet och suckade trött efter tårarna. ”vak ä vi!?” 

Justins Perspektiv. 

”Så var det traumatiskt?” jag såg bort mot Penny som sov lungt bland sina kuddar, helt utslagen efter sin operation hos doktorn. Killarna skrattade genast hysteriskt. 

   "Om det var, något utav det roligaste jag någonsin bevittnat tror jag” svarade Ryan och jag log roat men såg ändå frågande på dem. Ryan vinkade till sig mig och gav mig sedan hans telefon, jag rynkade pannan innan jag såg att det var en video. Jag klickade på play och filmen började med att Penny sluddrade fram ett ”vart är jag?”. När telefonen blev svart hade tårarna runnit utav skratt men jag hade ändå känt skuldmedveten, hon hade trott att jag skulle hata henne för att hon hade min tröja på sig. 

   ”Youtube nästa” flämtade Chaz. Jag såg bort på Penny igen innan jag reste på mig för att lägga mig ner bredvid henne, hon jämrade till och hennes ögonlock fladdrade till. 

   ”Justin?” jag nickade innan jag böjde mig ner och placerade en kyss på hennes kind. 

   ”Jag är här” mumlade jag. Hon vred sig i sängen så hon sedan kunde borra in ansiktet mot min bröstkorg. ”jag hatar dig inte för att du använder mina tröjor förresten, jag tycker du ser väldigt bra ut i mina kläder” hon lyfte förvirrat huvudet från mitt bröst. 

   ”Vad?” frågade hon men jag endast skrattade åt henne. 

*

Lördag, 20:e April. 

Synen framför mig var chockerande. Det här var inte samma pojke jag sett för några månader sedan, den här pojken var mer insjunken, blek och skör. Dock lös hans brun, gröna ögon fortfarande utav glädje och värme. Jesse, trots sitt tillstånd, höll humöret uppe, något som jag tror underlättade sjukt mycket för Pennys del. Hon skrattade glatt åt något hans sagt vilket fick ett tunt litet leende att spridas över hans trötta ansikte. De blå lila ådrorna täckte hans skalle och svarta skuggor fick hans ögon att se ännu mer insjunkna ut. Man såg på långa vägar att Jesse inte hade långt kvar att leva. 

   Dock var det ingen som sa det högt eller knappt vågade tänka det, vi alla hoppades att doktorerna skulle komma med gott besked och bota Jesse. Dörren öppnades och in kom en doktor i mörkgröna byxor och tröja med en vit rock, en namnbricka satt fast i hans bröstficka. ”Doktor Johansson” stod det tillsammans med ett foto utav hans ansikte. Alla såg genast upp från vad de gjorde för att ge doktor sin uppmärksamhet. 

   ”Jag har tyvärr med mig dåliga nyheter” sa han.

ett lååååååångt kapitel... över 3000 ord! hoppas det uppskattas. =) mycket hände oxå. Penny o hennes pappa made peace, Chaz har tydligen lyckats fånga Ana, Penny får sina visdomständer utagna o SLUTET! vad tror ni doktorn säger!? aaaaaah you guys! hahahah, det där med tänderna fick jag inspiration från youtube, har sett så många sjukt roliga reaktioner att jag gråter floder utav skratt. xD 

vad tycks? kommentera! ♥ de betyder verkligen allting för mig! motiverar till att skriva. 

ps. GLÖM INTE ATT FÖLJA PÅ INSTAGRAM : "JUUSTANORDINARYGIIRL" 

   Jesse låg i sängen och andades högt och rossligt, hans ögon och kinder var insjukna och ådrorna på hans huvud lös mörkblå på hans nakna skalle. Jag rynkade ihop ögonbrynen och la handen över munnen för att inte brista i gråt över hur min lillebror såg ut efter den korta tiden jag varit borta. 

   ”Penny?” 

”Men vad gör du här?” jag stirrade på honom som om han blivit tokig, vad trodde han jag gjorde här? Köpte kaffe hos Nalle Puh ute i korridoren!? 

   ”Det är väl självklart varför jag är här!” utbrast jag medan jag gick fram till hans sängkant. Jag lät blicken vandra över hans kropp som skymdes utav täcket innan jag grep tag i hans ena hand. Den var smal och liten i min hand, blå lila blodådror även här väldigt synliga. 

   ”Även om det inte var nödvändigt så är jag ändå glad att du är här” hörde jag honom hest säga, genast såg jag upp mot hans ögon som såg glada men trötta ut. Inte nödvändigt!? Vad har de gett honom?

   ”Jesse...” började jag men tystnade för att svälja bort tårarna. ”klart jag kom” 

   ”Åh nej, gråt nu inte! Jag mår fint” försökte han, jag öppnade precis munnen för att svara honom när en välbekant stämma nådde mina öron. 

   ”Chaz? Ryan? Vad gör ni här? Hur-” jag vände mig om för att se Stacey som med nästan lika trötta ögon som Jesse mötte min blick, hon hade en kaffemugg i ena handen och en ihoprullad tidning i den andra. Hon stelnade till i sitt steg när hennes blick hamnade på mig. Jag kände genast hur luften i rummet blev tyngre och kallare. Vad som hände nu kommer vara avgörande, skulle vi lyckas bli vänner eller var fejden fortfarande i full brand? ”Penny?” viskade hon tillslut fram, som om hon hade svårt att ta in att jag satt på sängkanten, att jag var här i Stratford igen. Jag reste mig försiktigt så jag stod med hela kroppen vänd mot henne. 

   ”Mam-Stacey” rättade jag mig. Jag hade ingen mamma längre, hon må vara min mor men inte min mamma längre. Fast nu när jag tänker efter jag hade ju inte bara en mor, utan två mödrar. Hennes ögon fylldes till bredden utav tårar och jag svalde medan jag vände bort blicken. Det gjorde ändå ont i mig att se henne så ledsen och skör. 

   ”Hur mår du? Har du haft det bra?” frågade hon sedan, fort såg jag upp för att ännu en gång möta hennes blick. Se hur de sken utav genuin nyfikenhet och värme. 

   ”Jag mår alldeles ypperligt och jag har haft det jättebra hos Justin” svarade jag, ett snett litet leende spred sig över hennes läppar. 

   ”Det var skönt att höra” jag nickade. 

   ”Okej, varför så stelt? Har ni inte kommit över era problem än eller? Och varför kallade du henne just Stacey?” utbrast Jesse, min mage frös till is och jag vidgade ögonen en aning. Han visste inte? Jag såg på Stacey, höjde ena ögonbrynet medan jag såg menande på henne. Jag såg att hon förstod min outtalade fråga och skakade kort på huvudet med en sorgsen blick. Jag svalde och drog en hand genom håret innan jag med ett leende vände mig mot Jesse som endast såg förvirrad ut. 

   ”Inget att oroa sig över” svarade jag. ”vi har ordnat allt” Jesse öppnade munnen för att ställa ännu en fråga men jag var snabb med att ställa en egen.

   ”Vart är pa... ppa?” frågade jag och fick nästan trycka ut det sista ordet, han var mycket riktigt min pappa men jag visste inte längre om jag kände igen honom. Han var inte samma man som jag vuxit upp tillsammans med. 

   ”Han jobbar” svarade Stacey och satte sig i fåtöljen i rummets ena hörn, en jacka hängde över armstödet och hennes väska stod på golvet bredvid. Det skulle inte förvåna mig om hon även hade sovit i den fåtöljen sedan Jesse lagts in. Jag nickade stelt och kastade en blick mot dörren men såg att den var tom, killarna måste ha gått bortåt för att ge oss lite privat utrymme. 

   ”Men jag... ehm... jag tänkte åka hem och lämnar mina väskor, Bubble väntar i bilen och jag vill inte att han ska vänta för länge där inne. Men jag kommer tillbaka senare, okej?” jag såg intensivt på Jesse för att visa att jag menade allvar, han himlade svagt med ögonen innan han nickade förstående. 

   ”Jag kommer vara här” svarade han nonchalant, jag nickade och gav honom en kram innan jag skickade Stacey en blick. Jag försvann hastigt ut genom dörren och fann Chaz och Ryan sittandes i väntrummet, pratandes sinsemellan. 

   ”Är ni redo att åka?” frågade jag, Chaz hoppade genast upp på fötterna. 

   ”Hur gick det?” frågade han. 

   ”Bra, jag tror att hon kommer vara lättare än... pappa” svarade jag och Chaz grimaserade innan han nickade kort. ”har du pratat med Helena än?” Chaz stoppade ner händerna i sina jeansfickor.

   ”En gång. Hon sa att hon saknade mig men att hon också förstod, att hon ändå inte kunde tvinga hem mig eftersom jag är myndig och kan göra vad jag vill” jag drog in luft genom näsan innan jag släppte ut det genom munnen, jag kunde inte vänta tills jag blev myndig och fick bestämma över mig själv. Tillsammans tog vi oss till huvud ingången och ut på parkeringen, vi gled in i bilen och jag bemöttes utav en ivrig Bubble som var överlycklig över att vi var tillbaka. 

   ”Hej killen” hälsade jag och gosade ner händerna i hans päls. 

En kvart senare och vi var alla tre inne i mitt rum, jag lät blicken vandra runt i rummet och såg till min glädje att inget var ändrat. Sängen stod obäddad och mitt skrivbord var lika fyllt med grejer som det varit när jag lämnat. Jag ställde ner min ryggsäck på golvet och gick bort med hundburen till garderoben. 

   ”Alla mina kläder” sa jag lågt och log medan jag lät handen svepa genom tygerna. 

   ”Ey, vi såg vad du gjorde mot Justin och Alfredo förresten” sa Ryan. ”amazing, jag har aldrig skrattat så mycket” jag flinade roat från golvet där jag satt och packade upp min resväska, bestämde vilket kläder som borde tvättas och vilka som det inte var nödvändigt för. 

   ”Det var faktiskt fansen som kom på själva idéen till att göra ett bus på honom” svarade jag och log triumferat. 

   ”Epic” kommenterade Chaz som klappade med händerna medan han skrattade, jag bugade och log busigt mot dem. Jag hängde upp en utav mina kjolar på en galge och var sedan klar. 

   ”På tala om Justin måste ringa honom” mumlade jag för mig själv medan jag plockade upp all smutstvätt och gick bort till badrummet innan jag dumpade det i tvättkorgen. Jag fiskade upp mobilen ur mina blå jeans och slog vant i hans nummer, jag satte fast telefonen mellan axel och örat medan signal efter signal gick fram. Jag la ihop resväskan innan jag skjutsade in den under sängen igen. 

   ”Hey babe” jag log brett av enbart ljudet utav hans röst. 

   ”Hej” svarade jag. ”tänkte bara säga att jag hemma nu i alla fall, allt gick jätte bra. Töntarna hämtade mig på flyg-” 

   ”Vi är inte töntar!” utbrast Ryan

   ”-plantsen och vi har besökt sjukhuset också” 

   ”Det är dem visste” sa han och jag flinade. ”hur är det med honom?” 

   ”Han ser mycket värre ut, mer insjunken... ehm... jag vet inte... jag ska tillbaka senare” 

   ”Jag är ledsen, jag önskar jag kunde vara där med dig” jag såg ner i golvet och skruvade lätt på mig medan jag försökte att inte gråta. 

   ”Jag vet. Träffade Stacey också” sa jag för att desperat byta samtalsämne, Justin drog för andan som om något gett honom ett hårt slag på armen. 

   ”Hur var det då?” frågade han oroligt och försiktigt. 

   ”En aning stelt men jag fick i alla fall intrycket att hon har gått vidare och vill få det att fungera mellan oss igen” svarade jag och jag kunde se hur han log framför mig. 

   ”Det var skönt att höra, har du träffat din pappa än?” 

   ”Nej, inte än. Han jobbar fortfarande, men jag kommer väl se honom ikväll antar jag. Vet inte hur det kommer att gå, förhoppnings stillsamt” Justin suckade lågt i andra änden. 

   ”Ja, återigen önskade jag att jag kunde vara där med dig men, men...” sa han och jag ryckte svagt på axlarna. 

   ”Men nu är det som det är... men jag ringer dig senare, vi tänkte äta och sedan åka tillbaka” 

   ”Okej, gör så. Hälsa från mig”

   ”Det ska jag” svarade jag med ett leende. 

   ”Jag älskar dig” 

   ”Jag älskar did också, puss” jag la på luren och såg stumt ner på skärmen för ett ögonblick innan jag drog in ett djupt andetag och såg upp. Ryan och Chaz granskade mig tyst och jag gav dem ett tunt, snett leende för att försäkra dem att allt var okej. Jag vände mig om och plockade upp min munkjacka. ”ska vi äta då?” frågade jag och jag ute ur rummet innan de hunnit ge mig så mycket som ett pip till svar. 

Köket doftade gott utav kycklingen vi stekt på, bordet var dukat och potatisen låg i ungen. Chaz stod bredvid mig, lutandes mot köksbänken medan jag hade min blick fäst på stekpannan. Han berättade om hur det startats ett nytt spel i skolan vid namn 'Killer Game', det utgick tydligen på att man skulle få en utav eleverna i skolans namn sedan var det tänkt att man skulle döda den. Genom att på 5 meters avstånd skrika ”killer” högt så alla hörde - för att offret ska få en chans att springa - och sedan jaga ikapp den och kulla den. Därefter får man sitt offers lapp eller lappar vilket blir ens nya offer. Beroende på vilka som levde. Jag lyssnade med en halvt öra men lyckades ”mm” och ”aa” på rätt ställen att Chaz inte märkte att jag inte var speciellt engagerad i samtalet. 

   ”Folk har redan börjat döda varandra men om man är smart väntar man tills det värsta har blåst över. Tills folk börjar lugna ner sig så alla inte är så hetsiga, har jag har Fhilippa Riley i 1:an” jag nickade och beslöt mig för att kycklingen var färdigstekt. 

   ”Du då Ryan? Är du död eller?” frågade jag medan jag ställde ner stekpannan på bordet. Ryan skakade stolt på huvudet. 

   ”Jag vet inte vem min mördare är än men jag börjar misstänka” återigen nickade jag. 

   ”Vem är ditt offer då?” 

   ”Thomas Jenkins i vår parallellklass” svarade han, jag log mot dem båda. Jag var precis på väg att be dem hugga in när dörren till huset öppnades och jag stelnade till i rörelsen. Om det inte var så att det antingen var Stacey som bestämt sig för att lämna sjukhuset för en stund eller en inbrottstjuv så fanns det bara en person kvar. Pappa.

vad tror ni händer?? är det hennes pappa?? =) vad tycks?? kommentera. ♥

tack till förslagen o allt på förra inlägget. några vill att det ska vara mer bråk mellan Penny o Justin o jag har fått den förfrågan förut. o ja... ett förhållande är inte perfekt hela tiden men... asså bråken händer bara det att jag har inte skrivit om dem. så tro inte att de är så perfekta precis hela tiden. det finns själ till varför jag inte... skriver om bråk. personliga själ. ehm... ja... så därför, men jag ska försöka få in några... där de passar. så... hahahaha, nu ska jag sluta skriva. 

PUSS&KRAM. ♥

   ”Hej Penny...” svarade han, inte alls lika glatt. Genast förstod jag att något inte stämde. 

   "Vad är det? Vad har hänt!?” 

   ”Ehm... du vill nog komma hem nu för...”

Flygplatsen kryllade med människor såhär tidigt på morgonen. Mina ögon såg sig trött omkring medan jag letade efter den stora tavlan med avgångstider. Inte en blund hade jag fått under natten, jag kunde inte förmå ögonen att sluta sig och kroppen att slappna av. Inte ens Justins smekning längst armen och över håret hjälpte mig att lugna min nu stressade kropp. Enbart orden rullade om och om igen i mitt huvud likt en sommarplåga på radion. Chaz ord. 

   ”... Jesse har lagts in på sjukhuset, han har blivit värre” Han har blivit värre... hur värre visste jag inte än. Justins hand kramade åt min och drog mig tillbaka till verkligheten. Jag såg upp på honom och mötte hans nu sorgsna, bruna ögon. Han hade velat följa med mig till Stratford men jag hade lyckats övertala honom att han behövdes här. Att jag skulle hålla honom uppdaterad i alla fall. 

   Jag kände hur mina ögon tårades, jag skulle sakna honom något så otroligt mycket. Jag visste inte när jag skulle få se honom igen, han som var på slutspurten med sitt album och jag som inte kunde lämna Stratford igen om Jesses sjukdom blivit värre. 

   ”Jag kommer... sakna dig... så ugh!” försökte jag me bröt ut i tårar. 

   ”Hey baby, gråt inte” sa han. ”vi kommer ses snart igen, det kan jag lova dig. Men fokusera nu istället på Jesse, han behöver dig mer än jag gör just nu” jag nickade medan han torkade bort de salta tårarna från mina kinder med hans tummar.

   ”Allt kommer bli bra” han drog in mig i sin famn och jag begravde ansiktet vid hans hals. 

   ”Tänk om det inte gör det, tänk om han...” det sista ordet fastnade i min hals, jag kunde inte ens tänka det. Det gick inte, den möjligheten fanns inte men ändå befann den sig i bakgrunden och väntade på att få hoppa fram. Justin hyssjade mig. 

   ”Tänk inte så. Var här, nu istället” jag snyftade till och slöt ögonen, klamrade mig fast vid honom. Försökte memorera hur hans armar kändes runt mig, hur hans doft fyllde mina näsborrar och hans lugna hjärtslag kändes mot min kropp.

   Jag lutade mig tillbaka innan jag sträckte på kroppen och våra läppar möttes i en passionerad omfamning. Vi kysstes för varje dag vi inte skulle få göra det fram över. Mina händer kupade hans ansikte och våra munnar öppnades, hans varma tunga mötte min, smekte min med sin. Jag la all saknad jag skulle ha och längtan efter honom i kyssen. 

   ”Jag älskar dig, glöm aldrig det” sa jag och lutade pannan mot hans medan våra näsor försiktigt gneds mot varandra. 

   ”Jag älskar dig mer, glöm aldrig det” svarade han och ett litet leende spred sig över mina läppar. Kvinnan i högtalaren ropade ut att mitt plan snart avgick och att alla resenärer borde ta sig till gaten nu. Jag kvävde en suck och höll istället Justin hårdare intill mig innan jag släppte. Jag böjde mig ner och grep tag om Bubbles bur, han gnydde svagt till utav ogillande. Jag såg upp på Justin, såg in i hans hasselnötsbruna ögon som sken i ljuset. Jag suckade frustrerat innan jag slängde men lediga arm runt hans nacke och kysste honom en sista gång. 

   ”Jag borde verkligen gå nu” mumlade jag och kände hur Justin nickade. Jag knep ihop ögonen för att inte snyfta igen och släppte honom, med snabba steg och nerböjt huvud gick jag bort mot min gate utan att se tillbaka på honom. Var för rädd att jag skulle släppa allt och springa tillbaka till honom om jag gav honom en enda blick. Jag sträckte fram biljetten till kvinnan med de breda leendet och strama knuten. 

   ”Ha en trevlig resa” sa hon muntert och gav tillbaka biljetten, jag gav henne ett halvhjärtat leende innan jag gick in i gången. Lämnade LA bakom mig. 

*

Flygplanet gick inför landning och jag höll blicken fäst på det lilla fönstret, kunde se hur marken närmade sig med en rasande fart. Till min fasa såg jag vit snö på marken och fick kämpa emot impulsen att skrika rakt ut. Resan hade gått fort och jag hade genom flygplanets WIFI kunnat läsa kommentarerna till mitt videoklipp och för ett ögonblick lyckades jag glömma allt annat och enbart le roat medan jag ignorerade alla hat kommentarer. 

   ”Titta, Bubble vi är hemma i Startford igen” jag släppte ut honom ur buren men var snabb med att koppla honom, jag tog upp den nu väldigt lätta buren och gick bort mot rullbandet där alla resväskor skulle komma. 

   ”Tjena mors syster yster” jag hoppade förskräckt till innan jag svängde runt för att mötas utav Chaz retsamma flin och Ryan som skrattade bakom honom. 

   ”Chaz! Gör inte så!” utbrast jag och slog honom på armen. Han flinade enbart ännu bredare. 

   ”Åh, jag är så himla glad att se dig också” svarade han och jag himlade med ögonen men slog sedan upp i ett leende och slängde mig i hans famn. 

   ”Jag är glad att se dig, Chazie” han skrattade. Jag kramade Ryan också som till min förvåning lyfte upp mig och snurrade ett varv innan han satte ner mig på marken igen. ”jisses” mumlade jag. ”låt oss hitta min väska nu så vi kan komma härifrån!” tio minuter senare och vi var ute ur flygplatsen, genast gav jag ifrån mig ett rop utav avsmak. 

   ”Usch! Kyla” killarna skrattade åt hur jag slängde armarna om mig själv och tryckte upp axlarna till öronen. 

   ”Så blir det när man bor hos Justin och blir alldeles bortskämd med... värme” retades Ryan och jag slängde honom en menande blick, det kunde hur lätt som helst misstolkas och det visste han mycket väl. 

   ”Åh, håll käften” mumlade jag. ”bara för att du är ett ensamt matvrak” jag tog sig om bröstet medan han låtsades se förolämpad ut, jag skrattade åt honom innan jag gled in i baksätet på bilen. 

Startfords sjukhus såg ut som vilket annat sjukhus som helst, stor byggnad med stora glasfönster och automatiska dörrar vid ingången. Doftade lika rent och fränt, så illa att det första stack i nästan när man klev in. Väntrummet var fyllt utav blekgröna fåtöljer, i alla såg man sittavtryck från orolig anhöriga genom tiderna som väntat och väntat på att få besked.

   Sjuksköterskor gick runt i sina blå byxor och tröja, pratade lågt sinsemellan med stora pärmar i armarna. Eftersom Chaz redan visste i vilket rum Jesse befann sig kunde vi skippa hela 'söka-hjälp-hos-seg-expeditions-kvinna' delen. Vi klev av på våning 6, planet för endast sjuka barn, väggarna hade alla slags Disney figurer och väntrummet här hade även få leksaker för att kunna underhålla de otåliga barnen. 

   ”Där borta” sa Chaz och pekade bort mot rum 315. Jag nickade och tog ledningen, jag tog ett djupt andetag innan jag tryckte ner handtaget. Innanför rummet möttes jag utav ljus och vita lakan. 

   Jesse låg i sängen och andades högt och rossligt, hans ögon och kinder var insjukna och ådrorna på hans huvud lös mörkblå på hans nakna skalle. Jag rynkade ihop ögonbrynen och la handen över munnen för att inte brista i gråt över hur min lillebror såg ut efter den korta tiden jag varit borta. 

   ”Penny?” 

inte speciellt långt, det fick ett bli ett litet mellankapitel där hon tog adjö utav Justin o tog sig till Stratford igen. vad tror ni kommer hända på sjukhuset? kommer hon träffa på sina föräldrar där kanske? vad tror ni? 

vad tycks? kommentera! ♥

PREVIOUS: Dagen skred fram otroligt hektisk och när ena scenen var färdig filmad tog en annan genast vid, vi hade förflyttat oss från huset till en studio då mörker behövdes och vi inte hade tid att vänta på att solen skulle gå ner. De hade byggt upp rummet exakt identiskt till det i huset men att det nu var absolut becksvart utanför fönstret och altan ingången. Lady V drog med mig för ett ombyta utav kläder innan Anthony kom in i rummet för att förklara hur scenen skulle utspela sig. 

   ”Alla på plats! Då kör vi!” 

   ”So take me away, for tonight cause I know

You’ll be leaving soon anyway, anyway”

   Sjöng jag lågt med till låten från radion, Katys röst fyllde köket medan jag stod och skar upp äpplet på skärbrädan framför mig. 

   ”Vem är det här?” frågade Justin som kom in genom öppningen från vardagsrummet. Jag såg upp och log mot honom. 

   ”Katy McAllister. ‘Phil’ låten om du kommer ihåg” svarade jag och det tog några sekunder innan han sken upp i ett igenkännande leende. Jag gav honom en menande blick innan jag tog en utav äppelskivorna och stoppade den i munnen.

   Det var redan sent och vi hade precis kommit hem efter sista dagen på inspelningen, jag var redan ivrig på att få se resultatet men enligt Justin skulle det dröja något innan videon var färdig att publiceras. Jag tog sats och hoppade upp på köksbänken bredvid mina äppelbitar, tröjan jag hade på mig slank ner och blottade min ena axel men jag orkade inte bry mig. Justin kom fram till mig och ställde sig mellan mina ben, jag log mot honom med en ny äppelbit utstickande ur munnen. Han flinade innan han lutade sig fram och bet av halvan som stack utanför, jag skrattade förvånat till. 

   ”Mitt äpple!?” utbrast jag sedan och Justin skrattade innan han oskyldigt ryckte på axlarna.

   ”Nu är det mitt” jag la surt armarna i kors över bröstet men kunde inte hindra mungiporna som ryckte och ville gärna sträcka ut sig i ett leende. Justin skrattade lågt åt mitt beteende. 

   ”Sluta” skrattade jag och slog honom löst på armen vilket fick honom att endast skrattade mer. 

   ”Du är bara för söt” sa han sedan innan han kupade mitt ansikte och drog det intill sig, jag hann inte ge honom ett svar innan hans läppar var tryckta mot mina. Jag slingrade armarna runt hans nacke och drog honom närmre, jag kände hur han varsamt placerade sina händer på mina höfter. 

   ”Jag älskar dig” mumlade jag mot hans läppar. 

   ”Jag älskar dig också” 

*

Måndag, 25:e Mars. 

”Det kanske vore något...” mumlade jag innan ett leende växte sig större och större över mina läppar. ”oh my God, det skulle ju vara episkt!” utbrast jag sedan och kastade upp armarna i luften medan jag små fnittrade för mig själv. Placerad framför datorn, pratandes med alla fansen som var inne på livechaten gav mig den bästa idéen någonsin. Att pranka killen som enligt han själv är 'unpunkable'. Pufh, unpunkable my ass. Jag gned ondskefullt ihop mina handflator medan jag såg hur det hela tog form framför mig. 

   ”Okej, jag har det! Justin brukar komma hem någon gång runt sju tiden vilket ger mig ungefär fyra timmar. Jag kommer filma det hela så lägger jag ut det senare ikväll, okej? Bra, ciao!” jag log och kastade en slängkyss mot skärmen innan jag klickade ner samtalet. Fort slog jag igen datorlocket innan jag sprang på snabba fötter bort mot sovrummet, jag kastade mig på sängen där jag lagt påsen med rekvisita som jag köpt igår. Coola grejer jag hittat i en liten butik på LA’s gator. Jag flinade när jag drog fram sak eller sak medan mitt utseende tog form i huvudet på mig, om han faller för det här kommer det bli priceless. 

Justins Perspektiv. 

”Penny!?” jag klev in i hallen, Alfredo kom efter mig och stängde ytterdörren efter sig. 

   ”Köket!” hörde jag henne svara och klev ur skorna, hängde upp jackan innan jag gick mot köket. Till min förvåning var det väldigt nedsläckt och enbart en sken, från vad jag antog var stearinljus, kastade ljusskuggor på väggarna. Jag rynkade smått på pannan men tänkte sedan att hon kanske ville mysa till det eller dylikt. Vi klev in i köket men fann det tomt, några stearinljus stod på köksön men inget annat, Bubble kom inte springandes och Penny satt inte på en utav barstolarna med ett stort leende som hon gjort stort sett varje dag jag kommit hem. 

   ”Vart är du!?” ropade jag, Alfredo gick fram till köksön för att sätta sig medan jag styrde stegen ut ur köket för att se om hon var i sovrummet. 

   ”Penny är inte tillgänglig för tillfället, kan jag ta ett meddelande?” rösten fick mig att rycka till, den kom så plötsligt och från helt fel håll. Mitt huvud flög tillbaka mot dörren vi kommit in genom för att se det mest skräckinjagande jag någonsin sett i hela mitt liv. 

   Tjejen klev två steg från hörnet hon stått vid, hennes hår var alldeles blött och hängde i stripor nerför hennes kropp. Hon hade inga ögon, utan enbart två svarta hål som ändå verkade genomborra min kropp. Ur munnen rann tjockt, rött blod, nerför hennes haka och bröst. Alfredo skrek till och kastade sig av stolen, jag backade så hastigt att jag flög rakt in i väggen med mina armar utsträcka bredvid mig. 

   Inte en vettig tanke flög genom mitt huvud medan jag såg... tjejen... varelsen framför mig ta ännu ett steg framåt. Ljuset sken nu upp henne och visade upp de spetsiga, motorsåg tänder som stack ner ur hennes tandkött vilket fick det att vända sig i magen på mig. Det här händer inte! 

   ”Åh, var inte rädda” sa hon med sockersöt röst, jag stirrade endast på blodet som rann längst hennes haka.

 "Don't be scared" 

   ”Det går över fort, jag lovar. Penny må ha skrikit till en början... men hon är på ett bättre ställe nu” andetaget fastnade i halsen på mig och det flimrade till framför ögonen, knäna höll på att vika sig under mig och jag la vikten mot väggen för att hålla mig uppe.

   Alfredo kravlade panikslaget på armbågarna mot dörren, tjejen la huvudet otäckt på sned medan leende växte sig större. Jag skrek högt när hon sedan med snabba steg tog sig runt köksön och rakt mot mig. Jag kommer dö nu, jag kommer dö! Jag kommer få halsen sliten i tu, det här kan inte hända! Tankarna vimlade runt i mitt huvud men tog tvärnit när skratt fyllde köket. Det tog en stund för mig att registrera händelsen innan jag försiktigt sänkte armarna som jag satt upp framför ansiktet. Förvirrat såg jag mig omkring, mitt hjärta slog onaturligt fort och jag flämtade mer än andades. 

   Tjejen... varelsen stod framför mig, böjd framåt med händerna på knäna och skrattade hysteriskt. Jag rynkade förvånat på pannan, vad är det som händer? Hon stapplade sig fram till lappknappen på väggen och tände taklampan i köket. 

   ”Det här var nog det bästa jag sett på länge” jag stirrade på varelsen i tron om att mina ögon skulle ploppa ur huvudet på mig. Hon drog handen över munnen och torkade bort en del utav blodet med sin arm, jag stirrade oförstående medan jag försökte få allt att på något sätt klicka. Hon höjde handen innan hon till min förvåning och förfäran grep tag om sina tänder innan hon ryckte till. ”argh! Fan vad ont de gör” stönade hon fram innan hon la tänderna på köksbänken. 

   ”PENNY!?” ekade jag dumt, mina hjärtslag dunkade fortfarande i mina öron och mina andetag var höga och flämtande. Penny skrattade och la ner ännu en tandrad bredvid den andra. 

   ”Ja, baby. Det är jag. Och jag kommer inte äta dig” sa hon lugnt medan hon gick fram till mig innan hon sjönk ner på huk. Jag smått ryggade från henne då jag inte riktigt hunnit smälta allt än, henne onaturligt stora svarta ögon... eller man kan inte ens kalla det ögon, hålen stirrade på mig. 

   ”Det där var du!?” hon skrattade och nickade. ”inget var på riktigt?” hon skakade på huvudet. ”allt var ett skämt?” 

   ”Ja, Justin” sa hon långsamt. ”och vet du vad det bästa är?” jag slöt ögonen medan jag skakade på huvudet. ”jag lyckades få allt på film” jag spärrade genast upp ögonen och såg henne sträcka sig efter en kamera som hon ställt vid köksskåpen. 

   ”Du gjorde vad!?” nu blev det fart på mig och jag kom upp på fötterna igen. 

   ”Åh nej! Tänk inte ens tanken, du ska inte radera detta. Det är värd guld, dina fans förtjänar att se detta eftersom de faktiskt kom på idéen” jag stannade till för ett ögonblick, mina fans? What? När? 

Penelopes Perspektiv. 

”Detta hörni, är verkligen värt att titta på. Det är hur grymt som helst, jag själv kan... inte... sluta skratta” ren igen satt jag framför datorn och filmade in mig själv, ett litet klipp som skulle visas innan världen fick se Alfredo och Justin, skrämda till vettet. Jag kollapsade på mina armar som jag hade korsade på bordet framför mig. 

   ”Det var inte roligt” hörde jag Justin ropa vilket endast fick mig att skratta ännu mer. 

   ”Åh, kom över det!” ropade jag tillbaka. ”nej, men titta. Ni kommer skratta, eller så gör ni inte det och då var det väl tråkigt för dig” fortsatte jag och log, kastade en slängkyss innan jag vinkade. Jag stängde av kameran och log nöjt, Justin klev in i köket med en handduk i handen. Hans hår var fuktigt och han doftade gott utav hans tvål. ”hur mår Alfredo?” frågade jag och fnittrade sedan lågt. 

   ”Han ligger fortfarande i soffan och jag börjar bli orolig att han aldrig kommer återhämta sig” svarade han innan han såg menande på mig, jag såg oskyldigt på honom. 

En kvart senare var videoklippet uppe på Youtube och jag kunde inte vara mer nöjd med mig själv. 

   ”Awh, Fredo gubben. Blev du så rädd?” jag gick fram till honom där han låg på magen i soffan, tvn stod på och visade ett gammalt avsnitt utav ‘Grey’s Anatomy’. Han gnydde till, jag knep ihop läpparna för att inte skratta åt honom. ”vill du ha en kram?” frågade jag sedan och hans ena arm flög genast upp, jag log roat innan jag satte mig ner framför honom på golvet. Jag la kinden på hans skulderblad och kramade så gott jag kunde om honom, jag strök tröstande med handen över hans rygg medan jag försökte att inte skratta. 

   ”Penny! Din telefon ringer” Justin kom in i vardagsrummet, jag lutade mig bort från Alfredo och sträckte mig efter telefonen. 

   ”Det är Chaz” mumlade jag innan jag lät tummen löpa över skärmen och förde luren till örat. ”hej Chazie!” utbrast jag glatt. 

   ”Hej Penny...” svarade han, inte alls lika glatt. Genast förstod jag att något inte stämde. 

   "Vad är det? Vad har hänt!?” 

   ”Ehm... du vill nog komma hem nu för...”

hahahahah, så detta kapitel blev lite... annorlunda. förhoppningsvis. hahah, har velat jättelänge att Penny ska skrämma Justin med sina lilla makeup talang. o tog chansen här eftersom jag inte visste vad jag annars skulle skriva. =) så jag hoppas ni tyckte om det! 

vad tror ni det är Chaz ringer om? hm... ?? vad tycks?? kommentera! ♥

återigen ledsen för att uppdateringen har varit så himla dålig. ska förhoppningsvis bli bättre nu över lovet. =D 

   ”Då var det dags igen” sa han sedan och reste sig från marken, med hjälp utav hans hand följde jag hans exempel och borstade sedan bort om det kommit smuts på min rumpa. 

Solen sken lågt på himlen och lamporna började en och en tändas i de stora lägenhetshusen runt om oss. Hustaket vi befann oss på var hemskt stort men till min lycka hade det räcken vid kanten. Klockan började närma sig sju på kvällen och tröttheten tog över mig mer och mer, men jag tvingade mig själv att hålla mig på topp och inte sätta mig ner för att endast sluta ögonen en sekund.

   Justin kom fram till mig där jag stod lutad mot räcket, borta var hans jeans väst och istället hade han en rödrutig skjorta som ärmarna klippts bort på tillsammans med en guld kedja runt halsen. Jag själv hade fått ett par slitna shorts och ett vitt linne på kroppen och ett par låga bruna skor med guldig dragkedja på sidan satt på mina fötter. 

   ”Trött?” han slingrade armarna runt min midja och tryckte försiktigt min kropp mot hans, jag nickade slött. 

   ”Det har varit en lång dag, undra hur Bubble mår?” han hade varit hemma hela dagen själv, hoppas han klarade sig. Jag får helt klart ta med honom imorgon. 

   ”Han klarar sig säkert bra, sover någonstans” försäkrade Justin och jag log snett. 

”Justin, bär upp Penny så du har henne över axeln!” innan jag hann reagera på det Anthony ropat var jag uppslängd över Justins axel, jag pep förskräckt till och hörde hur Justin skrattade. Han hade redan, efter Anthonys hänvisningar, snurrat runt med mig i famnen men tydligen ville Anthony ha mer utav sådant. ”okej och nu, snurra runt lite! Se ut som om ni busar” musiken sattes på och jag var snart snurrig, jag kunde knappt tänka mig hur Justin var då det var hans som faktiskt snurrade. 

   ”Whoa...” mumlade han när han fått klartecken att släppa ner mig igen och tog sig om huvudet, jag flinade roat och försökte själv stå rakt bredvid honom.

   ”Vi är klara för idag!” jag andades lättat ut när ropet ekade en halvtimme senare över hustaket, Justin slängde en arm runt mina axlar och drog in mig i sin famn för att snabbt kyssa min kind innan han släppte taget om mig. Jag log trött mot honom och flätade sedan in fingrarna med hans. 

   ”Nu åker vi hem och sover” sa jag, Justin nickade instämmande medan vi gick bort mot trapphuset som skulle ta oss ner till marken där vi kunde byta om till våra egna kläder. Jag stod och skruvade mig framför spegeln och såg på mitt blonda hår, som jag satt upp i en knut på huvudet. Mina bruna ögon och mörka ögonbryn mörknade i färg i jämförelse med mitt nu väldigt ljusa hår. Men jag tyckte det såg bra ut. 

   Lätt frånvarande satt jag och knappade på telefonen medan Justin satt bredvid mig i bilen, Kenny och Moshe satt i framsätena med blickarna fokuserade på vägen framför dem. Medan Scooter och Allison satt i raden bakom oss. 

   ”Det är ‘Earth Hour’ på lördag mellan halv nio och halv tio” berättade jag och såg hur Justin vände blicken mot mig, jag visade honom skärmen och han nickade svagt. ”förra året hann jag redan somna innan timmen ens börja, vet inte vad jag hade gjort den dagen. Men jag var sjukt trött i alla fall” fortsatte jag och skrattade lågt åt mig själv. 

   ”Jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde förra året på ‘Earth Hour’, hela förra året är ganska ihopsmetat i mitt minne”

   ”Kan jag tänka mig” kommenterade jag. ”jag vet inte någon som gör så mycket om dagarna som du, fattar inte hur du orkar” jag skakade på huvudet och hörde hur Justin skrattade till bredvid mig. 

   ”Jag har sådana där dyrasellkanin batterier i ryggen, jag byter ut dem när du inte ser” svarade han och nu var det min tur att skratta. 

*

 

Fredag, 22:a Mars. 

”Okej, okej. Mycket ska göras idag!” en stressad Anthony gick förbi och jag såg förvånat efter honom, med Bubble i famnen satte jag mig ner i en utav fåtöljerna i den lilla ”salongen”. Jag var redan färdigklädd inför cykelscenen, en fin blus med blommor och öppna axlar tillsammans med ett par enkla shorts. Justin satt i en utav stolarna framför speglarna med mobilen i handen, han hade samma kläder som hade haft igårkväll plus en hatt på huvudet som satt snyggt på honom. Väldigt snyggt. 

   ”Då kör vi!” genast reste jag på mig och satte ner Bubble på fåtöljen, Justin var före mig ut ur dörren och vi klev ut till rondellen framför huset. Två gammeldags cyklar, en blå och en röd med en liten korg framtill stod utanför. 

   ”Jag älskar att cykla, jag brukade cykla fram och tillbaka på gatan i Winnipeg när jag var liten. Fram och tillbaka tills mamma fick nästan bokstavligen dra mig in” berättade jag och Justin lyssnade uppmärksamt innan han log. 

   ”Jag känner igen mig, jag var överlycklig när jag fick min röda cykel på min 8 årsdag” sa han. 

”Kameran rullar, åh action!” Anthonys röst ljöd över området och musiken sattes igång. Cykelscenen var avklarad och godkänd, framför oss låg nu en kort scen bestående utav mig liggandes i Justins famn medan han mimade några gånger med till texten. Vi båda var ombyta men till min glädje satt Justins hatt kvar på hans huvud. Jag log upp mot honom medan hans hand strök mig över håret. 

   ”Tack! Jag tror vi har det” musiken tystnade och teamet började genast plocka bort och flytta på rekvisita samt kamerorna, jag blev liggandes på Justin medan jag såg upp på himlen genom mina Ray Bans. Solen stod högt på skyn som var helt klar blå. 

   ”Vad är det vi har kvar? Min scen, den tillsammans med Michael, din dans scen, din sekvens som visar hur du blir blodigare och blodigare, slagsmåls scenen...” 

   ”Samt scenen som kommer vara i början, jag på tågstationen där du väljer att varken visa dig eller svara i telefonen” fyllde Justin i och jag plutade sorgset med underläppen.

   ”Du vet att om det här vore oss på riktigt, hade jag rymt helt klart” sa jag och ett brett leende spred sig över hans läppar. ”men whoa, det är mycket kvar att göra fortfarande” 

   ”Yes, bäst vi sätter fart” jag stönade genast men reste mig ändå motvilligt ur hans knä, Justin skrattade åt mig men omfamnade sedan mitt ansikte i sina händer och kysste mina läppar. Jag la handen om hans nacke och tiltade huvudet försiktigt åt sidan, vi särade precis på läpparna när ett rop fick oss att hoppa isär. 

   ”Hey! Turturdovar, vi har en video att spela in!” Justin himlade med ögonen med drog sedan med mig från muren vi legat vid och bort mot huset. Jag hörde hur han muttrade något och jag drog roat på munpigorna. 

Dagen skred fram otroligt hektisk och när ena scenen var färdig filmad tog en annan genast vid, vi hade förflyttat oss från huset till en studio då mörker behövdes och vi inte hade tid att vänta på att solen skulle gå ner. De hade byggt upp rummet exakt identiskt till det i huset men att det nu var absolut becksvart utanför fönstret och altan ingången. Lady V drog med mig för ett ombyta utav kläder innan Anthony kom in i rummet för att förklara hur scenen skulle utspela sig. 

   ”Alla på plats! Då kör vi!” 

   ”Okej, 10 minuter sedan börjar vi filma!” ropades det genom huset. 

   ”Så iväg med dig nu, Lady V tar med dig så du får dina kläder och smink” en kvinna med blont hår och mörk utväxt, brett leende kom fram till mig och tog mig i armen. Jag kastade en sista aning panikslagen blick tillbaka mot Justin som log lugnande innan jag lät mig dras med. O’boy!

Tio minuter blev till femton minuter, femton minuter blev till trettio minuter och tillslut hade fyrtiofem minuter passerat innan jag fick lämna den lilla mini ”salongen” där de sminkat mitt ansikte och till min stora glädje färgat mitt hår. Så istället för mitt pastell rosa hår hade jag nu istället väldigt ljusblont hår. 

   Förenklade processen att sedan färga det till någon ny galen färg med tusen, härfärg fäster bäst i ljust hår nämligen. Iklädd ett svart linne med spetskant i urringen och ett par hipster formade trosor gick jag ut i en utav korridorerna. Jag kom fram till ett rum där de hade ställt upp flera kameror från olika vinklar framför en säng, ett duntäcke och flera kuddar låg i den. Rummet var vackert inrett och hade samma gammeldags känslan över sig. Guldramar, änglamålningar. 

   ”Bra, Penny du är här” mannen om jag fått reda hette Anthony och var direktören kom fram till mig. ”och jag ser att du har fått håret färgat, perfekt. Justin kommer alldeles strax, sedan kommer vi filma scenen som kommer vara ganska utspridd genom hela videon. Det kommer i stort sett utspela sig med att ni umgås i sängen, ni ska gulla runt” jag nickade förstående medan jag tog in instruktionerna. Han lämnade mig sedan vid dörröppningen och gick för att se till att kamerorna stod på rätt ställen, jag slängde fram håret och rufsade till det med händerna. Bredvid mig kände jag hur någon ställde sig. 

   ”Vart är Penny?” jag log roat då jag hörde att det var Justin, jag rätade på ryggen och slängde tillbaka håret över ryggen. 

   ”Här är jag” svarade jag och Justin såg förvånat på mig, hans blick svepte över mitt ansikte och hår. 

   ”Du är... blond” fick han sedan fram, höjde handen och strök med den över min hjässa. Jag nickade, plötsligt osäker inför hans blick. Tänk om han tyckte jag såg hemsk ut? ”du är jätte vacker” fortsatte han sedan och jag släppte ut andetaget som jag hållit inne. Jag log generat och Justin skrattade lågt. Min blick svepte över hans kropp, han var ledigt klädd i en vit t-shirt och svarta jeans som hängde lika lågt på hans höfter som alltid och ett par svarta supras på fötterna. 

   ”Den där sängen får mig att bara vilja sova...” mumlade jag medan jag såg på sängen, Justin knuffade lekfullt till mig innan han fram och satte sig emot huvudgaveln. Han öppnade sedan armarna och jag gick med ett trött leende fram till honom och la mig i hans famn. ”jag har ju inte ens hört låten som tillhör videon” anklagade jag efter en stund, Justin skrattade. 

   ”Du kommer höra den så många gånger inom dessa dagar att du kommer bli trött på den, jag lovar” svarade han och nu var det min tur att skratta. 

 

I säkert två timmar spenderade vi den sängen, rullade runt, kysste då och då, satt i varandras famnar, log mot varandra, tog kort på varandra med en väldigt vacker kamera, fingrade med varandras hår, skrev söta texter på varandras kroppar med kayal penna. Vi filmade och filmade om ibland tills Anthony vart nöjd med det material han fått. 

   ”Herregud, jag visste inte att det tog så lång tid att spela in vad som sedan kommer endast vara högst... vaddå, 30, 40 sekunder?” Justin flinade men nickade sedan. 

   ”Du har rätt” sa han sedan, vi hade båda fått på oss nya kläder. Jag en mörkblå bh/topp tillsammans med ett par blomma shorts och eftersom mina fötter inte skulle syntes var jag tillåten att använda mina egna skor. Justin var klädd i samma kläder men fått på sig en jeans väst. Vi skulle spela in något som de påstod inte skulle ta värst lång tid då vi skulle äta lunch efteråt, hand i hand gick vi över gruset och bort genom en grind som sedan förde oss till platsen där vi skulle stå. Utsikten sträckte sig utav över staden och man kunde se trafiken och husen, civilisationen. 

   ”Okej. Justin, Penny. Ni ska inte göra mycket här, enbart stå här och se ut över samhället. Se ut som om ni tänker på er framtid tillsammans” jag log och gav Anthony en kort nick, jag drog sedan den handen som var sammanflätad i min över mina axlar och la min arm runt hans midja. Jag kunde se i ögonvrån hur han log snett innan han placerade en mjuk kyss vid min tinning. 

   ”Okej, guys! Och kamerorna rullar om... tre... två... ett!” 

 

 

   ”Hur mycket mer är det som jag ska vara med i?” lunchen var färdig äten och alla satt mätta och belåtna ute i solen på den lilla gräsplätten, Justins huvud låg i mitt knä och hans ögon var slutna medan jag lät fingrarna då och då rinna genom hans hår. 

   ”Ehm... Det finns en hustak scen, en där vi cyklar, en där vi ligger vid någon mur, en där jag kommer och hämtar dig, en där jag får stryk på låtsas förstås, en-” 

   ”Okej, jag fattar! Det fanns många” avbröt jag och Justin skrattade. 

   ”Ja, för grejen är att det kommer allt vara småsnutar. Småsnutar utav deras förhållande genom videon som sedan leder till att de båda skiljs åt i slutet. Pappan kommer och drar med sig dottern, du, efter att han har klått ut pojkvännen, jag, och tar med henne hem igen. Det kommer även finns en scen där du är alldeles ensam och en du ska filma in med Michael då han ser vad jag skrivit på din handflata” fortsatte han och tog sedan tag i min hand för att granska det hans skrivit. 'Leave With Me' stod det, jag log. 

   ”Wow, det var inte lite som behöver göras för att få ihop en ynka musik video” sa jag efter en stund, Justin suckade högt.

   ”Nope” svarade han sedan enkelt och jag drog roat på munnen.

   ”Vad ska göras idag då?” frågade jag sedan, jag ville hänga med lite i planeringen. 

   ”Vi tänkte filma hustak scenen senare ikväll då det ska börja skymma när den utspelar sig, sedan ska jag och Michael spela in en tillsammans. Efter det vet jag inte om vi hinner mycket mer, vi kommer fortsätta imorgon och i över morgon om det behövs” svarade han och jag nickade. Jag lät blicken svepa över stället, de ur Justins crew som var här satt omkring oss och småpratade med varandra medan de antingen åt eller drack de sista från deras lunch. 

   ”Justin Bieber!” Justin lyfte genast på huvudet ur mitt knä och såg bort mot rösten, som visade sig vara Anthony. ”15 minuter sedan rullar vi igen, din och Michaels scen” Justin gav Anthony en tummen upp innan han la ner huvudet igen med en suck. 

   ”Då var det dags igen” sa han sedan och reste sig från marken, med hjälp utav hans hand följde jag hans exempel och borstade sedan bort om det kommit smuts på min rumpa. 

  

---

 

lite från inspelningen, mer om det kommer i nästa kapitel. det kommer inte direkt vara väldigt drama fyllt i de kommande. men det kommer snart! bara några kapitel... kanske 3-4 sedan ska det börja hända saker igen. =)

puss&kram. ♥ kommentera! jag vill veta vad ni tycker. 

PREVIOUS:    ”Nej men där är ju mitt lilla troll!” utbrast han när han var klar och drog bort handduken, jag härmade hånande hans tonfall och ord vilket fick honom att skratta innan jag slängde en blick i spegeln och förstod vad han menade. Mitt hår stod åt alla håll, rufsigt och antagligen tovigt. 

   ”Tack för den du” sa jag och såg menande på honom genom spegeln, han flinade stolt och hängde sedan upp handduken igen. Jag skakade roat på huvudet och tog sedan upp borsten innan jag började dra den genom håret.

Torsdag, 21:a Mars - Justins Perspektiv. 

Bilen var fruktansvärt varm men jag fann inte orken att resa mig ur sätet och kliva ut till friska luften. 

   ”Kom igen nu sengångaren! Här har du lite kaffe, det kanske kan pigga upp dig. Vi börjar snart” Allison gled i i bilen med en kaffemugg i ena handen och en pärm i den andra. Jag tog genast muggen med flytande energi och tog en klunk.

   Jag log tacksamt. ”tack” 

   ”Okej, så inspelningen kommer sträcka ut sig över två, kanske tre dagar det beror på om allt går utan problem” informerade hon och jag nickade förstående. Vi befann oss på inspelningen till min första singels musik video, 'As Long As You Love Me'. Konceptet med videon skulle vara jag och min flickvän vars romans inte godkändes utav fadern, Michael Madsen. I ett försök att sedan rymma tillsammans skulle jag få stryk, spela lite halvt 'badass' skulle bli nytt och spännande. Tjejen för rollen, Chanel Celaya, hade valts ut för att spela min flickvän. 

   ”Nu, upp och hoppa killen! Sluta dagdrömma” jag rycktes ur mina tankar och såg att Allison nu stod utanför bilen, jag nickade fort och följde efter henne. Vi befann oss vid det vackra huset många utav scenerna till videon skulle utspela sig, både på insidan och utsidan. Kameror rullades runt på sina ställningar, män och kvinnor sprang runt med kablar och papper, Anthony Mandler, direktören, tillsammans med Rodney Jenkins, en utav producenterna, samtalade medan de pekade på kulisserna. Scooter stod och pratade hektiskt i telefonen medan han drog handen genom det korta håret han hade på huvudet. 

   ”Finns hon då? Är hon ledig? Nedranns” jag rynkade frågande på pannan och undrade vad det var han var så stressad över. Vanessa, eller Lady V som vi gillar att kalla henne, kom fram med sitt bälte med nödvändiga produkter runt höfterna och såg till att mitt hår låg som det skulle.

 "What about her then? Is she unoccupied? Damnit" 

   Kenny och Moshe befann sig i närheten och pratade med Michael. Scooter stönade frustrerat innan han kom fram till oss. 

   ”Vad är det?” frågade jag lugnt för att inte egga på honom ännu mer. 

   ”Vi har ett problem” svarade han med en suck. 

   ”Varför? Vad är problemet?” utbrast jag genast. 

   ”Chanel råkade ut för en olycka i trappan när hon var på väg hit och har olyckligtvis brutit sitt ben” svarade han och jag stirrade storögt på honom. 

   ”Vad!?” ekade jag dumt. ”men vad gör vi nu? Finns det någon som kan ersätta henne?” Scooter suckade igen. 

   ”Hon som var tänkt att vara ersättare om något gick galet är tydligen redan uppbokad för annat” nu var det min tur att sucka högt. Vad i hela helvete? 

   ”Så vad gör vi nu då?” frågade jag, nu själv stressad. 

   ”Jag vet inte” han drog trött handen över ansiktet. ”eftersom vi inte har någon ersättare i närheten så kan vi inte börja filma, vi måste börja om hela processen” 

   ”Men om vi har en då?” idéen slog mig likt blixten från en klar himmel. En galen idé. Men det var något i alla fall. Värd att testa och framföra. 

   ”Vad är det du tänker?” frågade han och såg tveksamt på mig. 

Penelopes Perspektiv.

Lågt sjöng jag med i låten som spelades från radion, jag satt i köket med datorn framför mig. Jag hade just pratat med Jesse, sett hur han mådde och hur allt var hemma. Jag saknade honom något så otroligt mycket, men bara tanken på att åka hem för att möta mina föräldrar fick mig att rysa och hem resan blev gång på gång uppflyttad. Men jag visste att jag inte kunde stanna här för evigt, hur mycket jag än ville. Jag suckade och skrollade ner på mig timeline för Twitter. 

   Allt möjligt skrevs det om, mest om Justin då det redan spridits att han börjat filma inför sin musik video. Han hade varit på glatt, men trött humör när han lämnade huset imorse. Bubble kom trippande in i köket och sprang rakt fram till hans vattenskål där han genast började slicka i sin det kalla vattnet. Jag såg ner på honom och log snett. Min lilla hårboll. 

   Plötsligt ljöd min telefonsignal genom huset och jag studsade genast upp ur stolen och sprang in i sovrummet. Jag slängde mig på sängen och hann i farten få tag i telefonen, medan jag svarade fortsatte jag tumla i sängen och fann mig själv snart liggandes på golvet. 

   ”Helvete! Shit, min rumpa. Herregud, den kommer vara alldeles blå!” klagade jag och ställde mig upp medan jag gned min bakdel. Skratt hördes från andra sidan linjen. 

   ”Inbillar du dig stolar igen?”  jag himlade med ögonen, han ville aldrig släppa det där. 

   "Det var en gång! Jag var trött och det såg verkligen ut som att det stod en stol där!” utbrast jag och hörde hur han skrattade ännu mer. ”jaja, skratta åt mig du bara. Vad ville du din tönt?” 

   ”Jag gör det utav kärlek och det vet du. Jo, jag befinner mig i en liten, mega kris” svarade han. 

   Jag rynkade pannan. ”en kris? Och det är mening att jag ska kunna hjälpa dig med detta?” 

   ”Precis, om du är villig att ställa upp på det såklart” 

   ”Vad är det då?” frågade jag nu ytterst nyfiken på vad det var han döljde. 

   ”Chanel, som skulle spela tjejen i videon, har tydligen brutit sin fot nu imorse. Hennes ersättare är också uppbokad på annat håll och vi är desperata. Om vi inte hittar någon snart så måste vi börja om i letandet. Därför frågar jag dig, skulle du kunna spela henne?” ordlös, det var precis det jag var efter att Justin var klar. Ville han att jag skulle vara med i hans musik video? Jag? I hans musik video? Hade han blivit galen? Slog han i huvudet på väg till jobbet? 

   ”Skämtar du med mig?” fick jag tillslut fram. 

   ”Jag är hundra procent allvarlig och ärlig när jag frågar dig” svarade han och jag skakade oförstående på huvudet. 

   ”Vänta lite... du vill att jag... jag ska... vara med?” till och med jag insåg hur trög jag var. Skärp dig Penelope! 

   ”du skulle vara räddaren i nöden” inflikade Justin och jag bet mig osäkert i underläppen. 

   ”Men... men vad säger Scooter om det här då? Tycker han att det är en bra idé? Det kanske blir jätte konstigt eftersom... ja, eller?” 

   ”Jag har redan diskuterat det fram och tillbaka med honom och vi ser ingen annan lösning” svarade han och jag andades in djupt innan jag släppte ut det. ”jag hade inte frågat dig om jag visste att du inte skulle klara av det, jag tror du kommer bli perfekt för rollen. Kan ju inte vara så svårt att spela min flickvän eller hur?” det sista fick mig att skratta innan jag fnös.

   ”Oh, du har ingen aning hur påfrestande det är. Jag måste umgås med en hur grym kille som helst hela dagarna, jag tvingas kyssas med honom och hålla hand och... usch, Justin. Det är en ren plåga” skämtade jag och Justin skrattade roat. 

   ”Se det här som en semester då, får vara någon annan för en stund” spelade han med och jag flinade. 

   ”Okej, visst. Jag gör det” sa jag sedan. 

   ”Verkligen!?” utbrast han. ”ah, grymt. Jag älskar dig! Perfekt, en bil kommer och hämtar dig snart då” 

   ”Okej, vi ses snart då. Jag älskar dig också” svarade jag och log. 

   ”Puss” jag la på luren och andades sedan ut, vad var jag just gav mig in på? 

Efter att ha slitit av mig mina sovkläder och var klädd i ett par blommiga höga shorts, en kort korsett topp tillsammans med en sliten jeans väst och mina röda Dr. Martens på fötterna satt jag tillsammans med Kenny i bilen på väg mot inspelningen. En aning nervös pillade jag med kanten till min shorts medan jag såg ut på trafiken genom min Ray Ban solglasögon. 

   ”Det kommer gå bra, tänk bara på hur kul det kommer bli och inte det andra” jag svängde på huvudet så min höga hästsvans piskade mig i ansiktet. Kenny log vänligt. 

   ”Tack” fick jag fram och log tunt. Men det hjälpte inte ett dugg, nervositeten satt i märgen och vägrade att försvinna. 

   ”Då var vi framme” jag hade lust att skrika när Kenny sa det och jag insåg att bilen stannat, han öppnade sin bildörr och klev ut i solen. Jag tog ett djupt andetag för att lugna mig själv och det hjälpte något innan jag sträckte mig efter handtaget och klev ur. Jag följde efter Kenny som ännu en gång log lugnande mot mig. Huset framför mig var stort och väldigt pampigt, stora grindar, avlånga fönster, en rondell som man behövde ta sig förbi innan man kom till ytterdörren. Missförstå mig dock inte, huset var väldigt vackert. Gruset knastrade under mina skor medan jag gick efter Kenny, någon bekant syntes inte till utanför utan enbart arbetare. Jag log vänligt mot de blickar jag mötte innan jag kom in i huset. 

   ”Penny!” jag svängde med huvudet och såg Scooter tillsammans med Allison och Justin en bit bort, de samtalade med två andra män. De alla vände blicken mot mig när Justin ropat på mig. Återigen nervös gick jag bort mot dem och log försiktigt. ”detta är Penny, tror du hon kan fungera?” frågade Justin, för ett ögonblick talade han om mig som om jag vore en produkt och inte en levande person. Men jag valde att inte ta åt mig, detta var hans jobb och sådana här saker behöver skötas professionellt.

   De två männen vände huvudet mot mig och granskade mig från topp till tå innan ena mannen tog till orda. ”ja, hon blir väldigt bra. Hon kommer se hur bra ut som helst på kamera, mycket vacker. Mm, jo. Bra” svarade han samtidigt som han började gå bortåt med den andra mannen. Jag såg efter honom och kände hur jag svagt rodnade utav hans komplimang innan jag vände mig tillbaka igen för att bemöttas utav Justin breda leende. 

   ”Så hur känns det? Är du redo för det här?” frågade han och la en arm runt mina axlar. 

   ”Tvivlar du på mina förmågor?” retades jag och han flinade. ”lite nervös” erkände jag sedan. 

   ”Det kommer gå bra, låtsas att inte kamerorna är där så kommer det gå galant” mumlade han mot min tinning innan han försiktigt kysste den. Jag log mot honom. 

   ”Okej, 10 minuter sedan börjar vi filma!” ropades det genom huset. 

   ”Så iväg med dig nu, Lady V tar med dig så du får dina kläder och smink” en kvinna med blont hår och mörk utväxt, brett leende kom fram till mig och tog mig i armen. Jag kastade en sista aning panikslagen blick tillbaka mot Justin som log lugnande innan jag lät mig dras med. O’boy!

Jag gnällde lågt till medan jag sträckte försiktigt på kroppen, på mage låg jag med armarna om huvudkudden. Jag öppnade försiktigt ögonen och bemöttes utav ett helt upplyst rum, jag rynkade på pannan och insåg att vi måste ha glömt att dra ner rullgardinen igår kväll. 

   Igår kväll, tänkte jag och log generat men lyckligt. Igår kväll kunde inte ha varit mer perfekt, även fast det gjorde ont till en början fanns Justin där för att göra det bättre. Han var försiktig och fick mig att uppleva något oförklarligt. Jag vred huvudet åt andra hållet för att se honom liggandes, även han på mage, med ansiktet vänt mot mig och ögonen fortfarande slutna. 

   Återigen sträckte sig ett leende över mitt ansikte innan jag försiktigt vred på mig i sängen så jag låg på rygg och såg upp i det vita trätaket. Med händerna på magen och håret liggandes rufsigt runtom mig gäspade jag smått och vred huvudet mot Justin igen. Försiktigt för att inte väcka honom sträckte jag fram handen och smekte över hans kind med tummen. 

   ”God morgon beautiful” ett brett leende spred sig över mina läppar när hans hesa, raspiga morgonröst nådde mina öron och i nästa sekund öppnades hans ögon. Han blinkade flertal gånger innan han kunde behålla dem öppna. 

   ”God morgon” mumlade jag tillbaka med handen fortfarande vid hans kind såg jag på honom och lät minnesbilder från kvällen fylla min hjärna. Plötsligt hade han kravlat sig upp på armbågarna och låg halvt liggandes ovanpå mig med ett trött leende. 

   ”Sovit bra?” frågade han sedan och hans trötta leende drog ut sig i ett snett busigt leende, jag skrattade lågt och kände hur min nakna överkropp trycktes mot hans ännu mer. 

   ”Oerhört bra, själv?” svarade jag och höjde lika retsamt på ena ögonbrynet. Justin flinade. 

   ”Bäst på länge” han böjde sedan ner huvudet för att ge mig en snabb kyss på läpparna. Jag log mot hans läppar och smekte mjukt med fingertopparna i hans nacke. 

   "Jag älskar dig" viskade jag sedan och placerade en mjuk kyss i hans mungipa. 

   "Jag älskar dig också" ett varmt pirr spred sig genom min kropp vid hans ord. Jag lät händerna smekte nerför hans rygg, kände hans muskler under mina handflator. 

   "Lust att duscha med mig?" frågade jag medan jag lät läpparna löpa över hans hals, ett litet leende spred sig över mitt ansikte när jag kände hur hans hud smått kontrade sig vid min beröring. 

   "Hur kan jag säga nej?" svarade han och ett lågt fnitter slapp ur mig. 

Vattnet sprutade ur munstycket och nerför våra huvuden. Mitt går var snart genomblött och jag slöt ögonen medan jag lät händerna gå genom håret. Jag log när jag kände Justins händer på min höfter, jag vände mig långsamt om och la sedan armarna hans nacke. Den kalla, blöta kakelvägen träffade min rygg och jag rös till utav kylan. Jag sträckte på mig och nådde strax efter Justins läppar och kysste honom ivrigt.

   Jag lyckades slita mig från hans alldeles för frestande läppar och vände mig om för att nå schampot, jag tryckte ut en klick i handflatan innan jag höjde händerna till Justins huvud. Jag fnittrade lågt till när hans hår var fullt utav skum och jag kunde forma det hur jag ville, Justin skrattade med mig innan han gjorde samma sak på mig. Jag slöt ögonen och njöt utav hans fingrar som masserade min hårbotten. 

   ”Wow, babe. Du borde helt klart skaffa tuppkam” jag öppnade ögonen för att mötas utav Justins roade, jag himlade med ögonen men skrattade. 

   ”Hm... får tänka på saken” svarade jag innan jag lutade in huvudet under vattnet. Väl färdig duschade och rena stängde jag av vattnet och vi klev ut i ett nu ångande badrum. Jag virade en vit handduk runt kroppen och såg ur ögonvrån hur Justin virade en runt sina höfter innan han tog en annan för att torka håret med. Jag gick fram till spegeln och tog en hand för att få bort ångan, jag bemöttes utav två stora bruna ögon som matchade det stora leendet. Snart skymdes min syn utav en vit handduk och jag tänkte precis slita av mig den när Justin började torka mitt hår med den. 

   ”Nej men där är ju mitt lilla troll!” utbrast han när han var klar och drog bort handduken, jag härmade hånande hans tonfall och ord vilket fick honom att skratta innan jag slängde en blick i spegeln och förstod vad han menade. Mitt hår stod åt alla håll, rufsigt och antagligen tovigt. 

   ”Tack för den du” sa jag och såg menande på honom genom spegeln, han flinade stolt och hängde sedan upp handduken igen. Jag skakade roat på huvudet och tog sedan upp borsten innan jag började dra den genom håret.

sådär, ett väldigt kort kapitel. men detta är vad jag har lyckats få ihop guys. =) går lite segt just nu, orkar inte skriva så mycket. måste dessutom skära ner lite på användandet utav datorn när jag kommer hem på dagarna. använder ju datorn hela dagen i skolan eftersom det är vårt medel. men jag hoppas att ni i alla fall tyckte om det jag lyckades få ihop. lite efter morgon mys. xP 

hihihiihi, vad tycks?? kommentera. ♥

   ”Jag kommer sakna dig, men vi får ses så fort jag kommer hem igen” sa jag och knep ihop ögonen medan jag kramade henne hårdare för ett ögonblick. 

   ”Absolut, ring mig” jag nickade ivrigt, jag såg medan de alla satte sig i bilen innan de körde av längst vägen. Justin kramade min hand och jag la armen runt hans midja. 

Tisdag, 18:e Mars.

Ytterdörren gick igen och jag fnittrade exalterat från där jag satt på köksbänken, precis blivit klar med dagens projekt. Jag hoppade ner och landade med mina nakna fötter på parkettgolvet, fort drog jag ner linnet som åkt upp. Jag var iklädd ett par enkla jeansshorts och ett linne med djupa urringningar för armarna, utan bh för bekvämlighetens skull. Jag hörde hur Justin la ifrån sin bil nycklarna, hängde upp sin jacka innan han klev ur skorna. Jag stod förväntansfullt kvar i köket i väntan på att han skulle komma in.

   ”Penny?” hörde jag han fråga. 

   ”Inne i köket!” få fotsteg senare klev han in genom öppningen intill köket, han kliade sig i pannan och hade sin ryggsäck i andra handen. 

   ”Hej baby” hälsade han med ett vackert leende och la ifrån sin väskan på bänken, jag log lika brett tillbaka mot honom. 

   ”Hej, hur har det gått? Någon färdig låt?” frågade jag nyfiket medan jag gömde mitt lilla projekt bakom ryggen. Justin log och nickade medan han gick fram till mig, han lät armarna läggas om min midja medan han tryckte mig mot sig. 

   ”Det har gått riktigt bra” sa han innan hans läppar trycktes mot mina, jag slöt ögonen och besvarade kyssen. 

   ”Jag har gjort en sak idag” sa jag när han lutade sig tillbaka. ”som jag hoppas att du tycker är... i alla fall lite rolig” Justin flinade roat innan han nickade uppmuntrande åt mig. Jag drog fram plagget från bakom ryggen och höll sedan upp det mellan mina två händer, Justin kisade svagt med ögonen för ett ögonblick medan han läste texten sedan skrattade han högt.

   ”Oh my God, jag älskar det!” utbrast han sedan, jag log stolt och såg ner på de svarta trosorna som jag införskaffat mig igår för min lilla idé. På baksidan utav dem hade jag gjort två små handavtryck och sedan skrivit 'Justin’s Hands Only'. ”dock är inte mina händer sådär små” påpekade han, jag himlade med ögonen men fnittrade. ”mina händer kupar lätt hela din lilla rumpa” jag kände hur hans händer gled ner från min midja och vidare till min rumpa innan hans båda händer tog ett fast tag om en vardera skinka. Jag såg menande på honom innan jag plutade med underläppen. 

   ”Min rumpa är inte liten!” han skrattade innan han böjde sig ner för att ge mig en snabb kyss. 

   ”Din rumpa är perfekt” sa han sedan vilket fick mig att rodna svagt. Jag bet mig i läppen för att inte ännu en gång fnittra.

   ”Tja, precis som trosorna säger. Min perfekta rumpa är endast din att röra” Justin flinade nöjt innan han böjde sig ner igen och pressade hungrigt läpparna mot mina.

   Jag la armarna runt hans nacke och tryckte mig mot hans kropp samtidigt som jag kände hur Justin tryckte mina höfter mot hans med hjälp utav sin grepp om min rumpa. De vandrade sedan nertill mina lår och ett fnitter slapp ur min mun när han häftigt lyfte upp mig och jag lindade benen runt hans midja. Jag grepp tag i den bakåt vända kepsen på hans huvud och slängde den åt sidan innan jag lät händerna dras genom hans silkeslena hår. Justins mjuka händer mot mitt skin sände pirr genom kroppen, fick huden att knottra sig. Hans varma handflator mot mitt skinn, som smekte försiktigt. 

   Plötsligt avbröts kyssen och jag öppnade ögonen för att se ner på honom, hans hasselnötsbruna ögon såg lika intensivt tillbaka. Våra andetag var något tyngre än vanligt och spänningen hängde i luften, jag såg på honom som om jag letade efter något men jag inte visste vad ännu. Hans blick pendlade fort mellan mina ögon och läppar för ett ögonblick innan han såg rakt på mig igen. 

   Sedan ändrades luften och känslorna genom ett knäpp, det var som att föregående busiga och flörtiga meningarna vi bytte och leendena omvandlades till lust och slog rot inom mig. Jag tog ett tag om Justins nacke och i andra sekunden var min öppna mun över hans igen, hans svar kom direkt. Hans händers grepp ändrade mjukheten, de tog ett fastare tag om mina ben och jag kände hur han började gå framåt. Min rygg träffade snart en vägg och jag lutade mig tillbaka medan jag lät Justins underläpp dras med mig innan jag släppte. 

   ”Justin” mumlade jag fram när jag kände hans läppar mot den känsliga huden vid min nacke, jag slöt ögonen och flätade in fingrarna i hans hår ännu en gång. Vidare ner över hans skulderblad, rygg sökte sig mina händer innan de fann kanten till tröjan. Justin släppte ner mig på marken och drog snabbt av t-shirten när jag dragit upp den till hans skulderblad, fort löpte jag med fingrarna över hans bröstkorg och ner till hans mage. 

   Justins händer slöt sig runt Penelopes handleder innan han förde dem över hennes huvud, kysste hennes läppar och höll fast henne mot vägen med hjälp utav sina höfter. Lusten och åtrån ångade och lös från dem men en gnutta tveksamhet simmade i bakhuvudet på Justin, han ville inte tvinga henne till något, han ville inte att hon skulle vakna imorgon och ha ångrat sig. Han ville inte göra henne illa. Men hennes läppar mot hans och mjuka fingertoppar som smekte över hans hud fick det att bli svårare och svårare att hålla tankarna klara.

   Penelope fick loss sina händer ur Justin grepp innan hon försiktigt fick honom att gå baklänges medan hon lät händerna glida längst sidorna på honom, bara för att känna vartenda millimeter utav hans perfekta hud. Känna värmen som strålande från honom, känna pulsen som dunkade snabbare vid hennes beröring, känna hur den knottrade sig under hennes lätta smekningar.

   Hans andetag spelade över hennes nacke innan han placerade en blöt kyss och fick Penelope att svagt stöna. Hans maskulina fingrar sökte sig till Penelopes höfter där hans klämde åt, Justins ben stötte emot sängkanten och Penelope tryckte ner honom i madrassen tills han låg ner på rygg och hon kunde klättra upp ovanpå honom. Penelope gav Justin ett snett, förföriskt leende innan hon sänkte huvudet och placerade en kyss vid hans nyckelben, vidare ner över hans bröst, mage och stannade precis vid linningen till hans kalsonger. 

   ”Jesus!” flämtade Justin fram, Penelope hade låtit sin hand glidit ner över hans bara överkropp innan den lagt sig över hans manlighet där hon snabbt masserat handflatan mot bulan som redan bildats. Penelopes bedårande skratt fyllde rummet när Justin var snabb med att rulla runt så Penelope studsade ner i madrassen innan han la sig ovanpå henne. Ännu en het och intensiv kyss utbyttes mellan dem och de slet sig flämtande ifrån varandra.

   ”Är du säker på att du vill göra det här? För jag vet inte om jag kan... oh God... sluta om du fortsätter göra sådär” fick Justin fram i ett försök att vara en gentleman men kände hur han mer och mer förlorade förståndet och började tänka med en helt annan kroppsdel. 

   ”Jag är på säker på dig, det känns rätt med dig. Jag älskar dig” svarade Penelope i hans öra och fick ett kvävt stön tillbaka. 

   ”Jag älskar dig också” deras trevande händer fick fart och snart slet de i varandras kläder, Penelope fick upp jeansknappen i Justins byxor och gylfen medan Justin blottade mer och mer utav Penelopes mage. Ännu en stön lämnade Justin mun när Penelopes linne åkte av och slängdes åt sidan då han såg ner på hennes nakna överkropp, hennes perfekt runda bröst som svagt guppade med i rörelserna från hennes armar. Bara tanken på att han snart skulle ha henne alldeles naken under sig drev honom nästan till vansinne. I nästa sekund var det Penelope som flämtade högt innan ett stön tog över, hon flätade in fingrarna i Justins hår medan hans mun kysste hennes bröst, masserade dem med sina händer.

   Andetagen var det enda som hördes i rummet, i huset. Deras andetag som blev tyngre och mer orytmiska ju mer upphetsningen steg, Penelope kastade bak huvudet i madrassen vid känslan som fyllde henne. Justins händer smekte nerför hennes sidor, över hennes former, innan de nådde knappen på hennes jeansshorts. Ett tryck och dem var öppna och snart liggandes på golvet tillsammans med linnet.

   Penelope tryckte lika ivrigt ner Justins jeans nerför hans ben innan han kunde sparka av sig dem och de föll till golvet, med en hand lyfte Justin upp Penelope innan hennes huvud landade på en utav huvudkuddarna. Blodet pulserade häftigt i deras kroppar, fick deras hjärtan att bulta okontrollerat och deras andetag kom ut stötvis. Ingen utav dem hade känt samma behov utav den andras beröring tidigare, de rörde vartenda del de kom åt på varandra. Smekte, kysste. 

   ”J-Justin...” Penelopes händer låg på Justins höfter och tryckte honom ner mot sig medan Justin hade sitt ansikte begravt i hennes nacke. Hans händer fick tag i kanten till hennes tunna trosor och drog dem av från hennes höfter och neråt. De sista plaggen på deras kroppar anslöt sig till tygen på golvet och deras nu nakna kropp låg sammanflätade bland lakanen. En låda åkte ut och Justin hade en sedan en kondom i handen, han trädde på den innan han såg ner på Penelope under sig. 

   ”Är du fortfarande säker?” frågade han och hon nickade.

   ”Ja, jag vill” ändå väntade hon några ögonblick till för att se om hon ångrade sitt svar sedan ekade höga stön i rummet, Justin för njutningen att tränga in och Penelope på grund av smärtan som sköt genom kroppen. 

   ”Jag är ledsen, försök slappna av. Det kommer gå över snart” mumlade han stödjande åt henne, hon bet sig i underläppen medan hon försökte få sin spända kropp att slappna av. Muskel efter muskel mjuknade tillslut upp och Justin rörde höfterna försiktigt fram och tillbaka. Penelope väste lågt till utav den plötsliga smärtan men som snart gick över till något annat, något mer behagligt. 

   ”Går det bra?” Justin var fylld utav oro, kämpade med vartenda nerv i kroppen för att inte släppa löss till sina känslor utan tillät Penelope att vänja sig. Återigen nickade hon på huvudet. 

   ”Det går bra” hon sträckte på nacken för att fånga hans läppar i en kyss. ”fortsätt” ännu en gång fylldes rummet utav stön, denna gång stön utav njutning från båda hållen och Justin trängde djupare och djupare vilket fick Penelopes naglar att gräva sig in i hans skulderblad. 

   ”Shit baby, du känns bra” stönade Justin fram mellan ihopbitna käkar. ”Jesus!” 

   ”Justin...” takten ökade och Justins huvud föll till Penelopes axel medan hans höfter fortsatte röra sig fram och tillbaka, djupare, snabbare. Stön och flämtningar ekade i rummet, viskande ord utav njutning och kärlek utbyttes tills känslan byggdes upp inom dem. För Justin bekant medan för Penelope helt främmande men otroligt välkommen. ”Justin!” med en sista stöt red de båda över kanten och flämtande kysstes genom känslorna som exploderade inom dem. 

ah, they did it you guys! ahhahaha o som alltid är det lika genant o ... en aning obekvämt att veta att folk ska läsa dessa scener som jag skrivit ihop. hehehheheh... men jag hoppas ni gillade det. 

hoppas jag inte förvirrade er med att plötsligt skriva i tredje perspektiv, ville testa hur det blev o jag måste säga att jag tyckte det blev bättre. var nästan enklare att skriva o man kan dessutom få in bådas känslor på ett annat sätt. =) yes, men vad tyckte ni om det? tell me! 

kommentera. ♥ puss&kram. 

   ”Även fast jag inte tyckte om att du slogs så är jag ändå tacksam över att du stod upp för mig” svarade jag och log, Justin vände sig om i min famn och kupade mitt ansikte i sina handflator. 

   ”Jag kommer alltid beskydda och stå upp för dig, alltid” jag slöt ögonen och vilade huvudet i hans händer. Jag log innan jag kände Justins läppar lätt svepa över mina, jag sträckte på mig så de pressades samman. 

"Spence, Spence!" jag ruskade henne häftigt och fick ett mummel till svar innan hon slog upp ögonen. 

   "Vad? Vad är det?" frågade hon förvirrat och trött. Jag log roat. 

   "Lust att spring med mig ner till stranden?" frågade jag och rätade på ryggen, jag var redan färdigklädd i kort, korta cykelbyxor tillsammans med en sport bh och håret upp i en hästsvans. Bubble hoppade glatt upp i sängen och nosade sig fram till Spencer som satt sig upp. 

   "Visst" svarade hon sedan, vi hade många gånger gått upp tidigt på morgon för att gå ut och springa. Oftast hamnade vi på stranden där vi tog en simtur innan vi sprang hem igen. Jag hade vaknat som en väckarklocka imorse och sett ett svagt sken från solen som börjat gå upp genom glipan mellan väggen och rullgardinen. Därefter hade jag snabbt klätt på mig och dragit fram ett par sneakers. Normalt sett brukar jag använda mig utav riktiga joggingskor men jag hade inga nerpackade och jag tvivlade på att jag skulle fylla Justins skor med mina små fötter. Väl färdigklädda kopplade jag Bubble och öppnade ytterdörren, nyfiket studsade han ut och började nosa på det första bästa han kunde hitta. 

   "Okej, jag har ingen aning om hur man tar sig till stranden men om vi får problem så får vi väl fråga någon" informerade jag Spencer som nickade och log. 

   "Nu kör vi" solen sken på oss och fick snart svetten att tränga fram ur huden och rinna längst både tidningarna men också nerför halsen. Vi förde inte många konversationer utan sprang i tystnad och såg på omgivningen medan vi tog oss förbi villa områden, butiker, stora bilvägar. Vi kom ut på en väg och såg vattnet i horisonten, jag log glatt och kände hur en del utav energin återvände vid synen utav havet. Vi nådde sanden och stannade andfått, jag satte händerna i sidorna medan jag såg ut över vattnet som slog in över stranden, solen låg lågt på himlen då det fortfarande var väldigt tidigt på morgonen. Jag böjde mig ner och knöt upp skorna och drog av mig strumporna innan jag tog ett kliv fram och kilade ner tårarna i sanden. Jag log nöjt och slöt ögonen. 

Alldeles genomblöt gick jag upp ur vattnet och bort mot Bubble som låg ner bredvid våra skor och kisade i solen. Jag hälsade glatt på honom och strök över hans varma päls. Spencer kom efter mig och andades högt ut. 

   ”Här ska jag bo när jag är gammal nog” sa hon sedan, jag såg upp på henne och vände mig mot havet igen. 

   ”Ja, det vore något” svarade jag och hörde hur hon fnös högt. 

   ”Du kommer ju faktiskt att bo här, så för dig blir det ju inget att fantisera om” jag såg frågande på henne och hon himlade med ögonen åt min dumhet. ”du och Justin är som gjorda för varandra, ni kommer helt klart gifta er och skaffa barn och så kommer ni bo här i antingen samma villa eller så kommer ni ha flyttat till något ännu större” förklarade hon sedan och viftade med armarna, jag rodnade svagt men log åt tanken. 

   ”Jaja” fnittrade jag sedan och Spencer armbågade mig retsamt i sidan. 

   ”Men du, jag tror att vi måste ta oss tillbaka nu. Grabbarna vaknar väl snart och då blir det väl kalabalik om de inser att vi är borta” Spencer drog förskräckt på munnen och knöt fort på sig skorna igen. Snart var vi uppe på vägen igen och satte fart på benen. 

Justins Perspektiv. 

Jag gäspade stort och kände hur det värkte svagt i blåmärket som sträckte sig över mitt käkben och lite i svullnaden i min underläpp. Men smärtan var värt det, jag hade slagit killen dubbelt så hårt och fått min hämnd. Jag hade aldrig varit så arg, att han vågade för det första tafsa på min flickvän och sedan kalla henne hora. Jag hade varit så arg att jag inte ens kommer ihåg mycket utav vad som hände då jag helt stängde av allt annat och hade bara en enda tanke i huvudet, vilket var att slå honom gul och blå.

   Scooter hade gjort ett besök igår kväll när händelsen nått honom och han hade varit minst sagt förbannad när han först klev in genom ytterdörren. Ett hetsig argumentation tog plats i köket tills vi lyckades få honom att inse vad det faktiskt var som hänt. Då lugnade han ner sig och såg till att Penny mådde bra, han hade dock fortfarande sett besviket på mig men som sagt, jag ångrade mig inte ett dugg. 

   Jag sträckte på mig bland lakanen och kuddarna och kände efter Pennys lilla men varma kropp, till min förvåning fann jag endast tomrum och lyfte genast på huvudet. Jag kisade med ögonen medan jag såg mig om i rummet, men fann ingen Penny. Jag satte mig upp i sängen innan jag drog bort täcket från kroppen, väl ute ur sovrummet gnuggade jag mig i ögonen medan jag gick mot köket. 

   ”Penny?” frågade jag men fann till min förvirring även köket tomt och bestämde mig för att titta på baksidan också. Jag kliade mig fundersamt och nu en aning panikslaget i bakhuvudet när hon inte heller befann sig på baksidan. 

   ”Penelope!?” ropade jag högt när jag kom in igen men huset ekade tomt. ”PENNY!?” 

   ”Herregud bro, varför skriker du så?” frågade en nyvaken Ryan, efter honom kom en lika trött Chaz. 

   ”Därför jag kan inte hitta Penny” svarade jag stressat och gick mot sovrummet igen för att hämta min mobil.

   ”Vad? Vad menar du att ’du kan inte hitta Penny’?” jag himlade med ögonen åt dem.

   ”Just det jag sa” svarade jag och plockade upp iPhonen från nattduksbordet och slog vant i hennes nummer. Signal efter signal gick fram.

   ”Ey, titta efter i Spencers rum om hon är där” sa jag sedan och Chaz var fort ute ur rummet. Ryan la med rynkad panna armarna i kors över bröstet medan han såg på mig. 

   ”Hej, du har kommit Penny, jag kan-” frustrerat la jag på luren då samtalet gick till telefonsvararen. ”hon svarar inte” mumlade jag. 

   ”Hon är inte där” jag såg upp på Chaz som kom in genom dörren nu med Nolan efter sig. 

   ”Vad är det som händer?” frågade han och gnuggade sig i ena ögat. 

   ”Penny och Spencer är borta” svarade jag kort och höjde telefonen till örat ännu en gång, paniken började sakta men säkert ta över mig. Vart kan de vara? Hade de tagit sig själva ner till stan? Men det verkade inte rimligt, så här tidigt lixom? Eller hade något hemskt hänt? Alla möjliga varianter dök upp i mitt huvud; mördade, kidnappade, misshandlade. Allt du kan tänka dig och det hjälpte mig inte direkt att behålla lugnt.

Femton minuter senare och jag var på gränsen till galenskap och ett tryck ifrån att ringa polisen. Vi satt samlade i köket när ytterdörren plötsligt flög upp och slogs igen. 

   ”herregud, jag visste inte att de var så ihärdiga. Jag menar man ger väl upp efter 2 kilometer!?” snabbare än blixten var jag uppe ur min stol och på väg ut i hallen. Jag hann få en skymt utav en svettig Penny endast klädd i en sport topp och vad såg ut som trosor innan jag drog in henne i min famn. 

   ”Herre min skapare kvinna! Vart har du varit? Det slog inte dig att jag, vi, skulle bli oroliga? Kunde du inte lämnat en lapp, huh?” 

   ”Justin... jag kan inte... andas!” flämtade hon fram och jag släppte genast mitt grepp om henne, hon andades in och ut innan hon vände sig med ett lugnt leende mot mig. ”ta’t lugnt, vi är okej. Ledsen att jag inte lämnade en lapp, nu när du nämner det borde jag ha gjort det. Jag är ledsen” jag såg fortfarande upprört på henne men lugnade mig när jag insåg att hon stod framför mig, hel och oskadd. 

   ”Vart har ni varit?” frågade jag sedan. ”varför är du alldeles blöt i håret?” 

   ”Vi sprang ner till stranden och badade sedan sprang vi hem igen men blev jagade utav fans” svarade hon först glatt och sedan en aning skrämt. 

   ”Till stranden?” ekade jag. ”men-”

   ”Det är riktigt långt. Ja, vi märkte det” fyllde hon i, jag nickade instämmande. Hallen fylldes sedan utav tystnad och Spencer var den första att bryta den. 

   ”Okej, om du är klar med att vara en orolig höns mamma och ursäktar skulle jag vilja duscha. Svett och saltvatten är inte en okej mix” Penny skrattade. 

   ”Last friday night, yeah we danced on tabletops

And we took to many shorts, think we kissed but I forgot” 

   Penny kastade mig en oskyldig blick vid de sista orden och jag flinade roat. 

”Last friday night, yeah we mixed our credit cards

And got kicked out of the bar, so we hit the boulevard” 

   Låten tog slut och snart tog en annan vid, jag förvånades när introt till min gamla låt ”Speaking In Tongues” . Killarna började genast skratta medan Penny tjöt högt och vred sig fort i sätet för att kunna se på Spencer.

   ”Kommer du ihåg!?” innan jag hann ifråga sätta började rappen och tjejerna följde utan problem med i texten, helt hänför lyssnade jag till hur de hann sjunga vartenda ord. 

   ”Alright..aha...yeah

Speaking in tongues, yabba dabba dabba da da Volia

Im killin this caca

Call up Lady Gaga, on my, on my telephone

   Hella dome, yeah, my girl beats, no metronome

My new chick, she a yellowbone

I buy her yellow stone, cause I like it when she got that yellow on

So Im a raptor, tearin it up like a tractor

Matter fact, I'm killin this track, you're a slacker

Sack like a sacker, hello Mr. Brady

   Tell 'im leave his hair to the guy who sings "Baby"

Baby, come and try to save me

Lately, I've been hearing these things that sound crazy

Like.. Speaking in tongues

All right, stop, drop and roll, Justin Bieber is on fire

Its time to realize its time to call me Young Sire

You're the seller, Im the buyer

   You're the teller, and Im hired

Im higher than the highest point, yes, I am flyer

And Im wired to the game, stay dry when it rains

Im tired of the fame, are you proud of the pain?

Yes, were the same, yes, Im insane

And my mane hangs down znc my puppet got strings

I murdered that,

   Mane, Shawty Mane! Shawty Mane, what you doin Shawty Mane? I'm Justin Bieber

You guys might know me as the guy you know who sings "Baby"

You know, uh, Im a singer, pop singer

Im white (Im white, Im white)

But, um, I just wanted to do this just to prove that, you know

I got skills, on, on, on the rap game, so, yeah

What up JulKeyz? Yo, I killed that, aight, peace.”

   När låten kom till sitt slut sänkte jag genast volymen. ”okej, skulle ni vilja förklara hur ni kan exakt vartenda ord till min gamla rapp låt? Säg inte att ni varit hemliga fans hela tiden!?” Penny och Spencer skrattade genast högt. 

   ”Ett tjejgäng på vår skola skulle framträda inför alla i aulan med din låt, vi tvingades arbeta i samma rum och vad kan jag säga, låten fastnade. Jag kommer till och med ihåg deras dans. Gör du det, Spencer? Mycket svingade på höfterna och slängande med håret. Riktigt sexigt vettu” 

Penelopes Perspektiv. 

Gummisulorna gnisslade mot gymnastiksals golvet, svetten rann på grabbarna då de sprang fram och tillbaka över planen. Justin hade nu bollen och dribblade av Dan innan han satte bollen genom korgen. Vi applåderade och larvade oss på sidan medan de spelade, diggade med i musiken från den stora stereon. En visselpipa blåstes och spelet stannade upp. 

   ”Basketproffs också, finns det något Mr. Bieber inte kan göra?” Justin flinade roat åt mig när jag kom honom till möttes. 

   ”Ska Miss. Talangfull säga men nu när du nämner det så kan jag faktiskt inte joddla” skämtade han och jag skrattade. ”har du några basket skills?” 

   Jag skrattade humorlöst. ”nej, absolut inte. För kort och alldeles för klumpig, bollen försvinner bara när jag ska studsa den” Justin log snett och såg retsamt på mig. ”men-” utbrast jag för att få tillbaka lite värdighet. ”-det finns en sak jag kan göra, om det inte är så att jag har tappat den förmågan det vill säga” jag gick förbi Justin och bort mot bollen som låg en bit från mittcirkeln.

   Jag plockade upp den innan jag la ner den på mittpunkten, jag kastade en blick mot Justin medan jag tog några steg tillbaka och såg att jag lyckats fånga restens uppmärksamhet också. Jag drog in ett djupt andetag innan jag tog sats och tog ett steg innan jag placerade båda händerna på vardera sida utav bollen. Jag lät benen löpa över mig uppe i luften och på vägen upp igen grepp jag tag om bollen och skickade sedan iväg den i en vid båge. Jag såg sedan hur bollen tog sig genom korgen och föll till marken.

   ”WHOOP WHOOP! LIKE A BOSS!” tjöt jag och gjorde en fånig liten segerdans. Jag hörde hur Spencer skrattade i bakgrunden och såg upp för att se att hon skrattade åt killarnas reaktioner och inte mig. ”ja, hjärtat. Jag är grym” retades jag och klappade Justin på kinden medan jag pussade den andra. 

   ”Hur... nej, jag ska inte ifrågasätta hur du gör saker längre för jag kommer ändå aldrig förstå det” jag skrattade roat åt honom. 

*

”Ska du fortfarande bo hos Ryan?” väskorna var nerlagda i bagage luckan och vi tog våra hejdå kramar av varandra. Chaz drog på munnen.

   ”Jag tror det...” svarade han sedan. ”jag har inte bestämt mig än” jag nickade. ”när kommer du hem?” frågade han sedan. 

   ”Snart, jag kan inte gömma mig från mina problem alltför länge. Dessutom saknar jag Jesse och vill vara där för honom. Så snart” svarade jag och Chaz nickade innan han drog in mig i en kram, jag log och la armarna om honom. ”älskar dig” mumlade jag mot hans axel. 

   ”Älskar dig också sis” svarade han och släppte. ”ey, Bieber! Se till att hålla koll på henne medan jag är borta, inte ett hårstrå ska vara fel på henne när hon kommer hem” Justin skrattade men höll upp händerna. 

   ”Lovar bro” svarade han sedan och de kramades. Jag gick bort till Spencer och tog hejdå utav henne. 

   ”Jag kommer sakna dig, men vi får ses så fort jag kommer hem igen” sa jag och knep ihop ögonen medan jag kramade henne hårdare för ett ögonblick. 

   ”Absolut, ring mig” jag nickade ivrigt, jag såg medan de alla satte sig i bilen innan de körde av längst vägen. Justin kramade min hand och jag la armen runt hans midja. 

okej, det här kapitelt var överallt på en och samma gång och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. =/  men jag hoppas ni gillade det i alla fall! SKRIV VAD NI TYCKER! ↓ kommentera. ♥

puss&kram på er. =D

   ”Killar har kört upp bredvid oss hela dagen och frågat om vi vill hänga med och festa, det är allt. Vi har såklart sagt nej så...” berättade jag och ryckte på axlarna. Killarna fick något ont i blicken. 

   Jag skulle precis berätta hur fåniga de var som blev så uppbrusade utav något som redan hänt och de inte behövde oroa sig över när jag kände en stor hand som nöp till min rumpa hårt. Jag flämtade högt och mina ögon vidgades, whata? 

Hade jag just inbillat mig eller hade någon just tafsat på mig? Framför min bror, pojkvän och vänner? Mitt på ljusa dagen? På ett publikt ställe? Ja, Penelope det gjorde någon! Snap out of it! 

   Med ögonen fortfarande i dubbel storlek och hakan hängande ner till knäna snurrade jag långsamt runt. Bakom mig stod en kille, han såg ut att vara i runt min ålder, lite äldre. Hans bruna hår stod rufsigt på hans huvud och hans gröna ögon glittrade utav en flörtigt glimt. Hans flin vittnade om hur cool och självsäker han kände sig, han öppnade munnen för att säkert ge någon lame raggningsreplik men innan han hann yttra ett ord träffade mitt knä hans skrev. Hårt. Nu var det hans haka som föll innan han grep tag i sitt paket med båda händerna och sjönk sedan ner på knä framför mig. Han gav ifrån sig ett gnällande pip utav smärtan. 

   ”Om du någonsin rör, inte bara min rumpa, utan någon del utav mig igen så kommer jag skära av kuken på dig och köra ner den i halsen och se på medan du kvävs! Got it!?” visk/skrek jag och hötte hotande med fingret i hans ansikte. Återigen gnällde han till och jag andades ut innan jag rätade på ryggen. ”nu, försvinn!” röt jag och pekade åt sidan, killen stapplade till fötterna och tog sig kvidande bort längst gatan till en grupp killar som jag antog var hans vänner. Jag såg stint efter honom innan jag la på mig ett lugnt leende och vände mig mot bilen igen. Till min förvåning satt inte Justin kvar framför ratten och Chaz var på väg att öppna sin dörr. 

   ”Nej, nej, nej, nej...” mumlade jag stressat medan jag såg Justin gå med beslutsamma och arga steg bort mot gruppen utav killar. ”Justin, nej. Gör inte det här” jag sprang ifatt honom på mina klackar och grep tag i hans arm. 

   ”Justin, han har redan fått ett knä mellan benen som varning. Han kommer inte röra mig igen” försökte jag intala honom så vi kunde gå tillbaka till bilen och åka hem. Men han ville inte lyssna på mig, det värsta var att Chaz inte var långt efter honom. Han med lika ilskna ögon och bestämda steg. Panikslaget såg jag bort mot bilen och såg till min lycka att resten utav killarna hade klivit ur för att stoppa Justin och Chaz från att göra något riktigt dumt. 

   ”Hey!” ropade Justin högt vilket genast drog till sig killarnas uppmärksamhet, jag gnällde oroligt till. Herregud... låt detta sluta lyckligt. 

   ”Åh, är det inte bögen Justin Beaver?” frågade en utav killarna, hans hade smuts blont hår och djupblåa ögon. Jag såg hur Justin ilsket spände käken över förolämpningen. 

   ”Rör min flickvän igen och du kommer ångra dig” hotade han sedan och för första gången såg Justin enbart skrämmande ut, jag hade nog aldrig sett honom så arg. Killen skrattade. 

   ”Vad ska du göra? Sjunga ihjäl mig?” hånade han. 

   ”Justin, snälla låt det bara vara. Det finns paparazzis i närheten” mumlade jag och försökte ännu en gång få honom att lämna det ifred. Justin såg för första gången ner på mig och något verkade mjukna inom honom, han nickade sedan försiktigt. Lättnad sköljde genom mig och jag grep fort tag i hans hand. 

   ”Ja, vi vill ju inte förstöra popstjärnans ansikte. Horan vill väl inte knulla en ful kändis” orden lämnade killens mun och jag kände genast hur Justin stelnade till bredvid mig, oh fuck! 

   "Justin, nej!" hann jag säga men det var redan försent, Justin hade redan snurrat runt med den mest mordiska blick jag någonsin sett. Förbi mig sprang strax Chaz som hört allt och röt "vad kallade du henne!?". Sedan flög nävarna mellan killarna, med fasa och missmod såg jag på slagsmålet som tog form framför mig. Hur blodet snart rann från deras läppar och näsor. 

   "NEJ, SLUTA!" skrek jag i ett försök att få deras uppmärksamhet men inget fungerade. Ryan, Nolan och Mitch var snabbt framme och slet i grabbarna, försökte gå emellan de fientliga knytnävarna. 

   "Ey, lägg ner!" skrek Ryan men det fick ingen effekt. Förtvivlat gick jag närmre medan jag vädjade om att de skulle lugna ner sig och sluta slåss. "JUSTIN! CHAZ!" röt Ryan ännu en gång och fick tag i Justin som redan hade en skymt till blåmärke i ansiktet som sträckte sig över hans käkben. Hans underläpp var sprucken och det blödde från både hans läpp och näsa. Killen han pucklat på, han som sagt orden som fick Justin bomben att explodera, såg inte mycket bättre ut. 

   "Chaz, sluta!" skrek jag, Chaz slängde ännu en knytnäve i en killes ansikte så han flög bak ett par steg. I processen träffade killens knutna näve mitt ansikte, fruktansvärd smärta spred sig från min näsa och ut över ansiktet. Jag tog mig för ansiktet, tappade balansen och jag stupade till asfalten. 

   "Chaz, Justin, lugna ner er! Ser ni inte att Penny ligger ner!" nu var det Nolan som skrek. Mitch hade gripit tag i killen Chaz slagit och höll honom i ett hårt grepp för att han inte skulle lyckas attackera igen. Jag tog ner ena handen och såg den täckt utav rött blod, med tårfyllda ögon såg jag upp på scenen framför mig som frusit till. Chaz stod med näven höjd över en annan killes ansikte, killen som tafsat på mig insåg jag snart, och den andra handen hårt knuten om hans tröja.

   Chaz näve var täckt utav blod och ansikte var förvridet utav ilska, detta var inte likt honom. Han som aldrig tog till våld, han som alltid såg till att lösa det med ord och inte handlingar. Nu stod han med en kille i händerna som han slagit blodig. Jag vände sedan blicken mot Justin som fortfarande hade Ryans armar runt sig, hans blick låg på den blonda killen men vändes tvärt mot mig vid Nolans rop. Ilskan byttes genast till förtvivlan och oro.

   "Oh my God, Penny! Hur gick det?" Spencer kom springandes och knäböjde bredvid mig. Jag såg upp på henne innan jag nickade försiktigt, genast hjälpte hon mig upp på fötterna medan hon såg oroligt på mitt ansikte. Jag knep ihop ögonen för att inte tårarna skulle rinna över och tiltade bak huvudet innan jag knep min näsrygg mellan fingrarna. Utan ge någon en enda blick gick jag ifrån gruppen och bort mot där Earl stod med Bubbles koppel i handen. Han såg minst sagt förvånad ut. 

   "Är ni stolta över er själva!? Usch, ta era värdelösa skinn bort till bilen så vi kan åka hem igen!" hörde jag Spencer skrika åt killarna. "och ni, far åt helvete. Rör aldrig mina vänner igen!" jag grep tag i Bubble och lyfte upp honom i famnen. Han gnällde oroligt och ville hemskt gärna slicka mig i ansikte med jag väjde undan. 

"Sådär, se till att låta dem sitta i en stund och håll huvudet bakåt lutat" sa Spencer vänligt innan hon la ett finger under min haka och lutade bak mitt huvud så det vilade mot väggen. Blodstänk låg i hela handfatet och en bit upp på spegeln efter mitt försök att få blodet att sluta rinna. "jag går ut i köket och ser om idioterna lagt någon is på sina blåmärken" muttrade hon sedan och lämnade badrummet. Jag suckade och svalde, med avsmak kände jag hur blod följde med salivet nerför strupen. Lämnad i tystnaden kom strax tankarna och därefter tårarna. 

   Jag hatade människor som slogs, det var enbart obehagligt att vittna till. När mina nära och kära dessutom är inblandade blev det tusen gånger värre. De skulle ha låtit det vara, de skulle ha gått tillbaka till bilen. Plötsligt hörde jag Justins röst närma sig följt utav Spencers.

   "Jag bryr mig inte Spencer" hörde jag Justin säga innan dörren öppnades. Hans tröja hade blod fläckar och blåmärkena i ansiktet framträdde nu starkt i ljuset från badrumslampan. "är du okej!?" fort var han framme hos mig och hade mitt ansikte kupat i sina händer. "har du ont?" jag skakade på huvudet och drog mig bort från hans händer. Jag var arg på honom, jag ville inte ha honom här. Inte nu. 

   "Jag mår fint, bara gå" svarade jag och fällde ner blicken. Jag hörde hur han suckade tungt. 

   ”Tror du verkligen att jag skulle låta honom komma iväg med att både tafsa på dig och kalla dig en ‘hora’!?” utbrast han och slog ut med armarna. Jag svalde ännu en gång och lutade tillbaka huvudet mot väggen. 

   ”Ja, det hoppades jag du kunde gjort. Våld löser aldrig några problem” svarade jag med blicken riktad upp i taket. Återigen suckade Justin. ”dessutom, jag sa att det fanns paparazzis som i närheten. Nu kommer slagsmålet spridas över hela världen, du kommer få en massa skit för det här Justin” 

   ”Tror du verkligen jag bryr mig om vad resten utav världen tycker!?” hans röst höjdes och jag kunde lätt urskilja frustrationen bakom hans ord. ”jag bryr mig inte om vad Scooter kommer säga, om han kommer vara arg eller inte, om pressen kommer koka ihop någon absolut hel löjlig historia om varför vi slogs, jag bryr mig inte om vad någon säger när det kommer till det här. Allt jag bryr mig om är dig, okej?” 

   ”Varför kunde du inte ha lyssnat på mig då och gått tillbaka till bilen!?” för första gången sedan vi kom hem mötte jag hans blick, hans bruna ögon såg hopplöst och frustrerat på mig. Länge stod vi så och bara såg på varandra, båda lika envist. Tills Justin andades ut och lät huvudet falla bak innan han stönade. 

   ”Okej, jag är ledsen. Jag borde ha följt med dig till bilen när du bad mig men jag kan inte påstå att jag ångrar att jag slog honom. Han förtjänade det, grovt mycket. Men visst, jag borde inte gjort det. Du har rätt, våld löser inga problem” sa han tillslut. ”Jag är ledsen” 

   Jag såg på honom utan att säga något för ett ögonblick innan jag vände bort den igen. Utan ett ord stönade han frustrerat och lämnade rummet. Tårarna vällde upp i mina ögon ännu en gång, mitt huvud sa åt mig att jag fortfarande var arg på honom men mitt hjärta sa att jag hemskt gärna ville springa efter honom för att känna hans trygga armar runt mig. 

   Frustrerat lämnade jag badrummet efter jag ansett att jag kunde ta ut bomullstofsarna ur näsan och blodet var borta från mitt ansikte. Jag gick genom korridoren och bort mot köket där jag hörde låga röster, runt bordet satt alla utom Justin som jag inte såg skymten utav. Chaz hade en ispåse tryckt mot ena halvan utav sitt ansikte men också över sina skadade knogar. De alla såg upp när de hörde mig göra entré. Spencer log försiktigt. ”hur mår du?” 

   Jag ryckte på axlarna. ”jag vet inte... Vart är Justin?” 

   ”Jag tror han gick ut på baksidan, han såg lite upprörd ut” jag suckade och såg sedan på Chaz. 

   ”Och hur mår du då?” frågade jag sedan medan jag satte händerna på fötterna och såg menande på honom, han log snett men förvred genast ansiktet i en grimas. 

   ”Tro inte att du ska få någon ursäkt från mig, aldrig att jag tänker ursäkta mig för att banka skiten ur dem efter vad de sa och gjorde mot dig” påpekade han och ignorerade min fråga. Jag la trött armarna i kors över bröstet, innan jag gav upp och suckade. ”whatever” 

   ”Jag går och ser om jag kan hitta Justin...” mumlade jag sedan och vände på klacken. Jag nynnade svagt på någon melodi medan jag tog mig bort till vardagsrummet där jag såg att ena altandörren redan stod öppen. Jag gick ut i kvällskylan som var behaglig, inte för kallt inte för varmt. 

   Jag sträckte på kroppen för att se om jag kunde se Justin och fann honom ståendes vid poolen som lös utav lamporna på pools väggarna. Han hade dragit av sig tröjan och lagt den på kanten och jag såg på hans ryggtavla, lät blicken vandra över hans muskler, över hans tatuering som pryde hans ena skulderblad. Väl framme slingrade jag armarna runt hans midja och tryckte kinden mot hans varma hud, Justin lyckades alltid vara varm. Spelade ingen roll i vilket väder, han var varm. Jag lät händerna smeka över hans magmuskler och kände hur huden knottrade sig svagt under mina fingertoppar. 

   ”Tack” sa jag sedan, Justin skrattade humorlöst. ”för vad?” 

   ”Även fast jag inte tyckte om att du slogs så är jag ändå tacksam över att du stod upp för mig” svarade jag och log, Justin vände sig om i min famn och kupade mitt ansikte i sina handflator. 

   ”Jag kommer alltid beskydda och stå upp för dig, alltid” jag slöt ögonen och vilade huvudet i hans händer. Jag log innan jag kände Justins läppar lätt svepa över mina, jag sträckte på mig så de pressades samman. 

   ”Skojar du med mig? Jag älskade den, jag älskar dig. Herregud... Jag vet inte vad jag ska säga förutom att jag älskar dig. Så mycket” jag skakade på huvudet åt hur otroligt mycket känslor som flödade innan jag böjde mig fram och kysste honom. 

   ”Jag älskar dig också, you’re perfect for me” 

Lördag, 16:e Mars.

”Det här är mysigt, det var ett tag sedan vi bara låg i sängen på morgonen” Justin hm:ade till svar med huvudet placerat mellan mina bröst, han påstod att han tyckte om att lyssna på när mitt hjärta dunkade, och kroppen ovanpå min. Jag log snett och fingrade med hans lugg innan dem sökte sig ner över hans skulderblad och rygg. Han lyfte på huvudet och satte ner hakan, hans ögon var fortfarande slutna innan han plötsligt öppnade dem. 

   ”Du är väldigt varm” 

   ”Är jag?” frågade jag med ett höjt ögonbryn, han nickade. 

   ”Men jag gillar det” mumlade han sedan och la ner huvudet igen. 

   ”Du är också väldigt varm, du är väldigt varm hela tiden faktiskt. Vilket gör dina kramar till dem bästa” ett leende spred sig över hans läppar. 

   ”Så då skulle du inte protestera om jag kramade skiten ur dig?” innan jag hann svara hade vi rullat runt och Justin hade mig tryckt mot sitt bröst. Jag fnittrade högt innan jag kramade honom tillbaka. 

   ”Nej, jag skulle inte protestera. Du får krama mig när du vill. Lika mycket som att du får...” jag lutade mig fram tills jag var några centimeter från hans läppar. ”... kyssa mig när du vill” jag lutade huvudet åt sidan för att vänta på hans nästa steg. 

   ”Är det så?” frågade han tillslut, jag log snett innan jag försiktigt nickade och bet mig i underläppen. ”kanske ska ta och utnyttja den fördelen” mumlade han sedan innan han la handen om min nacke och drog mig ner den sista biten tills våra läppar möttes.

   Jag kupade hans kind i min hand medan jag tiltade på huvudet. Justins läppar öppnade sig samtidigt som mina och våra varma tungor möttes. Mina händer trevade över hans kropp lika mycket som hans över min. Hans läppar var underbart mjuka, fylliga och rena rama paradiset. Justins tunga sköt sig längre in i min mun och ett stön kom från botten utav min strupe. Jag flätade in fingrarna i hans morgonrufs samtidigt som vi rullade runt och jag var tillbaka med Justins kropp ovanpå min.

   ”Jag älskar dig...” flämtade jag fram, jag slöt ögonen vid sensationen från Justins fjäderlätta kyssar över min hals och käkben.

   ”Jag älskar dig också baby” friden och vår mys stund avbröts sedan brutalt utav att dörren flög upp och Spencer tillsammans med Ryan kom in.

   ”Så upp och hoppa turturduvor, dags klä på sig mer och kyssas mindre. Okej? Okej, bra. Det är soligt idag, precis som alla andra dagar i och för sig... men struntsamma, vi ska ut på stan!” 

   ”Godmorgon på dig också Spencer” sa Justin sarkastiskt innan han rullade av mig och ner i madrassen. Jag skrattade och satte mig upp. 

   ”Åh, var inte sur på mig mister bara för att ni lyckades kåta upp er själva o-” 

   ”Spencer!” tjöt jag högt medan jag grep tag i en huvudkudde och kastade den mot henne. 

   ”Varför ska jag få skäll varje gång jag säger sanningen? Huh? Jag förstår det inte alls, det är inte rättvist. Men nu släpper vi det för att jag ser nog hur obekväma ni blev och jag älskar dock att göra folk obekväma men nu är jag för ivrig för att gå ut på LA’s gator. Så chop chop! Kläder. På. Nu!” med dem orden sagda gick hon genom rummet och ut ur dörren medan hon klappade med händerna i ett tecken på att det skulle hända pronto. Ryan följde efter henne med ett skratt. Jag fnissade till och vände mig mot Justin som skakade smått på huvudet. 

   ”Herregud, är hon alltid sådär?” frågade han, jag ryckte på axlarna. 

   ”När hon vill någonting så finns det inget som kan stå i vägen för att det ska ske” svarade jag. 

   ”JAG KOMMER IN OM FEM MINUTER OCH DÅ BORDE NI VARA FÄRDIGKLÄDDA!” Spencers höga rop ekade genom hela huset och jag svär, människor i Kina hörde henne säkert. 

   ”Hon är ju värre än min mamma” stönade Justin medan han kravlade upp ur sängen efter mig. Jag skrattade och gick för att leta efter kläder. 

Tjugo minuter senare satt vi i köket på klädda precis som Spencer begärt. Jag hade satt på mig ett par mönstrade tights - som fungerade lika bra som jeans - tillsammans med en vit tröja som från midjan och ner liknade en liten kjol. På fötterna hade jag mina gula Jeffrey Campbell, utan strumpor den här gången. Håret hade jag flätat i två rufsiga flätor och satt min svarta hatt på huvudet. Mina ögon var sminkade i vit och rosa ögonskugga tillsammans med eyeliner, mascara och lösögonfransar. 

   ”Nöjd?” frågade Justin som satte sig ner på en utav stolarna. Killarna skrattade lågt medan Spencer endast såg på honom och höjde ena ögonbrynet. 

   ”Tja... Du är en kvart sen. Fem minuter sa jag” påpekade hon och blåste sedan i sin varma kaffekopp, jag himlade med ögonen. 

   ”Jaja, gnäll på du bara. Så fort du skaffar en pojkvän så ska jag komma in varje morgon med en ko klocka. Justin kommer hjälpa mig, jag lovar” jag pekade menande med fruktkniven på henne och nu var det hennes tur att himla med ögonen innan hon fick något kallt i blicken. ”på tal om det, hur gick det med Stan?” frågade jag och vände mig mot skarbrädan igen. Spencer fnös. 

   ”Snälla, prata inte om den där manshoran med mig” jag vände mig med ett frågande uttryck och hon suckade. ”fick reda på att han redan höll på med två andra tjejer samtidigt så jag bröt kontakten och strulade med hans bästa vän” berättade hon innan hon ryckte på axlarna och smuttade på sitt kaffe. Jag grep hårt tag om kniven medan jag tänkte på alla olika sätt jag kunde få honom att lida, kanske skulle jag kunna kastrera honom och spika upp resultatet på väggen?

   ”Idiot” mumlade jag sedan. ”såg han när du gjorde det då?” frågade jag sedan. 

”vi var på en genensam fest så jag antar det” svarade hon och jag skrattade. 

   ”rätt åt honom, fucktard” jag skakade på huvudet och såg sedan på killarna som alla hade lika identiskt förvirrade ansiktsuttryck. Chaz öppnade sedan munnen och jag såg redan innan att det skulle bli en korkad kommentar. ”nej, inga kommentarer. Han förtjänade det” han stannade förvånat upp och såg på mig innan han stängde munnen. 

Solen sken högt på himlen, kompis grupper eller par gick arm i arm längst gatorna. Spencer kvittrade glatt vid min sida över hur vackert allt var och hur det såg precis lika häftigt ut som i filmerna. Jag log instämmande och såg över butiks fönstrena, människorna som satt i solen utanför kaféerna, palmerna som kantade väggarna. Killarna hade tagit av någon annanstans då Spencer enkelt insisterat på att vi skulle få ha lite ‘endast tjej’ tid. De hade inte nekat oss det och åkt iväg för att hitta på något tills vi skulle mötas upp igen. Bubble skällde glatt framför oss och viftade ivrigt på sin lilla svans så hela hans bakdel följde med. 

   ”Så hur går det för dig och Justin?” jag såg upp från tröjan framför mig, vi var inne på Forever 21 och tittade runt. Jag såg frågande på henne.

   ”Vad menar du?” frågade jag och hängde tillbaka galgen. 

   ”Tja... är det lika perfekt som det framstår som?” jag log snett och gick vidare.

   ”Vi har våra argumentationer precis som alla par har men till största del är det... perfekt, som du valde att uttrycka dig med. Eftersom vi spenderar mycket tid ifrån varandra blir det inte så många argumentationer när vi väl ses” Spencer nickade förstående. ”ibland tycker jag till och med om att han åker eftersom det gör stunderna vi träffas igen mycket mer värdefulla, missförstå mig förstås inte. Om jag fick välja mellan att ha honom hos mig jämt så skulle jag såklart välja det, men du förstår vad jag menar” hon skrattade men log vänligt. 

   ”Jag förstår vad du menar, försoningssex har jag hört ska vara extra hett” påpekade hon och log medan hon grep tag i en galge och granskade plagget. Genast spred sig en stark rodnad över mina kinder vid hennes ord. Spencer såg upp på mig genom sina ögonfransar i ett retsamt uttryck men blev sedan frågande. ”varför rodnar du så häftigt för?” frågade hon. ”oh my God, ni har redan gjort det eller hur!?” utbrast hon sedan högt, genast slängde jag mig på henne med handen över hennes mun.

   ”Hush! Nej, var tyst” jag kände hur hon skrattade under min hand, fanatiskt såg jag mig omkring och till min lycka var det ingen tillräckligt nära för att kunnat uppfatta vad vi sagt. 

   ”Okej, okej. Jag håller mig tyst, lugna dig” försiktigt släppte jag taget om hennes huvud och tog ett steg tillbaka medan jag såg vaksamt på henne. ”så...” sa hon tillslut. ”... ni har inte gjort det än?” hon satte händerna i sidorna och såg ännu en gång retsamt på mig, nervöst kliade jag mig på armen medan jag såg mig runt i affären. Jag vände sedan blicken mot henne igen. 

   ”Nej” sa jag kort. ”det har vi inte” Spencer fnissade lågt. 

   ”Vet du vad? Det förvånar mig faktiskt, jag menar så på varandra ni är hela tiden” svarade hon och nu hettade mina kinder mer än någonsin. 

   ”Herregud” mumlade jag och skakade på huvudet. ”nej, vi har inte gjort det. Det har inte riktigt funnits tid och jag antar att det händer när det händer. Jag vet att Justin kommer vänta på tills jag visar att jag är redo eftersom jag är den enda som inte har gjort... det än utav oss” 

   ”Jag lovar, ni kommer säkert ha en väldigt speciell tid när det väl... händer” retades hon ytterligare, jag himlade med ögonen innan jag gick ifrån henne för att se resten utav affären. Jag hörde henne skratta bakom mig. I ett försök att ignorera henne lät jag handen löpa över kläderna medan jag tänkte på det vi just pratat om, när skulle vi göra det? Var det något jag ville göra? Klart jag ville. Jag älskade Justin, om det var någon jag skulle göra det med så var det honom. 

   Mina tankar avbröts sedan utav en tjut. ”oh my god! Är du Penny!?” genast såg jag upp och möttes utav en grupp tjejer på fem stycken. Alla hade de exalterade, stora ögon och jätte leenden. Jag såg tveksamt på dem tills jag nickade långsamt, var de haters eller supporters? Strax därefter började de alla nästan hyperventilera medan de tjöt ivrigt, förvånat såg jag på dem. 

   ”Jag älskar dig!” ”Din stil rockar, du är en sådan inspiration” ”Jag önskar att jag såg ut som dig” ”Jag vill ha dina ögon!” alla kastade de sina komplimanger mot mig på en och samma gång att jag fasade över att jag skulle bli döv. 

   ”Whoa! Whoa!” sa jag tillslut högt vilket fick tjejerna framför mig att tystna. ”tack så mycket, ni är för gulliga men snälla en i taget. Jag kan knappt uppfatta vad ni säger om ni alla pratar samtidigt” 

   Tjejerna fnittrade för sig själva. ”vore det okej om vi tog en bild med dig?” jag såg förvånat på dem innan jag nickade. 

   ”Ja... ja, det är klart” svarade jag sedan medan jag nickade på huvudet, ännu en gång sken de likt solar och samlade sedan runt mig. Jag log mot kameran och väntade på att kortet skulle bli taget. Detta var annorlunda men... roligt. Tjejerna var hur gulliga som helst och ja, en aning för ivriga kanske men jag förstod dem. Jag kände Justin. 

   ”Tack så mycket Penny. Vi älskar dig, du är perfekt för Justin efter Selena. Stanna hos honom, han behöver någon som dig” med dem orden var de snabba på stegen och försvann bortåt. 

   ”Okej, vi väntar här utanför” Spencer nickade innan hon försvann in i kaféet. Jag lutade mig mot en lyktstolpe bredvid vägen medan jag väntade på henne. Ur ögonvrån såg jag hur en bil körde upp bredvid mig, jag suckade och himlade med ögonen. Detta var fjärde gången en bil stannat i närheten utav mig och Spencer i tron om att vi ville festa och hänga med på galenskaper, envisa var dem också. Jag såg hur fönsterrutan hissades ner och jag drog in ett djupt andetag. 

   ”Nej! Jag vill inte hänga med och festa, okej? Jag är inte någon hora som för lite pengar gärna hoppar in i din bil för att du sedan kan ta med mig på någon fest där du säkert drogar ner mig och whops, så mina trosor och byxor magiskt försvunna. Nej tack till det, jag har mer stolthet i kroppen än så. Så åk vidare bara, jag är inte intresserad!” jag suckade frustrerat när jag såg hur bilen stol kvar och vände argsint kroppen innan jag stelnade till i min rörelse. Istället för något äckel satt Justin framför ratten med Chaz bredvid sig i framsätet, båda såg de förvånade ut. 

   ”Det är bra baby att du säger nej till sådana erbjudanden... men...” jag viftade med handen när jag fått rörelseförmågan tillbaka. 

   ”Strunt i det, jag trodde ni var några andra” sa jag fort och rätade till ryggsäcken, Bubble satt nere vid mina fötter och såg nyfiket på bilen. När både Justin och Chaz såg på mig med sina 'bästa-att-du-berättar-vad-som-har-hänt' blickar suckade jag trött. 

   ”Killar har kört upp bredvid oss hela dagen och frågat om vi vill hänga med och festa, det är allt. Vi har såklart sagt nej så...” berättade jag och ryckte på axlarna. Killarna fick något ont i blicken. 

   Jag skulle precis berätta hur fåniga de var som blev så uppbrusade utav något som redan hänt och de inte behövde oroa sig över när jag kände en stor hand som nöp till min rumpa hårt. Jag flämtade högt och mina ögon vidgades, whata? 

oh my gash fellas! what happened in the eeeeend!? aaah! hahahah, nej men vad tror ni händer? vem var det? 

KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

   ”Vilken är din naturliga hårfärg?” frågade Nolan och jag log. 

   ”Brunt, mörk brunt. Som Chaz typ” svarade jag och pekade på Chaz hår. 

Chaz Perspektiv. 

Jag kisade med ögonen och såg ut över de gröna kullarna, jag fingrade frånvarande på glaset mellan mina händer. Penelope satt med knäna upptryckta på bröstet och hakan vilande på toppen, jag drog in ett djupt andetag innan jag lutade mig tillbaka. 

   ”Din... eller vår är det väl nu... i alla fall, vår pappa kom hem till oss och mamma kallade ner mig till köket. Jag var minst sagt förvånad över att se honom sittandes i vårt kök, de bad mig sätta mig ner. De båda verkade spända och betedde sig mycket konstigt i varandras sällskap. Först trodde jag att det hade hänt dig något eftersom din... vår... pappa bestämde sig för att hälsa på. 

   ”Dem började berätta att det var något mycket viktigt de behövde få sagt innan de började berätta någon historia om ett par, ett par som fick ett barn, en son. De döpte honom till Chaz, allt var frid och fröjd men de kände snart att föräldraskapet tärde på deras förhållande. När de sedan fick ett till barm, en dotter och döpte henne till Penelope så blev det nog. De klarade inte att vara tillsammans igen, de skiljde sig. Mannen tog dottern och kvinnan tog sonen, mannen flyttade snart med dottern till Winnipeg där han gifte om sig kort efter. Där han fick en ny son, Jesse.

   ”Jag stirrade på dem en lång stund innan jag frågade om de båda rökt gräs tillsammans innan de kom för att prata med mig. De påstod att de var fullt allvarliga, nästan en timme fick de sitta och upprepa sig själv innan det tillslut sjönk in. Mitt liv var en lögn” tystnaden bredde ut sig mellan oss, efter det hade jag inte velat se på någon utav dem. 

   ”Hur var det för dig? På vilket twistat sätt berättade dem för dig?” Penelope fnös. 

   ”Med mig var det rakt på som gällde, som att dra av plåstret fort för att det tydligen ska göra mindre ont” hon himlade hånfullt med ögonen medan hon skakade på huvudet. ”de gav inte mig någon fin, uppbyggd historia, utan de var mer ‘Penelope, Stacey är inte din riktiga mor, Jesse är endast din halvbror, ditt liv är en lögn och du är släkt med Somers’. Jag började skrika på pappa, anklagade honom för att också vara fake, kanske inhyrd. Därefter ringde jag Justin och här har jag bott sedan dess. Bodde du kvar hemma?” jag skrattade ironiskt. 

   ”Nej, fem minuter och jag var packad och klar inför att bo hos Ryan. Har faktiskt inte pratat med varken mamma eller pappa... inte ens Candice” sorgset skakade jag på huvudet vid tanken på min lillasyster, tja min andra lillasyster. ”det är så sjukt och tänka på... Jag har helt plötsligt tre syskon och inte ett. Okej, två halvsyskon och ett helsyskon men i alla fall. Jag menar Jesse är ju också min halvbror nu och Candice är din halvsyster...” rabblade jag innan jag plötsligt tystnade, jag sneglade försiktigt på Penelope som satt stel och stirrade framför sig. 

   ”Herregud... Jesse, han... han blir ju din... din... också” sa hon sedan osammanhängande, jag nickade långsamt på huvudet. 

   ”Jesus... detta är så vrickat” stönade hon därefter och begravde ansiktet bland sina knän. Återigen kunde jag bara nicka. Det var på riktigt vrickat... om jag inte vetat bättre skulle jag tro att vi var med i ett avsnitt utav Punk’d eller i smyg var med i någon såpopera som man såg på eftermiddagarna för att det absolut inte fanns något bättre att se på.

Spencers Perspektiv. 

”Jag kan inte direkt säga att jag är förvånad att dem är syskon” sa Ryan och fixade med kepsen som han hade på huvudet, alla satt vi samlade i Justins kök medan vi väntade på Chaz och Penny som satt sig på baksidan för att prata. Jag var så irriterad på Pennys familj, jag menar kunde de aldrig ge henne ett break. På riktigt lixom? Jag har varit med vid alla tillfällen då Penny gråtit ögonen ur sig på grund utav olika familjeproblem och så ska de komma och dumpa detta på hennes axlar också. Justin kliade sig i nacken medan han såg frånvarande ner i bordsskivan framför sig. 

   Jag hade nog aldrig mött två personer som passade så bra ihop med varandra som Penny och Justin, dock inte från hur de lever - för där var de långt ifrån lika varandra - utan till personligheten och sinnet. De förstod varandra på en nivå som ingen aning kunde nå, de behövde endast se på varandra för att föra en konversation. Deras blickar sa allt och det kunde både vara fascinerande men också en aning läskigt att vittna till. Som om Penny hör min inre tankebana kom hon tillsammans med Chaz in i köket, Justins blick flög genast till henne och hon till hans. Efter några få höjningar utav ögonbrynen och dragningar på läpparna hade dem just fört en tyst konversation. Fascinerande och läskigt, check! 

   ”Allt lugnt, bro?” frågade sedan Ryan när Chaz slagit ner sig bredvid honom, Penny hade tagit plats i Justins knä och han lagt armarna om hennes midja. Chaz nickade. 

   ”Insåg plötsligt att jag har tre syskon...” sa han sedan, Ryan drog roat på läpparna åt honom och Nolan klappade honom på axeln. Min blick vandrade över till Penny som lagt huvudet på Justins axel, hennes läppar rörde sig svagt och snart vinklade Justin på huvudet innan han gav henne ett lågt svar. De må vara söta och gjorda för varandra, men herregud... 

   ”Vi går och byter om” sa hon sedan och hoppade ner från hans famn, han ställde sig upp efter henne och de flätade samman sina fingrar. Först nu slog det mig att Penny endast var iklädd en stor t-shirt - som jag gissar är Justins - och Justin hade ett par basketshorts på sig. 

   ”Åh, kom på bättre ursäkter om ni vill ha ensam tid hörni! För den där sög, så himla genomskinlig” utbrast Ryan, Nolan och Mitch skrattade genast instämmande medan Chaz endast såg illa till mods. Jag skrattade dock åt Penny som genast rodna medan Justin endast himlade med ögonen. 

   ”Vi ska klä på oss, Ryan!” utbrast hon fort. 

   ”Nä, håll käften Ryan jag vill inte höra” avbröt Chaz fort när Ryan tänkt ge henne svar på tal, detta fick mig att skratta högt. Stackars Chaz, lillasyrran och bästa vännen. 

Penelopes Perspektiv. 

”Ryan och hans humor” muttrade jag när vi kom in i sovrummet, Justin skrattade bakom mig. 

   ”Han kanske inte har helt fel dock...” i nästa sekund var jag uttryckt mot väggen och Justin hade sin pannan pressad mot min. ”... kanske behöver vi ett hemligt ord” 

   ”Så det tycker du?” han bet mig i läppen innan han nickade försiktigt. ”tja... franska skulle vi ju kunna använda oss utav, fast inte medan Spencer är här. Hon kan lika mycket som vi” jag lindade armarna runt hans nacke innan jag tryckte läpparna mot hans. 

   Iklädd en blommig, axelbandslös topp, kjolen Justin köpt mig igår och vita strumpor med spetskant tillsammans med ett par öppna, gula Jeffrey Campbell skor. Håret hade jag satt upp i två bollar på vardera sida utav huvudet medan jag lät en bit utav luggen hänga fritt, det såg ut som två Mimmi Piggs öron. Jag vände och vred på huvudet framför spegeln innan jag skrattade till, ögonen var målade i en mörkblå färg som var kantat utav grön och gul, lösögonfransar, eyeliner och mascara. 

   Väl klar gick jag fram till sängen där jag plockade upp Bubble som gnällde till innan han gosade in sig vid min hals. En gäsp slapp ur mig vid synen utav hans sovande figur, jag slöt ögonen och la huvudet ligga mot hans lilla kropp medan jag fortsatte gå. 

   ”Så vad händer idag?” frågade jag när jag klev in i köket, jag öppnade ögonen men lät huvudet ligga. Runt köksön stod Justin, Ryan och Spencer. 

   ”Faktiskt så ska några från crewet kommer över ikväll, vi tänkte grilla” jag sken genast upp i ett leende. 

   ”Ja, vad mysigt. Det blir roligt” svarade jag och Justin log nöjt. 

   ”Guuuuurl, vad är det du har på dig? Är det en...?” Spencer såg med ett höjt ögonbryn och armarna i kors på mig medan hon noga ögnade min kjol, jag log och nickade. Därefter flämtade hon högt innan hon slog handen över munnen. ”shut up!” utbrast hon sedan.

   ”På riktigt!?” i nästa sekund stod hon framåtlutad en centimeter från kjolstyget och stirrade på kristallerna. ”oh my God” hörde jag henne mumla. ”när i hela friden köpte du den här!? Hur köpte du den!?” 

   ”Jag fick den i födelsedagspresent utav Justin igår, vi åkte till hennes butik” Spencers haka föll innan hon långsamt snurrade runt för att stirra på Justin som nonchalant ryckte på axlarna men mycket snart spred sig ett leende över hans läppar. 

   ”Oh, you’re good” sa hon och pekade på honom, jag skrattade lågt åt henne. 

”ROSA MARSHMALLOW GRIS! GRATTIS!” jag snurrade runt och sken upp i ett brett leende innan Alfredo lagt armarna runt min midja och lyft upp mig i luften innan han tog några steg framåt. 

   ”MEXIKANSKA VÅRRULLE! TACK!” svarade jag lika exalterat innan jag skrattade. In i köket klev också Scooter, Allison, Carin, Dan, Ryan Good, Kenny och Moshe. Alfredo släppte ner mig på golvet och jag log glatt upp mot honom. 

   ”Hur är läget?” han ryckte nonchalant på axlarna. 

   ”Oh, du vet. Det gamla vanliga bara. Själv?” jag viftade med handen som för att säga att allt var bra. En snabb hälsning bland alla nya gäster och jag var tillbaka hos Justin, jag slingra armen runt hans midja och han la armen runt min axlar. 

   ”Allt okej?” frågade han lågt och jag nickade glatt. 

   ”Jag älskar dig” sa jag sedan så bara han kunde höra medan jag sträckte på kroppen. 

   "Jag älskar dig också” han hann svara innan jag mjukt kysste honom. 

 

Jag skrattade högt tillsammans med resten utav bordet, middagen var äten och småpratet hade lagt sig över bordet. Ljuslyktor hängde i träbalkarna över altanen och tända ljus stod på bordsskivan fyllt med tomma tallrikar och halvfulla glas. Justin hade suttit bredvid mig för någon sekund sedan man ursäktade sig plötsligt, efter honom följde strax Dan och jag rynkade svagt på pannan men lät det vara. En harkling hördes från kort sidan utav bordet och jag såg genast upp, på två barstolar satt Justin och Dan med en varsin gitarr i händerna.

   ”Jag vet att din födelsedag redan är över men jag har en sista sak att ge dig” jag såg med stora förvånad ögon på Justin som rätade till gitarren i famnen. ”låten är skriven helt till dig” därefter såg han på Dan och de började spela ackord på strängarna. 

   "You sit in the bathroom and you paint your toes

I sit on the bed right now and I sing you a song

It's not always easy, but somehow our love stays strong

If I can make you happy, then this is where I belong

   And I'd just like to say

I thank god that you're here with me

And I know you too well to say that you're perfect

But you'll see, oh my sweet love, you're perfect for me"

   Med tårar i ögonen och hängande haka såg jag ner på berlock armbandet och fann genast hjärtat. Det är samma, tänkte jag. Det som han sjöng står i hjärtat. 

   "I know all your secrets, and you know all of mine

You're always here to hold me up when I'm losing my mind

I wish that I was stronger so that I had more to give

I'll share everything I have and we'll find a way to live

   And I'd just like to say

I thank god that you're here with me

And I know you too well to say that you're perfect

But you'll see, oh my sweet love, you're perfect for me

   Even after all this time, nothing else I ever find

In this whole wide world can shake me like you do

Its true that something so sublime that there aren't words yet to describe

The beauty of this life I've made with you

   And I'd just like to say

I thank god that you're here with me

And I know you too well to say you're perfect

But you'll see oh my sweet love you're perfect for me

   And I know you too well to say you're perfect

But you'll see of my sweet love you're perfect

Oh my love I swear you're perfect

Yes I promise, you're perfect for me"

   Jag var fort uppe på fötterna, tårarna rann längst mina kinder men leendet var stort på mina läppar. Han hann knappt ställa ifrån sig gitarren innan jag slängde armarna om honom och tryckte honom mot mitt bröst. 

   ”Jag hoppas verkligen det där är glädje tårar och inte ledsna tårar för att du tyckte låten sög” mumlade Justin vid mitt öra, jag skrattade till och lutade mig tillbaka för att kunna se på honom. 

   ”Skojar du med mig? Jag älskade den, jag älskar dig. Herregud... Jag vet inte vad jag ska säga förutom att jag älskar dig. Så mycket” jag skakade på huvudet åt hur otroligt mycket känslor som flödade innan jag böjde mig fram och kysste honom. 

   ”Jag älskar dig också, you’re perfect for me” 

awww... jag älskade Jenelope där i slutet. xP hahahahah, men där kom sista presenten för Pennys födelsedag. 

vad tycks?? tyckte ni om det?? KOMMENTERA! era åsikter betyder allt, motiverar o inspirerar. ♥ puss&kram. 

   ”Är det? På riktigt? Ska vi se på Peter Pan!?” utbrast jag ivrigt. ”den Peter Pan?” roat nickade han på huvudet och jag vände mig exalterat mot bioduken igen där Wendy redan var på gång och berätta historier för sina bröder. And now, Peter Pan, you shall die. To die would be an awfully big adventure.

 Med huvudet i hans knä låg jag på filten, Justin satt upp med armarna som stöd bakom sig och blicken fäst på horisonten. Min födelsedag var över och en ny dag låg framför oss, den uppätna frukosten stod bredvid oss och Bubble låg ihoprullad och såg på oss. 

   ”Vad tänker du på?” frågade jag och lät fingrarna smeka över hans underarm, han såg ner på mig och ett leende bredde ut sig. Han satte sig upp så han inte behövde armarna längre och började lätt fingra med ena handen i mitt hår. Han öppnade munnen för att svara på min fråga när hans mobil som låg bredvid honom vibrerade, genast grep han tag i den och la handen runt den för att skymma skärmen från solen. Glädje spelade i hans ögon och jag såg frågande på honom. 

   ”Är snart tillbaka” sa han sedan innan han böjde sig ner och kysste mig fort. Nu mer förvirrad än någonsin lyfte jag på huvudet för att han skulle kunna ställa sig upp.

   ”Vart ska du?” frågade jag, han endast vred på huvudet och gav mig ett leende medan han skynda in i huset. Jag ryckte tillslut på axlarna och la mig ner igen, jag slöt ögonen och lät solen värma mitt ansikte. Kvällen igår hade varit lika perfekt som resten utav dagen varit, vi hade sett på hela filmen och härliga barndomsminnen kom flödande tillbaka till mig.

   Ivrigt hade jag frågat efter Justins åsikt efteråt och han hade sagt att han tyckte den var bra, dock att det var tråkigt att han inte kunnat stannat med de andra barnen i verkligheten. Jag hade suckat instämmande och svarat att jag hoppas varje gång att han ska ändra sig och stanna istället, men att det aldrig händer. En skugga föll över mig och jag log men behöll ögonen slutna då jag visste att det var Justin som var tillbaka. 

   ”Är det här du ligger, tjockis?” mina ögon flög genast öppna när de välbekanta rösten nådde mina öron, den välbekanta rösten som tillhörde ingen mindre än min allra bästa vän, Spencer. 

   ”Spencer?” jag såg upp frågande och såg hennes leende ansikte stå ovanför mig.

   ”Överraskning!” utbrast hon sedan och slog ut med armarna. ”grattis i efterskott” 

   ”Spencer!” fort kom jag upp på fötterna och slängde mig i hennes famn, hon skrattade innan hon la armarna om mig och kramade tillbaka. ”oh my God, hur kom du hit!? När!?” utbrast jag sedan och grep tag i hennes axlar för att kunna se på henne. 

   ”Imorse, Justin såg till att jag flög ner väldigt tjusigt” svarade hon och jag skrattade innan jag drog in henne i en tight kram igen. 

   ”Åh, jag har saknat dig så mycket. Det är inte klokt” 

   ”Jag har saknat dig också” jag log och släppte taget om henne, jag böjde mig sedan ner och plockade upp min tallrik och la den ovan på Justins innan jag tog våra glas. 

   ”Kom vi går in. Bubble!” tillsammans med Spencer - som plockat upp filten - gick vi runt poolen och bort mot altandörrarna. 

   ”Snacka om lyx” mumlade hon medan hon lät blicken svepa över baksidan, jag skrattade men nickade instämmande. ”och här har du bott och tjockat dig i en hel vecka redan!?” jag himlade med ögonen. 

   ”Kanske...” svarade jag sedan och hon skrattade lågt, vi klev in i vardagsrummet innan jag ledde vägen intill köket. ”så hur länge stannar du?” frågade jag medan jag ställde disken på bänken innan jag böjde mig ner för att öppna diskmaskinen, jag hörde hur Spencer satte sig ner på en utav stolarna. Jag ställde in tallrikarna innan jag sträckte på mig för att gripa tag i glasen. 

   ”Söndag, har fortfarande skola du vet” påpekade hon och jag återigen himlade med ögonen åt henne medan jag stängde maskinen. Hennes retsamma leende rann dock av hennes ansikte innan hon såg oroat på mig. ”hur går det för dig? Har du pratat något med dina föräldrar? Jesse?” frågade hon sedan bekymrat. 

   Jag suckade trött och lutade mig mot diskbänken. ”nej, jag har inte pratat med mina föräldrar men jag har pratat med Jesse. Igår faktiskt, han önskade mig grattis” berättade jag och log, hon nickade. 

   ”Chaz då?” frågade hon sedan försiktigt, jag skakade sorgset på huvudet. ”det är fortfarande galet att det visade sig att ni två var syskon. Jag menar, ni är ju inte ens speciellt lika!” 

   ”Nej, kanske inte. Men om jag ställde mig bredvid honom, tog bort allt smink och hade min naturliga hårfärg så kanske man skulle se likheterna” påpekade jag och hon nickade tillslut instämmande. 

   ”Så... har du?” frågade hon efter en stund och jag skakade försiktigt på huvudet igen. 

   ”Jag har tänkt ringa men jag... tänk om han är arg. Tänk om han inte vill ha något med mig att göra efter att han fått reda på det” Spencer fick genast det där blicken som skvallrade om hur urlöjlig hon tyckte jag för tillfället var. Jag såg ner i bordskivan och suckade igen. 

   ”Varför skulle jag vara arg på dig för?” jag vände genast på huvudet och såg med chockerade ögon bort mot dörren - från hallen intill köket - där jag fick se Chaz stå lutad mot dörrkarmen med armarna i kors. Förgäves försökte jag säga någonting men blev ståendes tyst. ”ja, jag var arg. Lika arg som jag gissar du också var men jag kom över det, nu är jag bara ledsen. Men jag är inte ledsen över att jag fick reda på att du är min lillasyster, det är ju fantastiskt. Jag är ledsen över att de ljög om det så länge” fortsatte han och tog ett steg från dörren. ”det förvånar mig inte ens att du är släkt med mig så bra som vi först klickade. Du har alltid känts som en lillasyster till mig så det var ingen större förändring” vid det här laget hade jag fått igång rörelseförmågan och tagit de få stegen fram till honom för att sedan lägga armarna om honom. Han var inte arg. 

   ”Hej, Chazie” hälsade jag sedan med ett skratt mot hans axel. 

   ”Hej, Penilop” svarade han och jag skrattade igen. Jag lutade mig sedan bort från honom för att få se hans leende. ”så, lillasyrran har fyllt 17 va? Hon håller på att bli stor” jag himlade med ögonen. 

   ”Inte ska du väl bli en sådan där extremt överbeskyddande storebror?” 

   ”Kan du slå dig i backen på att jag kommer, tur att du redan har en pojkvän annars skulle jag behöva spöa skiten ur killar dagligen. På tala om det, måste jag sätta upp nya regler för Biebs” sa han och innan jag hann protestera hade han redan lämnat köket.  

   ”Han är ju fasen värre än Hector” hörde jag Spencer säga bakom mig innan vi båda sprang efter honom, jag såg hur han tog sig in i vardagsrummet och jag sprang fortare. 

   ”Du skulle bara våga!” utbrast jag när jag såg hur han öppnade munnen, jag nådde fram till honom och hoppade upp på hans rygg. 

   ”Ah! Jag har en parasit på ryggen” jag hörde skratten som fyllde rummet. 

   ”Parasiten kommer inte släppa för än tjocksmocken håller sin käft stängd!” försvarade jag mig med och han rätade på sig, med mig fortfarande hängandes på honom. Han vände huvudet mot mig och jag kisade hotfullt med ögonen. Tillslut suckade han och höll upp händerna i ett tecken på att han gav upp. 

   ”Okej då” svarade han. ”men bara för att vi är här för din - i och för sig redan förbi passerad - födelsedag, men okej” jag log tacksamt innan jag släppte mitt grepp på honom och ställde mig på egna ben. 

   ”Tack kära broder” han flinade nöjt. Jag vände sedan blicken mot soffan där Spencer nu slagit sig ner bredvid Justin som satt med Bubble i sin famn, bredvid honom satt Ryan med ett roat flin. Nolan och Mitch satt även dem i soffan och ett brett leende spred sig över mina läppar vid deras bekanta ansikten. 

   ”Så ställ er nu bredvid varandra så får vi se om det finns några likheter!” utbrast Spencer efter en stunds tystnad. Vi både suckade i synk och la armarna i kors över bröstet. 

   ”Whoa, jag tror vi har hittat en redan” utbrast Ryan, resten skrattade roat tillsammans med honom. Jag såg genast på Chaz som såg tillbaka på mig innan vi samtidigt lät armarna falla. 

   ”Hm...” sa sedan Spencer och la huvudet på sned medan hon granskade oss från topp till tå, nervöst skruvade jag på mig utav allas blickar som låg på mig. ”det finns små detaljer men jag håller med dig. Om du hade din naturliga hårfärg så kanske ni skulle se mer lika ut” 

   ”Vilken är din naturliga hårfärg?” frågade Nolan och jag log. 

   ”Brunt, mörk brunt. Som Chaz typ” svarade jag och pekade på Chaz hår. 

åååååh här kommer Chaz Co. hahahaha, vad tycks?? hoppas ni gillade det. =) 

KOMMENTERA! de betyder allt för mig. puss&kram. ♥

   ”Va? Vad?” frågade jag förvirrat och han suckade trött. 

   ”Vad är det som distraherar dig så?” han la frågande armarna i kors. 

   ”Jo, Pennys födelsedag är om tre dagar, den 14:e” jag släppte pennan. ”och jag försöker tänka ut vad jag ska ge henne...”

 Penny började säkert misstänka att jag överansträngde mig genom arbetet så mycket tid som jag spenderade i studion under de tre dagarna innan hennes födelsedag. Men om jag ska vara helt ärlig la jag ingen som helst krut på mitt album under de dagarna, alla mina tankar var hos henne. 

   ”Är allt klart?” frågade jag Scooter som nickade innan han gav mig en tumme upp. 

   ”Åk hem och sov nu, hon börjar säkert undra vart du tagit vägen” jag nickade instämmande innan jag sa hejdå till alla som var kvar i studion. Väl i bilen satte jag in nyckeln och startade motorn, vagt frånvarande satt jag och nynnade på den nyskapta melodin som hörde ihop med de betydelsefulla orden. 

”Penny!?” ropade jag in i huset, snart hörde jag fötter mot golvet innan hon uppenbarade sig. Klädd i myskläder bestående utav en stor collagetröja som jag gissade var min, shorts och ett par knästrumpor. Hennes händer syntes inte på grund utav de långa ärmarna men det fick henne att bara se tusen gånger sötare ut. Hon sprack upp i ett leende när hon fick syn på mig innan hon med skuttande steg kom fram där jag stod och klev ur skorna.

   ”Hej, jag trodde nästan du bestämt dig för att övernatta i studion” sa hon, jag log innan jag kupade hennes ansikte i mina händer innan jag fort tryckte läpparna mot hennes. 

   ”Nejdå, men vi var på slutspurten till en låt och tänkte att vi lika gärna kunde stanna och göra klart den” jag smekte med tummarna över hennes kinder.

   ”Oh, är det något man får höra?” 

   ”Inom sinom tid” svarade jag roat och hon fick en besviken blick, inom sinom tid, snarare inom snar framtid...

Penelopes Perspektiv. 

Jag sträckte nöjt på mig i sängen medan jag gosade in ansiktet i kudden som doftade starkt utav Justin. Jag letade efter Justins varma kropp som normalt sett brukar ligga precis bredvid mig varje morgon, men till min besvikelse hittade jag bara tomrum och jag höjde på huvudet från kudden. Sedan slog det mig, jag fyllde 17 år idag. Jag blev 17 år gammal. Jag föddes för 17 vårar sedan på denna specifika dag. Tråkigt nog kände jag mig inte på något sett annorlunda, inget kändes speciellt eller som om att jag åldrats. Jag rullade runt bland lakanen och såg upp i taket innan en gäsp slapp ur min mun. Mina tankar gled genast iväg till vart Justin kunde befinna sig när dörren öppnades intill sovrummet och han klev in, fort slöt jag ögonen och låtsades sova igen. 

   ”Kom då” sa Justin lågt och jag förstod genast att han måste pratat med Bubble. Snart hördes Justins mjuka stämma när han började sjunga ”ja du må leva” och jag log. Jag gnuggade mig i ögonen innan en gäsp slapp ur min mun och jag satte mig upp. Justin satt nu ner på sängkanten med Bubble sittandes framför sig. ”grattis på födelsedagen babe” sa han sedan och böjde sig fram, jag log innan jag slapp la armen runt hans nacke och våra läppar möttes. 

   ”Tack” mumlade jag tillbaka.

”Wow, nu är jag mätt” jag la en hand över min proppfyllda mage och Justin log roat, han böjde sig sedan fram och kysste mig fort. 

   ”Är du redo för presenter?” frågade han sedan och höll sig några centimeter från mina läppar. 

   ”Har du köpt något till mig? Det hade du inte behövt” 

   ”Vad pratar du om? Klart jag behövde, du förtjänar att få allt och lite till i födelsedagspresent” insisterade han innan reste sig från stolen och försvann ut ur köket för att sedan komma tillbaka med en stor box. Jag såg storögt på boxen han ställde ner framför mig. 

   ”Vad i hela friden har du köpt?” frågade jag och han skrattade innan han ryckte på ena axeln.

   ”Öppna så får du se” jag rev bort presentpappret och fann en låda, jag ställde mig på knä på stolen innan jag lirkade av locket. Mina ögon vidgades genast vid synen och min haka föll, omedvetet tappade jag locket till marken och den landade med ett högt brak. 

   ”Oh my God, är detta vad jag tror det är?” utbrast jag och slet tillslut blicken från innehållet för att stirra på Justin som såg på med mig förväntansfulla och nyfikna ögon. 

   ”Om du syftar på att det är medel som kan skapa blod, så ja då är det precis vad du tror a-” innan han hann avsluta meningen slängde jag mig av stolen innan jag lindade armarna runt hans hals och drog in honom i en ben krossar kram. ”okej, okej. Jag kan inte andas” med ett generat skratt släppte jag på taget om hans hals innan jag istället kysste honom. 

   ”Tack, tack, tack, tack. Du vet inte hur länge jag har letat, det finns inte att få tag på någonstans! Hur fick du tag på det!?” Justin log nöjt innan han ryckte på axlarna. 

   ”Jag har mina kontakter” skämtade han och jag skrattade. 

   ”Detta kommer bli så grymt, jag har alltid behövt använda mig utav röd ögonskugga eller ketchup eller röd målarfärg, allt möjligt för att få en liknelse till blod... oh my God!” jag hoppade på stället likt en treåring på julafton, Justin höjde på ena ögonbrynet som för att säga ”ketchup, på riktigt?”. Jag skrattade och himlade med ögonen. ”okej, nu när du har lugnat dig. Se under” 

   ”Finns det mer?” utbrast jag med hängande haka ännu en gång innan jag gick tillbaka min stol. Jag lyfte ur flaskorna och satte nöjt ner dem på bordet. Med rynkad pannan såg jag ner på en kvadratformad ask, jag tog försiktigt upp den och lyfte den sametsklädda asken innan jag öppnade locket. En flämtning lämnade min mun när jag såg det silvriga berlock armbandet, försiktigt strök jag över de olika berlockerna.

   ”De är från vår tid tillsammans” hörde jag Justin säga lågt bredvid mig, jag granskade då berlockerna noggranne och såg en gunga och tänkte genast på den gången Justin skrämt mig när jag varit ute med Bubble. En tutu kjol, från den gången Justin fascinerat tagit ut alla min kjol och täckt hela mitt sovrums golv med dem. En klacksko, för alla gånger jag krampaktigt hållit i Justins arm för att jag valt att ha klackskor mitt i vintern. Ett öga, något vi båda älskade mest hos den andra. Ett par som promenerade hand i hand. Med tårar i ögonen granskade jag alla berlockerna som representerade olika minnen från olika stadier i vårt förhållande.

   Tillsist såg jag på hjärtat som reflekterades i ljuset från diamanterna och skapade regnbågar på mina fingrar. Försiktigt tog jag hjärtat mellan mina fingrar innan jag öppnade den, i häpnad såg jag på det lilla svartvita fotot som var prydligt inlagt. Ett foto på mig och Justin, vi hade spenderat hela dagen ute med Bubble och hittat en bänk, han hade insisterat på att få ta ett kort på mig då han påstått att mina ögon strålande i ljuset.

   Jag hade himlat med ögonen men tillslut gett med mig, efter några kort fnittrade jag och han böjde sig fram innan han placerade en kyss på min kind. Jag log och hörde det bekanta ljudet från kameran och insåg att han tagit ännu ett kort. Kortet låg nu i det lilla hjärtat. 

   ”My sweet love, you’re perfect for me” med vördnad läste jag den snirkliga orden på berlockens insida och fick blinka bort tårarna i ögonen innan jag svalde klumpen i halsen. Jag slog ihop asken innan jag var i hans famn igen, jag tryckte ansiktet mot hans hals i ett försök att inte börja gråta. 

   ”Jag älskar dig, så mycket” sa jag sedan innan jag pressade läpparna mot hans. 

   ”Jag älskar dig också, mer än du anar” jag snyftade till. 

   ”Tack, du är perfekt för mig också. Jag vet inte vad jag gjorde för att förtjäna dig” jag skakade försiktigt på huvudet medan jag såg in i hans ögon. 

   ”Det är snarare tvärtom här baby, inte vad du gjorde utan vad jag gjorde för att förtjäna dig?” jag skrattade lågt åt honom innan jag himlade med ögonen, alltid skulle han få mig att ses som den bättre i vårt förhållande. 

Jag satt i sängen och klappade Bubble medan jag väntade på att Justin skulle bli klar i duschen, solen sken in genom sovrumsfönstret och kastade ljus över möblerna. Värmen här i LA var en utav de bästa sakerna med denna stat, ingen snö här inte. Plötsligt öppnade sig dörren intill badrummet och ut klev Justin iklädd ett par jeans som hängde lågt på hans höfter och en handduk som han torkade håret med. Vattenpärlorna låg fortfarande på hans bröst och rann längst hans magrutor. Tatueringarna som prydde hans skinn fick honom att enbart se ännu sexigare ut och jag bet mig i underläppen innan jag var fort framme hos honom.

   Han hann endast få en glimt utav mig innan jag hade honom upptryckt mot väggen i badrummet och mina läppar pressade mot hans. Han stod chockad för en stund innan han kysste mig tillbaka, jag flätade in mina fingrar i hans våta hår och kände hur han släppte handduken till golvet innan han la händerna på min midja. Jag tryckte in tungan i hans mun och masserade hans med min, ett svagt stön kom från Justins hals. Hans händer sökte sig ner till baksidan utav mina lår innan han lyfte upp mig på sina höfter, genast virade jag benen runt honom medan jag fördjupade kyssen ännu lite till.

   I nästa sekund var det min rygg som var pressad mot väggen och Justin upptryckt mot mig mellan mina ben. Han drog sig plötsligt bort med ett högt smack och lutade andfått pannan mot min. 

   ”Vad var det där för?” andades han fram. ”inte för att jag klagar” jag log. 

   ”Du är bara för sexig för att inte röra” svarade jag med en axelryckning innan ett flin spred sig över mina läppar, Justin skrattade roat. 

   ”Så det säger du” jag bet mig i läppen innan jag nickade.

   ”Absolut” svarade jag medan jag lät handen smekte över hans nyckelben, ner till över hans bröst innan jag stannade precis nedanför hans navel. Han slöt ögonen innan han begravde ansikte vid min hals, jag log och lutade huvudet åt sidan när jag kände hans läppar mot min hud. 

   ”Du är bra på att distraheras” mumlade han och jag rynkade svagt på pannan.

   ”Från vad?” andades jag fram. 

   ”Vi måste klä på oss” svarade han endast. ”varför?” 

   ”Så mycket frågor, dagen är späckad utav event” sa han medan han släppte ner mig på golvet. ”så det är bäst du sätter lite kläder på din vackra kropp” med ett snärt på min rumpa gick han ur ut badrummet. Jag fnissade lågt åt honom. 

 

Iklädd ett par tunna strumpbyxor, mönstrade så att det från håll såg ut som endast knästrumpor med olika kända byggnader från olika länder vid toppen. Tillsammans med ett par shorts i blå, rosa, lila space mönster och en svart, topp/bh med svarta kristaller pryda på. Justins armband satt runt min handled och mina ögon var sminkade i en somrig gul färg tillsammans med orange, svart och vitt. Med håret hade jag tagit de främsta slingorna vid ansiktet och sedan flätat dem innan jag förenade de vid mitt bakhuvud. Gick jag ut i hallen där Justin redan stod reda för avfärd, jag knöt på mig mina blommiga Dr. Martens innan jag log mot honom. Hans blick svepte över min kropp. 

   ”Jag borde egentligen inte ens tillåta dig att ta ett steg utanför detta hus” suckade han. ”någon kanske tar dig” jag skrattade generat, innan jag öppnade dörren och gick ut. Solen sken högt på himlen och jag satte mina Ray Bans framför ögonen, Justin ledde oss till en utav garagedörrarna och snart satt vi fastbältade i hans vita Lamborghini. Justin satte nyckeln i motorn och vred om, genast brummade den till liv. Han gasade ut på vägen och ljudet från motor fick det att sprida gåshud över min hud, det var så häftigt. 

   ”Vart ska vi?” frågade jag nyfiket efter en stund.

   ”Åh nej, tro inte att jag tänker avslöja något. Det är en överraskning” buttert la jag armarna i kors över bröstet och såg ut genom fönstret. 

Vi stannade vid en gata och Justin vände sig med ett leende mot mig, förvirrat såg jag mig runt på gatan.  

   "Vi behöver gå en bit” sa han åt min frågande minn, jag nickade och klev ur bilen. Ute på gatan såg jag Kenny och Moshe komma gående, jag log glatt mot dem och de vinkade. Jag gick runt bilen och fram till Justin som log innan han la händerna över mina ögon, förvånat la jag händerna på hans.

   ”Vad-” började jag. 

   ”Du får inte se något än” hörde jag han mumla vid mitt öra, jag fnittrade till och snart började han leda oss framåt, i blindo gick jag och fasade över att jag skulle snubbla över något. Dock försökte jag trösta mig med att Justin inte skulle låta det hända eller i alla fall vara där för att fånga mig. 

   ”Justin?” frågade jag tillslut när jag tyckte vi gått för länge.

   ”Snart” svarade han. ”det är värt väntan” jag drog in ett andetag innan jag släppte ut det. En dörr öppnades och jag kände hur solen försvann och lukten utav nytt fyllde min näsa. ”är du redo?” frågade han i mitt öra, jag nickade ivrigt på huvudet och hörde hur han skrattade lågt innan hans händer lämnade mitt ansikte.

   Jag blinkade flertal gånger med ögonlocken för att låta ögonen anpassa sig till den plötsligt starka ljuset. Min blick svepte sedan över rader och rader utav puffiga, glittriga tutu kjolar, på en skylt stod det i stiliga bokstäver 'Barbara Karpinska'. Jag snurrade långsamt runt med hakan bokstavligen nere vid golvet och ögonen på gränsen till att ploppa ur. Justin stod med ett flin på läpparna och armarna i kors. 

   ”Sk-Skojar du... med mig?” han skakade på huvudet. Jag vände mig om igen och lät ännu en gång blicken svepa över rummet innan jag gav ifrån mig ett ivrigt läte. ”herregud, inser du... shit” utbrast jag medan jag lät handen röra den magnifika materialet. ”dessa kjolar är gjorde utav Barbara Karpinska! Barbara. Karpinska” 

   ”Ja, jag vet och jag gissar på att det har tusen gånger mer betydelse för dig än vad det har för... tja, någon annan” jag vände snabbt huvudet mot Justin och himlade med ögonen. 

   ”Ha ha” han skrattade roat. ”dem är så vackra, både utseendemässigt men även hur de är sydda och detaljerna” Justin hm:ade instämmande. 

   ”Men jag tror att de kommer se ännu bättre ut på dig” jag vände frågande huvudet mot honom, han såg på mig med ett höjt ögonbryn och väntade på att hans ords betydelse skulle klicka i min hjärna. 

   ”Vad... vänta, m-menar du... att jag...” han nickade långsamt för att bekräfta mina tankar. 

   ”Du får välja vilka du vill” sa han sedan och det var som att orden tog andan ur mig, det flimrade till framför ögonen på mig och benen blev till gelé. ”whoa, whoa babe” jag grep tag i Justins utsträckta arm och skakade på huvudet, det klarna för mig och jag slängde mig i hans famn. Jag vet inte hur många gånger jag kramade luften ur honom eller tjutit hur tacksam jag var över hans gåvor, men hur många gånger jag än gjorde det tänkte jag inte sluta. 

 

   ”Wow...” jag såg genom spegeln hur Justin klev in i rummet. Rummet bestod utav små omklädningsbås, i mitten utav rummet låg en ljus matta och en spegelvägg mittemot dörren som Justin kom in genom. Jag log generat åt hans minn, hans ögon som skannade vartenda centimeter utav min kropp. 

   ”Ser jag bra ut?” frågade jag och snurrade. Han nickade stumt och jag fnittrade. 

   ”Okej, jag köper den där till dig även om du vill ha den eller inte. Du ska ha den” han pekade på kjolen medan han såg allvarligt på mig, jag såg förvånat på honom innan jag skrattade. 

   ”Så jag tar det som ett ja?” svarade jag medan jag låtsades vara tveksam och Justin skrattade. 

   ”Du ser ut som en dröm” försäkrade han och stod nu precis framför mig, jag såg upp på honom och kände hur kinderna hettade. 

Vinden fångade de få hårslingorna som inte satt i min knut på huvudet, vi var hemma igen och hade legat ett bra tag nu ute i solen. Bubble låg nere vid mina fötter i solstolen och sov, som vanligt. Justin låg i stolen bredvid min med telefonen framför ansiktet och ögonen i smala springor på grund av solen som sken högt på himlen. Jag gissade att han besvarade de miljoner mentions han fick på Twitter varje dag. 

   ”Något nytt?” frågade jag och han vände genast ansiktet mot mig innan han log. 

   ”#happybdayPenny trendar över hela världen” han log stort med hela ansikte och jag höjde förvånat på ena ögonbrynet. 

   ”På riktigt?” frågade jag och hävde mig upp på armbågarna. Justin nickade. ”wow” kommenterade jag sedan och la mig ner igen på magen. Jag drog förvånat på munnen innan jag slöt ögonen, en liten gäsp slapp ur min mun. 

   ”Trött?” hörde jag Justin fråga, jag log innan jag skakade på huvudet. ”bra, för vi ska vara någonstans om en timme” jag öppnade genast ögonen och såg på honom. 

   ”Va? Vart ska vi?” frågade jag, Justin såg menande tillbaka på mig. 

   ”Har du inte lärt dig något från tidigare, jag tänker inte berätta. Det är en överraskning” jag fnös och himlade på ögonen. Jag fick sedan en busig idé och såg på honom med glittrande ögon, jag hävde mig upp på armbågarna igen innan jag reste mig ur stolen. Justin såg upp på mig, jag satte händerna på höfterna och höjde på ena ögonbrynet. 

   ”Är du säker på det?” frågade jag innan jag satte mig gränsle över hans höfter. Jag såg hur hans svalde. 

   ”På vad?” jag såg på honom med min mest förföriska blick medan jag bet på min underläpp. 

   ”Att du inte tänker berätta... oavsett vad jag gör?” jag böjde mig ner över honom tills våra ansikten var några centimeter från varandra. Ett hackigt andetag lämnade hans läppar medan hans underläpp trevade. Jag log slugt. Jag kysste mjukt och långsamt hans läppar, nafsade på hans underläpp när jag drog mig ifrån. Lät tungspetsen svepa över hans något öppna läppar, Justin gav ifrån sig ett frustrerat läte och jag log snett. Jag skulle precis ge honom en full ut 'make-out-session' när hans mobil ringde till, jag hoppade högt i hans famn likaså Justin.

   ”Herregud, du kommer bli min död” hörde jag han mumla, jag skrattade för mig själv medan jag reste mig upp samtidigt som Justin satte sig rakt och svarade i telefonen. Väl klar vände han sig till mig. ”bra försök, men jag tänker fortfarande inte berätta” jag såg tvivlande på honom. 

   ”Hm... fem minuter till och du skulle berätta dina mörkaste hemligheter om jag så bad dig” sa jag och han stod tyst en stund innan han ryckte på axlarna. 

   ”Kan du klandra mig för att ha en svag punkt när de gäller min flickvän och hennes sätt att... förföra svar fram ur mig?” han såg menande på mig och jag skrattade roat innan jag ryckte på axlarna. 

   ”Så länge det bara fungerar när jag gör det så är det lugnt” påpekade jag och såg på honom. Han såg på mig innan ett leende bredde ut sig på hans läppar, han gick fram till min solstol där jag satt. Han böjde sig ner så hans ansikte återigen var väldigt nära mitt, han lät läpparna spela över mina försiktigt medan hans hand smekte nerför min kropp. 

   ”Jag lovar, det är bara du. Lika mycket som det är bara jag...” svarade han med låg, raspig röst som skickade gåshud längst min kropp. Han drog sig ifrån och jag andades djupt in. "... som kan föföra dig" 

”Babe, är du klar?” jag såg upp och nickade, iklädd min skrik rosa klänning med lika rosa kristaller på överdelen tillsammans med svarta klackar stod jag framför spegeln i badrummet. Jag la ner kajalen på bänken och såg på mig själv, håret hade jag borstat och sedan skruvat lockarna runt fingrarna för att förfina dem. Ögonen hade jag gjort om, tagit bort dagens sminkning och istället gjort en ‘smokey eye’ sminkning som fick mina bruna ögon att bli mörkare. Jag vände mig om mot Justin som ännu en gång såg på mig med stora ögon, han själv var iklädd en vit t-shirt och en matchade rosa jacka till min klänning. Ett par svarta byxor och ett par vita supras med guld nitar på fötterna. Håret i sin vanliga sving och ett guld halsband runt nacken. 

   ”Vi matchar” utbrast jag och när jag kom fram till honom och grep tag i hans jacka. Han log. 

   ”Du ser väldigt vacker ut” smickrade han och jag log tacksamt. 

   ”Tack, du ser mycket stilig ut” svarade jag innan jag böjde mig fram och kysste honom. Justin stönade plötsligt frustrerat. 

   ”Nu får vi åka innan det slutar med att jag har sönder din klänning” jag såg förvånat på honom men innan jag hann ge honom ett svar grep han tag i min hand och drog med mig genom huset. 

   Justin körde genom staden och lamporna svischade förbi utanför, fundersamt satt jag och tänkte på vart vi var på väg någonstans. Vad Justin hade planerat nu då, han hade redan gett mig en perfekt dag. Jag fingrade på berlockerna på armbandet och log lyckligt, han var speciell min Justin. A real keeper. 

   ”Okej, jag tar inga chanser den här gången. Jag vill inte göra dig illa igen” jag såg upp och såg att vi stannat, Justin räckte mig ett par solglasögon. Jag lutade mig mot fönstret och såg upp på byggnaden utanför, med stora upplysta röda bokstäver stod det ’Staple Center’. Jag tog emot glasögonen medan jag stumt såg på honom, vad gjorde vi här? 

   Jag satte solglasögonen framför ögonen innan Justin klev ur bilen, innan jag hann reagera var han vid min sida och öppnade dörren. Jag log upp mot honom och tog emot hans hjälpande hand, Moshe var bakom honom och längre bort hörde jag det välbekanta klickande från kameror. Justin flätade samman våra fingrar och ledde mig mot ingången, med fascinerade ögon såg jag på den maffiga byggnaden med glas fasad. 

   ”Justin?” frågade jag när vi var inomhus, jag tog av mig solglasögonen och gav tillbaka den till honom. Han log men gav mig inget svar, han ledde mig genom korridorer och jag märkte till min förvåning att stället var tomt. Hur kunde det inte vara folk här? Var det inte alltid det? ”varför... varför är det ingen här?” Justin vände på huvudet och log. 

   ”Det är bara vi, för ikväll är det bara vi” jag såg med häpnad på honom, var han seriös? Jag var precis på väg att ifrågasätta när jag lät bli, jag behövde inte veta. Njut bara, sa jag till mig själv. Tillslut stannade han vid en dörr och grep tag i handtaget, han öppnade innan han svepte med armen mot öppningen i ett tecken på att han ville att jag skulle gå först. Med ett leende gick jag fram och in genom dörren, ett steg in och min haka föll. I mitten utav rummet, eller snarare salen, stod ett bord dukat för två. Tända ljus. 

   ”Ha-Har du gjort det här?” frågade jag och vände mig tillbaka mot honom, han log och gick fram till mig. 

   ”Allt för dig” sa han sedan med en axelryckning och log bedårande. Han grep tag i båda mina händer innan han drog med mig bort till bordet, som en riktig gentleman drog han ut stolen åt mig innan han gick runt och satte sig mittemot mig. 

”Har jag sagt att jag älskar dig?” frågade jag medan Justin tog mig till ännu en sak han hade planerad. Middagen var äten och jag hade aldrig ätit något så utsökt, det smälte i munnen och jag kunde inte haft bättre sällskap. Justin vände på huvudet och såg på mig innan han log. 

   ”Jag älskar dig också” svarade han och kramade min hand. Han drog sedan plötsligt in mig i sin famn och kysste mig, jag log mot hans läppar innan jag la armarna om hans nacke. ”kom nu, det börjar snart” mumlade han efter en stund. Bakom dörren han öppnade döljde sig en biosalong, förvånat såg jag mig omkring, vad i hela friden? 

   Förvirrat följde jag efter och satte mig ner i sätet bredvid Justin, jag vände mig om och skulle precis fråga honom vad vi gjorde här när den välbekanta jordgloben kom upp på skärmen innan ‘Universal’ gled fram. Jag stängde munnen och riktade min uppmärksamhet bioduken där jordgloben försvann och en himlen dök upp, jag väntade förväntansfullt innan det alltför välbekanta ’P’:et blev klarare och klarare. Jag flämtade högt när det sedan stavades ‘Peter Pan’ under, jag vände mig genast mot Justin som log stort.

   ”Är det? På riktigt? Ska vi se på Peter Pan!?” utbrast jag ivrigt. ”den Peter Pan?” roat nickade han på huvudet och jag vände mig exalterat mot bioduken igen där Wendy redan var på gång och berätta historier för sina bröder. And now, Peter Pan, you shall die. To die would be an awfully big adventure.

W... O... W! o.O långtkapitel.se hahahahah, men här är i alla fall den nya versionen o det utspelade sig lite annorlunda. tyckte det blev bättre, vad tyckte ni?? 

KOMMENTERA!! vill verkligen veta vad ni tycker om den nya... jag har jobbat hårt på det. 

ps. dock har jag inte läst genom det, har inte tid nu... ds. 

PREVIOUS:    ”Nej, det gör vi inte. Det är bara hemligt” svarade jag innan jag hoppade upp på bänken bredvid spisen. Justin vände sig mot kastrullen igen, ljuset från lampan kastade skuggor över hans ansikte och fick hans ögonfransar att se dubbelt så långa ut. Plötsligt slog en tanke mig som jag log snett åt. 

   ”J'ai parlé à vos fans aujourd'hui et ils m'ont dit que vous pouvez apparemment française” (jag pratade med dina fans idag och de berättade att du tydligen kan franska).

Justin såg genast upp från kastrullen men stora ögon och höjda ögonbryn. Han stod så för ett ögonblick innan ett leende spred sig över hans läppar. 

   "C'est vrai, mon grand-père et grand-mère m'a appris quand j'étais petit et donc je suis allé à l'école française avant je suis passé à un Anglais" (det stämmer, morfar och mormor lärde mig när jag var liten samt så gick jag i en fransk skola innan jag bytte till en engelsk) svarade han och jag nickade gillande. 

   "Mon papa peut français et je l'ai donc étudier à l'école. Cela peut être notre langage secret... si ce n'est pas pour que nous aller en France ou quelqu'un dans notre environnement peut également être" (min pappa kan franska och så studerar jag det i skolan. Detta kan bli vårt hemliga språk... om det inte är så att vi åker till Frankrike eller någon i vår omgivning också kan) jag tiltade fundersamt på huvudet medan Justin skrattade och nickade. 

   "Okej, hörni!? Skryt lagom med kunskaperna! Alla kan inte flytande franska i det här rummet" utbrast Alfredo tillslut och slog ut med armarna. Jag fnittrade roat. 

   "Et revint, tout ce qui se dit en français n'est pas répété pour quelqu'un en anglais. OK?" (och kom igen, allt som sägs på franska upprepas inte för någon på engelska. Okej?) påpekade jag och ignorerade Alfredo. 

   "Faire face" (deal) svarade han och jag log nöjt. 

   "Återigen, hemligt" sa jag sedan till Alfredo som trumpen plutade med läpparna. 

   "Åh, kom igen!" gnällde han, Zayn och Niall skrockade roat. 

   "Du ska inte gnälla!" påpekade Justin från zinken där han nu hällt ner nudlarna i ett durkslag. "som du och Selena retades med mig för att bara ni och inte jag kunde spanska" fortsatte han sedan och slog med durkslaget mot kanten för att få bort ännu mer vatten. Jag såg menande på Alfredo som bara himlade med ögonen innan han fick något surt i blicken. 

   "Prata inte om henne, that backstabbing..." muttrade han sedan. "se till att du inte slutar med att göra samma sak. För jag tycker om dig, din rosa marshmallow gris!" utbrast han sedan och pekade menande på mig, genast höll jag upp händerna i en avväpnande gest. 

   "Skulle aldrig hända" försäkrade jag honom och han log nöjt. Justin kom tillbaka med kastrullen och ställde den på spisen igen innan han böjde sig fram och placerade en kyss på min kind. Jag fnittrade lågt och kände hur kinderna hettade. 

   "Mat!" sa sedan Justin högt, Niall slängde sig genast från sin stol och var först framme vid spisen. 

   ”Åh, mat, mat, mat, mat” upprepade han uppspelt, jag skrattade och gled ner från bordet och gick ut från köket och bort till sovrummet. Jag grep tag i datorn och tog den i famnen innan jag återvände in i köket där de redan tagit en varsin skål med varm mat. Jag tog nonchalant ett grönt äpple från fruktskålen och satte mig till bords bredvid dem. 

   ”Så vad har du gjort idag då?” frågade Justin när han tuggat ur maten och svalt. Jag tog en tugga på äpplet innan jag tuggade och svalde. 

   ”Ehm... jag hade en live chat, du vet? Mm, precis. Så jag har svarat på massa frågor” Justin nickade. ”de bombarderar min twitter också, helt galet ju. Jag visste inte ens att man kunde fråga så mycket” 

   Justin skrattade roat. ”vad frågade de då?” 

"What did they ask?"

   ”Whoa, allt möjligt” jag suckade trött. ”massa om dig, men jag valde att hålla mig till ytliga saker. Ville inte bli för personlig” jag la upp en armbåge på bordet och tog ännu en tugga utav mitt äpple. ”och det var det många utav, personliga frågor alltså. Jesus” killarna skrattade. 

   ”Kan du då förstå när de faktiskt frågar sådant när de står framför en?” frågade Zayn, jag såg upp på honom innan jag svalde. Besvärad utav bara tanken. 

   ”Godnatt people!” ropade jag innan jag gick bortåt genom huset. 

   ”Godnatt Penny!” hörde jag till svar och log snett, jag kom in i sovrummet och hörde snart steg bakom mig. Jag grep tag i nederdelen till collagetröjan innan jag drog den över huvudet, jag gick fram till sängen där t-shirten jag sovit i under nätterna låg. Fingertoppar strök över min nakna rygg och min hud knottrade sig genast vid beröringen, jag drog tröjan över huvudet innan jag vände mig om för att se in i Justins bruna ögon. 

   ”Gör du mig sällskap?” frågade jag och höjde försiktigt på ena ögonbrynet. Han log.

   ”Snart” mumlade han sedan och böjde på nacken, jag sträckte på kroppen och höjde handen innan jag kupade den över hans kind. Vår läppar möttes, lust spred sig fort genom min kropp från den enkla gesten. Jag la genast båda armarna runt hans nacke innan jag tryckte mig mot hans kropp, han la händerna på mina höfter och jag kände hur hans fingrar försiktigt klämde till. 

   Jag nafsade lätt i hans underläpp och hans läppar särades, jag tiltade fort huvudet åt sidan och drog lätt med tungan över hans. Han stönade lågt in i min mun. Jag drog mig ifrån med ett smack innan jag fort återanslöt mina läppar tills hans, jag vet inte vad det var med mig men jag hade plötsligt ett stort behov efter hans närhet. Behov efter känslan han gav mig inuti. Han flätade in sina fingrar i mitt nu utsläppta hår och tryckte mitt ansikte närmre. Jag grep tag i hans tröja och drog med honom bakåt, mina ben slog i sängkanten och jag la en hand runt Justins nacke.

   Utan att separera på våra läppar la vi oss ner i den mjuka sängen, jag slet läpparna från hans innan jag fortsatte kyssa nerför hans käkben och hals. Ett svagt stön slapp ur hans läppar och hans händer sökte sig neråt innan de slapp in under min tröja. Fjäderlätta smekningar över min mage innan han kupade mitt ena bröst i sin handflata, nu var det min tur att stöna. Han masserade det försiktigt medan han höjde på huvudet och hans läppar var snart pressade mot mina igen. Mina händer började treva över hans kropp och jag drog upp hans tröja, Justin stod vad jag ville och reste på sig för att sedan slita av sig tröjan. 

   ”Vi har... fortfarande gäster... i huset” fick han fram medan han kysste över min hans och ner mot mina nyckelben. 

   ”D-De klarar si-sig... en stu... stund till” andades jag fram, sensationen inombords gjorde det nästan omöjligt att prata. Vi rullade runt i den breda sängen så jag satte gränsle över Justin jeansbeklädda höfter och hade hans ansikte mellan mina händer medan jag hårt och intensivt kysste hans läppar. Han besvarade mina läppar med samma passion och ivrighet, samma känsla som fyllt mig den gången vi spenderat ensamma hemma hos Justin fyllde mig nu. Jag kunde känna hur han växte under mig och gned mig långsamt mot honom. 

   ”Jesus!” utbrast han och slängde bak huvudet, Justins händer föll till mina höfter innan han grep tag i dem och rullade med sina egna höfter samtidigt som han tryckte ner mina mot sig. Denna gång var han inte den enda som stönade, dock pressade jag ner ansiktet mot hans axel för att inte - precis som Justin påpekade - gästerna i huset inte skulle höra. Våra andetag ökade i takt och min mun föll öppen medan vi fortsatte gnida mot varandra. 

   ”Justin...” flämtade jag fram, plötsligt drog han ner mitt ansikte mot sitt och tryckte in tungan i min mun. 

   ”Oh... my... God...” inuti mig drog det ihop sig, jag kunde känna det i magen innan jag med en sista rullning utav höfterna kollapsade över Justin medan njutningsvågor sköljde över mig. Justin andades lika andfått under mig innan han rullade runt så han låg mellan mina ben och upphöjd på armarna ovanför mitt ansikte. Han strök bort håret ur mitt ansikte. 

   ”Jag älskar dig” mumlade han sedan, jag log trött. 

   ”Jag älskar dig också” han log innan han böjde på nacken och placerade en mjuk kyss på mina läppar. 

Justins Perspektiv. 

Efter att gått in i badrummet och bytt om till mjukisbyxor, borstat tänderna och rättat till håret var jag klar att gå ut till killarna igen. Penny låg i sängen med Bubble ihoprullad bredvid sig och sov tyst, jag log och gick fram för att mjuk kyssa hennes panna. Jag såg på hennes rofyllda och fridfulla ansikte. Hennes handlingar för bara några minuter sedan förvånade mig, oskyldiga lilla Penny. 

   Kunde dock inte förneka att jag älskade vartenda minut utav det för det gjorde jag verkligen, mer än jag kunde beskriva i ord. Hur hon med en enda blick kunde få mig att tappa fattningen totalt. Jag skakade på huvudet, vad denna tjej gjorde med mig var ofattbart. Med en gäsp gick jag genom korridoren och bort mot vardagsrummet där killarna fortfarande satt fastklistrade vid tv skärmen där tv spelet fortfarande utspelade sig. 

   ”Vad lång tid det tog för dig då att säga godnatt” påpekade Alfredo som inte satt med en kontroll i händerna. Jag slog mig ner i soffan med en suck. 

   ”Bytte om och borstade tänderna också” svarade jag enkelt med en axelryckning. Alfredo höjde för ett ögonblick på ögonbrynen och jag bet ihop inombords för att inte avslöja vad som egentligen hänt med en enkelt hint i ögonen. Tillslut ryckte han på axlarna och jag andades diskret ut. 

*

Okej, så Penny fyller år om tre dagar, konstaterade jag för mig själv när jag satt vid bordet i studion med pennan i handen och den andra under hakan. Olika ideér kom upp i huvudet medan jag satt och tänkte. 

   ”Ey! Biebs! Lyssnar du?” jag ryckte till och såg förvånat upp på Scooter som knäppte med fingrarna framför mitt ansikte. 

   ”Va? Vad?” frågade jag förvirrat och han suckade trött. 

   ”Vad är det som distraherar dig så?” han la frågande armarna i kors. 

   ”Jo, Pennys födelsedag är om tre dagar, den 14:e” jag släppte pennan. ”och jag försöker tänka ut vad jag ska ge henne...”

o återigen, franskan kommer rakt av från google translate. så skyll inte på mig utan google! hahahaha, eftersom det är Alla Hjärtans Dag fick ni lite action där. fast fortfarande inte hela vägen. ;) 

vad tyckte ni?? KOMMENTERA! de förgyller verkligen mina dagar, tro inget annat. jag uppskattar vartenda lite ord som ramlar in bland kommentarerna ni ger. TACK! puss&kram.

ps. har inte läst genom det för jag hinner inte! ledsen. ds.

PREVIOUS:    ”Det blev lite för mycket med alla kameror” kommenterade hon sedan. 

   ”Vad är det som pågår?” frågade Ellen och höjde armen mot skärmen. 

   ”Vi var på väg att lämna och behövde ta oss förbi massa paparazzis, jag som aldrig har varit med om det tidigare visste inte hur starkt ljuset blir när alla fotar samtidigt. Mina ögon, tog då stor stryk. Som man såg en aning på den andra bilden var att mina ögon blev fullständigt röda, det sved något fruktansvärt och jag trodde huvudet skulle gå i två” förklarade hon.

Penelopes Perspektiv. 

”Okej, så nu sitter jag här i Justins kök och har denna live chat med er. Måste medge att det känns lite konstigt att sitta här alldeles ensam och prata med en dator skärm” sa jag och skrattade för mig själv. 

   ”Vart är Justin?” jag läste frågan i den lilla rutan under mitt ansikte och log. 

   ”Han är i studion för tillfället, jobbar hårt med sitt nya album. Ni har mycket att se fram emot” 

   ”Har du hört det?” jag skakade på huvudet. 

   ”Men hey, han är Justin Bieber. Jag förväntar mig inget annat” svarade jag och skrattade. Bubble gnydde nere på golvet, jag såg ner på honom. ”vad är det?” frågade jag, han la huvudet på sned. Jag log och böjde ner innan jag tog upp honom i famnen. ”ska du säga hej till alla fansen där ute” sa jag till honom. 

   Genast ramlade in massa kommentarer på hur söt han var och hur de älskade hans namn, jag log tacksamt mot kameran och släppte sedan ner honom på golvet igen. Fort sprang han iväg och hittade någon annan stans i huset att roa sig. 

   ”Hur träffade du Justin?” jag skrattade till. 

   ”Ehm... min familj flyttade till Stratford för sådär ett halvår sedan, jag började i skolan där och träffade Chaz. Men det var inte genom honom som jag träffade Justin, jag jobbade på ett dagis och han småsyskon var placerade där. Han kom sedan för att hämta honom och ja... det var så vi träffades” svarade jag sanningsenligt. 

   ”När grät du senaste?” jag tänkte efter om jag skulle vara 100% ärlig vid denna fråga.  

   ”Jag argumenterade med min familj förra veckan innan jag kom hit och det fick mig att gråta” svarade jag tillslut och log snett. 

   ”Vad hände?” 

   ”Det är svårt att förklara och jag vill inte gå in på detaljer för att det är väldigt personligt, men jag åkte hit för att få en paus och spendera lite tid med Justin” efter det ramlade det in fråga efter fråga, slumpmässiga om mitt liv eller frågor om rykten. 

   ”Tror du folk pratar skit om dig bakom dig rygg?” 

   ”Det tror jag definitivt att det finns folk som gör, haters finns överallt och det finns inget man kan göra för att komma bort från dem. Kommer alltid finnas personer som misstycker eller är allmänt avundsjuk... precis som denna person verkar vara” sa jag och menande en hat kommentar som rullade in. 

   ”Kan du några andra språk?” 

   ”Yes, jag kan såklart engelska men också franska” svarade jag med ett stolt leende. 

   ”Pratar du franska med Justin då?” jag skrattade åt frågan innan jag oförstående rynkade på näsan. 

   ”Näh... kan han franska? Visste jag inte... vi brukar hålla oss till engelska när vi pratar med varandra” svarade jag roat. ”men det ska jag komma ihåg!” 

   ”Har du någon kändis crush?” jag fnittrade lågt åt frågan. 

   ”Förutom Justin då?” skämtade jag först innan jag blev allvarlig. ”Zac Efron är ju alltid ett säkert kort... men jag tycker också att Jude Law är riktigt snygg” 

   ”Vad tycker du om One Direction?” 

   ”Ehm... dem är väl helt okej. Men jag är mer ett fan utav The Wanted” jag nickade för mig själv. Jag sneglade sedan ner på klockan och såg till min förvåning att klockan redan var fyra på eftermiddagen. ”men hörni, nu måste jag kila. Klockan är mycket ser jag och jag har saker att ta hand om. Men detta skulle kunna vara något jag gör ingen om ni skulle vilja” flera uppmuntringar ramlade in och jag log innan jag klickade av chatten och stängde av datorn. Jag tog sedan datorn i famnen och gick bort mot Justins sovrum där jag böt om till en utav mina bikinis, mönstrade underbyxor i rosa, orange, ljusblått och mörkblått tillsammans med en axelbandslös överdel i samma mörkblåa färg som de fanns på underdelen. 

   Jag släppte ut håret ur min tofs och lät det hängde ner över ryggen innan jag satte på min mina Ray Bans, lugnt spatserande gick jag genom huset och kom tillslut till altandörrarna. Jag öppnade ena dörren och klev ut i värmen, solen låg nu längre ner på himlen och började färgas orange. Jag la handduken på en utav solstolarna innan jag gick bort till poolen och sjönk ner vid kanten och stoppade ner benen i vattnet. 

Justins Perspektiv.

Musiken spelades högt ur högtalarna i bilen och skratten ekade. Niall och Zayn hade kommit förbi studion för att hälsa på och fick även höra en del ur albumet. De hade imponerat klappat mig på axlarna innan jag bjöd med dem hem, fick de chansen att träffa Penny också. Tillsammans med oss var också Alfredo som skrattade åt något Niall skämtat om, jag log roat och körde in på min gata. Huset var nedsläckt och tyst, jag körde in bilen i garaget innan jag stängde av motorn och vi alla föll i tystnad innan vi klev ur. Väl inne i huset ropade jag efter Penny, snart hördes tassar mot golvet och Bubble kom springandes ut i hallen. 

   ”Hej, killen” hälsade jag. ”vart har du Penny då?” frågade jag sedan och han skällde innan han trippade inåt i huset. Jag följde efter den lilla hårbollen och hörde hur killarna kom efter.

   ”Vem är det där?” frågade Niall med sin irländska dialekt och pekade på Bubble.

   ”Det är Bubble, Pennys hund” svarade jag och kastade honom ett leende. Bubble ledde oss till baksidan och jag gick nyfiket ut på terassen och såg ner mot poolen och gräsmattan, men rynkade pannan när hon inte syntes till. ”vad-” började jag fundersamt fråga när hon bröt genom vattenyta och klev upp ur poolen, mina ögon vidgades genast vid synen.

   Vattnet rann längst hennes kropp, huden lös gyllenbrun i solskenet och hennes hår låg slickat bakåt på hennes huvud och föll ner över hennes rygg. Hela rörelsen verkade gå i slow motion och jag stirrade på hennes sensuella kropp, på hennes bröst som guppade upp och ner vid hennes steg. På hennes ögon som fortfarande var slutna för att inte få in massa vatten. Plötsligt kändes byxorna tightare än innan, hon drog fingrarna genom sitt blöta hår och fick det att stå rufsigt runt ansiktet. Vad var det här? En reklam film för hur man sexigt kliver upp ur poolen och gör samtidigt sin pojkvän extremt sexuellt frustrerad!? Huh!? 

   Jag rycktes från mina tankar när jag hörde någon harkla sig bakom min rygg, fort vände jag på huvudet och fasade för att jag skulle få nackspärr. Niall och Zayn såg med roade blickar på mig medan Alfredo kliade sig i nacken. 

   ”Vi väntar där inne” sa Alfredo och killarna vände sig om och återvände in. Jag svalde och vände sedan huvudet mot poolen igen, nu hade Penny vänt sig om och fått syn på mig. Ett snett, extremt sexigt leende låg över hennes läppar och mina ögon vandrade ännu en gång över hennes bikini som smet om runt hennes former. Hon gick bort till en utav solstolarna samtidigt som jag gick nerför gången, hon grep tag i sin handduk och drog den över magen för att få bort vattendropparna. 

   ”Du är hemma” sa hon när jag nådde fram till henne, det enda jag kunde göra var att stumt nicka. 

   ”Ja-Jag har med mig... gäster” svarade jag sedan och knyckte med huvudet bak mot huset. Hon nickade innan hon tog ett steg mot mig, jag svalde och hon tog ett till steg så hon stod uttryckt mot min kropp. ”skön simtur?” nästan pep jag fram och hon skrattade lågt. 

   ”väldigt... jag var lite för... het” svarade hon medan hon såg upp på mig med ett roat leende. Hon la försiktigt huvudet på sned. ”är jag kall nu?” frågade hon sedan innan hon fattade tag i mina händer innan hon kupade dem över hennes rumpa, jag drog för andan innan jag klämde till hennes mjuka bakdel. 

   ”Jag tycker du är ganska het fortfarande” mumlade jag med slutna ögon och pannan lutad mot hennes, hon fnissade bedårande och jag kände hur hennes handflator smekte upp längst min framsida. Hon sträckte sedan på kroppen och hennes läppar kom någon sekund senare i kontakt med mina, en flämtning lämnade bådas läppar när de kom i kontakt och elektriska vågor flödade från den ena till den andra.

   Jag öppnade munnen samtidigt som henne och tiltade huvudet åt sidan, jag körde in min tunga i hennes mun och hon stönade mot mina läppar. Några ögonblick lyckades jag slita mig från hennes alldeles för frestande läppar och andfått luta pannan mot hennes igen. 

   ”Vi har gäster, får inte glömma det” påminde jag henne om, hon nickade roat. 

   ”Okej, kom igen då” svarade jag och flätade in sina fingrar med mina och drog med mig bort mot huset. ”ehm... jag går och duschar och byter om så kommer jag senare” sa hon, väl inomhus. Jag nickade förstående och böjde mig ner för att mjukt kyssa henne innan jag gick mot köket där jag hörde röster. 

   ”Oh, Bieber got some action” retades Alfredo så fort jag kom in i rummet, jag rynkade frågande på pannan och han nickade ner mot min tröja. Jag såg genast ner på plagget och såg att i stort sett hela mitt bröst och överdelen utav magen var blöt. Jag skrattade. 

   ”Kanske” svarade jag sedan och killarna nickade gillande, Niall och Zayn slog ihop knogarna.

Penelopes Perspektiv. 

Väl färdig duschad och påklädd i ett par avklippta tights - som nu såg mer ut som ett par korta cykelbyxor - en utav Justins collagetröjor, håret upp i tofs på huvudet och ett par gråa benvärmare som jag dragit upp till en kort bit under knäna och under hälen. Gick jag genom huset och bort mot köket, där inne var killarna i full gång att laga någon slags mat. Niall och Justin stod vid spisen medan Zayn satt uppflygen på diskbänken vid köksskåpen, Alfredo syntes inte till. 

   ”Är ni så inkompetenta att ni inte ens kan laga nudlar?” frågade jag när jag stod alldeles bakom dem och fått en glimt utav vad som befann sig i kastrullen, Niall skrek till i förvåning med Justin ryckte till och snurrade runt. Jag skrattade roat åt de bådas reaktioner och viftade oskyldigt med ögonfransarna åt Justin. ”ni har för mycket vatten” sa jag sedan och grep tag i kastrullen innan jag gick till zinken och var noga med att inte hälla ut några nudlar innan jag ställde tillbaka den på plattan. Inom några ögonblick kokade det som det skulle och nudlarna lagades under normala förhållanden. 

   ”Okej, köksmästaren” kommenterade Justin och jag himlade fort med ögonen. ”om det inte tar upp dyrbar tid från din kökstid så kan du hälsa. Niall, det här är Penny. Penny, det här är Niall” jag vände mig om och log mot den blonda killen med de blå ögonen. 

   ”Trevligt” hälsade jag och sträckte ut handen mot honom, han skakade den glatt innan han svarade och jag påmindes om att han inte talade amerikanska utan hade en tjock irländsk dialekt. 

   ”Och Zayn” fortsatte Justin, Zayn som hoppat ner från sin plats stod nu bredvid Niall och sträckte lika glatt fram handen. Ett ögonblick senare gjorde Alfredo entré i köket. 

   ”Min rosa marshmallow gris, tjena!” utbrast han och sträckte ut armarna, jag skrattade innan jag sprang runt köksön för att krama honom. 

   ”Min mexikanska vårrulle, hur är det läget?” kontrade jag och tog ett steg tillbaka. 

   ”Åh, du vet. Det gamla vanliga, följer Justin vart han än går för att dokumentera hans steg och allmänt vårrullar mig” svarade han med en axelryckning. Jag skrattade roat. 

   ”Mexikanska vårrulle? Rosa marshmallow gris?” jag vände mig om för att mötas utav Justins förvirrade ansiktsuttryck. 

   ”Vad? Är du avundsjuk för att du själv inte har något smeknamn?” utbrast jag och han skrattade. 

   ”Har du glömt att jag redan har ett för dig” påpekade han och jag skrattade generat. 

   ”Ja, något så uppenbart som ‘babe’ skulle vi gissa” sa Alfredo och satte sig på en utav barstolarna vid köksön bredvid Niall. 

   ”Faktiskt inte, även om det också används” svarade Justin och pekade på honom med sleven.

   ”Jaha, vad är det då?” frågade Zayn. 

   ”Hemligt!” utbrast jag fort och slängde handen över Justins mun då han precis öppnat den för att svara. ”det är hemligt, finns bara nerskrivet på ett papper som ligger i en mapp som det står ‘förbjudet för andras ögon’ på” bredde jag sedan ut det med och killarna skrattade. 

   ”Oh, så ni kör med snuskiga smeknamn för varandra” gissade Alfredo roat och jag himlade genast med ögonen.

   ”Nej, det gör vi inte. Det är bara hemligt” svarade jag innan jag hoppade upp på bänken bredvid spisen. Justin vände sig mot kastrullen igen, ljuset från lampan kastade skuggor över hans ansikte och fick hans ögonfransar att se dubbelt så långa ut. Plötsligt slog en tanke mig som jag log snett åt. 

   ”J'ai parlé à vos fans aujourd'hui et ils m'ont dit que vous pouvez apparemment française” (jag pratade med dina fans idag och de berättade att du tydligen kan franska).

hinner inte läsa genom det för nu måste jag gå o lägga mig! men vad tyckte ni?? har haft det lite tufft med skrivandet på sistonde för jag har inte blivit nöjd eller inte haft skrivlust eller tyckte att min historia SÖG! men det är borta nu. =D 

vad tyckte ni om chatten hon gjorde? bra/dåligt? ehm... franskan där på slutet är rakt tagen ur google translate så skäll inte på mig om det är några fel. jag går på spanska o inte franska. MEN det betyder inte att jag är bra på det! usch nej... tycker INTE om b-språk. 

KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

PS. vilka ha sett Bieber på SNL!? jag personlig dog utav garv, speciellt när han spelar en pojkvän och hela GLICE moments kom... herregud, pappa trodde jag att gått o blivit galen så mkt som jag skrattade. xD hela grejen var bara grym, älskade det. TACO IN MY HEART! ;) DS. 

PREVIOUS: Jag drog fundersamt på läpparna, en live chat? Vart då? Jag skrev in ett svar till vad jag gissade var en tjej och fick inom några sekunder ett svar. Hon förklarade att man kunde använda sig utav olika sidor där bland ‘livestream’ , ännu en gång satt jag en stund och tänkte genom om det vore en bra och rolig idé. Tillslut klickade jag till startsidan för att skriva ett nytt tweet. 

Lördag, 9:e Mars - Justins Perspektiv. 

”Och vi är tillbaka med Justin Bieber, välkommen!” hälsade Elvis Duran genom micken och log sedan ett stort leende gentemot mig över bordet. Dagen var späckad utav olika intervjuer, talkshows som radio intervjuer. Behövligt då jag var inlåst i studion så länge och inte kunnat sprida lite ljus över ryktena som ständigt vimlade runt om mig och mitt privatliv. 

   ”Tack så mycket, roligt att vara här” svarade jag med ett lika stort leende. 

   ”Så hey man, hur har det varit? Du har inte synts till på länge” jag nickade roat. 

   ”Varit fokuserad, håller på med mitt nya album så har lagt allt fokus och energi på att se till att det blir det bästa jag kan” svarade jag och Elvis nickade förstående. Han frågade några följd frågor och jag svarade glatt, att prata om min musik i intervjuer var alltid höjdpunkten. Att det sedan gled in på min privatliv - tråkigt nog - var ändå något ohejdbart. 

   Två dagar hade gått sedan olyckan vid restaurangen och Penny var nu tillåten att gå ut igen, det kröp i kroppen på henne att få komma ut och göra något. Oturligt nog var min dag planerad och hon skulle behöva utforska på egen hand om hon inte ville följa med. Hon tyckte dock mitt schema lät spännande så hon sprang fort in i sovrummet för att komma tillbaka fullt påklädd i en blå, vit randig kjol tillsammans med en vit avklippt t-shirt med svart tryck. Tillsammans med brun, svarta knästrumpor och ett par svarta Jeffrey Campbell på fötterna. Håret var utsläppt och hängde fritt runt henne ansikte, ögonen hade hon sminkat. Jag ska inte ens gå in på detaljer för jag har ingen aning om vad hon gjort, det såg bra ut och hennes ögon sken utav nyfikenhet och glädje. 

   Samtalet gled in på mina fans och mitt hår som tagit en förändring men som jag nu gömde bakom en mörkblå beanie. Elvis kopplade snart över till ett röstsamtal som tydligen var från ett fan via telefonen, jag lyssnade på hennes söta ord över hur mycket hon uppskattade allt jag gjorde och hur mycket hon inte bara älskade mig utan också min musik. Jag gav tacksamma ord tillbaka och sa att hon betydde precis lika mycket för mig. 

   ”Det där var fantastiskt” kommenterade jag när det var avslutat. 

   ”Precis, det är extra häftigt eftersom hon är blind. Man får ett helt annat perspektiv, de kan inte se någonting de bara hör” sa Elvis och fick de andras mumlande instämmanden. 

   ”Hon bryr sig inte hur ditt hår ser ut” skämtade Danielle bredvid mig och skrattade. Jag log. 

   ”Precis, hon bryr sig inte. Hon gillar mig för musiken och det... det är det som är viktigt” fortsatte jag. 

Vi befann oss nu backstage för Ellen och showen skulle snart dra igång, jag hade redan fått ansiktet sminkat för att det inte skulle skina i tv rutan. Mitt hår var även fixat och nya klädesplagg var på min kropp. Penny låg i soffan med Bubble liggandes på bröstet. Jag log åt synen, hon sjöng lågt på någon låt medan hennes huvud åkte fram och tillbaka med vad jag gissar i takt till musiken. 

   ”15 minuter tills det är dags” Scooter klev in i rummet med mobilen i högsta hugg, jag nickade uppfattande. ”åh, Penny? De undrar om du har lust att komma ut också, efter en stund såklart. De vill rikta in samtalet på händelsen vid restaurangen. Skulle det vara något du skulle vara bekväm att göra eller vill du att vi inte ska lämna några kommentarer?” Penny slutade genast mumlade innan hennes redan stora ögon blev ännu större. 

   ”Jag? Där ute? I tv?” frågade hon och Scooter nickade till svars. ”ehm... Jag antar att det är okej, jag menar det är ju inte direkt något hemligt. Så visst” Scooter nickade och försvann ut genom dörren. Penny lyfte genast bort Bubble och la ner honom i soffan, jag såg frågande på henne. 

   ”Är du säker?” frågade jag osäkert, hon gick bort till mig i stolen innan hon satte sig i mitt knä. Jag la genast armarna runt hennes midja och höll henne på plats. Hon nickade försiktigt. 

   ”Blev lite ställd bara” mumlade hon och jag såg en aning bekymrat på henne innan jag böjde mig mot henne innan jag placerade en kyss på hennes mjuka kind. 

   ”Det kommer gå bra, Ellen är riktigt rolig och brukar aldrig få någon att känna sig obekväm eller pressa en på att svar om hon märker att man inte vill” försäkrade jag henne och hon log snett. 

   ”Det tror jag säkert, jag älskar henne. Hon har den bästa talk showen, har bara aldrig varit på tv förut. Trodde inte det skulle hända heller” påpekade hon och jag skrattade. 

   ”Vem tror att de någonsin ska vara med på tv?” frågade jag och hon ryckte på axlarna. 

   ”Daniela” svarade hon enkelt och fick mig att skratta. 

”Forbes Magazine har gjort vår nästa gäst den mäktigaste 19-åringen i världen, snälla välkommen ut min vän Justin Bieber!” jag stod och i backstage precis vid ingången till scenen och lyssnade efter min presentation. Mannen med micken nickade och jag drog ut mina läppar i ett leende innan jag klev ut och börja gå mot Ellen som ställt sig upp. Publiken tjöt och skrek när de fick syn på mig och jag höjde handen i en hälsning till dem innan jag kramade Ellen. 

   Vi intog våra platser i de röda fåtöljerna som alltid står på scenen och skriken fortsatte fylla lokalen, roat började jag trumma lite på fåtöljs armen medan Ellen tog tag i tidningen som hon presenterat med mig och låtsades läsa. Jag skrattade roat innan jag ännu en gång vinkade till publiken, Ellen fortsatte med tidningen och låtsades visa något innan hon med ett skratt vek ihop den. 

   ”Okej, okej!” försökte hon. ”det där är...” 

   ”VI ÄLSKAR DIG JUSTIN!” hördes det från publiken och Ellen skrattade. Det blev sedan tillräckligt tyst för att hon skulle kunna höras.

   ”Okej, tack Justin det var alltid vi hade tid för” skämtade hon och jag skrattade, jag spelade med och skakade hennes hand och började resa på mig. Men satte mig ner igen. 

   Skriken dog ut helt och Ellen började prata, hon uttryckte sig om hur roligt hon tyckte det var att jag och Will Smith var i samma avsnitt då jag spenderat och spenderar fortfarande mycket tid med hans familj. Jag svarade roat vad det hela handlade om och hon skämtade som vanligt till det hela. 

   ”Men i alla fall, jag är så stolt över att du är på Forbes framsida” sa hon och tog upp tidningen ännu en gång. 

   ”Tack så mycket” kommenterade jag med ett leende och såg på tidningen. Publiken bröt genast ut i höga tjut och applåderade högt. 

   ”Men du är också, du är väldigt involverad. Du är inte en sådan, som du vet har någon som gör allt för dig. Du vill faktiskt vara delaktig i mötena så du vet vart dina pengar går till och vart de tar vägen” jag nickade instämmande medan hon pratade. 

   ”Ja, jag tar mig tid att faktiskt boka möten med min affärsansvarig och min advokat, så jag faktiskt lär mig saker som har en betydelse” 

   ”Som vad!?” utbrast Ellen och fick publiken att skratta, jag följde genast deras exempel. 

   ”Men du vet, för mig så... x minus c upphöjt till 2, när kommer jag använda det? Så istället har jag möten med dem och... Du vet, kan det viktigaste” förklarade jag. 

   ”Yeah, för jag aldrig till den här dagen och jag är 53 år gammal behövt använda mig utav x minus c upphöjt till 2. Aldrig i en konversation eller befunnit mig i en situation när det har kommit på tal” 

   ”Nej, precis” kommenterade jag. 

   ”Okej, låt oss prata om din bil som du fick förra gången du var här. Den här riktigt coola bilen som-” 

   ”Fisker” la jag till och hon nickade. 

   ”Fisker, precis. Nu se vad du har gjort med den här bilen” fortsatte hon. ”det är så coolt” skärmen bakom oss visade upp en bild på bilen. Den nu chrome färgade bilen. ”den ser fantastiskt ut!” 

   ”Yeah, tack” jag såg på bilen och log. 

   ”Och paparazzis kan inte ta foton för att det bara reflekteras i lacken...” 

   ”De bara får sina egna ansikten på bild, yeah” svarade jag roat och publiken applåderade högt. 

   ”Okej, så Penny gillar bilen?” frågade hon plötsligt och jag fick anstränga mig för att inte spricka upp i världens leende vid hennes namn.

   ”Yep” svarade jag istället och publiken skrattade. 

   ”Och ni brukar gå på restaurang ofta?” frågade hon och jag ryckte generat på axlarna och visste att det var dags för Pennys entré snart. Ellen skrattade kort. ”men senaste gången ni gick så slutade det inte så lyckligt eller hur?” 

   ”Nep” svarade jag kort ännu en gång. 

   ”Ska vi ta och ta ut henne så hon kan få berätta” jag vände mig om när musiken som alltid börjar spelas när en ny gäst kommer ut och såg hur hon tog ett steg innan hon vände sig om och höll ut handen. Det såg ut som att hon upprepade ”nej, nej, nej” innan hon nickade och började gå igen. Hon hade ett leende på läpparna och min blick gled över hennes kropp, hennes långe ben, hennes smala midja. Hon hann ta några steg innan Bubbles fluffiga kropp kommer efter henne, ännu en gång stannade hon och upprepade rörelserna hon gjort tidigare. Bubble backade några steg och satte sig ner, hon såg stint på honom innan hon gick sista biten fram till oss. Jag log roat och ställde mig upp tillsammans med Ellen. Penny gav Ellen en kram och mig ett leende innan hon satte sig i fåtöljen som ställts fram. 

   ”Vem hade du med dig?” frågade Ellen nyfiket och såg förbi oss och bort mot platsen som Bubble lydigt satt kvar. 

   ”Det är min hund Bubble” svarade Penny med tindrande ögon. 

   ”Han är välkommen fram om du vill” försäkrade Ellen. 

   ”Är du säker?” hon nickade glatt. Penny vände sig om i fåtöljen och såg på Bubble som nu viftade kraftigt på svansen. ”jah kom då!” genast blev det fart på den lilla filuren och han sprang ut på scenen innan han hoppade upp i hennes famn. Hon skrattade och klappade hans kropp. Han sniffade nyfiket runt innan han klev upp på armstöden och gick över till mig istället. 

   ”Hej, killen. What’s up?” hälsade jag och han nosade runt innan han satte sig ner. 

   ”Herregud, han är ju bedårande” utbrast Ellen och böjde sig fram i sin fåtölj, Penny log stolt mot sin hund. ”vad var det han hette?” frågade hon igen. 

   ”Bubble” svarade Penny. ”Bubble” mumlade Ellen medan hennes ögon låg fastklistrad på hunden. 

   ”Tillbaka till ämnet” sa hon sedan och lutade sig tillbaka. ”ganska... hemska bilder har spridit sig över medierna” på skärmen dök en bild upp på Penny, hon sprang bort från gruppen med händerna upp för ansiktet. Sedan växlade det till en annan där man såg att tårarna rann och hennes ena öga var tillräckligt mycket öppet för att man skulle kunna se hennes blodröda ögonvita. På den sista bilden låg hon ner på marken i fosterställning och händerna hårt trycka mot ansiktet. Jag grimaserade vid synen. Penny skrattade nervöst bredvid mig. 

   ”Det blev lite för mycket med alla kameror” kommenterade hon sedan. 

   ”Vad är det som pågår?” frågade Ellen och höjde armen mot skärmen. 

   ”Vi var på väg att lämna och behövde ta oss förbi massa paparazzis, jag som aldrig har varit med om det tidigare visste inte hur starkt ljuset blir när alla fotar samtidigt. Mina ögon, tog då stor stryk. Som man såg en aning på den andra bilden var att mina ögon blev fullständigt röda, det sved något fruktansvärt och jag trodde huvudet skulle gå i två” förklarade hon.

usch o blä o fy o euk! känner mig inte nöjd alls... vill inte ens läsa genom det... tyckte inte om detta kapitel... det ä hemskt random... o nä... men vad tyckte ni?? KOMMENTERA! ♥

ps. det där med live chat o sådant kommer mer i nästa kapitel.