Previous:  ”japp, han är supersöt” svarade jag och såg upp på honom. Han log innan han böjde sig ner och kysste mig, jag la mina armar runt hans nacke och han slappnade av innan han la sig ovan på mig. Vi låg där och kysstes tills Justin lutade sig bakåt och såg in i mina ögon.

”jag kommer att sakna dig” mumlade han.

”vad?” frågade jag.

”nej, inget” svarade han fort och satte sig upp. Jag satte mig långsamt upp.

”jo, vad är det?” frågade jag.

”ehm… jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men…”

 

---

 

  

”vad, Justin?” uppmanade jag oroligt när han tystnade och fortsatte inte på sin mening. Han såg upp på mig med en sorgsen blick, nu började jag bli riktigt orolig. Skulle han göra slut med mig!? Men han lovade ju!

”vad?!” utbrast jag nu lite panikslagen. Han grepp tag i mina händer och suckade. Jag stirrade panikslaget på honom, han öppnade munnen. Här kommer det!

”jag ska på turné i 3 månader” sa han snabbt, jag satt stel och såg på honom.

”vad?” frågade jag.

”jag åker på söndag” svarade han och tittade in i mina ögon. En lättnad rann genom mig över att han inte skulle lämna mig, men sedan gick det upp för mig vad han menade. Mina ögon tårades.

”3 månader?” viskade jag. Han nickade, jag slängde mina armar runt hans hals och kramade honom hårt. Tårarna rann sakta nerför mina kinder, efter att spenderat 6 veckor med varandra och lite till, till att inte se varandra på Gud vet hur länge smärtade i bröstet på mig.

”jag kommer sakna dig” viskade jag. Hans armar runt mig spändes hårdare och han borrade in sitt ansikte i mitt hår.

”jag kommer att sakna dig också” svarade han.

 

*

 

De sista dagarna innan han skulle åka försökte vi spendera så mycket tid tillsammans som vi kunde och innan vi visste ordet av det var det söndag morgon. Jag satte mig trött upp i sängen och gnuggade mina ögon, jag såg ut genom fönstret och suckade. Idag skulle han åka ifrån mig… lämna mig i 3 månader…

Jag reste mig från sängen och gick in i badrummet, tog en snabb dusch och klädde mig i ett par tjocka tights tillsammans med en lång vit t-shirt med tryck, över drog jag min grön, gråa jacka. På huvudet satte jag min svarta hatt medan jag lät håret hänga fritt, jag drog till mig min väska från sängen och svingade upp den på min axel. Jag gick ner till köket för att äta frukost. En lapp låg på bordet.

 

”Daphne, vi har åkt för att stor handla inför julbaket. Vi kommer hem runt fyra kanske. Hälsa den trevlige unge mannen Justin, kramar mamma.”

 

Han hade verkligen gjort ett gott intryck på dem, i fredags hade vi bestämt att det var dags för mina föräldrar att träffa honom så jag hade tagit med honom hem för att äta middag med oss. Pappa hade blivit glatt överraskad över hans sätt att artigt hälsa med ”Mr” och ”Mrs”, tills mamma hade bett honom säga Charlotte istället. När vi hade satt oss ner för att äta hade pappa genast börjat fråga honom lite om sig själv men han hade inte mycket att fråga.

”vi vet ju redan allt om dig, vi har blivit välinformerad under det senaste året” hade han sagt och sneglat på Loll som ogenerat hade sett på Justin. Justin hade lett stort och skrattat smått, jag skakade roat på huvudet åt minnet.

Han hade sedan artigt skakat pappas hand när det var dags för honom att åka hem och vänligt tackat mamma för maten, hon hade lett stort och sagt att det var trevligt att träffa honom. Igen. Jag hade otåligt väntat på att de skulle lämna hallen för att jag skulle kunna säga hejdå till honom, när de väl gick in i vardagsrummet hade jag vänt mig mot honom och han log stort mot mig.

”det gick ju bra” hade jag sagt.

”tror du jag klarade testet?” hade han sedan frågat. Jag hade skrattat och nickat med huvudet.

”det tror jag” hade jag mumlat innan jag kysste honom, vi hade stått där en stund tätt ihopslingrade och glömt lite vart vi var någonstans tills pappa hade ropat.

”vi hör er! Dags att säga god natt, Daphne” jag hade generat skrattat till och Justin öppnade ytterdörren, gav mig en snabb kyss innan han gick mot sin bil.

Jag rostade två mackor och satte mig vid bordet för att vänta. 3 månader… det var lång tid. Jag suckade när mina ögon tårades igen, jag orkade inte gråta. Jag skulle gråta tillräckligt mycket på flygplatsen, efter frukosten skulle jag gå hem till Justin för att följa med till flygplatsen för att där säga hejdå. Brödrosten plingade till och jag hoppade högt i stolen, jag reste på mig och gick fram för att plocka upp dem.

Jag åt mina mackor i långsamt tempo och dagdrömde mig in i en annan värld, när jag hade stoppat i den sista brödbiten i munnen gick jag upp och borstade tänderna. Jag knöt på mig mina svarta Dr. Martens kängor och satte sedan ett bar runda solglasögon på nästippen då jag sett att solen lös på himlen. Jag låste dörren och började gå bort mot Justin hus, jag spatserade lite och sparkade nonchalant på en sten som studsade en bit fram på gatan.

 

 

Kamerorna blixtrade och fansen skrek. Vi trängde oss genom massan med hjälp av Kenny och andra säkerhetsvakter, jag förstod inte hur han orkade med allt det här. Jag såg upp på honom och hans läppar var hårt igen pressade, då slog det mig. Han hade ju klaustrofobi. Jag tittade medlidande på honom och kramade hans hand. Från någonstans i massan hördes både Justins namn ropas med även mitt.

”Daphne släng dig i väggen!” ”Justin titta hitåt!” ”Justin!” ”Vi älskar dig, Justin!”

Vi kom in på flygplatsen och vakterna försökte hålla fans och paparazzis utanför. Vi slog oss ner i några stolar för att vänta på att hans plan skulle komma, jag lutade mig mot honom och la mitt huvud mot hans axel. Han la sin arm runt mina axlar, högtalaren sprakade till och en kvinnoröst började prata.

”nu är Gate 4 öppen, jag upprepar nu är Gate 4 öppen” sedan tystade högtalaren. Jag suckade och reste på mig, Justin grepp tag i sin väska och reste sig efter mig. Vi gick bort mot Gate 4 där resten av hans crew stod, vi stannade en bit bort för att säga hejdå utan att alla öron. Jag såg upp på honom med tårfyllda ögon.

”jag…” började jag men rösten övergav mig, jag vände ner blicken i marken. Tårar rann nerför mina kinder, Justin strök bort dem med sina tummar. Jag såg återigen upp i hans ögon och såg att även hans ögon var glansiga, han riktade sin blick neråt men jag la mina händer på hans kinder och gjorde så han tittade på mig igen. En tår rann nerför hans kind, jag snyftade till när jag såg tåren och slängde mina armar runt honom innan jag tryckte mig hårt mot honom.

Hans armar slöt sig om mig och kramade mig lika hårt tillbaka, jag snyftade återigen till och lutade mig bak. Nu rann tårarna nerför båda våra kinder, jag lutade mig mot hans ansikte och tvekade lite. Det befann sig många fans och paparazzis här, skulle jag? Men det beslutet fattade Justin åt mig genom att snabbt trycka sina läppar nästan desperat mot mina.

”Justin!” ropade någon bakom hans rygg. ”Justin, vi måste gå!” Justin släppte mina läppar och tittade in i mina ögon.

”jag älskar dig” viskade han.

”som jag älskar dig” viskade jag tillbaka. Jag släppte honom motvilligt och behövde smekta honom lugnande över handen för att han skulle släppa taget om mig.

”vi ses innan du vet ordet av det” sa jag lugnande. Han såg ner mig och skakade motvilligt på huvudet, jag smekte hans kind.

”du måste gå, så du inte missar ditt flyg” fortsatte jag.

”Justin!” ropade de igen. Justin började långsamt ta ett steg bort från mig innan han vände sig om och gick bort mot dem med nedsänkt huvud. Jag såg hur hans ryggtavla försvann bort, jag vände mig om för att börja gå bort mot ingången.

”Daphne!” ropade någon bakom mig. Jag vände mig snabbt om igen och såg Justin komma springande.

”en sista” sa han innan han kysste mig. Jag kysste honom tillbaka och log mot hans läppar.

”så gå nu” sa jag sedan och log mot honom. ”jag klarar mig”

”jag älskar dig” sa han innan han gick bort mot sin gate igen.

---

 åh, ledsamt med hejdån. :( men de måste ju finnas för att det ska finnas ett ''hej'' eller hur? ;P

Vad tycks? fortsätt med kommentarerna, ni är jättegulliga. :D