”Vilken är din naturliga hårfärg?” frågade Nolan och jag log. 

   ”Brunt, mörk brunt. Som Chaz typ” svarade jag och pekade på Chaz hår. 

Chaz Perspektiv. 

Jag kisade med ögonen och såg ut över de gröna kullarna, jag fingrade frånvarande på glaset mellan mina händer. Penelope satt med knäna upptryckta på bröstet och hakan vilande på toppen, jag drog in ett djupt andetag innan jag lutade mig tillbaka. 

   ”Din... eller vår är det väl nu... i alla fall, vår pappa kom hem till oss och mamma kallade ner mig till köket. Jag var minst sagt förvånad över att se honom sittandes i vårt kök, de bad mig sätta mig ner. De båda verkade spända och betedde sig mycket konstigt i varandras sällskap. Först trodde jag att det hade hänt dig något eftersom din... vår... pappa bestämde sig för att hälsa på. 

   ”Dem började berätta att det var något mycket viktigt de behövde få sagt innan de började berätta någon historia om ett par, ett par som fick ett barn, en son. De döpte honom till Chaz, allt var frid och fröjd men de kände snart att föräldraskapet tärde på deras förhållande. När de sedan fick ett till barm, en dotter och döpte henne till Penelope så blev det nog. De klarade inte att vara tillsammans igen, de skiljde sig. Mannen tog dottern och kvinnan tog sonen, mannen flyttade snart med dottern till Winnipeg där han gifte om sig kort efter. Där han fick en ny son, Jesse.

   ”Jag stirrade på dem en lång stund innan jag frågade om de båda rökt gräs tillsammans innan de kom för att prata med mig. De påstod att de var fullt allvarliga, nästan en timme fick de sitta och upprepa sig själv innan det tillslut sjönk in. Mitt liv var en lögn” tystnaden bredde ut sig mellan oss, efter det hade jag inte velat se på någon utav dem. 

   ”Hur var det för dig? På vilket twistat sätt berättade dem för dig?” Penelope fnös. 

   ”Med mig var det rakt på som gällde, som att dra av plåstret fort för att det tydligen ska göra mindre ont” hon himlade hånfullt med ögonen medan hon skakade på huvudet. ”de gav inte mig någon fin, uppbyggd historia, utan de var mer ‘Penelope, Stacey är inte din riktiga mor, Jesse är endast din halvbror, ditt liv är en lögn och du är släkt med Somers’. Jag började skrika på pappa, anklagade honom för att också vara fake, kanske inhyrd. Därefter ringde jag Justin och här har jag bott sedan dess. Bodde du kvar hemma?” jag skrattade ironiskt. 

   ”Nej, fem minuter och jag var packad och klar inför att bo hos Ryan. Har faktiskt inte pratat med varken mamma eller pappa... inte ens Candice” sorgset skakade jag på huvudet vid tanken på min lillasyster, tja min andra lillasyster. ”det är så sjukt och tänka på... Jag har helt plötsligt tre syskon och inte ett. Okej, två halvsyskon och ett helsyskon men i alla fall. Jag menar Jesse är ju också min halvbror nu och Candice är din halvsyster...” rabblade jag innan jag plötsligt tystnade, jag sneglade försiktigt på Penelope som satt stel och stirrade framför sig. 

   ”Herregud... Jesse, han... han blir ju din... din... också” sa hon sedan osammanhängande, jag nickade långsamt på huvudet. 

   ”Jesus... detta är så vrickat” stönade hon därefter och begravde ansiktet bland sina knän. Återigen kunde jag bara nicka. Det var på riktigt vrickat... om jag inte vetat bättre skulle jag tro att vi var med i ett avsnitt utav Punk’d eller i smyg var med i någon såpopera som man såg på eftermiddagarna för att det absolut inte fanns något bättre att se på.

Spencers Perspektiv. 

”Jag kan inte direkt säga att jag är förvånad att dem är syskon” sa Ryan och fixade med kepsen som han hade på huvudet, alla satt vi samlade i Justins kök medan vi väntade på Chaz och Penny som satt sig på baksidan för att prata. Jag var så irriterad på Pennys familj, jag menar kunde de aldrig ge henne ett break. På riktigt lixom? Jag har varit med vid alla tillfällen då Penny gråtit ögonen ur sig på grund utav olika familjeproblem och så ska de komma och dumpa detta på hennes axlar också. Justin kliade sig i nacken medan han såg frånvarande ner i bordsskivan framför sig. 

   Jag hade nog aldrig mött två personer som passade så bra ihop med varandra som Penny och Justin, dock inte från hur de lever - för där var de långt ifrån lika varandra - utan till personligheten och sinnet. De förstod varandra på en nivå som ingen aning kunde nå, de behövde endast se på varandra för att föra en konversation. Deras blickar sa allt och det kunde både vara fascinerande men också en aning läskigt att vittna till. Som om Penny hör min inre tankebana kom hon tillsammans med Chaz in i köket, Justins blick flög genast till henne och hon till hans. Efter några få höjningar utav ögonbrynen och dragningar på läpparna hade dem just fört en tyst konversation. Fascinerande och läskigt, check! 

   ”Allt lugnt, bro?” frågade sedan Ryan när Chaz slagit ner sig bredvid honom, Penny hade tagit plats i Justins knä och han lagt armarna om hennes midja. Chaz nickade. 

   ”Insåg plötsligt att jag har tre syskon...” sa han sedan, Ryan drog roat på läpparna åt honom och Nolan klappade honom på axeln. Min blick vandrade över till Penny som lagt huvudet på Justins axel, hennes läppar rörde sig svagt och snart vinklade Justin på huvudet innan han gav henne ett lågt svar. De må vara söta och gjorda för varandra, men herregud... 

   ”Vi går och byter om” sa hon sedan och hoppade ner från hans famn, han ställde sig upp efter henne och de flätade samman sina fingrar. Först nu slog det mig att Penny endast var iklädd en stor t-shirt - som jag gissar är Justins - och Justin hade ett par basketshorts på sig. 

   ”Åh, kom på bättre ursäkter om ni vill ha ensam tid hörni! För den där sög, så himla genomskinlig” utbrast Ryan, Nolan och Mitch skrattade genast instämmande medan Chaz endast såg illa till mods. Jag skrattade dock åt Penny som genast rodna medan Justin endast himlade med ögonen. 

   ”Vi ska klä på oss, Ryan!” utbrast hon fort. 

   ”Nä, håll käften Ryan jag vill inte höra” avbröt Chaz fort när Ryan tänkt ge henne svar på tal, detta fick mig att skratta högt. Stackars Chaz, lillasyrran och bästa vännen. 

Penelopes Perspektiv. 

”Ryan och hans humor” muttrade jag när vi kom in i sovrummet, Justin skrattade bakom mig. 

   ”Han kanske inte har helt fel dock...” i nästa sekund var jag uttryckt mot väggen och Justin hade sin pannan pressad mot min. ”... kanske behöver vi ett hemligt ord” 

   ”Så det tycker du?” han bet mig i läppen innan han nickade försiktigt. ”tja... franska skulle vi ju kunna använda oss utav, fast inte medan Spencer är här. Hon kan lika mycket som vi” jag lindade armarna runt hans nacke innan jag tryckte läpparna mot hans. 

   Iklädd en blommig, axelbandslös topp, kjolen Justin köpt mig igår och vita strumpor med spetskant tillsammans med ett par öppna, gula Jeffrey Campbell skor. Håret hade jag satt upp i två bollar på vardera sida utav huvudet medan jag lät en bit utav luggen hänga fritt, det såg ut som två Mimmi Piggs öron. Jag vände och vred på huvudet framför spegeln innan jag skrattade till, ögonen var målade i en mörkblå färg som var kantat utav grön och gul, lösögonfransar, eyeliner och mascara. 

   Väl klar gick jag fram till sängen där jag plockade upp Bubble som gnällde till innan han gosade in sig vid min hals. En gäsp slapp ur mig vid synen utav hans sovande figur, jag slöt ögonen och la huvudet ligga mot hans lilla kropp medan jag fortsatte gå. 

   ”Så vad händer idag?” frågade jag när jag klev in i köket, jag öppnade ögonen men lät huvudet ligga. Runt köksön stod Justin, Ryan och Spencer. 

   ”Faktiskt så ska några från crewet kommer över ikväll, vi tänkte grilla” jag sken genast upp i ett leende. 

   ”Ja, vad mysigt. Det blir roligt” svarade jag och Justin log nöjt. 

   ”Guuuuurl, vad är det du har på dig? Är det en...?” Spencer såg med ett höjt ögonbryn och armarna i kors på mig medan hon noga ögnade min kjol, jag log och nickade. Därefter flämtade hon högt innan hon slog handen över munnen. ”shut up!” utbrast hon sedan.

   ”På riktigt!?” i nästa sekund stod hon framåtlutad en centimeter från kjolstyget och stirrade på kristallerna. ”oh my God” hörde jag henne mumla. ”när i hela friden köpte du den här!? Hur köpte du den!?” 

   ”Jag fick den i födelsedagspresent utav Justin igår, vi åkte till hennes butik” Spencers haka föll innan hon långsamt snurrade runt för att stirra på Justin som nonchalant ryckte på axlarna men mycket snart spred sig ett leende över hans läppar. 

   ”Oh, you’re good” sa hon och pekade på honom, jag skrattade lågt åt henne. 

”ROSA MARSHMALLOW GRIS! GRATTIS!” jag snurrade runt och sken upp i ett brett leende innan Alfredo lagt armarna runt min midja och lyft upp mig i luften innan han tog några steg framåt. 

   ”MEXIKANSKA VÅRRULLE! TACK!” svarade jag lika exalterat innan jag skrattade. In i köket klev också Scooter, Allison, Carin, Dan, Ryan Good, Kenny och Moshe. Alfredo släppte ner mig på golvet och jag log glatt upp mot honom. 

   ”Hur är läget?” han ryckte nonchalant på axlarna. 

   ”Oh, du vet. Det gamla vanliga bara. Själv?” jag viftade med handen som för att säga att allt var bra. En snabb hälsning bland alla nya gäster och jag var tillbaka hos Justin, jag slingra armen runt hans midja och han la armen runt min axlar. 

   ”Allt okej?” frågade han lågt och jag nickade glatt. 

   ”Jag älskar dig” sa jag sedan så bara han kunde höra medan jag sträckte på kroppen. 

   "Jag älskar dig också” han hann svara innan jag mjukt kysste honom. 

 

Jag skrattade högt tillsammans med resten utav bordet, middagen var äten och småpratet hade lagt sig över bordet. Ljuslyktor hängde i träbalkarna över altanen och tända ljus stod på bordsskivan fyllt med tomma tallrikar och halvfulla glas. Justin hade suttit bredvid mig för någon sekund sedan man ursäktade sig plötsligt, efter honom följde strax Dan och jag rynkade svagt på pannan men lät det vara. En harkling hördes från kort sidan utav bordet och jag såg genast upp, på två barstolar satt Justin och Dan med en varsin gitarr i händerna.

   ”Jag vet att din födelsedag redan är över men jag har en sista sak att ge dig” jag såg med stora förvånad ögon på Justin som rätade till gitarren i famnen. ”låten är skriven helt till dig” därefter såg han på Dan och de började spela ackord på strängarna. 

   "You sit in the bathroom and you paint your toes

I sit on the bed right now and I sing you a song

It's not always easy, but somehow our love stays strong

If I can make you happy, then this is where I belong

   And I'd just like to say

I thank god that you're here with me

And I know you too well to say that you're perfect

But you'll see, oh my sweet love, you're perfect for me"

   Med tårar i ögonen och hängande haka såg jag ner på berlock armbandet och fann genast hjärtat. Det är samma, tänkte jag. Det som han sjöng står i hjärtat. 

   "I know all your secrets, and you know all of mine

You're always here to hold me up when I'm losing my mind

I wish that I was stronger so that I had more to give

I'll share everything I have and we'll find a way to live

   And I'd just like to say

I thank god that you're here with me

And I know you too well to say that you're perfect

But you'll see, oh my sweet love, you're perfect for me

   Even after all this time, nothing else I ever find

In this whole wide world can shake me like you do

Its true that something so sublime that there aren't words yet to describe

The beauty of this life I've made with you

   And I'd just like to say

I thank god that you're here with me

And I know you too well to say you're perfect

But you'll see oh my sweet love you're perfect for me

   And I know you too well to say you're perfect

But you'll see of my sweet love you're perfect

Oh my love I swear you're perfect

Yes I promise, you're perfect for me"

   Jag var fort uppe på fötterna, tårarna rann längst mina kinder men leendet var stort på mina läppar. Han hann knappt ställa ifrån sig gitarren innan jag slängde armarna om honom och tryckte honom mot mitt bröst. 

   ”Jag hoppas verkligen det där är glädje tårar och inte ledsna tårar för att du tyckte låten sög” mumlade Justin vid mitt öra, jag skrattade till och lutade mig tillbaka för att kunna se på honom. 

   ”Skojar du med mig? Jag älskade den, jag älskar dig. Herregud... Jag vet inte vad jag ska säga förutom att jag älskar dig. Så mycket” jag skakade på huvudet åt hur otroligt mycket känslor som flödade innan jag böjde mig fram och kysste honom. 

   ”Jag älskar dig också, you’re perfect for me” 

awww... jag älskade Jenelope där i slutet. xP hahahahah, men där kom sista presenten för Pennys födelsedag. 

vad tycks?? tyckte ni om det?? KOMMENTERA! era åsikter betyder allt, motiverar o inspirerar. ♥ puss&kram. 

   ”Är det? På riktigt? Ska vi se på Peter Pan!?” utbrast jag ivrigt. ”den Peter Pan?” roat nickade han på huvudet och jag vände mig exalterat mot bioduken igen där Wendy redan var på gång och berätta historier för sina bröder. And now, Peter Pan, you shall die. To die would be an awfully big adventure.

 Med huvudet i hans knä låg jag på filten, Justin satt upp med armarna som stöd bakom sig och blicken fäst på horisonten. Min födelsedag var över och en ny dag låg framför oss, den uppätna frukosten stod bredvid oss och Bubble låg ihoprullad och såg på oss. 

   ”Vad tänker du på?” frågade jag och lät fingrarna smeka över hans underarm, han såg ner på mig och ett leende bredde ut sig. Han satte sig upp så han inte behövde armarna längre och började lätt fingra med ena handen i mitt hår. Han öppnade munnen för att svara på min fråga när hans mobil som låg bredvid honom vibrerade, genast grep han tag i den och la handen runt den för att skymma skärmen från solen. Glädje spelade i hans ögon och jag såg frågande på honom. 

   ”Är snart tillbaka” sa han sedan innan han böjde sig ner och kysste mig fort. Nu mer förvirrad än någonsin lyfte jag på huvudet för att han skulle kunna ställa sig upp.

   ”Vart ska du?” frågade jag, han endast vred på huvudet och gav mig ett leende medan han skynda in i huset. Jag ryckte tillslut på axlarna och la mig ner igen, jag slöt ögonen och lät solen värma mitt ansikte. Kvällen igår hade varit lika perfekt som resten utav dagen varit, vi hade sett på hela filmen och härliga barndomsminnen kom flödande tillbaka till mig.

   Ivrigt hade jag frågat efter Justins åsikt efteråt och han hade sagt att han tyckte den var bra, dock att det var tråkigt att han inte kunnat stannat med de andra barnen i verkligheten. Jag hade suckat instämmande och svarat att jag hoppas varje gång att han ska ändra sig och stanna istället, men att det aldrig händer. En skugga föll över mig och jag log men behöll ögonen slutna då jag visste att det var Justin som var tillbaka. 

   ”Är det här du ligger, tjockis?” mina ögon flög genast öppna när de välbekanta rösten nådde mina öron, den välbekanta rösten som tillhörde ingen mindre än min allra bästa vän, Spencer. 

   ”Spencer?” jag såg upp frågande och såg hennes leende ansikte stå ovanför mig.

   ”Överraskning!” utbrast hon sedan och slog ut med armarna. ”grattis i efterskott” 

   ”Spencer!” fort kom jag upp på fötterna och slängde mig i hennes famn, hon skrattade innan hon la armarna om mig och kramade tillbaka. ”oh my God, hur kom du hit!? När!?” utbrast jag sedan och grep tag i hennes axlar för att kunna se på henne. 

   ”Imorse, Justin såg till att jag flög ner väldigt tjusigt” svarade hon och jag skrattade innan jag drog in henne i en tight kram igen. 

   ”Åh, jag har saknat dig så mycket. Det är inte klokt” 

   ”Jag har saknat dig också” jag log och släppte taget om henne, jag böjde mig sedan ner och plockade upp min tallrik och la den ovan på Justins innan jag tog våra glas. 

   ”Kom vi går in. Bubble!” tillsammans med Spencer - som plockat upp filten - gick vi runt poolen och bort mot altandörrarna. 

   ”Snacka om lyx” mumlade hon medan hon lät blicken svepa över baksidan, jag skrattade men nickade instämmande. ”och här har du bott och tjockat dig i en hel vecka redan!?” jag himlade med ögonen. 

   ”Kanske...” svarade jag sedan och hon skrattade lågt, vi klev in i vardagsrummet innan jag ledde vägen intill köket. ”så hur länge stannar du?” frågade jag medan jag ställde disken på bänken innan jag böjde mig ner för att öppna diskmaskinen, jag hörde hur Spencer satte sig ner på en utav stolarna. Jag ställde in tallrikarna innan jag sträckte på mig för att gripa tag i glasen. 

   ”Söndag, har fortfarande skola du vet” påpekade hon och jag återigen himlade med ögonen åt henne medan jag stängde maskinen. Hennes retsamma leende rann dock av hennes ansikte innan hon såg oroat på mig. ”hur går det för dig? Har du pratat något med dina föräldrar? Jesse?” frågade hon sedan bekymrat. 

   Jag suckade trött och lutade mig mot diskbänken. ”nej, jag har inte pratat med mina föräldrar men jag har pratat med Jesse. Igår faktiskt, han önskade mig grattis” berättade jag och log, hon nickade. 

   ”Chaz då?” frågade hon sedan försiktigt, jag skakade sorgset på huvudet. ”det är fortfarande galet att det visade sig att ni två var syskon. Jag menar, ni är ju inte ens speciellt lika!” 

   ”Nej, kanske inte. Men om jag ställde mig bredvid honom, tog bort allt smink och hade min naturliga hårfärg så kanske man skulle se likheterna” påpekade jag och hon nickade tillslut instämmande. 

   ”Så... har du?” frågade hon efter en stund och jag skakade försiktigt på huvudet igen. 

   ”Jag har tänkt ringa men jag... tänk om han är arg. Tänk om han inte vill ha något med mig att göra efter att han fått reda på det” Spencer fick genast det där blicken som skvallrade om hur urlöjlig hon tyckte jag för tillfället var. Jag såg ner i bordskivan och suckade igen. 

   ”Varför skulle jag vara arg på dig för?” jag vände genast på huvudet och såg med chockerade ögon bort mot dörren - från hallen intill köket - där jag fick se Chaz stå lutad mot dörrkarmen med armarna i kors. Förgäves försökte jag säga någonting men blev ståendes tyst. ”ja, jag var arg. Lika arg som jag gissar du också var men jag kom över det, nu är jag bara ledsen. Men jag är inte ledsen över att jag fick reda på att du är min lillasyster, det är ju fantastiskt. Jag är ledsen över att de ljög om det så länge” fortsatte han och tog ett steg från dörren. ”det förvånar mig inte ens att du är släkt med mig så bra som vi först klickade. Du har alltid känts som en lillasyster till mig så det var ingen större förändring” vid det här laget hade jag fått igång rörelseförmågan och tagit de få stegen fram till honom för att sedan lägga armarna om honom. Han var inte arg. 

   ”Hej, Chazie” hälsade jag sedan med ett skratt mot hans axel. 

   ”Hej, Penilop” svarade han och jag skrattade igen. Jag lutade mig sedan bort från honom för att få se hans leende. ”så, lillasyrran har fyllt 17 va? Hon håller på att bli stor” jag himlade med ögonen. 

   ”Inte ska du väl bli en sådan där extremt överbeskyddande storebror?” 

   ”Kan du slå dig i backen på att jag kommer, tur att du redan har en pojkvän annars skulle jag behöva spöa skiten ur killar dagligen. På tala om det, måste jag sätta upp nya regler för Biebs” sa han och innan jag hann protestera hade han redan lämnat köket.  

   ”Han är ju fasen värre än Hector” hörde jag Spencer säga bakom mig innan vi båda sprang efter honom, jag såg hur han tog sig in i vardagsrummet och jag sprang fortare. 

   ”Du skulle bara våga!” utbrast jag när jag såg hur han öppnade munnen, jag nådde fram till honom och hoppade upp på hans rygg. 

   ”Ah! Jag har en parasit på ryggen” jag hörde skratten som fyllde rummet. 

   ”Parasiten kommer inte släppa för än tjocksmocken håller sin käft stängd!” försvarade jag mig med och han rätade på sig, med mig fortfarande hängandes på honom. Han vände huvudet mot mig och jag kisade hotfullt med ögonen. Tillslut suckade han och höll upp händerna i ett tecken på att han gav upp. 

   ”Okej då” svarade han. ”men bara för att vi är här för din - i och för sig redan förbi passerad - födelsedag, men okej” jag log tacksamt innan jag släppte mitt grepp på honom och ställde mig på egna ben. 

   ”Tack kära broder” han flinade nöjt. Jag vände sedan blicken mot soffan där Spencer nu slagit sig ner bredvid Justin som satt med Bubble i sin famn, bredvid honom satt Ryan med ett roat flin. Nolan och Mitch satt även dem i soffan och ett brett leende spred sig över mina läppar vid deras bekanta ansikten. 

   ”Så ställ er nu bredvid varandra så får vi se om det finns några likheter!” utbrast Spencer efter en stunds tystnad. Vi både suckade i synk och la armarna i kors över bröstet. 

   ”Whoa, jag tror vi har hittat en redan” utbrast Ryan, resten skrattade roat tillsammans med honom. Jag såg genast på Chaz som såg tillbaka på mig innan vi samtidigt lät armarna falla. 

   ”Hm...” sa sedan Spencer och la huvudet på sned medan hon granskade oss från topp till tå, nervöst skruvade jag på mig utav allas blickar som låg på mig. ”det finns små detaljer men jag håller med dig. Om du hade din naturliga hårfärg så kanske ni skulle se mer lika ut” 

   ”Vilken är din naturliga hårfärg?” frågade Nolan och jag log. 

   ”Brunt, mörk brunt. Som Chaz typ” svarade jag och pekade på Chaz hår. 

åååååh här kommer Chaz Co. hahahaha, vad tycks?? hoppas ni gillade det. =) 

KOMMENTERA! de betyder allt för mig. puss&kram. ♥

   ”Va? Vad?” frågade jag förvirrat och han suckade trött. 

   ”Vad är det som distraherar dig så?” han la frågande armarna i kors. 

   ”Jo, Pennys födelsedag är om tre dagar, den 14:e” jag släppte pennan. ”och jag försöker tänka ut vad jag ska ge henne...”

 Penny började säkert misstänka att jag överansträngde mig genom arbetet så mycket tid som jag spenderade i studion under de tre dagarna innan hennes födelsedag. Men om jag ska vara helt ärlig la jag ingen som helst krut på mitt album under de dagarna, alla mina tankar var hos henne. 

   ”Är allt klart?” frågade jag Scooter som nickade innan han gav mig en tumme upp. 

   ”Åk hem och sov nu, hon börjar säkert undra vart du tagit vägen” jag nickade instämmande innan jag sa hejdå till alla som var kvar i studion. Väl i bilen satte jag in nyckeln och startade motorn, vagt frånvarande satt jag och nynnade på den nyskapta melodin som hörde ihop med de betydelsefulla orden. 

”Penny!?” ropade jag in i huset, snart hörde jag fötter mot golvet innan hon uppenbarade sig. Klädd i myskläder bestående utav en stor collagetröja som jag gissade var min, shorts och ett par knästrumpor. Hennes händer syntes inte på grund utav de långa ärmarna men det fick henne att bara se tusen gånger sötare ut. Hon sprack upp i ett leende när hon fick syn på mig innan hon med skuttande steg kom fram där jag stod och klev ur skorna.

   ”Hej, jag trodde nästan du bestämt dig för att övernatta i studion” sa hon, jag log innan jag kupade hennes ansikte i mina händer innan jag fort tryckte läpparna mot hennes. 

   ”Nejdå, men vi var på slutspurten till en låt och tänkte att vi lika gärna kunde stanna och göra klart den” jag smekte med tummarna över hennes kinder.

   ”Oh, är det något man får höra?” 

   ”Inom sinom tid” svarade jag roat och hon fick en besviken blick, inom sinom tid, snarare inom snar framtid...

Penelopes Perspektiv. 

Jag sträckte nöjt på mig i sängen medan jag gosade in ansiktet i kudden som doftade starkt utav Justin. Jag letade efter Justins varma kropp som normalt sett brukar ligga precis bredvid mig varje morgon, men till min besvikelse hittade jag bara tomrum och jag höjde på huvudet från kudden. Sedan slog det mig, jag fyllde 17 år idag. Jag blev 17 år gammal. Jag föddes för 17 vårar sedan på denna specifika dag. Tråkigt nog kände jag mig inte på något sett annorlunda, inget kändes speciellt eller som om att jag åldrats. Jag rullade runt bland lakanen och såg upp i taket innan en gäsp slapp ur min mun. Mina tankar gled genast iväg till vart Justin kunde befinna sig när dörren öppnades intill sovrummet och han klev in, fort slöt jag ögonen och låtsades sova igen. 

   ”Kom då” sa Justin lågt och jag förstod genast att han måste pratat med Bubble. Snart hördes Justins mjuka stämma när han började sjunga ”ja du må leva” och jag log. Jag gnuggade mig i ögonen innan en gäsp slapp ur min mun och jag satte mig upp. Justin satt nu ner på sängkanten med Bubble sittandes framför sig. ”grattis på födelsedagen babe” sa han sedan och böjde sig fram, jag log innan jag slapp la armen runt hans nacke och våra läppar möttes. 

   ”Tack” mumlade jag tillbaka.

”Wow, nu är jag mätt” jag la en hand över min proppfyllda mage och Justin log roat, han böjde sig sedan fram och kysste mig fort. 

   ”Är du redo för presenter?” frågade han sedan och höll sig några centimeter från mina läppar. 

   ”Har du köpt något till mig? Det hade du inte behövt” 

   ”Vad pratar du om? Klart jag behövde, du förtjänar att få allt och lite till i födelsedagspresent” insisterade han innan reste sig från stolen och försvann ut ur köket för att sedan komma tillbaka med en stor box. Jag såg storögt på boxen han ställde ner framför mig. 

   ”Vad i hela friden har du köpt?” frågade jag och han skrattade innan han ryckte på ena axeln.

   ”Öppna så får du se” jag rev bort presentpappret och fann en låda, jag ställde mig på knä på stolen innan jag lirkade av locket. Mina ögon vidgades genast vid synen och min haka föll, omedvetet tappade jag locket till marken och den landade med ett högt brak. 

   ”Oh my God, är detta vad jag tror det är?” utbrast jag och slet tillslut blicken från innehållet för att stirra på Justin som såg på med mig förväntansfulla och nyfikna ögon. 

   ”Om du syftar på att det är medel som kan skapa blod, så ja då är det precis vad du tror a-” innan han hann avsluta meningen slängde jag mig av stolen innan jag lindade armarna runt hans hals och drog in honom i en ben krossar kram. ”okej, okej. Jag kan inte andas” med ett generat skratt släppte jag på taget om hans hals innan jag istället kysste honom. 

   ”Tack, tack, tack, tack. Du vet inte hur länge jag har letat, det finns inte att få tag på någonstans! Hur fick du tag på det!?” Justin log nöjt innan han ryckte på axlarna. 

   ”Jag har mina kontakter” skämtade han och jag skrattade. 

   ”Detta kommer bli så grymt, jag har alltid behövt använda mig utav röd ögonskugga eller ketchup eller röd målarfärg, allt möjligt för att få en liknelse till blod... oh my God!” jag hoppade på stället likt en treåring på julafton, Justin höjde på ena ögonbrynet som för att säga ”ketchup, på riktigt?”. Jag skrattade och himlade med ögonen. ”okej, nu när du har lugnat dig. Se under” 

   ”Finns det mer?” utbrast jag med hängande haka ännu en gång innan jag gick tillbaka min stol. Jag lyfte ur flaskorna och satte nöjt ner dem på bordet. Med rynkad pannan såg jag ner på en kvadratformad ask, jag tog försiktigt upp den och lyfte den sametsklädda asken innan jag öppnade locket. En flämtning lämnade min mun när jag såg det silvriga berlock armbandet, försiktigt strök jag över de olika berlockerna.

   ”De är från vår tid tillsammans” hörde jag Justin säga lågt bredvid mig, jag granskade då berlockerna noggranne och såg en gunga och tänkte genast på den gången Justin skrämt mig när jag varit ute med Bubble. En tutu kjol, från den gången Justin fascinerat tagit ut alla min kjol och täckt hela mitt sovrums golv med dem. En klacksko, för alla gånger jag krampaktigt hållit i Justins arm för att jag valt att ha klackskor mitt i vintern. Ett öga, något vi båda älskade mest hos den andra. Ett par som promenerade hand i hand. Med tårar i ögonen granskade jag alla berlockerna som representerade olika minnen från olika stadier i vårt förhållande.

   Tillsist såg jag på hjärtat som reflekterades i ljuset från diamanterna och skapade regnbågar på mina fingrar. Försiktigt tog jag hjärtat mellan mina fingrar innan jag öppnade den, i häpnad såg jag på det lilla svartvita fotot som var prydligt inlagt. Ett foto på mig och Justin, vi hade spenderat hela dagen ute med Bubble och hittat en bänk, han hade insisterat på att få ta ett kort på mig då han påstått att mina ögon strålande i ljuset.

   Jag hade himlat med ögonen men tillslut gett med mig, efter några kort fnittrade jag och han böjde sig fram innan han placerade en kyss på min kind. Jag log och hörde det bekanta ljudet från kameran och insåg att han tagit ännu ett kort. Kortet låg nu i det lilla hjärtat. 

   ”My sweet love, you’re perfect for me” med vördnad läste jag den snirkliga orden på berlockens insida och fick blinka bort tårarna i ögonen innan jag svalde klumpen i halsen. Jag slog ihop asken innan jag var i hans famn igen, jag tryckte ansiktet mot hans hals i ett försök att inte börja gråta. 

   ”Jag älskar dig, så mycket” sa jag sedan innan jag pressade läpparna mot hans. 

   ”Jag älskar dig också, mer än du anar” jag snyftade till. 

   ”Tack, du är perfekt för mig också. Jag vet inte vad jag gjorde för att förtjäna dig” jag skakade försiktigt på huvudet medan jag såg in i hans ögon. 

   ”Det är snarare tvärtom här baby, inte vad du gjorde utan vad jag gjorde för att förtjäna dig?” jag skrattade lågt åt honom innan jag himlade med ögonen, alltid skulle han få mig att ses som den bättre i vårt förhållande. 

Jag satt i sängen och klappade Bubble medan jag väntade på att Justin skulle bli klar i duschen, solen sken in genom sovrumsfönstret och kastade ljus över möblerna. Värmen här i LA var en utav de bästa sakerna med denna stat, ingen snö här inte. Plötsligt öppnade sig dörren intill badrummet och ut klev Justin iklädd ett par jeans som hängde lågt på hans höfter och en handduk som han torkade håret med. Vattenpärlorna låg fortfarande på hans bröst och rann längst hans magrutor. Tatueringarna som prydde hans skinn fick honom att enbart se ännu sexigare ut och jag bet mig i underläppen innan jag var fort framme hos honom.

   Han hann endast få en glimt utav mig innan jag hade honom upptryckt mot väggen i badrummet och mina läppar pressade mot hans. Han stod chockad för en stund innan han kysste mig tillbaka, jag flätade in mina fingrar i hans våta hår och kände hur han släppte handduken till golvet innan han la händerna på min midja. Jag tryckte in tungan i hans mun och masserade hans med min, ett svagt stön kom från Justins hals. Hans händer sökte sig ner till baksidan utav mina lår innan han lyfte upp mig på sina höfter, genast virade jag benen runt honom medan jag fördjupade kyssen ännu lite till.

   I nästa sekund var det min rygg som var pressad mot väggen och Justin upptryckt mot mig mellan mina ben. Han drog sig plötsligt bort med ett högt smack och lutade andfått pannan mot min. 

   ”Vad var det där för?” andades han fram. ”inte för att jag klagar” jag log. 

   ”Du är bara för sexig för att inte röra” svarade jag med en axelryckning innan ett flin spred sig över mina läppar, Justin skrattade roat. 

   ”Så det säger du” jag bet mig i läppen innan jag nickade.

   ”Absolut” svarade jag medan jag lät handen smekte över hans nyckelben, ner till över hans bröst innan jag stannade precis nedanför hans navel. Han slöt ögonen innan han begravde ansikte vid min hals, jag log och lutade huvudet åt sidan när jag kände hans läppar mot min hud. 

   ”Du är bra på att distraheras” mumlade han och jag rynkade svagt på pannan.

   ”Från vad?” andades jag fram. 

   ”Vi måste klä på oss” svarade han endast. ”varför?” 

   ”Så mycket frågor, dagen är späckad utav event” sa han medan han släppte ner mig på golvet. ”så det är bäst du sätter lite kläder på din vackra kropp” med ett snärt på min rumpa gick han ur ut badrummet. Jag fnissade lågt åt honom. 

 

Iklädd ett par tunna strumpbyxor, mönstrade så att det från håll såg ut som endast knästrumpor med olika kända byggnader från olika länder vid toppen. Tillsammans med ett par shorts i blå, rosa, lila space mönster och en svart, topp/bh med svarta kristaller pryda på. Justins armband satt runt min handled och mina ögon var sminkade i en somrig gul färg tillsammans med orange, svart och vitt. Med håret hade jag tagit de främsta slingorna vid ansiktet och sedan flätat dem innan jag förenade de vid mitt bakhuvud. Gick jag ut i hallen där Justin redan stod reda för avfärd, jag knöt på mig mina blommiga Dr. Martens innan jag log mot honom. Hans blick svepte över min kropp. 

   ”Jag borde egentligen inte ens tillåta dig att ta ett steg utanför detta hus” suckade han. ”någon kanske tar dig” jag skrattade generat, innan jag öppnade dörren och gick ut. Solen sken högt på himlen och jag satte mina Ray Bans framför ögonen, Justin ledde oss till en utav garagedörrarna och snart satt vi fastbältade i hans vita Lamborghini. Justin satte nyckeln i motorn och vred om, genast brummade den till liv. Han gasade ut på vägen och ljudet från motor fick det att sprida gåshud över min hud, det var så häftigt. 

   ”Vart ska vi?” frågade jag nyfiket efter en stund.

   ”Åh nej, tro inte att jag tänker avslöja något. Det är en överraskning” buttert la jag armarna i kors över bröstet och såg ut genom fönstret. 

Vi stannade vid en gata och Justin vände sig med ett leende mot mig, förvirrat såg jag mig runt på gatan.  

   "Vi behöver gå en bit” sa han åt min frågande minn, jag nickade och klev ur bilen. Ute på gatan såg jag Kenny och Moshe komma gående, jag log glatt mot dem och de vinkade. Jag gick runt bilen och fram till Justin som log innan han la händerna över mina ögon, förvånat la jag händerna på hans.

   ”Vad-” började jag. 

   ”Du får inte se något än” hörde jag han mumla vid mitt öra, jag fnittrade till och snart började han leda oss framåt, i blindo gick jag och fasade över att jag skulle snubbla över något. Dock försökte jag trösta mig med att Justin inte skulle låta det hända eller i alla fall vara där för att fånga mig. 

   ”Justin?” frågade jag tillslut när jag tyckte vi gått för länge.

   ”Snart” svarade han. ”det är värt väntan” jag drog in ett andetag innan jag släppte ut det. En dörr öppnades och jag kände hur solen försvann och lukten utav nytt fyllde min näsa. ”är du redo?” frågade han i mitt öra, jag nickade ivrigt på huvudet och hörde hur han skrattade lågt innan hans händer lämnade mitt ansikte.

   Jag blinkade flertal gånger med ögonlocken för att låta ögonen anpassa sig till den plötsligt starka ljuset. Min blick svepte sedan över rader och rader utav puffiga, glittriga tutu kjolar, på en skylt stod det i stiliga bokstäver 'Barbara Karpinska'. Jag snurrade långsamt runt med hakan bokstavligen nere vid golvet och ögonen på gränsen till att ploppa ur. Justin stod med ett flin på läpparna och armarna i kors. 

   ”Sk-Skojar du... med mig?” han skakade på huvudet. Jag vände mig om igen och lät ännu en gång blicken svepa över rummet innan jag gav ifrån mig ett ivrigt läte. ”herregud, inser du... shit” utbrast jag medan jag lät handen röra den magnifika materialet. ”dessa kjolar är gjorde utav Barbara Karpinska! Barbara. Karpinska” 

   ”Ja, jag vet och jag gissar på att det har tusen gånger mer betydelse för dig än vad det har för... tja, någon annan” jag vände snabbt huvudet mot Justin och himlade med ögonen. 

   ”Ha ha” han skrattade roat. ”dem är så vackra, både utseendemässigt men även hur de är sydda och detaljerna” Justin hm:ade instämmande. 

   ”Men jag tror att de kommer se ännu bättre ut på dig” jag vände frågande huvudet mot honom, han såg på mig med ett höjt ögonbryn och väntade på att hans ords betydelse skulle klicka i min hjärna. 

   ”Vad... vänta, m-menar du... att jag...” han nickade långsamt för att bekräfta mina tankar. 

   ”Du får välja vilka du vill” sa han sedan och det var som att orden tog andan ur mig, det flimrade till framför ögonen på mig och benen blev till gelé. ”whoa, whoa babe” jag grep tag i Justins utsträckta arm och skakade på huvudet, det klarna för mig och jag slängde mig i hans famn. Jag vet inte hur många gånger jag kramade luften ur honom eller tjutit hur tacksam jag var över hans gåvor, men hur många gånger jag än gjorde det tänkte jag inte sluta. 

 

   ”Wow...” jag såg genom spegeln hur Justin klev in i rummet. Rummet bestod utav små omklädningsbås, i mitten utav rummet låg en ljus matta och en spegelvägg mittemot dörren som Justin kom in genom. Jag log generat åt hans minn, hans ögon som skannade vartenda centimeter utav min kropp. 

   ”Ser jag bra ut?” frågade jag och snurrade. Han nickade stumt och jag fnittrade. 

   ”Okej, jag köper den där till dig även om du vill ha den eller inte. Du ska ha den” han pekade på kjolen medan han såg allvarligt på mig, jag såg förvånat på honom innan jag skrattade. 

   ”Så jag tar det som ett ja?” svarade jag medan jag låtsades vara tveksam och Justin skrattade. 

   ”Du ser ut som en dröm” försäkrade han och stod nu precis framför mig, jag såg upp på honom och kände hur kinderna hettade. 

Vinden fångade de få hårslingorna som inte satt i min knut på huvudet, vi var hemma igen och hade legat ett bra tag nu ute i solen. Bubble låg nere vid mina fötter i solstolen och sov, som vanligt. Justin låg i stolen bredvid min med telefonen framför ansiktet och ögonen i smala springor på grund av solen som sken högt på himlen. Jag gissade att han besvarade de miljoner mentions han fick på Twitter varje dag. 

   ”Något nytt?” frågade jag och han vände genast ansiktet mot mig innan han log. 

   ”#happybdayPenny trendar över hela världen” han log stort med hela ansikte och jag höjde förvånat på ena ögonbrynet. 

   ”På riktigt?” frågade jag och hävde mig upp på armbågarna. Justin nickade. ”wow” kommenterade jag sedan och la mig ner igen på magen. Jag drog förvånat på munnen innan jag slöt ögonen, en liten gäsp slapp ur min mun. 

   ”Trött?” hörde jag Justin fråga, jag log innan jag skakade på huvudet. ”bra, för vi ska vara någonstans om en timme” jag öppnade genast ögonen och såg på honom. 

   ”Va? Vart ska vi?” frågade jag, Justin såg menande tillbaka på mig. 

   ”Har du inte lärt dig något från tidigare, jag tänker inte berätta. Det är en överraskning” jag fnös och himlade på ögonen. Jag fick sedan en busig idé och såg på honom med glittrande ögon, jag hävde mig upp på armbågarna igen innan jag reste mig ur stolen. Justin såg upp på mig, jag satte händerna på höfterna och höjde på ena ögonbrynet. 

   ”Är du säker på det?” frågade jag innan jag satte mig gränsle över hans höfter. Jag såg hur hans svalde. 

   ”På vad?” jag såg på honom med min mest förföriska blick medan jag bet på min underläpp. 

   ”Att du inte tänker berätta... oavsett vad jag gör?” jag böjde mig ner över honom tills våra ansikten var några centimeter från varandra. Ett hackigt andetag lämnade hans läppar medan hans underläpp trevade. Jag log slugt. Jag kysste mjukt och långsamt hans läppar, nafsade på hans underläpp när jag drog mig ifrån. Lät tungspetsen svepa över hans något öppna läppar, Justin gav ifrån sig ett frustrerat läte och jag log snett. Jag skulle precis ge honom en full ut 'make-out-session' när hans mobil ringde till, jag hoppade högt i hans famn likaså Justin.

   ”Herregud, du kommer bli min död” hörde jag han mumla, jag skrattade för mig själv medan jag reste mig upp samtidigt som Justin satte sig rakt och svarade i telefonen. Väl klar vände han sig till mig. ”bra försök, men jag tänker fortfarande inte berätta” jag såg tvivlande på honom. 

   ”Hm... fem minuter till och du skulle berätta dina mörkaste hemligheter om jag så bad dig” sa jag och han stod tyst en stund innan han ryckte på axlarna. 

   ”Kan du klandra mig för att ha en svag punkt när de gäller min flickvän och hennes sätt att... förföra svar fram ur mig?” han såg menande på mig och jag skrattade roat innan jag ryckte på axlarna. 

   ”Så länge det bara fungerar när jag gör det så är det lugnt” påpekade jag och såg på honom. Han såg på mig innan ett leende bredde ut sig på hans läppar, han gick fram till min solstol där jag satt. Han böjde sig ner så hans ansikte återigen var väldigt nära mitt, han lät läpparna spela över mina försiktigt medan hans hand smekte nerför min kropp. 

   ”Jag lovar, det är bara du. Lika mycket som det är bara jag...” svarade han med låg, raspig röst som skickade gåshud längst min kropp. Han drog sig ifrån och jag andades djupt in. "... som kan föföra dig" 

”Babe, är du klar?” jag såg upp och nickade, iklädd min skrik rosa klänning med lika rosa kristaller på överdelen tillsammans med svarta klackar stod jag framför spegeln i badrummet. Jag la ner kajalen på bänken och såg på mig själv, håret hade jag borstat och sedan skruvat lockarna runt fingrarna för att förfina dem. Ögonen hade jag gjort om, tagit bort dagens sminkning och istället gjort en ‘smokey eye’ sminkning som fick mina bruna ögon att bli mörkare. Jag vände mig om mot Justin som ännu en gång såg på mig med stora ögon, han själv var iklädd en vit t-shirt och en matchade rosa jacka till min klänning. Ett par svarta byxor och ett par vita supras med guld nitar på fötterna. Håret i sin vanliga sving och ett guld halsband runt nacken. 

   ”Vi matchar” utbrast jag och när jag kom fram till honom och grep tag i hans jacka. Han log. 

   ”Du ser väldigt vacker ut” smickrade han och jag log tacksamt. 

   ”Tack, du ser mycket stilig ut” svarade jag innan jag böjde mig fram och kysste honom. Justin stönade plötsligt frustrerat. 

   ”Nu får vi åka innan det slutar med att jag har sönder din klänning” jag såg förvånat på honom men innan jag hann ge honom ett svar grep han tag i min hand och drog med mig genom huset. 

   Justin körde genom staden och lamporna svischade förbi utanför, fundersamt satt jag och tänkte på vart vi var på väg någonstans. Vad Justin hade planerat nu då, han hade redan gett mig en perfekt dag. Jag fingrade på berlockerna på armbandet och log lyckligt, han var speciell min Justin. A real keeper. 

   ”Okej, jag tar inga chanser den här gången. Jag vill inte göra dig illa igen” jag såg upp och såg att vi stannat, Justin räckte mig ett par solglasögon. Jag lutade mig mot fönstret och såg upp på byggnaden utanför, med stora upplysta röda bokstäver stod det ’Staple Center’. Jag tog emot glasögonen medan jag stumt såg på honom, vad gjorde vi här? 

   Jag satte solglasögonen framför ögonen innan Justin klev ur bilen, innan jag hann reagera var han vid min sida och öppnade dörren. Jag log upp mot honom och tog emot hans hjälpande hand, Moshe var bakom honom och längre bort hörde jag det välbekanta klickande från kameror. Justin flätade samman våra fingrar och ledde mig mot ingången, med fascinerade ögon såg jag på den maffiga byggnaden med glas fasad. 

   ”Justin?” frågade jag när vi var inomhus, jag tog av mig solglasögonen och gav tillbaka den till honom. Han log men gav mig inget svar, han ledde mig genom korridorer och jag märkte till min förvåning att stället var tomt. Hur kunde det inte vara folk här? Var det inte alltid det? ”varför... varför är det ingen här?” Justin vände på huvudet och log. 

   ”Det är bara vi, för ikväll är det bara vi” jag såg med häpnad på honom, var han seriös? Jag var precis på väg att ifrågasätta när jag lät bli, jag behövde inte veta. Njut bara, sa jag till mig själv. Tillslut stannade han vid en dörr och grep tag i handtaget, han öppnade innan han svepte med armen mot öppningen i ett tecken på att han ville att jag skulle gå först. Med ett leende gick jag fram och in genom dörren, ett steg in och min haka föll. I mitten utav rummet, eller snarare salen, stod ett bord dukat för två. Tända ljus. 

   ”Ha-Har du gjort det här?” frågade jag och vände mig tillbaka mot honom, han log och gick fram till mig. 

   ”Allt för dig” sa han sedan med en axelryckning och log bedårande. Han grep tag i båda mina händer innan han drog med mig bort till bordet, som en riktig gentleman drog han ut stolen åt mig innan han gick runt och satte sig mittemot mig. 

”Har jag sagt att jag älskar dig?” frågade jag medan Justin tog mig till ännu en sak han hade planerad. Middagen var äten och jag hade aldrig ätit något så utsökt, det smälte i munnen och jag kunde inte haft bättre sällskap. Justin vände på huvudet och såg på mig innan han log. 

   ”Jag älskar dig också” svarade han och kramade min hand. Han drog sedan plötsligt in mig i sin famn och kysste mig, jag log mot hans läppar innan jag la armarna om hans nacke. ”kom nu, det börjar snart” mumlade han efter en stund. Bakom dörren han öppnade döljde sig en biosalong, förvånat såg jag mig omkring, vad i hela friden? 

   Förvirrat följde jag efter och satte mig ner i sätet bredvid Justin, jag vände mig om och skulle precis fråga honom vad vi gjorde här när den välbekanta jordgloben kom upp på skärmen innan ‘Universal’ gled fram. Jag stängde munnen och riktade min uppmärksamhet bioduken där jordgloben försvann och en himlen dök upp, jag väntade förväntansfullt innan det alltför välbekanta ’P’:et blev klarare och klarare. Jag flämtade högt när det sedan stavades ‘Peter Pan’ under, jag vände mig genast mot Justin som log stort.

   ”Är det? På riktigt? Ska vi se på Peter Pan!?” utbrast jag ivrigt. ”den Peter Pan?” roat nickade han på huvudet och jag vände mig exalterat mot bioduken igen där Wendy redan var på gång och berätta historier för sina bröder. And now, Peter Pan, you shall die. To die would be an awfully big adventure.

W... O... W! o.O långtkapitel.se hahahahah, men här är i alla fall den nya versionen o det utspelade sig lite annorlunda. tyckte det blev bättre, vad tyckte ni?? 

KOMMENTERA!! vill verkligen veta vad ni tycker om den nya... jag har jobbat hårt på det. 

ps. dock har jag inte läst genom det, har inte tid nu... ds. 

PREVIOUS:    ”Nej, det gör vi inte. Det är bara hemligt” svarade jag innan jag hoppade upp på bänken bredvid spisen. Justin vände sig mot kastrullen igen, ljuset från lampan kastade skuggor över hans ansikte och fick hans ögonfransar att se dubbelt så långa ut. Plötsligt slog en tanke mig som jag log snett åt. 

   ”J'ai parlé à vos fans aujourd'hui et ils m'ont dit que vous pouvez apparemment française” (jag pratade med dina fans idag och de berättade att du tydligen kan franska).

Justin såg genast upp från kastrullen men stora ögon och höjda ögonbryn. Han stod så för ett ögonblick innan ett leende spred sig över hans läppar. 

   "C'est vrai, mon grand-père et grand-mère m'a appris quand j'étais petit et donc je suis allé à l'école française avant je suis passé à un Anglais" (det stämmer, morfar och mormor lärde mig när jag var liten samt så gick jag i en fransk skola innan jag bytte till en engelsk) svarade han och jag nickade gillande. 

   "Mon papa peut français et je l'ai donc étudier à l'école. Cela peut être notre langage secret... si ce n'est pas pour que nous aller en France ou quelqu'un dans notre environnement peut également être" (min pappa kan franska och så studerar jag det i skolan. Detta kan bli vårt hemliga språk... om det inte är så att vi åker till Frankrike eller någon i vår omgivning också kan) jag tiltade fundersamt på huvudet medan Justin skrattade och nickade. 

   "Okej, hörni!? Skryt lagom med kunskaperna! Alla kan inte flytande franska i det här rummet" utbrast Alfredo tillslut och slog ut med armarna. Jag fnittrade roat. 

   "Et revint, tout ce qui se dit en français n'est pas répété pour quelqu'un en anglais. OK?" (och kom igen, allt som sägs på franska upprepas inte för någon på engelska. Okej?) påpekade jag och ignorerade Alfredo. 

   "Faire face" (deal) svarade han och jag log nöjt. 

   "Återigen, hemligt" sa jag sedan till Alfredo som trumpen plutade med läpparna. 

   "Åh, kom igen!" gnällde han, Zayn och Niall skrockade roat. 

   "Du ska inte gnälla!" påpekade Justin från zinken där han nu hällt ner nudlarna i ett durkslag. "som du och Selena retades med mig för att bara ni och inte jag kunde spanska" fortsatte han sedan och slog med durkslaget mot kanten för att få bort ännu mer vatten. Jag såg menande på Alfredo som bara himlade med ögonen innan han fick något surt i blicken. 

   "Prata inte om henne, that backstabbing..." muttrade han sedan. "se till att du inte slutar med att göra samma sak. För jag tycker om dig, din rosa marshmallow gris!" utbrast han sedan och pekade menande på mig, genast höll jag upp händerna i en avväpnande gest. 

   "Skulle aldrig hända" försäkrade jag honom och han log nöjt. Justin kom tillbaka med kastrullen och ställde den på spisen igen innan han böjde sig fram och placerade en kyss på min kind. Jag fnittrade lågt och kände hur kinderna hettade. 

   "Mat!" sa sedan Justin högt, Niall slängde sig genast från sin stol och var först framme vid spisen. 

   ”Åh, mat, mat, mat, mat” upprepade han uppspelt, jag skrattade och gled ner från bordet och gick ut från köket och bort till sovrummet. Jag grep tag i datorn och tog den i famnen innan jag återvände in i köket där de redan tagit en varsin skål med varm mat. Jag tog nonchalant ett grönt äpple från fruktskålen och satte mig till bords bredvid dem. 

   ”Så vad har du gjort idag då?” frågade Justin när han tuggat ur maten och svalt. Jag tog en tugga på äpplet innan jag tuggade och svalde. 

   ”Ehm... jag hade en live chat, du vet? Mm, precis. Så jag har svarat på massa frågor” Justin nickade. ”de bombarderar min twitter också, helt galet ju. Jag visste inte ens att man kunde fråga så mycket” 

   Justin skrattade roat. ”vad frågade de då?” 

"What did they ask?"

   ”Whoa, allt möjligt” jag suckade trött. ”massa om dig, men jag valde att hålla mig till ytliga saker. Ville inte bli för personlig” jag la upp en armbåge på bordet och tog ännu en tugga utav mitt äpple. ”och det var det många utav, personliga frågor alltså. Jesus” killarna skrattade. 

   ”Kan du då förstå när de faktiskt frågar sådant när de står framför en?” frågade Zayn, jag såg upp på honom innan jag svalde. Besvärad utav bara tanken. 

   ”Godnatt people!” ropade jag innan jag gick bortåt genom huset. 

   ”Godnatt Penny!” hörde jag till svar och log snett, jag kom in i sovrummet och hörde snart steg bakom mig. Jag grep tag i nederdelen till collagetröjan innan jag drog den över huvudet, jag gick fram till sängen där t-shirten jag sovit i under nätterna låg. Fingertoppar strök över min nakna rygg och min hud knottrade sig genast vid beröringen, jag drog tröjan över huvudet innan jag vände mig om för att se in i Justins bruna ögon. 

   ”Gör du mig sällskap?” frågade jag och höjde försiktigt på ena ögonbrynet. Han log.

   ”Snart” mumlade han sedan och böjde på nacken, jag sträckte på kroppen och höjde handen innan jag kupade den över hans kind. Vår läppar möttes, lust spred sig fort genom min kropp från den enkla gesten. Jag la genast båda armarna runt hans nacke innan jag tryckte mig mot hans kropp, han la händerna på mina höfter och jag kände hur hans fingrar försiktigt klämde till. 

   Jag nafsade lätt i hans underläpp och hans läppar särades, jag tiltade fort huvudet åt sidan och drog lätt med tungan över hans. Han stönade lågt in i min mun. Jag drog mig ifrån med ett smack innan jag fort återanslöt mina läppar tills hans, jag vet inte vad det var med mig men jag hade plötsligt ett stort behov efter hans närhet. Behov efter känslan han gav mig inuti. Han flätade in sina fingrar i mitt nu utsläppta hår och tryckte mitt ansikte närmre. Jag grep tag i hans tröja och drog med honom bakåt, mina ben slog i sängkanten och jag la en hand runt Justins nacke.

   Utan att separera på våra läppar la vi oss ner i den mjuka sängen, jag slet läpparna från hans innan jag fortsatte kyssa nerför hans käkben och hals. Ett svagt stön slapp ur hans läppar och hans händer sökte sig neråt innan de slapp in under min tröja. Fjäderlätta smekningar över min mage innan han kupade mitt ena bröst i sin handflata, nu var det min tur att stöna. Han masserade det försiktigt medan han höjde på huvudet och hans läppar var snart pressade mot mina igen. Mina händer började treva över hans kropp och jag drog upp hans tröja, Justin stod vad jag ville och reste på sig för att sedan slita av sig tröjan. 

   ”Vi har... fortfarande gäster... i huset” fick han fram medan han kysste över min hans och ner mot mina nyckelben. 

   ”D-De klarar si-sig... en stu... stund till” andades jag fram, sensationen inombords gjorde det nästan omöjligt att prata. Vi rullade runt i den breda sängen så jag satte gränsle över Justin jeansbeklädda höfter och hade hans ansikte mellan mina händer medan jag hårt och intensivt kysste hans läppar. Han besvarade mina läppar med samma passion och ivrighet, samma känsla som fyllt mig den gången vi spenderat ensamma hemma hos Justin fyllde mig nu. Jag kunde känna hur han växte under mig och gned mig långsamt mot honom. 

   ”Jesus!” utbrast han och slängde bak huvudet, Justins händer föll till mina höfter innan han grep tag i dem och rullade med sina egna höfter samtidigt som han tryckte ner mina mot sig. Denna gång var han inte den enda som stönade, dock pressade jag ner ansiktet mot hans axel för att inte - precis som Justin påpekade - gästerna i huset inte skulle höra. Våra andetag ökade i takt och min mun föll öppen medan vi fortsatte gnida mot varandra. 

   ”Justin...” flämtade jag fram, plötsligt drog han ner mitt ansikte mot sitt och tryckte in tungan i min mun. 

   ”Oh... my... God...” inuti mig drog det ihop sig, jag kunde känna det i magen innan jag med en sista rullning utav höfterna kollapsade över Justin medan njutningsvågor sköljde över mig. Justin andades lika andfått under mig innan han rullade runt så han låg mellan mina ben och upphöjd på armarna ovanför mitt ansikte. Han strök bort håret ur mitt ansikte. 

   ”Jag älskar dig” mumlade han sedan, jag log trött. 

   ”Jag älskar dig också” han log innan han böjde på nacken och placerade en mjuk kyss på mina läppar. 

Justins Perspektiv. 

Efter att gått in i badrummet och bytt om till mjukisbyxor, borstat tänderna och rättat till håret var jag klar att gå ut till killarna igen. Penny låg i sängen med Bubble ihoprullad bredvid sig och sov tyst, jag log och gick fram för att mjuk kyssa hennes panna. Jag såg på hennes rofyllda och fridfulla ansikte. Hennes handlingar för bara några minuter sedan förvånade mig, oskyldiga lilla Penny. 

   Kunde dock inte förneka att jag älskade vartenda minut utav det för det gjorde jag verkligen, mer än jag kunde beskriva i ord. Hur hon med en enda blick kunde få mig att tappa fattningen totalt. Jag skakade på huvudet, vad denna tjej gjorde med mig var ofattbart. Med en gäsp gick jag genom korridoren och bort mot vardagsrummet där killarna fortfarande satt fastklistrade vid tv skärmen där tv spelet fortfarande utspelade sig. 

   ”Vad lång tid det tog för dig då att säga godnatt” påpekade Alfredo som inte satt med en kontroll i händerna. Jag slog mig ner i soffan med en suck. 

   ”Bytte om och borstade tänderna också” svarade jag enkelt med en axelryckning. Alfredo höjde för ett ögonblick på ögonbrynen och jag bet ihop inombords för att inte avslöja vad som egentligen hänt med en enkelt hint i ögonen. Tillslut ryckte han på axlarna och jag andades diskret ut. 

*

Okej, så Penny fyller år om tre dagar, konstaterade jag för mig själv när jag satt vid bordet i studion med pennan i handen och den andra under hakan. Olika ideér kom upp i huvudet medan jag satt och tänkte. 

   ”Ey! Biebs! Lyssnar du?” jag ryckte till och såg förvånat upp på Scooter som knäppte med fingrarna framför mitt ansikte. 

   ”Va? Vad?” frågade jag förvirrat och han suckade trött. 

   ”Vad är det som distraherar dig så?” han la frågande armarna i kors. 

   ”Jo, Pennys födelsedag är om tre dagar, den 14:e” jag släppte pennan. ”och jag försöker tänka ut vad jag ska ge henne...”

o återigen, franskan kommer rakt av från google translate. så skyll inte på mig utan google! hahahaha, eftersom det är Alla Hjärtans Dag fick ni lite action där. fast fortfarande inte hela vägen. ;) 

vad tyckte ni?? KOMMENTERA! de förgyller verkligen mina dagar, tro inget annat. jag uppskattar vartenda lite ord som ramlar in bland kommentarerna ni ger. TACK! puss&kram.

ps. har inte läst genom det för jag hinner inte! ledsen. ds.

PREVIOUS:    ”Det blev lite för mycket med alla kameror” kommenterade hon sedan. 

   ”Vad är det som pågår?” frågade Ellen och höjde armen mot skärmen. 

   ”Vi var på väg att lämna och behövde ta oss förbi massa paparazzis, jag som aldrig har varit med om det tidigare visste inte hur starkt ljuset blir när alla fotar samtidigt. Mina ögon, tog då stor stryk. Som man såg en aning på den andra bilden var att mina ögon blev fullständigt röda, det sved något fruktansvärt och jag trodde huvudet skulle gå i två” förklarade hon.

Penelopes Perspektiv. 

”Okej, så nu sitter jag här i Justins kök och har denna live chat med er. Måste medge att det känns lite konstigt att sitta här alldeles ensam och prata med en dator skärm” sa jag och skrattade för mig själv. 

   ”Vart är Justin?” jag läste frågan i den lilla rutan under mitt ansikte och log. 

   ”Han är i studion för tillfället, jobbar hårt med sitt nya album. Ni har mycket att se fram emot” 

   ”Har du hört det?” jag skakade på huvudet. 

   ”Men hey, han är Justin Bieber. Jag förväntar mig inget annat” svarade jag och skrattade. Bubble gnydde nere på golvet, jag såg ner på honom. ”vad är det?” frågade jag, han la huvudet på sned. Jag log och böjde ner innan jag tog upp honom i famnen. ”ska du säga hej till alla fansen där ute” sa jag till honom. 

   Genast ramlade in massa kommentarer på hur söt han var och hur de älskade hans namn, jag log tacksamt mot kameran och släppte sedan ner honom på golvet igen. Fort sprang han iväg och hittade någon annan stans i huset att roa sig. 

   ”Hur träffade du Justin?” jag skrattade till. 

   ”Ehm... min familj flyttade till Stratford för sådär ett halvår sedan, jag började i skolan där och träffade Chaz. Men det var inte genom honom som jag träffade Justin, jag jobbade på ett dagis och han småsyskon var placerade där. Han kom sedan för att hämta honom och ja... det var så vi träffades” svarade jag sanningsenligt. 

   ”När grät du senaste?” jag tänkte efter om jag skulle vara 100% ärlig vid denna fråga.  

   ”Jag argumenterade med min familj förra veckan innan jag kom hit och det fick mig att gråta” svarade jag tillslut och log snett. 

   ”Vad hände?” 

   ”Det är svårt att förklara och jag vill inte gå in på detaljer för att det är väldigt personligt, men jag åkte hit för att få en paus och spendera lite tid med Justin” efter det ramlade det in fråga efter fråga, slumpmässiga om mitt liv eller frågor om rykten. 

   ”Tror du folk pratar skit om dig bakom dig rygg?” 

   ”Det tror jag definitivt att det finns folk som gör, haters finns överallt och det finns inget man kan göra för att komma bort från dem. Kommer alltid finnas personer som misstycker eller är allmänt avundsjuk... precis som denna person verkar vara” sa jag och menande en hat kommentar som rullade in. 

   ”Kan du några andra språk?” 

   ”Yes, jag kan såklart engelska men också franska” svarade jag med ett stolt leende. 

   ”Pratar du franska med Justin då?” jag skrattade åt frågan innan jag oförstående rynkade på näsan. 

   ”Näh... kan han franska? Visste jag inte... vi brukar hålla oss till engelska när vi pratar med varandra” svarade jag roat. ”men det ska jag komma ihåg!” 

   ”Har du någon kändis crush?” jag fnittrade lågt åt frågan. 

   ”Förutom Justin då?” skämtade jag först innan jag blev allvarlig. ”Zac Efron är ju alltid ett säkert kort... men jag tycker också att Jude Law är riktigt snygg” 

   ”Vad tycker du om One Direction?” 

   ”Ehm... dem är väl helt okej. Men jag är mer ett fan utav The Wanted” jag nickade för mig själv. Jag sneglade sedan ner på klockan och såg till min förvåning att klockan redan var fyra på eftermiddagen. ”men hörni, nu måste jag kila. Klockan är mycket ser jag och jag har saker att ta hand om. Men detta skulle kunna vara något jag gör ingen om ni skulle vilja” flera uppmuntringar ramlade in och jag log innan jag klickade av chatten och stängde av datorn. Jag tog sedan datorn i famnen och gick bort mot Justins sovrum där jag böt om till en utav mina bikinis, mönstrade underbyxor i rosa, orange, ljusblått och mörkblått tillsammans med en axelbandslös överdel i samma mörkblåa färg som de fanns på underdelen. 

   Jag släppte ut håret ur min tofs och lät det hängde ner över ryggen innan jag satte på min mina Ray Bans, lugnt spatserande gick jag genom huset och kom tillslut till altandörrarna. Jag öppnade ena dörren och klev ut i värmen, solen låg nu längre ner på himlen och började färgas orange. Jag la handduken på en utav solstolarna innan jag gick bort till poolen och sjönk ner vid kanten och stoppade ner benen i vattnet. 

Justins Perspektiv.

Musiken spelades högt ur högtalarna i bilen och skratten ekade. Niall och Zayn hade kommit förbi studion för att hälsa på och fick även höra en del ur albumet. De hade imponerat klappat mig på axlarna innan jag bjöd med dem hem, fick de chansen att träffa Penny också. Tillsammans med oss var också Alfredo som skrattade åt något Niall skämtat om, jag log roat och körde in på min gata. Huset var nedsläckt och tyst, jag körde in bilen i garaget innan jag stängde av motorn och vi alla föll i tystnad innan vi klev ur. Väl inne i huset ropade jag efter Penny, snart hördes tassar mot golvet och Bubble kom springandes ut i hallen. 

   ”Hej, killen” hälsade jag. ”vart har du Penny då?” frågade jag sedan och han skällde innan han trippade inåt i huset. Jag följde efter den lilla hårbollen och hörde hur killarna kom efter.

   ”Vem är det där?” frågade Niall med sin irländska dialekt och pekade på Bubble.

   ”Det är Bubble, Pennys hund” svarade jag och kastade honom ett leende. Bubble ledde oss till baksidan och jag gick nyfiket ut på terassen och såg ner mot poolen och gräsmattan, men rynkade pannan när hon inte syntes till. ”vad-” började jag fundersamt fråga när hon bröt genom vattenyta och klev upp ur poolen, mina ögon vidgades genast vid synen.

   Vattnet rann längst hennes kropp, huden lös gyllenbrun i solskenet och hennes hår låg slickat bakåt på hennes huvud och föll ner över hennes rygg. Hela rörelsen verkade gå i slow motion och jag stirrade på hennes sensuella kropp, på hennes bröst som guppade upp och ner vid hennes steg. På hennes ögon som fortfarande var slutna för att inte få in massa vatten. Plötsligt kändes byxorna tightare än innan, hon drog fingrarna genom sitt blöta hår och fick det att stå rufsigt runt ansiktet. Vad var det här? En reklam film för hur man sexigt kliver upp ur poolen och gör samtidigt sin pojkvän extremt sexuellt frustrerad!? Huh!? 

   Jag rycktes från mina tankar när jag hörde någon harkla sig bakom min rygg, fort vände jag på huvudet och fasade för att jag skulle få nackspärr. Niall och Zayn såg med roade blickar på mig medan Alfredo kliade sig i nacken. 

   ”Vi väntar där inne” sa Alfredo och killarna vände sig om och återvände in. Jag svalde och vände sedan huvudet mot poolen igen, nu hade Penny vänt sig om och fått syn på mig. Ett snett, extremt sexigt leende låg över hennes läppar och mina ögon vandrade ännu en gång över hennes bikini som smet om runt hennes former. Hon gick bort till en utav solstolarna samtidigt som jag gick nerför gången, hon grep tag i sin handduk och drog den över magen för att få bort vattendropparna. 

   ”Du är hemma” sa hon när jag nådde fram till henne, det enda jag kunde göra var att stumt nicka. 

   ”Ja-Jag har med mig... gäster” svarade jag sedan och knyckte med huvudet bak mot huset. Hon nickade innan hon tog ett steg mot mig, jag svalde och hon tog ett till steg så hon stod uttryckt mot min kropp. ”skön simtur?” nästan pep jag fram och hon skrattade lågt. 

   ”väldigt... jag var lite för... het” svarade hon medan hon såg upp på mig med ett roat leende. Hon la försiktigt huvudet på sned. ”är jag kall nu?” frågade hon sedan innan hon fattade tag i mina händer innan hon kupade dem över hennes rumpa, jag drog för andan innan jag klämde till hennes mjuka bakdel. 

   ”Jag tycker du är ganska het fortfarande” mumlade jag med slutna ögon och pannan lutad mot hennes, hon fnissade bedårande och jag kände hur hennes handflator smekte upp längst min framsida. Hon sträckte sedan på kroppen och hennes läppar kom någon sekund senare i kontakt med mina, en flämtning lämnade bådas läppar när de kom i kontakt och elektriska vågor flödade från den ena till den andra.

   Jag öppnade munnen samtidigt som henne och tiltade huvudet åt sidan, jag körde in min tunga i hennes mun och hon stönade mot mina läppar. Några ögonblick lyckades jag slita mig från hennes alldeles för frestande läppar och andfått luta pannan mot hennes igen. 

   ”Vi har gäster, får inte glömma det” påminde jag henne om, hon nickade roat. 

   ”Okej, kom igen då” svarade jag och flätade in sina fingrar med mina och drog med mig bort mot huset. ”ehm... jag går och duschar och byter om så kommer jag senare” sa hon, väl inomhus. Jag nickade förstående och böjde mig ner för att mjukt kyssa henne innan jag gick mot köket där jag hörde röster. 

   ”Oh, Bieber got some action” retades Alfredo så fort jag kom in i rummet, jag rynkade frågande på pannan och han nickade ner mot min tröja. Jag såg genast ner på plagget och såg att i stort sett hela mitt bröst och överdelen utav magen var blöt. Jag skrattade. 

   ”Kanske” svarade jag sedan och killarna nickade gillande, Niall och Zayn slog ihop knogarna.

Penelopes Perspektiv. 

Väl färdig duschad och påklädd i ett par avklippta tights - som nu såg mer ut som ett par korta cykelbyxor - en utav Justins collagetröjor, håret upp i tofs på huvudet och ett par gråa benvärmare som jag dragit upp till en kort bit under knäna och under hälen. Gick jag genom huset och bort mot köket, där inne var killarna i full gång att laga någon slags mat. Niall och Justin stod vid spisen medan Zayn satt uppflygen på diskbänken vid köksskåpen, Alfredo syntes inte till. 

   ”Är ni så inkompetenta att ni inte ens kan laga nudlar?” frågade jag när jag stod alldeles bakom dem och fått en glimt utav vad som befann sig i kastrullen, Niall skrek till i förvåning med Justin ryckte till och snurrade runt. Jag skrattade roat åt de bådas reaktioner och viftade oskyldigt med ögonfransarna åt Justin. ”ni har för mycket vatten” sa jag sedan och grep tag i kastrullen innan jag gick till zinken och var noga med att inte hälla ut några nudlar innan jag ställde tillbaka den på plattan. Inom några ögonblick kokade det som det skulle och nudlarna lagades under normala förhållanden. 

   ”Okej, köksmästaren” kommenterade Justin och jag himlade fort med ögonen. ”om det inte tar upp dyrbar tid från din kökstid så kan du hälsa. Niall, det här är Penny. Penny, det här är Niall” jag vände mig om och log mot den blonda killen med de blå ögonen. 

   ”Trevligt” hälsade jag och sträckte ut handen mot honom, han skakade den glatt innan han svarade och jag påmindes om att han inte talade amerikanska utan hade en tjock irländsk dialekt. 

   ”Och Zayn” fortsatte Justin, Zayn som hoppat ner från sin plats stod nu bredvid Niall och sträckte lika glatt fram handen. Ett ögonblick senare gjorde Alfredo entré i köket. 

   ”Min rosa marshmallow gris, tjena!” utbrast han och sträckte ut armarna, jag skrattade innan jag sprang runt köksön för att krama honom. 

   ”Min mexikanska vårrulle, hur är det läget?” kontrade jag och tog ett steg tillbaka. 

   ”Åh, du vet. Det gamla vanliga, följer Justin vart han än går för att dokumentera hans steg och allmänt vårrullar mig” svarade han med en axelryckning. Jag skrattade roat. 

   ”Mexikanska vårrulle? Rosa marshmallow gris?” jag vände mig om för att mötas utav Justins förvirrade ansiktsuttryck. 

   ”Vad? Är du avundsjuk för att du själv inte har något smeknamn?” utbrast jag och han skrattade. 

   ”Har du glömt att jag redan har ett för dig” påpekade han och jag skrattade generat. 

   ”Ja, något så uppenbart som ‘babe’ skulle vi gissa” sa Alfredo och satte sig på en utav barstolarna vid köksön bredvid Niall. 

   ”Faktiskt inte, även om det också används” svarade Justin och pekade på honom med sleven.

   ”Jaha, vad är det då?” frågade Zayn. 

   ”Hemligt!” utbrast jag fort och slängde handen över Justins mun då han precis öppnat den för att svara. ”det är hemligt, finns bara nerskrivet på ett papper som ligger i en mapp som det står ‘förbjudet för andras ögon’ på” bredde jag sedan ut det med och killarna skrattade. 

   ”Oh, så ni kör med snuskiga smeknamn för varandra” gissade Alfredo roat och jag himlade genast med ögonen.

   ”Nej, det gör vi inte. Det är bara hemligt” svarade jag innan jag hoppade upp på bänken bredvid spisen. Justin vände sig mot kastrullen igen, ljuset från lampan kastade skuggor över hans ansikte och fick hans ögonfransar att se dubbelt så långa ut. Plötsligt slog en tanke mig som jag log snett åt. 

   ”J'ai parlé à vos fans aujourd'hui et ils m'ont dit que vous pouvez apparemment française” (jag pratade med dina fans idag och de berättade att du tydligen kan franska).

hinner inte läsa genom det för nu måste jag gå o lägga mig! men vad tyckte ni?? har haft det lite tufft med skrivandet på sistonde för jag har inte blivit nöjd eller inte haft skrivlust eller tyckte att min historia SÖG! men det är borta nu. =D 

vad tyckte ni om chatten hon gjorde? bra/dåligt? ehm... franskan där på slutet är rakt tagen ur google translate så skäll inte på mig om det är några fel. jag går på spanska o inte franska. MEN det betyder inte att jag är bra på det! usch nej... tycker INTE om b-språk. 

KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

PS. vilka ha sett Bieber på SNL!? jag personlig dog utav garv, speciellt när han spelar en pojkvän och hela GLICE moments kom... herregud, pappa trodde jag att gått o blivit galen så mkt som jag skrattade. xD hela grejen var bara grym, älskade det. TACO IN MY HEART! ;) DS. 

PREVIOUS: Jag drog fundersamt på läpparna, en live chat? Vart då? Jag skrev in ett svar till vad jag gissade var en tjej och fick inom några sekunder ett svar. Hon förklarade att man kunde använda sig utav olika sidor där bland ‘livestream’ , ännu en gång satt jag en stund och tänkte genom om det vore en bra och rolig idé. Tillslut klickade jag till startsidan för att skriva ett nytt tweet. 

Lördag, 9:e Mars - Justins Perspektiv. 

”Och vi är tillbaka med Justin Bieber, välkommen!” hälsade Elvis Duran genom micken och log sedan ett stort leende gentemot mig över bordet. Dagen var späckad utav olika intervjuer, talkshows som radio intervjuer. Behövligt då jag var inlåst i studion så länge och inte kunnat sprida lite ljus över ryktena som ständigt vimlade runt om mig och mitt privatliv. 

   ”Tack så mycket, roligt att vara här” svarade jag med ett lika stort leende. 

   ”Så hey man, hur har det varit? Du har inte synts till på länge” jag nickade roat. 

   ”Varit fokuserad, håller på med mitt nya album så har lagt allt fokus och energi på att se till att det blir det bästa jag kan” svarade jag och Elvis nickade förstående. Han frågade några följd frågor och jag svarade glatt, att prata om min musik i intervjuer var alltid höjdpunkten. Att det sedan gled in på min privatliv - tråkigt nog - var ändå något ohejdbart. 

   Två dagar hade gått sedan olyckan vid restaurangen och Penny var nu tillåten att gå ut igen, det kröp i kroppen på henne att få komma ut och göra något. Oturligt nog var min dag planerad och hon skulle behöva utforska på egen hand om hon inte ville följa med. Hon tyckte dock mitt schema lät spännande så hon sprang fort in i sovrummet för att komma tillbaka fullt påklädd i en blå, vit randig kjol tillsammans med en vit avklippt t-shirt med svart tryck. Tillsammans med brun, svarta knästrumpor och ett par svarta Jeffrey Campbell på fötterna. Håret var utsläppt och hängde fritt runt henne ansikte, ögonen hade hon sminkat. Jag ska inte ens gå in på detaljer för jag har ingen aning om vad hon gjort, det såg bra ut och hennes ögon sken utav nyfikenhet och glädje. 

   Samtalet gled in på mina fans och mitt hår som tagit en förändring men som jag nu gömde bakom en mörkblå beanie. Elvis kopplade snart över till ett röstsamtal som tydligen var från ett fan via telefonen, jag lyssnade på hennes söta ord över hur mycket hon uppskattade allt jag gjorde och hur mycket hon inte bara älskade mig utan också min musik. Jag gav tacksamma ord tillbaka och sa att hon betydde precis lika mycket för mig. 

   ”Det där var fantastiskt” kommenterade jag när det var avslutat. 

   ”Precis, det är extra häftigt eftersom hon är blind. Man får ett helt annat perspektiv, de kan inte se någonting de bara hör” sa Elvis och fick de andras mumlande instämmanden. 

   ”Hon bryr sig inte hur ditt hår ser ut” skämtade Danielle bredvid mig och skrattade. Jag log. 

   ”Precis, hon bryr sig inte. Hon gillar mig för musiken och det... det är det som är viktigt” fortsatte jag. 

Vi befann oss nu backstage för Ellen och showen skulle snart dra igång, jag hade redan fått ansiktet sminkat för att det inte skulle skina i tv rutan. Mitt hår var även fixat och nya klädesplagg var på min kropp. Penny låg i soffan med Bubble liggandes på bröstet. Jag log åt synen, hon sjöng lågt på någon låt medan hennes huvud åkte fram och tillbaka med vad jag gissar i takt till musiken. 

   ”15 minuter tills det är dags” Scooter klev in i rummet med mobilen i högsta hugg, jag nickade uppfattande. ”åh, Penny? De undrar om du har lust att komma ut också, efter en stund såklart. De vill rikta in samtalet på händelsen vid restaurangen. Skulle det vara något du skulle vara bekväm att göra eller vill du att vi inte ska lämna några kommentarer?” Penny slutade genast mumlade innan hennes redan stora ögon blev ännu större. 

   ”Jag? Där ute? I tv?” frågade hon och Scooter nickade till svars. ”ehm... Jag antar att det är okej, jag menar det är ju inte direkt något hemligt. Så visst” Scooter nickade och försvann ut genom dörren. Penny lyfte genast bort Bubble och la ner honom i soffan, jag såg frågande på henne. 

   ”Är du säker?” frågade jag osäkert, hon gick bort till mig i stolen innan hon satte sig i mitt knä. Jag la genast armarna runt hennes midja och höll henne på plats. Hon nickade försiktigt. 

   ”Blev lite ställd bara” mumlade hon och jag såg en aning bekymrat på henne innan jag böjde mig mot henne innan jag placerade en kyss på hennes mjuka kind. 

   ”Det kommer gå bra, Ellen är riktigt rolig och brukar aldrig få någon att känna sig obekväm eller pressa en på att svar om hon märker att man inte vill” försäkrade jag henne och hon log snett. 

   ”Det tror jag säkert, jag älskar henne. Hon har den bästa talk showen, har bara aldrig varit på tv förut. Trodde inte det skulle hända heller” påpekade hon och jag skrattade. 

   ”Vem tror att de någonsin ska vara med på tv?” frågade jag och hon ryckte på axlarna. 

   ”Daniela” svarade hon enkelt och fick mig att skratta. 

”Forbes Magazine har gjort vår nästa gäst den mäktigaste 19-åringen i världen, snälla välkommen ut min vän Justin Bieber!” jag stod och i backstage precis vid ingången till scenen och lyssnade efter min presentation. Mannen med micken nickade och jag drog ut mina läppar i ett leende innan jag klev ut och börja gå mot Ellen som ställt sig upp. Publiken tjöt och skrek när de fick syn på mig och jag höjde handen i en hälsning till dem innan jag kramade Ellen. 

   Vi intog våra platser i de röda fåtöljerna som alltid står på scenen och skriken fortsatte fylla lokalen, roat började jag trumma lite på fåtöljs armen medan Ellen tog tag i tidningen som hon presenterat med mig och låtsades läsa. Jag skrattade roat innan jag ännu en gång vinkade till publiken, Ellen fortsatte med tidningen och låtsades visa något innan hon med ett skratt vek ihop den. 

   ”Okej, okej!” försökte hon. ”det där är...” 

   ”VI ÄLSKAR DIG JUSTIN!” hördes det från publiken och Ellen skrattade. Det blev sedan tillräckligt tyst för att hon skulle kunna höras.

   ”Okej, tack Justin det var alltid vi hade tid för” skämtade hon och jag skrattade, jag spelade med och skakade hennes hand och började resa på mig. Men satte mig ner igen. 

   Skriken dog ut helt och Ellen började prata, hon uttryckte sig om hur roligt hon tyckte det var att jag och Will Smith var i samma avsnitt då jag spenderat och spenderar fortfarande mycket tid med hans familj. Jag svarade roat vad det hela handlade om och hon skämtade som vanligt till det hela. 

   ”Men i alla fall, jag är så stolt över att du är på Forbes framsida” sa hon och tog upp tidningen ännu en gång. 

   ”Tack så mycket” kommenterade jag med ett leende och såg på tidningen. Publiken bröt genast ut i höga tjut och applåderade högt. 

   ”Men du är också, du är väldigt involverad. Du är inte en sådan, som du vet har någon som gör allt för dig. Du vill faktiskt vara delaktig i mötena så du vet vart dina pengar går till och vart de tar vägen” jag nickade instämmande medan hon pratade. 

   ”Ja, jag tar mig tid att faktiskt boka möten med min affärsansvarig och min advokat, så jag faktiskt lär mig saker som har en betydelse” 

   ”Som vad!?” utbrast Ellen och fick publiken att skratta, jag följde genast deras exempel. 

   ”Men du vet, för mig så... x minus c upphöjt till 2, när kommer jag använda det? Så istället har jag möten med dem och... Du vet, kan det viktigaste” förklarade jag. 

   ”Yeah, för jag aldrig till den här dagen och jag är 53 år gammal behövt använda mig utav x minus c upphöjt till 2. Aldrig i en konversation eller befunnit mig i en situation när det har kommit på tal” 

   ”Nej, precis” kommenterade jag. 

   ”Okej, låt oss prata om din bil som du fick förra gången du var här. Den här riktigt coola bilen som-” 

   ”Fisker” la jag till och hon nickade. 

   ”Fisker, precis. Nu se vad du har gjort med den här bilen” fortsatte hon. ”det är så coolt” skärmen bakom oss visade upp en bild på bilen. Den nu chrome färgade bilen. ”den ser fantastiskt ut!” 

   ”Yeah, tack” jag såg på bilen och log. 

   ”Och paparazzis kan inte ta foton för att det bara reflekteras i lacken...” 

   ”De bara får sina egna ansikten på bild, yeah” svarade jag roat och publiken applåderade högt. 

   ”Okej, så Penny gillar bilen?” frågade hon plötsligt och jag fick anstränga mig för att inte spricka upp i världens leende vid hennes namn.

   ”Yep” svarade jag istället och publiken skrattade. 

   ”Och ni brukar gå på restaurang ofta?” frågade hon och jag ryckte generat på axlarna och visste att det var dags för Pennys entré snart. Ellen skrattade kort. ”men senaste gången ni gick så slutade det inte så lyckligt eller hur?” 

   ”Nep” svarade jag kort ännu en gång. 

   ”Ska vi ta och ta ut henne så hon kan få berätta” jag vände mig om när musiken som alltid börjar spelas när en ny gäst kommer ut och såg hur hon tog ett steg innan hon vände sig om och höll ut handen. Det såg ut som att hon upprepade ”nej, nej, nej” innan hon nickade och började gå igen. Hon hade ett leende på läpparna och min blick gled över hennes kropp, hennes långe ben, hennes smala midja. Hon hann ta några steg innan Bubbles fluffiga kropp kommer efter henne, ännu en gång stannade hon och upprepade rörelserna hon gjort tidigare. Bubble backade några steg och satte sig ner, hon såg stint på honom innan hon gick sista biten fram till oss. Jag log roat och ställde mig upp tillsammans med Ellen. Penny gav Ellen en kram och mig ett leende innan hon satte sig i fåtöljen som ställts fram. 

   ”Vem hade du med dig?” frågade Ellen nyfiket och såg förbi oss och bort mot platsen som Bubble lydigt satt kvar. 

   ”Det är min hund Bubble” svarade Penny med tindrande ögon. 

   ”Han är välkommen fram om du vill” försäkrade Ellen. 

   ”Är du säker?” hon nickade glatt. Penny vände sig om i fåtöljen och såg på Bubble som nu viftade kraftigt på svansen. ”jah kom då!” genast blev det fart på den lilla filuren och han sprang ut på scenen innan han hoppade upp i hennes famn. Hon skrattade och klappade hans kropp. Han sniffade nyfiket runt innan han klev upp på armstöden och gick över till mig istället. 

   ”Hej, killen. What’s up?” hälsade jag och han nosade runt innan han satte sig ner. 

   ”Herregud, han är ju bedårande” utbrast Ellen och böjde sig fram i sin fåtölj, Penny log stolt mot sin hund. ”vad var det han hette?” frågade hon igen. 

   ”Bubble” svarade Penny. ”Bubble” mumlade Ellen medan hennes ögon låg fastklistrad på hunden. 

   ”Tillbaka till ämnet” sa hon sedan och lutade sig tillbaka. ”ganska... hemska bilder har spridit sig över medierna” på skärmen dök en bild upp på Penny, hon sprang bort från gruppen med händerna upp för ansiktet. Sedan växlade det till en annan där man såg att tårarna rann och hennes ena öga var tillräckligt mycket öppet för att man skulle kunna se hennes blodröda ögonvita. På den sista bilden låg hon ner på marken i fosterställning och händerna hårt trycka mot ansiktet. Jag grimaserade vid synen. Penny skrattade nervöst bredvid mig. 

   ”Det blev lite för mycket med alla kameror” kommenterade hon sedan. 

   ”Vad är det som pågår?” frågade Ellen och höjde armen mot skärmen. 

   ”Vi var på väg att lämna och behövde ta oss förbi massa paparazzis, jag som aldrig har varit med om det tidigare visste inte hur starkt ljuset blir när alla fotar samtidigt. Mina ögon, tog då stor stryk. Som man såg en aning på den andra bilden var att mina ögon blev fullständigt röda, det sved något fruktansvärt och jag trodde huvudet skulle gå i två” förklarade hon.

usch o blä o fy o euk! känner mig inte nöjd alls... vill inte ens läsa genom det... tyckte inte om detta kapitel... det ä hemskt random... o nä... men vad tyckte ni?? KOMMENTERA! ♥

ps. det där med live chat o sådant kommer mer i nästa kapitel. 

   ”Som om någon har hällt först salt och sedan citronsaft i ögonen på mig” svarade hon hest, jag kysste lätt hennes hjässa innan jag drog in henne närmre intill mig.

”Penny, vakna. Doktorn är här” jag skakade försiktigt om hennes kropp, hon mumlade något ohörbart innan hennes ögonlock fladdrade till och hon öppnade ögonen. Ett jämmer slapp ur hennes mun innan hon kisade med ögonen, det röda hade lagt sig något men var fortfarande långt från i sitt normala förhållande. Jag hjälpte Penny upp från golvet innan jag tog med mig henne till bordet där doktorn lagt upp olika vätskor och annat för att kunna hjälpa hennes ögon. 

   ”Hej, mitt namn är dr. Robins” hälsade han. 

   ”Penny” svarade hon med slutna ögon men log ändå vänligt. 

   ”Så Penny, kan du säga mig vad det var som hände?” hon nickade försiktigt. 

   ”Vi var på väg till bilarna och skulle förbi massa paparazzis. Blixtarna... f-från kamerorna... dem... dem...” jag knep ihop läpparna vid hennes ord och svor inombords över mitt liv för tillfället. Jag ville inte tro att smärtan som hon genomgick just nu var på grund utav mig. Men beviset satt precis framför mig och grät. Doktorn nickade. 

   "Jag ska spruta in lite Apatanol som kommer dämpa det röda och samtidigt lindra en del utav smärtan. Tror du att du klarar det?" frågade han och drog bort korken på en lilla vita flaskan innan han såg frågande på Penny som nickade svagt. Doktorn tiltade tillbaka hennes huvud innan han la en handdukstäckt hand på hennes kind. Jag tog tag i Pennys hand och smekte med tummen fram och tillbaka över hennes handrygg. "du kan se uppåt så blir det inte lika obehagligt" sa doktorn innan han böjde sig över henne och sprutade in väskan - som liknade vatten - i hennes öga. Hon blinkade några gånger innan hon lyckades behålla ögat öppet. 

   "Duktig tjej" uppmuntrade dr. Robins innan han gick över till hennes högra öga. Hon anades lättat ut när han var klar och hon fick räta på ryggen igen, det röda hade dämpats ner till att det endast sett ut som hon gråtit. Vilket jag gissade skulle försvinna inom snar framtid. ”wow, det var väldigt vackra ögon du hade. Stora också. Inte konstigt att de reagerade som de gjorde” smickrade dr. Robins och jag slogs genast utav två tankar. ‘precis vad jag tänkte första gången jag såg dem’ men samt ‘tänk på vad du säger gamling!’. Penny fnissade generat. 

   ”Tack, doktorn” sa hon. ”kan ju förklara varför jag lätt fick ont i huvudet när vi varit ute i solen för länge när jag var liten” fortsatte hon sedan fundersamt och dr. Robins nickade. 

   ”Jag ger er mer Apatanol som ni kan använda om detta inträffar igen och även ögondroppar som du kan skölja ögonen med nu de närmaste dagarna. Här är några huvudvärkstabletter, för jag gissar på att så fort dina ögon har lugnat ner sig så kommer värken i huvudet” berättade han medan han ställde produkterna han pratade om bredvid Penny på bordet. Hon nickade tacksamt och förstående.

   ”Tack dr. Robins” sa hon innan hon ställde sig upp och omfamnade den gamla mannen i en kram. Han log innan han la en arm runt henne och besvarade kramen. 

   ”Mår du bra?” frågade jag när hon var tillbaka i mina armar och jag såg allvarligt in i hennes ögon. 

   Hon nickade glatt. ”nu mår jag bra” jag log snett innan jag placerade en mjuk kyss på hennes läppar.

   ”Ska vi se om vi kan - med mer framgång - ta oss till bilen?” hon skrattade klingande och jag drog roat på läpparna. Denna gång fick säkerhetsvakterna gå ut innan för att se till att sprida på männen med de irriterande kamerorna. "så, på med dem här den här gången" sa jag medan jag tog hennes Ray Bans ur hennes hår innan - med hennes hjälp - satte dem till rätta framför hennes ögon. Hon log snett och jag la armen runt hennes axlar innan jag drog henne intill mig. 

   "Håll för med händerna också för säkerhetsskull" mumlade jag åt henne innan vi ännu en gång gick ut genom dörren. Hon tryckte ansikte mot mitt bröst samtidigt som hon la handen för. Tillsammans med Kenny gick jag först runt till bilen så hon kunde sätta sig innan han följde med till andra sidan. Blixtarna var nu mycket färre och det fanns avstånd som inte existerade tidigare. 

   "Justin, vad hände?" "Varför sprang hon?" "Är det din flickvän?" 

   Jag ignorerade frågorna och gled istället in framför ratten, Penny hade böjt ner ryggen och begravt ansiktet i knät. Jag vred om nyckeln och fick tuta flertal gånger innan de flyttade på sig och jag kunde gasa iväg på gatan. 

*

”Hur mår Penny?” jag såg upp för att se Scooters oroade ansikte.

   ”Hon fick som doktorn sa en hemsk huvudvärk så hon fick värktabletter och somnade på fem sekunder. Men hennes ögon hade lugnat ner sig och återgått till de normala” svarade jag och kliade mig i nacken, jag hade spenderat någon timme i att bara se henne sova medan jag själv låg sömnlös och djupt nere bland mina tankar. Funderade över framtiden och hur detta skulle fungera. 

   ”Jag har aldrig sett en liknande reaktion” sa Scooter medan han skakade på huvudet och jag nickade instämmande.

   ”Dem är väldigt stora dem där väldigt vackra underverken” Scooter skrattade roat och jag flinade. ”dock vet jag inte hur detta kommer fungera på sikt, fast det verkar som att hennes ögon klarar av det i dagsljus. Blixtarna är ju så mycket mer intensivare när det är mörkt” fortsatte jag och la armarna i kors över bröstet medan jag drog läpparna åt sidan i ett fundersamt uttryck. 

   ”Även fast jag vet att du inte tycker om det så kanske det måste bli att ni måste gå en och en när det är kvällstid” svarade Scooter försiktigt, jag ville genast protestera högt men insåg ganska snart att han hade rätt. Tårarna, skriket, hennes vädjan om att smärtan skulle försvinna spelades upp i mitt huvud och jag förvred ansiktet i en grimas utav minnet. Nej tack, aldrig igen. 

   ”Jag antar att du har rätt” suckade jag och återgick sedan till pianot framför mig. 

 

Penelopes Perspektiv. 

Då doktorn sagt att jag borde låta ögonen vila stannade jag inne och låg inte ute i solen. Därför satt jag nu i Justins soffa med datorn i knät medan musiken pumpades ut genom högtalarna från stereon - som jag äntligen lyckats klura ut hur den fungerade. Jag växlade bland de olika sociala hemsidorna - tumblr, twitter, facebook. Till min förvåning hade mina följare på både tumblr och twitter ökat med löjligt många medan på facebook hade de ramlat in flera hundra vänförfrågningar. Wow, tänkte jag bara när jag såg det. Jag tvekade dock att klicka in på ‘mentions’ då jag visste att det både skulle finnas snälla och elaka ord till mig. Men bestämde mig tillsist att jag var på bra humör och därför kunde ignorera och istället bläddra vidare. 

   Från @PenelopeHawkin:

   ”Wow, jag har inte varit inne här på månader och... wow. Tänkte sätta mig och svara på alla era frågor nu. Tack så mycket! ;)” 

   Jag skickade iväg tweetet innan jag klickade över till ‘mentions’ igen och läste första frågan jag såg. I två timmar satt jag och besvarade frågor, det var nog det roligaste jag gjort. Speciellt om jag fick mitt svar besvarat och en konversation skapades. De Beliebers som var snälla och stöttande var riktigt trevliga och söta, önskade mig lycka till och uttryckt glatt vad de tyckte om ‘Jenelope’. Som jag efter en liten funderare listade ut var en blandning mellan mitt och Justins namn. 

   Nej, mobba mig inte! Precis innan jag var på väg att logga ut för att ta mig till köket och fylla på min nu tomma mage kom en ny ‘mention’. 

   ”Skulle du kunna göra en live chat någon gång? Vore coolt och så skulle man kunna ställa frågor, vilket också kan bli lättare för dig att svara. =) kram!” 

   Jag drog fundersamt på läpparna, en live chat? Vart då? Jag skrev in ett svar till vad jag gissade var en tjej och fick inom några sekunder ett svar. Hon förklarade att man kunde använda sig utav olika sidor där bland ‘livestream’ , ännu en gång satt jag en stund och tänkte genom om det vore en bra och rolig idé. Hm...

näääääh girls (and boys, vem vet? fast jag tror nog det är högst otroligt..) men i alla fall! hon blev inte blind som någon/några utav er trodde. =) men de måste vara försiktiga i framtiden.inget överdrivet spännande hände i detta kapitel... vad tyckte ni om slutet? borde hon göra det? 

vad tycks? KOMMENTERA! dem betyder guuuuuuuld! ♥ puss&kram. 

ps. vilka utav er har hört den nya låten "Lolly"? hörde den första gången igår o blev först förvånad innan jag skrattade. gaaaalet mycket! hahahahahah, dirty bastards! men jag personligen tycker den är jättebra o suuuuuuper catchy! hahahahahah, loooool. nä, men jag tyckte om den. vad tyckte ni? 

här är den för er som inte hört den än. =)  

PREVIOUS:    ”Vi får ta oss ut genom bakdörren, det har samlats många paparazzis och en del fans där ute” informerade Kenny och fick en nick utav Scooter och Moshe. Tillsammans med Moshe och Kenny började vi gå mot bakdörren, jag tog ett fast tag om Pennys hand och tog ett djupt andetag. Moshe öppnade dörren och genast började det blixtra utomhus, de skar likt knivar i ögonen. Bredvid mig kände jag hur Penny stelnade till och vi klev ut i natten. Sekunden efter bröt helvetet ut - Penny gav ifrån sig ett skri utav smärta innan hon lyckades slita sig loss ur mitt grepp och trängde sig genom massan av människor.

Penelopes Perspektiv.

Nervöst följde jag efter säkerhetsvakterna med Justins hand i ett hårt grepp, middagen hade gått som en dans. Hans crew var hur sköna människor som helst, att han hade kul på jobbet var det ingen tvekan om. Den stora bakdörren öppnades och samtidigt som första blixten från kamerorna lyste upp omgivningen sprängdes mitt huvud likt en tidsinställd bomb. Jag knep ihop ögonen och stönade, innan jag hann ens kvida utav smärta var vi utomhus och blixtarna fördubblades. De skar likt knivhugg i ögonen, huvudet hotade med att gå i tu och tårarna rann ohejdbart. Min enda tanke var, bort. Jag måste bort. 

   Jag skrek rakt ut utav smärta när en blixt kom för nära och en våg utav smärta sköljde över mig, jag slet mig ur Justins grepp innan jag i ren panik och smärta knuffade mig förbi massa människor medan jag hörde Justins höga rop efter mig. Men för ögonblicket kunde jag inte hindra benen från att springa de fortaste de kunde bort från paparazzoerna. Jag sprang fram i blindo då både tårarna och det faktum att jag endast kunde öppna mina ögon några millimeter skymde min sikt, bakom mig fortsatte ropen eka genom luften och jag hörde klapprande fotsteg komma springandes efter mig. 

   Plötsligt träffades jag utav en blixt framifrån, den kom så oväntat att jag genast stannade upp och kastade upp händerna framför ansiktet. Benen vek sig under mig och jag föll till marken. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt en sådan smärta som pulserade i mitt huvud men framför allt i mina ögon, de brände, sved, skrek. Om jag kunnat hade jag slitit ut dem ur hålorna för att få slut på smärtan. Jag grät medan jag tryckte händerna mot ögonen, männens rop ekade i bakgrunden men ett lock hade lagts över mina öron och deras röster kom ut avlägsna. 

   ”Undan, backa!” plötsligt lyftes jag upp i någons famn, men kände varken igen doften eller rösten. Men jag kunde inte öppna ögonen för att kika efter, snart omslöts jag utav tystnad och jag visste genast att jag befann mig inomhus. 

   ”Penny, baby? Vad hände?” paniken i Justins röst var kristallklar när jag hörde honom närma sig. Personen som bar mig släppte långsamt ner mig på marken och jag fick återfinna balansen medan jag fortsatte tryckta händerna mot mina fortfarande värkande ögon. ”Penny, skulle du vilja ta bort händerna? Vad hände? Gör det ont någonstans?” jag ignorerade hans frågor och sänkte försiktigt händerna medan jag förberedde mig för att öppna ögonen. Någon millimeter hann jag öppna dem innan en häftigt sveda som slog andan ur mig sköljde över mig och jag jämrade mig högt igen. 

   ”Nej, det går inte. Det gör för ont, få det att sluta!” utbrast jag och backade ett steg och jag stötte emot väggen innan jag hastigt och klumpigt sjönk till golvet. ”få det att sluta!” tårarna rann igen och mitt huvud kändes tungt som cement. 

Justins Perspektiv. 

Synen framför mig fick det att knyta sig i magen utav oro och förvirring, varför hade hon sprungit? Vad var det som gjorde så ont? Hennes ögon? Jag sjönk ner på huk framför henne och la händerna försiktigt runt hennes handleder. 

   ”Nej, gör det inte. Det gör ont” protesterade hon. 

   ”Men jag måste få se vad som är fel Penny för att jag ska kunna hjälpa dig” motargumenterade jag bekymrat. 

   ”Vad är det som pågår?” jag kastade en blick bak för att se Scooter, mamma och Kenny. Jag ryckte på axlarna och skakade på huvudet. 

   ”Jag vet inte, det är något med hennes ansikte” svarade jag och vände mig mot Pennys uppenbarelse igen som fortfarande satt med handflatorna över ansiktet och snyftade. 

   ”Få det att sluta” jämrade hon ännu en gång ut, jag svalde frustrerat och drog en hand genom håret. 

   ”Penny, låt mig få ta bort dina händer” sa jag mjukt och lugnt till henne, hon satt en stund alldeles stilla innan hon slappnade av och jag försökte genast långsamt dra ner hennes händer. Jag flätade sedan in fingrarna med hennes och kramade åt, hennes mascara hade runnit nerför hennes kinder och skapat svarta spår. ”Penny, snälla öppna ögonen” fortsatte jag med samma mjuka ton, men hon skakade fort på huvudet medan några få tårar rann längst hennes kinder. Jag släppte hennes händer för att torka bort dem och fick samtidigt en massa smink på fingrarna men kunde inte bry mig mindre för tillfället. 

   ”Penny, snä-” började jag igen men plötsligt slog hon upp ögonen och det som skymde sig bakom hennes ögonlockar fick mig att flämta högt. Hennes ögonvitor var blodspräckta och röda, hon såg ut som hon inte sovit på flera hundra år och var i desperat behov utav det. Hon såg ut som vampyrerna i ’Vampire Diaries’ när de visade sitt inre odjur. ”herregud” fick jag fram. ”vi behöver en läkare” mumlade jag fram innan jag sa det högre för att dem som stått bakom mig skulle höra. Jag vred på huvudet för att se identiska ansiktsuttryck utav chock och medlidande. Scooter fick genast liv i kroppen och drog upp sin telefon innan han gick ifrån, jag vände mig mot Penny igen som snart verkade vara på gränsen till att börja hyperventilera. 

   ”Scooter ringer efter läkare, håll dig lugn. Vi ska se vad vi kan göra för dina ögon” 

   ”Justin, snälla... släck” sa hon yrt, hennes ögon gick åt alla håll och färgen i hennes ansikte hade försvunnit. Jag nickade fort. 

   ”Skulle det vara möjligt att dämpa belysningen?!” ropade jag och hörde ett svagt ‘okej’ innan lamporna i rummet släcktes. Genast hörde jag hur Penny andades ut, jag letade reda på hennes händer igen innan jag satte mig bredvid henne och la armen runt hennes axlar. Hon gosade in sig mot mig och jag la huvudet mot hennes. ”svider det?” frågade jag försiktigt. 

   ”Som om någon har hällt först salt och sedan citronsaft i ögonen på mig” svarade hon hest, jag kysste lätt hennes hjässa innan jag drog in henne närmre intill mig.

oooooh, herregud! inte lyckligt det dära... aj! vad tycks?? KOMMENTERA! I LOVE YOU GUYS! TAAAAAAAACK! puss&kram. ♥

   ”Tja, nu när denna lilla hemlighet kom fram antar jag att han hade det. Varje bror är överbeskyddande över sina små systrar när det kommer till killar, det kommer naturligt. Man vill att de ska ha dem bästa” svarade han, jag log mot honom och min hand på hans kind. 

   ”Han har då inget att oroa sig över för jag fick den bästa” ett leende spred sig över Justins läppar innan han snabbt lutade sig fram och kysste mig.

Solen stekte min hud och musiken pumpades in i mina öron, men livet kunde inte bli bättre. Med mitt ritblock i knät och Bubble liggandes bredvid på de varma stenplattorna. Justin hade tagit dagen ledig med mig igår för att vi skulle spendera tid tillsammans men idag behövde han återvända för att börja arbeta lika fokuserat igen. Men jag hade inte svårt att underhålla mig, jag menar jag befann mig på detta fantastiska ställe. Bara att tänka på Startfords dystra väder fick mig att rysa och skaka på huvudet. Nej, tack. 

   Dock hade Justin sagt innan han lämnade huset imorse att vi skulle ut och äta middag med hans crew senare på kvällen. Eftersom de hemskt gärna ville träffa mig och jag var precis lika nyfiken på att se vilka han spendera dagarna jämt tillsammans med. En svag bris grep tag i de få lösa hårslingorna som inte satt uppsatta i hästsvansen på mig huvudet, jag nynnande svagt med i låten medan jag vände och vred på huvudet medan jag lät pennan svepa över pappret. 

   Jag hade inte hört från någon ur min familj, inte heller från Chaz. Han kanske inte ville prata alls med mig längre? Jag hoppas dock verkligen att det inte stämmer. Vilket påminner mig att jag måste ringa Jesse snart, jag lyfte upp huvudet för att kisa ut över utsikten innan jag la ifrån mig blocket. Jag reste mig från stolstolen och gick in mot huset för att hämta min dator, mina fötter gick över det nu kalla - tillskillnad från stenplattorna - parkettgolvet och bort mot Justins sovrum. 

   Jag hann skymta en blick utav mig själv i spegeln och svepte med blicken över min kropp innan jag gick vidare, jag hade endast på mig min vita bikini med frans överdel. Min hud hade redan börjat mörkna utav de timmar jag spenderat i solen, vilket gladde mig. Under vintern blev man så obehagligt vit att man började likna levande spöken... hur det nu än skulle vara möjligt...

   Jag gick bort till min resväska som jag fortfarande inte packat upp och slog upp locket, på toppen låg min silvriga MacBook och väntade. Jag log och lyfte upp den innan jag gick tillbaka ut igen, jag satte mig på solstolen igen och satte igång datorn. Väl inloggad öppnade jag upp Skype och såg till min lycka att han redan var inloggad. Jag klickade fort på hans namn innan jag valde ‘videosamtal’. Den ringde en stund innan Jesse svarade på andra sidan. 

   ”Heeeeeeej” hälsade han och drog ut på frasen. Jag log lyckligt över att se hans kära ansikte och höra hans välbekanta stämma. 

   ”Hej, vad gör du?” frågade jag. 

   ”Inte mycket” svarade han med en axelryckning. ”du då? Jag ser att du endast har bikini vilket betyder bra väder. Som sagt, lyx” jag skrattade lågt. 

   ”Det har du rätt i, skinnande sol och 26 grader varmt. Kan inte direkt säga att jag saknar Stratfords väder” 

   ”Så hur ser det ut? Och vart har du Lover Boy?”  jag himlade med ögonen åt hans smeknamn innan jag skrattade till. Jag lyfte upp datorn innan jag lät kameran svepa över platsen och jag hörde hur Jesse både flämtade och muttrade saker. 

   ”Han bor i himlen, du har ingen aning om hur fint det är här. Och han är i studion, han var hemma igår men behövde åka idag så... Jag och Bubble sitter här ute och myser. Ska på middag för att träffa hans crew ikväll” jag såg hur Jesse drog på läpparna i en aning panikslagen gest. 

   ”Oooh, är du nervös?” jag bet mig osäkert i underläppen. 

   ”Jag vet inte...” svarade jag ärligt. Var jag nervös? Lite, kanske... ”man vill ju göra ett bra första intryck” mumlade jag tillslut. Han nickade förstående på andra sidan skärmen. 

   ”Vara bara dig själv så kommer de älska dig” försäkrade han och jag log tacksamt. 

   ”Tack” svarade jag en aning generat. 

Jag stod och stretchade när Justin kom hem igen, drog ut musklerna för att se till att jag inte tappade förmågan att böja min kropp i de mindre naturliga vinklar. Jag stod med ena benet upp i luften och den andra nere i marken, min rygg var böjd och mina händer stadigt placerade på gräset. Jag hade inga som helst problem med att stå i denna position, vilket fick mig att le nöjt. 

   ”Nej, asså jag förstår fortfarande inte hur du gör det där” jag såg åt sidan, för att se Justin upp och ner, med armarna i kors och huvudet på sned medan han granskade min kropp. Jag skrattade innan jag sköt ifrån med benet som stod på marken så båda fötterna landade bakom mina händer. Jag sträckte på ryggen och rättade till bikini överdelen. Jag ryckte sedan vardagligt på axlarna. 

   ”Jag vet inte” Justin skakade på huvudet medan ett leende spred sig över hans läppar, han rundade poolen och kom fram till mig. Han kupade mitt ansikte mellan sina händer innan han böjde ner nacken och kysste mig. Jag log mot hans läppar innan jag besvarade hans läppar, rörde dem i synk tillsammans med hans medan jag flätade in fingrarna i hans silkeslena hår. 

   ”Har du klarat dig bra här själv hela dagen?” mumlade Justin när vi bröt ifrån varandra. 

   ”Absolut, älskar att det är varmt och sol här” svarade jag glatt. ”titta!” jag tog ett steg tillbaka för att sedan dra ner sidan utav nederdelen för att visa skillnaden mellan mitt något nu solbrända hud och min andra bleka. Jag såg stolt upp på Justin som flinade roat. 

   ”Duktigt” kommenterade han och jag himlade med ögonen, han förstod uppenbarligen inte min upprymdhet. ”men vi ska åka om ungefär en timme så-” 

   ”En timme!?” utbrast jag. ”skojar du med mig!?” Justin såg förvirrat på mig medan han skakade oförstående på huvudet åt min plötsliga humörsvänging. ”hur är det mening att jag ska bli klar om en timme? Jag måste ju duscha, jag måste hitta kläder, herregud...” muttrade jag medan jag lämnade Justin bakom mig och skyndade mig in i huset. Svagt hörde jag hur Justin skrattade i bakgrunden. 

 

   ”Är du nervös?” frågade han och jag tänkte tillbaka till min konversation med Jesse denna morgon. 

   ”Lite kanske...” svarade jag tillslut. ”jag vill att dem ska gilla mig, de tillhör en stor del utav ditt liv. Praktiskt taget, hela ditt liv” jag kände hur han kramade min hand. 

   ”Oroa dig inte, de kommer älska dig. Jag lovar” 

   ”Hur kan du vara så säker?” jag fingrade nervöst med andra handen på min jeans väst. 

   ”Därför jag gör det” svarade Justin självsäkert och jag kände genast hur det hettade på kinderna innan jag fnissade lågt. 

   ”Jag älskar dig också” svarade jag och såg hur han log brett ur ögonvrån. 

Justins Perspektiv.  

Jag parkerade utanför restaurangen och såg Kenny väntandes vid ingång, han började genast gå mot bilen när han kände igen den. Jag vände på huvudet för att se på Penny, hon andades djupt in och ut genom munnen medan hennes huvud var vänt mot byggnaden.

   ”Hey, det kommer gå bra” försäkrade jag och kramade återigen hennes hand. Hon vände genast huvudet mot mig innan hon försiktigt nickade, jag log innan jag snabbt lutade mig fram för att mjukt kyssa hennes läppar. Ville inte trycka för hårt då hon - till både gott och ont - satt rött läppstift på läpparna. Hennes läppar såg oerhört inbjudande ut medan jag visste att det troligen skulle smeta överallt på både hennes och mina läppar om vi blev för ivriga. Jag kramade hennes hand en sista gång innan jag klev ur bilen och hörde hur även hon klev ur, jag gick runt bilen och mötte henne.

   Jag sträckte ut handen mot henne och flätade genast samma våra fingrar, Kenny var framme hos oss och jag såg bakom hans axel hur män med stora, svarta kameror kom fram bakom hörn och buskar. Jag suckade tungt innan jag drog Penny in mot min sida innan jag muttrade till Kenny vad som var på ingång bakom honom, han nickade förstående och vi började fort gå mot entrén. Penny sänkte huvudet medan hon ökade på stegen, sedan haglade frågorna och blixtarna regnade. 

   ”Justin! Justin, vem är tjejen?” ”är hon din nya flickvän?” ”vad hände med Selena?”

   Jag bet hårt ihop käkarna vid nämnelsen utav Selena, såklart undrade vad som orsakade det plötsliga uppbrottet mellan oss och sedan mina handlingar efteråt. Vi nådde lyckligtvis dörren och jag såg till att Penny fick gå in först innan jag följde efter henne, jag andades lättat ut. Jag drog av mig solglasögonen och vek ihop dem, Penny satte upp sina i håret innan hon mötte min blick. Jag gav henne en höjning utav ögonbrynet som för att säga ’är du okej?’ vilket hon besvarade med en nickning. Jag log innan jag kramade hennes hand. 

   ”Kom, vi har bord längre in” sa Kenny bakom oss innan han gick förbi oss och ledde vägen. Genast kände jag hur Penny stelnade till bredvid.

   ”Det kommer gå bra” viskade jag i hennes öra innan jag började gå efter Kenny och drog med Penny i processen. Sorlet ökade ju längre in vi kom och jag började se de välbekanta ansiktena utav mitt crew uppenbara sig, nästan alla var här. Dan, Allison, Scooter, Moshe, Alfredo, mamma, Ryan, Scrappy. Jag log utav synen, mitt crew var det bästa. Jag älskade dem alla och kunde inte önska mig andra personer att resa jorden runt med. Kenny klev in i bland bordet som låg lite avsides från resten för att ge oss lite privatliv. Rösterna dog ut och jag såg hur alla vände blicken mot oss. Mamma var den första som kom fram till oss och omfamnade oss båda i en varm kram. 

   ”Hej, Penny. Hur mår du? Allt bra?” frågade hon sedan och såg oroligt på henne. Penny log vackert.

   ”Hej, Pattie. Allt är bara bra, själv?” svarade hon artigt. 

   ”Underbart” jag log roat åt dem båda innan jag vände blicken mot resten som såg nyfiket på oss. Jag harklade mig vilket fick Penny och mammas lilla konversation att genast upphöra, jag log vänligt mot dem innan jag kastade en blick mot de andra för att signalera att de inte var ensamma. 

   ”Okej, så allesammans. Detta är Penny - min flickvän” när dessa ord yttrade sig ur min mun blev de genast rörelse bland de andra. 

   ”Hej, Dan Kanter, Justins musik direktör och gitarrist” Penny nickade glatt innan hon skakade hans hand. Alla presenterade sig inför Penny som nyfiket, roat och generat svarade och log vänligt. 

   ”Scooter Braun, manager” Penny log brett. 

   ”The big boss” kommenterade Penny vilket fick Scooter att skratta tillsammans med alla andra. 

Middagen flöt förbi utav skratt, glada skämt och pinsamma historier från förr. Många om mig. Jag begravde många gånger mitt ansikte i händerna när både Allison och mamma njöt att berätta för Penny som fnittrade lågt. Jag kände hennes hand på mitt hår innan hon tröstande kramade till. Jag log roat åt henne från sidan och hon drog bedårande på läpparna, klockan var sent på kvällen när vi började bli klara med våra efterrätter. 

   ”Vi får ta oss ut genom bakdörren, det har samlats många paparazzis och en del fans där ute” informerade Kenny och fick en nick utav Scooter och Moshe. Tillsammans med Moshe och Kenny började vi gå mot bakdörren, jag tog ett fast tag om Pennys hand och tog ett djupt andetag. Moshe öppnade dörren och genast började det blixtra utomhus, de skar likt knivar i ögonen. Bredvid mig kände jag hur Penny stelnade till och vi klev ut i natten. Sekunden efter bröt helvetet ut - Penny gav ifrån sig ett skri utav smärta innan hon lyckades slita sig loss ur mitt grepp och trängde sig genom massan av människor.

   ”PENNY!?” 

shiiiiiiiiiiiiit you guys!? vad hände där i slutet!? KAOS.SE IN THA HOOOOOOOD! hahahah xD  vad tror ni? vad tycks? ledsen över den dåliga uppdateringen men hoppas ni tyckte om detta, blev lite längre än vad jag normalt skriver dem. så hoppas det uppskattades. 

KOMMENTERA! ♥ puss&kram.