Jag vaknade tidigt på morgonen utav värmen och solstrålarna som sken in mellan persiennerna. Jag suckade och satte mig upp, jag kände hur t-shirten var fuktig och jag reste mig äcklat upp. Jag kastade en blick mot klockan på min mobil och såg att den var sju på morgonen och jag kände mig klarvaken. Jag tog med mig ett par svarta shorts, ett löst vitt linne och nya underkläder.

Jag gick i badrummet och tog en svalkande dusch, det halv kalla vattnet rann nerför min kropp och jag log nöjt. Jag virade in mig i en handduk och steg ur duschen innan jag ställde mig framför spegeln. Det blöta håret satt klistrat mot mitt ansikte och vattendroppar pryde mitt bröst. Jag torkade mig på kroppen och drog på mig trosorna ock bh:n, jag virade in håret i handduken och satte upp den som en turban på huvudet.

Jag tog på mig kläderna och klev ur det lilla badrummet och fann bussen fortfarande lika tom. Rastlöst tog jag fram datorn för att se om jag hade missat något, jag loggade in på Twitter och såg att mitt "mentions" lös men struntade i det. Istället klickade jag in på "direct message" och såg att Tess hade skrivit till mig.

"hej! Jag saknar dig även fast du bara har varit borta i två dagar" stod det och jag såg på datumet. Det där var någon dag innan nyår.

"Jag såg er på tv! Ni är ju för söööööta!" stod det på nästa och jag log.

"check this out! De är verkligen grymma!" stod det på under och så var det en länk till en youtube sida. Jag klickade på länken och sänkte ljudet för att inte väcka dem andra. "Drummer Boy" stod det som rubrik och videon började.

http://www.youtube.com/watch?v=ujHj04clN2o&feature=related

(klicka där, det är videon! Titta annars kommer det bli väldigt svårt att förstå!)

Jag stirrade fascinerat på skärmen när videon var över. De var verkligen jätteduktiga och dansen såg skitrolig ut att göra. Undra om Justin har sett det här? Eftersom det är hans låt? En rolig ide träffade mig och jag log busigt.

Jag reste mig från bordet och stängde datorn, jag gick fort in i rummet och tog tyst på mig ett par grå mjukisbyxor som jag kavlade upp i midjan då de var lite stora. Men precis som jag ville ha dem. Håret satte jag upp i en enkel tofs innan jag gick ut ur rummet igen och tog ett äpple ur skålen. Jag tog en stor tugga innan jag tog tag i datorn, gick ur bussen och bort mot byggnaden. Utanför mötte jag Kenny.

"nej men hej! Vad gör du uppe?" frågade han.

"hej Kenny. Kunde inte sova" svarade jag glatt. "vet du om dansarna är vakna?" frågade jag honom sedan.

"japp, de är i sal 34 och repar" sa han och jag nickade tacksamt.

"tack" sa jag innan jag öppnade dörren och gick in. Men hjälp av en annan man hittade jag rätt sal och knackade på. Marwin stack ut huvudet och log stort när han såg mig, han öppnade dörren mer och släppte in mig i salen. I mitten satt de tre andra killarna.

"tjena guys" sa jag. "stör jag?" frågade jag.

"nejdå" svarade Marwin glatt. Jag log. 

"vad kan vi hjälpa dig med?" frågade Nick.

"jag tänkte visa er en grej och sen framföra en ide" sa jag och visade datorn. De nickade och jag satte mig i deras lilla ring och lyfte på locket på datorn. Jag klickade på random knappar för att få den att vakna, den blinka till och youtube sidan visades. Jag klickade på "play" och vände skärmen mot dem. När den var slut såg de alla  lika fascinerat som jag måste ha sett ut på skärmen.

"har Justin sett det här?" frågade Marwin mig.

"jag vet inte... men jag tror inte det. Dansen är ganska ny" svarade jag.

"så... här kommer min ide. Vi, om ni vill, lär oss dansen och när ni sen är med och dansar på soundchecket. För ni brukar väl battla ibland, då kan jag smyga in och vara med och sen visar vi upp den för alla där" sa jag och såg förväntansfullt på dem och såg hur stora leenden dök upp i ansiktet på dem.

"vi är på. Vi behöver ändå något nytt att öva på" sa Anthonio och jag log stort mot dem.

"grymt!" sa jag och reste på mig.

I någon timme gick vi noggrant genom hela videon för att plocka ur rörelserna och hitta takten. När klockan var runt halv tio ringde min mobil, jag tittade på skärmen och såg att det var Justin.

"hallå guys!" sa jag och de tittade undrande på mig. "det är Justin! Vad ska jag säga? Han får inte veta att jag är här" utbrast jag panikslaget.

"säg att du har gått på promenad" sa Marwin fort. Jag klickade på den gröna knappen och satte telefonen mot örat.

"hey babe" sa jag.

"hey, vart är du?" frågade han oroligt.

"jag är ute och går. Vaknade tidigt och kände att jag behövde sträcka på benen" sa jag lugnt.

"okej. Kom tillbaka snart" sa han med värme i rösten.

"det ska jag, älskar dig" sa jag.

"älskar dig" svarade han innan vi la på.

"det ska jag, älskar dig" imiterade Marwin mig med en ljus röst, de andra skrattade och jag kände hur jag rodnade.

"ha ha" sa jag och la ner mobilen på stolen igen. "har vi alla rörelser eller?" frågade jag.

"jag tror det" svarade Micheal och såg på de andra som nickade smått.

"okej, men då testar vi" sa jag glatt och satte på musiken. Vi gjorde dansen några gånger och det såg bara bättre och bättre ut för varje gång. När vi hade stegen och rytmen började vi ta ut rörelserna mer och dansa med mer känsla och tyngd i dem. Jag applåderade imponerat och glatt när vi hade kört genom den en gång och allt satt som en smäck.

"deras hackor kommer falla till jordens mittpunkt" sa Marwin och gav oss en varsin high five.

"men hur ska vi blanda in dig i dansen?" frågade Nick sedan och vi alla funderade en stund.

"Justin brukar ju alltid dela upp oss dansare mot "vanliga"" sa Marwin. "så då kan vi ju säga att vi har ett "hemligt vapen" eller något liknande" de andra log gillande innan de tittade på mig.

"låter bra för mig" sa jag och log busigt innan jag slängde en blick på klockan. "när brukar soundchecken äga rum ungefär?" frågade jag.

"vi brukar vara där innan Justin kommer dit, så om ungefär en halvtimme kanske" svarade Anthonio. Jag nickade.

"ska vi köra genom en sista gång och sen äta något snabbt" sa jag samtidigt som min mage kurrade högt. De skrattade och jag tog mig generat om magen.

"åt ett äpple till frukost" sa jag förklarande och de himlade med ögonen. En halvtimme senare hade vi fått i oss sallad och bröd och jag satt nu på scenen, lite på sidan och såg på när Marwin dansade runt tills Nick tog över. Fansen applåderade imponerat innan de sedan skrek hysteriskt och jag förstod att Justin gjorde entré.

Justins Perspektiv.

Jag såg mig omkring lite utanför scenen för att se om Daphne var tillbaka. Men jag såg inte skymten utav henne så jag tog emot micken från Kenny och gick sedan ut på scenen och bemöttes utav fansen som skrek av glädje. Som vanligt vinkade jag glatt och hälsade på dem. Soundchecket flöt på lika bra som de brukade och massa frågor blev ställda, skämt sades, skratt fyllde hallen, musiken pumpades och moves visades.

"okej, okej. Ni mot oss!" sa jag när Marwin försökte visa sig bättre och jag kunde nästan se ett belåtet leende i hans ansikte. Som om det var exakt det han ville att jag skulle säga.

Jaden, Willow, Simrin, jag och några andra ställde sig på ena sidan medan dansarna ställde sig på den andra. De bildade en liten ring innan de ställde sig på en rad, beredda att battla. Nick började dansa sig ut på golvet och Simrin tog sedan över.

"oh, Team Bieber kommer slå er med Simrin" sa Scooter till dansarna i en mick. Marwin viftade med armarna och musiken sänktes.

"eller inte. Vi har ett hemligt vapen" sa han och genom deras lilla grupp kom Daphne fram och ställde sig bredvid Marwin med armarna i kors.

"här är det" utbrast han och musiken höjdes igen och dansarna började fort dansa någon bit tillsammans med Daphne. Vi såg imponerat på innan Daphne fick dansa en stund ensam och hon dansade fram mot mig. När hon kom fram till mig grep hon tag i mina händer och vände sedan ryggen mot mig. Hon la mina händer på hennes höfter och svängde med höfterna, tills hon skrattade och viftade med handen mot Tay James och musiken tystnade igen.

"okej, jag kom egentligen inte hit för att göra så att ni förlorar" sa hon och ett stort "ooooooh" gick genom rummet och hon skrattade igen. "eller göra dig upphetsad" viskade hon så bara jag hörde.

"nej, vi tänkte faktiskt visa dig och alla andra en sak" fortsatte hon sedan säga. Vi nickade och ställde oss på sidan av scenen, dansarna och Daphnes ställde sig i mitten och hon nickade mot Tay som nickade tillbaka.

Och min nya låt "Drummer Boy" med Busta Rhymes sattes på, dock inte från början. Jag tittade förväntansfullt på dem och de började dansa. Jag stirrade imponerat på dem när de var klara och kraftiga applåder bröt ut i lokalen.

"wow, vad var det där?" frågade jag.

"Tess skickade en video på koreografin, den görs tydligen av jättemånga dansare" svarade Daphne.

Daphnes Perspektiv.

Justins minn var nästan oförglömlig. Han hade stora ögon och öppen mun, han stirrade på oss alla med imponerade ögon.

"wow, vad var det där?" frågade han.

"Tess skickade en video på koreografin, den görs tydligen av jättemånga dansare" svarade jag.

"wow" upprepade han bara och jag flinade.

Senare på dagen efter att jag hade ätit igen och duschat - igen. Jag gick runt i byggnaden medan Justin var och pratade med Scooter om någonting. I ett rum hittade jag till min förtjusning en cardboard av Justin, jag skrattade när jag såg den och gick fram för att titta närmre.

Han var klädd i svarta jeans, en vitt linne och en svart skjorta som var upprullad till armbågarna. Han var onekligen otroligt sexig. Jag skrattade igen, innan jag bar upp den och gick ut ur rummet med en busig tanke. När jag kom gåendes i en korridor hörde jag Justins röst från ena rummet så jag ställde carboarden mot väggen bredvid dörren och kikade in i rummet. Där satt han tillsammans med Ryan, Kenny och Jaden och samtalade.

”Justin” sa jag, han såg upp och log. ”kan vi prata” sa jag med en ledsen röst och han rynkade pannan.

”visst” svarade han och ställde sig upp innan han kom fram till mig.

”vad är det?” frågade han oroligt.

”jag är ledsen att behöva säga det här men… det funkar inte mellan oss längre. Jag har hittat en annan” sa jag och han stirrade på mig, hans ansikte gick från oroligt till förkrossat och borta från soffan blev det helt tyst. Jag gick bort mot dörren igen, jag kände hur Justin försökte gripa tag i mig och jag drog fram cardboarden.

”jag har hittat en annan som sagt. Är han inte snygg?” frågade jag och nu såg jag hur lättnaden rann genom Justin och skratt bröt ut.

”hälsa på Kustin” sa jag. ”han kanske inte säger så mycket eller rör på sig. Men vi klickade direkt” sa jag och såg hur Jaden vek sig i skratt borta i soffan. ”men vi måste kila” sa jag och vände mig om och gick, med Kustin under armen.

Justins perspektiv:

Jag gick bort till soffan och slog mig ner bredvid Kenny igen.

”din flickvän är för rolig” sa Ryan och skrattade igen.

”det var inte roligt till en början. Jag trodde verkligen att hon var på väg att lämna mig” sa jag och fick nästan ont i magen av tanken, men sedan skrattade jag med de andra.

”Kustin, huh?” sa Kenny sedan. ”just ett snyggt namn” Jaden slutade skratta och tårarna rann nerför hans ansikte.

”du skulle ha sett din minn, bro!” utbrast han innan han skrattade igen och jag flinade mot honom.

När jag senare hade bytt om till scenkläder och kom in i crew rummet, stod Daphne fortfarande med cardboarden bredvid sig. Många kommenterade Daphne med roliga synpunkter och varje person som kom in genom dörren skrattade. Hon log lika glatt och roat varje gång.

Jag hade bytt om och duschat efter ännu en grym konsert för fansen och kom in i rummet. I ena hörnet stod cardboarden och såg på mig, det var minst sagt läskigt att ha en papp version utav sig själv ståendes i rummet. I sängen låg Daphne, jag skakade på huvudet och hängde en handduk över ansiktet på den.

”men vad gör du? Kustin!” utbrast Daphne bestört men med en road bakton.

”jag tänker inte låta ”Kustin” titta på mig hela natten. Det är läskigt” sa jag och kröp upp bredvid henne. ”dessutom så vill jag inte att han ska stå och glo på min flickvän” la jag till.

”men Justin, har du glömt vad jag sa? Vi är över” sa hon och försökte vara allvarlig.

”tror du att jag ska tro på det?” frågade jag och la mig över henne.

”så du tycker att jag ska säga hejdå till Kustin?” mumlade hon. Jag böjde mig ner och kysste hennes läppar.

DANCE, DANCE, DANCE!! :D loooove to dance...

hah, jaha... eh... hon dansar och busar i kapitelt vilket jag hoppas ni tyckte om . ;P

Vad tycks? Kommentera !! :)

"visste du att dansare är bättre i sängen än "vanliga" personer eftersom de är mer rörliga och viga" sa hon, jag såg förvånat på henne och hon nickade mot tidningen som för att förmedla att det var därifrån hon fick informationen. Sedan reste hon sig från sängen och la tidningen på bordet, sakta började hon gå mot mig.

"och som du kanske såg idag så är jag ganska vig och rörlig" sa hon när hon var någon meter från mig. "så där har du ju något att fantisera om eftersom du inte får röra mig" viskade hon i mitt öra innan hon gick förbi mig och ut genom dörren.

Jag kände hur hela jag bara gav upp, fort vände jag mig om och la en arm runt Daphnes midja. Snabbt drog jag in henne i rummet igen och slog igen dörren efter oss. Jag pressade upp henne mot väggen bredvid dörren och tryckte ivrigt och hett mina läppar mot hennes. Hennes händer flätade fort in sig i mitt hår och jag särade på hennes läppar med min tunga och hennes tunga mötte min lika ivrigt.

"nu förlorar du vadet" mumlade hon mot mina läppar.

"jag bryr mig inte" svarade jag samtidigt som jag lyfte upp henne och placerade mina händer under hennes lår. Jag gick den korta biten fram till sängen och la ner henne på madrassen. Hon började fort dra upp min t-shirt innan jag snabbt lyfte mig från henne för att kunna dra av och slängde den sedan åt sidan. Jag drog upp den ljusa toppen över hennes bröst och kysste den nu bara huden. Ivrigt sökte jag mig till hennes läppar igen och tryckte dem mot henne. 

Daphnes Perspektiv.

Han böjde sig ner och kysste mig på halsen medan mina händer svepte över hans bröstkorg och mage och vidare ner till byxlinningen på hans jeans. Hans ena hand hade kupat sig runt mitt ena bröst samtidigt som den andra började lirka med knapparna i min shorts.

Fort tog jag tag i hans ansikte, tryckte hans läppar mot mina och öppnade min mun för att välkomnade hans tunga. Mina fingrar vandrade ner till hans byxor igen och knäppte upp knappen, han själv hade fått upp alla knapparna i mina shorts och smekte nu nedre delen av min mage. 

Jag drog ner gylfen på hans byxor och min hand skulle precis smita innanför hans kalsonger när Patties röst ropade "ni två! Kläder, köket, nu!". Mitt huvud rycktes lika fort mot dörröppningen som Justins gjorde och där stod Pattie och såg på oss med ett strängt ansiktsuttryck innan hon vände sig om och gick.

Jag kände hur det brände i ansiktet av skam och Justin såg andfått ner på mig innan han rullade av mig och reste på sig. Han knäppte på sig jeansen igen och drog t-shirten över huvudet. Jag satte mig upp och drog ner min topp innan jag knäppte shortsens alla knappar. Med nerböjt huvud gick jag efter Justin ut ur rummet.

"nej! Jag behöver prata enskilt med dem! Ni får vänta utanför eller något" hörde jag Pattie säga innan bussdörren smälldes igen. Pattie log inte mot oss när vi kom in utan satte sig enbart vid bordet och hänvisade för oss att vi skulle göra detsamma. Vi satte oss mittemot henne och Justin grep tag i min hand under bordet och kramade mina fingrar.

"jo" började Pattie och såg allvarligt på oss. Genast jag slog ner blicken i knät, orkade inte se henne i ögonen för tillfället. "nu när dina föräldrar inte är här, Daphne så tycker jag att det är mitt ansvar som förälder att prata med er om det här. När man är tonåringar och har ett förhållande, så kan känslorna sprudla och man kanske vill ha sexuellt umgänge med-" började Pattie predika och ett stön lämnade Justins läppar.

"mamma" klagande han.

"nu är du tyst Justin" sa hon fort innan hon fortsatte. "-varandra, så ni måste tänka på att vara försiktiga för tro mig ni vill inte få ett barn i såhär tidig ålder. Aldrig att jag ångrar att jag fick dig Justin! Det får du aldrig tro, du är det bästa som har hänt mig" hon log varmt mot sin son som log tillbaka mot henne, innan hennes blick hårdnade lite igen. "så jag hoppas ni skyddar er väl?" frågade hon.

"mamma... vi har inte... vi... du behöver inte oroa dig" sa han tillslut och en rodnad steg på båda våra kinder.

"oh!" sa hon förvånat. "jag trodde... nåja, men ni måste lova mig att ni skyddar er ordentligt och går inte för fort fram" sa hon och spände blicken i oss, jag kände hur jag nickade stumt och sedan blev det tyst. Men tystnaden höll inte i sig så länge, för utanför bussen bröt skrattsvalor ut och bussdörren öppnades och skratten blev högre. In i bussen kom Alfredo i täten med Jaden, Kenny och Ryan efter sig. De skrattade gott och vi tittade förvirrat på dem, Alfredo kom fram till bordet och snappade åt sig dollar sedeln.

"jaha, 50 dollar till Alfredo Flores och the sex talk till Justin Bieber" sa han och lyckades behärska sitt skratt en stund. "men vad var det jag sa bro! Men du klarade i alla fall 5 timmar" fortsatte han säga och låtsades låta imponerad.

"ha ha" sa Justin ironiskt innan Alfredo vände blicken mot mig.

"vad du än gjorde så funkade det. Bra jobbat tjejen!" sa han och gav mig en high five.

"sa bara att dansare är bättre i sängen" sa jag kort och Alfredo skrattade, Justin blick gick misstänksamt mellan oss.

"var du på hans sida!?" frågade han sedan förvånat.

"ledsen babe" svarade jag och log mot honom innan jag ryckte på axlarna.

"så du ljög alltså!?" frågade han sedan och jag skrattade.

"det gjorde jag faktiskt inte! Dansare är mer rörliga och viga, så det är sann fakta" sa jag och kunde se hur ett nästan belåtet leende dök upp på Justins läppar. Jag flinade och pussade honom på kinden.

*

Min mobil vibrerade på bordet i allrummet i den stora konserthallen. Nyfiket sträckte jag mig fram för att se vem som hade messat mig. Jag såg på skärmen och såg att det var dolt nummer, jag rynkade pannan och öppnade mobilen. Vem kan det vara?

Från Okänd:

"ditt liv kommer snart att förstöras, bli till ett helvete" förbryllat rynkade jag på pannan.

Till Okänd:

"ursäkta, vem är det här?"

Dock förväntade jag mig inget svar. Det är väl någon som tycker att den är jätterolig. Men mobilen vibrerade igen och ett nytt meddelande hade skickats från det dolda numret.

Från Okänd:

"ditt liv, ditt patetiska liv, kommer snart krossas som en ärta"

Jag stirrade förskräckt på skärmen. Var det här ett skämt eller!? Vem var den här sjuka människan!?

"Daphne kommer du eller?" frågade Pattie från dörröppningen, jag vände upp blicken mot henne och klistrade på ett leende.

"jag kommer" sa jag och släckte telefonen innan jag stoppade ner den i fickan. Tänk inte mer på det! Njut av konserten nu och lev vidare, sa jag till mig själv samtidigt som jag gick efter Pattie ut i korridoren. Mycket riktigt glömde jag allt om de sjuka smsen när Justin hade haft sin konsert som var lika magisk, grym, fantastiskt, rolig som alltid.

"vart ska vi nu?" frågade jag Justin när vi låg i sängen och var redo att sova.

"Spanien" mumlade Justin trött tillbaka och gäspade, jag log lyckligt. Bussens gungande vaggade mig till sömns och jag somnade skönt i Justins famn.

haahh, Dustin got the sex talk from the Bieber mum ! ;P hahh..

men del 2 blev inte lika lång som jag brukar skriva så därför så ska jag direkt börja skriva på kapitel 61 (vet inte om det blir Part 1 och 2)

Vad tror ni händer i Spanien? Och vem var smset ifrån? Någon som har en gissning? ;P Kommentera ! :)

Allt var bara obeskrivligt… Men sedan att vakna upp och se in de finaste hasselnötsbruna ögon du någonsin kan hitta och att få kyssa de mjuka läppar som höll ihop med ögonen är en annan obeskrivlig känsla. Morgonens lugn krossades dock som krypet under skon utav Alfredo som knackade hårt på dörren och ropade med hög stämma. ”FRUKOST!”

Justin skrattade lågt åt sin väns beteende, jag log mot honom och kysste hans läppar mjukt en sista gång innan jag reste på mig. Jag gick bort till badrumsdörren och gick in det lagom stora badrummet, jag granskade mitt ansikte som mirakulöst inte hade ringar under ögonen eller någon finne som lös röd. Jag log nöjt och gick på toa innan jag gick ut till dem andra för att äta frukost.

Där ute satt Pattie, Kenny och Alfredo och åt redan, Justin hade ställt sig vid diskbänken där pålägg, mackor, yoghurt och en massa annan frukost stod. Han log mot mig och jag gick fram till honom, han stod och bredde en macka. Jag tog tag i den ena yoghurten och höll den upp och ner över en tallrik, men ingen yoghurt kom.

”nej, vad segt” sa jag och suckade, Justin skrattade bredvid mig. Jag slängde med paketet mot honom men trodde aldrig att yoghurt skulle komma ut. Dock stänkte yoghurt över hela Justin. Min haka föll men jag skrattade lågt, Justin tittade lika förvånat ner på sig själv. Alfredo och Kenny skrattade roat bakom oss.

”jag är ledsen babe” sa jag och han såg upp på mig med hämnd i blicken. Han tog tag i smörkniven som hade en klick smör på sig, jag spärrade fort upp ögonen och backade ett steg.

”nej, Justin. Var en duktig pojke och släpp smörkniven” sa jag lugnt och backade samtidigt som han tog steg mot mig.

”vem är sagt att jag är en snäll pojke?” frågade han med ett busigt leende. Nu började han gå fortare mot mig så jag vände om och sprang bakåt i bussen. Jag hamnade i vårt rum och sprang hoppade fort upp i sängen, Justin kom in med smörkniven i högst hugg.

”Justin, lägg ner den!” sa jag, men såg att han aldrig skulle lägga ner den för än jag hade smör på mig. ”okej, okej” sa jag och han höjde ena ögonbrynet. ”du får smeta på min mage men inte i ansiktet” jag drog upp min tröja för att visa att jag inte ljög.

”okej då” sa han och jag gick fram till honom. ”så där!” sa han nöjt när hela min mage var pryd med ett lager smör.

”nöjd?” frågade jag.

”japp” svarade han glatt och gick före mig ut till de andra, jag gick med tröjan fortfarande uppdragen för att inte göra den smörig. Jag gjorde tröjan till en magtröja för att slippa att hålla upp den, vi kom in till de andra och de skrattade åt min smöriga mage. Jag gick fram till Justin som stod med en pappersrulle, jag tog en bit och började torka av min mage. När jag var klar, gjorde jag iordning min skål med yoghurt och müsli och satte mig sedan ner bredvid Justin.

"vad är det på schemat idag?" frågade jag.

"inget speciellt, soundcheck, konsert" svarade Justin och jag nickade. Jag lutade mig sedan mot honom och fortsatte lugnt äta min yoghurt, Justin började rastlöst leka med mina fingrar. Efter en stund flätade han samman våra fingrar och kysste min handrygg, jag log mot honom. Hans ansikte var några decimeter från mitt så jag lutade mig fram den sista biten och kysste hans läppar.

Jag log mot hans läppar och drog mig ifrån, han såg något besviket på mig och jag fnissade lågt åt honom. Medan vi satt där och gullade med varandra, märkte vi inte att Alfredo pratade eller snarare försökte prata med Justin. Tillsslut slog han med handen i bordet och ropade "jorden anropar Justin!" samtidigt, vi ryckte båda till och stirrade på honom.

"kan du låta Daphne vara nu eller det kanske är fysiskt och psykiskt omöjligt för dig och lyssna på vad jag har att säga?"

"jag kan visst låta henne vara" sa Justin trotsigt och Alfredo skrattade.

"du skulle inte klara av att inte röra henne på ens fem minuter"

"ska vi slå vad?" frågade Justin med ena ögonbrynet höjt.

"visst, eftersom du kommer förlora. Om du inte rör henne på hela dagen från och med nu så får du..." sa han och tänkte.

"50 dollar (unge. 350 kr)" sa han och sträckte fram sin hand mot Justin. Justin grep tag i hans hand och skakade den.

"deal" sa han och båda tog fram 50 dollar och la det på bordet, jag gick bort till diskbänken och hörde hur Justin gick in till vårat rum.

"ska jag göra det här enkelt eller svårt för honom?" frågade jag Alfredo som skrattade.

"gör det svårt, roligt att se honom lida ännu mer. Han kommer ju förlora i alla fall" svarade han busigt, jag nickade roat och ställde ner tallriken i diskmaskinen. Justin kom ut med en hög kläder i famnen och gick sedan vidare in i badrummet.

Jag gick bort till rummet och slog upp min resväska, jag letade min beige vita, långärmade topp som smet om runt min överkropp och slutade en bit nedanför brösten och sedan mina mörkblå jeans shorts. Jag drog på mig klädesplaggen innan jag drog på mig ett par svarta knästrumpor också, jag gick fram till spegeln och studerade mig själv.

Jag log nöjt när jag såg att kläderna smet om på precis de rätta ställena. Håret lät jag vara och det fick falla rufsigt runt mitt ansikte, jag strök mascara på ögonfransarna och smetade läppglans på läpparna. Jag smackade ljudligt innan jag gav mig själv en blick i spegeln. Detta kommer bli intressant...

Justins Perspektiv.

Jag kom ut badrummet iklädd ett par svarta jeans tillsammans med en vit t-shirt med tryck. Jag gick bort och satte mig i soffan för att vänta på Daphne, bara för att jag inte fick röra henne betydde det inte att jag inte fick umgås med henne.

Någon busvisslade och jag vände upp blicken från mobilskärmen, ut ur rummet kom Daphne iklädd i midjehöga shorts tillsammans med en ljus åtsittande topp som visade en del utav hennes solkyssta hy. Klädseln visade hennes kurvor på en helt ny nivå. Hennes läppar var utdragna i ett leende och på fötterna satt ett par svarta kängor med guldiga spännen. Jag stirrade på henne, varför så sexig? Varför just idag av alla dagar!?

"grymt jobbat" sa Alfredo och gav henne en high five. Min blick gled över hennes bara ben, hennes höfter som framträdde i shortsen, över hennes bröst och upp till hennes ansikte. Hennes ögon var direkt riktade mot mig och ett leendet växte sig större. Jag skakade på huvudet för att sluta stirra och ställde mig upp, tillsammans med Daphne och Alfredo gick vi ur bussen. När vi kom in i byggnaden stötte vi på Kenny och Ryan, de båda log mot oss.

"hur går det med vadet?" frågade Kenny.

"utmärkt" svarade jag och Alfredo flinade. 

In genom dörren kom Jaden. "hey, bro!" hälsade jag.

"tja!" sa han och hälsade sedan på Daphne och Kenny som satt i ena soffan och sedan på Ryan och Alfredo som satt i den andra.

"vart är de andra?" frågade jag.

"Scooter pratar med teknikerna, Dan går väl runt och spelar på sin gitarr, Allison sitter med pappersarbete tillsammans med din mamma och dansarna är och... dansar" svarade Ryan. "och resten är väl här någonstans eller i bussarna" Daphne reste sig från soffan och gick mot dörren.

"vart ska du?" frågade jag. Hon vände sig halvt om för att ge mig en blick innan hon vände sig om igen.

"ska se om det finns glass på det här stället" sa hon innan hon försvann runt hörnet.

Efter en stund kom hon faktiskt tillbaka med en skål med vaniljglass som hon åt med en sken. Hon satte sig på en pall mittemot mig som satt i soffan och korsade benen. Bara för att idag var dagen då jag inte fick kyssa, hålla hand eller krama min flickvän verkade allt sexuellt över henne träda fram starkare än vad det vanligtvis gjorde.

Brukade hennes bröst och rumpa gupa så mycket när hon gick? Var hennes läppar alltid sådär röda och fylliga?

Jag satt och såg på henne där hon satt och åt sin glass. Hur hennes tunga slickade skeden, hur hon sedan slickade sig om sina läppar, hur lite glass hamnade på hennes ena lår vilket gjorde att hon behövde sära på dem och sedan dra bort det med ena fingret. Innan hon edan stoppade fingret i munnen och drog ut det igen.

Jag stirrade som förtrollat på henne och kände att det enda jag ville var att gå över rummet, bort till henne och trycka upp henne mot väggen. Pressa mig mot henne, kyssa hennes läppar, leka med hennes tunga, smeka med händerna över hennes kropp, fläta in mina fingrar i hennes hår. Skratt fick mig att ryckas ur min dagdröm, jag såg mig förvirrat omkring. De alla satt och skrattade medan jag förvirrat undrade åt vad. Tills jag insåg att de skrattade åt mig, jag kände hur jag rodnade och slog ner blicken.

"går det bra Justin? Svårt att hålla dig i skinnet eller? Vill du ge mig 50 dollar frivilligt?" frågade Alfredo retsamt.

"är det inte soundcheck snart?" frågade jag plågat och de skrattade igen.

"jo" sa Scooter som kom in genom dörren, jag ställde mig upp och de andra följde mitt exempel och reste på sig. Jag slängde en blick mot stolen men Daphne satt inte kvar. Jag gick med de andra ut i korridoren och bort mot scenen, ute från scenen hördes fansens mummel och Tay James som spelade musik. Jag gick med de andra efter mig ut på scenen och fansens skrik sattes fort på och jag log stort mot dem.

"hey, vad händer?" frågade jag i micken som Kenny räckte till mig och de skrek högre. Även Ryan och Scooter fick en varsin mick, Jaden hade redan sin guldiga mick i byxfickan. Någon gång i soundchecket kom Daphne ut och satte sig bredvid Kenny, jag log smått mot henne. 

När det var dags för frågor så frågade ett fan "kan du några karate moves?". 

Jag skrattade. "har svart bälte du vet..." svarade jag på skämt.

"ehm... nej, verkligen inte" de skrattade. "men den här killen kan" fortsatte jag och satte min hand på Jadens axel.

"det var ett tag sen Jackie tränade mig så jag är lite ur balans" sa han.

"kan du fortfarande gå ner i spagat?" frågade jag.

"nej" svarade han och skakade på huvudet.

"men du gjorde det typ... förra veckan" sa jag.

"ja, jag vet men då hade vi dance battle, så då kände jag att behövde" förklarade han.

"gör det, gör det, gör det" började jag och fansen stämde fort in.

"okej, jag gör det!" sa han och vi tystnade. "men då får någon utav er också göra det" fortsatte han säga.

"kan någon-" sa jag och tystnade när jag svepte med blicken och såg Daphne. "Daphne, du dansar ju! Du borde kunna göra det" hon började fort skaka på huvudet.

"nej! Om jag tvingas till det så får du också göra det!" utbrast Jaden fort och hon suckade innan hon ställde sig upp. Jag tog emot Jadens mick och backade något steg.

"jag kommer spräcka byxorna" sa han.

"nej, det är lugnt. Det är ju stretch" sa jag och pekade på byxorna med hans mick. Daphne kom och ställde sig bredvid mig för att låta Jaden göra först. Jaden ställde sig och började göra rörelser med armarna, tills han sjönk ner i spagat. Han satt i några sekunder innan han studsade upp och ställde sig upp. Publiken applåderade glatt och Jaden bugade sig smått, jag räckte fram micken mot honom.

"wow, jag respekterar dig, bro. Ännu mer nu" sa jag och han log tacksamt mot mig.

"din tur nu" sa Jaden till Daphne, hon suckade innan hon gick ut på golvet. Men hon körde en annan slags spagat, istället för att sätta sig ner på golvet som Jaden gjort stod hon istället upp och lyfte benet över huvudet.

Jag såg fascinerat på henne, när jag sedan trodde att hon enbart skulle sätta ner benet igen så böjde hon sig bak och satte händerna på marken. Hon tryckte ifrån med benet och gjorde en hjulning bakåt så hon landade på båda benen igen och sträckte sedan på ryggen. Kraftiga applåder bröt ut i hallen och Daphne log generat, sedan vände hon sig om för att ge mig en blick innan hon gick bort till Kenny igen.

"ledsen kompis... men det där var imponerande" sa jag till Jaden som skrattade glatt. Frågorna fortsatte ställas, flesta till mig, några till Jaden och till och med Daphne fick några frågor.

När soundchecket var över satt inte Daphne där hon hade suttit fem minuter innan, jag gick av scenen med de andra innan jag gick bort mot bussarna. I bussen var det tyst, jag gick bort till rummet för att se om hon sov eller något. Och mycket riktigt så satt hon i sängen och läste en tidning, hon såg upp och gav mig ett leende innan hon tittade ner i tidningen igen. Jag blev stående och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen.

"visste du att dansare är bättre i sängen än "vanliga" personer eftersom de är mer rörliga och viga" sa hon, jag såg förvånat på henne och hon nickade mot tidningen som för att förmedla att det var därifrån hon fick informationen. Sedan reste hon sig från sängen och la tidningen på bordet, sakta började hon gå mot mig.

"och som du kanske såg idag så är jag ganska vig och rörlig" sa hon när hon var någon meter från mig. "så där har du ju något att fantisera om eftersom du inte får röra mig" viskade hon i mitt öra innan hon gick förbi mig och ut genom dörren.

Hahh, no touchie, touchie. ;P

men hur tror ni Justin reagerar efter det Daphne berättade !? :) Vad tycks? Kommentera. :)

Väl inne i bussen gick jag raka vägen bort till rummet vi skulle sova i och log stort mot det välbekanta sängen. Jag släppte ner resväskan på golvet och kröp sedan upp i sängen och la mig i fosterställning.

"glöm inte att du har soundcheck senare!" hörde jag Scooter ropa.

"jag glömmer inte" hörde jag Justin svara innan en arm lades runt mig och snart somnade jag bredvid Justin.

Justins Perspektiv.

"Justin! Justin!" sa någon och ruskade mig.

"va? Vad?" mumlade jag förvirrat och slog upp ögonen, lutad över mig stod Kenny.

"dags att vakna, du har soundcheck" sa han, jag nickade och reste mig stel ifrån sängen. Jag sträckte på mig så det knakade i lederna, jag gav Daphne en lätt puss på kinden innan jag gick tillsammans med Kenny ut ur bussen. Med släpande steg gick jag mot byggnaden.

"herregud, så trött jag är!" utbrast jag och gäspade stort, Kenny skrattade roat åt mig. Vi kom in och möttes av Dan - gåendes med en gitarr - tillsammans med Ryan som båda var på väg till scenen. Vid scenen mötte vi Jaden, vi hälsade glatt jag på honom och fick sedan en mikrofon i handen, ute på scenen visste jag hade mina dansare visade sina moves och Scooter pratade glatt. Jag ruskade på mig för att skaka av mig tröttheten och vakna till liv. Jag gick ut på scenen och fansen skrek hysteriskt när de fick syn på mig, jag log glatt mot dem och vinkade.

"har du äntligen vaknat?" frågade Scooter retsamt.

"ha ha" svarade jag men log mot honom. Ryan och Jaden kom även ut på scenen och fansen skrek till vid synen av Jaden, ur ögonvrån kunde jag se hur Dan satte sig på en pall med sin gitarr.

"jaha, hur mår Danmark då?" frågade jag och de skrek glatt, jag log roat. "jaha, har ni några frågor?" frågade jag och fort lyftes flera händer upp i luften. Jag pekade på en tjej och hon lös upp.

"vill du gifta dig med mig?"

"visst" skrattade jag, hon och hennes vänner började genast fnittra. Jag gick vidare och pekade på en annan tjej.

"vad är ditt favorit minne?"

"vad då, barndomsminne eller minne över huvud taget?" frågade jag.

"barndomsminne" svarade hon.

"ehm..." sa jag fundersamt och kliade mig i nacken. "jo, jag fick en röd cykel i födelsedagspresent när jag fyllde åtta år" fansen gav ifrån sig ett svagt "aww" och Ryan skrattade in i sin mick som han hade i handen. Jag struntade i honom och gick vidare.

"vad är ditt favorit framträdande?" frågade tjejen jag hade pekat på.

"när jag uppträde för presidenten" sa jag snabbt och beslutsamt.

"har du något speciellt roligt minne?" jag tänkte efter en liten stund innan jag skrattade till.

"måste vara när Sean Kingston föll av sin segway" sa jag och skrattade igen. Mitt team och fansen stämde fort in.

"har du bra betyg?"

Jag skrattade till. "ehm... jag har en lärare med mig men nu har jag jullov... men de är bra" avslutade jag och mitt team skrattade lågt.

"vad är din favorit del med att vara på turné?"

"att kunna resa världen runt. Jag har sett så många coola ställen" svarade jag.

"varför är du så snygg?" jag skrattade lite och så gjorde även mitt team.

"kan du förklara det här nu?" frågade Ryan och lekte förvirrad. Jag skrattade igen.

"eh... tja, min mamma och min pappa..." sa jag och tystnade, fnitter spred sig bland fansen.

"skulle du kunna dejta ett fan?" tja, det gjorde jag ju. Eller Daphne var ju inte ett fan-fan…

"eh... jag gör ju de-" sa jag men hann inte säga hela meningen innan vilda protester kom från dem, jag antog att de inte hade hunnit se Ellen show än.

"va? vem? vem? vad?" hördes det överallt.

"är Daphne vaken? Är hon i byggnaden?" frågade jag och vände mig mot Kenny.

"jag tror det, jag tror hon gick bort för att äta frukost" svarade han och jag sprang fort backstage. Jag sprang bort omklädningsrummet och fann Daphne i skräddarställning på golvet med en tidning framför sig. Hon såg förvånat upp på mig.

"vad gör du här?" frågade hon.

"ställ dig upp" sa jag och hon ställde sig smidigt med tveksamt upp.

"vart ska vi?" frågade hon.

"mina fans vill hälsa på dig" sa jag och hennes ögon spärrades fort upp.

"åh, nej!" sa hon och backade. "jag är inte klädd!" jag såg ner på hennes sov shorts och t-shirt.

"jo dah! Shorts och tröja funkar alldeles ypperligt" försäkrade jag och tog ett steg mot henne.

"nej, Justin. Nej!" utbrast hon och började protestera högt när jag tog tag i henne och la henne över min axel. "Justin släpp ner mig! Seriöst" tjöt hon medan jag började gå bort mot scenen igen, jag insåg då att jag fortfarande hade micken i handen. Jag skrattade.

"säg hej" sa jag och visade micken för henne.

"Justin!" skrek hon klagande och jag skrattade igen. Vi kom fram till draperiet och jag gick ut på scenen, teamet och fansen skrattade hjärtligt vid synen av oss.

"här är hon" sa jag och släppte ner henne på marken, fort slog hon mig på armen och såg irriterat på mig. Jag skrattade endast åt henne. Daphne vände sig sedan generat mot publiken och gav dem en liten vink.

"du blir inte förlåten för det här på långa vägar" mumlade hon till mig, jag skrattade.

"klart jag blir" svarade jag fort innan jag gav henne en puss på kinden och fansen skrek till, jag log mot Daphne och såg att hon kämpade med att inte le. Sedan vände hon fort på klacken och satte sig bredvid Kenny.

"okej, fler frågor?" frågade jag och flera händer räcktes fort upp.

”hur många kyssar har du fått?”

”eh… tja…” sa jag och sneglade på Daphne som skrattade, jag skrattade svagt. ”jag kommer ihåg min första kyss men hur många kyssar jag har fått hittills är en annan historia” sa jag och log mot dem.

Sedan pekade jag på en tjej som bokstavligen stod och hoppade på sin stol för att jag skulle välja henne, jag skrattade och hon lös upp när jag pekade på henne.

”kan be Daphne att ställa sig bredvid dig igen så hon kan prata i micken?” frågade hon och jag rynkade pannan men log. Jag vinkade åt Daphne att hon skulle komma fram till mig, hon ställde sig upp med en suck och kom fram till mig. Jag pekade på tjejen som hade frågat efter henne men tjejen ställde ingen fråga utan stirrade enbart förväntansfullt på henne. Jag granskade Daphnes ansikte som gick fram frågandes till chockerat till glatt. Hon skrek glatt till och fick ett stort leende på läpparna.

”va!? Du, ni? Här!?” skrek hon glatt till tjejen som log precis lika stort tillbaka, bredvid henne stod en kille och log lika brett.

”kom hit!” skrek hon sedan och vinkade med handen, tjejen och killen reste på sig och snabbt kom de upp till scenen. Daphne slängde sig på dem och började fort prata på något språk som inte var engelska.

Svenska, sa jag till mig själv. Hon kramade dem båda hårt och hade ett leende som gick från öra till öra.

Daphnes perspektiv:

Nere i publiken stod Emma och Oscar med stora leenden, jag stirrade chockerat på dem.

”va!? Du, ni? Här!?” skrek jag sedan uppspelt, de log lika brett mot mig. Jag hade lust att hoppa av scenen och springa fram till dem men insåg att det var för högt. ”kom hit!” skrek jag då istället och på nolltid kom de upp till scenen och jag sprang glatt fram till dem.

”vad jag har saknat er! Ni fattar inte!” sa jag och svenskan kopplades genast på.

”vi har saknat dig med, skolan har inte varit detsamma utan dig!” sa Oscar.

”håller med, saknar dig på isen också” sa Emma och log sorgset mot mig. Jag skrattade lyckligt vid synen utav mina vänner som jag hållt så kärt med behövt släppa för att flytta med familjen till Atlanta. En massa gamla minnen dök upp i huvudet på mig.

Jag hade verkligen saknat dem och Sverige! Jag märkte sedan att det var helt tyst i lokalen och jag vände mig om, Justin stod och såg roat på oss precis som fansen, teamet, alla gjorde. Jag rodnade.

”eh… ledsen, vi går någon annan stans” sa jag på engelska och puttade Emma och Oscar mot utgången. Jag tog med dem bort till bussen för att jag skulle kunna få byta om och Emma såg sig fascinerat runt.

”kan inte fatta att jag är i självaste Justin Biebers buss” tjöt hon och strök med fingrarna över sängen, jag skrattade roat åt henne.

”du är ju värre än Tess” sa jag och hon rodnade. Jag gick fram till min resväska och suckade högt över att behöva ta det stora beslutet av vad jag skulle ha på mig. Jag drog tilslut på mig ett par tunna tights med mönster, ett bar mörkblå slitna jeans shorts tillsammans med ett vit linne och mitt militärmönstrade jacka med silver nitar på bröstfickorna. Håret satte jag upp i en slarvig knut på huvudet innan jag satte mina solglasögon på nästippen. 

”alltid lika fin” sa Emma och granskade mig från topp till tå.

”tackar” svarade jag och log mot henne, sedan såg jag på Oscar som stod och såg sig om i det lilla rummet.

”vad gör du här förresten? Är du en Belieber du med eller?” frågade jag retsamt.

”ehm... sällan!” utbrast han och gjorde avvärjande rörelser med armarna. ”jag är här för Emmas skull” fortsatte han och såg på henne, jag skrattade roat.

”så ni ska se konserten ikväll?” frågade jag.

”japp!” tjöt Emma med ett strålande ansikte, in genom dörren kom Justin men stannade upp när han såg mitt sällskap.

Jag harklade mig. ”Justin, det här är Oscar och Emma. Mina vänner från Sverige” förklarade jag och han hälsade på dem, Emma såg ut som om hon skulle svimma. Justin samlade sedan ihop sina kläder och gav mig en snabb kyss innan han gick in på badrummet. Emmas blick gled fort mellan mig och badrumsdörren, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

”ky-ky-kysste du just the Biebs!?” tjöt hon och jag skrattade.

“och jag antar att det inte är första gången?” retades Oscar och höjde på ena ögonbrynet.

”avundsjuk!” kved Emma och såg drömmande på badrumsdörren. Jag flinade roat och skakade på huvudet åt henne. 

Resten av dagen fram till konserten umgicks vi som på den gamla tiden, de berättade om allt som hade hänt sedan jag flyttat och jag berättade hela historien om Justin.

”ja, som jag sa förut. Jag är avundsjuk!” hade Emma sagt.

”är själv väldigt förvånad över att han ens gav mig två blickar” hade jag svarat.

”vad!?” hade vi hört någon utbrista innan Justin hade kommit inklampande i rummet. Jag hade sett förvånat på honom.

”va?” hade jag frågat förvirrat.

”varför i hela världen skulle jag inte vända mig om för att få ännu en glimt av ditt vackra ansikte. Den som inte gör det är ju dum i huvudet!” hade han sagt snabbt. ”alla killar där ute borde vara gröna av avund för att jag har dig” hade han fortsatt med, jag hade tittat ömt på honom och smekt honom fort men lugnande över kinden.

”det var fint sagt av dig Justin” hade jag svarat.

Nu stod jag backstage i deras lilla ring av människor och Scooter körde ett peptalk innan alla hurrade glatt. Jag gick tillsammans med Pattie och Carin bort mot scenen, framför oss gick Justin tillsammans med Alfredo och Ryan. Jag gav Justin en "lycka till" kyss innan jag gick bort till stället där vi kunde stå för att se på.

Justin var lika grym som vanligt på scenen och fansen skrek högt. Jag hoppas Emma gråter ögonen ur sig och skriker sig hes, tänkte jag och log glatt. Stackars Oscar. Justin gjorde sjöng sin sista låt innan han tog farväl av fansen och gick tillsammans med dansarna av scenen, vi mötte en svettig och trött Justin backstage. Jag log stolt mot honom.

”bra jobbat” sa jag i hans öra när jag gav honom en kram, han pussade min kind som tack.

Medan Justin gick och bytte om och duschade, gick jag med de andra bort till bussarna. Jag gick upp för den lilla trappan in i bussen och bort till vårt rum. Jag knöt upp skorna och drog av mig jackan samt linnet, jag drog ur tofsen ur håret och lät det falla över ryggen. Sedan drog jag av mig shortsen och tightsen innan jag drog på mig min sov t-shirt. Väl klar kröp upp i sängen, drog fram min bok och tände en liten lampa.

jaha, ni har de varit i Danmark och Daphne mötte gamla vänner . :D inte superduper roligt kapitel...

men iaf nu ska de vidare till Tyskland! :)

Vad tror ni händer i Tyskland? Kommentera. :)

Previous:  "jag vill visa upp dig, jag vill visa att jag har den finaste, snyggaste mest vackra flickvännen i världen" sa jag och såg ett leende leka i hennes mungipor. Vi kom ut på scenen igen, publiken skrek och Ellen så lättad ut över att jag var tillbaka. Men gick sedan över till att se frågande på mig över vem jag hade med mig. Vi kom fram till henne i fåtöljerna och jag slog mig ner i fåtöljen innan jag drog ner Daphne i mitt knä.

"och jag gissar att detta är Daphne" sa Ellen.

"alldeles riktigt" svarade jag och Ellen såg på mig och nickade med huvudet som "fortsätt" så jag harklade mig.

"jag skulle vilja berätta en sak" började jag och vände blicken mot Daphne. Hennes ansikte var någon decimeter från mitt och hennes bruna ögon var i jämnhöjd med mina. Jag såg in i hennes ögon innan jag la min hand runt hennes nacke och drog hennes ansikte mot mitt och kysste hennes mjuka läppar.

Publiken hade blivit helt galen och ett högt "aw!" hade spridits. Jag hade lett mot Justins läppar och smekte honom över kinden innan jag hade dragit mig ifrån. Ellen hade sett överraskat på oss med sedan lett stort lika stort.

"så jag antar att ni inte bara är vänner" hade hon sagt och skrattat, jag hade skrattat med henne. Nu stod vi hissen och var på väg upp till rätt våning, hissen plingade till och vi klev ur.

"vi ska upp tidigt imorgon, flyget går klockan 9 mot Danmark" informerade Scooter innan han gick in på sitt rum, vi nickade och jag suckade tungt. Nio!? Seriöst!? Vi gick bort till vårt rum och jag låste upp dörren, vi klev in och jag hörde hur Justin stängde dörren efter oss. Mitt hår sveptes åt sidan och Justins läppar smekte över min nu blottade hals. En rysning utav välbehag kom över mig. 

Jag vände mig försiktigt om mot honom och mötte hans läppar, ömt kysste jag honom. Han flätade in sina fingrar i mitt hår och kysste mig hett, jag särade på mina läppar och grep tag i byxlinningen på hans jeans och drog honom närmre. Hungrigt kysste jag hans läppar och han besvarade lika passionerat, han lyfte upp mig och jag lindade mina ben runt hans midja. Han bar bort mig mot sängen och la sig ner ovan på mig. Efter en stund drog sig Justin ifrån.

"övertygad?" mumlade han.

"va?" mumlade jag mot hans läppar.

"att du är min?" frågade han och jag skrattade till.

"japp" svarade jag och tryckte mina läppar mot hans igen.

En timme senare efter att jag hade duschat, lagt fram nya kläder och sett till att allt var nerpackat kröp jag trött ner bredvid Justin i sängen. Han la armen om mig och jag smekte med tummen över hans hand. Jag kände hans lätta som snart gick över till tunga, sovande andetag i nacken och snart somnade även jag.

*

Ett evigt bankande fick mig att vakna dagen därpå, jag sträckte mig efter klockan och såg att den var fem på morgonen. Jag stönade trött och reste mig upp på armbågarna och såg mig förvirrat omkring. Bredvid mig sov Justin med sin arm runt min midja, bankningarna kom tillbaka och jag förstod att det var dörren. Jag reste mig trött upp ur den varma sängen och gick fram till dörren, jag öppnade och gnuggade mig i ögonen för att kunna fokusera på personen. Utanför stod Alfredo med ett flin.

"god morgon solstrålen!" hälsade han glatt, jag suckade och gick bort till sängen igen. Där Justin låg och sov fortfarande, jag gick avundsjuk fram tills hans sida av sängen.

"Justin!" sa jag och han mumlade något ohörbart tillbaka men vaknade inte. "Justin" upprepade jag och ruskade honom, men fick fortfarande igen kontakt. Jag funderade en stund innan jag kittlade honom på halsen, han skrek till - ett riktigt ljust tjejskratt om jag får tillägga - och rullade fort bort från mig. Jag såg förvånat efter honom innan jag bröt ihop i skratt.

"va-va-vad var det där!?" fick jag tillslut fram.

"jag klarar inte av att bli kittlad på halsen" muttrade han irriterat vilket fick mig att skratta ännu mer.

Vi satt på flygplanet efter att ha tagit oss förbi fans - som inte var lika många som vanligt - och paparazzis. Planet lyfte upp i luften och jag tog fram min iPod, jag satte in den ena hörluren i örat och satte på min spellista med bara svenska låtar.

Jag saknar Sverige, alla mina gamla vänner... Emma, Oscar... de hade varit mina närmaste vänner. Jag klickade fram "Vart Jag Mig I Världen Vänder" med Den Svenska Björnstammen och tryckte på "play". En bit in i låten hade gått när Justin tog upp min andra hörlur och satte in den i sitt egna öra.

"vad lyssnar du på?" frågade han, jag skrattade lite när hans ansiktsuttryck gick från glatt till oförstående. "det där inte engelska eller hur?" frågade han tillslut, jag skrattade igen.

"nej, det är svenska" svarade jag roat. Han tittade imponerat på iPoden innan han tog tag i den och bläddrade runt på min svenska spellista.

"vad heter den här på engelska?" frågade han.

"where in the world I turn" svarade jag.

"har du någon svensk rapp?" frågade han efter en stunds lyssnande, jag tog tag i iPoden och letade efter "Krossa Alla Fönster" med Maskinen. Jag ansåg att de rappade i den låten, jag klickade på den och låten startades. I början pratade de lite innan låten exploderar med refrängen, de sjöng refrängen innan en kille började rappa. Justin lyssnade och jag såg spänt mot honom, när låten var klar nickade han.

"coolt" svarade han sedan glatt. "vad handlar den om? Och vad heter den på engelska?" frågade han.

"break all the windows och låten handlar om en kille som är en skitstövel och att tjejen borde berätta för honom exakt hur äcklig han är, genom att göra en massa grejer" svarade jag, han tog över iPoden igen och klickade på en slumpmässigt eftersom han inte förstod vad de hette.

"Skaka Rumpa" med Sean Banan började spelas och jag skrattade. God, här kommer gamla minnen tillbaka... Jag började smått sjunga med i låten och skrattade.

"vad heter den?"

"shake your ass" sa jag och Justin flinade.

På flygplatsen välkomnades vi av Pattie som varmt omfamnade oss, hon hade åkt i förväg till Danmark medan vi hade stannat i New York.

"jag såg er på tv" berättade hon när vi satt i bilen.

"jaaaaa" sa Justin utdraget och såg tvekande på sin mamma.

"jag vet inte om ni gjorde rätt, men om det känns rätt så spelar det ingen roll" sa hon och log mjukt. Jag log strålande mot henne innan jag gäspade så stort att mina ögon tårades. Pattie skrattade när Justin stämde in med min gäspning.

"trötta?" frågade hon roat. Jag nickade men med ett stort leende på läpparna.

"man har även sett dig spatsera på stranden och lekt i snön med en ung dam vid namn Daphne McCartney" sa David på tvn. Jag blev så förvånad att jag snubblade och landade på golvet bakom soffan, men tog mig fort och lite klumpigt upp så jag kunde stirra på tvn. Där David och Justin satt och såg bakåt på en annan tv som visade en bild på Justin som satt ner i snön med mig gränsle över hans höfter och våra ansikten hade stora leenden och var kanske några centimeter från varandra. De vände sig bort från tvn efter en stund och Justin såg besvärad ut men inte chockad eller förvånad.

"så Justin, är hon din flickvän?" frågade David och gick direkt på.

Jag stirrade spänt på tv.

"nej, vi är bara vänner" svarade Justin lugnt och jag förvånades över den isande känslan i magen jag fick och hjärtat som verkade göra ett dubbelt slag. Även fast jag visste att Justin inte skulle bekräfta vårt förhållande så kunde jag ändå inte hålla tillbaka känslan av besvikelse, en hjärtslitande besvikelse.

På tvn började David fort retas med Justin och försökte kläcka ur honom sanningen men Justin satt lugnt i sin fåtölj och ljög honom rätt upp i ansiktet. Jag svalde bort gråten som satt i halsen och ur ögonvrån kunde jag se hur Kenny tittade oroligt på mig.

"Daphne..." sa han försiktigt. Jag slöt endast ögonen, gick runt soffan och la mig ner och begravde ansiktet i ena soffkudden.

Vi besökte fler talkshows och varje gång slet besvikelsen i mig, flera frågor och tankar dök upp i mitt huvud. Hur mycket mer hat kan jag få om vi gick ut med förhållandet? Hade jag ändå inte slutat bry mig? Och ville jag inte ha en pojkvän som stolt kunde visa upp mig som sin?

Där kom minnet tillbaka från i förmiddags, hur Justin hade kysst mig för att övertyga mig om att jag var hans. Vart i hans övertygelse blev det bättre utav allt han hade suttit och sagt i de tre senaste talkshowerna? När han hade kommit tillbaka efter David Letterman var slut, hade han tittat oroat på mitt sorgsna ansikte och börjat fråga men jag hade skakat bort han frågor och han hade tystnat.

Nu satt jag ännu en gång i en soffa och väntade på att Justin skulle gå på scen, vi hade nu varit hos Jimmy Kimmel, Jimmy Fallon och var nu hos Chelsea Lately. Justin kom ut på scenen och gav henne en kram innan han satte sig i fåtöljen bredvid henne, de började fort skoja med varandra och de pratade lite om hans turné. Sedan kom de in på deras förhållande, deras förhållande!? De hade typ ett litet skämt förhållande sedan de träffats första gången.

”men jag ser att du har varit otrogen mot mig!?” utbrast Chelsea och en bild på mig och Justin kom upp på rutan, Justin såg roat på henne.

”tror du verkligen jag skulle gå bakom din rygg?” frågade han och låtsades bli förolämpad.

”tydligen!” sa hon och gjorde en menande skest mot bilden.

”det där är inget. Vi är bara vänner” sa han och log mot henne.

Jag kunde nästan kräkas av känslan hur han nonchalant bara skakade bort mig och flörtade med henne på tv. Soffan sjönk ner bredvid mig och jag såg upp på Kenny som tittade ner på mig med en medlidande blick, jag gömde förtvivlat mitt ansikte i händerna och Kenny strök mig tröstande över ryggen.

”varför, Kenny?” frågade jag med gråten i halsen.

”han vill beskydda dig från allt hat” svarade han försiktigt.

”men varför känns det då så fel!?” frågade jag. ”och varför får jag bara en känsla av att kräkas varje han förnekar oss?” Kenny skakade på huvudet, på tvn tog programmet slut och jag ställde mig upp. Jag orkade inte vara här när han kom tillbaka, jag började gå bort mot dörren och kvävde en suck när Justin kom in. Han granskade mitt ansikte och jag var på väg runt honom när han grep tag i min handled.

”vad är det?” frågade han förtvivlat, jag gav honom en hård blick innan jag ryckte min handled ur hans grep och gick bort från rummet.

Justins Perspektiv.

Jag såg hur Daphne försvann bort i korridoren med nerhukat huvud och snabba steg. Jag vände mig förvirrat mot Kenny, som såg på mig med en konstig blick.

”vet du vad som pågår?” frågade jag honom medan jag slog ut med armarna i en förvirrad gest, Kenny såg tvekande ut och jag förstod att han visste. ”berätta” uppmanade jag fort och kort.

”Daphne…” började han men tystnade.

”ja?” frågade jag otåligt efter en stunds tystnad och Kenny tog sats igen.

”Daphne känner sig lämnad” sa han, jag såg oförstående på honom.

”vad? Lämnad? Varför?”

”hon känner sig lämnad för att hon känner att hennes pojkvän har försvunnit. Den som glatt har visat upp henne de senaste dagarna, den som har stöttat henne men har nu gått till att bara skaka bort henne”

”men-” sa jag men Kenny avbröt mig.

”hon vet att du gör det för att skydda henne men det hindrar henne fortfarande inte från att bli besviken. Och jag tror att Daphne inte bryr sig om dina fans hatbrev eller kommentarer längre, hon har kopplat bort allt hat och tänker istället i nuet. På allt bra hon har, sin familj, dig, sina vänner” fortsatte Kenny säga.

Jag stirrade på Kenny.

"du skulle ha sett hur hon frös till och tappade nästan all färg i ansiktet första gången du sa att ni bara var vänner. Och det var bara första gången, hon blev inte vackrare för varje gång ska jag säga dig" fortsatte han.

Men vad menades med hennes känslor? Var hon förtvivlad nog att hon ville säga sanningen eller ville hon fortsätta ta de känslomässiga stötarna varje gång?

Under bilturen till Ellen Degeneres satt hon tyst lutad mot rutan och stirrade ut i ingenting. Jag granskade hennes vackra ansikte som i nuläget prydes med ett bandage i pannan, hennes blå lila blåmärke hade nu tappat färgen och syntes knappt längre. Bilen stannade och vi klev ur, Daphne gick på andra sidan av Kenny och jag var så inne i mina grubblingar att jag inte ens tog mig tid att vinka åt mina fans. 

Vi kom in i byggnaden och visades för fjärde gången till en loge. Jag som var först in i rummet stannade precis bredvid dörröppningen för att sedan när Daphne kom, gripa tag i hennes handled och dra med henne bort. Jag stannade i en korridor som var folktom och vände mig sedan tvärt mot henne. Hon höll nästan på att gå in i mig men fick kontroll och tog ett steg bakåt, jag såg henne stint i ögonen innan jag pratade.

"hur vill du ha det?" frågade jag kort.

"va?" frågade hon och såg förvirrat på mig.

"Kenny berättade" svarade jag och jag såg hur det klarnade för henne och hon fick något hårt i blicken.

"jag vet inte Justin. Vad tycker du? Det kanske känns rätt för dig att ljuga?"

"det-" började jag men hon avbröt mig snabbt.

"eller få mig att må illa av tanken av att du lugnt kan sitta och förneka oss. Att du inte ens är besvärad!" sa hon argt, jag tittade ledset ner på henne och visste ärligt talat inte vad jag skulle svara.

"men jag antar att du är van. Kändisskapet har väl gjort dig kall som en sten" sa hon och fick tårar i ögonen. "vart tog den Justin vägen som grät för att jag hade slagit i huvudet eller den Justin som kastade irriterade blickar mot andra killar för att de antydde att de tycker om mitt utseende?" frågade hon innan hon vände ryggen åt och gick.

Daphnes Perspektiv.

Jag gillade inte det här! Jag gillade inte att jag skulle behöva vara så hård mot honom, men han förtjänade att höra sanningen. Sanningen över hur mycket det faktiskt sårade mig att han blev helt annan framför kameran. Justin som satt i studiorna var inte samma Justin som kysst mig på hotellet eller som lugnade ner mig efter artikeln.

Den Justin som tänkte på mitt välmående lika mycket som jag tänkte på hans. Och jag förstod att han ville skydda mig, men det var inte han som behövde ta emot allt hat. Det var ju jag, jag som dessutom inte brydde mig två gånger om de där patetiska tjejerna som aldrig skulle våga säga det till mitt ansikte.

Men nu satt jag här i logen och såg på Ellen som skojade glatt med sin publik och jag kom på mig själv med att le stort åtskilda gånger. Ellen var en kvinna med humor och glädje, hon var inte rädd för att skämma ut sig. Nu satt hon i sin röda fåtölj och berättade vilka som skulle vara med i programmet och publiken skrek högt när hon uttalade Justins namn. Jag suckade, sjönk djupare ner i soffan och programmet fortsatte.

Justin blev presenterad och öronbedövande skrik kom från publiken, tjejerna hoppade på ställena av glädje och Justin kom gående in på scenen och gick fram till Ellen. De kramades och Justin gav publiken en vink innan de satte sig ner i de röda fåtöljerna. De började prata om att det var "long time no see" och Justin verkade lite mer frånvarande än vanligt. Jag granskade hans ansikte och han såg grubblande ut som om han slogs med sig själv om ett svårt beslut.

Jag blev inte förvånad när det ledde in på mig och bakom dem på den stora skärmen dök en jättestor bild upp på oss när vi låg i sanden på stranden i México. Jag suckade, här kommer det igen - "vi är bara vänner". Jag blinkade bort tårarna och svalde, på tvn satt Justin fortfarande och blickade mot bilden men vände sig sedan om med ett fundersamt ansikte. Ellen började ställa frågor men Justin satt tyst.

"Justin har du somnat?" frågade Ellen roat och viftade med handen framför ansiktet på honom. Men istället för att ryckas till verkligenheten och skratta bort det, reste han på sig och gick av scenen och backstage. Ellen såg förvånat efter honom.

"jaha... eh..." sa hon förvirrat. "han kanske..." in genom dörren till logen kom Justin.

Justins Perspektiv.

En stor bild på mig och Daphne dök upp bakom mig och vi såg lyckliga ut, vi såg på varandra med kärlek. Inte de hårda blickarna och irritationen som vi har haft mot varandra idag.

Jag ville inte att hon skulle känna som hon gjorde, besviken, lämnad, ledsen... Jag ville inte att hon skulle tro att jag inte brydde mig om att det sårade henne. Jag ville inte att hon ska tro att jag förändras framför kamerorna. Jag är jag, ingen annan.

Jag ville att hon skulle känna sig lika stolt över mig som jag är över henne. Jag ville visa upp henne för världen eftersom jag har den finaste tjejen på jorden. Borde jag? Utan att jag märkte det hade Ellen börjat ställa frågor och en hand viftade plötsligt framför ansiktet på mig. Fort ställde jag mig upp och gick bort från Ellen och tillbaka backstage. Där mötte jag Scooter.

"Justin vad gör du?" frågade han bestört.

"jag måste göra en sak" sa jag och gick fort förbi honom och bort mot logen. Jag öppnade dörren och möttes av Kenny i den ena soffan, han såg förvånat på mig och Daphne i den andra, även hon tittade lika förvånat på mig.

"vad gör du?" frågade hon, jag gick fram till henne i soffan och räckte ut min hand mot henne. Hon tog förvirrat tag i den och jag drog upp henne ur soffan. Fort drog jag med henne ut i korridoren och bort mot scenen igen, där vi mötte Scooter.

"se till att du inte ångrar dig Justin" sa han allvarligt.

"aldrig" sa jag precis lika allvarlig och gick vidare.

"vad händer, Justin?" frågade Daphne bakom mig, jag vände mig mot henne.

"jag vill visa upp dig, jag vill visa att jag har den finaste, snyggaste mest vackra flickvännen i världen" sa jag och såg ett leende leka i hennes mungipor. Vi kom ut på scenen igen, publiken skrek och Ellen så lättad ut över att jag var tillbaka. Men gick sedan över till att se frågande på mig över vem jag hade med mig. Vi kom fram till henne i fåtöljerna och jag slog mig ner i fåtöljen innan jag drog ner Daphne i mitt knä.

"och jag gissar att detta är Daphne" sa Ellen.

"alldeles riktigt" svarade jag och Ellen såg på mig och nickade med huvudet som "fortsätt" så jag harklade mig.

"jag skulle vilja berätta en sak" började jag och vände blicken mot Daphne. Hennes ansikte var någon decimeter från mitt och hennes bruna ögon var i jämnhöjd med mina. Jag såg in i hennes ögon innan jag la min hand runt hennes nacke och drog hennes ansikte mot mitt och kysste hennes mjuka läppar.

jobbigt kapitel (känslomässigt...)

Vad tror ni händer nu? Hur mkt mer hat kan hon få? Vad tror ni konsekvenserna blir av Justins val?

Vad tycks? Kommentera !!! ♥

Fansen kryllade i hela lokalen, det stod till och med tjejer tryckte mot glasväggarna utifrån. Vad är det här!? Klockan är ju bara sju på morgonen, vad gjorde de uppe!? Jag tyckte jag även såg män med kameror, jag svalde och följde med teamet ut i församlingen och bort mot utgången. Den här gången grep Justin ett stadigt tag om min hand, han höll den hårt när vi började tränga oss förbi tjejerna.

Skriken blev högre och trängseln värre, många händer tog tag i mina kläder och försökte hålla fast oss. När vi kom utanför, kom det omöjligt ännu fler tjejer. Långt ifrån hörde jag mitt namn ropas, jag sökte efter källan och såg sedan en grupp killar stå på en högre avsats. När de såg att de hade min uppmärksamhet log de stort och höjde en skylt. På skylten stod det "Daphne McCartney vill du bli min flickvän?"

"du är skit snygg!" ropade killen med störst leendet, jag log roat tillbaka mot dem och skrattade. Jag såg ur ögonvrån hur Justin följde min blick och hans ansikte gick från nyfiket till irriterat. Han kramade min hand hårdare och drog mig närmre sig, jag blickade roat på honom och bilen uppenbarade sig sedan framför oss. Vi klev hastigt in i bilen och några fans försökte följa efter oss men blev bort bärda av vakter. Bildörren stängdes och skriken blev svagare, jag tittade på Justin som redan hade sina ögon på mig. En rynka satt i hans panna och han såg något forskande på mig. Vi anlände till ett stort, fint hotell. 

"ingen buss?" frågade jag besviket. Jag gillar bussen, den är mysig. Justin skrattade.

"den gillar du va? Den har fraktats till Danmark" svarade han.

"såklart. Danmark!?" ekade jag.

"japp, vi ska vidare till Europa sedan och vi börjar i Danmark"

"ska vi förbi Sverige?" frågade jag glatt.

"tyvärr babe. Inte Sverige" svarade han och jag såg besviket på honom.

"tråkigt" sa jag. Bilen stannade och vi klev ur, skönt nog så var det inte ett enda fan där men såklart var det paparazzis. Om det inte var det ena så var det andra, tänkte jag och suckade. Vi checkade in på hotellet och vi fick våra rums nycklar, vi tog hissen upp och klev av på våningen högst upp. Teamet delade upp sig och fick olika rum, Justin öppnade dörren till ett rum och jag gick trött efter.

Jag stängde dörren efter oss och vände mig sedan om, jag ryckte till när Justin stod mycket närmre än vad jag förväntat mig. Han tog ett steg fram så jag pressades upp mot dörren, han la sina handflator på en varsin sida av mitt huvud bakom mig.

"det slog mig när jag såg en viss skylt" sa han och la stor vikt på ordet skylt. "att du kanske hade glömt att du är min"

"din säger du?" frågade jag retsamt.

"japp, min och ingen annans"

"hm... tja, om du kan övertyga mig så... kanske" han såg på mig ett ögonblick innan han böjde sig fram mot mitt ansikte och tryckte sina läppar mot mina. Han kysste mig ömt för ett ögonblick innan han tog i med mer övertygelse och kysste mig passionerat. Hans tunga svepte över min underläpp innan han särade på dem med sin tunga och våra tungor möttes, jag slängde mina armar runt hans nacke och pressade honom mot mig. Vi backade och stötte emot något, Justin föll baklänges med mig ovan.

Vi landade i sängen utan att avbryta kyssen, hans hand letade sig innanför min tröja och mina händer lekte med hans hår. Han rullade runt och la sin vikt på mig så jag trycktes ner i den mjuka madrassen och våra kroppar pressades mot varandra. Hans ena hand gled bort från min mage, över min rumpa och ner till mitt lår.

Mina händer flyttade sig från hans hår nerför hans rygg och under hans tröja, mina händer gick upp över hans rygg igen och drog med mig hans tröja upp en bit, mina händer följde konturerna av hans rygg muskler och placerade sig sedan på hans skuldror.

Jag glömde tid och plats när Justin kysste mig som han gjorde men en knackning på dörren fick mig att ryckas tillbaka till verkligheten. Justin avbröt kyssen genom att fort rulla av mig och reste sig sedan från sängen, jag såg hur han rätade till tröjan och fixade till sitt rufsiga hår. Jag drog snabbt ner tröjan och la mig mer ledigt i sängen, Justin öppnade och utanför stod Scooter, Kenny och Alfredo.

Killarnas blickar sveptes genom rummet och jag vinkade tafatt mot dem och log svagt. Alfredo skrattade till och Scooter började prata. "vi har massa att göra idag, så på med kläder och i med mat i magen" sa han och log.

"vad händer idag?" frågade jag från sängen.

"talkshows!" svarade Scooter glatt, Justin flinade och de pratade en kort stund med varandra innan de sa hejdå och Justin stängde dörren igen. Han gick sedan fram till sin ena resväska och öppnade den, han bytte om från sin vita tröja med tryck på till en vinröd skjorta med svart krage innan han kavlade upp ärmarna till armbågarna. Sedan drog han av sig sina basketshorts och drog på sig ett par svarta jeans, jag reste på mig för att själv byta om.

Jag gick fram till min resväska och knäppte upp den, jag drog fram ett par tunna strumpbyxor, ett par blommiga shorts och en persikofärgad skjorta med vit krage. Jag klädde mig innan jag gick fram till speglen där jag satte upp håret i en snygg bulle på huvudet. Jag fiskade upp mina runda solglasögon ur min väska innan jag satte den på huvudet. Jag sprang in i badrummet för att borsta tänderna en snabbis för att få en fräschare smak i munnen innan jag återvände till rummet och knöt på mig mina klackar och följde sedan med Justin ner till lobbyn.

"vart ska vi först?" frågade Justin när bilen hade börjat rulla.

"David Letterman" svarade Scooter medan han fixade något med mobilen. Bilturen tog inte värst lång tid och snart nog stannade vi utanför en stor byggnad. Utanför stod det en stor grupp av fans som skrek högt när de såg bilen rulla in. Bildörren öppnades av Kenny och vi började gå mot den stora grå metall dörren.

Justins Perspektiv.

Vi kom in den stora byggnaden där David Lettermans studio låg. Vi gick genom en massa korridorer och kom sedan fram till rätt våning. Vi hälsade på David innan vi visades till rummet vi fick tillbringa tid i tills det var dags för mig att göra entré.

Vi visades till en typisk loge, i rummet stod det ett bord med en spegel, två soffor med ett bord och en tv som skulle visa programmet live. Vi slog oss ner i sofforna och Daphne la sig ner bredvid mig med sitt huvud i mitt knä, jag satt och pillade försiktigt med hennes hår medan jag nynnade på någon melodi.

Efter ett tag kom en kvinna in genom dörren med en stor svart väska, hon log glatt mot oss innan hon gick fram till bordet la den stora väskan på bordet. Sedan vände hon sig mot mig.

"jaha, upp och hoppa. Dags för sminkning" sa hon. Jag lyfte upp Daphnes huvud från mitt knä och la ner det försiktigt i soffan igen och märkte då att hon sov lugnt. Jag satt mig i stolen och kvinnan började fort fixa med smink i mitt ansikte. En halvtimmes tid gick och jag var tillbaka i soffan men nu med Daphnes ben i mitt knä. Hon låg fortfarande och sov, in genom dörren kom en annan kvinna med ett leende på läpparna.

"nu är det dags!" sa hon glatt och med lite högre ton än vanlig samtalston. Daphne satte sig tvärt upp i soffan och ett skrik slapp ut genom hennes mun innan hon slog handen över den och skriket kvävdes. Jag såg förvånat på henne innan jag skrattade tillsammans med Alfredo och Kenny som satt i den andra soffan. En rodnad spred sig på hennes kinder vilket ledde till att jag skrattade ännu mer. Hon slog till mig på armen och låtsades leka sur.

"gå nu istället" sa hon och tog bort sina ben från mitt knä. Jag reste roat på mig och gav henne en puss på kinden innan jag gick efter kvinnan och bort mot studion.

Daphnes Perspektiv.

Kenny och Alfredo satt och småskrattade roat när Justin hade gått och jag langade dem en irriterad blick. På tvn såg man hur David Letterman satt och pratade en stund innan han presenterad Justin och Justin kom ut på scenen med ett brett leende. Publikens skrik blev högre och han vinkade glatt åt dem, han hälsade på David innan han satte sig i fåtöljen bredvid bordet.

David var en rolig gammal gubbe och skämtade mycket med Justin, när de kom in på Justins turné hade kanske 7 minuter gått av intervjun och jag ställde mig något rastlöst upp. Jag skakade på mina trötta ben och larvade mig lite framför spegeln. Alfredo skrattade i soffan och jag log lusigt, jag fånade mig och dansade runt i det lilla rummet.

"man har även sett dig spatsera på stranden och lekt i snön med en ung dam vid namn Daphne McCartney" sa David på tvn. Jag blev så förvånad att jag snubblade och landade på golvet bakom soffan, men tog mig fort och lite klumpigt upp så jag kunde stirra på tvn. Där David och Justin satt och såg bakåt på en annan tv som visade en bild på Justin som satt ner i snön med mig gränsle över hans höfter och våra ansikten hade stora leenden och var kanske några centimeter från varandra. De vände sig bort från tvn efter en stund och Justin såg besvärad ut men inte chockad eller förvånad.

"så Justin, är hon din flickvän?" frågade David och gick direkt på.

men titta !!! ett nytt kapitel innan 2012!! :)

hoppas ni blir glada. :D

Vad tror ni händer nu på talkshowerna!? Vad tycks? Kommentera. ♥

Daphnes Perspektiv.

Det slutade snurra i huvudet och Kenny satte ner mig i min stol på flygplanet.

"tack Kenny" mumlade jag.

"det var så lite så" svarade han och log stort innan han satte sig i sätet bakom min. Justin kom gående genom gången och slängde sig ner i stolen bredvid mig innan han andades ut.

"är du okej?" frågade han sedan med en orolig blick på mig.

"jag mår fint" svarade jag. "lite snurrig bara" han nickade förstående.

Vi var uppe i luften och jag började bli smått rastlös, jag såg på Justin som låg och sov sött i sitt säte, jag suckade. Jag böjde mig fram och tittade i nät fickan i stolen framför mig. Där satt det en massa tidningar, jag drog ut en och la den i knät. Det var ett exemplar av OK! Magazine, jag letade upp datumet och såg att det hade getts ut idag.

Någon måste ha glömt den, tänkte jag och slog upp första sidan. Det var innehåll sidan som jag inte brukar läsa så jag bläddrade vidare istället. Jag vände sida och träffades av rubriken "Vad är Daphne McCartney för något, flickvän eller en tröstare?" Och sedan hade sidorna fyllts med bilder på mig, på Justin, på Justin och mig.

Det var bilder från när jag hade varit hemma hos honom för första gången, under stod det. "har fått träffa både mamma och pappa..." och gick sedan över till en annan bild på mig och Justin i snön i Stratford. "men också mormor och morfar. Firade även nyår hos familjen Mallette"

Jag suckade och gick vidare på sidan, nu kom det några gamla bilder från när vi hade varit i Kalifornien vid min födelsedag men också bilden på mig och Justin när vi sov i lobbyn. Under detta kom det en lång text om hur de spekulerade runt kring vårt förhållande, om vi var tillsammans eller inte eller om jag bara var någon som tröstade Justin efter Selena, om jag hade klarat "föräldrar - testet", om vad fansen hade sagt om detta, om hur söta vi var tillsammans och om det skulle bli ännu en tragedi för Biebers kärleksfront.

För att sedan återgå till nuläget tillsammans med bilder på oss när vi hade varit på stranden i México. Vi låg ner i sanden och kysstes, stod vid vattnet med vatten upp till anklarna och när vi satt ner, jag lutad mot Justins axel. Var dem där ens!? ekade det i mitt huvud. Under stod det "nu är hon även med på Justins turné, har setts mysa på stranden i México - nattetid"

På nästa sida stod det ett stort "MEN..." som rubrik, sedan hade sidan fyllts med bilder på endast mig när jag hade varit på sjukhuset, när jag hade gått från skolan efter misshandeln och när vi spelade in videon efter hela Derek situationen. På alla bilder hade jag då ett stort fult blåmärke någonstans i mitt ansikte.

"att dejta (eller?) kändisen Justin Bieber verkar inte alltid vara en dans på rosor. Daphne McCartney har setts många gånger med stora blåmärken i ansiktet. Vem kan ha slagit henne? Fansen? Familjen?" när jag läste familjen knölade jag upprört ihop tidningen och läste inte resten, utan jag slängde den åt sidan.

Hur vågar dem!? Justin hoppade skrämt till i sätet bredvid mig och jag såg förvånat på honom tills jag såg att tidningen hade träffat honom. Jag fnissade och Justin tittade undrande på mig.

"ledsen babe" sa jag och tog tag i tidningsbollen, Justin satte sig upp i sätet och gnuggade sig i ögonen.

"vad är det?" frågade han hest.

"läste bara en artikel om oss" sa jag och viftade med tidningen framför oss, han tog tag i tidningsbollen och vecklade upp den igen. "visste du att de tror att min familj slår mig!?" utbrast jag argt. Justin kom till rätt sida och började läsa texterna och hans blick svepte över bilderna. Sedan skakade han på huvudet och knölade ihop tidningen igen. "och var de ens på stranden i México?" frågade jag.

"babe, de är överallt" svarade han och jag suckade. Sedan började jag fort prata om hur paparazzoerna förstör folks liv och om hur de alla borde dö.

"jag förstår inte hur-" sa jag en bit in i min predikan när Justin grep tag i om mitt ansikte och tryckte sina läppar mot mina. Jag tystnade och kysste honom tillbaka, han läppar masserade mina en stund tills han släppte mig. Dock stannade med ansiktet några centimeter från mitt, han såg till att vi hade ögonkontakt innan han började prata.

"de finns överallt, de ingår i kändisskapet och det finns inget att göra åt dem. Det är bara att strunt i allt de gör, säger och skriver" sa han långsamt och jag andades ut.

"okej, jag ska låta det vara" sa jag lugnt och han log nöjt mot mig, sedan gav han mig en snabb kyss innan han lutade sig tillbaka i stolen igen.

"planet landar nu i New York om några minuter så det är dags för alla att spänna fast era säkerhetsbälten. Jag tackar er för en trevlig resa och önskar er en fortsätt trevlig resa" sa en manlig röst i högtalaren, jag spände fast mig och såg ivrigt ut genom det lilla flygplansfönstret. Planet gick inför landning och jag lutade mig tillbaka.  

Vi kom av planet och gick genom gången som ledde över till flygplatsen. Vi hämtade vårt bagage och fortsatte sedan mot utgången, vi rundade ett hörn och den stora lokalen öppnade sig, genast spärrade jag upp ögonen vid synen framför mig. 

mellankapitel. :)

Vad tycks? Kommentera. ♥

”Justin, varför är du alldeles blodig!?” ”vad har hänt!?” ”är det Daphne du täcker över!?” ”vad har hänt med henne!?” ”kan ni bekräfta för oss att ni dejtar!?” ”bor hon hemma hos dig!?”

Frågorna haglade över oss, jag öppnade dörren för Daphne och hon tog sig smidigt in och jag gled in efter henne. Jag tog upp hennes jacka och skymde våra ansikten för kamerorna som fotade genom fönstren. Fler bildörrar öppnades och stängdes, sedan rullade bilen sakta iväg efter flera tutanden.

”de där människorna har ingen skam i kroppen” sa morfar argt.

”nej, verkligen inte” kontrade mormor. Jag tog ner jackan från våra ansikten och la den i mitt knä, Daphne lutade trött sitt huvud mot min axel och slöt ögonen.

Daphnes Perspektiv.

Jag stod i badrummet och var redo att sätta på mig pyjamasen, jag granskade mitt ansikte och suckade tungt. Att jag ständigt skulle ha dessa blåmärken i ansiktet! Jag förde fingertopparna över mitt lila kindben och såg på det stora vita bandaget/plåstret i pannan och suckade återigen. Jag ser ju ut som ett freak!

"I'm sexy and I know it" sa jag och citerade från LMFAOs låt.

"kan jag inte förneka" sa en röst bakom, jag snurrade fort runt med andan i halsen och såg Justin stå lutad mot dörrlisten med armarna i kors. Han blick granskade mig från topp till tå, jag andades lättat ut när jag såg att det var han och vände mig mot spegeln igen.

"ha ha!" sa jag, han flinade och kom och ställde sig bredvid mig vid handfatet. Jag drog på mig mina sov shorts och Justin såg besviket på mig när jag drog t-shirten över huvudet, jag fnissade åt hans ansiktsuttryck och han började bestämt borsta tänderna. Jag tog fram en tablett som jag hade fått av sjukhuset och svalde ner en med lite vatten.

*

"är de inte söta" hörde jag någon säga och någon annan fnissade.

"hur lyckas man hålla i någon hela natten? När man inte ens ligger i samma säng?" frågade den första personen igen. En kvinnoröst konstaterade jag. Vad är det här? Drömmer jag?

Rösterna blev högre och jag rycktes ur mitt halvsovande tillstånd, jag slog försiktigt upp ögonen samtidigt som Justin utbrast "mamma, mormor! Vad gör ni här!?"

De skrattade gott åt Justins irriterade röst, jag tittade mig förvirrade omkring och såg att Pattie och Diane stod vid dörröppningen medan de såg roat på oss. Jag vände min blick mot Justin som låg i sin säng, min ena hand var sammanlänkade med hans mellan våra sängars mellanrum. Det måste ha varit det som de pratade om!

"jaja, nu har ni skrattat åt oss, nu kan ni gå igen" sa Justin och såg irriterat åt sin mamma och mormors håll, de flinade retsamt mot honom innan de gick ut i korridoren.

"det är frukost strax" sa Pattie innan hon gick efter sin mamma och försvann ner till undervåningen.

Detta var den sista dagen vi skulle stanna i Stratford sedan skulle vi vidare till New York. Jag log stort vid tanken över att vi skulle till "the big apple", städernas stad. Dagen hade passerat av soffliggande, tablett ätande, tv tittande och sovande mot Justins bröst. När det väl var dags att gå och lägga sig, var det helt otroligt att jag kunde vara trött. Jag hade ju inte gjort något alls idag! Men jag kollapsade i sängen och somnade på några sekunder.

*

På morgonen packade vi ihop våra kläder, saker och annat. Klädd i ett par mönstrade tights och ett par jeans shorts med en liten spetskanten tillsammans med en grå tröja med trekvartsärmar gick jag ner till undervåningen när det plingade på dörren och jag hörde hur Diane gick för att öppna. Jag satte upp mitt hår i en tofs och hann se en skymt utav Justins team som stod utanför, eller kanske inte alla men de vanliga.

Scooter längst fram, följd av Kenny, Ryan Good, Alfredo och några fler. De gick in i köket och satte sig, jag klev in i köket och deras ansikten vändes mot mig. Ett hagel av utrop och flämtningar kastades i rummet när de fick syn på mig.

"oh my God!" "aj!" Jag spärrade upp ögonen i förvåning och skräck, de tystnade och Scooter började prata.

"jag fick ett samtal om att du hade gjort dig illa, men jag trodde inte det var så farligt" sa han och såg beklagande på mitt ansikte, Justin kom upp bakom mig och log stort vid synen av sitt team.

"kan du inte ta hand om tjejen din eller?" frågade Alfredo med ett retsamt uttryck, Justin rynkade oförstående på pannan tills det klickade och han vände förkrossat blicken mot mig. Jag smekte honom över kinden och tittade på honom med ärliga ögon.

"jag kan ta hand om mig själv" sa jag lugnt och vände sedan om för att slippa deras möte.

Justins Perspektiv.

På flygplatsen skrek fansen som galningar och paparazzoernas kameror blixtrade. Jag skrev några autografer och tog några bilder, sedan flätade jag samman mina fingrar med Daphnes. Jag ignorerade paparazzoernas frågor som i stort sett handlade om vi var tillsammans eller inte och vad som hade hänt på sjukhuset.

Tillsammans med teamet gick vi bort mot check-in, vi checkade in våra väskor och kom genom kontrollerna, väl inne på flygplatsen - som kryllade av olika småaffärer och människor - slog vi oss ner vid en grupp stolar. Jag vände huvudet mot det stora fönstret och tittade ut, ute började det bli mörkt och jag suckade tungt. Mörker, alltid lika deprimerande.

Fansen kryllade runt oss men säkerhetsvakterna och livvakterna höll dem på avstånd, Daphne gäspade bredvid mig och jag skrattade. Hon vände blicken mot mig och såg frågande på mig.

"kan inte fatta att du fortfarande är trött" förklarade jag och hon skrattade.

"inte jag heller, men på något sätt är jag trött… måste vara tabletterna" svarade hon och tog fram burken med tabletter, en typisk orange cylinder burk med vitt lock. Hon läste på burkens etikett.

"aha!" utbrast hon och pekade med fingret på texten och visade den för mig. "biverkningar kan bland annat vara illamående och trötthet" sa hon och mycket riktigt stod det så på burken, jag log roat mot henne och hon stoppade ner burken i sin väska igen.

"gaten för resenärer mot New York är nu öppen, jag upprepar gaten för resenärer mot New York är nu öppen"

Vi ställde oss upp och jag satte på mig min ryggsäck, vi började gå bort mot gaten och jag tittade bakom mig många gånger för att se till att Daphne var där och varje gång möttes jag av ett leende ansikte. En våg av fansen tryckte sig mot oss och för ett ögonblick blev allt kaos.

Vakterna fick ordning på det igen och vi kunde komma fram igen, när vi var nära gaten tittade jag bakom igen för att se till att Daphne var där. Jag vände mig om men fann bara vakter och andra personer, jag sträckte på mig och såg mig omkring men hittade henne inte.

"Scooter, Kenny!" ropade jag och jag såg Kenny och Scooter vända sig om längre fram, jag trängde mig förbi och nådde fram till dem. "Daphne är borta" sa jag.

"va!?" utbrast Scooter.

"ja, hon var precis bakom mig men sen försvann hon när tryckvågen av fansen kom" sa jag och Scooter slog handen för pannan, telefonen i min ficka började vibrera. Jag tog upp den och kollade på skärmen, Daphne stod det. "vänta, det är hon som ringer nu" sa jag till dem och klickade på ’svara’ och förde telefonen till örat.

"Daphne?" frågade jag, i andra änden hördes massa tjejröster som pratade i munnen på varandra.

"Justin?" frågade Daphnes röst sedan och jag andades ut.

"babe, vart är du?" frågade jag.

"jag är-" sa hon. "är det Justin?" frågade någon i bakgrunden.

"eh… nej" sa Daphne långsamt. "det är det visst det, jag hörde att du sa Justin!" sa en annan röst.

"nej, nej!" sa Daphne, sedan hördes det en massa brus i telefonen.

Daphnes Perspektiv.

Vi började gå bort mot gaten och Justin måste ha sett sig om minst hundra gånger på några meter för att se till att jag var bakom honom. Jag log roat mot honom varje gång han vände sig om, sedan kom helt plötsligt en tryckvåg av fans och jag sveptes bort från resten. Det kryllade av fans och människor, jag försökte hitta dem andra igen men såg dem inte. Jag hamnade tillslut vid ett hörn bredvid ett stort fönster.

”är du Daphne?” hörde jag någon fråga bakom mig, jag snurrade runt och möttes av en grupp på kanske tio tjejer.

”ja” svarade jag tvekande.

”Daphne McCartney?” frågade hon för att försäkra sig.

”ja” upprepade jag, deras ansikten lös upp och fort började de prata samtidigt

”omg, jag älskar dig!” ”jag älskar hur du dansar” ”du är perfekt för Justin, han behöver någon som dig” ”din lillasyster är den gulligaste tjejen jag har sett” hur vet de vem min lillasyster var?

Jag log förvirrat mot dem och de brottades nästan för att stå framför mig, de bildade som en halvmåne framför mig. Jag tog försiktigt upp telefonen för att ringa om hjälp medan de fortsatte att babbla, jag tryckte fram Justin och förde telefonen till örat.

”Daphne?” hörde jag han säga, tjejerna framför mig fortsatte ivrigt att prata med mig.

”Justin?” sa jag.

”babe, vart är du?” frågade han fort.

”jag är-” hann jag säga innan en utav tjejerna avbröt mig.

”är det Justin?” frågade hon, hennes fråga fick alla andra tjejerna att tystna.

”eh… nej” svarade jag långsamt och letade febrilt i huvudet efter en förklaring.

”det är det visst, jag hörde att du sa Justin!” utbrast en annan tjej. Damn it! Sedan innan jag hann reagera började de fort gå fram de sista meterna mot mig.

”nej, nej!” sa jag men de slängde sig över mig för att nå telefonen. Jag blev begravd under en hög av tjejer, jag försökte skrika till dem att de skulle sluta. Men det var som att försöka få en döv att höra vad man hade att säga. Jag kände hur min telefon var på väg att glida ur min hand och en utav tjejerna snappade fort upp den och tryckte den ivrigt mot sitt öra.

”hallå!?” sa hon.

”oh my God, det är han!” utbrast hon sedan, hon började pipa och de andra tjejerna samlade sig ivrigt runt henne. I tumultet råkade en utav tjejerna sparka till min panna och det sprängde i min panna av smärta och det svartnade framför ögonen på mig.

Justins Perspektiv.

En tjejröst som jag inte kände igen hördes i telefonen. ”hallå!?” sa den.

”vad hände med Daphne? Ge tillbaka telefonen till henne” sa jag desperat.

”oh my God, det är han!” utbrast hon och började pipa av glädje, jag suckade tungt.

Jag har inte tid med det här! Scooter och Kenny såg undrande på mig, jag skakade bara på huvudet åt dem.

”lugn, lugn” sa jag till tjejen. ”kan du berätta för mig vart ni är någonstans?” frågade jag henne lugnt. Jag hörde nu att hon grät och hon andades djupt in.

”vi är borta vid gate 6 diagonalt från den ni ska på” sa hon, fort sträckte jag på mig och såg en stor lysande sexa. Snabbt började jag tränga mig genom massan av människor.

”Justin?! Justin!?” hörde jag Scooter och Kenny ropa efter mig. Händer försökte gripa tag i mig men jag ryckte mig loss och kom fram till gate 6, jag såg mig omkring och såg sedan en grupp tjejer så borta vid ett hörn bredvid ett stort fönster. Fort gick jag bort mot dem, de skrek till när de fick syn på mig och sprang fram till mig.

”oh my God! Det är han!” ”jag älskar dig” ”kan jag få en autograf?” massa frågor kastades emot mig.

Jag sträckte på mig igen och såg Daphne ligga på golvet med sin väska bredvid sig, hon låg och vred sig med handen över sitt bandage. Fort trängde jag mig förbi tjejerna och fram till Daphne, jag satte mig på knä bredvid henne och tog tag i hennes armar.

”Daphne är du okej?” frågade jag oroligt. Hon jämrade sig och tårarna rann nerför hennes kinder.

”fem minuter kvar tills gaten mot New York stänger, jag upprepar fem minuter kvar tills gaten mot New York stänger” sa en kvinnoröst som kom från högtalarna. Jag grep tag i Daphnes väska innan jag bar upp henne i famnen, när jag vände mig om stod tjejerna där igen. De såg oroligt på Daphne.

”klara hon sig?” ”vad hände?”

”okej, vänta!” utbrast jag och de tystnade. ”om ni kan hjälpa mig komma genom människorna och bort mot gate 12 så ska ni få en varsin autograf” sa jag och de lös upp. Fort började de knuffa bort människorna så vi kom fram, till slut kom vi fram till mitt team igen.

”jag vet inte vad som har hänt, men det är något med hennes sår” sa jag till dem.

”men Justin vi måste skynda oss, de stänger snart” sa Scooter stressat.

”ja, jag kommer. Kenny kan du ta Daphne” sa jag och lyfte över henne i hans famn, sedan vände jag mig mot de ivriga tjejerna. ”okej, vem har en penna?” frågade jag, flera pennor sträcktes fram mot mig och jag grep fort tag i en. Jag skrev autografer åt dem och sedan sprang jag in genom dörren till gaten och andades ut.

”wow, inte alltid lätt eller hur?” frågade flygvärdinnan som hade stängt dörren, jag log trött mot henne.

”nej, inte alltid” svarade jag vänligt, vi gick tillsammans bort genom den lilla gången och in i flygplatsen. När jag kom till min plats, kastade jag mig nästa ner i stolen.

oj, lite svårigheter på flygplatsen. :/V

Vad tror ni händer i New York? Vad tycks? Kommentera. ;D

(hoppas det inte e några stavfel -.-)

Han gjorde snygga finter och gjorde många mål i det lilla hockey målet. Jag log och ställde mig upp, jag klev ur det lilla utrymmet och åkte ut på isen. Killarna slutade spela och kom fram till mig.

”visa vad du går för” viskade Justin när han åkte förbi mig och de klev in i det lilla båset. Jag andades ut och tittade upp på läktaren där Bruce, Diane och Pattie satt, jag tyckte jag skymtade ett lugnande leende från Pattie. Jag blundade och åkte runt lite på isen. Jag andades djupt och hoppades det här skulle gå vägen…

Previous: "vad är klockan?" frågade jag Justin huttrande.

"fem i tolv" sa han och såg på sin armbandsur, jag nickade och log mot honom. Alla hade nu samlats utomhus och tomteblossen hade börjat tändas, som fängslad såg jag på hur min sprakade. Fyrverkerier sköts upp på himlen och jag stod med Justins hand i min och tittade upp på den nu färgglada himlen.

"10, 9, 8, 7, 6" nedräkningen började och jag såg upp på Justin som hade vänt sig mot mig, han böjde ner sitt huvud mot mitt.

"3, 2, 1! Gott nytt år!" skrek alla samtidigt som Justin tryckte sina läppar mot mina. Jag la varsamt mina händer på hans kinder och tryckte honom närmre.

"gott nytt år, babe" sa han sedan och tittade in i mina ögon.

"gott nytt år, love" svarade jag och log.

Jag gäspade och sträckte på mig i sängen, jag borrade ner huvudet i kudden och andades in djupt. Jag sög in doften av Justin som kudden var täckt av, jag kramade kudden och öppnade försiktigt ögonen. Jag låg i Justins säng och Justin låg i tältsängen bredvid, jag såg ner på mig själv och såg att jag låg i underkläderna.

Konstigt, jag hade inget minne utav att ha tagit av mig kläderna igår. Eller borstat tänderna, jag satte mig upp och letade efter klockan. Jag hittade den och den slog precis över till 14.15, jag tittade chockat på klockan. Jag letade fram min iPod och tryckte in plupparna i öronen och klickade fram "Purple Rain" med Prince.

”wow, häftigt” mumlade någon bakom mig.

”vad har du skaffat dig för killer brud!?” frågade Chaz, hon blev kvarstående och vi alla applåderade imponerat. Hennes huvud rycktes åt vårt håll och förvåningen övergick till ett generat leende. Jag log brett mot henne och gick fram till sargen, hon åkte fram till oss och buggade gulligt.

”wow” sa Chaz. ”hur?” hon skrattade till. 

"Justin" sa Daphne bredvid mig, jag öppnade frågande ena ögat för att se på henne men såg till min förvåning hade hon stängda ögonen och sov.

"Justin" mumlade hon igen, jag såg roat på henne innan jag svepte med blicken över planet för att se så att ingen lyssnade in på oss. Som tur var satt vi en bit bort från de andra, dessutom sov de flesta fortfarande. 

"Justin" mumlade hon återigen innan hon stönade lågt. Jag skrattade till, undra vad drömmer hon om? Plötsligt slog hon upp ögonen och såg in i mina, jag skrattade.

"vad drömde du om?" frågade jag och log busigt. Hon rodnade och vek undan blicken bort från min.

"hur?" frågade hon sedan.

"du pratade i sömnen, sa mitt namn och stönade" svarade jag och hon spärrade upp ögonen innan hon rodnade mer än någonsin. Jag log roat mot henne. "så hur långt kom vi?" frågade jag samtidigt som jag grep tag om hennes höfter och satte henne i mitt knä. 

Hon fnissade till, jag såg in i hennes ögon och hon rodnade återigen. Jag la min hand på hennes ena kind och smekte med tummen över hennes rodnad. Sedan sträckte jag mig försiktigt upp och kysste ömt hennes läppar, hon la sina händer vid min nacke och hennes läppar besvarade kyssen. Mina händer letade sig under hennes sov tröja och smekte fort över hennes mjuka mage men vandrade sedan uppåt.

"ja, er behöver jag ju inte väcka. Ni är ju redan vakna" sa en röst bredvid oss, mitt ansikte rycktes fort till sidan där stod Alfredo med ett brett leende. Jag stönade svagt

"vad vill du?" frågade jag. 

"vi går inför landning, dags att spänna fast sig" sa han muntert innan han försvann bort till sin stol. Jag satte tillbaka Daphne i sitt sätet där hon genast drog bältet över höfterna innan hon vände blicken mot fönstret. 

Daphnes Perspektiv.

Vi var i Stratford, där Justin hade vuxit upp, där han hade bott innan Scooter hade kommit och förändrat allt.

Vi samlade ihop våra saker och jag smet en snabbis in i badrummet. Jag granskade mig själv i spegeln och flämtade till, mitt hår var rufsigt och jag gissade att det fanns tovor lite här och vart. Förskräckt tog jag tag i en hårslinga och lyfte upp den. 

"är du i behov utav den här?" frågade någon bakom mig, jag vände mig om och möttes av Justins busiga leende. I handen höll han borsten.

"snälla, ge mig den"vädjade jag och sträckte fram handen mot borsten, han tvekade samtidigt som han granskade mitt hår.

"hm..." sa han samtidigt som han började backa smått, jag klev försiktigt efter honom. "vore det inte roligare om du mötte mina morföräldrar och såg ut som ett troll i huvudet?" frågade han och såg på mig med busiga ögonen, jag skakade på huvudet.

"nej, Justin. Det vore inte alls roligt!" sa jag något panikslaget.

"men det tycker-" längre han hann inte för än jag attackerade honom med målet att få tag i borsten. Han hann dansa undan och sprang ut genom flygplansdörren och nerför trappan. Justin joggade bort en bit på den stora landningsbanan och vände sig mot mig, här var skillnaden på graderna jämfört med México stora, här sjönk mina fötter ner i djup snö och vinden blåste kallt.

"Justin. Ge. Mig. Borsten" sa jag lugnt.

"hm..." sa han återigen och slog med borsten mot handflatan. Jag klev försiktigt ett steg fram emot honom och slängde mig sedan över honom, på något viss hamnade jag på hans rygg. Jag klängde mig fast och försökte sträcka mig över hans axel och fram till borsten i hans hand. Han sträckte ut armen så hans hand kom utom räckhåll för mig.

"Justin! Ge mig borsten!" skratt klingade runt oss och jag ryckte fort upp huvudet och såg Justins crew ståendes en bit bort från oss. Jag klev av hans rygg och i Justins förvånade tillstånd ryckte jag fort till mig borsten, han såg på mig och jag log triumferande tillbaks mot honom. Jag såg sedan på hans team som i sin tur såg roat på oss. 

"det är inte mig de vill prata med så jag överlämnar dem till dig" sa jag och började gå tillbaka mot flygplanet samtidigt som jag försiktigt började borsta mitt hår.

Efter mycket slit och jämmer var mitt hår tov fritt och mjukt igen, jag la ner borsten i min väska och hissade upp axelremsbandet på min axel. Jag klev i mina converse och grep tag i min munkjacka som låg över en sätesrygg, vid trappens slut mötte jag Justin som såg lömskt på mig. Jag log mot honom och smekte honom över kinden. Vi satte oss i bilen som skulle ta oss hem till Justins mormor och morfar, med en nervös mage och klump i halsen steg jag ur bilen och såg på huset.

"ingen fara, det kommer gå bra" sa han lugnande och tog tag i min hand, jag log tvekande mot honom och följde efter honom fram till dörren. Återigen träffades jag av den kalla vinden, i hallen möttes vi i utav en kort kvinna med rund frisyr och glasögon, hon log strålande mot Justin och gav honom en kram.

"mormor, det här är Daphne" sa Justin sedan och vände sig mot mig, kvinnan skrattade hjärtligt.

"ja, dig har jag hört mycket om" sa hon och log vänligt, jag skrattade generat.

"trevligt att träffas, Mrs. Malette" sa jag och skakade hennes hand.

"oh, kalla mig Diane" sa hon vänligt.

"Diane" upprepade jag svagt och log. Justin och jag tog av oss ytterkläderna innan vi följde efter Diane in i köket, där Pattie satt mittemot en kort, knubbig man vid ett matbord. Mannen vände huvudet mot oss och sken upp i ett leende, han ställde sig upp och kom fram till oss. Även han precis som Diane omfamnade Justin i en kram innan han vände sig mot mig.

"och det här måste vara Daphne antar jag?" sa mannen och Justin nickade glatt.

"trevligt att träffa er, Mr. Malette" sa jag.

"ni kan kalla mig Bruce" sa han precis lika vänligt som Diane tidigare gjort, jag log.

"kom, jag kan visa dig runt" sa Justin och grep tag i min hand och drog iväg med mig. Jag log bara förvirrat mot Diane, Bruce och Pattie som roat log tillbaka mot mig.

"här har vi mitt gamla rum" sa Justin och öppnade dörren som ledde in till ett litet rum med vit, blåa tapeter och en säng. Jag tittade närmre på tapeten och såg att det var blåa Kanada löv och det stod Toronto bredvid.

"vänta, låt mig gissa... du gillar hockey" sa jag. Han skrattade.

"såklart, man är väl kanadensare" sa han och gick fram till mig, han tog tag i min väska och la den på golvet.

"vad händer idag då?" frågade Diane när vi satt vid matbordet och åt frukost, jag vände blicken mot Justin.

"ehm... Ryan och Chaz kommer nog att döda mig om vi inte träffas nu när jag är hemma" sa han och såg tvivlade på mig, förvirrat tittade jag tillbaka.

"frågar du mig om lov eller?" frågade jag och skrattade till. Han flinade mot mig.

"nej, mer hoppas det inte gör något" sa han.

"såklart inte. De saknar väl dig lika mycket som alla andra" sa jag och log. Han log tillbaka mot mig.

”JUSTIN!?” ropade någon eller några från hallen, jag såg upp från min mobil och sneglade sedan på Justin i sängen, han tittade förvånat tillbaka på mig. Han ställde sig upp och hann genom halva rummet innan dörren slängdes upp och in kom några killar rusande och slängde sig på honom så de hamnade i en stor hög på golvet. Jag tittade chockat på högen av killar på golvet.

”aj!” hörde jag Justin skrika.

”du skulle ju ringa ju!” ”hur mår du, bro?” flera frågor haglade över honom.

”vänta!” skrek Justin under alla killar och de tystnade, han krånglade sig ur högen och log mot killarna.

”hej, roligt att se er med. Jag mår bra, México var grymt. Fick en rolig överraskning också” de såg frågande på honom. Jag harklade mig och deras huvuden vändes mot mig, de såg först chockat på mig sedan brast Chaz och Ryan ut i stora leenden. De kom glatt fram till mig och kramade mig.

”hej på er också killar” de två andra killarna ställde sig upp och kom fram till mig.

”Nolan” presenterade sig en kille som, han hade brunt hår och ljusbrun hy, jag log och skakade hans hand.

”Daphne” svarade jag.

”Mitch” sa den andra, även han med brunt hår men han var mycket längre. Jag log tillbaka mot honom och skakade hans hand.

”varför så bråttom?” frågade Justin sedan.

”vi ska åka och spela basket” sa Ryan glatt, Justin log brett. Fem minuter senare var i färdigklädda i våra ytterkläder efter en väldig trängsel i hallen. Jag hade hittat min svarta kappa och min mörkgråa halsduk. Jag virade den runt min hals, klev i mina boots och knäppte knapparna till min kappa. Justin stod kvar i dörröppningen och grep tag i min hand när vi gick ut efter de andra, vi trängde oss in i bilen och jag blev placerad i Chaz knä för vi var en för mycket.

”tur att du inte är tung” sa han och jag skrattade till. Vi anlände till en stor sporthall och klev ur bilen, när vi gick mot ingången såg jag många huvuden som vände sig om när vi gick förbi. Jag såg roat på Justin.

”du har till och med vuxna efter dig” sa jag vid hans öra, han vände huvudet mot mig och skrattade.

”ja, det är lite konstigt men…” sa han och ryckte på axlarna. Medan killarna gick och bytte om, gick jag ut i den stora salen som hade en stor läktare på ena sidan.

Jag gick ut till mitten av planen och stannade, jag knäppte upp jackan och virade av mig halsduken. Med den i handen gick jag fram till läktaren och satte mig ner, jag la halsduken bredvid mig och la mig ner med den som huvudkudde. Jag låg där och tittade upp i taket när Justins ansikte från ingenstans skymde min sikt, jag ryckte till i förvåning.

”jeez, gör inte så!” sa jag och han log. Han böjde sig ner den sista biten och kysste mig.

”ey! Lägg av med gullandet nu. Vi ska ju spela” ropade Chaz, jag skrattade mot Justins läppar och han sträckte på sig. Jag satte mig upp och de började spela, Justin var förvånansvärt bra, eller ska jag säga icke förvånansvärt. Han är ju bra på allt, eller hur? Efter en stund blev det lite tråkigt att enbart sitta och titta på dem så jag reste på mig och gick ut genom dörren jag hade kommit in genom.

Justins Perspektiv.

Det kändes skönt att göra något som krävde muskler och arbete och spela basket med killarna var inte alltid en dans på rosor. Jag och Ryan var på team mot Mitch, Chaz och Nolan. Matchen slutade med att jag och Ryan vann, jag gav honom en väl förtjänt high five.

”grymt spelat, bro” sa jag och han nickade trött.

”vart tog Daphne vägen?” frågade Chaz bakom oss, mitt huvud ryckte mot platsen hon hade suttit på sist jag sett henne. Men där satt hon inte längre, det enda som låg kvar var hennes halsduk. Jag rynkade pannan och ryckte på axlarna.

”jag vet inte” svarade jag Chaz. Vi gick till omklädningsrummen för att se om hon var där, men det fanns ingen skymt av Daphne. Fort bytte vi om och packade våra väskor, jag hissade upp väskan på axeln och tillsammans med killarna gick vi bort mot ishockey rinken, kanske hon satt där.

Jag knuffade upp dörren och våra steg ekade en stund innan det blev tyst, jag lyssnade efter skridskoåkande och hörde ett ensamt skrapande mot isen. Undrande gick jag tillsammans med dem andra runt hörnet som ledde till att hela rinken visade sig och ute på isen såg jag en svartklädd figur åka runt.

Det tog en liten stund för mig att inse att det var Daphne som åkte runt, hon gjorde fina rörelser med armarna som man såg konståkningstävlarna göra på tv. Hon åkte fort baklänges och gjorde en fin piruett, hon fortsatte att snurra och jag blev nästan yr av att enbart se på henne. I snurren satte hon sig ner och fortsatte snurrade tills hon snurrade upp igen och gled bort en bit på isen. Jag tittade imponerat på henne, Wow!

Hon tog fart som om hon skulle göra ett hopp, mitt hjärta bultade hårt. Tänk om hon inte klarar det och blir allvarligt skada! Hon tryckte ifrån med benet och flög upp i luften och landade sedan tjusigt på det andra benet och gled smidigt iväg, hon åkte en liten bit tills hon gjorde en hockey stanning.

”wow, häftigt” mumlade någon bakom mig.

”vad har du skaffat dig för killer brud!?” frågade Chaz, hon blev kvarstående och vi alla applåderade imponerat. Hennes huvud rycktes åt vårt håll och förvåningen övergick till ett generat leende. Jag log brett mot henne och gick fram till sargen, hon åkte fram till oss och buggade gulligt.

”wow” sa Chaz. ”hur?” hon skrattade till. 

ännu en talang ;P haha.

aja, jag hoppas ni gillade det. vet inte riktigt vad jag ska skriva mer... titta på dansklippen längre ner. :D

Vad tycks? Kommentera . ♥

"Alfredo, my man!" ropade Justin när vi kom ut i korridoren. Den mörka killen sköt genast ifrån väggen där han stod lutad och de gjorde ett handslag, så hans namn var alltså Alfredo.

"det här är Daphne, Daphne det här är Alfredo Flores" sa Justin sedan, jag räckte glatt fram handen och hälsade på honom.

"trevligt att träffas, dig har man hört mycket om. Du dansar, sitter på Justins mage och trycker upp saker i hans ansikte" sa Alfredo, jag skrattade generat till.

"ehm..." sa jag och sneglade på Justin som såg trött på Alfredo.

"vi kan ändå för allt mellan himmel och jord glömma tårtan!" sa han och slog ut med armarna. Jag skrattade.

"jag tycker vi glömmer sitta på magen delen och kastar spotlighten på tårtan istället" sa jag, Alfredo skrattade och jag såg roat på Justin.

Förmiddagen passerade utav att jag och Justin satt i en soffa på rummet och halvsov medan tvn framför oss visade någon tv serie på spanska. Inte speciellt underhållande kan jag ju säga. Jag satt lutad mot honom och hade svårigheter med att hålla uppe ögonlocken, ett skratt bröt ut och jag ryckte kraftigt till. Det var Alfredo som hade skrattat och han såg roat på oss i soffan.

”ni ser för roliga ut” kommenterade han och skrattade igen. Jag log och såg på Justin som gäspade, det smittade av sig på mig och jag gäspade så jag fick tårar i ögonen. Innan jag hann torka bort dem rann de nerför mina kinder, jag skrattade till och torkade bort dem. Justin såg roat på mig och jag reste mig hastigt.

”nej, nu går jag innan jag somnar” sa jag och gick fram till dörren. Jag öppnade den och klev ut i korridoren, jag tog hissen ner innan jag klev ut i värmen. Jag stod fundersam precis utanför entrén och tvekade över vart jag skulle ta vägen. Jag bestämde mig för att jag ännu en gång kunde gå till stranden, för att se den i dagsljuset när vattnet färgades härligt turkost.

Jag kom fram till stranden och den enda skillnaden från natten var att nu låg det människor med sina handdukar, filtar tillsammans med sina familjer och solade eller hade picknick. Jag började sicksacka mig förbi filtarna och handdukarna för att komma fram till vattnet, jag klev ur mina vita converse och med dem i handen klev jag ut en bit i vattnet.

När vattnet nådde mig till knäna stannade jag och borrade ner tårna i sanden och log lyckligt. Där stod jag en stund medan jag tänkte och bara njöt utav det svala vattnet som jag fort vande sig vid, när jag var på väg upp längst stranden till gatan igen råkade jag kollidera med en tjej.

”åh, förlåt mig” sa jag, hon såg först vänligt på mig innan hennes ansiktsuttryck förändrades till ett chockat. Jag såg undrande på henne.

”är du… är du Daphne?” frågade hon på engelska, jag nickade tvekande. Kommer hon slå mig kanske? När hon fick det bekräftat sken hennes ansikte upp i ett brett leende.

”åh, får jag ta ett foto med dig?” frågade hon.

”eh… visst” sa jag förvirrat. Glatt vände hon sig mot sina tjejkompisar som låg på handdukar vid våra fötter. Fort började hon prata på spanska eller portugisiska. Har ingen koll vad de pratar i Mexico? Fort rann hennes ord ur munnen i alla fall. Tjejerna sken också upp och ställde sig fort upp innan de flockade sig runt mig och vi bildade en liten halvmåne, ena tjejen hade tagit fram en kamera och tog fotot. Jag log och såg in i kameran, sedan bytte tjejen som hade tagit fotot med en annan så hon också fick vara med i ett, en bild till tog innan jag sa hejdå till dem och de sa att jag skulle hälsa till Justin.

”det ska jag” sa jag roat och började traska fram till vägen igen. Förvånad gick jag hela vägen hem, hade det där just hänt... eller? Hotellet kom inom synhåll och tog mig upp till vår våning, jag öppnade dörren och möttes av Justin som satt kvar i på samma ställe i soffan och Alfredo som satt bredvid med fjärrkontrollen i handen, nu satt även Kenny i soffan med dem. De vände upp sina ansikten mot mig när jag kom in, Justins ansikte sken upp i ett leende. Jag stirrade tillbaka mot honom, hans ansikte gick från glatt till oroligt. Fort ställde han sig upp och gick fram till mig.

”vad är det?” frågade han, när jag förstod att han var orolig skrattade jag. Det var ju inte hemskt som hade hänt, jag var bara väldigt förvånad.

”nej, inget hemskt har hänt” svarade jag fort och han slappande av.

”men vad är det då?” frågade han nyfiket.

”jag gick till stranden igen och när jag sen skulle gå hem igen råkade jag krocka med en tjej” sa jag och Justin nickade. ”och hon blev jätteglad när hon insåg att jag var Daphne och de tog kort med mig. Allt var jätte konstigt, jag har aldrig var med om något liknande” skratt hördes borta från soffan och Justin såg roat på mig. Han skrattade till.

”ja, alla är inte haters. De kommer säkert finnas många som vill ta kort med dig bara för att du är min flickvän” sa han och jag tittade chockat på honom.

”varför!?” frågade jag. Återigen skrattade han.

”därför att du är min flickvän och därför känner du mig. Jag menar tjejer vill till och med ta kort med Kenny, inget illa menat Kenny” sa han och kastade Kenny en blick som log roat tillbaka.

”sant” inflikade Kenny.

Jag skrattade till. ”de är bra roliga” sa jag och Justin log mot mig. Dörren öppnades och in kom Scooter.

”dags att åka!” utbrast han och log mot oss.

"vart ska du?" frågade jag.

"vi ska åka till en konferens om "Under the Mistletoe" och jag ska samt få två plaketter" sa han och jag log mot honom. Jag klev i mina converse igen och tillsammans med Scooter, Kenny och Alfredo gick vi till en svart bil. 
Bilen rullade iväg och bilens gungade rörelser vaggade mig till sömn. 

Någon ruskade mig och jag slog fort upp ögonen och var nära på att skrika. Men jag svalde och stirrade bara på Kennys leende ansikte. 

"vi är framme, väcker du Justin?" frågade han, jag vände mig mot Justin som satt lutad mot rutan och sov lugnt. Försiktigt skakade jag honom. 

"Justin" sa jag mjukt, han slog sakta upp ögonen och log mot mig. Jag log tillbaka och klev ur bilen, vi stod i ett garage och det för inte för än nu som jag märkte att det var väldigt ljust.

Vänta lite, det där var inte lampor det var blixtar och Gud, vad trångt det blev helt plötsligt. Justin klev ur bilen med nedsänkt huvud, han grepp tag i min hand och med hjälp av Kenny och andra lyckades vi ta oss in i byggnaden. Där inne hördes endast svaga ljud utav tjejskriken, skrik som löd "Justin, Justin, Justin". 

Justin satt framför en stor röd duk och på den vänstra sidan på duken var det en stor bild utav honom annars stod hans namn överallt tillsammans med 'Under the Mistletoe'. Alldeles själv satt han där framme vid ett högt bord med två vattenflaskor på. En massa journalister samlades i rummet och rummet fylldes sakta av mummel. Jag och resten ställde oss längre bak i rummet och väntade på att det skulle börja.

Konferensen tog sin början och en journalist fick ordet, hon började fort prata på spanska. Det verkade aldrig ta slut och Justin satt förvirrade uppe på sin stol. Såklart förstod han ingenting, så bristen på sömn, kvinnans eviga babbel och Justins förvirring fick mig att bryta ihop i skratt. Jag ramlade in i Kenny och han höll upp mig med ena armen för att jag inte skulle segna till marken, så ljudlöst jag kunde skrattade jag vidare och jag hann se Justin le stort mot mig när tårarna inte svämmade över i mina ögon. 

Jag fick kontroll över mig själv och kunde stå på egna ben, jag tackade Kenny som log roat mot mig och torkade mina tårar. Nu hade Justin fått en tolk och kunde nu svara på journalisternas alla frågor. Efteråt fick han gå ut genom en stor vit dörr för att ställa sig på en plattform framför en duk där en massa fotografer stod beredda. Kenny hjälpte honom av med mikrofonen och jag stod lugnt bredvid Kenny och såg ut över församlingen. När Justin var på väg mot trappan som ledde till plattformen spred sig ett bu:ande över människorna som stod framför, jag rynkade pannan. 

Vad fan höll de på med!? Jag kände hur tröttheten och ilskan sköljde över mig och jag tog argt ett steg mot fotograferna men Kenny grepp tag i min arm. Jag stred mot honom en stund tills han bar upp mig och rullade ihop mig till en boll mot sitt bröst. För att inte ställa till en scen gick han bort därifrån och in i byggnaden igen. 

Argt började jag pladdra på om hur totalt respektlösa idioter de var och hur i hela helvetet de kunde göra så mot honom. Sen slog tanken mig om hur mycket hat Justin fick varje dag, vilket påminde mig om mina haters. 
Nu sprutade tårarna ur mina ögon, tröttheten slog på mig mer än någonsin. Trött grät jag i Kennys famn.

"jag är så trött" mumlade jag innan mina ögonlock slog ihop och jag slocknade. 

Justins Perspektiv. 
Jag klev av plattformen och möttes av enbart Scooter och Alfredo, jag rynkade pannan. 

"vart är Daphne och Kenny?" frågade jag.

"Daphne blev riktigt upprörd över publikens buande så hon tänkte attackera den närmaste personen, men Kenny lyckades gripa tag i henne och gick in med henne" förklarade Alfredo och nickade in i byggnaden. Jag smålog när Alfredo pratade om Daphnes humörsväng, hon var för söt.

Vi gick in genom dörren och fann Kenny sittandes i en stol med Daphne i famnen, hon satt ihoprullad och sov i hans knä. Jag skrattade till som snabbt följdes av en gäsp vid synen av den sovande Daphne.

Jag gick fram till Kenny och ruskade Daphne försiktigt, hon slog sakta upp ögonen och såg sig förvirrat omkring innan hon mötte min blick. Hennes ögon fylldes med tårar tills de svämmade över och det rann nerför hennes kinder, jag log mjukt mot henne. Hon ställde sig upp och slängde sig snyftande i min famn.

”jag f-förstår inte… hu-hur de… k-kunde!” snyftade hon fram. Okej, hon är riktigt trött, tänkte jag och kramade om henne. Vi åkte med bilen hem och så fort vi kom in i på vårt hotellrum gick jag tillsammans med Daphne tätt bakom mig bort till sängen där vi kollapsade. Mer kommer jag inte ihåg för att mina ögonlock slog ihop och sömnen tog över.

hahh, vem var övertrött? DAPHNE! ;P hahh.

men hoppas att ni gillade kapitlet, nästa kapitel kommer så fort det är klart (uppenbarligen) och de kommer bli klart så fort fantasin flödar. ;P

vad tycks? :) Kommentera sweetheart. ♥

Justins Perspektiv.

När showen var slut duschade jag så fort jag kunde och klädde på mig i ett par basketshorts och en t-shirt. Jag fönade det blöta håret och packade ihop min väska, med Kenny efter mig gick jag ut ur byggnaden och skriken började tvärt när fansen fick syn på mig komma gående. Jag vinkade glatt till dem och de skrek högre, jag skrattade till och gled in i bilen.

Ljudet blev genast svagare och jag hasade trött ner i sätet innan de började rulla. Vi stannade utanför hotellet som till min lycka var tomt på fans eller paparazzis, tillsammans med Kenny gick jag genom hotellets lobby och bort till hissen. Den plingade till när vi kom upp till rätt våning, i korridoren mötte jag mamma som gav mig ett vänligt leende. 

"hej gubben. Du var jätte duktig" sa hon vid mitt öra när hon kramade mig.

"tack" svarade jag. Ett skratt klingade längre bort från ett utav hotellsrummen där dörren fortfarande stod öppen, detta var inte ett problem då vi hyrt tillräckligt många rum för att vi skulle få ha våningen för oss själva. 

"gå du" sa mamma och jag gick fort bort till dörren innan jag ställde mig i dörröppningen, på sängen låg Daphne och vred sig i skratt. Bredvid henne låg en bok.

"ah! Jag dör" flämtade hon mellan skratten.

"snälla gör inte det" sa jag, hon ryckte till och vände huvudet mot dörren där jag stod. Hon skrattade till igen och jag stängde dörren bakom mig innan jag gick fram till sängkanten.

"överraskning!" utbrast hon sedan. Jag skrattade.

"lite sen va?" frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.

"bättre sent än aldrig" svarade hon med ett leende. Hon satte sig upp och kröp fram till mig, hon ställde sig på knä så våra ansikten kom i jämnhöjd.

"hej" viskade hon.

"hej" mumlade jag tillbaka innan jag pressade mina läppar mot hennes, hon la varsamt sina armar runt min nacke och jag lindade mina armar runt hennes midja.

Daphnes Perspektiv.

Vi låg under täcket och viskade till varandra, då och då avbröt Justin för att impulsivt kyssa mig. Att befinna mig på ett hotellrum tillsammans med honom i en majestätisk säng fick mig att minnas de sex veckor vi spenderade på ett och samma hotell. Glädjen. 

"jag älskar dig" viskade han när han ännu en gång hade kysst mina läppar.

"jag älskar dig också" svarade jag. Han log fint mot mig. "hur länge stannar vi i México?" frågade jag.

"inte många, en eller två" svarade han.

"skulle vilja se stranden" mumlade jag, stränderna var det bästa med semester, de var alltid så vackra. 

"kom" viskade han plötsligt och reste sig från sängen, han hittade en t-shirt och drog den över huvudet innan han drog på sig en munkjacka.

"vart ska vi?" frågade jag fortfarande sittandes i sängen.

"ut" svarade han kort, jag reste mig tvekande från sängen och drog på mig varmare kläder. Smygande gick vi genom korridoren, vi kom fram till hissen och Justin klickade på "hit" knappen. Med ett onödigt högt pling anlände hissen till vårt plan och vi hörde hur det mumlades bakom en utav dörrarna närmast. 

"kom!" viskade Justin fort och grepp tag i min hand innan han fort drog in mig i hissen. 

"Justin? Daphne?" hörde vi någon ropa medan hissdörrarna gled igen, jag fnissade till och vi sprang när vi kom ner i lobbyn, ut på parkeringen och fram till gatan. Där slutade vi springa och jag skrattade busigt, Justin flinade och vi började hand i hand gå bort längst gatan.

"vart ska vi?" frågade jag.

"stranden såklart" svarade han. Jag log stort mot honom. Vi gick längst gatan tills vi kom fram till en lång strand, månen lös på himlen och vågornas brus och musikens pumpande från något annat hotell längre bort på stranden var det enda som hördes. Annars var det tyst.

Våra fötter gjorde avtryck i sanden när vi började gå fram mot vattnet, Justin stannade någon meter från vattnet. Jag släppte hans hand och gick fram till vattnet och en våg spolade över mina nakna fötter. Jag log, vattnet var varmt med tanke på tiden på dygnet.

Ett par armar slöt sig om min midja och Justin la sitt huvud på min axel, en varm bris kom och mitt hår dansade med vinden. Jag lutade mitt huvud mot hans och blickade ut över havet, vattnet var mörkt och månen speglade sig i vattnet. Vi gick upp en bit på stranden och satte oss ner i sanden och pratade en stund, jag lutade mig mot hans sida. Han la sin arm runt mina axlar och jag log.

Vi satt där och såg hur himlen gick från svart till ljus rosa och lila, Justin ställde sig upp och räckte fram handen mot mig.

”får jag?” frågade han. Jag log roat mot honom, jag grepp tag i hans hand och han hjälpte mig upp på fötterna. Han la sin arm runt min midja och jag la min arm som inte höll Justins hand runt hans nacke, där på stranden dansade vi lugnt runt i en liten cirkel. Jag såg in i hans ögon och såg hur de blänkte nattsvart. Hans armar släppte taget om mig och han höjde den andra armen och jag snurrade runt, jag kom tillbaka till hans famn och såg att han log.

Jag log tillbaka mot honom och lutade min panna mot hans. Jag släppte hans hand och la även den armen runt hans nacka, hans arm la sig som hans andra runt min midja. Jag blundade och kände hans varma andetag mot mina läppar, sakta lätt jag mina läppar smekta över hans innan jag kysste honom. Han snurrade runt oss och vi tappade balansen och föll ner i sanden, jag hamnade över honom. Jag skrattade ovanpå honom och han skrattade till.

”gick det bra?” frågade han och svepte bort mitt hår från mitt ansikte. Jag skrattade igen.

”jag är okej” sa jag glatt. ”aldrig mått bättre” jag log ner mot honom igen och han såg upp på mig, sedan kupade han sina händer om mitt ansikte och sträckte på nacken och kysste ömt mina läpparna. Vi satt där på stranden och såg när solen gick upp, sömnigt reste jag på mig och såg ner på Justin som satt och själv hade svårt med att inte somna. Jag skrattade lite svagt åt honom och sträckte fram min hand mot honom, han grepp tag i den och jag drog upp han på fötterna.

Lite vingligt gick vi bort från stranden, jag flätade ihop våra fingrar och han log nöjt mot mig. Hotellet kom inom synhåll och vi gick bort mot entrén, tyst tog vi oss genom lobbyn och upp via hissen. Korridoren var alldeles tyst, jag såg ner på mina fötter som var alldeles sandiga. Jag såg sedan på Justins som var minst lika sandiga, jag kramade hans hand så han tittade på mig. Jag pekade ner på våra fötter när jag hade fått hans uppmärksamhet, han nickade och vi gick med lätta steg bort mot badrummet på rummet.

Där inne tog han av sig munkjacka och t-shirten, jag tog av mig munkjackan och mjukisbyxorna. Kvar på kroppen hade jag mina sov shorts och ett linne, Justin stod i endast mjukisbyxor. Han klev in i duschen och jag klev försiktigt in efter honom. Han skruvade på vattnet och varmt vatten spolade ur munstycket, han började slarvigt spruta på våra fötter. Jag huttrade till och fick gåshud, han måste ha sett det för att ena sekunden var jag torr den andra spolade vattnet över mig. Han skrattade till och jag stod chockat kvar, jag kände hur linnet klistrade sig mot min kropp och shortsen blev blöta.

Jag grepp tag i slangen och tog över duschen, genast satte jag den över hans huvud istället och på några sekunder var han helt blöt också. Jag sjönk ner på duschgolvet och Justin följde efter, där satt vi med vattnet spolade över oss. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och han lutade sitt huvud mot mitt och där somnade jag mot hans axel.

Iskallt vatten spolade på min kropp, jag slog fort upp ögonen och skrek. Justin stämde fort in i mina klagorop, jag försökte söka skydd hos Justin han slog fort armarna runt mig.

”vi fattar!” skrek han, skratten ekade i hela badrummet och vattnet stängdes av. I badrummet stod en mörk kille, Scooter, Kenny och Pattie.

”dags att vakna!” utbrast den mörka killen glatt, Scooter skrattade.

”vart har ni varit hela natten?” frågade Pattie sedan skarpt.

”ehm…” började Justin. ”på stranden” de såg snopet på oss.

”stranden?” ekade Scooter.

”ja, stranden” svarade Justin.

”du har tur som inte har uppgifter för än i eftermiddag” påpekade Scooter sedan och såg menande på Justin innan han lämnade badrummet. Den mörka killen stod fortfarande kvar i badrummet med ett brett flin, Pattie skakade på huvudet och gick. Kenny följde strax skrattande efter. Justin reste på sig och hjälpte mig upp, jag sneglade ner på mig själv och såg att det ljusa linnet satt klistrad mot min nakna hud. Jag insåg genast att linnet blivit genomskinligt så jag vände mig fort bort från den okända killen, Justin verkade inse problemet för han schasade bort killen och stängde dörren.

En handduk lades på mina axlar och jag log tacksamt mot Justin, jag lindade den om mig och huttrade till. Justin tog tag i en egen handduk och började torka sig. När vi gick sedan ut i rummet för att klä på oss nya kläder, jag drog fram ett par svarta midjeshorts med färgglatt mönster på ena benet tillsammans med en neon blå grön magtröja. Justin tog fram egna kläder, snabbt drog vi på oss plaggen innna han kom han fram till mig och omfamnade mig. Jag skrattade.

”nattens äventyr var skoj” sa jag och han skrattade.

”glad att du gillade det” svarade han enkelt.

Liten strandpromenad är ju alltid mysigt. ;P Vad tycks? Kommentera ♥

 hoppas det inte e stavfel -.-

Jag pluggade in hörlurarna i ögonen och Rihannas låt "You Da One" började spelas, jag vred huvudet och såg ut genom det lilla flygplansfönstret, planet började rulla och på nolltid var vi uppe i luften. Snart kommer jag få träffa Justin igen. Jag log stort av tanken innan jag dryftade bort i mina egen värld. 

”miss?” frågade någon och skakade mig. Jag ryckte till och slog upp ögonen och såg in i ett par isblåa. Jag ryggade tillbaka och tittade förvirrat omkring.

”vad händer?” frågade jag förvirrat.

”vi har landat, miss” svarade flygvärdinnan vänligt, jag log svagt mot henne och samlade fort ihop mina saker och gick längst gången med kvinnan bakom mig. Jag klev ur planet och in på flygplatsen, jag ställde mig vid ett fönster och blickade utåt. México, tänkte jag och log.

”Daphne?” ropade någon och jag vände mig snabbt om, Pattie kom gående mot mig med ett stort leende. Bakom henne kom Kenny gående med ett vänligt leende. Hon omfamnade mig glatt och kramade mig.

”roligt att du kunna komma på så kort tid” sa hon och släppte mig.

”såklart, bus ställer man alltid upp på” sa jag och såg roat på henne. ”hej Kenny” sa jag och gav även honom en kram.

”hej Daphne” svarade han och kramade mig tillbaka.

”men har du klippt dig?” frågade Pattie när jag hade släppte Kenny och tittade på min lugg. Jag log och såg upp på min lugg.

”japp, vad tycks?” frågade jag och snurrade lätt för att hon skulle kunna se det bakifrån också.

”jätte fint!” utbrast hon glatt.

”vad tror du Justin kommer säga?” frågade jag osäkert. Hon log mot mig och skrattade till.

”såklart han kommer tycka om det, han gillar dig för dig inte för ditt hår. Ditt hår är bara ett plus” sa hon och blinkade mot mig, jag skrattade och tog tag i min resväska. Vi gick mot utgången och värmen slog mot oss, jag log nöjt. Sommarkläder! skrek det inom mig. Vi gick bort mot en svart bil, Kenny grepp tag i min väska och jag log vänligt mot honom. Han la in den i bagageutrymmet medan jag och Pattie satte oss i bilen. Sedan gick han runt bilen och satte sig fram, bilen startades och vi var på väg.

”okej, jag hoppas Justin har soundcheck nu och inte vandrar runt” sa Pattie när vi svängde in på parkeringen bakom konsert hallen.

”han har soundcheck i kanske en halv timme till” sa Kenny från framsätet.

”bra” svarade Pattie och bilen stannade. Vi klev ur och återigen slogs jag av värmen, Kenny var snabb med att öppna bagageutrymmet och lyfte ur min väska.

”tack” sa jag och han log mot mig, jag rullade iväg med den och gick tillsammans med dem bort mot den en stor grå bakdörr. Dörren ledde in i en stor korridor, våra steg ekade i korridoren när vi gick bort mot ljudet. Från ena hållet hördes Justin stämma ur mikrofonen, han pratade med sina fans. En del av mig ville springa mot rösten med den andra sa; nej! Vänta tills ikväll, så jag följde lugnt efter Pattie. 

”vi lägger ditt bagage i dansarnas omklädningsrum så länge” sa hon och öppnade till ett ganska stort rum fyllt med klädstänger och annat bröte, jag nickade och ställde min resväska vid den närmaste väggen. 

”kom så kan jag visa dig runt lite” sa Pattie och jag log stort mot henne.

”visst, jag ska bara snabbt byta om. Det här är alldeles för varmt” sa jag och öppnade resväskan innan jag tog tag i ett par jeans shorts och en svart tröja med stor ärm öppningar. Jag tog på mig kläderna och stoppade in en del av tröjan i byxorna. 

Jag stod spänd och förväntansfull bakom scenen medan jag väntade på att en dansaren skulle komma ut. Nu gällde det! En dansare kom glatt fram till mig och log stort.

”det här ska bli kul!” sa han och såg roat på mig. Jag nickade busigt.

”om det kommer!” ute från scenen hördes fansen oavbrutna skrik och Justins röst som sjöng.

”One less lonely girl (I’m coming for you!)

One less lonely girl (I’m coming for you!)”

Jag log, undra hur Justin kommer reagera!? Killen lyssnade och berättade sedan att det var dags, han grepp tag i en svart stol samtidigt som en annan dansare kom in och grepp tag i en stor bukett med röda rosor.

”okej, dölj ansiktet så länge du kan” sa han och jag drog fram håret för att skymma mitt ansikte mera. Han tog tag i min arm och vi började gå mot skynket som skilde oss från scenen.

”I can fix up your broken heart

I can give you a brand new start” sjöng han samtidigt skynket sveptes åt sidan och skriken blev omöjligt högre, killen med stolen ledde mig framåt och ställde stolen på scenen, jag klev upp på den och satte mig. Jag skrattade så mina axlar skulle skaka, så det skulle se ut som om jag grät.

”Her hearts locked and nowhere to get the key,

I’ll take her and leave the world with one less lonely girl”

Ur ögonvrån såg jag hur en vit klädd figur kom dansande mot mig, killen med blommorna räckte fram dem mot Justin och han tog emot dem.

”One less lonely girl (I’m coming for you!)

One less lonely girl (I’m coming for you!)”

Han räckte fram blommorna mot mig och jag tog försiktigt tog jag emot dem utan att visa mitt ansikte. Han klev framför mig och vevade med armen. Sedan kom han tillbaka mot mig och jag gömde ansikte i händerna.

”I’m gonna put you first (I’m coming for you!)

I’ll show you what you are worth (I’m coming for you!)” sjöng han vid mitt öra.

Han grepp tag om mina händer och jag bestämde mig för att det var dags att visa mig, dels för att jag så gärna ville se hans ögon och dels för att låten var nog snart slut. Jag lät honom ta bort mina händer och han la ett finger under min haka och tiltade upp mitt ansikte, han såg in i mina ögon under några sekunder innan han tystnade i chock. Musiken fortsatte pumpas men ingen sång kom från Justins läppar.

”D-Da…” sa han men tystnade igen. Jag log svagt mot honom och fortsatte se in i hans ögon som stirrade tillbaka mot mig. Jag nickade lugnande mot honom för att försäkra honom om att det var jag som satt där och inte hans hjärna som spelade honom ett spratt.

Låten tystnade och hela scenen släcktes ner, fort tog Justin tag i min hand och drog med mig backstage. Vi kom in bakom skynket och innan jag hann reagera tryckte han upp mig mot väggen och tryckte ivrigt sina läppar mot mina. Jag släppte taget om rosorna och slängde mina armar runt hans nacke och tryckte honom närmre, vad jag hade saknat hans läppar mot mina. Jag kunde inte få nog.

Våra tungor möttes och Justin tryckte sig ännu närmre. Bakom honom hördes busvisslingar och applåder, Justin slet sina läppar från mina och vände huvudet bakåt. Jag vred lite på mig och såg över hans axel. Där stod en grupp människor med stora leenden bland annat Scooter, Pattie och Ryan Good. Jag skrattade till och Justin vände sitt ansikte mot mig igen, jag såg in i hans bruna, varma ögon och han kysste mig lätt igen.

”Justin du ska in igen!” ropade någon och Justin tog ett kliv från mig, jag plockade upp rosorna från golvet.

”vi ses sen” sa jag och gick bort mot Pattie.

Resten av konserten stod jag tillsammans med resten av teamet och såg klart på showen. Justin var jätte bra och Jaden kom med ut på scenen till ”Never Say Never”.

Justin sjöng ”Baby” och tackade sedan publiken för att de hade varit fantastiska och scenen slocknade, jag gick tillsammans med Pattie bort genom samma korridor som vi hade gått genom tidigare på dagen och bort till omklädningsrummet för att hämta min resväska. Jag grep tag i handtaget och lät den rulla bakom mig. 

Med blommarna i famnen följde jag efter Pattie till en bil där jag kunde lägga ifrån mig mitt bagage, jag och Pattie skulle åka i förväg till hotellet där vi skulle mötas upp med resten. Då de hade saker att reda upp i arenan innan de kunde åka. 

tada! ett nytt kapitel ! :D

Men nu är Dustin reunited, gulligungar. :P jaha, men vad tror ni händer på turnen nu då?

Vad tycks? Kommentera, helt sjukt att det lyckas bli 6 kommentarer på bara någon timme, love you guys! ♥

I julklapp fick jag många fina saker; pengar, en ny bok - Starcrossed som verkade väldigt bra, mycket fantasy, sockor och stickade tröjor. Loll hade blivit jätte glad över halsbandet jag hade köpt åt henne, jag log stort åt hur hennes ansikte hade spruckit upp i ett leende när hon såg smycket i den lilla asken.

Nu satt jag framför datorn och det var annan dag jul, utanför fönstret föll snön ner. Jag gick in i badrummet, satte upp håret i en slarvig knut och luggen med ett hårspänne, sköljde mitt ansikte och borstade fort tänderna. Jag gick sedan in i mitt rum igen och loggade in på Skype, tittade vilka som var inne innan jag även loggade in på Twitter. Länge sen sist... Jag gick tvekande in på mina "mentions", fort flödade det in statusar.

"vart har mitt hatobjekt tagit vägen?"

"såg bilden av er på flygplatsen, ugh! Kräktes precis lite i munnen"

"ni är super söta, stay strong. I believe in Dustin!"

"gå och häng dig Daphne, förstår inte hur du orkar leva med dig själv"

"förstår inte vad Justin ser hos dig, ful som ett troll med ingen personlighet"

"hands off bitch!"

Jag försökte svälja men klumpen i magen gjorde det svårt och en tår rann nerför min kind. På Skype ringde någon, jag klickade upp sidan och såg att det var Justin. Jag log och torkade mig i ansiktet innan jag svarade, ett hundansikte dök upp på skärmen. Jag såg förvånat på hunden som nosade på skärmen.

"oj! Jag måste bara säga att du har blivit ännu snyggare sen vi sågs sist" sa jag och ett skratt bröt ut bakom hunden, Justin lyfte bort den och visade sig själv istället. Jag log stort när jag såg hans välbekanta ansikte. "söt hund" kommenterade jag. Han log, tittade åt sidan och ner på hunden antagligen.

"Sammy" sa han.

Jag log stort. "ett sött namn till en söt hund"

"mhm" mumlade han och vände blicken mot mig igen. "hur äre läget?" frågade han sedan glatt, jag log.

"jul, släkt, pres-" började jag men tystnade när dörren till mitt rum slogs upp, fort rycktes min blick mot dörröppningen där Karen stod. "eh..." sa jag.

"så, jag hörde lite skvaller" sa hon med en busig glimt i ögonen. "vem kunde gissa att du skulle börja dejta Justin Bieber!?" min blick gled fort till skärmen och tillbaka, Justin satt där tyst och lyssnade.

"Ka-"

"inte varje tjej som fångar hans blick inte!" fortsatte hon och gick fram till sängen. "men du måste ju ta med honom någon gång, så jag får träffa honom som din pojkvän" jag kände hur rodnaden spred sig på mina kinder utav att min moster stod och pratade om min pojkvän som dessutom lyssnade.

"varför säger du inte hej nu?" frågade jag och vred dataskärmen mot henne. Hon rynkade pannan innan hon slog handen för munnen när hon såg Justin på skärmen.

"oh!" sa hon.

"hej Karen" sa Justin samtidigt som han försökte att inte skratta. Jag vände fort skärmen mot mig igen.

"jag ska låta er prata" sa hon och gick fort ut.

"oh my God!" utbrast jag och la mig ner på sängen, Justin började skratta för fullt. "pinsamt värre!" jag satte mig upp och Justin log.

"jag saknar dig" sa han sedan allvarligt.

"jag saknar dig också" svarade jag sorgset. Jag ställde mig upp, vred datorn med mig och gick fram till garderoben. "men hur har du haft det då?" frågade jag samtidigt som jag drog upp dörrarna.

"som du. Jul, släkt, pres-" sa han och klippte av där jag hade tystnat. Jag gav honom en ironisk blick och han skrattade.

"ha ha" sa jag.

"nej, men det har gått bra. Är för tillfället hemma i Stratford över julen, ska sedan en snabbis till Mexico innan nyår och tillbaka. De planerar så konstigt ibland" jag nickade för att visa honom att jag lyssnade medan jag tittade genom mina lådor och letade efter kläder att ha på mig. Jag drog fram ett par blommiga byxor och en svart tröja med vit text som jag la på sängen innan jag gick jag fram och satte på stereon, den var mitt i en jullåt.

"baby I hear melodies when your heart beats. It sings to me like fa la la" jag lyssnade en stund innan jag stirrade på radion.

"du är ju överallt" sa jag till Justin som hade tagit upp Sammy i famnen och satt och kelade med honom. Han skrattade.

"och det var en utav Justin Biebers nya jullåtar Fa La La ft. Boyz II Men från Under the Mistletoe" sa radion och reklam började spelas, jag stönade högt. Jag hatar reklamen. Jag knäppte upp mina pyjamas byxor och lät dem falla till golvet.

"oh, strip tease!" utbrast Justin från datorn, jag skrattade till och klev ur byxorna. Jag drog på mig de svarta byxorna och knäppte dem i midjan. Jag drog av mig den stora sov tröjan och släppte den bredvid pyjamasbyxorna, jag tog tag i tröjan och drog den över huvudet. Jag tog sedan min pyjamas och la den under kudden innan jag satte mig på sängen. Jag vred datorn mot mig och möttes av Justins besvikna ansikte.

"inget mer?" frågade han, jag skrattade.

"ledsen babe" svarade jag roat, han log mot mig. Vi satt i någon timme och pratade, Justin snackade mer om hans konserter och om länderna han hade varit i medan jag berättade vad som hände hänt här hemma och skolan.

Nu satt jag i fåtöljen och läste i den nya boken jag hade fått, just nu stod Claire och Helena på färjan och diskuterade shopping. I min ficka vibrerade mobilen, jag la ifrån mig boken och tog upp mobilen. Pattie stod det på skärmen.

"hej Pattie" sa jag glatt.

De första veckorna släppande sig fram. Jag och Justin pratade mycket i telefon och smsade, jag saknade honom otroligt mycket. Men jag hade samtidigt mycket att sysselsätta mig, dansen, Tess och snart var det ju julafton så jul shopping. Jag och Tess hade bestämt att vi skulle åka in till stan och gå på julmarknaden för att se om vi hittade några presenter.

Ute hade det nu snöat ett par dagar och ett lager med snö hade lagt sig på marken, de vackra snöflingorna föll sakta ner. Snö är himla vackert men onödigt kallt. Skolklockan ringde och skolan var slut för dagen, jag gick lugnt bort till mitt skåp. Nu när Justin hade bevisat att de alla hade haft fel, hade alla i stort sett gått tillbaka till att ignorera mig. Jag drog ut min jacka, virade min halsduk runt halsen och tog tag i handtaget till min väska och låste skåpet. Jag började gå bort mot Tess skåp vid ingången.

"är du klar?" frågade jag och lutade mig mot skåpet bredvid.

"strax" svarade hon frånvarande med blicken fäst i sin bok, sedan smällde hon igen den och la den i sitt skåp. Hon drog fram sin jacka, halsduk och vantar innan hon tog tag i sin väska.

"klar" sa hon glatt, jag log och vi började gå ut och bort mot bussen. Vi satte oss på bänken och jag huttrade till.

"som sagt, jag hatar kylan!" utbrast Tess, jag skrattade åt hennes sätt att krampaktigt hålla om sig själv.

"men det är mysigt med jul" påpekade jag.

"det må så vara, men det behöver inte vara så förbaskat kallt för det!" jag skrattade igen, bussen uppenbarade sig och vi ställde oss upp.

Julmarknad, alltid lika mysig. Jag såg runt på de olika stånden, ljusen och sög in doften av glögg och rostade mandlar. Nu hade det hunnit blivit mörkt så ljusslingorna lös upp och skapade en mysig känsla. Jag tog ett kort och la upp det på min Instagram.

"ute på jul shopping" skrev jag. Jag såg fort genom mina "feeds" och såg att Justin hade lagt ut två bilder med några timmars mellanrum. En bild på sig själv i en grå, collage jacka, han stod i ett hotellrum skulle jag gissa. Jag såg på honom och saknaden fyllde mig, sedan granskade jag hans hår. Vänta lite... Han hade gjort om det! Tagit upp luggen? Snyggt!

Sedan var det en annan bild på honom när hans stod på scen för kanske en timme sedan. Han var klädd i rött. Han hade även på sig svarta solglasögon och pekade ut i publiken, jag log och kände mig stolt. Talangfulla Justin. Jag fick några gillningar och log.

"kommer du eller?" frågade Tess, jag ryckte till och la ner mobilen i fickan.

"japp" svarade jag glatt och gick fram till henne och krokade armen med henne. Vi gick runt på marknaden och såg på alla fina saker, jag hittade till och med ett fint halsband som jag tänkte ge Loll i julklapp.

Vi satte oss sedan på ett gulligt fik och drack varm choklad samtidigt som vi pratade lite om vad vi skulle ha på oss på julafton. Det var kanske en vecka kvar... herregud så tiden går fort. Jag satt och pillade med mitt hår och granskade mina toppar, skulle behöva klippa mig. Jag kastade en blick på klockan, den var ungefär halv fem. Hm... skulle jag?

"har du lust att följa med mig till frissan?" frågade jag Tess.

"nu?" frågade hon, jag nickade glatt. Hon funderade en stund innan hon log stort.

"visst, måste ju se till att du inte klipper dig helt snett" sa hon och ställde sig upp, jag log mot henne och följde hennes exempel och reste på mig. Vi gick längst gatan och bort mot frisören som vi brukade klippa hos oss. Jag öppnade dörren och det plingade till i lokalen, Shaun stack ut huvudet och log stort när han såg oss.

"hey, gurls!" hälsade han och gick fram till oss, jag log stort mot honom. Han kom fram till oss och gjorde en fransk hälsning - med kyssar på kinderna. Shaun var homosexuell som önskade att han var fransk och han har klippt mig enda sedan jag var liten.

"hej Shaun!" sa jag glatt. Vi tog av oss jackorna och hängde upp dem på klädhängaren, väskorna la vi i en fåtölj.

"så..." började han och grabbade tog i en hårslinga. "... dags för klippning?" fortsatte han och såg menande på de slitna topparna. Jag nickade och log mot honom. Han gick fram till en stol och klappade på sätet, jag gick fram och satte mig i stolen. Han svängde den såg jag kunde se mig själv i spegeln, han började fort lyfta på mitt hår.

"hur mycket få jag klippa och vill du göra något speciellt?" frågade han och såg på mig genom spegeln.

"hur mycket behövs?" frågade jag tvekande. Han tog tag i en topp och visade att kanske en decimeter måste bort. Jag svalde, mitt älskade hår.

"okej" sa jag svagt. Han log medlidande mot mig.

"och annat?" frågade han.

"vad tycker du?" frågade jag. Han granskade mitt huvud med en fundersam blick.

"lugg kanske?" sa han, jag såg på Tess. Hon granskade mig som om hon försökte föreställa sig mig med lugg.

"hm... tja" sa hon. "du kan ju alltid prova och du blir säkert jättesnygg" försäkrade hon, jag vände mig mot Shaun och nickade.

"vi kör" sa jag.

Jag blundade och kände hur Shaun tog bort skynket runt min kropp. Han hade precis fönat och sprayat mitt hår med något och jag satt förväntansfull medan jag väntade på att jag skulle få öppna ögonen.

"okej, du kan öppna ögonen nu" sa Shaun, jag öppnade sakta ögonen och såg på främlingen i spegeln. Tess ställde sig bakom mig och log stort.

"du är skitsnygg" sa hon, jag vred lite på huvudet för att se från olika vinklar, jag såg verkligen annorlunda ut. Han hade klippt lugg, kortat av det och gjort mitten bena. Jag gillade det, jag log tacksamt upp mot Shaun som nöjt studerade sitt verk.

Jag ställde mig upp och drog fingrarna genom mitt hår, håret kändes superskönt efter klippningen. Jag betalade och sedan började jag och Tess traska hemåt, det kändes jätte konstigt att ha något i pannan. Jag såg uppåt och fick en skymt utav slutet av min lugg.

"gah! Du blev verkligen super snygg! Justin kommer ju dö på stället när han ser dig" utbrast Tess, jag skrattade när hon sa det sista. Undra vad Justin skulle tycka? Vad min familj skulle tycka? Vi kramades när vi behövde gå skilda vägar och jag gick bort mot mitt hus, jag gick fram till ytterdörren och drog upp den. Värmen omslöt mig och jag log.

"hej!" ropade jag in i huset.

"vi är i köket" ropade mamma tillbaka. Jag drog av mig jackan och klev ur skorna, roat gick jag bort från hallen och ställde mig i dörröppningen in till köket så att de alla kunde se mig.

"hu-" började mamma men tystnade.

"har du klippt dig?!" utbrast Loll, jag log och nickade.

"vad tycks?" frågade jag.

"du är superfin, gumman. Du ser mer vuxen ut" sa mamma och ställde sig upp innan hon kom fram till mig. Hon drog sina fingrar genom mitt hår och granskade min lugg. "jag visste inte att du ville ha lugg" sa hon sedan.

"ville ha lite förändring och ville se snyggare ut i huvudet till jul" sa jag lätt och gick bort till kylskåpet, jag tog ut juice paket och hällde upp ett glas. Jag klunkade juicen och insåg först nu hur törstig jag var, jag hällde snabbt upp ett till glas men drack det lite lugnare än det förra. Loll satt och tittade på mig.

"vad tycker du? Snyggt, fult?" frågade jag henne samtidigt som jag ställde in glaset i diskmaskinen.

"jätte snyggt, det passar dig jätte bra" sa hon. Jag log mot henne och gick sedan upp på mitt rum, jag gick in i badrummet och granskade min nya frisyr. Jepp, jag tycker om det! Sedan log jag brett när jag kom och tänka på att det var skolavslutning imorgon.

*

"WOW!" andades Jens och stirrade på mig. Vi hade stött ihop med varandra i korridoren.

"vad?" frågade jag.

"du ser jätte vacker ut" sa han, fortfarande stirrandes på mig.

"tack" svarade jag generat, jag såg ner på min vita axelbandslösa klänning med något fluffig kjol. Det var lite obekvämt att höra det från Jens mun eftersom jag visste vad han kände för mig men det var ändå trevligt att höra.

"wow" upprepade han.

"jaja" sa jag och knuffade till honom. Tess fnös bredvid mig, jag tittade på henne och fnissade. Jag krokade min arm med hennes och vi började gå bort mot aulan där alla elever skulle samlas för att lyssna på rektorn. Rektorn gjorde sitt lilla tal och alla jublade glatt när han väl slutade prata och jullovet nu började. Jag log glatt mot Tess och vi gick ut ur aulan, jag drog på mig min kappa och gick sedan bort mot Tess skåp.

Julafton kom närmre och närmre, glatt gick jag och la mig kvällen innan. Nu hade jag fått röda lakan i sängen, julstjärnan hade hängts upp i fönstret och röda doftljus stod utspridda i rummet. Jag låg där i sängen och önskade mig inget speciellt den här julen. Förutom Justin, att han skulle knacka på min dörr och le mot mig med sitt vackra leende, jag skulle slänga mig i hans famn och kyssa hans perfekta läppar. Men han var tusentals mil härifrån, i någon annan världsdel, i något annat land. Jag sträckte mig efter min mobil och gick in på meddelande.

Till Justin:

"jag skulle kyssa dig nu om du inte vore tusentals mil härifrån. <3" 

Mobilen slocknade, jag låg lugnt kvar och väntade på ett svar. Mobilen vibrerade till och jag öppnade den.

Från Justin:

"jag älskar dig, babe. December har aldrig känt så fel. <3" Jag log.

Till Justin:

"jag älskar dig också, darling. God Jul, jag önskar att du var här med mig. <3"

Från Justin:

"God Jul, my love. Kom ihåg, "all I want is you this christmas". <3" Jag log mot skärmen och en tår rann nerför min kind, sakta strök jag bort den.

Justins perspektiv:

Till Daphne:

"God Jul, my love. Kom ihåg, "all I want is you this christmas". <3" 

Jag saknade henne så det inte fanns, imorgon var det julafton och det enda jag önskade mig skulle inte uppfyllas. Jag suckade där jag låg i sängen som gungades av bussen, vi var på väg hem till mormor och morfar för att fira jul tillsammans. Jag log, jag älskade att fira julafton. Presenterna, släkten, maten, alla glada ansikten. Jag la telefonen på bordet bredvid och blundade, jag drömde mig bort och somnade.

*

"Justin" sa min mamma mjukt medan hon skakade mig försiktigt. Jag slog upp ögonen, hon satt på min sängkant och log ömt mot mig. "god jul" sa hon.

"god jul mamma" svarade jag och satte mig upp. "vart är vi?" frågade jag sedan.

"vi kom precis fram, så klä på dig så får du träffa mormor och morfar" sa hon och smekte mig över kinden innan hon gick ut från mitt rum.

Jag reste på mig och gick in i badrummet. Jag fixade håret och gick sedan ut för att klä mig i ett par svarta jeans, en svart bomullströja med tre knappar tillsammans med ett par Ray Ban solglasögon. Jag satte mina lila Beats by Dre runt halsen innan jag krängde på mig min ryggsäck. Mina fötter landade i hög med snö. Kanada, tänkte jag och log. Jag huttrade till och gick mot dörren.

"Justin" hälsade mormor glatt när hon mötte mig i hallen.

"mormor" sa jag glatt tillbaka och gav henne en kram. Bakom henne kom morfar gående, jag log och gav honom en kram.

"du mår bra?" frågade mormor samtidigt som vi gick in i köket.

"japp, och ni?" frågade jag.

"bara bra" svarade hon och log vänligt mot mig, ett skall hördes genom huset innan Sammy glatt kom springandes mot mig. Jag föll ner på knä och den lilla hunden hoppade fort upp i min famn.

"hey, boy!" sa jag och kliade honom på huvudet. Sammy skällde till igen och slickade mig i ansiktet. Min mobil plingade till, jag drog upp den och såg att Daphne hade skickat en bild. Jag log och öppnade meddelandet.

Från Daphne:

"min önskan gick i uppfyllelse, du är här med mig. <3 =P" bilden visade ett rum fullt med affischer på mig, jag skrattade till.

Daphnes Perspektiv.

Jag slog glatt upp ögonen på morgonen. Julafton... Jag satte mig upp och drog på mig mina tofflor samt en stickad tröja. Jag öppnade min dörr, svag julmusik hördes nerifrån och hela huset doftade gröt och nybakat. Jag trippade nerför trappan - från vardagsrummet spelades musik - jag gick vidare in i köket där mamma och pappa satt och åt frukost.

"god jul" sa jag när jag kom in i köket. Deras ansikten vändes mot mig och de log vänligt.

"god jul, gumman" svarade de. Jag gick fram till vattenkokaren och kände om det fanns något vatten i. Jag tog fram en kopp, en te påse och hällde vatten i koppen. Jag la i te påsen innan jag ställde koppen på bordet. Jag satte mig bredvid mamma och tog tag i en nybakad fralla, den doftade ljuvligt. Jag gjorde två halvor av den, bredde på smör och apelsin marmelad.

"så vilka kommer idag?" frågade jag sedan, pappa såg upp från sin tidning och tittade på mig.

"mormor, morfar, farmor och Karen plus familj" svarade han, jag log. Farfar hade gått bort när jag var runt tre så Loll han aldrig träffa honom. Vi satt där och åt frukost, Loll hade fortfarande inte kommit ner så jag gick uppför trappan och bort till hennes rum. Jag öppnade försiktigt dörren och kikade in, hon låg där och sov.

Försiktigt gick jag fram till hennes fönster och tände hennes julstjärna, rummet lystes upp lite och alla hennes affischer syntes. Justin såg på mig från alla håll, jag skrattade till och tog upp min mobil ut fickan och knäppte ett kort.

Till Justin:

"min önskan gick i uppfyllelse, du är här med mig. <3 =P" 

Jag la ner telefonen igen och gick fram till Loll i sängen. "Loll" mumlade jag och satte mig på hennes sängkant. Hon jämrade sig och vred sig bort från mig. "Loll" sa jag igen och skakade hennes arm lite.

Hon slog upp ögonen, jag log glatt mot henne och hon satte sig upp. "god jul" sa jag och hon log stort. Hon hoppade glatt ur sängen och gav mig en kram.

"god jul" hon släppte mig och drog på sig sin morgonrock och tofflor, sedan tog hon tag i min hand och drog med mig ut ur rummet och ner mot musiken igen.

*

Jag hade lockat håret och sedan satt upp det i en snygg hästsvans medan jag plattat min lugg och låtit några få slingor hänga ner bredvid, jag log ännu en gång nöjt mot mig själv genom spegeln. Jag sminkade mina ögon och la på läppglans på läpparna, sedan gick jag ut till mitt rum och fram till sängen där min klänning låg. Den var röd med ärmar som räckte mig ungefär till armbågarna, den var söt och enkel. Tillsammans med den drog jag på mig ett par svarta, lårhöga strumpor tillsammans med mina bruna, öppna Jeffrey Campbells. 

Jag drog på mig kläderna innan jag gick bort till Lolls rum för att be henne om hjälp med dragkedjan. Jag knackade på och möttes av henne i dörren.

"skulle du?" frågade jag och vände ryggen åt henne. Hon drog upp kedjan och jag log tacksamt mot henne. "hur går det?" frågade jag.

"bra" svarade hon kort och stängde dörren igen. Jag såg förvånat på hennes dörr, nere i hallen plingade det på dörren. Jag gick nerför trappan och ut i hallen, jag öppnade dörren och där stod mormor och morfar.

"hej!" hälsade jag glatt och gick åt sidan så de kunde komma in.

"hej sötnos. Vad fin du är! Och har du klippt dig!" utbrast mormor fort.

"tack och ja, igår" svarade jag och log. De tog av sig ytterkläderna och de gav mig en varsin varm kram, mamma kom gående mot hallen.

"mamma, pappa!" utbrast hon och kramade dem. "hur mår ni?" frågade hon. Jag orkade dock inte lyssna på deras småprat så jag gick bort från hallen och in i vardagsrummet. Där låg min bok, jag tog tag i den och satte mig i fåtöljen bredvid den öppna spisen. Elden värmde skönt och jag slog upp rätt sida, jag läste Harry Potter som jag alltid brukade läsa runt jul. De böckerna var så himla mysiga och roliga, men samtidigt spännande.

"läser du Harry Potter igen?" hördes det från dörröppningen. Jag vände mig mot morfar och log.

"såklart" sa jag och vände mig mot boken igen.

Kalle Anka började klockan tre, efter det skulle vi äta och efter det var det inte långt kvar till presenterna. Mina småkusiner sprang runt, mormor satt och pratade med farmor i ena soffan, mamma och Karen var antagligen ute i köket och pappa och Eric var inne på pappas kontor och gjorde något. I den andra soffan satt morfar med Loll i knät, jag log och såg in i brasan.

God jul, sa jag till mig själv och såg hur elden dansade. 

Ah ! Jul, längtar verkligen. =) och det är inte långt kvar och det betyder oxå att det snart är jullov. YEEEEEEEYYYY !!! D: nej, jag är inte skoltrött. :P men i alla fall, hoppas ni gillade det.

Previous:  ”japp, han är supersöt” svarade jag och såg upp på honom. Han log innan han böjde sig ner och kysste mig, jag la mina armar runt hans nacke och han slappnade av innan han la sig ovan på mig. Vi låg där och kysstes tills Justin lutade sig bakåt och såg in i mina ögon.

”jag kommer att sakna dig” mumlade han.

”vad?” frågade jag.

”nej, inget” svarade han fort och satte sig upp. Jag satte mig långsamt upp.

”jo, vad är det?” frågade jag.

”ehm… jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men…”

”vad, Justin?” uppmanade jag oroligt när han tystnade och fortsatte inte på sin mening. Han såg upp på mig med en sorgsen blick, nu började jag bli riktigt orolig. Skulle han göra slut med mig!? Men han lovade ju!

”vad?!” utbrast jag nu lite panikslagen. Han grepp tag i mina händer och suckade. Jag stirrade panikslaget på honom, han öppnade munnen. Här kommer det!

”jag ska på turné i 3 månader” sa han snabbt, jag satt stel och såg på honom.

”vad?” frågade jag.

”jag åker på söndag” svarade han och tittade in i mina ögon. En lättnad rann genom mig över att han inte skulle lämna mig, men sedan gick det upp för mig vad han menade. Mina ögon tårades.

”3 månader?” viskade jag. Han nickade, jag slängde mina armar runt hans hals och kramade honom hårt. Tårarna rann sakta nerför mina kinder, efter att spenderat 6 veckor med varandra och lite till, till att inte se varandra på Gud vet hur länge smärtade i bröstet på mig.

”jag kommer sakna dig” viskade jag. Hans armar runt mig spändes hårdare och han borrade in sitt ansikte i mitt hår.

”jag kommer att sakna dig också” svarade han.

*

De sista dagarna innan han skulle åka försökte vi spendera så mycket tid tillsammans som vi kunde och innan vi visste ordet av det var det söndag morgon. Jag satte mig trött upp i sängen och gnuggade mina ögon, jag såg ut genom fönstret och suckade. Idag skulle han åka ifrån mig… lämna mig i 3 månader…

Jag reste mig från sängen och gick in i badrummet, tog en snabb dusch och klädde mig i ett par tjocka tights tillsammans med en lång vit t-shirt med tryck, över drog jag min grön, gråa jacka. På huvudet satte jag min svarta hatt medan jag lät håret hänga fritt, jag drog till mig min väska från sängen och svingade upp den på min axel. Jag gick ner till köket för att äta frukost. En lapp låg på bordet.

”Daphne, vi har åkt för att stor handla inför julbaket. Vi kommer hem runt fyra kanske. Hälsa den trevlige unge mannen Justin, kramar mamma.”

Han hade verkligen gjort ett gott intryck på dem, i fredags hade vi bestämt att det var dags för mina föräldrar att träffa honom så jag hade tagit med honom hem för att äta middag med oss. Pappa hade blivit glatt överraskad över hans sätt att artigt hälsa med ”Mr” och ”Mrs”, tills mamma hade bett honom säga Charlotte istället. När vi hade satt oss ner för att äta hade pappa genast börjat fråga honom lite om sig själv men han hade inte mycket att fråga.

”vi vet ju redan allt om dig, vi har blivit välinformerad under det senaste året” hade han sagt och sneglat på Loll som ogenerat hade sett på Justin. Justin hade lett stort och skrattat smått, jag skakade roat på huvudet åt minnet.

Han hade sedan artigt skakat pappas hand när det var dags för honom att åka hem och vänligt tackat mamma för maten, hon hade lett stort och sagt att det var trevligt att träffa honom. Igen. Jag hade otåligt väntat på att de skulle lämna hallen för att jag skulle kunna säga hejdå till honom, när de väl gick in i vardagsrummet hade jag vänt mig mot honom och han log stort mot mig.

”det gick ju bra” hade jag sagt.

”tror du jag klarade testet?” hade han sedan frågat. Jag hade skrattat och nickat med huvudet.

”det tror jag” hade jag mumlat innan jag kysste honom, vi hade stått där en stund tätt ihopslingrade och glömt lite vart vi var någonstans tills pappa hade ropat.

”vi hör er! Dags att säga god natt, Daphne” jag hade generat skrattat till och Justin öppnade ytterdörren, gav mig en snabb kyss innan han gick mot sin bil.

Jag rostade två mackor och satte mig vid bordet för att vänta. 3 månader… det var lång tid. Jag suckade när mina ögon tårades igen, jag orkade inte gråta. Jag skulle gråta tillräckligt mycket på flygplatsen, efter frukosten skulle jag gå hem till Justin för att följa med till flygplatsen för att där säga hejdå. Brödrosten plingade till och jag hoppade högt i stolen, jag reste på mig och gick fram för att plocka upp dem.

Jag åt mina mackor i långsamt tempo och dagdrömde mig in i en annan värld, när jag hade stoppat i den sista brödbiten i munnen gick jag upp och borstade tänderna. Jag knöt på mig mina svarta Dr. Martens kängor och satte sedan ett bar runda solglasögon på nästippen då jag sett att solen lös på himlen. Jag låste dörren och började gå bort mot Justin hus, jag spatserade lite och sparkade nonchalant på en sten som studsade en bit fram på gatan.

Kamerorna blixtrade och fansen skrek. Vi trängde oss genom massan med hjälp av Kenny och andra säkerhetsvakter, jag förstod inte hur han orkade med allt det här. Jag såg upp på honom och hans läppar var hårt igen pressade, då slog det mig. Han hade ju klaustrofobi. Jag tittade medlidande på honom och kramade hans hand. Från någonstans i massan hördes både Justins namn ropas med även mitt.

”Daphne släng dig i väggen!” ”Justin titta hitåt!” ”Justin!” ”Vi älskar dig, Justin!”

Vi kom in på flygplatsen och vakterna försökte hålla fans och paparazzis utanför. Vi slog oss ner i några stolar för att vänta på att hans plan skulle komma, jag lutade mig mot honom och la mitt huvud mot hans axel. Han la sin arm runt mina axlar, högtalaren sprakade till och en kvinnoröst började prata.

”nu är Gate 4 öppen, jag upprepar nu är Gate 4 öppen” sedan tystade högtalaren. Jag suckade och reste på mig, Justin grepp tag i sin väska och reste sig efter mig. Vi gick bort mot Gate 4 där resten av hans crew stod, vi stannade en bit bort för att säga hejdå utan att alla öron. Jag såg upp på honom med tårfyllda ögon.

”jag…” började jag men rösten övergav mig, jag vände ner blicken i marken. Tårar rann nerför mina kinder, Justin strök bort dem med sina tummar. Jag såg återigen upp i hans ögon och såg att även hans ögon var glansiga, han riktade sin blick neråt men jag la mina händer på hans kinder och gjorde så han tittade på mig igen. En tår rann nerför hans kind, jag snyftade till när jag såg tåren och slängde mina armar runt honom innan jag tryckte mig hårt mot honom.

Hans armar slöt sig om mig och kramade mig lika hårt tillbaka, jag snyftade återigen till och lutade mig bak. Nu rann tårarna nerför båda våra kinder, jag lutade mig mot hans ansikte och tvekade lite. Det befann sig många fans och paparazzis här, skulle jag? Men det beslutet fattade Justin åt mig genom att snabbt trycka sina läppar nästan desperat mot mina.

”Justin!” ropade någon bakom hans rygg. ”Justin, vi måste gå!” Justin släppte mina läppar och tittade in i mina ögon.

”jag älskar dig” viskade han.

”som jag älskar dig” viskade jag tillbaka. Jag släppte honom motvilligt och behövde smekta honom lugnande över handen för att han skulle släppa taget om mig.

”vi ses innan du vet ordet av det” sa jag lugnande. Han såg ner mig och skakade motvilligt på huvudet, jag smekte hans kind.

”du måste gå, så du inte missar ditt flyg” fortsatte jag.

”Justin!” ropade de igen. Justin började långsamt ta ett steg bort från mig innan han vände sig om och gick bort mot dem med nedsänkt huvud. Jag såg hur hans ryggtavla försvann bort, jag vände mig om för att börja gå bort mot ingången.

”Daphne!” ropade någon bakom mig. Jag vände mig snabbt om igen och såg Justin komma springande.

”en sista” sa han innan han kysste mig. Jag kysste honom tillbaka och log mot hans läppar.

”så gå nu” sa jag sedan och log mot honom. ”jag klarar mig”

”jag älskar dig” sa han innan han gick bort mot sin gate igen.

 åh, ledsamt med hejdån. :( men de måste ju finnas för att det ska finnas ett ''hej'' eller hur? ;P

Vad tycks? fortsätt med kommentarerna, ni är jättegulliga. :D

”jag har saknat dig” mumlade han sedan mot mina läppar.

”och jag dig” mumlade jag tillbaka innan han lutade sig tillbaka.

”jag kom faktiskt förbi för att fråga dig en grej” sa han och jag tittade förväntansfullt på honom.

”min pappa är här och hälsar på och han har med sig mina småsyskon. De vill gärna träffa dig, så om du kan så är det middag hemma hos mig ikväll” sa han och log. Jag log stort tillbaka.

”jag är ledig” sa jag fort. Då log han stort och kysste mig snabbt.