Från Justin: "already are"

   Jag log stort igen och mobilen slocknade. This is going to be fun, fuck the grown ups! 

Jag gick bort till mitt omklädningsrum för att göra mig iordning för konserten, tätt bakom mig gick Houston som hade följt efter mig sedan vi hade landat här i Paris. Jag öppnade dörren och smet snabbt in för att sedan stoppa honom från att komma in, han såg strängt på mig. 

   "hey, jag ska faktiskt byta om. Jag släpper in dig så fort jag är klar" förklarade jag och han nickade innan jag stängde igen dörren. Jag suckade lättat över att få en liten stund för mig själv och gick sedan bort för att sätta på mig min klänning. Jag drog upp dragkedjan till den sista skon innan jag tittade mig i spegeln. Som lovat öppnade jag dörren när jag var klar och Houston plus Josefin, som sminkade, klev in i rummet. Jag gick tillsammans med Josefin bort till stolen och satte mig slappt i skräddarställning. Jag blundade och väntade på att hon skulle bli klar. 

   "sådär gullunge, nu är du perfekt" sa hon och jag öppnade ögonen, jag tittade bort mot Houston som satt i soffan. 

   "hörde du det? Jag är perfekt" utbrast jag och log stort mot honom, han skrattade smått åt mig och jag klev av stolen.

"did you hear that? I'm perfect"

   "tack så mycket Josefin" sa jag till henne innan jag satte mig i en annan stol för att Helen snart skulle komma och göra mitt hår. Långa fina lockar som alltid, Josefin gick ut ur rummet och gav mig ett sista leende innan hon försvann. Inom någon minut kom Helen med ett ännu större leende, hon kom glatt fram till mig och drog lite hänfört sina fingrar genom mitt hår som varje gång hon skulle fixa det. 

   "skönhet" mumlade hon och jag skrattade generat. 

   "tack Helen" hon tittade på mig genom spegeln och log.

*

”once a player when I was little

But now I’m bigger, I’m bigger”

   Jag dansade smått runt i mitt omklädningsrum till musiken som hördes från scenen. Houston skrattade tyst åt mig och jag kände hur mitt leende blev större.

   ”det är snart dags, Melody” hörde jag Maggies röst säga från dörröppningen, jag ignorerade henne och dansade vidare.  Jag hörde hur Maggie suckade högt innan Houston pratade.

”vi måste gå nu” sa han, jag följde villigt med honom ut och gav inte Maggie än endaste blick utan gick bara bort mot scenen.

Framträdandet gick lika bra som alltid och vi tog tillfället i akt att vara varandra nära nu när de inte kunde stoppa oss. Vad skulle de göra? Se till att vi står på en varsin sida av scenen och förstöra allt för fansen? Knappast! Jag gick med ett leende bort mot min loge igen och nästan skuttade fram.

   Jag fick av mig mina scenkläder och tog på mig mina vita mjukisbyxor och det mörkblåa linnet, jag tvättade av sminket och såg till att näs tillägget satt på plats innan jag tog min mobil och gick ut. Utanför stod Houston och väntade på mig, jag gick tillsammans med honom ut ur byggnaden och ut i värmen. Jag möttes direkt av skriken från fansen och log stort mot dem.

   "titta!" utbrast jag imponerat med ett skratt och pekade på ett collage som stack ut från alla andra, jag nickade gillande och gick över parkeringen och bort mot rätt buss. Jag vinkade en sista gång innan jag gick uppför den lilla trappan. I bussen satt redan Alfredo, Carin och Ryan, jag hälsade glatt på dem och satte mig sedan bredvid Carin som la armen om mig och kramade.

   "ni var jätteduktiga ikväll och jag, vi-" sa Carin roat och såg sedan menande på Alfredo. "-såg nog att ni utnyttjade tillfället" jag skrattade generat och Alfredo och Ryan började genast skratta åt mina röda kinder. Hans skratt avbröts när fansen utanför höjde sina skrik till ännu en högre ljudnivå.

   "och här kommer Justin" sa Ryan med ett flin precis innan dörren öppnades och Justin kom in med Kenny, Scooter och Pattie bakom sig. Justin såg nästan ut att sova och gå samtidigt och jag kunde inte hindra mig själv utan småskrattade åt honom. Han ryckte till lite och mötte min blick, han log snett och gick sedan bort mot sitt rum. Scooter kom fram till bordet och sträckte sig sedan över mig för att snabbt kyssa Carin.

   "men usch. Jag sitter ju här!" utbrast jag klagande och de båda skrattade, Kenny satte sig ner i soffan tillsammans med Pattie och slog på tv. Något nyhetsprogram var på och de tittade intresserat på skärmen. "jaha, vart ska vi nu?" frågade jag och såg på Maggie som kom in i bussen.

   "vi stannar faktiskt i Paris tills imorgon kväll. Vi tänkte gå ut och äta och se oss omkring, göra något roligt" sa hon med ett leende, jag log lite svagt tillbaka mot henne innan jag reste på mig och gick bort till badrummet.

   Jag öppnade dörren och fann Justin sittandes på toalettlocket med tandborsten i munnen, sovandes. Jag skrattade roat och såg mig omkring innan jag klev in och låste dörren. Jag satte mig framför honom och skrattade smått igen, jag kysste honom snabbt på kinden och han rycktes ur sömnen. Han såg sig förvirrat omkring innan hans blick fastnade tillslut på mig, jag log mot honom innan jag reste på mig och gjorde iordning min tandborste. Justin reste på sig och spottade i handfatet sedan lutade han sig mot bänken med ryggen mot spegeln.

   ”så hörde du att vi stannar här i Paris tills imorgon kväll?” frågade jag honom. Han vände fort på huvudet och tittade på mig.

   ”vad? Åker vi inte vidare?” frågade han förvånat och jag skakade på huvudet.

   ”vi ska göra något roligt” sa jag och härmade Maggie innan jag stoppade tandborsten i munnen. Justin fnös men log ändå lite, jag såg frågandes på honom och han tittade busigt tillbaka på mig. Han sköljde munnen och stoppade tillbaka tandborste innan han snabbt kysste min kind, jag log mot honom och han gick ut.

usch, usch, usch... jättekort o tråkigt! nej, ska skriva på nästa nu... vad tycks? kommentera! puss. ♥

   ”vi måste prata!” utbrast sedan något och jag röck häftigt till av det plötsliga utropet. In klampandes kom Scooter, Maggie och pappa med allvarliga minner, jag såg undrande upp på dem och de stannade på en rad framför oss.

"what's up?" frågade Justin tvekande och såg upp på de vuxna framför oss. 

   "vi måste prata med er" svarade Maggie och la armarna i kors över bröstet. 

   "nähä, det förstod vi inte" sa jag ironiskt och Justin skrattade lågt bredvid mig men Scooters allvarliga minn fick honom att tvärt sluta.

   "oj oj" mumlade han så att bara jag hörde. 

   "jo, så här ligger det till" började Scooter och såg på oss båda, jag tog ur den andra hörluren för att sedan lägga iPoden i knät. "som ni kanske har märkt så har vi betett oss lite... annorlunda de senaste dagarna-"

   "nej, absolut inte" avbröt jag sarkastiskt och Justin skrattade igen. 

   "hur som helst" sa Scooter strängt och harklade sig. "så har vi snokat runt er två för att se hur allt... ligger till. Och vi drog slutsatsen att bandet mellan er har blivit starkare än på en vänskaplig nivå" fortsatte Scooter och jag kände genaste hur mitt ansikte hettade, jag slog ner blicken och fattade verkligen inte att de skulle göra det här.

   "jaha, och?" frågade Justin lugnt och jag sneglade på honom, han såg oförstående upp på dem och verkade inte tycka att hela situationen var särskilt pinsam. 

   "vi anser för ert eget bästa att ni håller er på den vänskapsnivån" avslutade Scooter, min blick rycktes tvärt upp och jag stirrade på dem. 

   "va!?" röt jag och Justin samtidigt. 

   "ja, vi tycker att ännu ett problem att sköta med pressen inte passar just nu och dessutom så har vi från tidigare upplevelser sätt att ni inte är mogna nog att vara på det seriösa stadiet" sa Maggie och tittade menande på mig, skulle de fortfarande straffa mig för spriten!? Seriöst!? Jag såg stumt på dem och sökte sedan förtvivlat pappas blick, han såg bara uttryckslöst på mig och jag bet ihop. 

   "så vad ni än är så... finns det inte längre" fortsatte Maggie hårt, jag kände hur tårarna brände bakom mina ögonlockar. Jag vände på huvudet för att se på Justin som såg lika chockerat och ledsamt tillbaka på mig. Sedan utan att tänka slängde jag mig om hals på honom för att känna hans läppar mot mina en sista gång. Han hann besvara genast kyssen innan ett grepp runt min midja lyfte upp mig från soffan. Med snabba steg gick personen med mig in i mitt rum, jag försökte ta mig ur greppet men det var lönlöst. 

   "jag hatar er!" skrek jag förbannat och dörren stängdes intill rummet, personen släppte ner mig på sängen och jag såg besviket upp på pappa. "ni förstör mitt liv, fattar ni det?" 

   "Melody-" 

   "Nej! Jag vill inte lyssna, det är du som ska lyssna. Hur fan kan ett förhållande mellan oss två vara något dåligt!? Jag vill ha en jävligt bra förklaring pappa!" in genom dörren kom mamma med ett argt ansiktsuttryck.

   "vårda språket unga dam" sa hon och hötte med fingret åt mig, där rann den sista droppe över ur min bägare och jag såg nästan rött. 

   "SLUTA SÄGA ÅT MIG VAD JAG SKA GÖRA! Jag vill inte ha era åsikter, jag vill inte att ni ska bestämma allt jag gör. Varför kan ni inte lämna mig ifred någon gång!? Ni är med hela fuckin' tiden, åk på semester. Skaffa ett liv!" skrek jag argt åt dem och brydde mig för stunden inte om att jag sårade deras känslor. 

   "är det så du vill ha det?" frågade pappa kallt. 

   "ja! Lämna mig ifred, dra åt helvete!" skrek jag och kröp upp i min våningssäng. "LÄMNA!" jag kröp ihop i hörnet längst in i sängen och begravde ansiktet i en kudde. 

Justins Perpesktiv. 

Melody blev bortbärd av sin pappa och snart hörde jag hur hon började skrika åt honom inne på sitt rum. Med hopbitna käkar vände jag huvudet mot Maggie och Scooter som stod kvar framför mig.  

   "var det där verkligen nödvändigt?" väste jag till dem med hårda ögon.  

   "ja, vi anser det" svarade Maggie och satte näsa i vädret. 

   "era jävla åsikter är inte alltid de bästa" svarade jag och just lämpligt kom mamma in genom dörren med ett chockat ansiktsuttryck. 

   "Justin!" utbrast hon chockerat och såg på mig med stora och stränga ögon. 

   "allt är ju deras fel!" sa jag högt tillbaka och ställde mig häftigt upp för att sedan peka mot Scooter och Maggie. "de tror alltid att de vet bästa! Jag orkar fan inte med det längre" jag lämnade dem bakom mig och smällde igen dörren till mitt rum. 

   Inifrån Melodys rum hörde jag hur hon skrek svordomar till sina föräldrar och jag föll med en kokande ilska inom mig ner på madrassen. Jag knöt nävarna och släppte ut ett andetag jag inte insett jag hållit inne. Vad var deras problem? Varför gjorde dem såhär? 

   "ja! Lämna mig ifred, dra åt helvete! LÄMNA!" hörde jag Melody skrika innan det blev tyst. Jag begravde ansiktet i händerna och kände hur ilskan svalnade och sorgen fyllde mig. Varför skulle de göra så här mot mig? Mot Melody? Vi hade ju precis... 

   Jag försökte svälja bakom klumpen i halsen men den blev bara värre och värre, jag släpade mig själv upp till kuddarna och la trött ner mitt huvud. 

Stellas Perspektiv. 

Jag hörde hur mina föräldrar höll på i rummet med jag kunde inte bry mig mindre. Mina tårar rann tyst längst mina kinder och jag kände hur jag snart skulle explodera av känslorna som härjade i min kropp. Besvikelsen, ilskan, sorgen.

   "Melody... vi åker nu" hörde jag pappas sorgsna stämma säga, jag ignorerade honom och låg stilla kvar. "hoppas du mår bättre snart" fortsatte han sedan och jag kände hur han strök med handen över min arm. 

   "hur kunde du göra såhär mot mig?" frågade jag in i kudden. 

   "Melody, vi-" började han. 

   "vet du varför jag egentligen behövde åka hem?" frågade jag och såg på honom med mitt tårdränkta ansikte, han såg på mig en lång stund innan han försiktigt skakade på huvudet. "jag behövde se Dimitri igen för att se om jag fortfarande hade känslor för honom, eftersom jag började gilla Justin. Lite för mycket för att det skulle vara vänskapligt. Men vet du vad jag ser när jag kommer hem?" frågade jag och kände hur tårarna rann längst mina kinder, pappa skakade ännu en gång på huvudet. 

   "han hade sex med någon annan tjej i sin säng! Jag var bortglömd. Då insåg jag att han inte var något att ha och fick ännu starkare känslor för killen som ni just slet mig ifrån" avslutade jag och pappas ögon spärrades upp.

   "gumman, vi visste inte" försökte han och såg förtvivlat på mig, jag skakade endast på huvudet. 

   "jag vill inte ha ert medlidande, bara gå nu" sa jag och begravde ansiktet i kudden igen, jag hörde hur dörren öppnades och stängdes innan det mumlades där ute för att sedan bli tyst. Jag lyfte mitt huvud och la mig istället så jag kunde se ut, jag ritade små osynliga mönster på väggen och suckade. 

Vart är Paige när man behöver henne?

*

Dagen gick mot sitt slut och jag hade inte lämnat rummet sedan mamma och pappa försvunnit, bussen hade stannat några gånger för att vi skulle äta eller för att släppa av mamma och pappa. De var borta nu och jag kände ingenting, ingen saknad eller lättnad, bara ingenting. Jag rullade runt i det mörka rummet och såg sedan hur min mobil lös upp. Jag tog tag i den och kisade mot skärmen när det starka ljuset sken in i mina ögon. Jag hade fått ett meddelande.

   Från Justin:

   "okej, jag har velat ha dig för länge för att du ska få glida mellan mina fingrar så fort. Jag är inte med på deras noter, är du?" 

   Jag log stort.

   Till Justin:

   "såklart inte, de kan alla ta sig i röven. Men vad planerar du exakt, de kommer inte släppa oss ur siktet!"

   Från Justin: 

   "vi får bli spioner helt enkelt. Försöka virra bort dem ibland och 'oplanerat' stötta på varandra i korridorer eller liknande"

Jag skrattade åt hans sms men kände hur min busigare sida blev gladare och gladare. 

   Till Justin: 

   "Jag är på om du är."

   Från Justin: 

   "already are"

   Jag log stort igen och mobilen slocknade. This is going to be fun, fuck the grown ups!

ojoj, drama.se! hahaha, hoppas ni gillade det. ;) vad tycks? fortsätt kommentera, i love you guys! ♥

PREVIOUS:   Kyssen var menad att vara ilsken och bestämd, men ju längre jag kände hennes underbara läppar mot mina ju mer släppte jag taget. Jag bytte ut mina hårda tag till mer mjuka och ömsinta. Hennes naglar som hade borrat in sig i min nacke släppte taget och sen verkade vi båda inse vad vi gjorde och slet oss ifrån varandra. Jag såg förvånat på Melody och hon såg precis lika förbryllat tillbaka.

   ”du-” började jag men hann inte längre förens hon slängde sig om min hals igen och tryckte sig mot min kropp. Hennes läppar masserade mina och mina händer gled över hennes kropp.  

Med ett leende på läpparna gick jag med Justins hand i min genom korridoren på väg tillbaka till scenen. Han gillade mig i alla fall! Skrek det glatt i mitt huvud och jag log ännu större. Vi kom tillbaka till alla omklädningsrum och satte oss i en utav sofforna i den stora logen för alla, rummet var tomt för tillfället men jag antog att det snart skulle droppa in människor.

   Utan förvarning la Justin ett finger under min haka och riktade mitt ansikte mot hans för att sedan trycka sina läppar mot mina. Jag kysste han ivrigt tillbaka och njöt till fullo. Han drog sig ifrån och log mot mig.

   ”ledsen kunde inte hjälpa det” sa han sedan lågt. 

   Jag skrattade och skakade på huvudet. ”inte mig emot” svarade jag och han log. Han kramade min hand hårdare och in genom dörren kom Scooter, Maggie och min pappa. De pratade ivrigt om något och märkte inte oss i soffan.

   ”nej, precis!” sa Maggie och tittade på Scooter.

   ”bra, då är vi överens om det” svarade Scooter och en instämmande nick kom från pappa. Jag rynkade pannan och undrade förbryllat vad de pratade om. Scooter vände sig sedan om och fick då syn på oss i soffan, han stannade mitt i steget och stirrade på oss. Jag såg undrande tillbaka på honom och han kastade en snabb blick på pappa och Maggie.

   ”vad händer?” frågade Justin bredvid mig.

   ”ehm… inget. Bara tråkigheter som ni inte behöver bry er om” sa Scooter fort, nästan lite för fort. Justin nickade tveksamt och mumlade fram ett ”okej”. Maggie viskade något till Scooter och pappa, de kastade en snabb blick på oss innan de skyndade ut ur rummet.

   ”ja, det där var ju inte… underligt” sa jag efter en stund och Justin skrattade.

   ”absolut inte” svarade han med ett leende.

   Dagen vandrade vidare och Scooter, Maggies och pappas beteende gjorde mig… bekymrad. Vad hade de i görningen? Vad det än var så kändes det inte bra. Jag fann dem viskades och så fort jag eller Justin kom i närheten så blev de tysta.

   De har också lyckats vara i närheten hela tiden, alltid sneglandes på oss som om de väntade på att komma på oss. Jag började bli riktigt irriterad över vad de höll på med. Jag stötte på Justin och korridoren och han såg minst lika frågandes ut som jag.

   ”vet du vad som händer?” frågade han samtidigt som vi gick in i mitt omklädningsrum, han la sig i den lilla soffan medan jag satte mig i den bekväma stolen framför spegeln.

   ”ingen aning, men vad det än är så skrämmer det mig” svarade jag och suckade.

   ”de smyger runt som typ… gossip girl och väntar på något” la jag till efter en stund och Justin skrattade. Jag såg på mig själv i spegeln och funderade.

   Visste dem något? Något som skulle påverka oss? Eller något som skulle kunna skada oss? Nej! Så kan det inte vara, varför skulle de då smyga runt och snegla på oss. Jag vände mig mot Justin som såg upp i taket och nynnade lite, ”oss”, var det vi? Var vi ett par? Så snabbt? Jag skulle inte tveka att bli hans…

   Jag klev av stolen och jag fram till soffan, jag satte händerna på en varsin sidan av hans huvud på armstödet och tittade ner på honom. Han log stort när han såg mig och jag log svagt tillbaka. ”Justin…” började jag och såg in i hans ögon.

   ”ja?” frågade han bekymrat efter en stund.

   ”vad är vi?” frågade jag sedan. ”vad ledde det i klädskåpet till?” han såg tillbaka in i mina ögon och verkade söka efter svaret hos mig.

   ”vad vill du att det ska vara?” frågade han allvarligt.

   ”jag… jag vet att ett förhållande när man är känd alltid är svårt men jag skulle gå igenom det för dig” svarade jag och kände hur rätt det stämde i kroppen.

   ”jag bryr mig inte så länge jag har dig” sa han och lyckan fyllde mig, jag böjde mig ner över honom och kysste hans läppar.

Justins Perspektiv.

   Konserten var över och jag gick trött bort för att duscha, när jag kom in i mitt omklädningsrum stod Scooter tillsammans med Maggie och viskade frenetiskt. Jag stannade i dörröppningen och höjde på ena ögonbrynet.

   ”okej, vad är det som är så himla viktigt att ni beter er såhär?” frågade jag och de båda hoppade till.

   ”inget, Justin. Jag har ju redan sagt det” svarade Scooter och flackade med blicken. Jag såg menande på honom och han tittade uttryckslöst tillbaka, jag suckade och gick bort till min väska.

   ”jaja, whatever. Jag duschar” sa jag innan jag tog med mig mina kläder intill duschen.

   ”bra, gör det. Vi åker om 40 minuter” hörde jag Scooter ropa efter mig.

   Bussen rullade ut från parkeringen efter att alla hade kommit på och fansen vinkade glatt och skrek ute på gatan. Jag vinkade glatt tillbaka till dem genom fönstret innan jag trött suckade och satte mig i soffan.

   ”bra konsert idag, gubben” sa mamma och satte sig bredvid mig.

   ”tack mamma” svarade jag och kände hur jag snart skulle somna, mamma skrattade smått åt mig.

   ”gå och lägg dig nu innan du faller ihop” sa hon, jag log och kysste henne på pannan innan jag gick intill mig. Jag la mig trött under täcket och somnade inom några sekunder, konserter gjorde mig verkligen supertrött.

Stellas Perspektiv.

   ”inte lika illa att vakna här längre” sa jag roat och såg in i Justins ögon, han skrattade smått. Jag hade såklart vaknat nästan halvliggandes över Justin och förvirrat sett mig omkring tills jag insåg att det var hos honom jag låg. Jag borde inte ens bli förvånad längre.

   ”har aldrig gjort något för mig att du sover här” sa Justin innan han snabbt kysste mig. Jag log mot hans läppar och han föll trött ner mot kuddarna igen, jag satte mig upp och drog ner min sovtröja som hade åkt upp.

   ”Justin-” hörde Scooter säga innan han kom in genom dörren, han stannade i dörröppningen och stirrade på oss.

   ”kom igen, Scooter. Detta kan knappast vara en nyhet för dig, har ju inte sovit en natt i min säng sen vi började turnén” sa jag roat och skrattade åt hans minn.

   ”ehm… nej, jag vet” mumlade han och skakade på huvudet. ”det är frukost” mumlade han sedan frånvarande och skyndade snabbt ut ur rummet. Jag såg förvirrat efter honom och vände mig sedan om för att titta på Justin som skakade på huvudet.

   ”jag vet inte” sa han bara.

   Bussen körde genom Frankrike och vi var nu på väg upp till Paris för att göra ett stop där också. Jag log stort när jag tittade ut genom de stora fönstren, Paris kärlekens stad. Träden svischade förbi utanför och jag stoppade in min hörlurar för att sedan sätta på ”Goodbye My Lover” med James Blunt. Har alltid älskat denna låt, sorglig men fin.

   Bredvid mig sjönk sätet ner och jag tittade förvånat och något skrämt åt sidan för att titta på personen, bredvid mig satt Justin med ett flin. Jag tog ur ena hörluren och log mot honom.

   ”jag älskar Paris” sa han och såg ut genom fönstret bakom mig.

   ”jag med” svarade jag. ”baguetterna, franskan, Eiffeltornet” Han nickade instämmande och vände sedan blicken mot mig.

   ”också kärlekens stad” sa han och flinade mot mig, han sträckte sig fort fram och kysste mig lätt på kinden. Jag kände hur rodnaden steg på mina kinder och jag log generat. Han skrattade gulligt och smekte mig sedan med fingrarna över mitt kindben.

   ”vi måste prata!” utbrast sedan något och jag röck häftigt till av det plötsliga utropet. In klampandes kom Scooter, Maggie och pappa med allvarliga minner, jag såg undrande upp på dem och de stannade på en rad framför oss.

ojojoj! vad händer nu tror ni?? vad har de gått runt o viskat om?? ;) vad tycks?? ♥ era kommentarer gör verkligen min dag så fortsätt snälla med dem, det betyder mycket! tack till alla er som läser!

   ”Alfredo!” skrek jag och mer skratt hördes.

   ”nej, men är det du Melody” sa han och låtsades spela förvånad.

   ”ha ha” sa jag och pappa släppte ner mig på golvet, jag hamnade direkt i mammas varma famn och jag kramade hårt om henne. Jag kramade dem alla och log brett utav deras välbekanta ansikten. Jag kom fram till Justin och allt blev plötsligt väldigt spänt mellan oss, han log ner mot mig och gav mig en lätt kram.

   ”glad att du är tillbaka” sa han i mitt öra och jag kände hur jag fick gåshud vid halsen av hans andetag.

   ”jag är glad att vara tillbaka” svarade jag och släppte honom. Med dig…

Portugal konserten var precis lika fantastik som alla andra och jag levde mig in i låten tillsammans med Justin och försökte utstråla riktiga känslor. Jag ville att han skulle se mina känslor för honom som nu verkade sprudla inom mig. Jag klev ur duschade och vattnet droppade ner på golvet från mitt blöta hår, jag drog på mig mina trosor och knäppte på mig bh:n. Jag hängde upp handduken på kroken och gick ut ur det varma badrummet, ångan som bildats vällde ut tillsammans med mig och jag trippade bort mot vårt lilla sovrum.

   Jag såg ner på mina nakna fötter som gjorde avtryck på golvet och kände sedan hur jag gick ihop med någon, vingligt tog jag ett steg bakom för att sedan irriterat titta upp på den skyldige. Framför mig stod Justin med stora ögon, hans blick vandrade över min kropp och till min förvåning tyckte jag inte alls att det kändes obehagligt. Hans blickar var inte lika obekväma som Dimitris hade varit, nu när jag tänker på det. Aldrig hade de där tankarna ploppat upp i mitt huvud för ens nu…

   "ledsen" mumlade Justin fram och hans blick mötte tillslut min, jag skrattade åt hans tafatta minn. 

   "något som stör dig, Bieber?" frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.

   ”ehm… nej, absolut inte” sa han nervöst, jag skrattade igen åt honom och gick sedan fram till dörren intill vårt rum och försvann in.

Justins Perspektiv.

   Min blick gled över hennes höfter, över hennes platta mage upp över hennes bröst och jag kämpade med att hålla masken. ”ledsen” fick jag fram och menade att jag hade gått in i henne. Hon skrattade roat och höjde på ena ögonbrynet.

   ”något som stör dig, Bieber?” frågade hon, stör mig!? Ehm… JA! DU! Du och ditt vackra leende, du och din underbara röst, du och din härliga personlighet, du och din sexiga kropp.

   ”ehm… nej, absolut inte” svarade jag, hon skrattade igen innan hon gick bort till sitt sovrum. Måttligt förvirrade tog jag mig till mitt rum och la mig på sängen, jag såg tankspritt upp i taket och andades ut. Varför var hon inte min? Varför ville hon inte vara min? Hon verkar i alla fall må bättre sen hon kom tillbaka, hennes ledsna ansikte och tårfyllda ögon verkar hon ha tagit bort och lagt på sig sitt söta leende och strålande ögon som var fyllda av värme.

   Jag log stort av tanken och satte mig upp, jag drog av mig t-shirten och la den på den lilla soffan. Jag drog på mig mina mjukisbyxor innan jag kröp ner under täcket och blundade, en gäsp slank ur min mun och snart sov jag.

*

Stellas Perspektiv.

   Jag vaknade med ett ryck nästa morgon och förvånades inte utav att jag vaknade i Justins breda säng, jag kunde verkligen inte hålla mig i min egen säng! Jag vände på huvudet och såg nacken på Justin, jag log svagt och kände sedan hur det kittlade till på sidan av magen. Jag ryckte till lite och skrattade smått, jag drog bort täcket och såg att det var Justins hand som låg på en bit av min nakna mage där min sovtröja hade åkt upp.

   Jag log och hans fingertoppar rörde på sig igen, huden knottrade sig och det pirrade. Jag fnissade över den kittlande känslan och tog tag i hans hand, jag flätade försiktigt ihop våra fingrar för att inte väcka honom. Jag såg på våra händer suckade sedan, jag la mig på sidan och la våra händer bredvid min mage. Justin rörde på sig i sömnen och suckade, jag blundade och gjorde små ringar med tummen på hans handrygg.

   Jag hörde hur han suckade igen och jag öppnade försiktigt ögonen och såg in i hans bruna. Ingen sa något men jag såg hur Justins blick vandrade mellan mitt ansikte och våra händer, en liten rynka bildades i hans panna men jag log bara lugnt mot honom.

   ”god morgon” sa jag sedan tyst.

   ”du kan inte hålla dig borta eller hur?” frågade han retfullt och skrattade.

   ”ska vi byta plats eller?” frågade jag och tittade skeptiskt på honom.

   ”nej, det är lugnt” sa han och kurade ihop sig lite framför mig, jag log mot honom och han gäspade bakom handen.

*

   Dagarna gick och vi fortsatte på vår turné, dag efter dag hade jag försökt ge Justin signaler. Försökte få honom att inse att jag gillade honom, jag vet att det kanske inte var den bästa planen. Men det kändes så himla konstigt att helt plötsligt komma och säga ”hej-jag-gillar-dig” när jag bara några dagar tidigare hade sagt tvärtom.

   Så jag försökte få honom att inse det på egen hand, men trögare kille hade jag nog aldrig mött. Men Justin hade tagit allt med ett leende och inte ens en rynka i förbryllelse hade prytt hans panna. Jag suckade och tittade på den stora spegeln i omklädningsrummet, vi hade precis anlänt till Frankrike och fansen med deras söta franska brytning ropade på oss utanför byggnaden. 

   Varför var han så... seg? Gillade han inte mig längre? Var det, det som var problemet? Jag suckade igen och reste på mig från stolen. 

Justins Perspektiv.

   Melody gör mig galen! Varför skulle hon hålla på sådär när hon vet hur jag känner? Varför leker hon med mina känslor? Jag stönade högt i den mjuka soffan jag låg i och la händerna över ansiktet. Vad spelade hon för spel?

   Jag reste mig från soffan för att gå bort mot scenen där teknikerna höll på med alla sladdar och instrument. Tay James stod vid sin dator och diggade till musiken, nedanför satt Dan med sin gitarr och spelade lågt på något ackord, Scooter stod längst ut till höger på scenen och ropade order till teknikerna så de fick allt rätt. Alla gjorde någonting och i mitten av allt stod jag, rastlös.

   Jag tittade ut över alla åskådarplatser och suckade ännu en gång, det var klart att hon inte gillade mig, för henne är jag ingen märkvärdig figur! För ”normala” tjejer så var jag som deras gud och otroligt cool som var känd, men det hade inte samma effekt på Melody eftersom hon levde i precis samma värld som jag. Jag var väl bara ännu en kändis som dreglade efter henne.

   Jag suckade nu sorgset och gick fram och satte mig på kanten till scenen. Men hon var inte bara ännu en sångerska för mig, hon är så mycket mer. Någon som delar livet jag lever, förstår sig på pressen och jobbet man måste lägga ner bakom allt. Hon kan inte komma med kommentarerna som ”men kom igen, bit ihop. Du är ju för fan känd!”, men det är inte bara. Hela ens privatliv läggs ut inför allmän beskådning, de ser alla brister man har och misstag man gör.

   Deppigt gick jag runt i korridorerna och funderade vad som var fel på mig, varför var jag inte speciell i hennes ögon? Jag vek runt hörnet och hamnade i en återvändsgränd. Trött vände jag om och gick tillbaka, men skärp dig Justin! Du kan inte deppa ihop över det här, det är som att deppa över att Beyoncé aldrig kommer bli din! Det är bara svälja och gå vidare…

   Utan förvarning tog någon tag i min tröja och drog in mig i ett svart litet rum, paniken fyllde mig. Både över vem det kan vara plus det troligtvis lilla utrymmet jag befann mig i, en lampa i rummet tändes och till min förvåning stod Melody med en irriterat ansiktsuttryck.

Stellas Perspektiv.

   Jag gick runt i korridorerna och letade efter Justin, jag hade bestämt mig för att prata med honom istället för att vänta på att han skulle fatta själv. Jag rundade ett hörn och suckade när den också var tom, jag gick med stampande steg genom den korta korridoren och kom in i en annan. Detta ställe var verkligen stort, tänkte jag och gick vidare.

   Till min glädje kom Justin gående i nästa korridor, jag log stort men han gick med både blick och huvud neråt och verkade vara helt inne i sina tankar. Synen av honom fyllde mig av lycka och förälskelse och jag gillade de sprudlande känslorna mer och mer. Att vara kär var härligt och fritt, som att sväva på moln. Speciellt när man har hittat någon som man verkligen har fallit för.

   ”Justin?” frågade jag, men reaktionen fanns inte. Han gick dystert vidare och snart skulle han vara framme hos mig, jag viftade lite med armarna och sa hans namn högre men fick fortfarande ingen reaktion. Hade han gått och blivit döv eller? Jag rynkade irriterat pannan och skulle precis stoppa honom när jag hörde andra människor komma gående. Utan att tänka grepp jag tag om hans tröja och drog in honom genom första bästa dörr.

   Rummet var kolsvart och jag kunde nästan gissa hur förvånad Justin såg ut nu, jag letade över väggen efter en lampknapp och fann tillslut en. Jag tryckte ner knappen och rummet lös upp, jag såg upp där jag trodde Justins ansikte befann sig och det visade sig att jag såg rakt upp i hans ögon.

   ”vad… är… hände?” frågade han förvirrat.

   ”jag behöver prata med dig, men du verkar ju undvika mig så-” sa jag.

   ”jag kanske har en anledning!” mumlade han hårt.

   ”så du har en anledning!?” sa jag minst lika hårt och höjde förvånat på ögonbrynen.

   ”ja, jag tycker inte om att såras över att någon inte verkar veta vart gränsen går när det gäller att leka med någons känslor” sa han och tittade stint in mina ögon. Jag såg stumt på honom.

   ”leker med dina känslor?” frågade jag.

   ”ja, det är precis vad du har gjort de senaste dagarna. Betett sig super gulligt, gått i underkläder och gosat som om jag är något jävla djur som är helt känslolös. Men för din information, Melody så är mina känslor för dig bort. Finito”

Justins Perspektiv. 

   ”ja, det är precis vad du har gjort de senaste dagarna. Betett sig super gulligt, gått i underkläder och gosat som om jag är något jävla djur som är helt känslolös. Men för din information, Melody så är mina känslor för dig bort. Finito”

   Där ljög jag för henne, men det skulle bli enklare då. Enklare, mindre smärtsamt att släppa taget. Hennes blick var förvånad och jag tyckte jag skymtade sorgsenhet och smärta.

   ”men vad bra då, för jag har inte heller några känslor för dig. Har aldrig haft kommer aldrig ha” svarade hon och jag kände hur det knöt sig i magen på mig av hennes ord.

   ”vad bra, jag bryr mig inte vad du gör längre. Det påverkar mig inte ett dugg” sa jag snabbt och hon såg trosigt tillbaka på mig.

   ”nej precis. Jag skulle kunna kyssa dig nu utan att det skulle röra mig ryggen” sa hon och la armarna i kors.

   ”jag skulle kunna kyssa dig nu utan att känsla någonting, helt dött” hon fnös ljudligt.

   ”tror jag inte-” började hon men jag avbröt henne fort genom att hårt dra henne intill mig och trycka mina läppar mot hennes. Hon grepp hårt tag om min nacke och tryckte sig närmre, mina armar lindade sig om hennes midja och hon la sin andra hand om min nacke.

   Kyssen var menad att vara ilsken och bestämd, men ju längre jag kände hennes underbara läppar mot mina ju mer släppte jag taget. Jag bytte ut mina hårda tag till mer mjuka och ömsinta. Hennes naglar som hade borrat in sig i min nacke släppte taget och sen verkade vi båda inse vad vi gjorde och slet oss ifrån varandra. Jag såg förvånat på Melody och hon såg precis lika förbryllat tillbaka.

   ”du-” började jag men hann inte längre förens hon slängde sig om min hals igen och tryckte sig mot min kropp. Hennes läppar masserade mina och mina händer gled över hennes kropp.  

hahahaha, blev lite bråk där på slutet men det löstes ju... ;) hoppas ni gillade det och att det var värt väntan, jätteledsen för det btw. vad tycks?? kommentera! ♥

   ”Dimitri?” frågade jag och hörde hur det lät från hans sovrum. Han är hemma i alla fall, tänkte jag och gick genom korridoren och bort mot hans rum. Dörren stod på glänt och inifrån rummet hördes konstiga ljud och skuggor rörde sig ryckigt på väggarna.

Behind These Hazel Eyes by Kelly Clarkson

   Jag puttade försiktigt upp dörren för att se en naken, kvinnlig ryggtavla, ett par håriga ben stack ut under henne och ett par händer höll om hennes kärleks handtag som hjälpte henne att hoppa upp och ner ovanpå killen under. Höga stön hördes från dem båda och de andades andfått, tjejen böjde ryggen bakåt så jag såg hennes ansikte. Hennes ögon var slutna av njutningen och hennes mun var öppen som om hon var på väg att stöna igen. Killen satte sig upp och pressade sin över kropp mot hennes.

   Hans ansikte kom inom synhåll och jag flämtade när jag såg Dimitris ansikte som kysste brösten på Britneys slinka kropp kände jag först lättnad, alla känslor som jag inbillade mig att jag fortfarande hade för honom försvann med vinden och jag kände bara lättnad. Sedan tog sorgsen och ilskan över, sorg över att min egen pojkvän faktiskt är otrogen mot mig med tjejen jag hatar mest av alla på planeten. Sedan ilska över vilket svin han är. Ett svin som jag inte ens fattar att jag lät ta på min kropp, lät ge mig mjuka kyssar, säga kärleksfulla ord, se mig djupt i ögonen och sedan yttra "jag älskar dig". 

   Allt verkade gå i slow motion för jag hann tänka allt på några få sekunder innan Dimitri och Britney i sängen ens hade hunnit reagera på min flämtning och närvaro. Dimitri lutade sig snabbt åt sidan för att se och Britney vred på över kroppen, deras rörelser och andetag slutade i någon sekund när de verkade inse att det var jag, Dimitris flickvän, som stod i dörröppningen och hade precis kommit på dem i en het kärleksscen. Deras chockade ansikten stirrade tillbaka på mig tills allt verkade gå i en vällda fart. 

   "Stella!?" sa Dimitri gällt. 

   "hur kunde du?!" skrek jag högt innan jag vände om för att gå, bakom mig hörde jag ett ljust tjejskrik sedan en hög duns innan steg bakom mig närmade sig. Ett grepp om min arm ryckte mig tillbaka och fick mig att stanna. Där stod Dimitri i tack gode gud ett par mjukisbyxor och förtvivlat ansikte. 

"det är inte som du tror" sa han panikslaget. Jag skrattade hånfullt åt honom. 

"nähä. Vad är det då Dimitri? Gjorde ni en kaka, eller kanske voodoo?" jag slog ut med armarna och skrattade humorlöst igen. 

"hon betyder ingenting" sa han och verkade inte alls ha lyssnat på vad jag precis sagt. 

"Dimitri. Det är jag som inte betyder något för dig" svarade jag. 

"hur kan du säga så?"

"Dimitri, du hade precis sex med Britney, skolans slampa, och har fortfarande för fasen stånd och du säger att jag betyder något för dig?!" skrek jag rakt i ansiktet på honom, för att få ut min ilska ännu mer över hans svek vände jag mig till spegeln på väggen. Jag måttade ett slag och spegeln i tusen bitar, spegelns små bitar spred sig över parketten.

"Dimitri, you just had sex with Britney, schools slut, and you still have a goddamned boner and you are telling me I mean someting to you?!" 

"och så mycket betyder du för mig, äckel" sa jag och pekade på glassplittret, hans ansikte sken av chocken och hans haka föll. Han stirrade på golvet och splittrorna.

"gå då slampa. Har ändå tröttnat på dig!" utbrast han argt och pekade på dörren. Orden smärtade mer än vad jag ville och jag bet mig hårt i läppen. 

"så nu har du helt plötsligt tröttnat på mig?" frågade jag roat. 

"ja, vem vill ha en jävla loser till flickvän som aldrig vill i sängen med en!?" skrek han och jag kände hur mina ögon tårades. Inte för att han just utpekat mig som oskuld utan att han just kallat mig "loser". Jag trodde aldrig jag skulle bli kallad "loser" från den killen jag trott jag skulle dela framtiden med. Men jag var väl naiv, varför skulle vårt förhållande hålla? Varför skulle Dimitri vara annorlunda från alla andra killar? 

"Dimitri?" frågade en ynklig röst bakom hans rygg, han vred lite på sig och jag såg Britney insvep i täcket. Raseriet över hela situationen bubblade upp för fullt och innan jag hann stoppa mig själv hade jag gått fram till Britney och gett henne en örfil som ekade högt i lägenheten. Hon skrek till och föll till golvet. 

"vad fan gör du!?" skrek Dimitri och knuffade sig förbi mig fram Britney på golvet. 

"hoppas ni får det bra tillsammans. Ni förtjänar varandra, ingen annan ska behöva leva med någon utav er" var mina sista ord innan jag sprang ut ur lägenheten.

"vänta! Jag är inte färdig med dig!" hörde jag Dimitri ropa efter mig men jag ignorerade honom och sprang bort mot mitt hus. Jag slet upp dörren och möttes av ljudet från tv, jag sprang snabbt upp på mitt rum och letade fram allt som tillhörde Dimitri. Kort, kläder, allt, jag tog allt i famnen och gick ner igen, jag gick förbi Houston som satt i soffan. Oroligt tittade han upp på mig, jag drog upp altandörren och gick bort till tunnan som vi brukar bränna löv i på hösten. 

Jag slängde allt i tunnan innan jag gick bort mot garaget, jag hämtade bensin dunken som stod på golvet. Jag snappade åt mig tändstickorna från bänken och gick med målmedvetna steg tillbaka till tunnan, nu stod Houston bredvid tunnan med rynkad panna. Jag öppnade fort korken till dunken och skvätte över sakerna. 

"jag gissar att det inte gick så bra hos Dimitri?" frågade Houston försiktigt. Jag satte ner dunken på marken och tände en tändsticka, jag slängde den i tunnan och det började brinna häftigt. 

"Dimitri vem?" frågade jag kallt och såg på lågorna som dansade och brände upp minnena från killen jag trodde jag älskade.

   Jag stod kvar vid tunnan tills den sista lågan slutade brinna och röken singlade upp i luften. Jag tittade ner på askan och vände sedan och gick in. "vi åker nu" sa jag till Houston och gick bort till hallen.

   "ska vi inte stanna över natten då?" frågade han hoppfullt. 

   "vi måste hinna i tid till turnén och jag vill inte vara kvar här" sa jag hårt.

   ”visst, men först måste jag få ta hand om din hand” sa han och tittade menande ner på min hand, förvånat tittade jag ner på den och såg att mina knogar var täckta av blod och glasbitar.

   Jag kände nu hur den dunkade och smärtade, jag stönade svagt och följde villigt efter Houston in i köket. Jag satte mig på en bar stol medan han plockade fram plåster, bomull, sprit och en pincett. Han satte sig på en stol bredvid mig och tog tag i min hand, han blötte ett papper och började varsamt ta bort allt blod.

   När blodet var borta och man såg min hud igen tog han tag i pincetten och började plocka ut de små skärvorna. Jag knep hårt ihop handen om bordskanten för att få mig själv att inte skrika av smärta, när han väl var klar satte han ett vitt bandage runt min hand innan han mjukt smekte min hand.

   ”nu är du hel igen” sa han och log, jag skrattade smått.

   ”tack Houston” sa jag och klev av stolen. ”kan vi åka nu?” frågade jag sedan försiktigt. Han nickade innan han började städa bort från rummet, jag hjälpte smått till innan vi låste huset och gick bort mot trottoaren för att sedan ringa efter en taxi.

   Planet lyfte och nu sjönk allt in i mitt huvud, nu när jag satt ner och lät hjärnan koppla av så sköljde allt över mig som en kraftig våg. Min pojkvän hade varit otrogen mot mig och hade aldrig brytt sig om mig.

   Jag fick plötsligt svårt att andades och jag höll hårt om armstöden till stolen, någonstans i huvudet skrek det om att handen gjorde ont men jag kände ingen smärta. Tårarna rann nerför mina kinder och jag började snyfta högt, Houston bredvid mig la armen om mig och kramade mig hårt. Jag tryckte mitt ansikte mot hans bastanta bröst och grät. Aldrig hade någon fått mig att gråta såhär, aldrig hade någon svikit mig på den här nivån.

   Jag grät så länge jag behövde mot Houston och flygvärdinnorna kom frågades flera gånger undrandes om de kunde göra något, Houston hade snällt sagt att det snart skulle gå över. När jag väl lugnade ner mig tog det inte många minuter för ens jag sov.

*

Jag satt på en allmän toalett på flygplatsen i Portugal och försökte så gott jag kunde få på mig alla olika saker för att bli Melody, när jag var klar drog jag luvan över huvudet för att täcka mitt ansikte. Med snabba steg gick jag ur badrummet och öppnade dörren, precis utanför stod Houston lutad mot väggen. Vi gick tillsammans genom flygplatsen och bort mot taxin som han hade ringt.

   Jag ringde pappa för att få reda på vart de hade parkerat bussarna som nu var framme med frakten, jag log glatt över att få åka i bussen igen. Vi blev körda till inhänganden som till min förvåning var omringad av en liten grupp fans, de ropade glatt efter Justin och ibland hörde jag mitt egna namn. Jag klev ur taxin och chauffören tittade sig förvirrat omkring, för att göra allt lättare för honom drog jag av mig luvan och hans ögon spärrades direkt upp.

   ”här, du kan behålla växeln” sa jag och gav honom pengarna för resan, han tog stumt tag i sedlarna och jag log vänligt mot honom. Sedan gick jag runt bilen och fram till Houston, vi gick sedan bort till ingången. Fansens skrik blev plötsligt högre och jag såg sedan hur den lilla gruppen kom springandes mot oss, jag såg något förskräckt hur de närmade sig med en himla fart innan de saktade ner något.

   ”kan vi få din autograf!?” ”jag älskar dig!” ”du är så jävla vacker, perfekt!”

   En massa olika komplimanger öste över mig och jag log mot dem alla, jag tog tag i en utav tjejernas pennor och skrev sedan min autograf på deras papper. ”kan vi få en bild?” hörde jag någon fråga och snart blixtrade mobilkamerorna.

   ”kom allihopa så kan vi ta en grupp bild” sa jag och samlade ihop alla tjejer runt mig, Houston hade kameran i handen och jag log stort. Han tog en bild innan han gav den till mig. ”nej, men usch. Den ser ju jättekonstig ut, ta en till!” utbrast jag och skrattade, Houston tog emot kameran igen och tog en ny bild.

   Vi fick tillslut en bra bild och jag log mot dem alla, jag sa tyvärr sedan hejdå. Jag gick in genom gallerdörren och kom in på parkeringen, ut genom en buss kom pappa glatt springande. Han kom fram till mig och utan varning bar han upp mig på axeln och jag skrek till, jag hörde hur tjejerna bakom stängslen skrattade och jag skrek att han skulle ställa ner mig.

   ”pappa, släpp mig!” pappa skrattade bara roat åt mig och gick mot bussarna.

   ”jag har saknat dig, hjärtat” svarade han och jag hörde hur en dörr öppnades, han gick uppför den lilla trappan och jag grepp hårdare om honom för att inte falla ner. Jag hörde hur det pratades glatt i bussen och skratt fyllde utrymmet. ”look who is back!” utbrast pappa och alla tystnade.

   ”ja! Jag som har saknat ”ass” så mycket” hörde jag Alfredo säga och alla skrattade.

   ”Alfredo!” skrek jag och mer skratt hördes.

   ”nej, men är det du Melody” sa han och låtsades spela förvånad.

   ”ha ha” sa jag och pappa släppte ner mig på golvet, jag hamnade direkt i mammas varma famn och jag kramade hårt om henne. Jag kramade dem alla och log brett utav deras välbekanta ansikten. Jag kom fram till Justin och allt blev plötsligt väldigt spänt mellan oss, han log ner mot mig och gav mig en lätt kram.

   ”glad att du är tillbaka” sa han i mitt öra och jag kände hur jag fick gåshud vid halsen av hans andetag.

   ”jag är glad att vara tillbaka” svarade jag och släppte honom. Med dig…

FUCK DIMITRI! ♥ hahhahaha, nej men han e ju dum i huvudet. :) vad tycks?? kommentera! ♥

btw, e det några 96:or där ute som gjorde PISA undersökningen idag? hahahahha, well I did! 
that was some fucked up shit! de privata frågorna var ju... speciella... vet att detta inte har något med novellen att göra men fick lust att skriva om det i alla fall! ;)

   Jag kände förtvivlan fylla mig, varför kände hon inte likadant!? Varför ville hon inte ha mig lika mycket som jag ville ha henne? Jag la mitt tunga huvud mot mina armar som var lindade runt mina knän, jag andades djupt in och ut och försökte bli okej över situationen jag befann mig i. Jag lyfte trött på huvudet igen och suckade. Livet är inte lätt...

Stellas Perspektiv.

   Med hjälp av tårarna hade jag lyckats somna igen och vaknade sedan av en konstant knackade. Med en suck reste jag mig från sängen och gick trött fram till dörren, jag öppnade och möttes av en glad pappa. 

"vad vill du?" frågade jag buttert. 

"oj, vaknat på fel sida" sa han och skrattade, jag gav han en irriterad blick och han slutade tvärt. "vi ska äta nu så klä på dig" sa han sedan och jag nickade.

   Jag stängde dörren och gick bort till min resväska, jag tog fram ett par vita shorts, en stor grå tröja, jag drog snabbt på mig kläderna innan jag klev in i mina svarta skor med fransar. Jag hängde ett halsband runt min nacke och såg mig sedan i spegeln, jag log nöjt och gick in i badrummet.

   Jag sminkade mitt ansikte och tog sedan tag i mobilen och gick bort till hissen. Jag åkte ner och styrde mina steg mot restaurangen, där var alla redan samlade. Jag gick fram och lindade armarna om mammas midja och kramade henne från sidan. 

   "godmorgon gumman, sovit bra?" frågade hon och strök mig över ryggen. 

   "sådär" svarade jag. "vaknade mitt i natten och kunde inte sova" 

   "ja, det förvånar mig inte" sa hon och skrattade. Ett brak hördes följt av ett skratt, jag såg upp för att se Alfredo och Justin skratta bredvid en förvånad Kenny. De klappade honom på axeln samtidigt som de fortsatte skratta, Justin vände blicken och mötte plötsligt min. Hans skratt tunnades ut och han blev istället stående och såg på mig, jag kände själv hur jag inte kunde slita blicken från hans ansikte. 

   Kommer hans känslor för mig förstöra vår vänskap? Kommer mina känslor för honom förstöra vår vänskap? Kommer mina känslor för honom förstöra mitt förhållande med Dimitri? Vad känner jag för Dimitri?

   Hans konstiga beteende när jag var hemma ligger fortfarande och skaver i bakhuvudet på mig. Vad gömmer han för mig? Vad vill han att jag inte ska veta? Jag kände hur trycket över bröstet blev hårdare och tårarna hotade med att spruta igen. Jag slet blicken från Justin för att sedan viska till mamma att jag snart var tillbaka innan jag fort gick därifrån. 

Justins Perspektiv.

   Melody viskade något till hennes mamma innan hon skyndade iväg med tårar i ögonen. Jag såg fundersamt efter henne och undrade vad som tyngde henne, var det fel av mig att säga sanningen?

   "då äter vi!" hörde jag Scooter säga och några tjöt gillande.

   Vi gick i samlade grupp in i ett stort rum som vi alla fick plats i, i rummet stod stolar och bord tillsammans med en frukostbuffé. Alla gick fort fram till buffén och plockade på sig av maten.

*

Konserten var i full gång och adrenalinet pumpade i min kropp, fansen skrek och musiken dunkade. Jag dansade runt på scenen och blev varmare och svettigare för varje minut som gick, jag glatt mot publiken av mina fans som gjorde mina dagar. Jag log glatt ut mot publiken och sjöng vidare på låten. Backstage sprang tekniker runt och jag sprang sicksack mellan dem för att komma bort till mitt omklädningsrum. Jag drog fort på mig min svarta outfit och gick sedan med lugna steg bort mot scenen igen. 

   Jag gick uppför den lilla trappan och ställde mig vid draperiet för att vänta in rätt ögonblick för att gå på. Jag förde micken till munnen och gick ut, skriken ökade något i styrka och jag började gå bort mot kanten. Jag vände mig mot Melody och började sedan sakta gå mot henne, hon verkade lite tveksam i sina steg och jag såg att hon fortfarande bar det sorgsna ansiktsuttrycket. Jag kände direkt hur min panna rynkades av oro och jag drog henne intill mig som på varje konsert.

   Jag såg in i hennes ögon och skymtade tårarna som var på gränsen att falla, hon samlade sig och förde micken till munnen. Något hackigt sjöng hon med mig och jag smekte henne försiktigt över kinden för att trösta henne, men det verkade inte hjälpa alls utan hennes ögon fylldes av mer tårar och hon började sakta baka bort från mig. Jag vände mig mot henne och såg hur hon bakade och låten tog slut, hon vände sig snabbt om och sprang backstage. 

Stellas Perspektiv.

   Justin gjorde entré och jag bet mig hårt i läppen, hur ska det här gå? Vad kommer mina humörsvängningar göra med mig? Tårar, ilska, kärlek? Han kom sakta gående mot mig och sträckte sedan ut armen och la dem om min midja för att sedan dra mig mot honom. Jag kände värmen som utstrålade från honom och bet mig på insidan av läppen för att inte kasta mig på honom. 

   Men Gud, har jag PMS eller!? Jag vände blicken mot hans ögon och fastnade, jag kände hur mina ögon tårades. Okej, jag har definitivt PMS! 

   Justin rynkade pannan framför mig och jag bet ihop och höjde armen för att sjunga med honom. Min röst skakade och Justin smekte mig mjukt över kinden, hans ögon lyste oro och jag kände hur jag snart brast. Jag började baka bak mot utgången både för att komma bort från honom men också för att snabbare sedan kunna komma av scenen. Jag kunde inte bryta ihop inför alla fans, det skulle skapa kalabalik och stora rubriker i tidningarna. 

   Min sista rad var sagd och jag nästan sprang av scenen, bakom möttes jag av oroliga ansikten. Bland annat mamma, pappa och Maggie, de började fort gå fram till mig. Jag gav micken till pappa och sprang sedan bort från dem, bort till mitt omklädningsrum. Jag låste dörren efter mig och sjönk ner på golvet, jag andades djupt in och ut flera gånger för att hindra tårarna från att rinna.

   Jag måste träffa Dimitri, NU! Jag måste få klart för mig vart jag står, vem utav dem jag verkligen gillar... Både för min egen skull men också för deras. Beslutsamt ställde jag mig upp och gick bort mot mina vanliga kläder, jag drog fort på mig shortsen och tröjan och till sist skorna.

   Jag drog till mig min väska som jag som tur alltid hade de nödvändigaste sakerna om det skulle vara så att jag helt plötsligt behövde iväg. Jag låste upp dörren och möttes av pappa som stod med handen högt, antagligen för att precis skulle ha knackat.

"vad gör du?" frågade han. 

"jag måste hem" jag slank smidigt förbi honom ut i korridoren. 

"ursäkta mig? Men vad skulle du göra?" frågade han och komma snabbt ikapp mig. 

"jag måste hem en snabbis, jag måste prata med honom. Reda ut en sak" sa jag och såg menande på honom. 

"men St-Melody nu är inte rätta tillfället för att ta en liten semester. Hur kort den må vara" sa han och grepp tag i min arm för att stanna mig.

"men jag behöver göra det här! Jag mår inte bra, okej!?" sa jag och borrade in min blick i hans, han såg länge på mig innan han verkade ge sig. 

"okej då" sa han och jag sken genast upp i ett stort leende. 

"tack" sa jag och slängde mig om halsen på honom. 

"men, du måste ha med dig Houston" sa han när jag hade släppt taget om honom. Jag nickade godkännande och gick bort mot dörren.

*

Flygplatsen var alltid en galen plats när det kom till kändisar, super trångt på grund av alla ivriga fans plus irriterande paparazzis. Jag skrev några autografer till några gråtande fans som grät ännu mer när de fick tillbaks sina papper. Jag vinkade till resten innan jag tog mig in i byggnaden, jag köpte fort en biljett till LA och gick tillsammans med Houston bort mot in checkningen. Jag satte mig trött min i flygstolen, Houston satte sig bredvid mig och slängde ett vakande öga runt på de andra passagerarna. Jag hörde viskande och mumlade men valde att ignorera, jag slöt ögonen och suckade lågt. 

   "skulle du vilja förklara lite varför vi sitter i ett flygplan och inte i bussen med de andra?" frågade Houston bredvid mig, jag öppnade ena ögat och tittade på honom. Jag log ursäktande mot honom och satte mig mer ordentligt i sätet. 

   "ehm..." sa jag och skrattade förläget, sedan kom allt som en flod ur min mun. Mina känslor för Justin, Dimitris beteende, Justins bekännelse, jag talade i låg ton för att ingen runtom oss skulle höra. Houston som jag alltid har haft full tillit till och alltid kunnat prata med lyssnade uppmärksamt och avbröt inte en enda gång. Vi hade säkert flugit i en timme när jag äntligen var klar, jag andades ut och lutade mig bak i sätet. 

   "du gör i alla fall rätt i att åka till Dimitri, jag menar när du ser honom kanske allt faller på plats" sa han sedan. 
Jag nickade och vände blicken mot det lilla fönstret, utanför höll solen på att gå ner och molnen färgades vackert orangea. Jag suckade och slöt ögonen i hopp om att sova bort resan.

*

Planet gick inför landning 11 på morgonen i LA, tillsammans med Houston tog vi oss genom flygplatsen som var relativt lugn nu när jag var Stella och inte Melody Gold. Vi satte oss i en gul taxi och Houston sa adressen till chauffören, bilen rullade iväg och jag lutade huvudet mot fönstret. Turen gick mycket fortare än jag trott och innan jag visste ordet av det stod jag utanför Dimitris port. Jag gick fram och slog portkoden innan jag gick uppför trappan och bort till hans dörr. Jag knackade en gång men fick inget svar, jag prövade att känna på handtaget och till min förvåning öppnades dörren. Jag klev försiktigt in hallen och såg att lägenheten hade några få lampor tända.

   ”Dimitri?” frågade jag och hörde hur det lät från hans sovrum. Han är hemma i alla fall, tänkte jag och gick genom korridoren och bort mot hans rum. Dörren stod på glänt och inifrån rummet hördes konstiga ljud och skuggor rörde sig ryckigt på väggarna.

vad tror ni hon möter in i rummet!? :O ;) vad tycks?? kommentera! ♥

PREVIOUS:  ”Stella, du vet att alkohol inte är lösningen!” sa hon. ”spriten hjälper inte, du borde inte ens dricka. Du är så ung-” började mamma predika.

   ”men sluta! Som om du inte drack i min ålder, eller vänta… det låter mer som om du aldrig har varit ung!” sa jag och drog handen genom håret innan jag slog ut med armarna.

   Mamma såg ironiskt på mig och pappa skrattade bredvid henne. ”hon inte…” sa pappa och pekade roat på mamma. ”hon var värst, kan jag säga dig” la han sedan till och mamma såg irriterat på honom.

   ”tror du att det hjälper just nu, Daniel!” sa hon till honom och jag skrattade roat åt mina föräldrar. De var verkligen jättebra på att sköta allvarliga samtal…

Innan Jag Kände Dig by Melissa Horn

Justins Perspektiv.

   Trött öppnade jag ögonen och vaknade upp i ett mörkt rum, jag lyfte på huvudet från den mjuka kudden och försökte se runt i mörkret. Jag reste mig från sängen och gick bort till fönstret för att dra bort gardinen när jag insåg att det inte var något för fönstret utan att det var becksvart ute. 

   Jag gick fram till närmaste lampa och tände den, rummet lös upp av det svaga skenet och jag gick och tände några fler lampor. Jag satte mig rastlöst på sängen igen och tog fram mobilen för att titta vad klockan var. 3.45 visade klockan och jag suckade, jag har definitivt vänt på dygnet! 

   Jag gick bort till dörren och öppnade den, jag åkte med hissen ner till lobbyn för att sedan ta mig ut. Jag satte mig på en stenbänk och tittade upp på himlen och såg den vita månen tillsammans med de miljoner små stjärnorna.  

   Vad hände igår kväll egentligen? Tja, uppenbarligen så kysstes vi. Mycket. Med tanke på läppstiftet som var ut smetat runt våra munnar, jag utan tröja som jag definitivt kommer ihåg att jag hade på mig innan jag gick ut tillsammans med Melody och Melodys linne som var i perfekt skick innan vi sprang bort från baren med var nästan sönderslitet i morse. Men ångrar jag något? Absolut inte!

   Jag log upp mot stjärnorna och önskade att jag kunnat återuppleva det ögonblicket fast med en klar hjärna som sedan kommer ihåg händelsen. Men vad betydde det här för henne? Ingenting?

   Jag kom ihåg hur hon hade fräst att detta betydde absolut ingenting, men hon hade kysst mig. Det måste väl ha betytt något eller var hon helt borta… jag vet att jag var.

Stellas Perspektiv.

   Frustrerat gick jag rastlöst fram och tillbaka i mitt hotellrum och kunde inte sova, jag hade däckat under dagen och vaknat mitt i natten och nu var jag klarvaken. Vad ska jag göra!? Jag satte mig ner i sängen och suckade högt.

   Igår kväll var en… katastrof. Jag som trodde att jag kunde ha med mig Justin som en försäkring på att inget skulle hända med det slutar i stället med att vi grov hånglar och drack nästan en hel sprit flaska tillsammans! Tänk om han trodde att detta kunde leda till något mer?

   Irriterat ställde jag mig upp och beslöt mig för att ta en liten promenad i hopp om att rensa tankarna lite. Jag åkte med hissen ner och klev ut i lobbyn. Tänk om han ville det? Hur skulle jag hantera det? Vad ville jag? Ingenting, du vill ingenting. Du har Dimitri.

   Jag stannade mitt i steget när jag kom och tänka på honom, jag hade inte gett honom en tanke sedan igår och kände mig nu jättehemsk. Jag hade kysst någon annan medan jag var tillsammans med honom, det var inte rätt. Varken för Dimitri eller Justin.

   Jag måste prata med Justin! Berätta att det inte kommer hända mellan oss, för jag har ju Dimitri. Jag älskar Dimitri…

   Jag kände en främmande känsla i magen när jag tänkte det, en känsla som jag aldrig förr fått när jag tänkte på hur mycket jag älskade Dimitri. Jag brukade alltid fyllas till bredden av glädje och lycka men nu kände jag mig plötsligt väldigt osäker och ihålig. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och jag förvånades över mitt eget beteende. Vad är det med mig? Vad var jag ledsen över? Att berätta för Justin att det aldrig kommer bli ett ”oss” eller att mina känslor för Dimitri verkar ha svalnat?

   Jag satte mig förvirrat ner på marken och lutade mig mot väggen och andades djupt in och ut. Jag måste träffa Dimitri, jag måste få… tillbaka mina känslor för honom. Men var de borta? Helt borta? Eller kommer den obehagliga känslan försvinna efter att jag har sagt ”nej” till Justin och den sprudlande lyckan komma tillbaka?

   Jag suckade olyckligt och vände upp blicken, på en stenbänk några meter bort från mig satt Justin med blicken upp mot himlen. Jag svalde när jag såg honom och reste mig försiktigt. Var snäll nu Stella, om han vill mer så måste du i alla fall vara snäll mot honom! Långsamt gick jag bort mot honom och satte mig bredvid honom. 

   "hej" sa jag svagt och han hoppade överraskat till av min närvaro. Han tog sig om hjärtat och skrattade nervöst, jag drog retfullt på mungiporna åt honom. 

   "hej" svarade han troligtvis när hans hjärta slog normalt igen, jag hade vänt huvudet upp mot den vackra himlen och andades ut. 

   "Justin..." sa jag och jag såg ut ögonbryn hur han vände huvudet mot mig. 

   "ja?" frågade han efter en stund och jag svalde. 

   "ehm... igår..." började jag osäkert. "igår var... konstig. Och... jag hoppas att du inte det förhastade slutsatser" sa jag tillslut och vände sedan blick mot honom, han såg inte på mig utan tittade ner mot stranden. 

   "förhastade slutsatser om vad?" sa han efter ett tag och svalde. 

   "om oss" viskade jag. 

   "ska jag vara ärlig mot dig Melody?" frågade han och jag nickade svagt, han vände huvudet mot mig och hans hasselnöts bruna blick genomborrade mig. 

   "jag har genom de här veckorna fått känslor för dig som jag nog inte borde ha, både för att du märkbart inte känner likadant för mig och så är det nog inte lämpligt” svarade han och jag såg chockat på honom. Gillade han mig? På det viset?

   Jag kände hur en klump bildades i min hals och jag önskade att jag bara kunna gråta över min jobbiga situation. Någonstans inom skrek det om att jag skulle säga att ”jag vill ha dig också, du är inte ensam!” men jag bet ihop och såg bara på honom.

   ”så nej, jag har inte dragit några förhastade slutsatser för att jag ska slippa att bli sårad” fortsatte han och tystnade sedan, förtvivlat såg jag hur han vände bort blicken och såg upp mot himlen igen.

   Jag försökte svälja bort klumpen med kände bara hur den blev större, jag nickade försiktigt och reste mig från bänken. Jag såg ner på honom och böjde mig sedan ner och kysste försiktigt hans kind innan jag drog handen över hans hår och lämnade honom där. Mina steg blev snabbare och snabbare och tillslut sprang jag bort mot hotellet och in i hissen, jag klarade mig till mitt rum innan jag sjönk ner mot den stänga dörren och grät tyst. Vad ska jag göra nu?

Justins Perspektiv.

   ”så nej, jag har inte dragit några förhastade slutsatser för att jag ska slippa bli sårad” sa jag och sa sanningen istället för att ljuga som jag hade tänkt från början, hon förtjänade att få veta. Jag vände sedan blicken från hennes sorgsna ögon och tittade upp mot stjärnorna igen, jag såg hur hon rörde sig bredvid mig innan hon reste på sig. Jag förväntade mig att hon bara skulle gå med hon överraskade mig genom att mjuka kyssa min kind innan hennes hand drog genom mitt hår sedan hörde jag hur hennes steg försvann bort.

   Jag kände förtvivlan fylla mig, varför kände hon inte likadant!? Varför ville hon inte ha mig lika mycket som jag ville ha henne? Jag la mitt tunga huvud mot mina armar som var lindade runt mina knän, jag andades djupt in och ut och försökte bli okej över situationen jag befann mig i. Jag lyfte trött på huvudet igen och suckade. Livet är inte lätt...

PREVIOUS:   Jag stod still i chock och kände hans händer om min nacke. Efter någon sekund lutade han sig bak, jag tittade upp på honom och han såg tillbaka på mig. Han var precis på väg att säga något när jag slängde mina armar om honom och tryckte mina läppar hårt mot hans. Han lindade fort sina armar om min midja och tryckte mig närmre, mina händer trevade ivrigt nerför hans rygg och in under hans tröja. Jag hasade upp den och strök med mina fingrar över hans mage och upp till hans bröstkorg. Hans armar hade släppte taget runt min midja för att smeka min nakna rygg och runt till mina bröst.

   Jag strök min tunga mot hans läppar och han öppnade munnen för att möta min tunga med sin. 
Vi sjönk ner på knäna och jag satte mig sedan gränsle över hans höfter och kyssarna blev hungrigare och hungrigare. Jag tryckte ner honom på rygg och flätade in mina fingrar i hans hår, hans händer gled nerför min rygg och ner till min rumpa. Han masserade behagligt mina läppar med sina och min tunga lekte ivrigt med hans.

Hangover by Taio Cruz

Jag stönade över bultandet som hotade att spränga mitt huvud i tusen små delar. Jag öppnade försiktigt ögonen för att snabbt stänga dem igen när det kändes som om miljoner nålar just punkterade mina ögon. Jag kände hur de tårades och försökte långsamt öppna dem igen, jag lyckades kisa och hävde mig sakta upp i sittande ställning.

   Yrseln fick mig att falla ner mot marken igen och jag märkte då det sträva underlaget jag låg på inte de silkeslena lakanen på hotellrummet. Jag suckade och satte mig upp igen, jag kände hur det dåliga humöret kom till full styrka och jag kände för att gråta. Jag kom upp på knäna och stötte till något på vägen, det gnällde till och snart började de röra på sig.

   Jag orkade inte bry mig om vad det var utan jag tittade mig istället förvirrat omkring och kände hur huden brände på mina axlar och mage. Jag tittade ner och såg att mitt vita linne hade förstörts linne upp till, mina shorts satt på och jag letade lite efter en kofta som jag hade för mig att jag hade haft på mig.

   Något ställde sig upp bredvid mig och jag fokuserade blicken ett ögonblick för att se att det bara var Justin som ställde sig upp, jag stönade och önskade att den förbannade solen ville sluta lysa och ge mig om omöjligt ännu mer huvudvärk. Justin bredvid mig gnuggade sig i ögonen och gäspade.

   ”usch” utbrast jag lågt och började gå ifrån honom, jag kände hur trögt det var att gå i sanden och blev ännu mer irriterad. Jag hörde hur Justin följde efter mig och snart gick han bredvid mig, han lika borta som jag kände mig. Mina fötter kom äntligen till ett mer enkelt underlag att gå på och jag kunde nu öka takten något, jag gick bort mot skugga och kom in i den svala byggnaden. Jag gick fram till hissen och kände hur folk följde oss med blicken, hissen plingade till och jag klev in med Justin efter mig. Dörrarna åkte igen och jag lutade mig trött mot väggen.

   ”mitt huvud gör ont” mumlade jag fram och fick ett stön till svar från Justin, hissen plingade till och dörrarna öppnades. Vi möttes av rop, springande och panikslagna ansikten, förvirrat gick jag ur hissen med Justin.

   ”DÄR ÄR DEM!” hörde jag någon skrika över alla andra rop och allt blev tyst. Jag tittade förvånat på dem alla och undrade varför de tittade så konstigt på mig, hade jag något i ansiktet? Sand?

   ”så jag ser att ni har roat er måttligt i natt” sa Scooter och klev fram ur mängden med armarna i kors, Maggie slöt snabbt upp bakom honom.

   ”ehm… vad menar du?” frågade Justin förvirrat. Jag såg frågande på Scooter, ett svagt flimmer av minnen kom tillbaka till mig och jag kom ihåg att jag hade tagit med mig Justin för att han skulle kunna ta hand om mig när jag hade fått för mycket dricka i kroppen. Men den planen gick ju tydligen inte så bra som jag hade hoppats.

   ”tja, vänd på huvudet och titta på varandra” sa Maggie och skrattade. Förvirrat vände jag blicken mot Justin och min uppmärksamhet lades först på att killen inte hade någon tröja på sig och hans hud hade blivit något bränd under morgonen.

   Min blick vandrade från hans mage, över hans bröstkorg och upp mot hans ansikte. Hans blick mötte min och han verkade lika förvirrad som jag tills jag såg hans mun och flämtade till. Runt Justins mun hade han läppstift som var som en rund cirkel över hans läppar och en bit ut på kinden. Jag förstod direkt att det var att det var mitt läppstift! Mitt röda läppstift som var kletat över hela Justins mun, mitt! Det kunde bara betyda en sak… oh nej!

Justins Perspektiv. 

   Min blick gled över hennes shorts, upp över hennes mage och jag såg nu att hennes linne hade förstörts något i urringningen och jag undrade när det hände igår. Sedan gled min blick upp till hennes ansikte och hennes bruna ögon mötte mina, jag tittade sedan över resten av hennes ansikte och såg hur hennes mun var täckt av rött läppstift. Vad hade hon gjort?

   ”oh my God! Det här betyder ingenting. Okej, absolut ingenting!” utbrast hon bestört och jag såg frågande på henne. Kenny kom fram med en liten spegel och hans breda flin gjorde mig orolig, förvirrat tittade jag in i spegeln och såg att jag hade ett likadant rött klet över munnen. Jag kände hur hakan föll och jag vände mig mot Melody igen. Nu förstod jag vad Scooter pratade om att vi hade måttligt roligt igår.

   ”är dem tillbaka? Är dem här?” hörde jag en orolig kvinnoröst säga innan jag såg Melodys mamma knuffa sig ut genom gruppen men hon stelnade i sitt steg när hon såg oss. ”vad har ni gjort!?” frågade hon gällt. ”säg inte att ni har legat och hånglat någon stans och vi har sprungit runt som yra höns nästan sjuka av oro för eran skull?” frågade hon sedan och började få en hög röd nyans i ansiktet och jag tittade skrämt på henne.

   ”ehm…” sa Melody bredvid mig och jag visste att hon tyckte att situationen var lika pinsam som jag nu när i stort sett alla i hela crewet var samlat här och såg hur vi blev utskällda för något vi inte kom ihåg. Tack vare spriten!

   ”kan vi prata om det här sen? Jag vill jättegärna byta om, tvätta mig och… kräkas” sa hon och la en hand över sin mun.

   ”HAR NI DRUCKIT OCKSÅ!?” skrek hennes mamma och det såg ut som om skulle få ett anfall snart.

   Jag hade fått tvätta av mig Melodys läppstift från munnen och tagit en dusch som sköljde bort sanden och förhoppningsvis lite att spritlukten. När jag klev ur duschen och tittade mig i spegeln och såg ner på mina läppar kunde jag inte undgå att känna både glädje och besvikelse. Glädje över att jag faktiskt hade kysst henne men besvikelse över att jag inte kom ihåg något. Jag gick ut ur badrummet och tog på mig ett par längre shorts och en t-shirt och hörde sedan en harkling bakom mig och förstod direkt att det var en mindre glad mamma som stod bakom mig. Jag vände mig långsamt om och såg att jag hade rätt, där stod mamma med armarna i kors och ett strängt ansiktsuttryck.

   ”förstår du hur orolig jag har varit hela morgonen? Vi trodde att ni hade blivit kidnappade!” sa mamma argt och jag nickade. ”sen kommer ni insläppandes, du i ingen tröja, Melody i nästan trasig tröja och båda med rött läppstift runt munnarna och luktar som en spritfabrik!”

   ”det kommer inte hända igen” mumlade jag med en suck och mamma såg vaksamt på mig. Sedan nickade hon och klampade ut ur rummet, jag andades ut och föll ner på sängen. Jag kände hur bristen på sömn från natten och huvudvärken från baksmällan gjorde mig ännu tröttare tillsammans med den mjuka sängen och snart sov jag gott.

Stellas Perspektiv. 

   Det röda läppstiftet och all sand från min kropp var nu borta och jag hade fått på mig ett par mjuks shorts, en t-shirt och en mörkblå tunn kofta. Jag gick ut ur badrummet och möttes av mamma och pappa som såg missnöjt på mig och jag satte mig i den bruna soffan. Jag väntade tålmodigt på deras gnäll och skäll om det jag gjorde var fel och hur oroliga de hade varit.

   ”vi är inte glada över det du gjorde, Stella” började mamma och jag suckade lågt. ”sucka inte! Du gjorde fel och det vet du” påpekade hon och såg argt på mig.

   ”ja, jag vet. Men här var inte meningen skulle hända, det var därför jag tog med mig Justin” försvarade jag mig med.

   ”nej! Det slutade ju med att… ja, bara gud vet vad ni gjorde” sa mamma med avsmak.

   ”och varför alkoholen Stella? Vart fick du tag i den förresten?” frågade pappa mer lugnt än mamma.

   ”ehm… i baren” sa jag lågt.

   ”jag behöver ta ett snack med hotellet” mumlade mamma och tittade sedan på mig med en ”fortsätt” blick.

   ”och varför… jag var arg och ville komma bort” sa jag och ryckte på axlarna, mamma stönade.

   ”Stella, du vet att alkohol inte är lösningen!” sa hon. ”spriten hjälper inte, du borde inte ens dricka. Du är så ung-” började mamma predika.

   ”men sluta! Som om du inte drack i min ålder, eller vänta… det låter mer som om du aldrig har varit ung!” sa jag och drog handen genom håret innan jag slog ut med armarna.

   Mamma såg ironiskt på mig och pappa skrattade bredvid henne. ”hon inte…” sa pappa och pekade roat på mamma. ”hon var värst, kan jag säga dig” la han sedan till och mamma såg irriterat på honom.

   ”tror du att det hjälper just nu, Daniel!” sa hon till honom och jag skrattade roat åt mina föräldrar. De var verkligen jättebra på att sköta allvarliga samtal…

hahahhahaha! jaaa... lite awkward dära! ;) tja, kunde kanske ha gjort det längre o mer... detaljerat men jag orkade inte! :) vad tycks?? kommentera! ♥ vad tror ni händer nu mellan hon o Justin? O hon o Dimtri!?

   Planet gick en halvtimme senare nerför landning och vi fick tillslut gå av, jag gick genom flygplatsen och hade nu mött upp Maggie och Houston som glatt hälsade på mig men jag gav dem bara ett tunt leende. Jag hörde hur de diskuterade över mitt beteende bakom mig men jag orkade inte bry mig, jag nådde dörren och blixtarna började direkt hagla över oss.

   ”MELODY!” Nu var det dags igen…

Jag gick med sänkt huvud genom havet av människor och kom fram till bilen med hjälp av Houston och andra säkerhetsvakter. Jag öppnade bildörren och gled fort in, pappa, mamma och Maggie följde fort efter och Houston hoppade in där framme tillsammans med chauffören. 

   "så har det varit skönt att vara hemma lite?" frågade Maggie mig. 

   "inte direkt" mumlade jag. 

   "du behöver inte vara otrevlig, Melody" sa mamma och menade min attityd. 

   "men nu kan jag vara det, mamma. För jag är förbannad, inte på någon utav er men det spelar ingen roll, det kommer gå ut på någon utav er om ni..." sa jag irriterat och orkade tillslut inte förklara utan stönade bara i frustration. 

   "okej, okej. Vi förstår" sa Maggie och höjde sina händer i en avväpnande gest. Jag nickade tacksamt mot henne och vände sedan blicken mot fönstret och längtade tills vi kom fram till hotellet.

Vi stannade utanför ett stort och pampigt hotell och jag klev fort ur, jag hörde på håll hur kameror tog kort och fans skrik och rop. Jag skyddade mitt ansikte med handen och gick fort in i lobbyn, det var såklart stort, luftigt och ... överdrivet.

   Wow, tänkte jag för mig själv. Jag måste verkligen rycka upp mig, jag låter ju mitt dåliga humör drabba allt. Jag gick fram till disken och log mot kvinnan bakom datorn, resten av mitt lilla crew slöt upp bakom mig och kvinnan log förstående mot mig. Hon rullade bak med sin stol och tog tag i nycklar innan hon rullade tillbaka och gav oss alla olika. 

   "tackar" sa jag artigt och började gå mot hissen, vi åkte upp till rätt våning och klev ur. "vart bor alla andra?" frågade jag. 

   "ehm... Justin bor tre rum från dig, sen är det Scooter, Kenny" informerade pappa och pekade runt på olika dörrar och sa olika namn, jag nickade och gick sedan fram till mitt rums nummer. Jag öppnade och stängde fort dörren om mig igen, jag tittade in i rummet och såg den himmelska dubbelsängen, en byrå, små bord och prydnadssaker. Jag saknar bussen!

Jag satt på den lilla balkongen och såg ut över Spaniens vackra gator, där nere åkte bilarna runt och tutade på varandra, människorna pratade snabb och svår spanska och det doftade gott av maten från restaurangerna. Landet blev ännu vackrare nu på kvällen när lampor lyste upp de vackra byggnaderna. Jag log och älskade verkligen mitt liv i just denna stund, att kunna resa till sådana här platser, få uppleva sådana här saker.

   En fågel gled förbi och skrek ut ett ljud och jag följde den med blicken tills den försvann bort i horisonten. Jag hörde hur musik pumpades från någon klubb nere på gatan och jag ställde mig upp för att titta ner över räcket. Jag kastade en blick in i hotellrummet för att titta på klockan och såg att den slog halv tio på kvällen. 
Jag suckade och önskade att jag var där nere på klubben och kunde få i mig lite alkohol som tog mig bort från verkligheten en stund. Som för ett ögonblick lät mig glömma Dimitris beteende och mina känslor för Justin som helt plösligt hade bubblat upp igen nu när jag var tillbaka.

   Jag gick in på hotellet och bytte om från de varma jeansen till ett par shorts, jag lät linnet och den tunna koftan vara på och tittade mig i spegeln och såg till att det röda läppstiftet på mina läppar inte hade kletat eller satt fast på tänderna innan jag försiktigt öppnade dörren till mitt rum och stängde den tyst igen.

   Jag trippade bort till Justins dörr och knackade så försiktigt jag kunde, dörren öppnades och jag tryckte mig fort in för att slippa stå i korridoren om någon kom förbi. Jag stängde dörren igen och vände mig sedan om för att se en förvånad Justin, han hade på sig ett par svarta jeans och en enkel t-shirt. 

   "hej på dig med" sa han och skrattade, jag log ursäktande.

   "bättre att prata här inne än där ute" förklarade jag och han nickade. "så?" frågade han efter en stund. 

   "skulle du vilja göra mig en tjänst?" frågade jag honom. 

   "det beror på" svarade han och såg misstänksamt på mig. 

   "skulle du kunna följa med mig och typ vaka över mig så jag inte gör något dumt?" frågade jag och han rynkade förvirrat på pannan. 

   "va?" frågade han. 

   "ja" svarade jag och log stort mot honom. "ehm... okej" sa han en aning tvekande och kliade sig i nacken. 

   "bra!" sa jag glatt och grepp tag om hans arm samtidigt som jag öppnade dörren. Jag drog med honom ut ur rummet och stängde dörren igen, jag satte fingret över läpparna för att meddelande att han skulle vara tyst. Han nickade smått och vi började smyga bort mot hissen, jag tryckte på "hit" - knappen och trampade otåligt med fötterna. Hissen plingade till och jag drog fort med mig Justin in, när dörrarna gled igen andades jag ut. 

   "vad exakt är det vi ska göra?" frågade Justin bredvid mig. 

   "ehm... kanske bäst att du inte vet än" svarade jag och han tänkte precis protestera när hissen plingade till igen och jag drog med honom ut i lobbyn. Jag hukade mig och drog i hans arm och tvingade ner honom i samma ställning. Jag tog ledningen och smög bort mot dörrarna som ledde till utomhusresturangen, poolen, baren och sedan vidare till hotellets privata strand. Vi kom ut och man hörde hur det spelades hög musik borta i baren, jag gick och tittade mig jämt och ständigt om för att se till att ingen ur vårat crew hade bestämt sig för att ta en drink eller liknande. Jag gick bort mot en buske och vände mig mot en nu jätteförvirrad Justin. 

   "vad-" började han. 

   "kan du hålla den här medan jag fixar en grej" frågade jag och tog fort av mig koftan. Jag gav den till honom och han tog undrande tag i den. Jag drog upp mitt linne så det blev en magtröja och tryckte sedan upp mina bröst mer så det såg ut som om jag hade push-up bh på mig. 

   "men vad-" frågade Justin bredvid mig. 

   "hur tror du annars att jag ska lura till mig sprit från bartendern?" frågade jag honom och såg menande på honom medan jag satte upp mitt hår i en slarvig med sexig frisyr. 

   "Melody" väste Justin bakom mig när jag lämnade honom bakom busken, men jag ignorerade honom och styrde mina steg mot baren.

Justins Perspektiv. 

   Melody räckte mig hennes kofta och nu började jag bli riktigt fundersam över vad hon hade i tankarna. Hon drog till min förvåning upp sitt vita linne och visade sin bruna, platta mage. Hon gjorde linnet till en magtröja innan hon stoppade in sin ena hand i sin bh och fixade på något sätt så att hennes bröst trycktes upp och gjorde sedan samma sak med den andra. Jag stirrade på henne och kände hur frågetecknet i mitt huvud bara blev större och större. 

   "men vad-" började jag förvirrat. 

   "hur tror du annars att jag ska lura till mig sprit av bartendern?" avbröt hon mig och jag stirrade stumt på henne. Hon satte fort upp sitt hår i en slarvig frisyr innan hon vände sig om för att gå. 

   "Melody" väste jag men hon vände sig inte om utan fortsatte bara mot baren. Jag tittade oroligt efter henne, om hon blir fasttagen ligger hon illa till!

   Jag såg genom grenarna hur hon kom fram till baren och jag såg hur bartenderns ögon spärrades upp vid synen av henne. Hon lutade sig fram över disken så hon visade ännu mer av sin nakna hud. Jag såg hur hon började prata förförande med honom och jag såg hur hans läppar darrade och han verkade ha svårt att stå på benen.

   Stackars kille, tänkte jag och skakade medlindande på huvudet, hon fortsatte prata och drog med fingret över hans hand och såg på honom med en sorgsen blick. Som hypnotiserad tog han fram en flaska och ställde på disken, hon log mot honom med glittrande ögon. Bartendern vände sig om för att hämta något och Melody snappade fort till sig flaskan och sprang.

   Hon kom springandes fram till mig med ett stolt leende, hon sprang förbi mig med grepp tag i min arm på väg. Jag sprang roat med henne bort mot stranden, när vi kom ut på sanden en bit stannade hon och vek sig dubbel av skratt. 

   "du skulle ha..." försökte hon men skrattade igen. 

   "gör aldrig sådär mot mig" påpekade jag och hon sträckte på sig, min blick gled över hennes snygga kropp. Hon fnös bara och gav mig ett busigt leende innan hon öppnade flaskan. "ska du verkligen?" frågade jag henne innan hon förde den till munnen. 

   "ja, jag behöver tänka på annat en stund" sa hon och tog sedan några stora klunkar av spriten. "usch, that's nasty" sa hon när hon tog bort flaskan.

"önskar du någon gång att du kunde åka tillbaka i tiden och hindra dig själv från att göra valet om du skulle signera eller inte?" frågade Melody bredvid mig, en aning sluddrigt. Jag log. 

   "ibland kanske" svarade jag och tog tag i flaskan och svalde ner en eller två klunkar. Till en början hade jag låtit Melody dricka själv ur sin flaska tills hon gulligt bad mig smaka och det slutade med att jag nu var nästan lika full som hon. Musik uppe baren fortsatte spela och vi satt nu ner i sanden och tittade ut över det mörka havet medan vi pratade om slumpmässiga saker som kom upp. 

   "du då?" frågade jag och vände blicken mot henne, hon vände sitt huvud mot mig och log. 

   "nej, aldrig" sa hon och lutade sig mot min axel och skrattade. Hon tog sedan flaskan ur min hand som det hade försvunnit ungefär en tredje del av. Hon drack och ställde sedan ner den i sanden, hon började nynna flummigt på någon låt och jag kände hur ett stort leende spreds på mina läppar. 

Stellas Perspektiv.

   Jag kände den härliga känslan av alkoholen som tog över mina sinnen och lät mig slappna av för en stund, lät mig flumma runt utan att någon dömde. Justin bredvid mig satt tyst och lyssnade på när jag sjöng något osammanhängande, han minst lika full som jag.

   Jag log stort och älskade livet just nu. Jag skrattade när jag sjöng något som verkligen inte lät klokt, jag tog upp flaskan igen och drack några klunkar. Vätskan hade slutat bränna i halsen utan nu gled det bara ner och gjorde mig bara gladare och gladare. 

You Make Me Feel... by Cobra Starship ft. Sabi

Jag hade absolut ingen aning om vad klockan var eller om någonting annat över huvud taget. Mer av spriten ur flaskan var borta och det var jag och Justin också. Jag skrattade nästan hela tiden medan han försökte berätta något för mig, otroligt nog spelades musiken fortfarande uppe i baren och jag spände öronen för att lyssna ett ögonblick. Jag hoppade plötsligt upp när jag hörde vad som spelades. 

   "åh, jag älskar den här låten!" skrek jag sluddrig och började dansa runt i sanden, mitt linne hade på något magiskt sätt lyckats hålla sig uppe och min kofta låg nu någon annan stans än satt på min kropp. Jag vände mig mot Justin som fortfarande satt på marken och gungade med i musiken medan han såg på mig. 

"you have really beautiful eyes, Justin. You know that right?"

   Jag stod still i chock och kände hans händer om min nacke. Efter någon sekund lutade han sig bak, jag tittade upp på honom och han såg tillbaka på mig. Han var precis på väg att säga något när jag slängde mina armar om honom och tryckte mina läppar hårt mot hans. Han lindade fort sina armar om min midja och tryckte mig närmre, mina händer trevade ivrigt nerför hans rygg och in under hans tröja. Jag hasade upp den och strök med mina fingrar över hans mage och upp till hans bröstkorg. Hans armar hade släppte taget runt min midja för att smeka min nakna rygg och runt till mina bröst.

   Jag strök min tunga mot hans läppar och han öppnade munnen för att möta min tunga med sin. 
Vi sjönk ner på knäna och jag satte mig sedan gränsle över hans höfter och kyssarna blev hungrigare och hungrigare. Jag tryckte ner honom på rygg och flätade in mina fingrar i hans hår, hans händer gled nerför min rygg och ner till min rumpa. Han masserade behagligt mina läppar med sina och min tunga lekte ivrigt med hans.

ojojojoj! vad hände nu!? ;) hehehe, little drunk kissing... ♥ vad tycks?? kommentera! ;)

   ”hey babe!” sa jag glatt och väntade på hans reaktion. Han lät sina armar falla till sidan och stirrade på mig.

   ”Stella?” frågade han och jag tyckte jag hörde en panikslagen ton i hans röst.

"vad gör du här? Är inte du i Afrika?" frågade han och kliade sig i nacken. 

   "va-" började jag men avbröt fort mig själv. "jo, men jag fick åka hem och hälsa på i någon dag innan jag måste åka tillbaka" svarade jag sedan snabbt innan han började undra. 

   "jaha" svarade han frånvarande och stod fortfarande kvar i dörröppningen. 

   "få-" började jag. 

   "jag kommer snart" avbröt han och stängde fort dörren igen. Jag såg förvirrat på dörren och undrade om Dimitri mådde riktigt bra. Dörren öppnades strax igen och nu hade han fått på sig ett par jeans och en t-shirt. Fort stängde han dörren om sig och la en arm om min midja och började leda mig mot porten. 

   "men ska du inte låsa dörren?" frågade jag förvirrat till honom och kastade en blick bak mot hans dörr. Han mumlade något ohörbart samtidigt som han öppnade porten och vi gick ut i värmen. Utanför tog han tag i mitt huvud och kysste mig lätt på läpparna innan han släppte igen. 

   "jag är glad att du är hemma" sa han sedan och log snett. Jag log tillbaka mot honom. 

   "varför-" började jag igen. 

   "har inte hunnit städa ser bokstavligen ut som om en bomb har slagit ner" viftade han fort bort min fråga med. Jag log gulligt mot honom och lindade mina armar om hans nacke. 

   "du är söt, det vet du va?" frågade jag honom och han tittade in i mina ögon innan han log. Jag tryckte honom sedan närmre och fick äntligen en efterlängtad kram av honom. Jag log och drog in hans välbekanta doft, men rynkade näsan när det inte alls luktade som min Dimitri. Hans vanliga doft som var en blandning av tvättmedel och mint bestod nu av tjej parfym och en instängd unken lukt. 

   "har du börjat använda tjej parfym?" frågade jag retsamt och släppte honom. 

   "va?" frågade han innan något verkade klicka och han fick återigen den där panikslagna blicken. "det är nog dig själv du känner doften av" sa han sedan roat. Jag rynkade pannan och tänkte precis ge honom ett svar när han hårt tryckte sina läppar mot mina. 

   "jag har saknat dig babe, det har varit tre långa veckor" sa han sedan och satte sig ner på parkbänken som vi precis passerade. Han drog ner mig bredvid honom och han la sin stora arm runt mina axlar. "hur har det varit i Afrika då?" frågade han efter en stund och jag letade febrilt efter en bra historia. 

   "bra, barnen är jättesnälla och hur söta som helst. Fast det är inte riktigt som hemma" sa jag och skrattade. 

   "nej" svarade han och kliade sig i pannan. 

   "men du själv då? Vad har du gjort?" frågade jag och vred mig mot honom. 

   "ehm... varit med Eric, festat lite och annat" svarade han tystlåtet och ville tydligen inte möta min blick.

*

Dimitri hade uppfört sig jättekonstigt hela dagen och jag började bli riktigt orolig över att allt inte var som det skulle. ”mår du bra, gubben?” frågade jag oroligt när vi stod utanför hans port igen.

   Han vände snabbt huvudet mot mig. ”allt är bara bra, känner mig trött bara” svarade han fort, nästan för fort. Jag tittade undrande på honom. ”men jag ringer dig imorgon, hur länge bli du kvar här?” frågade han sedan.

   ”ehm… jag åker i över morgon” svarade jag.

   ”okej, men jag lovar jag ringer imorgon” sa han sedan och gav mig en snabb kyss innan han började gå mot sin port.

   ”men...” sa jag förvirrat och en aning ledset, han vände sig om och gav mig en halvhjärtad vink och ett leende innan han försvann in i sin trappuppgång. Jag stod kvar en liten stund och försökte smälta dagen, han hade verkligen varit jättekonstig. Frågade inte om jag ville följa med upp, han var inte sitt gulliga vanliga jag utan det kändes mer som om han ville bli av med mig så fort som möjligt.

   Förkrossad började jag gå hem mot mig, jag gick helt inne i mina tankar och såg tillslut mitt hus men valde att inte gå in utan hamnade istället på stranden. Det vanliga stället jag spatserade runt på när jag behövde tänka, lät tankarna snurra medan jag tittade ut över havet och såg måsarna som försökte fånga fisk eller solen som gick ner. Döljer han något för mig? Något stort och allvarligt? Något jag behöver vara orolig över?

   Med en suck gick jag upp mot huset och borstade som vanligt först av mina fötter innan jag gick in genom altandörrarna. I vardagsrummet hörde jag tevens ljud och försökte smyga förbi men pappas hök öron fångade varenda litet ljud.

   ”hade du roligt idag?” frågade han utan att ta blicken från fotbollsmatchen på tv.

   ”jag vill inte prata om det” sa jag bara och suckade igen.

   ”vad hände?” frågade han och vände sig nu om för att se på mig.

   ”jag vet inte pappa. Men jag tror att allt inte är som det ska” svarade jag sorgset.

   ”du vet att du alltid kan prata med mig, hjärtat” sa han sedan och såg menande på mig.

   ”jag vet pappa” svarade jag innan jag gick ut i hallen för att dumpa mina skor innan jag gick upp till mitt rum. Jag tog fort fram telefonen ur väskan och slog Paiges nummer. Tre signaler gick fram innan jag hörde hennes glada röst i andra änden.

   ”hej!” hälsade hon och jag hörde skratt i bakgrunden.

   ”hej, hur har du det?” frågade jag och försökte låta så glad jag kunde.

   ”bra, men jag hör att du inte låter lika bra” svarade hon och jag suckade, Paige kände mig lika bra som jag kände mig själv.

   ”spenderade dagen med Dimitri” började jag.

   ”och?” frågade hon efter en stunds tystnad.

   ”jag tror något är fel, Paige” sa jag tillslut. ”riktigt fel”

   ”varför tror du det? Vad hände?” frågade hon bekymrat.

   ”han har varit jättekonstig hela dagen och verkar inte riktigt så glad över att se mig som jag trodde han skulle bli. Och jag fick inte ens komma in!” sa jag och la mig ner i sängen.

   ”hm… det var konstigt” svarade hon.

   ”ja, det tycker jag också och nu vet jag inte vad jag ska göra”

   ”ska du träffa honom imorgon?” frågade hon efter en stund.

   ”ja” svarade jag kort.

   ”men prata med honom imorgon och fråga vad som är fel. Du kommer aldrig få reda på något om du bara sitter tyst och väntar”

   ”mm” svarade jag och satte handen över mina trötta ögon.

   En timme till pratade vi i telefonen och jag förstod att jag skulle få en något dyrare mobilräkning den här månaden, trött la jag mig under mitt mjuka täcke och blundade. En kort stund senare hade jag glidit in i sömnen i hopp om en bättre morgondag.

*

”hej, det är jag. Jag undrar bara vart du är. Du skulle väl ringa? Kram” pratade jag in på hans telefonsvarare. Jag suckade och kände mig patetisk eftersom detta var ungefär mitt fjärde meddelande. Men jag började bli orolig, klockan var runt tre och han hade fortfarande inte hört av sig. Hade han glömt mig? Även fast han lovade att ringa.

   Jag kastade mobilen på sängen innan jag gick in i badrummet i hopp om att jag kunde duscha bort oron inom mig. Jag klev in under det varma vattnet och det var skönt att tvätta igenom det tjocka håret. När jag ansåg att allt schampo och balsam var ur håret stängde jag av vattnet och klev ur, jag virade en handduk runt kroppen. Jag öppnade dörren och klev ur det varma badrummet och in i mitt kalla rum, fort gick jag fram till mobilen med såg till min besvikelse att jag inte hade några missade samtal, meddelande eller något annat. Mobilen var helt död.

*

Jag satt på en utav våra bekväma utomhusstolar och tittade som många andra gånger ut över havet och den vackra sanden. Klockan började närma sig halv sex och inte ett pip hade jag hört från Dimitri och nu började jag bli riktigt arg och extremt besviken på honom.

   Han kunde åtminstone ringa mig och säga att han fick hinder eller komma med en förklaring varför han inte hört av sig på hela dagen även fast han hade sagt att han skulle göra det. Återigen ekade frågan i mitt huvud, vad döljer han för mig? Altandörren bakom mig öppnades och ut kom pappa med min favoritmugg i ena handen, jag log trött mot honom och han ställde ner koppen på bordet bredvid mig.

   ”hej, hjärtat. Hur går det?” frågade han bekymrat och satte sig i stolen bredvid mig.

   ”sådär” svarade jag och vände blicken mot havet.

   ”har han ringt än?” frågade han efter en stund.

   ”nej” svarade jag och tittade ner på min mobil som var lika släckt och livlös som den hade varit hela dagen.

   ”han förtjänar dig inte” sa pappa och reste på sig ur stolen, jag skrattade åt honom och han strök med handen över min hjässa innan han försvann in i huset igen.

Jag tog tag i muggen på bordet och förde den till munnen, jag lät den varma chokladen rinna nerför min strupe och jag kände den behagliga värmen i magen. Mobilen i mitt knä vibrerade och jag hoppade till och höll nästan på att skvätta ner mig själv med varm choklad men lyckades undvika det och ställde fort ner den på bordet igen. Jag tog tag i mobilen och såg att jag hade fått ett sms.

Från Dimitri:

”hej, ledsen att jag inte har svarat. Fick hinder”

   Stod det och jag kände hur det brände bakom ögonlocken, jag hade väntat en hel dag på svar från honom och detta var vad jag fick. Inga gulliga ord, inga smilisar, inga hjärtan, ingenting! Inte ens en riktig förklaring. Jag kände hur ilskan växte i bröstet på mg och jag hade lust att kasta min mobil långt åt helvete men lät bli. Fuck him! Tänkte jag innan jag gick in i huset med min kopp och ilska.

*

Jag såg ut genom det lilla fönstret på flygplanen och såg den tunna dimman som låg på marken. Jag tittade sedan upp på solen som jag började skymta i horisonten, jag hatar verkligen tidigare morgnar! Pappa satte sig ner i sätet bredvid mig och suckade.

   ”bara en flygtur på 11 timmar” sa han ironiskt och skrattade, jag hade ingen lust att skratta så jag vände huvudet mot fönstret igen och jag kände pappas blickar bränna i min nacke.

   De hade frågat minst miljoner gånger vad som var fel, varför jag var så arg men jag hade inte gett dem något svar. Jag hade bara ignorerat, för jag fasade att om jag väl öppnade munnen så skulle otrevliga ord komma ut. Riktigt otrevliga.

   Jag letade fort fram min iPod och isolerade mig själv med musiken och lutade min panna mot det kalla fönstret och hoppades att jag kunde sova genom den långa resan eftersom jag i stort sett hade legat sömnlös hela natten. Jag slöt ögonen och hörde i bakgrunden hur de informerade om hur man skulle ta sig ut om det skulle hända en olycka, men jag lyssnade inte eftersom jag hade hört det talet åtskilda gånger.

*

”Stella honey. Du måste vakna” hörde jag någon säga samtidigt som min arm blev skakad, jag slog trött upp ögonen och såg att det nu hade smått börjat mörkna utomhus. Jag vände på huvudet och såg att det var pappa som pratade med mig.

   ”vad?” frågade jag buttert.

   ”du måste byta om nu innan det blir dags för landning” sa han och jag stönade irriterat, men ställde mig upp och drog med mig min väska bort till badrummet.

   Jag öppnade dörren och trängde mig in i det lilla utrymmet, jag började först med kläderna så jag hade det överstökat. Jag drog fram de mörkblåa jeansen och det vita linnet, jag drog på mig dem innan jag tog fram den randiga koftan och satte sedan på mig ett silvrigt halsband med ett turkost smycke. När jag var klar tog jag fram alla mina burkar och sminkväska, jag la först på lös huden runt näsan innan jag la in kontaktlinserna och stoppade burkarna i väskan igen.

   Jag blinkade några gånger för att vänja mina ögon innan jag sminkade mitt ansikte, när jag var nöjd log jag och stoppade sminkväskan tillbaka i väskan. Jag drog igen dragkedjan på väskan och drog tillslut ur tofsen ur håret och det föll ner runt mitt ansikte och ner över ryggen. Jag drog upp luvan över huvudet för att igen skulle känna igen mig och gick sedan tillbaka till min plats.

   Planet gick en halvtimme senare nerför landning och vi fick tillslut gå av, jag gick genom flygplatsen och hade nu mött upp Maggie och Houston som glatt hälsade på mig men jag gav dem bara ett tunt leende. Jag hörde hur de diskuterade över mitt beteende bakom mig men jag orkade inte bry mig, jag nådde dörren och blixtarna började direkt hagla över oss.

   ”MELODY!” Nu var det dags igen…

TITTA! jag fick upp ett i alla fall, hope u are happy!? ;D blev dessutom ett riktigt låååångt ett! vad tror ni händer nu mellan Stella o Dimtri?? vad var hans hinder?? vad tycks?? kommentera! :)

PREVIOUS:   Jag satte på mig ett par gråa jeans tillsammans med ett spets linne som man såg den svarta bh:n genom, jag drog på mig en grön jacka och knöt på mig ett par svarta klackar. Jag borstade snabbt genom mitt hår och såg till att alla mina ansiktstillägg låg som det skulle efter natten och bytte från mina nattlinser till mina linser som jag brukade använda på dagen.

   ”klar?” pappa stack in huvudet genom dörren och log mot mig.

   ”klar” svarade jag och log tillbaka. Tillsammans med Houston och mamma och pappa gick vi av bussen för att ta oss till en svart bil som i sin tur skulle skjutsa oss till flygplatsen.

Jag stod i flygplanets lilla badrum och såg på mitt ansikte innan jag försiktigt drog av näshuden och plötsligt kändes det väldigt naket och kallt runt näsan. Jag la den i en speciell burk och ställde den sedan på handfatet, jag spärrade upp ena ögat med hjälp av fingrarna och tog ur mina bruna linser. Jag stoppade dem i en annan burk och ställde den bredvid den andra, sedan tog jag fram smink borttagningsmedel och tog först bort allt smink i hela ansiktet innan jag fick av mig lös ögonfransarna.

   Eftersom jag hade använt dem den närmaste veckan slängde jag dem i den lilla papperskorgen under handfatet och såg nu på mitt bleka och nakna ansikte. Jag log svagt mot mig själv i spegeln innan jag stoppade ner alla burkar och annat i väskan. Sedan drog jag fram nya kläder som bestod utav ett par slappare jeans, ett blått linne och en svart munkjacka.

   Snabbt drog jag på mig kläderna och stoppade de andra i väskan, jag tog tag i en svart tofs och satte upp det långa håret i en bulle på huvudet. Jag kollade en extra gång på mig själv i spegeln för att se till så jag inte hade glömt något innan jag öppnade dörren för att sedan ta mig till platsen bredvid pappa igen.

   Jag satte upp min väska på hyllan igen och tittade sedan ner på mina föräldrar som sov mot varandra, jag log roat och satte mig ner på min plats. Jag tog tag i mina hörlurar och satte in dem i öronen och klickade på ”play”.

Ariana Grandes nya låt ”Put Your Hearts Up” startades och ett leende spred sig i mitt ansikte. Jag hade träffat henne några gånger på awards och andra ställen, super söt och snäll tjej. Jag blundade och lutade mig mot pappa för att sova resten av resan till LA.

*

Jag vaknade av att min arm skakades och jag slog förvirrat upp ögonen. Pappa stod över mig och rörde på munnen, jag tittade förvirrat på honom och undrade varför han bara mimade. Sedan märkte jag musiken som pumpades in i mina öron, fort drog jag ur hörluren och hörde slutet av pappas mening.

   ”… i LA” sa han och såg ner på mig.

   ”vad?” frågade jag.

   ”det är dags att gå av, vi är framme i LA” upprepade han och jag nickade förstående och ställde mig fort upp. Jag drog ner min väska och satte axelbandet på axeln innan jag tittade under min stol och i nät fickan för att titta så jag hade allt med mig.

   Jag gick sedan längst korridoren och bort mot utgången, tillsammans med mamma och pappa tog vi oss genom flygplatsen och ut till parkeringen. Jag log lättat över att jag kunde vara Stella Olsen ibland och slippa de jobbiga paparazzoerna. Pappa fick tag i en taxi och vi hoppade in. Jag satt och tittade ut genom fönstret och såg de stora, vita bokstäverna bredvid gatan, ”LAX” svischa förbi utanför och log stort. Home!

*

Vi rullade in på våran gata och jag rullade fort ner rutan och kände den svala vinden mot mitt ansikte. Jag log stort igen, ingen plats som hemma eller hur?

"no place like home, right?"

   Bilen stannade och jag klev snabbt ur och började gå mot dörren medan pappa betalade chauffören, efter mig kom mamma med raska steg. Hon låste upp dörren och vi möttes av tystnad och mörker, eller så mörkt det kunde vara kl. 3 på dagen. Jag tog fort av mig skorna och sprang nästan upp till mitt rum och slängde mig på sängen.

”åh, jag har saknat dig!” utbrast jag högt och skrattade åt mig själv. Jag rullade runt och gosade ner mitt ansikte i en utav prydnadskuddarna i sängen. Resten av kvällen höll jag till i mitt rum tillsammans med min dator och kollade runt men tittade också på film. Jag somnade sent med datorn fortfarande igång.

*

”förbaskade jävla sol” stönade jag fram när jag vaknade på morgonen av solstrålarna som sken in genom mitt fönster. Jag förbannade mig själv för att jag inte hade dragit ner mina rullgardiner och tryckte trött en kudde över mitt ansikte. Jag suckade högt när jag var för pigg för att somna om och satte mig upp i sängen. I mina små hot pants trippade jag bort till badrummet för att gå på toa innan jag gick ner till köket. Jag möttes av ett tomt kök och hittade en lapp på diskbänken.

   ”god morgon gumman! Pappa och jag behövde åka och handla mat eftersom hela köket i stort sett är tomt. Men vi kommer kanske tillbaka innan du har vaknat, annars ses vi när vi kommer tillbaka. Puss och kram mamma”

   Jag log åt mammas meddelande men suckade sedan när det gick upp för mig att det inte fanns någon mat. Uttråkat gick jag bort till vardagsrummet för att se på tv tills det kom tillbaka. Jag slog på och MTV var på, Rihannas gamla låt ”Pon De Replay” visades och jag diggade gillande till musiken. Jag ställde mig upp i soffan och dansade loss till musiken, jag älskade att rocka loss när jag var ensam hemma. Jag hoppade ner från soffan och dansade runt bordet, jag sjöng med Rihanna och svängde med höfterna.

   ”hon är vaken!” utbrast en röst och jag stannade tvärt i mitt dansande, jag vände mig om och såg mamma och pappa stående med matkassar bredvid sig. Om jag blev ”tagen på bar gärning” burkade jag oftast bara sätta mig ner eller rodna men nu fortsatte jag bara och dansade istället fram till dem. Jag hörde skratt från min pappa innan han gick in i köket, jag log och viftade med håret.

   ”hjärtat, hjälper du till med matvarorna?” frågade mamma och jag slutade nu dansa och gick fram till henne. Jag tog ena kassen och följde efter pappa in i köket.

   ”jaha, vad ska du hitta på idag då?” frågade mamma när vi satt vid bordet efter att gjort en mega stor frukost med ägg, pannkakor, juice, toast, te och mer.

   ”ehm… jag ska nog träffa Dimitri. Blir dock en liten överraskning för honom, han vet inte att jag är hemma” svarade jag och stoppade in en pannkaks bit i munnen.

   ”ja, det är tur för dig att han inte vet. Annars hade du behövt berätta om hela sängincidenten” påpekade han och pekade på mig med sin gaffel.

   ”men det är inget!” utbrast jag och visste att han också syftade på relationen mellan mig och Justin. Eller? Hörde jag i mitt huvud. TÄNK PÅ DIMITRI!

   Jag åt upp min frukost innan jag sprang upp till mitt rum igen, jag tittade snabbt ut genom fönstret och bestämde mig fort för en klänning. Jag drog ut en vit klänning med svarta blommor, den hade långa armar och gick till en bit ovanför knäna. Jag satte upp mitt hår med en klämma men låt lite lugg vara utsläppt och granskade sedan mig själv i spegeln.

   Jag skuttade sedan nerför trappan och ut i hallen, jag satte på mig ett par pilotglasögon och ett par svarta skor innan jag drog till mig en ljusgrå väska. Jag ropade hejdå in i huset innan jag öppnade dörren och försvann ut i värmen.

   Jag log glatt mot solen och gick nerför uppfarten och ut på gatan, jag gick längst gatan och bort mot Dimitris område. Jag kom till hans lägenhetsområde och tog mig bort till rätt port, jag knappade in koden och gick upp till andra våningen. Jag plingade på hans dörr och log förväntansfullt. Låset rasslade i dörren innan den öppnades, en trött Dimitri i mjukisbyxor och rufsigt hår öppnade dörren samtidigt som han gnuggade sig i ögonen.

   ”hey babe!” sa jag glatt och väntade på hans reaktion. Han lät sina armar falla till sidan och stirrade på mig.

   ”Stella?” frågade han och jag tyckte jag hörde en panikslagen ton i hans röst.

blev ett fint mellankapitel. men vad tror ni det är med Dimitri?? ;) vad tycks?? kommentera! ♥

   Varför skulle jag alltid trassla till allt för mig? Hela tiden! Att gå och förälska sig i sin duett partner var aldrig bra, precis det jag hade gjort… G.R.E.A.T!

Från @melodygold:

”on our way to Florida. Who is ready to rock?” Skrev jag och skickade iväg.

   ”Tonight” med Enrique Iglesias pumpades genom mina hörlurar och jag nynnande med i melodin.

   ”Here’s the situation, been to every nation

Nobody’s ever made me feel like you do, you know my motivation

Given my reputation, please excuse me

I don’t mean to be rude but, tonight I’m fucking you

Oh you know, that tonight I’m fucking you

Oh you know, that tonight I’m fucking you”

   Jag svängde lite från sida till sida medan jag sjöng och scrollade på datorn. 

   ”tja, jag är på” sa en röst som lyckades tränga genom ljudet av musiken och in i mina öron. Jag vände mig skrämt mot Justin som flinade roat mot mig.

   ”vad?” frågade jag dumt och tog ut ena hörluren ur örat.

   ”jag är på” upprepade han och gick fram till mig i soffan, han slog sig ner bredvid mig och tittade på mig med sina oemotståndliga bruna ögon. Jag skrattade och slog honom lamt på armen.

   ”fortsätt drömma” svarade jag. Var han seriös eller? Jag fortsatte lyssna på musiken men kände mig otroligt iakttagen och sneglade på Justin bredvid mig. Mycket riktigt satt han och i stort sett stirrade på mig, jag stönade. ”Justin, sluta!” 

   ”vad?” frågade han skrattande.

   ”dina blickar ger mig kalla kårar” svarade jag och blundade samtidigt som jag nynnade med i låten. Varför dessa blickar hela tiden? Han hade hållit på så sen vi kom tillbaka från talkshowen igår. Vad hände? Jag hade vaknat i morse precis som alla andra morgnar i Justins säng och kom på honom med att stirra på mig när jag sov med ett svagt leende på läpparna. Men han hade bara nonchalerat det min blick och sagt god morgon som om ingenting var konstigt.

   Jag tittade ut genom fönstret och ut på grönskan som svischade förbi utanför. En bild av Dimitris ansikte kom upp på min näthinna och jag önskade ännu en gång att han var här och jag kunde sova med honom istället. Då hade kanske inte alla fått misstankar om att det kanske var något på gång mellan ”det gulliga duettparet”.

   För det vill jag ju inte! Jag hade ju Dimitri! Eller hur Stella!? För du vill inte vara med Justin på det viset, Justin är en bra kompis som är bra på att sjunga och är den ända andra personen här som är i din ålder! Eller hur!?

   Jag sneglade på Justin bredvid mig och såg att han nu tittade ut genom fönstret. Det starka ljuset speglades i hans ögon och jag kände hur jag smälte, jag klarar inte av killar med så fina ögon. De kan få mig att göra i stort sett vad som helst. Och jag hatade mig själv för det! Sluta fantisera Stella, du vill inte ha Justin! Men… NEJ! Inga men, sluta!

   Jag sneglade på honom igen och den här gången vred han sitt huvud och hans bruna blick såg in i min. Jag hade tänkt vända bort huvudet men fann mig själv paralyserad, jag kunde inte vända bort blicken eller vrida på huvudet. Jag var fast. Någon hjälp mig! Snälla! Som om någon hade hört mig tillkallade Alfredo vår uppmärksamhet och jag vände tacksamt blicken mot honom.

   ”är ni hungriga?” frågade han och pekade menande på McDonalds som vi precis parkerade vid.

   Justin nickade och reste sig från soffan, min blick följde hans steg bort mot Alfredo innan de försvann in i bussen. Jag andades ut och slängde mig bak mot soffryggen och spärrade upp ögonen i chock över mitt eget beteende. Vad är det med mig?

*

Vi hade alla fått våran mat och vi satt nu utspritt i allrummet medan bussen rullade mot Florida igen. Jag satt tankspridd och åt på mina pommes frites medan jag nynnade på någon melodi som jag inte kände igen. Justin som satt bredvid Alfredo skrattade roat åt något Alfredo måste ha sagt och jag kände hur jag själv log där jag satt nere på golvet vid soffan.

   Jag hörde hur min mobil vibrerade uppe i soffan och fort slängde jag mig på den, jag fick tag i den innan jag föll till golvet igen och jag log triumferande. Jag hörde skratt ifrån bordet men ignorerade det.

Från Paige: 

”hej babe! Hur funkar allt? Hur går det med sömnen? :*” Jag log åt Paiges sms och saknade henne mer än någonsin.

Till Paige: 

”it’s sunshine in paradise. Hahaha, nej men allt är bra. Sover fortfarande hos Justin. -.- jag vet inte vad mitt problem är, har till och med knutit fast mig i sängen med hjälp av ett lakan och det funkade ju jättebra… eller inte!”

Från Paige: 

”hahaha! Har jag berättat hur söt du är? <3 åh, btw jag ska åka till min farmor i Brasilien när du kommer och hälsar på innan ni åker iväg till Europa! :( Men jag måste komma och hälsa på dig senare!” 

   Jag kände direkt hur mitt humör sjönk och jag tittade förkrossat på mobilskärmen. Skulle hon inte vara där!?

Till Paige: 

”VAH!? NEJ! Jag som såg fram emot att få träffa dig igen! :( och det är klart du ska komma med senare!” Jag tittade sorgset ner på de pommes som var kvar och stoppade dem trött i munnen medan jag väntade på svar.

Från Paige: 

”ja! Men jag kan inte skriva mer nu, måste packa”

*

Jag gick ut på den stora scenen och möttes som alla andra konserter utav havet av människor och de små blinkade lamporna tillsammans med deras öronbedövande skrik som jag som tur var skyddades ifrån utav mina öronproppar.

   ”hur mår Florida ikväll!?” skrek jag medan introt fortfarande spelade och publiken skrek ännu högre. Jag log och började sjunga på mitt parti, refrängen var över och Justin gjorde entré bakom mig. Jag vände mig om och möttes av hans mjuka blick, jag log och började ta mig mot mitten av scenen.

   Han mötte mig på halva vägen och som alla andra gånger tog han ett tag om min midja och drog mig intill sig. Publiken skrek högre och jag höjde armen för att sjunga in i micken. Jag såg in hans bruna, nu nästan svarta ögon och fick helt plötsligt svårt att komma ihåg texten till låten men lyckades ta mig fram till refrängen. Jag förvånades över hur lätt jag hade kunnat tappa allt, hur ett par ögon fick mig att glömma allt. 

   Något förvirrad gick jag av scenen och gav frånvarande min mick till närmaste person som tog emot den. Jag gick längst korridoren och bort mot mitt omklädningsrum, fort stängde jag dörren om mig och lutade mig mot dörren.

   Vad är det som händer!? Började få känslor för den sjungande… snyggingen där ute på scenen? Oh nej! Det här är inte bra! Inte bra alls! Tänk på Dimitri, tänk på Dimitri! Justin hade verkligen jättefina ögon och ett gulligt leende, TÄNK PÅ DIMITRI! Det väl fixade håret som jag gillade så mycket och hans vänliga beteende gentemot människor, TÄNK PÅ DIMITRI! Goddamnit!

*

Jag sträckte på mig i sängen och log morgontrött, mina fingertoppar stötte emot hud och jag kände hur mitt leende rann av mitt ansikte. Jag suckade irriterat och öppnade ögonen, bredvid mig låg Justin och sov fridfullt. Jag hävde mig upp på armbågarna och lät blicken svepa genom rummet och suckade återigen.

   Jag lät mig själv falla ner i sängen igen och vände huvudet mot Justin som fortfarande sov. Jag granskade hans sovande ansikte och lät min blick smeka över hans drag och tvingade mig själv att inte sträcka fram handen för att låta fingrarna glida över hans kind. Min blick svepte över hans avslappnade mun, hans långa ögonfransar och stängda ögonlock.

   ”Melody?” frågade en röst och jag ryckte till och vände fort blicken mot dörröppningen där pappa stod.

   ”Stella, gumman. Det är dags att åka” sa han och log mjukt.

   ”jag kommer” viskade jag med hes röst och pappa lämnade rummet igen.

   Jag kastade en sista blick på Justin igen innan jag reste mig från sängen och smög ut ur rummet och in i mitt egna. Där inne hade mamma och pappa packat ihop en liten väska med kläder och annat för de få dagarna som vi skulle spendera hemma.

   Jag satte på mig ett par gråa jeans tillsammans med ett spets linne som man såg den svarta bh:n genom, jag drog på mig en grön jacka och knöt på mig ett par svarta klackar. Jag borstade snabbt genom mitt hår och såg till att alla mina ansiktstillägg låg som det skulle efter natten och bytte från mina nattlinser till mina linser som jag brukade använda på dagen.

   ”klar?” pappa stack in huvudet genom dörren och log mot mig.

   ”klar” svarade jag och log tillbaka. Tillsammans med Houston och mamma och pappa gick vi av bussen för att ta oss till en svart bil som i sin tur skulle skjutsa oss till flygplatsen.

vad tycks?? kommentera! ♥

   Med dem tankarna snurrandes i mitt huvud gled jag tillbaka in i sömnen.

Jag spände armarna och något trycktes hårdare mot min bröstkorg, jag rynkade pannan och la också märke till håret vid min nacke samt armarna runt min midja. Jag öppnade ögonen och fann mig själv liggandes på sidan, tätt intill mig låg Melody med sina armar om mig. Hennes huvud låg tryckte mot min bröstkorg och hon anades djupt och lugnt. 

   Jag log och tryckte henne ännu lite närmre, jag hörde steg utanför och slöt fort ögonen igen. Dörren till rummet öppnades försiktigt och in kom någon. "Daniel, jag hittade henne" viskade Kenny med en låg röst. Andra fotsteg närmre sig och snart hörde jag ett låg skratt.

   "är jag så farlig att sova med?" frågade han och Kenny skrattade svagt. 

   "har ingen aning, jag hör då ingenting" svarade Kenny. 

   "hm... ska de få sova eller?" frågade Daniel. 

   "jag tror de kan behöva all sömn de kan få. Ju längre in i turnén vi kommer ju tröttare kommer de bli" svarade Kenny och snart hördes steg som försvann bortåt. Jag öppnade försiktigt ögonen igen och suckade svagt. I min famn vände Melody på sig lite och jag tittade ner på hennes sovande ansikte.

   Vi hade nu lämnat Atlanta bakom oss och var på väg till New York, där vi även skulle stanna för att göra några talkshows och radiointervjuer innan vi tog oss vidare ner till Florida. Innan vi flög vidare till Europa. Melody rörde ännu en gång på sig innan hon mumlade något ohörbart och jag såg roat ner på henne. Hennes ögonlock fladdrade till och hennes bruna ögon såg in i mina. Hon såg tillbaka in i mina ögon ett ögonblick innan hon förvirrat satte sig upp i sängen, hennes grepp om min midja lossnade medan mitt slappa grepp återstod.

   ”vad är klockan?” frågade hon hest. Jag släppte mitt grepp om henne och sträckte mig efter min telefon på bordet.

   ”11.03” svarade jag och hon sträckte upp armarna i luften och stönade svagt, sedan vände hon sig mot mig och log tunt.

   ”he he, ehm…” sa hon sedan när hon såg hur nära vi låg och flyttade sig fort bort till kanten av sängen. Jag såg något besviket efter henne men hon såg inte min blick, tacka gud!

*

”Justin, Melody! Dejtar ni?” ”MELODY! VI ÄLSKAR DIG!” ”Justin, hur är det att vara på turné?”

   Frågor och fansens skrik gjorde mig nästa döv på den lilla promenaden fram till byggnaden, jag vinkade till mina fans och hann skriva några autografer på vägen och jag såg i ögonvrån hur Melody, med Houston bredvid sig, hade ett kort samtal med ett utav sina fans. Tjejen strålade som solen och svarade ivrigt på Melodys frågor, Kenny böjde sig fram och berättade att vi behövde ta oss in nu så jag gick den lilla biten fram till Melody och satte min hand på hennes axel. Hon vände sig mot mig och fanet framför henne sken omöjligt ännu mer när hon fick syn på mig.

   ”det är dags att gå in!” ropade jag över skriken, Melody nickade som svar och sa hejdå till tjejen. Vi tog oss in genom glasdörrarna och möttes av den stora lobbyn och en kvinna med en skrivbricka i famnen kom fram till oss.

   ”hej, kom jag ska visa er till studion” hälsade hon och vände sedan på klacken och började gå bortåt, vi började följa efter henne och hon stannade glatt vid en dörr. Vi knackade på och det öppnades av en annan kvinna, hon hälsade och vi gick in i ett litet rum som hade fåtöljer och soffor, på väggen satt ett stort fönster där man såg in till studion. Jag och Melody gick tillsammans med kvinnan som hade presenterats sig som Chelsea in i rummet med alla datorer, bordet och mickarna. Vi satte oss i en varsin stol och hälsade på killarna som också var med i radio programmet, Pablo och Nick. Vi fick ett par varsina hörlurar att sätta på oss innan programmet startade.

   ”okej, vi är tillbaka här på radio 97.2 och har med oss inga mindre än Justin Bieber och Melody Gold!” sa mannen vid namn Pablo i sin mick och jag och Melody sa ett varsitt ”hej” i våra mickar.

   ”så! Hur har ni haft det? Vi vet att ni har börjat Justins turné ”My World” och har hunnit spela lite i USA” fortsatte Pablo.

   ”jag har haft det grymt, vi har bara hunnit göra några få konserter och fansen energi har varit fantastiskt. Det har varit underbart att få sjunga för dem, jag hoppas att de är nöjda” sa jag i min mick och log stort. Pablo nickade glatt och vände blicken mot Melody.

   ”det har varit fantastiskt att få chansen att vara med på turnén-” började hon.

   ”ja, hur kom ni två i kontakt med varandra?” avbröt Chelsea.

   ”ehm… jag fick ett telefonsamtal från min manager, Maggie, som sa att… Jag fick faktiskt inte veta vem som var intresserad av att göra en duett med mig och det hela var verkligen frustrerande. Tills den dagen vi skulle träffas och vi möts genom att den där skrämde mig nästan till hjärtattack” sa Melody och kastade en irriterad blick på mig. Jag skrattade roat åt minnet och Pablo, Nick och Chelsea stämde in. ”sen fick jag höra låten och jag tillsammans med mitt crew bestämde oss för att göra det. Både för att det vore en bra utveckling för mig som artist att göra något som detta och dessutom så är det inte varje dag man spelar in en duett med den store Justin Bieber” fortsatte Melody och det var nästan på gränsen att jag rodnade över hennes ord.

   ”ja, men fortsätter du att göra dina konserter eller har du lagt ner dina egna för tillfället?” frågade Nick.

   ”nej, jag kommer göra några då och då för att mina fans inte ska glömma bort mig. Men annars kommer de kunna se mig på varje konsert med Justin” svarade Melody och log.

   ”glömma dig kommer de knappast att göra” mumlade Pablo roat och Melody skrattade.

   ”så Justin, varför just Melody?” frågade Chelsea nyfiket.

   ”ehm… Det var faktiskt jag som kom med idén eftersom jag har sett vad hon har gjort och hört hennes fantastiska röst” svarade jag och såg på Melody som hade fått en aning rosa ton på kinderna. ”och dessutom är hon i min ålder och låten är en kärleksballad och tja…” fortsatte jag och de skrattade.

   ”yeah man!” utbrast Nick och flinade.

   ”ja, vi har sett klipp från fans som har filmat från konserten och sett era framträdanden med din, eran låt 'Overboard' och jag måste säga att ni är riktigt...” sa Chelsea och verkade leta efter rätt ord.

   ”ja, jag vet!” svarade Melody fort och de skrattade. ”men allt är en del av showen” la hon till med ett leende.

   ”så det är inge kärleksdrama mellan er två då?” frågade Nick.

   Melody skrattade roat. ”nej, vi har precis börjat umgås och vi har redan blivit bra vänner” svarade hon. Jag förvånades över den svaga smärtan som uppstod i min maggrop utav hennes ord, kom igen Justin!

    ”får se hur länge det tar innan rubriker exploderar med erat kärleksliv och jag skulle inte bli förvånad om hot kommer att hämna i din inkorg snart” sa Pablo och tittade menande på Melody.

   ”hat kommer alltid komma, men det är något man får räkna med. Men jag har dock hört talas om hot som Justins tidigare flickvänner har fått utstå med och jag kan inte hindra mig själv för att känna mig en aning oroad. Jag menar bara man tar en bild eller säger något om honom sätter de här tonårstjejerna klorna i en och hotar att de ska döda en. Men som sagt, jag har fått hot om att folk vill se mig död förut så…” sa Melody och ryckte på axlarna. ”det kommer i kändispaketet” sa hon och skrattade.

*

Intervjun hade fortsatt i ungefär samma stil, de hade frågat lite vart vi skulle åka, om våra olika uppväxter och lite om vad fans och media har sagt på senaste tiden.

   ”de var trevliga” sa Melody i bilen när vi var på väg till en talkshow. Jag nickade instämmande.

   ”ja, inte så himla… dryga och överdrivet nyfikna” sa jag och hon nickade.

   ”jag måste faktiskt erkänna att jag är något oroad över dina fans” sa hon sedan och tittade sorgset på mig.

   ”ja, jag vet vad som har hänt förut” mumlade jag. ”men det är bara att ignorera så gott det går och klistra på ett leende” sa jag och hon nickade svagt.

   Jag granskade hennes ögon och ansikte som tittade ut genom bilfönstret, jag ville inte att hon skulle knäckas under mina fans hot om saker som de aldrig skulle göra men kunde lätt säga. Jag ville att hon skulle slippa allt det där, vi artister fick redan tillräckligt med hat från andra människor så det räckte och blev över. Nej, jag ville att hon skulle slippa det. Jag bryr mig för mycket om henne för att förlora henne, jag tänkte över det som Pablo pratade om i studion.

   Vårat ”kärleksliv” som säkert precis som han sa snart skulle få stora rubriker i tidningarna. Men kommer det vara något förhållande bakom masken att dölja eller kommer det vara ren sanning när vi kommer att förneka allt. Vill jag ha något att dölja med den här tjejen? Med den här underbara och otroligt vackra tjejen.

   Jag kastade återigen en blick på Melodys ansikte och kände nästan hur jag smälte inombords, hon var så… rar, snäll, vacker, perfekt. Men vad skulle hon vilja? Ha sanning bakom allt? Och återigen vad ville jag?

*

Återigen satt vi i bilen men nu på väg tillbaka till bussarna efter en talkshow med David Letterman. Han hade glatt pratat om turnén och vår låt, sedan hade det glidit in på vårat ”förhållande” och jag kunde inte undgå att känna den där smärtan i maggropen igen. Jag suckade och gick bort till mitt rum för att falla ner på sängens mjuka madrass.

   Varför skulle jag alltid trassla till allt för mig? Hela tiden! Att gå och förälska sig i sin duett partner var aldrig bra, precis det jag hade gjort… G.R.E.A.T!

   ”jeez” mumlade jag och gick in under scenen för att ta mig bort till plattformen som skulle hissa upp mig till scenen. Alfredo gick skrattande efter mig.

Love Me by Justin Bieber

   Ovanför uppe på scenen startades de en aning otäcka ljuden vilket betydde att det snart var det dags för nedräkningen och röken att singla ut på scengolvet. Jag kröp ihop på den lilla plattformen och Scooter gav mig tummen upp eftersom inget annat skulle jag kunna höra. Jag gav honom ett leende och en egen tumme upp. Ett vitt, starkt sken lös upp där ovanför och jag förstod att nu var det dags att halv ställa sig upp, de gröna ”lasern” lös och jag kände hur ett stort leende lös upp i mitt ansikte. It’s showtime!

   ”Love Me” började spelas och plattformen hissades upp, jag försvann utom synhåll för Scooter och resten och jag ställde mig i den posen som jag alltid hade. Den stora metall bollen lyftes från marken och låten pausades för ett ögonblick, publiken skrek och kvar stod jag på scenen. Röken började försvinna och låten började samtidigt som jag började stampa på stället tillsammans med bakgrundsdansarna som kom ut på scenen.

*

   Jag sprang backstage och skyndade mig för att byta om till den svarta outfiten, jag tackade gud för att jag redan hade på mig de svarta jeansen och den svarta tröjan så jag bara behövde dra på mig den svarta västen och sätta på mig de svarta skorna. Jag gav mig själv en snabb blick i spegeln innan jag satte den lila kepsen bak och fram på huvudet.

   Jag gick med snabba steg tillbaka mot scenen och fann att Melody hade sjungit lite mer än hälften utav hennes vers innan det var min tur att göra entré igen. Jag ställde mig vid draperiet och väntade.

   ”Never understand you when you say, wanting me to meet you halfway

Felt like I was doing my part, get bringing your coming up short

Funny how things change cause now I see”

   Jag nådde fram till kanten av scenen och vände mig sedan mot Melody som stod en bit bort till vänster på scenen, hon log gulligt mot mig när våra blickar möttes och helt plötsligt fick jag en aning svårt att koncentrera mig på texten till låten. Hennes ögon glittrade i ljusen från spotlighten och hennes söta leende var otroligt smittsamt, med långsamma steg gick jag emot henne och fortsatte på min del.

   Jag kom så nära att jag kunde gripa tag i henne och dra henne intill mig, hennes blick mötte min medan jag sjöng. Melody lyfte sin arm för att sjunga refrängen tillsammans med mig. Hennes vackra röst smälte ihop tillsammans med min och skapade magi, hennes fingertoppar gled över min arm och jag kände till min förvåning hur hela armen fick gåshud.

   Vad är det som händer? Skrek det i huvudet på mig samtidigt som jag såg in i hennes ögon igen. Alla Alfredos kommentarer måste ha krupit under huden på mig och in i min hjärna. Påverkat mina ögon till att se allt från ett helt annat perspektiv. Se skönheten som strålade från henne, glädjen och energin som hon smittade sin omgivning med.

   Låten gick mot sitt slut och Melody log stort bakom micken, jag kände hur jag stirrade på henne och kunde inte förmå mig själv att le tillbaka. Jag såg hur en liten rynka bildades i hennes panna och hon såg undrande tillbaka in i mina ögon. 

   Vakna Justin! Skrek jag till mig själv och ryckte till och log hastigt tillbaka mot henne. Hon gav publiken ett hejdå och en vink innan hon försvann backstage och jag blev ensam kvar på scenen.

*

Med trötta steg styrde jag mig själv genom korridorerna som sedan ledde mig bort till en dörr som ledde ut till inhägnaden där bussarna var parkerade. Jag öppnade dörren och träffades av fans höga skrik, som vanligt samlades ett par hundra utanför stängslen för att se mig gå från byggnaden till min buss. Jag log stort och vinkade till dem medan jag gick bort till rätt buss. Jag tryckte på knappen som öppnade dörren och gav fansen en sista vink innan jag gick uppför den lilla trappan. I allrummet satt mamma i soffan tillsammans med Scooter och Daniel, vid bordet satt Melodys mamma - Christina tillsammans med Alfredo och Houston.

   ”få dem att vara tysta!” hörde jag en gnällig röst säga innan Melody kom ut genom badrumsdörren. Hon hade sitt långa hår utsläppt längs ryggen och på sig hade ett par mjukisbyxor och ett linne.

   Hennes pappa skrattade åt henne och hon gav honom en irriterad blick, jag log roat och klev in i bussen med Kenny efter mig. Melody gick muttrande in i sitt lilla rum och jag gick bort mot mitt egna, där inne föll jag extremt trött ihop på sängen och suckade högt. Jag drog av mig tröjan och kröp ner under täcket innan jag somnade.

*

Ett högt brak fick mig att vakna och sätta mig käpp rätt upp i sängen. ”vad fan!” hörde jag någon stans i rummet, jag kröp fram till det lilla bordet och tände lampan. Rummet lös upp av det svaga skenet och jag fann Melody i en hög på golvet.

   ”hm, det är alltså så här det går till” sa hon och ställde sig upp. ”vad är klockan?” frågade hon sedan mig och riktade blicken mot mig i sängen. Förvirrat tog jag tag i min mobil och tryckte på den runda knappen för att den skulle vakna, 2:32 visade klockan.

   ”den är 2:32” svarade jag.

   ”brukar jag gå såhär tidigt?” frågade hon, mest till sig själv. Jag skrattade åt henne och undrade om hon alltid var såhär pigg på natten.

   ”ska du gå tillbaka eller sova här?” frågade jag sedan och gnuggade mig i ögonen samtidigt som jag gäspade.

   ”ehm... är det okej om jag sover här? Du ska höra, eller nej. Du ska inte höra min pappa” sa hon.

   ”visst” svarade jag roat och drog bort täcket från hälften av sängen, hon gick med ett ursäktande leende fram till sängen och la sig ner.

   ”skönt, tyst och mjukt!” sa hon innan jag sträckte mig efter lampknappen.

   ”god natt Melody” sa jag och la mig till rätta i sängen.

   ”god natt Justin” svarade hon och jag hörde hur hon gäspade.

   Jag blundade mig kände mig helt plötsligt klar vaken, jag öppnade ögonen igen och vände huvudet mot Melody som jag bara såg konturerna av. Hennes bröstkorg lyftes i takt med hennes lugna andetag och min blick vandrade upp till hennes ansikte som jag började skymta i mörkret.

   Hennes ögonlock var slutna och munnen får sitt avslappna drag, jag höjde handen för att dra mitt finger längst hennes kind men stoppade mig själv någon centimeter från hennes hud. Hon kanske vaknade? Vad skulle hon säga då? Skrika på mig? Bli arg?

   Jag sänkte handen igen och kände en liten sorg sprida sig i min maggrop, hade jag verkligen gått och förälskat mig i någon på så kort tid? Visst, Melody var underbar på så många sätt och jag tyckte inte illa om henne. But still… Om jag gjorde det, vad tyckte hon om mig då? Hon drog sig ju till min säng… men kan ju också bero på att jag sover längst in i bussen… men hennes blickar och leenden… de betydde säkert ingenting. Bara jag som helt plötsligt börjar inbilla mig massa saker, damn you Alfredo!

   Med dem tankarna snurrandes i mitt huvud gled jag tillbaka in i sömnen.

Jag andades in sommarluften och log glatt mot solen, let’s rock this city!

"har du några syskon?" frågade tjejen med tindrande ögon. 

   "ja, jag har en lillebror och en lillasyster" svarade Justin och fortsatte sedan till nästa tjej, han hade svarat på en massa frågor som tjejerna kom med och jag log roat åt en del svar.

   Frågan "vill du gifta dig med mig?" och "varför är du så snygg?" hade kommit x antal gånger och jag kunde inget annat än skratta åt dem. Fansen är alltid lika gulliga och stöttande för en, det var verkligen helt otroligt hur mycket en del fans avgudade en. Man var deras allt, deras förebild, deras idol, en del älskade en till och med mer än vad de älskade sin egen familj. Vilket jag inte riktigt förstod mig på, jag såg också upp till en del artister eller skådespelare men aldrig att jag skulle göra mer för dem än för min familj. Nej, min familj var mitt allt, de var mina förebilder och idoler. Mamma och pappa som har följt med mig på allt sedan min karriär startade, de som har stöttat mig i alla beslut jag tog och älskade mig för mina brister och misstag. 
   "varför har du inga tjejer som bakgrundsdansare?" frågan fick mig att ryckas ur mina tankar och jag vände min uppmärksamhet till Justin och väntade på svaret. 
   "vill ju inte göra någon utav er avundsjuka" svarade han och gav tjejerna ett bländande leende och de tjöt glatt. Jag himlade med ögonen och fnös, Marwin, Justins ena bakgrundsdansare, skrattade och jag gav honom ett leende. 
   "vilken är din favorit artist?" frågade en tjej med långt blont hår och gråa ögon. 
   "Michael Jackson" svarade han utan att tveka och jag log, där hade vi något gemensamt!

   ”vart ser du dig själv om fem år?”

   ”ehm… förhoppningsvis fortsätter att leva som jag gör idag” svarade han och kliade sig i nacken.

*

”Melody skulle du vilja sjunga en låt innan konserten?” frågade Scooter där han stod lutad mot dörrkarmen.

   ”är de andra förbanden sjuka?” frågade jag förvånat.

   ”nej, nej” sa han och skakade på huvudet. ”men jag tänkte… om du ville” sa han och log.

   ”visst!” sa jag sedan med ett stort leende på läpparna. Han nickade glatt och vände sedan om för att gå igen, jag vände mig mot spegeln och gjorde ett typiskt tjej tjut. Fort gick jag ur rummet för att leta reda på mamma, jag fann henne i ett utav samlingsrummen och jag gick snabbt fram till henne.

   ”mamma, har vi några utav mina scenkläder tillgängliga?” frågade jag henne och hon såg upp på mig från tidningen hon hade i knät.

   ”ja, din svarta klänning hänger i ditt omklädningsrum” svarade hon förvirrat.

   ”nej! Nej!” sa jag snabbt och viftade med handen. ”jag menar till mina egna konserter” förtydligade jag.

   ”jag tror vi har något klädesplagg” svarade hon osäkert. ”varför undrar du?” frågade hon sedan.

   ”Scooter sa att jag kunde få sjunga innan konserten börjar. Du vet som förband gör” sa jag glatt och mamma log vänligt tillbaka.

   ”vad roligt” hon reste sig från soffan. ”vi får leta reda på Maria” fortsatte hon, vi gick längs korridoren och bort mot rummet med alla kläder. Där fann vi en lagom stressad Maria som hängde en massa olika kläder på olika galgar.

   ”hej, Maria” hälsade jag glatt och hennes blick rycktes fort upp och hon log ett stort leende när hon fick syn på oss.

   ”hej, vännen. Hur går det?” frågade hon.

   ”jo, jag undrade om det fanns några kläder för min egen konsert här?” frågade jag.

   ”ja, fast bara ett plagg tror jag” sa hon och hängde galgen hon hade i handen på en utav stängerna och gick sedan bort till en annan och vi hörde gnisslet från metallerna som drogs mot varandra. Hon höll på en stund innan hon kom tillbaka med ett nöjt leende. ”här” sa hon och räckte mig outfiten. Det var en baddräkt som var öppen i sidorna och ryggen men som korsades på magen. Tillsammans med ett par svarta shorts, runt huvudet skulle ett vitt band sitta tillsammans med en snygg fläta.

   Jag log glatt mot Maria och tackade innan jag skyndade mig tillbaka till mitt omklädningsrum för att byta om. Jag satte fort på mig kläderna och fick hjälpa med flätan och sminket, i öronen satte jag ett par guldiga örhängen. Jag drog på mig mina svarta kängor och granskade mig sedan i den långa och breda spegeln, snurrade snabbt runt för att se så allt satt innan jag log stort. Jag tackade alla snälla assisterna innan jag gick ut i korridoren för att ta mig bort till scenen. På vägen mötte jag Justin som höjde på ögonbrynen men log.

   ”nya kläder?” frågade han.

Justins Perspektiv. 

   Melody kom gående i en utav sina mindre kläda outfits och jag kunde inte hjälpa det utan log roat. ”nya kläder?” frågade jag och syftade till vår låt 'Overboard'.

   ”ska upp och sjunga” svarade hon glatt och log stort.

   ”nu?” frågade jag förvirrat.

   ”japp, Scooter frågade om jag ville sjunga en låt innan. Som förband gör” sa hon och jag nickade.

   ”iväg med dig då!” utbrast jag och log mot henne, hon skuttade glatt iväg längst korridoren och jag följde henne med blicken. Innan jag kom på mig själv med att granska hennes rumpa som guppade när hon gick. Alfredo tillkallade sedan min uppmärksamhet inifrån rummet jag varit på väg in i och jag vände genast bort blicken.

   ”Justin!?” ropade han.

   ”vad? Ja” svarade jag förvirrat, han och Kenny skrattade roat från soffan.

   ”vem är snyggningen du stirrar efter?” frågade han retande och kom fort fram till mig, jag hann inte stänga dörren för än han hade stuckit ut huvudet och hunnit se Melody som precis rundade hörnet. Alfredo lutade sig tillbaka och såg menande på mig.

   ”vad?” frågade jag anklagande.

   ”har du gått och förälskat dig i din duettpartner?” frågade Alfredo och höjde ena ögonbrynet.

   ”åh nej” hörde jag Kenny mumla.

   ”nej” svarade jag genast och drog ut på ordet medan jag flackade panikslaget med blicken.

   ”hon må sova i din säng och ni sjunger en kärleksduett tillsammans vilket kan resultera i känslor starkare än på en vänskaplig nivå skapas. Men-” började Alfredo predika.

   ”Alfredo! Det finns inget” avbröt honom jag honom med att säga, han tystnade och gav mig en granskande blick innan han gick tillbaka till Kenny i soffan. ”jag menar… jag tror inte hon…” började jag mumla osäkert.

   ”hon vaddå?” frågade Kenny och höjde på ena ögonbrynet.

   ”nej, inget” svarade jag efter en stund och viftade med handen. Jag tror inte att mina känslor hade blivit starkare i alla fall… visst, jag hade väl flörtat med henne några gånger. Men aldrig i tron om att det skulle leda till något större.

Stellas Perspektiv. 

Party In The USA by Miley Cyrus

   ”are you ready to party in the USA!?” ropade jag i micken samtidigt som jag gick ut på scenen. Jag möttes av tusen små lampor i ett hav av människor tillsammans med ett nu högt skrikande. Jag log och nickade. ”Jag tror ni är det” skrattade jag innan introt till ”Party In The USA” började.

   ”I hopped of the plane at LAX with a dream in my cart again

Welcome to the land of fame excess, am I gonna fit in?

Jumped in the cab, here I am for the first time

Look to my right and I see the Hollywood sign, this is all so crazy

Everybody seems so famous”

   Jag gick runt på den stora scenen och blickade ner på publiken som stod närmast scenen, deras glada och hysteriska ansikten log och skrek upp mot mig. Jag försökte ge dem ett lugnande leende men det fick det endast att reagera starkare.  När refrängen kom gick jag mot mitten där en del utav mina dansare hade samlats.

   ”So I put my hands up, they’re playin my song

The butterflies fly away, I’m nodding my head like, yeah!

Movin my hips like Yeah!”

   Jag rörde mina höfter tillsammans med texten och musiken pumpades genom högtalarna.

   ”Got my hands up, they’re playin my song

They know I’ gonna be okay, yeahhh

It’s a party in the USA! Yeahhh

It’s a party in the USA!”

Justins Perspektiv.

   Jag hade gjort mig klar och hann se slutet av Melodys framträdande uppe på scenen.

   ”So I put my hands up, they’re playin my song

The butterflies fly away, I’m nodding my head like, yeah!

Movin my hips like Yeah!”

   Hennes leende var stort på hennes läppar samtidigt som hon rörde på höfterna i takt med musiken. Någon gjorde en svag vissling i mitt öra och jag vred fort på huvudet. Bredvid mig stod Alfredo med ett flin.

   ”vilken utsikt, huh?” frågade han retfullt och vickade med ögonbrynen.

   ”jaja” svarade jag och himlade med ögonen innan jag vände blicken mot Melody igen som precis hade avslutat. Hon vinkade till publiken innan hon gick av scenen. Jag gick tillsammans med Alfredo bort mot henne medan hon kom nerför trapporna en aning flåsande, hennes pappa tog tag i micken och stängde av den. Hon log brett mot honom.

   ”lycka till!” tjöt hon sedan till mig innan hon gick tillsammans med sin pappa gick bort mot sitt omklädningsrum, ännu en gång följde jag henne med blicken tills hon försvann utom synhåll.

   ”wow, någon har en STOR crush!” överdrev Alfredo bredvid mig och demonstrerade med sina händer genom att göra i stort sett en stor boll.

   ”jeez” mumlade jag och gick in under scenen för att ta mig bort till plattformen som skulle hissa upp mig till scenen. Alfredo gick skrattande efter mig.

där fick ni kapitel 11! :D jaaa, Alfredo börjar misstänka att Justins gillar Melody/Stella mer än han "borde". hoppas ni gillade det! vad tycks? kommentera! ♥

Till Paige: 

”puss på dig. Måste komma med på turnén när vi ska till Europa!”

Från Paige: 

”räkna med mig! <3” Jag log glatt och la ner den nu tysta mobilen och såg att ute hade det börjat mörkna.

fett bra kapitel + att din novell äger =D 

när kommer nästa kapitel ? =D

Svar: TACK! Blir superglad att du tycker om den. ♥

Håller på med nästa kapitel nu o jag är ungefär 80% säker på att det kommer upp ikväll. ;)

Kram. :DDD

Jag sträckte på mig och kände mig ordentligt utvilad för en gångs skull, mina fingertoppar stötte plötsligt på naken hud och jag stelnade skrämt till. Lätta andetag pustades mot min hals och jag lyfte försiktigt på huvudet. Bredvid mig låg Justin och sov lugnt, jag spärrade upp ögonen när jag såg honom och hans arm runt min midja. Hur i hela helvetet hamnade jag här?

   Mitt långa hår hängde ner över ögonen och våra täcken låg hoptrasslade i sängen, Justin bredvid mig mumlade något i sömnen och jag stelnade återigen till. Hans ögonlock fladdrade till och han slog upp ögonen samtidigt som Kenny klampade in i rummet.

   ”Jus-” började Kenny säga men tystnade så fort han registrerade att det inte bara var Justin i sängen. Min blick vandrade mellan deras båda förvånade ansikten.

   ”ehm…” började jag och kände hur rodnaden steg på mina kinder. ”fråga mig inte hur jag hamnade här men…” fortsatte jag och Justin skrattade lågt bredvid mig.

   ”det är okej Kenny. Vi är vakna” försäkrade han sedan Kenny som fortfarande såg förvånat på oss men vände sig sedan om och gick. Jag sneglade på Justin som såg rakt på mig och jag kände hur det hettade ännu mer på kinderna. Med ett generat leende reste jag mig försiktigt ur sängen.

   ”ehm… Ledsen… Att jag… Jah” svamlade jag obegripligt och grep tag i mitt täcke, men fick lite svårigheter eftersom det var hoptrasslat med Justins. Han skrattade igen.

   ”det gör inget, finns inget bättre än att vakna upp bredvid en vacker tjej” smickrade han och jag stelnade till i min rörelse innan jag vände blicken mot honom, han log gulligt och såg på mig med glittrande ögon.

   Ännu en gång hettade det i ansiktet och jag såg febrilt ner på täcket som jag nu slet till mig och gick snabbt ut ur rummet. Där ute mötte jag Kenny, Scooter, pappa och Pattie som satt och åt frukost. De stannade till i sina rörelser när de såg mig komma gående i morgonfrisyr och täcket om kroppen från Justins rum.

   ”Melody jag visste inte att jag hade gett sig tillåtelse att sova med honom” sa pappa med ena ögonbrynet höjt, inifrån rummet hörde jag hur Justin började skratta högt.

   ”det är ju ditt fel att jag hamnade därinne!” utbrast jag och marscherade in på mitt rum.

   ”mitt fel?” hörde jag pappa fråga och de andra skrattade smått.

Justins Perspektiv. 

   ”det gör inget, finns inget bättre än att vakna upp bredvid en vacker tjej” svarade jag sanningsenligt och såg hur hon stelnade till i sitt arbete i att få ut sitt täcke. Hon kastade en blick på mig och jag log vänligt tillbaka mot henne och såg hur en röd nyans spred sig på hennes kinder.

   Hon fick tillslut tag i sitt täcke och försvann snabbt ut ur rummet.

   ”Melody jag visste inte att jag hade gett dig tillåtelse att sova med honom” hörde jag Daniel säga och jag kunde inte hålla in skrattet. Pappor och deras överbeskyddande beteende över sina döttrar var roligt men också väldigt läskigt för killen som gjort skadan. I detta fall så hade jag inte gjort något fel vilket gjorde att jag skrattade hjärtligt åt Melodys pinsamma situation.

   ”det är ju ditt fel att jag hamnade där inne!” hörde jag Melody motargumentera.

   ”mitt fel?” hörde Daniel säga och sedan hördes skratt.

   Hon måste ha gått i sömnen eller bara försökt ta sig bort från sin pappas snarkningar som jag fick veta igår lät som motorsågar. Jag reste mig glatt från sängen och bytte om till ett par svarta jeans, svart tröja tillsammans med en svart fotbollsjacka. Jag gick fram till den lilla spegeln och fixade till luggen innan jag satte en ljusgrå mössa på huvudet. Ute i allrummet satt mamma, Daniel, Kenny och Scooter och åt frukost. De såg upp mig när jag kom in och de alla höjde menande på ögonbrynen.

   ”det var inte jag som gick in i hennes rum” påpekade jag och höjde på händerna för att visa att jag var oskyldig.

   ”okej, jag måste ha gått dit i ett halvvaket tillstånd för att pappa snarkade” sa Melody bakom mig, jag vände mig om och såg att hon också hade fått på sig nya kläder. ”så bara släpp det” la hon sedan till och gick in i rummet igen.

   ”om jag tolkar Justins minn rätt så tror jag att han inte tyckte att det gjorde speciellt mycket att ha besök i sängen” sa Kenny och log busigt.

   Oj! Tonåring + den meningen = misstolkning i mitt huvud. Jag kände hur det hettade i ansiktet och jag gav Kenny en mördande blick.

   ”oh my God!” hörde jag Melody ropa och jag nickade instämmande.

   "vad hon sa" sa jag innan jag återvände in i mitt rum igen.

Stellas Perspektiv.

   Roligt att detta just skulle hända nu när vi skulle åka i stort sett konstant utan att stanna över USA för att besöka bland annat Atlanta, New York och Florida. Justin hade hållit sig inne på sitt rum efter Kennys lilla kommentar som fick mig att rodna, vad trodde de egentligen? Hur länge hade jag känt honom? Några dagar, max…?

   Jag rös när en bild av mig själv och Justin som var för intima med varandra dök upp i mitt huvud och jag skakade fort på huvudet i hopp om att den oinbjudna bilden skulle försvinna. Justin var jättegullig och sådär men jag kände inte den attraktion till honom som en del andra gjorde, mina känslor för honom låg på en vänskaplig nivå.

   En bild av Dimitris ansikte ploppade upp i mitt huvud och jag undrade hur han mådde och vad han gjorde just nu. Jag önskade att jag kunde ringa honom men det hade förstört min påhittade historia om Afrika. Men en suck vände jag blicken mot fönstret och såg upp på den blå himlen. Jag önskade för tillfället att han visste allt så han kunde följa med mig och var med mig just nu, ge mig sina varma kramar och ljuvliga kyssar.

   ”mår du bra, gumman?” frågade pappa och satte sig bredvid mig. Jag tittade buttert upp på honom.

   ”visst” svarade jag och vände blicken mot himlen igen. Jag hörde hur han suckade och reste sig och gick igen. Jag var inte egentligen sur på honom, bara smått irriterad över att han inte litade på mig. Jag tog upp mobilen för att skicka iväg ett sms till Paige.

Till Paige:

”hey, sweetie. Hur går det hemma?” Jag skickade iväg det och väntade tålmodigt på ett svar.

Från Paige:

”hej! allt är som vanligt, soligt och varmt. För dig då? Hur har de första konserterna varit?” Jag log, Paige var aldrig sen att svara på sms. 

Till Paige:

”det har varit fantastiskt, jag älskar verkligen fansen. Har dock inte kunnat sova...”

Från Paige:

”FUN! Oh, gumman då. Varför?”

Till Paige: 

”pappa låter som en freakin’ motorsåg när han sover och du vet ju hur lätt jag vaknar när någon snarkar”

Från Paige: 

”hahahahaha, stackars dig! Men finns det ingen annan stans du kan sova då?” Jo, Justins säng tydligen. Jag skickade iväg ett svar där jag berättade för henne om min morgon. Hennes svar var som förväntat, en låg rad med "hahaha" innan hon genast började retas med mig. Jag himlade med smått med ögonen för mig själv. Tillslut skickade hon att hennes mormor behövde henne och vi fick sluta. 

Till Paige: 

”puss på dig. Måste komma med på turnén när vi ska till Europa!”

Från Paige: 

”räkna med mig! <3” Jag log glatt och la ner den nu tysta mobilen och såg att ute hade det börjat mörkna.

Justin tackade San Fransisco för den underbara kvällen och hoppades att fansen önskade oss lycka på turnén. Tillsammans med sina dansare gick han sedan av scenen, jag satt nu i hans säng och väntade på att han skulle komma in genom dörren. Jag blickade avundsjukt runt i det lilla rummet, varför skulle han ha eget rum med en stor säng!?

   "godnatt" hörde jag Justin ropa och jag vände blicken mot dörren, han kom in genom dörren men stelnade till när han fick syn på mig i sängen. Men han var bara still i någon sekund innan han gick och dumpade sin väska vid det lilla bordet. Sedan vände han sig mot mig med ett leende, jag såg in i hans bruna ögon och kände hur jag kom av mig.

   Gud, vad fina dem är. Nu förstår jag vad alla tonårstjejen får sådan flip över.

   "Melody, var det något särskilt?" frågade han efter en stund och viftade med handen, ett skratt slank ur honom och jag skrattade lamt med och ryckte samtidigt bort min blick från hans ögon.

   "jo, jag undrar bara om det där på scenen var spontant eller om-" började jag.

   "spontant, det var min idé" svarade han mitt i min mening. Jag tittade förvånat upp på honom, så han ville vara intim i varje konsert?

   "jaha..." sa jag och han log, jag reste då på mig och började gå mot dörren.

   "är det okej eller?" frågade han bakom mig.

   "visste, blev lite förvånad bara" svarade jag och gav honom ett leende innan jag försvann ut genom dörren.

Justins Perspektiv.

   "jaha..." svarade hon och reste sig från sängkanten.

   "är det okej, eller?" frågade jag osäkert när hon hade nått dörren. Jag hade gjort vad som kändes... naturligt, det var ju en kärleksduett. Lite äkta mellan sångarna ska det väl se ut, även om det inte var på riktigt.

   ”visst, blev lite förvånad bara” svarade hon och jag nickade frånvarande, hon försvann från rummet och jag satte mig på sängkanten.

   Melody var verkligen en jättesöt tjej, rolig att retas med och hon hade fortfarande fötterna på jorden vilket jag såg upp till. Hon hade varit i den här branschen några år mer än jag och hon var fortfarande samma ödmjuka och snälla person som först började sin karriär. Det var så himla lätt att man förvandlas till en diva när man fick all beröm och kärlek, när man fick alla pengar som man kunde drunkna i.

   Det hade hänt så många artister och de blev riktigt otrevliga personer, personer som man bara hade lust att dunka deras huvuden i väggen. Jag tror att det är ännu lättare att förändras när man är så unga som jag och Melody, men jag hade omringats av personer som såg till att jag stannade på jorden och svävade inte ut i det blå, personer som brydde sig om mig och var inte rädda för att säga vad de tyckte.

   Jag älskar mitt crew, jag hade aldrig stött på roligare människor. Det var aldrig en stund som man inte hade roligt eller busade, men det var inte alltid sunshine in paradise.  Vi smågnabbades också som en riktig familj gör men förlät varandra lika fort. Och nu hade Melody, hennes föräldrar, Houston och Maggie kommit till Team Bieber, för tillfället.

   Jag log roat åt det finna smeknamnet… Team Bieber. Jag skakade på huvudet och skrattade till, som sagt jag älskar mitt crew. Jag reste mig från sängkanten och tog fram ett par mjukisbyxor för att byta om och sedan sova, jag kände nu hur tröttheten sköljde som en kraftig våg över mig och jag gäspade stort.

   Det skulle bli en svår med otroligt rolig turné.

*

Jag sträckte på mig i sängen och gäspade innan jag öppnade ögonen. ”så otroligt orättvist att du får sova här inne” sa en röst och jag tittade förvirrat runt och fann Melody i dörröppningen.

   ”vad?” frågade jag och gnuggade mig i ögonen. Hon gick fram till sängen och satte sig på sängkanten bredvid mig.

   ”medan du får sova i detta tysta och 'privata' rum så får jag dela med mina föräldrar och får lyssna på pappas motorsågsljud hela natten” förklarade hon och jag skrattade till.

   ”ledsen” sa jag sedan och hon ryckte på axlarna och vände blicken mot det enda fönstret i rummet. Jag lät blicken svepa över hennes långa hår, hennes ögon och mun. Hennes ögon speglade sig i ljuset från fönstret och utstrålade värme, sedan vände hon tillbaka blicken mot mig och nu såg de vackra ögonen in i mina. Hon verkade ha varit på väg att säga något men hon tittade bara stumt tillbaka på mig.

   ”kommer ni?” frågade en röst från dörröppningen och jag slet fort blicken från Melody och tittade på Kenny som stod där med ett förvånat ansikte. ”okej, jag fattar” sa han sedan med ett leende och försvann, jag stönade och tryckte ner mitt ansikte i en utav kuddarna. Varför Kenny?

   ”vad menade han?” frågade Melody och skrattade, jag tittade upp från kudden och såg hennes leende ansikte.

   ”inget” svarade jag. ”ingenting”

   ”säg bara” sa hon men jag skakade på huvudet och klev ur sängen. Jag hörde hur hon stönade frustrerat och klampade sedan ut ur rummet, jag skrattade till och gick fram till min resväska.

Stellas Perspektiv.

   Jag tog en tugga utav min macka och nynnade lite medan jag tittade ut genom fönstret. Justin klev ut ur sitt ”rum” och hade fått på sig ett par jeans och en tröja, han log mot mig när våra blickar möttes och jag gav honom ett svagt leende innan jag riktade blicken mot fönstret igen. Jag hade knappt sovit något under natten så jag förvånades inte över att en stor gäsp slapp ur min mun.

   ”varför så trött?” frågade pappa som kom ut genom vårt lilla rum.

   ”hm…" sa jag och låtsades tänka efter. "du!” jag tog en till tugga på min macka.

   ”jag?” frågade han oskyldigt och jag skrattade.

   ”ja, dina motorsågsläten håller mig vaken” sa jag klagande. ”mamma, jag förstår inte hur du har klarat att sova med den där motorsågen” sa jag sedan till mamma som kom ut bakom honom.

   ”vad?” frågade hon förvirrat.

   ”pappa. Snarkar” sa jag långsamt. Hon skrattade och klappade pappa på axeln.

   ”ja du. Man blir van” svarade hon och pappa tittade ironiskt på oss och jag skrattade.

Cannibal by Kesha

   Hela dagen åkte vi vidare från San Fransisco för att ta oss vidare till Washington DC. Jag hittade min iPod i min väska och satte in hörlurarna i öronen, jag lät mig själv glida in helt i musiken och det tog inte lång tid för ens jag sjöng med i låtarna. Cannibal med Kesha sattes på och jag sjöng med i hennes rap.

   ”Whenever you tell me I’m pretty, that’s when the hunger really hits me

Your little heart goes pitter-patter, I want your liver on a patter”

   “oj, dig ska man inte bråka med” sa Justin som satte sig bredvid mig.

   ”Use your finger to stir my tea, and for dessert I suck your teeth

Be to sweat and you’ll be a goner, yup! I will pull a Jeffery Dahmer

I eat boys up breakfast and lunch, then when I’m thirsty I drink there blood”

   Sjöng jag med till Kesha bröt ut I refräng. ”yepp, jag är inte att leka med!” sa jag självsäkert och skrattade. ”när är vi framme?” frågade jag sedan och gäspade smått.

   ”om några timmar skulle jag tro” svarade han och jag gäspade ännu en gång, jag sjönk ner lite i soffan vi satt i och slöt ögonen.

Justins Perspektiv. 

   Melody hasade ner i soffan bredvid mig och snart sov hon lugnt, jag log och tittade vidare på Twitter genom min mobil. Jag retweetade några och följde några fans. 

    @justinbieber -”Washington DC is you ready!?”

*

”Justin! Justin!” sa någon samtidigt som den skakade min arm, förvirrat öppnade jag ögonen och såg att det var Kenny som stod bredvid mig. ”vi är framme” sa han och jag nickade.

   ”väcker du Melody?” frågade han och jag nickade ännu en gång. Jag vände på huvudet för att se hennes ansikte närmre än förväntat. Hon låg och sov lugnt mot min axel, jag log och skakade henne försiktigt.

   ”Melody, vi är framme” sa jag lugnt till henne.

   ”Dimitri, jag vill inte” sa hon irriterat, jag rynkade pannan och skrattade.

   ”Justin annars” sa jag och hon slog upp ögonen, hon ryckte till när hon såg hur nära hon var och lutade sig fort bort.

   ”ehm… hehe” sa hon och reste sig från soffan, jag tittade lika förvirrat efter henne som jag hade gjort igår.

   ”You take my breath away, with everything you say

I just wanna be with you, my baby

My baby, oh

Promise to play no game, treat you no other way

Then you deserve cause you are the girl of my dreams, my prized possession one and only

Adore ya, girl I want ya, the one I can’t live without that’s you, that’s you”

   Sjöng jag när jag satt i det stora metall hjärtat som svävade ut över publiken av skrikande tjejer.

   ”You’re my special little lady, the one that makes me crazy

Of all the girls I’ve ever known it’s you, it’s you

My favorite, my favorite, my favorite,

My favorite girl”

   Jag gled tillbaka mot scenen och fick kliva av med hjälp av andra män, de tog min gitarr och jag ställde mig redo för att sjunga ”Bigger”.

  ”I can’t swim on my own, it’s too much (It’s too much)

Feels like I’m drowning without your love (I’m drowning baby I’m drowning)

Without your love, so throw yourself out to me

(Can’t swim) My life saver”

   Sjöng jag tillsammans med Melody som stod precis framför mig, jag såg in i hennes ögon och vi sjöng de sista orden. Vi log glatt mot varandra och hon lutade sig fram och vi gav varandra en kram innan hon gick backstage igen. Fansen skrek och introt till ”Never Say Never” började.

"...before she went backstage again..."

Stellas Perspektiv. 

   Motorsågsljuden fick mig att vakna och jag bet mig hårt i läppen för att inte skrika av frustration, irriterat reste jag mig från sängen och tog sömndrucket tag i mitt täcke och släpade det ut genom dörren. I ren desperation gick jag bort från ljudet och inåt i bussen där ljudet blev svagare och svagare. Tillslut kom jag fram till ett rum där det var knäpptyst, jag log trött och la mig ner på en mjuk madrass och somnade inom några sekunder.

vart tror ni hon hamnade?? ;) vad tycks?? kommentera! ♥

kan inte säga om det kommer upp fler idag för min gudmor ska komma på middag så... men håll utskik i alla fall. :DDD

fett bra =D 

när kommer nästa kapitel upp =D

Svar: jag hade hoppats på ikväll men får se om jag orkar skriva mer nu... beror på hur länge jag orkar stanna vaken. ;)
men annars ska jag försöka få upp det imorgon på dagen eller något! :D

KAPITEL 7 LIGGER UNDER DETTA INLÄGG!

PREVIOUS:   ”vart börjar vi i världen?” frågade jag när bussen hade rullat i ca en timme. Justin låg nu bredvid mig i soffan, mamma och pappa satt tillsammans med Pattie, Kenny och Houston vid bordet och Scooter och Maggie hade satt sig någon annan stans med sina papper.

   ”vi börjar här i de olika staterna innan vi åker över till Europa” svarade mamma och jag log glatt. Let the trip begin!

Jag satte mig upp med ett ryck och såg mig febrilt omkring och försökte lokalisera mig i det lilla rummet. Jag befann mig i en våningssäng och rummet gungade något, bussen…

   Ett högt och otroligt irriterande ljud bröt genom och jag rynkade pannan, jag stönade och föll ner mot kuddarna. Jag klarade verkligen inte av människor som snarkade och min pappa var expert på att snarka högt. Jag slet ut kudden från under mitt huvud och tryckte den över ansiktet för att stänga ut ljudet men det lyckades ändå tränga genom.

   Detta skulle bli en lång natt…

*

Jag släpade mig själv ur sängen nästa morgon efter en sömnlös natt, pappas motorsågande snarkningar höll mig vaken hela natten. Jag gnuggande trött ögonen och hoppade ner på golvet, jag öppnade dörren och möttes av bussens totala tystnad. HIMMELRIKET!

   Jag gick fram till soffan och la mitt trötta huvud på en utav de mjuka kuddarna och de tog bara några sekunder innan jag gled in i sömnen.

Justins Perspektiv.

   Jag sträckte på mig i sängen och log lyckligt, jag reste mig långsamt och kollade klockan på mobilen. Den var runt halv tio på morgonen, jag la ner mobilen på bordet igen och gick ut ur det lilla rummet. Bussen rullade tyst vidare på vägen och ingen annan förutom jag verkade vara vaken, jag gick genom den korta, lilla korridoren, förbi badrummet och ut till sofforna och det lilla matbordet.

   Jag kliade mig i nacken och tittade ut genom ett fönster vid bordet, utanför lös solen klart och de gröna träden svischade förbi. Jag vred på huvudet inåt i bussen och såg till min förvåning Melody som låg och sov i soffan, hon låg på rygg med ena armen över ögonen. Antagligen för att skymma solen som sken in, jag log roat och gick fram till henne. Hon vred sig i sömnen lagom till att jag nådde fram till henne, hennes arm försvann från hennes ansikte och jag granskade hennes sovande ansikte.

   Utan förvarning öppnade hon ögonen och jag tittade in i hennes bruna ögon, hon tittade trött upp på mig och jag log tillbaka mot henne. Sen skrek hon rakt ut och jag hoppade högt, hon skrek bara kort innan hon slog handen över munnen.

   ”Bieber! Vad sa jag om att skrämmas?” väste hon och jag tog mig om bröstet och kände hjärtat som slog extra fort i bröstkorgen.

   ”jeez, det var ju inte ens meningen att skrämma dig. Du skulle inte ens vakna” svarade jag och andades ut. Melody muttrade något innan hon reste sig från soffan och gick stormande ifrån mig, jag tittade förvirrat efter henne. Tjejer skulle alltid, ALLTID, vara ett mysterium för mig.

   Bussen stannade och jag klev glatt ut i inhägnande utanför den stora byggnaden där bussen hade parkerat över vistelsen här i San Fransisco. Jag andades in den friska luften och varma vindar sköljde över mig, steg hördes i trappan bakom mig och Melody kom gående i en svart klänning med stora röda blommar som hon bar tillsammans med en tunn jeansskjorta. Hon log glatt när hon ställde sig bredvid mig på marken.

”grymt” sa hon och jag nickade instämmande. Resten av crewet slöt upp tillsammans med oss och vi gick in i det enorma konsert huset. Tekniker sprang runt i korridorerna och det sköts stora vagnar fram och tillbaka. Vi hittade logerna och Ryan och Kenny slog sig ner i en utav sofforna.

   ”när kommer Jaden?” frågade jag sedan Scooter, han tittade upp från sin mobil.

   ”ikväll lagom för konserten” svarade han och tittade ner på sin telefon igen. Jag nickade.

   ”Jaden Smith?” frågade Melody som stod mittemot mig.

   ”japp, han är med och sjunger i Never Say Never” svarade jag. Hon nickade imponerat och la armarna i kors.

Stellas Perspektiv. 

   Jag stod på den ihop byggda scenen och tittade ut över där publiken skulle sitta, stå och hoppa runt senare ikväll. Män sprang runt överallt med sladdar, mickar och instrument samtidigt som de pratade konstant i headphones.

   Plötsligt öppnades en dörr i bortre delen av den gigantiska lokalen och in välde en grupp tjejer, jag rynkade pannan. Hade de lyckats bryta sig in? Tjejerna började viska hysteriskt med varandra medan de långsamt tog sig framåt mot scenen.

   Jag såg en tjej som blickade upp mot scenen och fick se mig stående ensam, hon skrek till vilket gjorde att de andra tjejerna också vände sina blickar mot scenen.

   ”MELODY!” skrek de hysteriskt och sprang nu mot scenen, något skräckslagen såg jag hur de närmade sig men lugnade mig när jag såg att det var för högt från marken för dem att nå mig. Jag satte istället ett leende i mitt ansikte och ställde mig på kanten till scenen.

   ”hej, tjejer” sa jag när de kommit ända fram. De viskade konstant och pep hysteriskt, de hoppade på ställena och en del hade redan börjat gråta. En del fans var så himla extrema men oftast de mest trofasta.

   ”hur mår ni?” frågade jag i ett försök till att få dem att prata istället för att pipa.

   ”bra” svarade en sida av gruppen och jag log glatt.

   ”så ni kommer till konserten ikväll?” frågade jag och de tjöt glatt. ”men hur kom ni in? Bröt-” började jag fråga men en röst fick mig att tystna.

   ”det är dags för soundcheck” viskade den och jag skrek till. Jag vände mig hastigt om och hörde hur gruppen av tjejer fnissade roat, bakom mig stod Justin med ett stolt leende.

   ”BIEBS! Har jag inte sagt till dig att inte-” började jag men han avbröt mig igen.

   ”skrämmas. Jaja, jag vet. Men det är inte jag som är lättskrämd” sa han och flinade. ”hej tjejer!” sa han sedan glatt och vände blicken mot tjejerna som skrek för full hals åt hans närvaro.

   Soundchecket var roligt, jag brukade inte ha sådana här soundcheck. Mina brukade vara mer privata, men här var det skratt, skämt, musik och dans som fyllde hallen och jag kunde inget annat än att le. Den här turnén skulle bli något alldeles speciellt. Nu satt jag tillsammans med Justin och skulle göra lite röst övningar tillsammans med Justins coach, Mama Jan. Hon var en kvinna som visste vad hon höll på med.

   ”okej, nästa” sa Mama Jan och gjorde ett annat piano ljud med sin dator. Jag tittade på Justin och såg att han visste exakt vilken det var meningen att vi skulle göra, jag började men klarade mig inte långt förens jag började skratta.

   Just denna övning har jag aldrig kunnat göra seriös eftersom den i stort sett gjorde så att man lät som om man vore dum i huvudet. Justin som satt mittemot mig klarade sig något längre innan han skrattade och Mama Jan gav oss en missnöjd blick.

   ”skärp er!” sa hon irriterat.

   "åh kom igen! Du måste medge att man låter hel dum!” sa Justin och jag skrattade igen.

   ”igen” sa hon endast och jag försökte samla mig för att pröva en gång till. Efter ett till försök klarade vi oss genom hela utan att skratta, jag lutade mig fram och gav Justin en high five. Han slog glatt till min hand och jag lutade mig tillbaka i soffan igen för att fortsätta.

   Jag stod i min loge och gjorde mig iordning, Justin hade redan gått på scenen och man kunde höra fansen skrik in till mig. Jag granskade mig i spegeln och tittade på den svarta klänningen som jag nu skulle ha på varenda konsert. Den slickade min kropp och ett snyggt skärp precis under brösten.

   Tusan, varför hade jag solat i bikinitopp med axelband, tänkte jag och tittade på mitt bröst som var bart och visade svagt den vita huden som befunnit sig under bikinin. På fötterna hade jag fått ett par svarta stövlar och fina armband pryde mina handleder.

   ”du ska upp snart hjärtat” hörde min mamma säga innan hon kom in i rummet. ”men vad fin du blev!” jag log mot henne genom spegeln.

   ”tack mamma” tillsammans gick vi genom korridoren som ledde bort till scenen, jag andades in djupt och fick en mick i handen. Mamma och pappa kramade om mig och viskade lycka till mig. Ut genom draperiet som ledde kom en stressad Justin, han hann ge mig ett leende innan han försvann bort för att byta om från sina röda kläder till en svart outfit istället.

   Jag gick uppför den lilla trappan och jag hörde det fina introt spela och jag gick ut på scenen. Jag möttes av fansen som skrek som galningar och spotlighten som bländade mig. Jag log glatt och gick fram till scenkanten.

   Jag sjöng min del och fansen skrek konstant, jag lät armen falla ner och såg ut över publiken när jag hörde Justin röst bakom mig. Jag vände mig halvt om för att se på honom och han hade fått på sig svarta jeans, svart tröja och en svart väst, på huvudet satt en lila keps bak och fram.

   Med långsamma steg kom han gående mot mig medan han sjöng sin vers, det var dags för refrängen när han kom fram till mig på kanten. Jag lyfte micken till munnen igen för att sjunga när Justin lägger en arm runt min midja samtidigt som vi sjunger de första orden för att sedan dra mig närmre så vi stod med någon decimeters avstånd. Även fast jag blev chockad över hans plötsliga närhet så spelade jag professionell och fortsatte sjunga vidare på låten.