”hey babe!” sa jag glatt och väntade på hans reaktion. Han lät sina armar falla till sidan och stirrade på mig.

   ”Stella?” frågade han och jag tyckte jag hörde en panikslagen ton i hans röst.

 

---

 

"vad gör du här? Är inte du i Afrika?" frågade han och kliade sig i nacken. 

   "va-" började jag men avbröt fort mig själv. "jo, men jag fick åka hem och hälsa på i någon dag innan jag måste åka tillbaka" svarade jag sedan snabbt innan han började undra. 

   "jaha" svarade han frånvarande och stod fortfarande kvar i dörröppningen. 

   "få-" började jag. 

   "jag kommer snart" avbröt han och stängde fort dörren igen. Jag såg förvirrat på dörren och undrade om Dimitri mådde riktigt bra. Dörren öppnades strax igen och nu hade han fått på sig ett par jeans och en t-shirt. Fort stängde han dörren om sig och la en arm om min midja och började leda mig mot porten. 

   "men ska du inte låsa dörren?" frågade jag förvirrat till honom och kastade en blick bak mot hans dörr. Han mumlade något ohörbart samtidigt som han öppnade porten och vi gick ut i värmen. Utanför tog han tag i mitt huvud och kysste mig lätt på läpparna innan han släppte igen. 

   "jag är glad att du är hemma" sa han sedan och log snett. Jag log tillbaka mot honom. 

   "varför-" började jag igen. 

   "har inte hunnit städa ser bokstavligen ut som om en bomb har slagit ner" viftade han fort bort min fråga med. Jag log gulligt mot honom och lindade mina armar om hans nacke. 

   "du är söt, det vet du va?" frågade jag honom och han tittade in i mina ögon innan han log. Jag tryckte honom sedan närmre och fick äntligen en efterlängtad kram av honom. Jag log och drog in hans välbekanta doft, men rynkade näsan när det inte alls luktade som min Dimitri. Hans vanliga doft som var en blandning av tvättmedel och mint bestod nu av tjej parfym och en instängd unken lukt. 

   "har du börjat använda tjej parfym?" frågade jag retsamt och släppte honom. 

   "va?" frågade han innan något verkade klicka och han fick återigen den där panikslagna blicken. "det är nog dig själv du känner doften av" sa han sedan roat. Jag rynkade pannan och tänkte precis ge honom ett svar när han hårt tryckte sina läppar mot mina. 

   "jag har saknat dig babe, det har varit tre långa veckor" sa han sedan och satte sig ner på parkbänken som vi precis passerade. Han drog ner mig bredvid honom och han la sin stora arm runt mina axlar. "hur har det varit i Afrika då?" frågade han efter en stund och jag letade febrilt efter en bra historia. 

   "bra, barnen är jättesnälla och hur söta som helst. Fast det är inte riktigt som hemma" sa jag och skrattade. 

   "nej" svarade han och kliade sig i pannan. 

   "men du själv då? Vad har du gjort?" frågade jag och vred mig mot honom. 

   "ehm... varit med Eric, festat lite och annat" svarade han tystlåtet och ville tydligen inte möta min blick.

*

 

Dimitri hade uppfört sig jättekonstigt hela dagen och jag började bli riktigt orolig över att allt inte var som det skulle. ”mår du bra, gubben?” frågade jag oroligt när vi stod utanför hans port igen.

   Han vände snabbt huvudet mot mig. ”allt är bara bra, känner mig trött bara” svarade han fort, nästan för fort. Jag tittade undrande på honom. ”men jag ringer dig imorgon, hur länge bli du kvar här?” frågade han sedan.

   ”ehm… jag åker i över morgon” svarade jag.

   ”okej, men jag lovar jag ringer imorgon” sa han sedan och gav mig en snabb kyss innan han började gå mot sin port.

   ”men...” sa jag förvirrat och en aning ledset, han vände sig om och gav mig en halvhjärtad vink och ett leende innan han försvann in i sin trappuppgång. Jag stod kvar en liten stund och försökte smälta dagen, han hade verkligen varit jättekonstig. Frågade inte om jag ville följa med upp, han var inte sitt gulliga vanliga jag utan det kändes mer som om han ville bli av med mig så fort som möjligt.

   Förkrossad började jag gå hem mot mig, jag gick helt inne i mina tankar och såg tillslut mitt hus men valde att inte gå in utan hamnade istället på stranden. Det vanliga stället jag spatserade runt på när jag behövde tänka, lät tankarna snurra medan jag tittade ut över havet och såg måsarna som försökte fånga fisk eller solen som gick ner. Döljer han något för mig? Något stort och allvarligt? Något jag behöver vara orolig över?

   Med en suck gick jag upp mot huset och borstade som vanligt först av mina fötter innan jag gick in genom altandörrarna. I vardagsrummet hörde jag tevens ljud och försökte smyga förbi men pappas hök öron fångade varenda litet ljud.

   ”hade du roligt idag?” frågade han utan att ta blicken från fotbollsmatchen på tv.

   ”jag vill inte prata om det” sa jag bara och suckade igen.

   ”vad hände?” frågade han och vände sig nu om för att se på mig.

   ”jag vet inte pappa. Men jag tror att allt inte är som det ska” svarade jag sorgset.

   ”du vet att du alltid kan prata med mig, hjärtat” sa han sedan och såg menande på mig.

   ”jag vet pappa” svarade jag innan jag gick ut i hallen för att dumpa mina skor innan jag gick upp till mitt rum. Jag tog fort fram telefonen ur väskan och slog Paiges nummer. Tre signaler gick fram innan jag hörde hennes glada röst i andra änden.

   ”hej!” hälsade hon och jag hörde skratt i bakgrunden.

   ”hej, hur har du det?” frågade jag och försökte låta så glad jag kunde.

   ”bra, men jag hör att du inte låter lika bra” svarade hon och jag suckade, Paige kände mig lika bra som jag kände mig själv.

   ”spenderade dagen med Dimitri” började jag.

   ”och?” frågade hon efter en stunds tystnad.

   ”jag tror något är fel, Paige” sa jag tillslut. ”riktigt fel”

   ”varför tror du det? Vad hände?” frågade hon bekymrat.

   ”han har varit jättekonstig hela dagen och verkar inte riktigt så glad över att se mig som jag trodde han skulle bli. Och jag fick inte ens komma in!” sa jag och la mig ner i sängen.

   ”hm… det var konstigt” svarade hon.

   ”ja, det tycker jag också och nu vet jag inte vad jag ska göra”

   ”ska du träffa honom imorgon?” frågade hon efter en stund.

   ”ja” svarade jag kort.

   ”men prata med honom imorgon och fråga vad som är fel. Du kommer aldrig få reda på något om du bara sitter tyst och väntar”

   ”mm” svarade jag och satte handen över mina trötta ögon.

   En timme till pratade vi i telefonen och jag förstod att jag skulle få en något dyrare mobilräkning den här månaden, trött la jag mig under mitt mjuka täcke och blundade. En kort stund senare hade jag glidit in i sömnen i hopp om en bättre morgondag.

 

*

 

”hej, det är jag. Jag undrar bara vart du är. Du skulle väl ringa? Kram” pratade jag in på hans telefonsvarare. Jag suckade och kände mig patetisk eftersom detta var ungefär mitt fjärde meddelande. Men jag började bli orolig, klockan var runt tre och han hade fortfarande inte hört av sig. Hade han glömt mig? Även fast han lovade att ringa.

   Jag kastade mobilen på sängen innan jag gick in i badrummet i hopp om att jag kunde duscha bort oron inom mig. Jag klev in under det varma vattnet och det var skönt att tvätta igenom det tjocka håret. När jag ansåg att allt schampo och balsam var ur håret stängde jag av vattnet och klev ur, jag virade en handduk runt kroppen. Jag öppnade dörren och klev ur det varma badrummet och in i mitt kalla rum, fort gick jag fram till mobilen med såg till min besvikelse att jag inte hade några missade samtal, meddelande eller något annat. Mobilen var helt död.

 

*

 

Jag satt på en utav våra bekväma utomhusstolar och tittade som många andra gånger ut över havet och den vackra sanden. Klockan började närma sig halv sex och inte ett pip hade jag hört från Dimitri och nu började jag bli riktigt arg och extremt besviken på honom.

   Han kunde åtminstone ringa mig och säga att han fick hinder eller komma med en förklaring varför han inte hört av sig på hela dagen även fast han hade sagt att han skulle göra det. Återigen ekade frågan i mitt huvud, vad döljer han för mig? Altandörren bakom mig öppnades och ut kom pappa med min favoritmugg i ena handen, jag log trött mot honom och han ställde ner koppen på bordet bredvid mig.

   ”hej, hjärtat. Hur går det?” frågade han bekymrat och satte sig i stolen bredvid mig.

   ”sådär” svarade jag och vände blicken mot havet.

   ”har han ringt än?” frågade han efter en stund.

   ”nej” svarade jag och tittade ner på min mobil som var lika släckt och livlös som den hade varit hela dagen.

   ”han förtjänar dig inte” sa pappa och reste på sig ur stolen, jag skrattade åt honom och han strök med handen över min hjässa innan han försvann in i huset igen.

Jag tog tag i muggen på bordet och förde den till munnen, jag lät den varma chokladen rinna nerför min strupe och jag kände den behagliga värmen i magen. Mobilen i mitt knä vibrerade och jag hoppade till och höll nästan på att skvätta ner mig själv med varm choklad men lyckades undvika det och ställde fort ner den på bordet igen. Jag tog tag i mobilen och såg att jag hade fått ett sms.

 

Från Dimitri:

”hej, ledsen att jag inte har svarat. Fick hinder”

 

   Stod det och jag kände hur det brände bakom ögonlocken, jag hade väntat en hel dag på svar från honom och detta var vad jag fick. Inga gulliga ord, inga smilisar, inga hjärtan, ingenting! Inte ens en riktig förklaring. Jag kände hur ilskan växte i bröstet på mg och jag hade lust att kasta min mobil långt åt helvete men lät bli. Fuck him! Tänkte jag innan jag gick in i huset med min kopp och ilska.

 

*

 

Jag såg ut genom det lilla fönstret på flygplanen och såg den tunna dimman som låg på marken. Jag tittade sedan upp på solen som jag började skymta i horisonten, jag hatar verkligen tidigare morgnar! Pappa satte sig ner i sätet bredvid mig och suckade.

   ”bara en flygtur på 11 timmar” sa han ironiskt och skrattade, jag hade ingen lust att skratta så jag vände huvudet mot fönstret igen och jag kände pappas blickar bränna i min nacke.

   De hade frågat minst miljoner gånger vad som var fel, varför jag var så arg men jag hade inte gett dem något svar. Jag hade bara ignorerat, för jag fasade att om jag väl öppnade munnen så skulle otrevliga ord komma ut. Riktigt otrevliga.

   Jag letade fort fram min iPod och isolerade mig själv med musiken och lutade min panna mot det kalla fönstret och hoppades att jag kunde sova genom den långa resan eftersom jag i stort sett hade legat sömnlös hela natten. Jag slöt ögonen och hörde i bakgrunden hur de informerade om hur man skulle ta sig ut om det skulle hända en olycka, men jag lyssnade inte eftersom jag hade hört det talet åtskilda gånger.

 

*

 

”Stella honey. Du måste vakna” hörde jag någon säga samtidigt som min arm blev skakad, jag slog trött upp ögonen och såg att det nu hade smått börjat mörkna utomhus. Jag vände på huvudet och såg att det var pappa som pratade med mig.

   ”vad?” frågade jag buttert.

   ”du måste byta om nu innan det blir dags för landning” sa han och jag stönade irriterat, men ställde mig upp och drog med mig min väska bort till badrummet.

   Jag öppnade dörren och trängde mig in i det lilla utrymmet, jag började först med kläderna så jag hade det överstökat. Jag drog fram de mörkblåa jeansen och det vita linnet, jag drog på mig dem innan jag tog fram den randiga koftan och satte sedan på mig ett silvrigt halsband med ett turkost smycke. När jag var klar tog jag fram alla mina burkar och sminkväska, jag la först på lös huden runt näsan innan jag la in kontaktlinserna och stoppade burkarna i väskan igen.

   Jag blinkade några gånger för att vänja mina ögon innan jag sminkade mitt ansikte, när jag var nöjd log jag och stoppade sminkväskan tillbaka i väskan. Jag drog igen dragkedjan på väskan och drog tillslut ur tofsen ur håret och det föll ner runt mitt ansikte och ner över ryggen. Jag drog upp luvan över huvudet för att igen skulle känna igen mig och gick sedan tillbaka till min plats.

   Planet gick en halvtimme senare nerför landning och vi fick tillslut gå av, jag gick genom flygplatsen och hade nu mött upp Maggie och Houston som glatt hälsade på mig men jag gav dem bara ett tunt leende. Jag hörde hur de diskuterade över mitt beteende bakom mig men jag orkade inte bry mig, jag nådde dörren och blixtarna började direkt hagla över oss.

   ”MELODY!” Nu var det dags igen…

 

---

 

TITTA! jag fick upp ett i alla fall, hope u are happy!? ;D blev dessutom ett riktigt låååångt ett! vad tror ni händer nu mellan Stella o Dimtri?? vad var hans hinder?? vad tycks?? kommentera! :)