"happy new year"
45 - Why Are You Still Here?
”Ingen aning” svarade Avan. ”något hel idiotisk säkert, typ ‘men den här speciella drycken som är gjord på gås tunga och igelkottar även fast du inte vet det så kommer du gå ner 5 kilo på 3 minuter. Vi lovar’. Skulle inte förvåna mig” Avan påhittade reklamsnutt fick mig att skratta roat och han flinade tacksamt. Men mitt skratt bröts på mitten då ett skri ljöd genom huset. Ett högt, vettskrämt, skärande skrik. Ariels skrik.
Ariels Perspektiv.
Som alltid hoppade mina ben av nervositet när Tara ber mig att vänta i hennes kontor på henne. Det var aldrig ett bra tecken. Hon bad mig aldrig vänta på henne om hon hade bra nyheter. Oroligt drog jag en hand genom mitt hår och lät blicken vandra över hennes alltid lika välordnade skrivbord. Alla pennor låg rakt uppradade efter varandra, inte ett dammkorn syntes på bordsskivan och pappersbuntarna var noggrant organiserade i sina rätta mappar.
”Ariel” jag hoppade skrämt till för att sedan följa Tara med blicken samtidigt som hon rundade skrivbordet och sjönk ner på skrivbordsstolen. Hon flätade samman sina fingrar framför sig på bordet innan hon suckade och såg på mig. ”som du säkert är medveten om så fyller du snart 19 år-” jag nickade. Jo, jag var väl medveten. Den 26:e firar jag ett år som en officiell vuxen. ”-och som en 19 åring förväntas man ha erfarenheter som du inte försitter” hennes ord började skrämma mig. Vad för slags erfarenheter talade om om? Genast sköt mina tankar iväg mot sexuella erfarenheter. Men jag jobbade ju på det! Steg för steg och jag har bara det sista steget kvar. Okej, så det kanske finns något mellan steg men... struntsamma.
”För att du ska kunna göra ett bra jobb så behöver du dessa upplevelser. Sexuella upplevelser och jag vet att du inte har några av dessa än men jag ska se till att ändra på det” åh nej. ”därför har jag anlitat Jay så han kan ta hand om det. Få det överstökat. Första gången är hemsk i alla fall”
Jag är tränad att hålla masken oavsett vad någon gör eller vad någon säger men i detta ögonblicket försvann all träning. Is fyllde min mage och mitt andetag fastnade i halsen. Vad sa hon? Vem är Jay? Första gången?
”V-Vad... vad menar du?” stammade jag fram medan dörren intill Taras kontor öppnades. Jag vred på huvudet för att se en muskulös man i t-shirt och jeans. Det här händer inte.
”M-Mamma... jag...” jag snurrade runt i stolen så jag kunde se på henne men hon såg ointresserat tillbaka på mig.
”Jag kommer inte ändra mig Ariel, detta är nödvändigt och du kommer göra det utan protester. Jay, du vet vad du ska göra” sa Tara, viftade nonchalant med handen medan hon började med sitt pappersarbete. Som om vårt samtal aldrig hänt, som om hon aldrig bett den här Jay att... att... Herregud.
”Nej, nej... du... jag...” började jag stressat och panikslaget samtidigt som jag - ur ögonvrån - såg hur Jay närmade sig. Hans hand slöts sedan runt min överarm. ”nej, nej!”
Snubblandes och kämpande försökte jag komma ur Jay’s grepp när han drog mig efter sig i korridoren. Vad är det som händer? Är det meningen att den här Jay killen ska göra vad jag tror han ska göra? Han svängde in i korridoren som tillslut leder en till mitt sovrum. Nej! Jag kunde inte hindra mig själv innan ett skri föll från mina läppar. Nej, jag vill inte. Det här händer inte. Det var inte såhär jag ville göra det här.
”Snälla, gör inte det här... snälla” vädjade jag till Jay som fortsatte sina målmedvetna steg ner mot mitt sovrum. ”snälla, jag ber dig!” dörren intill mitt rum öppnades och mina fingrar famlade frenetiskt efter dörrkarmen och försökte hålla fast men Jay’s ryck fick mig att falla huvudstupa rakt ner i golvet. Jag kved till och hörde hur dörren stängdes innan till min fasa ett klippljud ekade. Han hade låst dörren.
I nästa sekund låg ett par händer på mina höfter, jag skrek till och fäktades häftigt med mina armar och ben för att få honom att släppa mig eller i alla fall göra honom illa. Paniken brann inom mig och jag behövde hjälp. Jag skulle aldrig kunna slåss mot den här killen, en titt på hans armar och svaret stod klart framför mig. Men jag visste någon som kanske kunde.
”Justin!” skrek jag så högt jag kunde och bad till Gud att han kunde sparka in dörren och rädda mig. Rädda mig från Jay. Rädda mig från att bli våldtagen. Men inga närmade fotsteg hördes, ingenting och tårarna steg i ögonen på mig. ”nej, snälla!” skrek jag till Jay som kastat ner mig i sängen och sekunder efter mig stod böjd över mig. Hans händer började genast famla över min kropp, slet min klänning itu, rakt ner från mitten av mina bröst och ner till klänningskanten. Jag flämtade till när jag plötsligt insåg att det här händer verkligen. Ingen skulle rädda mig, inte Avan, inte Victoria, inte Lewis, inte Justin och definitivt inte Tara. Ingen.
”Snälla, gör inte såhär” grät jag. Men Jay endast sträckte sig ner till hans byxor för att kunna knäppa upp dem. Genast började jag kämpa vilt och aggressivt i hopp om att kunna få av mig honom, till min lycka måste jag fått in en spark på hans mest käraste juvel eftersom han gav ifrån sig ett rop av smärta innan han säckade ihop bredvid mig på sängkanten. Fort kastade jag mig av sängen och sprang fram till dörren, ryckte häftigt i handtaget tills jag kom ihåg att han hade låst den. Fanatiskt vände och vred jag på nyckeln tills den tillslut till min lycka klickade till och jag kastade upp dörren. Lika fort som jag sett friheten försvann den igen när en arm lades runt min midja och dörren flög igen framför mig. ”NEJ!”
Justins Perspektiv.
Likt ett pistolskott var jag framme vid dörren så fort skriket ekat genom huset. Vad är det som händer? Till min fasa insåg jag att dörren var låst då dörren endast måste ryckte till när jag försökte öppna den. Jag höjde näven och bankade på dörren.
”Hallå? Ariel?” ropade jag.
”Vad var det där?” hörde jag Victoria fråga bakom mig. ”vem var det där?”
”Ariel” svarade jag kort medan jag fortsatte att slita i dörren. Vad hände där ute? Varför var vi plötsligt inlåsta? Vad gjorde de med Ariel? Jag vände mig om för att se om det fanns ett fönster eller liknande som man kunde ta sig ut genom men för första gången insåg jag att rummet var fönsterlöst. Skumt. Vad är det här för rum?
I nästa ögonblick hördes ännu ett skrik, denna gång längre bort men ett längre. Skriket lät nu panikslaget och jag kunde känna hur paniken och förvirringen själv fyllde mig.
”Vad är det som händer?” frågade Tyler. Jag skakade oförstående på huvudet medan jag vankade av och an i rummet medan jag försökte att tänka klart. Jag förstod ingenting. ”vad gör dem?” vem visste vad Tara gjorde mot henne? Vad Ariel gick genom? Vad det än var så lät det inte bra.
”Justin!” skriket fick mitt blod att frysas till is, fick mina ben att sluta gå, fick mig hjärna att sluta tänka. Hon skrek mitt namn, mitt namn. Vilket betyder att vad Tara än gjorde så var det såpass hemskt att hon behövde min hjälp. Hon kunde inte stå ut eller klara av det själv. Detta faktum fick både raseri och desperation att stiga inom mig.
”Ariel!?” en spark landade på dörren som Tara måste ha låst när hon gick men dörren knappt rörde på sig och ännu mindre visade några tecken på att gå sönder.
”Justin...” upprepade Avan vid min sida men jag kunde inte höra honom, det enda jag kunde höra var hur Ariel skrik fortsatte att eka i mitt huvud. Plötsligt grep två händer tag i min tröja och slet bort mig från dörren, mina egna händer fann i nästa ögonblick personen - vars händer gripit tag i min tröja - hals och låste fast hen mot väggen. En förvånad men lugn Avan såg tillbaka på mig.
”Du kommer inte kunna ha sönder dörren” fick han fram. ”Justin, du kan inte ha sönder dörren” jag endast stirrade på honom ett ögonblick innan hans ord sjönk in.
”Varför inte?” fräste jag.
”Speciellt trä, alla dörrar i det här huset är byggt av samma” flämtade han fram.
”Justin, släpp honom. Du kväver honom” först nu insåg jag greppet jag hade runt Avans hals och hur röd han hade börjat bli i ansiktet. Genast släppte jag honom i fasa och tog ett steg tillbaka medan jag såg hur han sjönk ner på golvet. Victoria var fort vid hans sida och la en tröstande hand på hans axel men Avan viftade med handen åt henne.
”Vad är det som händer? Varför skrek hon?” nu härjade hysterin i kroppen på mig och jag försökte att inte slita håret av mig. Vad är det som pågår?
”Vi vet lika lite som du Justin” svarade Victoria lugnt. ”men låt mig säga att det är inte första gången vi blir inlåsta och hör hur Ariel skriker. Det är hemskt jag vet men det finns inget vi kan göra” hennes svar hade absolut ingen lugn inverkan på mig snarare tvärtom då mina andetag kom ut stötvis och flämtande, mina hjärtslag ekade plötsligt i öronen på mig och rummet snurrade. ”Justin, det här är inte rätt ögonblick att svimma. När någon tillslut kommer och öppnar måste du vara beredd på att finnas där. Hon behöver dig” Victoria klappade mina kinder och jag skakade på huvudet för att få bort yrseln.
”Hon behöver mig” mumlade jag tillbaka och kunde se hur Victoria nickade.
”NEJ!” sedan tystnad, huset föll i total tystnad och omedvetet höll jag andan. Men inget följde förutom tystnaden. Vad är det som händer?
En evighet senare rasslade det äntligen till i dörren och jag hoppade upp från golvet, Lewis gömde sig bakom dörren när den öppnades och mina händer flög till hans axlar innan jag fick honom att titta på mig.
”Vart är hon?” frågade jag stint och rakt på sak.
”I sitt sovrum” svarade han fort och jag kunde se hur hans ögon var fyllda av tårar och oron enbart fortsatte att fylla mig. Jag nickade fort innan jag sprang iväg, jag kunde inte nå Ariels rum fort nog. Synen jag ställdes inför fick mig att snubbla till och jag tog stöd mot dörrkarmen, sängen såg det ut som om någon hade brottats i, på golvet bredvid låg Ariels klänning i två delar, hennes nattduksbordslampa var omkullvält och krossad. Men det som fick min mage att falla och hjärta att slå ett dubbelslag var hennes underkläder som låg på sängen, förstörda.
Jag ryckte häftigt tillbaka till verkligheten när jag hörde hur hulkningar kom från badrummet, någon kräkets och jag var i stort sett 100% säker på vem det var. Med försiktiga steg närmade jag mig badrummet, något rädd över vad jag skulle se. Sittandes på knäna stod Ariel böjd över toaletten, hennes kropp skakades av hulkningarna, hennes nakna kropp.
Jag stannade återigen till i mitt steg. Min blick vandrade över hennes kropp och frös tillslut vid hennes inre lår. Blod. Det rann blod längst hennes lår. Blod. Hon hivade ur sig en sista kasse av antingen mat eller galla innan hon sjönk ihop mot toalettstolen, snyftningar fick nu istället hennes axlar att skaka.
”Ariel?” sa jag tillslut när jag fick mig röst att fungera. Hon snurrade häftigt runt och såg på mig med stora, uppspärrade ögon. Hon endast såg på mig under en lång stund innan hennes haka började darra igen och hon brast på nytt ut i gråt. Fort gick jag fram till henne men när mina händer nuddade hennes kropp ryggade hon snabbt ifrån.
”Snälla, rör mig inte... du kan inte, jag...” hon skakade förtvivlat på huvudet medan hon fortsatte att rygga bort ifrån mig. Förvirrat såg jag på henne innan jag sänkte min armar. ”jag är ledsen, jag bara...”
Ariels Perspektiv.
Jag klarade knappt att se på honom. Jag ville endast slänga mig över toalettstolen igen men det fanns inget kvar i min mage att få ur mig. Ingenting förutom skam. Jag var nu smutsig, äcklig och det enda jag ville göra var att riva skinnet av mig. Det hade gjort ont, så fruktansvärt ont men ändå hade jag inte kunnat skrika. Jag endast grät. Han var äcklig. Jag var äcklig. Allt var äckligt.
Aldrig hade jag trott att jag skulle falla under kategorin ‘offer för våldtagning’ men ändå låg jag nu där, mitt namn nytt och färskt. Precis som skammen och skuldkänslorna som fyllde mig. Jag kunde inte sluta gråta och smärtan ville inte ta slut för än Jay hade gett ifrån sig ett konstigt läte och hans rörelser äntligen upphört. Han hade lämnat som om inget hänt och jag hade tillslut tagit mig in i badrummet innan jag kräks över hela min matta.
Jag kunde inte låta honom röra mig. Jag bara kunde inte. Justin var ren, god och perfekt. Jag tänkte inte låta honom bli nedfläckad av mitt nu äckliga skinn. Smärtan och förvirringen av mitt avslag syntes klart i hans ögon. Varför hade han inte kommit till min räddning?
”Vart var du?” grät jag men han endast såg på mig.
”Ariel... vad hände härinne? Varför har du inga kläder? Varför bl... varför blöder du?” jag drog frågande ihop ögonbrynen innan jag följde hans blicken och såg ner på min nederdel av kroppen. Jag kved till när jag såg blodet som täckte insidan av mina lår. Jag kände för att kräkas igen och jag kastade mig över toalettstolen men endast tomma hulkningar kom från mig. Jag blödde. Bevis på Jay’s gärning fanns på min kropp.
En hand lades plötsligt på min rygg och jag drog mig så fort ifrån honom att jag knappt hann känna hans hud mot min.
”Nej, snälla gör det inte” stanna perfekt är du snäll. Stanna som du är Justin.
”Ariel vad hände?” upprepade han och jag knep ihop mina läppar när jag försökte hålla inne snyftningarna som låg i halsen på mig och vädjade om att komma ut. Jag skakade sedan på huvudet. Aldrig att jag kunde berättade vad som hände i ord. Aldrig. ”du måste berätta för att jag ska kunna hjälpa dig”
”Ingen kan hjälpa mig nu, jag är redan smutsig” viskade jag, jag kunde mycket väl se Justins förvirrade ansiktsuttryck då hans ögonbryn dras ihop och bildar den där bedårande rynkan men behöll min blick nedslagen.
”Smutsig? Vad pratar du om? Du är inte smutsig! Vem har sagt det? Varför tror du det?” han förstod inte och jag fortsatte att skaka på huvudet. ”vem gjorde det här mot dig? Tara?”
”Nej, nej, nej, nej...” grät jag.
”Du måste berätta för mig!” utbrast Justin över min hysteriska gråt.
”J-Jag kan inte... d-du kommer hata mig!” endast tanken på att Justin skulle knuffa mig ifrån sig, se på mig med en äcklad min och lämna mig fick det att vända i magen på mig. Det fick inte hända, jag behövde honom. Även fast det var själviskt av honom.
”Hata dig?” ekade han. ”såklart jag inte kommer hata dig. Ariel? Hur skulle jag någonsin kunna hata dig? Vi har ju pratat om det här. Jag kommer aldrig att hata dig” hans ord fick endast mina tårar att rinna häftigare längst mina kinder. Justin fortsatte insistera på att få veta vad som hände, varför mina skrik ekade genom huset, varför jag blödde, varför mina kläder var sönderslitna inne i sovrummet, varför.
”Han våldtog mig!” skrek jag tillslut. ”han tog på mig, han slet sönder mina kläder, h-han... han...” jag gav ifrån mig ett hög snyftning. Nu visste han. Nu kommer han inte vilja ha något med mig att göra längre. Han kommer hata mig, oavsett vad han har sagt.
”V-Vad?” stammade Justin tillslut. ”han gjorde vad?” men jag endast grät. Det här var slutet. Inga mer underbara stunder med honom. Inga fler söta ord som fick mina mage att fyllas med fjärilar. Ingen mer Justin och det gjorde ont. Ondare än vad Jay fick mig att gå genom.
”Vad... han... det... du... jag...” det enda han kunde få ur sig var enstaka ord medan jag hörde hur han kämpade med sin ilska. Jag vågade inte se upp på honom, rädd för att se hatet i hans ögon. ”Ariel?” hans röst var plötsligt mjuk, förstående och tröstande och jag rynkade frågande på pannan. Vad höll han på med? Varför var han inte ute genom dörren än? Jag såg upp för att bemötas av Justins sorgsna ögon. Han sträckte ut handen mot mig men återigen drog jag mig ifrån.
”Varför hatar du mig inte?” viskade jag fram och jag såg hur förvirringen fyllde Justin. ”varför har du inte lämnat?”
”Vad?” frågade Justin. ”jag tänker inte lämna dig, jag-”
”Hur kan du inte se hur äcklig jag är? Varför är du kvar här? Jag förtjänar inte dig längre!”
”Ariel?” smärta strålade nu från hans ögon och fick mig att må ännu sämre men han förtjänade bättre än mig. Någon som inte var så smutsig och ‘fucked-up’ som jag.
”Jag är smutsig och äcklig! Varför lämnar du inte? Varför är du kvar?” fortsatte jag att nu skrika åt honom.
”Jag hörde dig Ariel!” utbrast han tillslut. ”jag hörde dig från det rummet jag var inlåst i och jag hörde att du skrek efter mig. Du lät inte det minsta villig att ha sex med den där killen. Jag hörde dig. Du skrek. Du blev våldtagen, du gjorde det inte frivilligt. Det gör inte dig smutsig Ariel. Du är inte det minsta äcklig i mina ögon. Det är han som är äcklig, inte du!” tårarna fortsatte att fylla mina ögon men verkade inte vilja ramla över kanten så jag fick blinka för att kunna se honom. Jag insåg inte att jag skakade för än världen runt om min började darra häftigt. I nästa ögonblick låg jag i Justins famn och jag spände mig inför smärtan som skulle komma från hans händer med det ändå jag kände var värme och trygghet. Han var kvar.
Genast klängde jag mig fast på honom, spände mina armar runt honom och borrade in ansiktet i hans bröst så jag kunde andas hans välbekanta doft. Justin. Min Justin.
wow... så jag tror att absolut ingen hade förväntat sig att det här skulle hända. eller har jag fel? har det jobbigt att skriva det här eftersom jag tycker det är så otroligt hemskt men det passar verkligen in. detta är något som Tara skulle kunna göra eftersom hon anser att det är den ultimata lösningen. har inte mycket att säga, så...
VAD TYCKTE NI? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! NU VILL JAG VERKLIGEN VETA VAD NI TYCKTE SÅ SNÄLLA KOMMENTERA! NI VAR SÅ OTROLIGT FANTASTISKA PÅ DET FÖRRA, TACK SÅ MYCKET! PUSS&KRAM.
min fråga: favorit social medior? (på datorn så instagram o sådana där appar räknas inte)
mitt svar: min favorit är helt klart Tumblr. (även fast det finns en app för den så är den orginellt sätt för datorn) älskar hela konceptet med Tumblr, att det blir en bildblogg o kunskapen som sprids, att man kan hitta andra människor som tycker likadant o... ah! allt. XP kram!
44 - There's Nothing You Can Do
”Jag har inte varit utan dem sedan imorse när jag vaknade” svarade jag.
”Bra” svarade hon enkelt. ”nå, du sa att vi skulle ha gäster. Vart är dem?” jag öppnade munnen för att svara henne men hann inte yttra ett ord för än vad jag fasat för inträffade. Jag hade misstänkt att det skulle hända men bett för allt i världen att jag skulle slippa. Jag svalde och såg hur Tara hade stannat upp i sitt steg.
”Du vet vad du ska göra” var det enda hon sa.
Justins Perspektiv.
Återigen satt den där nervösa känslan i magen på mig. Det var aldrig speciellt trevligt till en början att möta sin flickväns föräldrar. Ännu värre var det nu att min flickväns mamma visste inte ens om förhållandet vi hade, att det existerade över huvud taget och dessutom var denna kvinna Tara Madison. Show business mest dominerande manager, den mest framgångsrika genom tiderna och absolut ingen vågade stå upp inför henne. Det hade till och med spridits historier om de kalla ögonen hon besatt, att de ska ha gjort allt möjligt mot andra människors psyke. Fått dem att bli galna, helt från vettet. Minnesbilder från mötet med henne på sjukhuset dök upp i mitt huvud, hur isen hade spridit sig i magen på mig när hon stirrat sådär hotfullt och kallt på mig.
Jag skakade på huvudet för att få bort dessa tankar ur huvudet, dem hjälpte inte precis att lugna ner mitt rusande hjärta och svettiga händer. Min blick fästes på ett av fönstren i köket och jag såg den mörka himlen och regnet som sakta rann nerför glasrutan. Jag började frukta att Zues skulle göra ett av sina speciella framträdanden med blixten över himlen då jag mycket väl visste vad konsekvenserna såg ut för en viss rödhårig filur. De var inte vackra.
I nästa sekund sjönk min mage likt en sten i vattnen då blixten lös upp på himlen men det var inte för än sekunder efter som en kraftigt åsksmäll hördes och satte mina handlingar i rörelse. Jag måste hitta henne, var det enda som repeterades genom mitt huvud medan jag häftigt reste mig från stolen jag suttit på vid köksdisken. Runt om mig stod och satt Avan, Victoria och Alfredo, allesammans lika förvånade och chockerade över den plötsliga smällen.
”Nej, Justin!” men jag lyssnade inte på Victoria som skrek efter mig. Mina fötter och min desperation att finna henne hade tagit över allt annat och bar mig uppför trappan som var närmast. Jag hörde hur fötter kom springandes efter mig. ”du kan inte! Det finns inget du kan göra!”
Det nästa som hände var att en kropp kolliderade med mig bakifrån och vi föll till golvet, kroppen ovanpå mig kämpade med att komma upp i sittande ställning medan den fortfarande var kvar ovan mig.
”Vad gör du? Vi måste-” jag försökte kämpa emot innan min blick landade på något fruktansvärt, något som fick min mage att vridas till en knut, något som fick det att smärta illa i mitt hjärta. Genom metallkringlorna som fungerade som galler till staketet vid trapporna såg jag ut genom de avlånga fönstrena som vette mot baksidan och fick se Ariel. Ariel som satt vid en stolpe, båda armarna bakom hennes rygg och till min fasa insåg jag snart att hon var fastlåst vid stolpen. Hon kunde inte röra sig, hon kunde inte flytta på sig. Hela hennes kropp skakade medan regnet piskade hennes kropp, hennes ansikte var målat av panik och skräck.
Än ny blixt lös upp himlen och ett fåtal sekunder senare ljöd den höga åsksmällen igen, jag såg hur Ariel häftigt ryckte till men verkade kämpa med att hålla sina skrik inne. Detta fick mig att ryckas från min trans och återigen försökte jag kämpa mig ur - vad jag nu märkte var Victorias - grepp.
”Släpp mig! Vi måste göra något” försökte jag insistera.
”Tror du inte vi har försökt tidigare?” utbrast Victoria hysteriskt. ”men det finns inget vi kan göra som inte kommer med konsekvenser” detta fick mig att lugna ner mig en aning. Konsekvenser?
Det enda jag kunde göra under den olidliga timmen som ovädret härjade utomhus var att ligga på det kalla golvet och endast se på henne. Victoria hade inte flyttat sig från min rygg, jag visste inte vart Avan eller Alfredo hade tagit vägen och jag kunde inte riktigt få mig själv att bry mig heller.
Victoria hade förvirrat mig under ett ögonblick genom att sitta och upprepande muttra ‘kom igen, Ariel du klarar det. Gör det inte, du kan stå emot det’. Till en början undrade jag vad i hela friden hon sysslade med tills jag fick mitt svar då en åsksmäll hördes till följd av Ariels skräckslagna skrik som fick håret att resa sig på min kropp. Victoria släppte ut en blandning av en suck och en kvidning och jag förstod. Skriket. Hon talade om skriket.
När timmen löd mot sitt slut såg jag hur Tara gjorde sin entré genom dörröppningen till höger, men hon gav varken mig eller Victoria någon uppmärksamhet utan såg endast på Ariel som satt, skakandes uppe på terassen. Jag såg sedan hur hon nästan omärkbart skakade på huvudet medan hon granskade sin dotter. Raseri fyllde mig genast och jag började återigen kämpa emot Victoria, jag höll nästan på att lyckas innan Avan från ingenstans plötsligt kom till hennes hjälp.
”Det finns inget du kan göra” hade han lågt sagt till mig. ”jag vet att det är svårt, men det finns inget du kan göra som kan göra något bättre. Det kan bara bli värre” aldrig hade jag känt mig så värdelös och hjälplös på samma gång. Aldrig någonsin.
Regnet slutade falla från himlen och jag hade ännu inte blivit släppt från min plats på golvet. Ena altandörren öppnades och ut klev Tara och jag såg hur hon gick fram till Ariel som satt med huvudet nerböjt och till synes utmattad. Ord växlade mellan dem och Tara såg allt annat än nöjd ut innan hon vände sig om och lämnade den fastkedjade Ariel kvar på terassen.
I nästa sekund kom Lewis upp bakom henne, ett hopbitet uttryck pryde hans ansikte medan han låste upp vad jag nu såg var ett par handbojor innan han hjälpte Ariel upp på fötterna. Äntligen kände jag hur Victoria reste sig från min rygg och på nanosekunder var jag uppe på fötterna igen, halvt snubblandes flög jag nerför trappan och mot Ariel.
Mina händer kupade genast hennes ansikte medan jag hastigt granskade vartenda detalj av hennes ansikte. ”är du okej?” hennes blick mötte min och jag såg rädslan, sorgen och förtvivlan som fyllde henne med en enkel blick. Fort drog jag in henne i min famn och hennes snyftningar ekade snart i det stora rummet, hennes armar omfamnade mig hårt tillbaka när de slingrade sig runt min midja.
”Kom” mumlade jag innan jag släppte henne för att sedan bära upp henne - brudstil - i min famn. Utan en enda blick på de andra stegade jag uppför trappstegen och bort mot Ariels sovrum som jag fått se igårkväll. ”vi måste få ur dig ur dessa kläder så du inte blir sjuk” fortsatte jag när jag ställt ner henne på mattan. Hon huttrade och hackade tänderna medan det droppade om hennes kläder.
”Sätt dig här” instruerade jag henne och svepte med armen mot hennes bredda soffpall som stod i slutet av hennes säng. Hon tog plats på pallen och jag sjönk genast ner på knä för att kunna ta av henne klackarna hon har gått runt i hela dagen. Blodet och de stora blåsorna som täckte hennes fötter fick endast raseriet inom mig att växa sig större. Jag slängde argt bort skorna så jag slapp se på dem innan jag reste mig igen och höll ut mina händer för Ariel att gripa tag i.
Jag drog med henne in i badrummet då jag tänkte att ett bad skulle göra susen för att värma upp henne igen, jag satte igång kranen och stoppade ner proppen i badkaret så vattnet stannade kvar. Lite tvål hälldes ner i vattnet så det skulle skapas bubblor och jag kunde sitta bredvid henne utan att hon skulle behöva känna sig obekväm.
”Jag går ut så länge men ta av dig kläderna och kliv i” jag lämnade badrummet och lyssnade uppmärksamt när jag hörde hur blöta kläder träffade kakelgolvet innan tillslut hur Ariels kropp gjorde kontakt med vattnet. Jag återvände in i badrummet för att sedan gå fram till hennes badrumsskåp.
”Har du någon sprit och bomull eller pads?” frågade jag henne.
”Andra hyllan” svarade hon med en liten stämma. Genast grep jag tag i produkterna jag sökte innan jag flyttade den lilla pallen och ställde den i andra änden av badkaret.
”Dina fötter, tack” sa jag och Ariel såg förvirrat på mig ett ögonblick. ”vi måste rengöra dina sår” förtydligade jag och hennes fötter höjdes därefter ur vattnet innan hon satte dem på badkarskanten. Jag sprutade spriten på de små cirkelformade padsen innan jag förde dem mot Ariels ena fot.
”Det här kanske svider” förvarnade jag henne och hon nickade. Jag tryckte sedan padsen mot hennes ena sår och hörde hur hon drog sitt andetag genom tänderna men gjorde ingen större deal av sin smärta. Jag antar att hon har gått genom värre för att uttrycka sig högre om den smärtan hon gick genom nu. Jag fortsatte att rengöra Ariels fötter tills de var blodfria och endast blåsor pryde de värsta ställena. ”har du några skoskavsplåster?” frågade jag men såg till min besvikelse hur hon skakade på huvudet. Då är prioritering nummer ett att skaffa sådana, tänkte jag. Jag städade bort padsen och ställde tillbaka spriten i skåpet innan jag med en suck vände mig om mot Ariel. Hennes ögon såg oskyldigt och storögt upp på mig där hon satt halvt skymd bakom ett litet berg av bubblor. Plötsligt såg hon så otroligt liten ut, så otroligt ung.
”Hur mår du?” frågade jag lågt när jag sjunkit ner bredvid henne och strök min ena hand över hennes kind. Hon slöt ögonen och kupade min hand med sin medan hon lutade sig närmre min hand.
”Bättre” svarade hon tillslut. ”ingen har tagit hand om mig såhär förut” sorg och medlidande spred sig genast min kropp vid hennes ord. Aldrig någonsin? Och det här var ju ingenting.
”Du förtjänar den bästa behandlingen i världen baby” viskade jag men pannan nu lutad mot hennes. Hon drog in ett djupt andetag innan hon släppte ut det.
”Tack så mycket” viskade hon tillbaka.
Ariels Perspektiv.
”Återigen lyckas du göra mig besviken” Taras ord skar likt knivar i mig, djupt och hårt. Jag höll ett hårt tag om min telefon som jag hade mellan mina händer för att inte brista i gråt.
”Jag är ledsen” viskade jag till henne.
”Du är inget barn längre och den här rädslan för åskan börjar uppriktigt sagt bli patetiskt och fruktansvärt irriterande” jag nickade förstående medan tårarna fyllde mina ögon. Tara fortsatte att skälla och uttrycka sin besvikelse i ytterligare en halvtimme innan hon lät mig gå. Med nedsänkt huvud lämnade jag hennes kontor. Jag fruktade att min läpp skulle börja blöda så hårt som jag bet ner på den.
”Du förtjänar inget utav det där, det vet du va?” den plötsliga rösten fick mig att snurra runt och jag mötte Tylers ljusbruna ögon. Genast samlade jag mig och knuffade bort mina känslor och såg likgiltigt på honom.
”Jo, det gör jag definitivt. Min rädsla för... åska är ett problem” svarade jag men Tyler endast skakade på huvudet.
”Ett problem må det vara men vi alla har rädslor Ariel. Det är vad som gör oss alla mänskliga. Det finns inte en själ som är totalt orädd” fortsatte han att insistera.
”Du har fel” sa jag trotsigt och syftade på kvinnan som var min mor. Tara fruktar absolut ingen och inget, hon är den mäktigaste i hennes universum. Hon är i toppen av näringskedjan och hon behöver inte se upp för att hålla utkik för rovdjur. Hon är rovdjuret.
”Din mamma” fnös Tyler och jag rynkade pannan i frustration över hans nedvärderande tonläge. ”även kvinnan med hjärta av stål har rädslor, lita på det” fortsatte han innan han passerade förbi mig och jag blev lämnad stående i chock. Hade Tyler rätt i att även Tara hade rädslor? Om det var sant, vad i hela friden kunde det vara?
***
”
"Nej, gör om det” sa jag abrupt så fort jag fick syn på Saphira. Mina lärlingar var återigen tillbaka hos mig och undervisningen var igång även fast jag inte var säker på om de var medvetna. Saphira öppnade munnen för att protestera då detta var sjunde gången jag bad henne om samma sak, men jag avbröt henne innan hon ens hann börja och pekade på dörren hon kommit ut genom. Vad denna övning gick ut på hade jag själv inte riktigt koll på men deras tålamod var något som testades rejält.
Precis som jag förväntat mig fräste Luke till efter tredje gången jag bad honom att fixa sin utstyrsel igen. Tålamodet på den där killen var som en handgranat, oväntad och explosiv. Men mig skrämde han inte, jag såg fortfarande att skräcken av att jag skulle handla på mina ord att ta hand om om hans fobier låg fortfarande färskt i hans minne.
”Vad gör du?” jag snurrade runt för att se en förvirrad Justin. Jag sken genas upp i ett leende vid synen av honom. Han var tillbaka.
Tidigt imorse hade Justin lämnat huset för att mötas upp med Scooter - hans manager - och en kille vid namn Ryan Good. Han passade alltid på att göra de flesta radio intervjuerna när han var i New York då de flesta hade sina kontor här, hade han berättat under frukosten.
”Jag försöker lära mina odugliga lärlingar tålamod och disciplin. Något som inte verkar finnas i deras ordförråd!” jag höjde rösten vid det sista så Luke och Saphira klart och tydligt kunde höra vad jag sagt.
”Okej...” svarade Justin en aning tveksamt medan han tog de få stegen fram till mig. Han log gulligt. ”hej”
”Hej” hälsade jag tillbaka innan jag snabbt lyfte mig upp på tårna för att ge honom en mjuk kyss. Jag log mot honom för att sedan vända uppmärksamheten mot dörrarna igen.
”Jag går och tar en tupplur eller något, är otroligt trött” gäspade Justin bredvid mig, jag log roat mot honom medan jag nickade.
”Gör så, vet inte riktigt hur länge jag ska dra ut på det här. Men jag ska iväg med Avan för att promota ‘Agua de Coco’ som snart släpper sina kläder” han gnuggade sig i ena ögat samtidigt som han nickade förstående på huvudet.
”Väck mig då” jag hann inte svara honom då dörrarna öppnades och jag låtsades skina upp i ett leende för att ge dem hopp vilket klart syntes i deras ögon. Tills jag lätt leende falla och jag gav dem den likgiltiga blicken.
”Gör om det”
Med en mjukt leende såg jag på Justin som låg sträckt över hela sängen, liggandes på magen och läpparna vagt särade. Jag hade under mina många nätter med Justin lärt mig att han inte snarkade under natten vilket jag var otroligt tacksam över det. Tystnad är något jag begär när jag ska försöka sova eftersom tankarna som redan härjade runt i mitt huvud vad nog, jag behövde inte fler störande moment.
”Justin...” mumlade jag medan jag mina hand mot hans kind, försiktigt smekte jag med tummen över hans kindben. Han var så otroligt fin och bara min. ”Justin” han ryckte smått till då han vaknade till liv och han kisade sömnigt med sina ögon medan han såg på mig. Jag log mot honom.
”Jag väcker dig så du inte vänder på dygnet” sa jag och han nickade för att sedan sluta ögonen igen. ”Justin!” skrattade jag och skakade honom igen, han mumlade något ohörbart innan han vände sig om i sängen så han låg på rygg istället. Jag satte mig på kanten till sängen precis bredvid honom för att sedan lägga en av mina händer på hans bröst.
”Somna inte om!” protesterade jag när det såg ut vara precis vad han gjorde. ”jag ska hoppa in i duschen” fortsatte jag sedan och Justin mumlade något lågt som liknande ‘okej’. Hur skulle jag få honom att vakna till liv? ”om du reser på dig nu så kan du få komma med”
Justins huvud lyftes genast från madrassen. ”vad?” utbrast han och jag reste mig från sängen.
”Du hörde mig” insisterade jag.
”Är du säker?” frågade han och såg upp på mig, med ett leende ställde jag mitt ena knä på madrassen innan jag böjde mig ner.
”Hundra procent” mumlade jag bara några centimeter från Justins läppar, sedan kysste jag honom lätt. ”duscha med mig” jag ville ta vårt förhållande ett steg högre och jag ansåg att detta steg var stort nog för tillfället. Även om att duscha med varandra inte hade mycket med något sexuellt att göra så innebär det ändå att han skulle få se mig som den dagen jag föddes. Detta faktum gjorde mig något nervös men jag var villig att ta det här steget med Justin och jag måste dessutom påpeka att jag inte var lite nyfiken på hur han såg ut under dessa kläder. Bara lite nyfiken sådär.
Jag reste mig från sängen ännu en gång och lämnade rummet, jag lyssnade spänt och hörde snart hur fotsteg följde efter mig. Jag flinade roat och klev in genom min dörr innan jag fortsatte in i mitt badrum. Jag klev ur mina klackar och sköt dem åt sidan innan jag fortsatte fram mot de genomskinliga duschväggarna som stod runt duschen och öppnade. Jag sträckte in armen för att vrida på vattnet innan jag lät det rinna för att det skulle vara varmt och inte iskallt när vi klev in.
När jag vände mig om stod Justin där, ingen tröja som skymde hans vältränade överkropp och tillät mig själv att glatt skåda hans muskler och otroligt sexiga tatueringar. Goddamn, tänkte jag i huvudet medan min blick vandrade upp tills jag mötte hans ögon. Ett självsäkert men försäkrande leende låg på hans läppar medan han gick fram till mig.
Mina händer höjdes till min sida där dragkedjan till min topp satt, jag drog ner den innan jag kunde ta av den och lät den falla till golvet. Därefter åkte min kjol av samtidigt som Justin knäppte upp sina jeans. Ståendes i endast underkläder kände jag hur nervositeten började växa i magen på mig, att visa mig naken inför människor var inte nytt då Tara ibland vill ha en grundlig check över hur jag ser ut och... det är inte det mest bekväma upplevelsen är det enda jag tänker säga.
Men det här var Justin, hans åsikt var värt guld. Hans åsikt spelade roll.
Jag höjde händerna och knäppte upp spännet till min bh innan den anslöts till de andra plaggen som pryde kakelgolvet. Justin måste ha sett min tveksamt då hans händer försiktigt lades på nedre delen av min rygg samtidigt som hans ansikte närmade sig mitt.
”Du är så otroligt vacker” viskade han. ”du behöver inte oroa dig över vad jag tycker för jag tycker du är perfekt, okej?” med stora ögon såg jag in i hans ögon och svalde. Tyckte han jag var perfekt? Jag nickade sedan åt honom och han släppte sitt tag om mig för att sedan ta ett litet steg tillbaka. Jag drog in ett djupt andetag innan jag drog av mig det sista klädesplagget som täckte min kropp, jag ville inte ens se på Justin när han gjorde samma sak utan gick fram till duschen och klev in. Ett par händer lades sedan på min höfter och jag kände hur han slöt upp bakom mig. Mitt hjärta skenade i bröstet på mig.
Jag riktade vattenstrålen över mig så jag behövde stänga ögonen tills jag ansåg att mitt hår var genomblött och jag grep tag i min schampo flaska för att sedan byta plats med Justin så han kunde blöta ner sig. Jag försökte med allt jag hade att inte låta blicken vandra neråt men ju mer jag försökte att låta bli ju svårare blev det.
Kom igen, Ariel. Var inte en sådan fegis! Jag försäkrade mig först om att Justin fortfarande stod under vattenstrålen och hade ögonen stängda innan min blick utforskade hans kropp. Tillslut nådde jag den förbjudna zonen och klämde omedvetet till min schampo flaska i chock av vad jag fick se. Oh god... låt mig bara säga att han slår Avan med hästlängder. Ett skratt nådde mina öron och jag såg genast upp för att möta Justins blick, hans flin visade mycket väl att han sett mig stirra. En rodnad så stark att jag måste sett ut som en tomat i ansiktet spred sig över mina kinder.
Justins Perspektiv.
Jag menade verkligen det jag sa. Ariel var så otroligt vacker att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Vartenda liten del av henne måste vara skapad av änglar. Inget skämt. Allt från hennes snyggt framträdande nyckelben till hennes fylliga bröst till hennes höfter som passade perfekt i mina händer. Hela hon var perfektion.
Att hon sedan var otroligt nervös gjorde henne endast alldeles underbart gullig och oskyldig. Jag gillade det faktum att ingen hade rört henne som jag gjort eller att ingen var hade gjort det vi var på väg att göra tillsammans. Upplevelserna var endast våra att göra tillsammans.
Min blick följde efter henne medan hon klev in i duschen och jag kunde inte undgå att ta mig en bra titt på den otroliga rumpan hon hade. Ugh, jag vill röra. Men jag beslöt mig istället för att lägga mina händer på hennes höfter istället, jag kunde känna nervositeten i hennes kropp vilket fick mig att le snett. Hon klev sedan in under strålen och drog fingrarna genom sitt hår för att få det helt blött, när det var min tur att ställa mig under vattenstrålen kunde jag känna Ariels blickar mot min kropp. Men jag skygga inte bort från hennes blickar snarare tvärtom.
Jag kunde dock inte hålla mig för skratt när jag hörde ljudet av schampo flaskan hon tagit skrek till då hon måste ha klämt på den. Jag öppnade ögonen för att se hennes i dubbelstorlek inte i närheten av mina egna utan ungefär 3 mil neråt på min kropp. Mitt skratt fick henne att reagera och i nästa sekund var hon röd som en paprika i ansiktet. Jag flinade roat och sträckte ut min arm mot henne, jag fick tag om hennes arm innan jag drog henne intill mig.
”Som sagt, inget att skämmas för” mumlade jag mot hennes hals innan jag lös nafsade på hennes hud.
Resten av duschen spenderade vi genom att låta våra händer vandra och hjälpte varandra att tvätta både kropp och hår. Känslan av Ariels nakna hud under mina handflator var obeskrivlig och gjorde saker med mig. Fantastiska saker.
***
Tisdag, 16:e Juli.
”Ariel ansluter sig snart till gruppen. Jag behöver ungdomars perspektiv på ett projekt” med en nick sjönk jag ner i en fåtölj i ett sällskapsrum som Tara visat oss. Avan, Victoria och Tyler var med mig. Alfredo hade åkt för någon timme sedan in för att möta upp Scooter och Ryan då de skulle förberedda tillsammans med LA Reid. Då det var tänkt att jag skulle vara med och bedöma de nya tävlande LA valt att arbeta mig inför X Factor.
”Vad tror ni hon kommer visa?” frågade Tyler.
”Ingen aning” svarade Avan. ”något hel idiotisk säkert, typ ‘men den här speciella drycken som är gjord på gås tunga och igelkottar även fast du inte vet det så kommer du gå ner 5 kilo på 3 minuter. Vi lovar’. Skulle inte förvåna mig” Avan påhittade reklamsnutt fick mig att skratta roat och han flinade tacksamt. Men mitt skratt bröts på mitten då ett skri ljöd genom huset. Ett högt, vettskrämt, skärande skrik. Ariels skrik.
UGGGH! att lägga in ett kapitel är otroligt frustrerande eftersom det verkar vara fel på blogg.se för tillfället. jag är hur nära som helst att slänga min dator genom fönstret kan jag ju säga. ---...--- sträcket som vanligtvis brukar ligga i slutet av varje kapitel vill inte lägga sig där det ska... jag kokar!
aja, i alla fall! sååååå det här kapitlet blev låååååååångt! o mycket hände. blixten o ovädret där i början... det var det absolut ingen som gissade. tyckte personligen händelsen blev tusen ggr värre när Tara vär där för att ta hand om det. vad tyckte ni? o vad tyckte ni om Justins behandling sedan? är de inte gulliga?
sedan Tyler o sedan hennes lärlingar... hhahahah, de får lida de där stackarna. o Jariel i duschen!!! det förvänta ni er kanske inte. XP o skrattade för mig själv pga Ariels reaktion. tyckte att den passade henne. eller vad tycker ni? ska vi få se lite vidare action mellan de snart kanske? XD
SEDAN HAR VI SLUTET! gah, u guys! vad tror ni händer? hon skriker? varför? vad tror ni händer? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! PUSS&KRAM. DET ÄR INGET NYTT ATT KOMMENTARER BETYDER ALLT DÄRFÖR BER JAG ER ATT LÄMNA EN ÅSIKT. DE MOTIVERAR HUR MKT SOM HELST, DET TAR INTE LÅNG TID.
min fråga: favorit julgodis?
mitt svar: min favorit är helt klart Mozart kulor. för er som inte vet vad det är så är det kulor med nougat i mitten, mandelmassa runt o sedan är de doppade i antingen mörk eller ljus choklad. gah, drömmen! åt upp de sista nyss. XP kram!
43 - You Can't Keep Torturing Yourself
Säkerhetsbältet åkte på och samtal påbörjades innan piloten meddelade att det snart var dags för att lyfta. Min blick låg på fönstret medan omgivningen ruschade förbi på grund av den höga farten vi hade. Sedan lyfte plötsligt planet från marken och vi var i luften. Om bara några få timmar så får jag se henne igen. Bara tanken fick ett brett leende att spridas över mitt ansikte.
Min haka låg i princip på backen medan jag skådade huset framför mig. Stenplattorna som låg över uppfarten innan de anslöts till den tredelade trappan upp till ytterdörren var lagda under och framför oss. Min blick fortsatte att vandra över huset, över de gigantiska fönstrena, över de maffiga trätaken, över lamporna som lös upp huset och fick ett guldigt skimmer att lysa upp gatan. Klockan var runt nio på kvällen då flygresan tagit runt 6 timmar sedan hade ännu en timme tagits åt att hitta hennes hus och himlen var nu mörkblå. Min resväska stod vid min sida och jag famlade efter handtaget ett ögonblick innan jag tog ett stadigt tag om det.
”Och jag som tyckte ditt hus var det bästa jag sett” kommenterade Alfredo bredvid mig, jag nickade instämmande. Scooter och Ryan hade åkt vidare för att bosätta sig mer i centrala New York medan jag och Alfredo skulle bo hos Ariel.
Ytterdörren var i lika mörkt trä som taket och två avlånga fönster var placerade på en vardera sida om den, jag sökte med blicken efter ringklockan innan jag fann den och tryckte till. Ett tydligt ‘pling-plong’ hördes inifrån huset och tålmodigt lyssnade jag efter närmade steg tills jag hörde två skor komma gående. Sekunden efter öppnades dörren av en gammal farbror, han var i kanske 60 års åldern. Grått hår täckte hans huvud och hans intensivt gröna ögon såg nyfiket tillbaka på oss innan förståelse verkade slå honom.
”Justin Bieber och Alfredo Flores förmodar jag” sa han med en nästan faderlig röst. Jag svalde innan jag nickade och sträckte fram min hand.
”Det är jag, sir” svarade jag och han tog med ett leende emot min hand.
”Åh, det är inte nödvändigt med sådan hög titel. Ni kan kalla mig Lewis” så det här är Lewis Ariel har pratat så mycket om, mannen som i stort sett uppfostrat henne totalt, hennes enda fadersfigur. ”kom in” han klev åt sidan och jag fick mig min första glimt in i huset och återigen låg min haka på golvet och ögonen blev stora som tefat.
Hallen var låg men också bred, på höger sida befann sig en soffgrupp tillsammans med ett låg bord och till vänster ledde ännu en korridor som ledde en vidare i huset. Överallt stod växter och andra dekorationer samt en takkrona hängde ovanför oss, vi följde efter Lewis som tagit ledningen och gick längre in i huset. Huset öppnade upp sig mer och mer ju längre in vi kom, längre fram stod ett vackert staket som hörde ihop med de två trappor som gick ner till en annan planyta. Min hand lades försiktigt på det mörka trät på räcket medan jag såg ner soffan, fåtöljerna som stod nedanför. Till höger om möblerna gick två trappsteg upp till ett avlångt, svart matbord och runt om stod vita stolar samt två takkronor hängde ner över det. Bakom det satt en gigantisk spegel på väggen vilket fick mig att vrida på huvudet för att se på andra sidan av huset. Åt det hållet skymtades en tv, en öppenspis och ett flertal andra dörröppningar. Väggen mittemot mig prydes av smala glaspartier som sträckte sig från golv till tak tillsammans med lika långa vita gardiner. Ett flertal vita pelare stod utplacerade i huset och passade perfekt in med den ljusa inredningen de hade.
”Jag vill ha er ut ur mitt hus!” dundrade en röst plötsligt genom huset, förvånat och en aning skrämt såg jag mig omkring efter källan till rösten. Jag hade ingen tvivel om vem det utan var mer nyfiken över vem den talade med. Sedan kom Luke med Saphira efter sig ut genom öppningen bredvid fönstren på höger sida, Luke med ett irriterat ansiktsuttryck medan Saphira såg skräckslagen ut. De tog den högra trappan upp, såg inte på någon av oss medan de tog sin väg ut genom dörren. Förvånat såg jag efter dem innan jag vände huvudet tillbaka mot öppningen de kommit genom för att se Ariel komma gående.
För ett ögonblick stannade allt till och mitt hjärta hoppade över ett slag. Ariel. Hon släppte ut en suck medan hon slängde bort en hårslinga över axeln, hon var snyggt klädd i en blommig klänning, skyhöga klackar satt som vanligt på hennes fötter och fick hennes långa ben att se ännu längre ut. Hon drog in ett andetag innan hon plötsligt fick syn på oss. Hennes bruna blick mötte min och jag fick kämpa emot mina impulser att springa likt livet hängde på det fram till henne. Ett bländande vackert leende spred sig sedan på hennes läppar.
”Ni är här” hon steg uppför trappan innan hon nådde samma plan som vi stod på och tog de få stegen fram till oss. Det enda jag kunde göra vara att stirra på henne. Jag hade saknat henne oerhört mycket under de två dagar vi var ifrån varandra. Aldrig hade två dagar känt så långa som dessa och om jag kunde få min önskan sann så skulle de aldrig hända igen men det visste jag redan nu var en omöjlighet. ”hur gick flygresan?”
Jag ville inte prata om hur flyget gick, jag ville inte smickra hennes hus, jag ville inte ens fråga vad som pågick med Luke och Saphira det enda jag ville var att gripa tag i hennes ansikte och äntligen få kyssa henne igen.
”Super” svarade Alfredo och fyllde tystnaden. Ariel vände sitt leende mot mig och en förståelse växlade mellan oss, vi båda krävde varandras närhet men jag vågade inte göra något då jag inte visste om Tara var hemma eller inte.
”Låt mig visa er runt” sa hon sedan och slog ihop händerna framför sig. ”Lewis, skulle du vilja vara så vänlig att lägga deras väskor i deras separata rum?” Lewis log och nickade innan han tog våra väskor från oss och försvann.
”Som ni kanske redan gissat så är detta hallen” hon viftade med armen bakom sig. ”och detta är allrummet som är hopkopplat med matsalen, tv rummet och lite annat. Denna trapp leder en upp till övervåningen” hon snurrade runt så hon kunde visa den breda trappan som gick upp till planet ovan och som jag ännu inte märkt.
”På våning två ligger de flesta sovrummen samt badrum, men kom så kan jag visa vart ni hittar köket först” med det sagt vände hon om och gick ifrån oss, genom en korridor innan vi kom fram till ännu en trappa. En mycket mindre och smalare sådan som ledde en rak ner i köket. Köket följde husets ljusa inredning, vita luckor och skåp men bänkarna prydes av svart marmor och alla kökshantverk var i rostfritt stål. Min blick vandrade från golvet till tak medan jag beundrade rummet. ”köket leder sedan ut till matsalen” fortsatte Ariel och vek till vänster och ut genom en dörröppning och vi var nu på de nedre planet som vi sett ner på från balkongen. Jag granskade spegeln och det mörka bordet närmre.
”Och om man går in genom den där dörröppningen så kommer man till bland annat gymmet och Taras kontor. Inte super intressant. Vi går upp till andra våningen istället så kan jag visa vart ni ska sova” ett flertal trappsteg senare var vi på andra våningen och Ariel ledde vägen genom ännu en korridor och vi passerade åtagliga fönster som vette ut mot framsidan. Vi passerade en dörr som jag på förbifarten hann se ledde ut till en bred balkong där några få ute möbler stod.
”Där har du ditt rum Alfredo” sa Ariel och pekade på ena dörren, Alfredo steg in och jag hörde hur han flämtade ett lågt ’oh man’ vilket fick det att rycka i mina mungipor.
”Kom Justin så ska jag visa ditt” min blick vandrade över hennes kropp medan jag gick efter henne bort mot en annan dörr som hon öppnade och gick in genom.
Rummet hade en väldigt kort korridor innan rummet öppnades, en dörr var placerad direkt intill höger och jag gissade att bakom gömde sig ett badrum. Med stora ögon såg jag runt i rummet, min väska stod redan placerad vid den breda sängen. Väggen närmast var täckt av en gigantisk spegel och framför stod en låg bänk slash skrivbord med ett flertal lådor samt ett par hyllor var fastskruvade på spegeln. Min blick vandrade över resten av rummet, en ensam vit fåtölj stod vid det stora fönstret som var mittemot sängen. Golvet täcktes av en ljusgrå, mjuk matta och matchade de få ställena av vägg man såg då de hade samma färg.
”Wow...” mumlade jag.
”Ja, detta rum används inte speciellt ofta. Avan har ett eget rum han brukar sova i när han är här men Victoria brukar alltid sova med mig” berättade Ariel bredvid mig, jag vände på huvudet för att kunna se på henne. Hennes blick skådade ut i rummet innan den vändes mot mig och behovet efter henne fördubblades när hon nu stod såpass nära och jag kunde känna den välbekanta doften av henne. Goddamn, tänkte jag och det började klia i skinnet på mig.
Ariel drog in ett djupt andetag och jag såg att hon var lika påverkade av mig som jag var av henne. Men sedan skakade hon smått på huvudet som om hon behövde fokusera och vände sig om, hon grep tag i handtaget intill dörren bredvid huvud dörren och öppnade. Precis som jag misstänkt så ledde det en in till ett badrum. Trä parkett, svarta väggplattor och genomskinliga duschväggar var det enda jag hann se när jag klev in innan Ariel hade gripit tag i tyget på min tröja vid kragen, svängt runt och tryckt upp mig mot väggen.
I nästa sekund låg hennes läppar över mina med desperation och saknad, så fort chocken lade sig omfamnade jag henne precis lika hårt och krampaktigt som hon. Hennes sensuella kropp trycktes mot min och jag fick äntligen smaka hennes läppar igen, mitt huvud tiltade snart åt ena sida och ett stön slapp omedvetet ut ur min min när våra tungor kom i kontakt. Herregud, vad jag hade saknat henne. Våra händer fortsatte att smeka och hett greppa varandra medan våra läppar kysstes häftigt.
”Jag... har... saknat... dig... så himla mycket” mumlade Ariel fram när hon fick utrymme att andas.
”Jag... har saknat... dig också. Du... har... ingen aning... hur mycket” svarade jag och kysste henne en sista gång innan jag andfått lutade min panna mot hennes. Ett leende spred sig över hennes läppar medan hon lindade armarna runt min nacke.
”Du har ett väldigt vackert hus” sa jag sedan och hon skrattade till.
”Tack så mycket. Dock tycker jag att det är alldeles för stort för så få människor” svarade hon. ”jag skulle hellre vilja bo i något mindre, något mysigare” hennes ord förvånade mig, hon sa alltid vad jag aldrig förväntade mig. Vilket jag älskade. Jag spände mina armar runt henne innan jag lätt kysste henne.
”Vad hände med Luke och Saphira när vi kom hit?” frågade jag sedan bekymrat. Ariel suckade trött i min famn och drog en hand genom sitt hår. Var det så illa?
”De kan inte göra vad man ber dem om som vanligt” svarade hon sedan och verkade för ett ögonblick försvinna bort då hennes blick blev ofokuserad innan hon smått skakade på huvudet och log mot mig. ”är du hungrig?” frågade hon.
Innan jag hann öppna munnen för att svara henne kurrade min mage högt och hon skrattade roat.
”Jag tar det som ett ja” fnittrade hon och klev ur min famn, jag kände genast saknaden av henne och drog henne intill mig ännu en gång.
”Mat kan vänta ytterligare fem minuter, jag dör inte” mumlade jag medan jag böjde mig ner, jag klippte av hennes fnitter med mina läppar och vi förlorade återigen oss själv till varandra.
”Vart är Tara?” frågade jag nyfiket när vi två timmar senare hade ätit klart vår måltid och satt nu och småpratade mellan varandra. Först nu hade jag märkt att jag inte sett skymten av de isblå ögonen eller det blonda håret som tillhörde ingen mindre än Tara Madison. Vilket förvånade mig, detta var hennes hus ändå.
”Åh, hon är inte här. Hon kommer tillbaka imorgon” svarade Ariel och tog en klunk av sitt vatten. Jag nickade förstående och studerade Ariel medan hon såg ner i bordskivan som om hon besvärades av någonting innan hon höjde blicken och mötte min. Genast slog hon upp i ett glatt leende som jag fort besvarade. Vart något fel?
Ariels Perspektiv.
Jag suckade inombords medan jag skådade skorna framför mig. De var meningen att jag skulle spendera dagen att gå in dem tills Tara kommer tillbaka ikväll men jag var inte det minsta frestad att göra det. Skorna var inte direkt kända för att vara bekväma med den höga klacken och i stort sett ingen plattå för att göra något enklare. Jag såg ner på mina fötter medan jag viftade med tårna innan jag drog in ett djupt andetag. Ju fortare du sätter på dig dem, ju fortare kommer du gå in dem, tänkte jag för mig själv innan jag sätta mig på sängkanten och trädde på skorna på fötterna. Redan nu kände jag hur den här dagen skulle bli ett rent helvete.
Skorna satt alldeles för tight på min fot och en söm i hälen skar in i min hud. Jag bet mig i underläppen medan jag ställde mig upp och vinglade till lite, med ögonen hårt hopknipna tog jag några steg framåt i mitt rum. Jag kvävde ett stön av smärta medan jag fortsatte att gå, jag höjde min hand och bet i mitt finger när sömmen skar in i min hud djupare än tidigare.
Två timmar senare var jag redo att kapa av mig mina fötter enbart för att slippa den olidliga smärtan som strålade från mina fötter och ut i hela min kropp. Jag gick för tillfället på springbandet vi hade inne på vårt gym för att jag skulle slippa att vandra runt i hela huset. Med ett krampaktigt grepp höll jag i handtagen till springbanden medan jag något framåtlutad av smärta gick på bandet.
”Vad håller du på med?” frågade plötsligt en röst och fick mig att genast sträcka på mig. Jag vände på huvudet för att se Justin stå med ett frågande min och armarna i kors över bröstet medan han såg på mig. Glädje fyllde mig för ett ögonblick utav synen av honom. Det var så otroligt skönt att ha honom hos mig igen, med honom i närheten kände jag mig starkare, mer självsäker. Att jag som jag var faktiskt räckte till, att jag var nog. Han fick mig att känna så.
”Jag måste gå in de här skorna” svarade jag hopbitet. ”och de tar kol på mig” fortsatte jag sedan och återgick till min framåtlutade ställning över bandet medan jag fortsatte gå.
”Får jag fråga varför?” hörde jag Justin säga och jag såg ur ögonvrån hur han kom upp bredvid mig vid sidan om springbandet.
”Taras begäran” svarade jag endast innan jag lågt kved till.
”Ariel, kliv av” sa Justin och fick bandet att stanna.
”Nej, jag kan inte-”
”Du har ont, du kan inte fortsätta plåga dig själv. Ta av dig skorna och ta en paus” insisterade han och jag kände hans hand på min arm.
”Du förstår inte. Jag kan inte sluta, jag kan inte ta av mig dem” jag vände blicken mot Justin som såg både förtvivlad och oroat på mig. Jag ville försäkra honom att jag inte hade ont, att det var ingen fara men jag ville inte ljuga för honom. Istället försäkrade jag honom om att jag hade gått genom sådana här saker ett flertal gånger tidigare och att jag skulle klara mig i slutändan.
”Det är ingen fara Justin” jag satte igång springbandet igen och tvingade mina ben att röra sig fram och tillbaka.
”Avan och Victoria är här” sa Justin efter en stunds tystnad. Jag nickade förstående och hörde sedan hur Justin suckade och lämnade rummet igen. En halvtimme senare bestämde jag mig att jag inte längre kunde gå på endast bandet och gick genom huset mot rösterna. Jag försökte hålla mitt ansikte neutralt och inte visa smärtan jag egentligen gick genom. Jag log brett jag när fick syn på mina vänners välbekanta ansikten och de behövde endast ge mig en blick och det förstod vad som pågick.
”Tjena mittbena!” utbrast plötsligt en röst vid min sida och i nästa sekund var jag uppburen i personens famn medan den tog ett flertal steg framåt. Mina ögon fördubblades genast och min mun formades till ett ’o’ i förvåning innan jag vände på huvudet för att se Tylers glada ansikte.
”Tyler!” utbrast jag lika högt. ”ställ tillbaka mig på golvet” hans glädje svalnade en grad medan han ställde ner mig på golvet igen innan han blev precis lika glad igen.
”Har du saknat mig?” frågade han sedan. Oh, herregud. Kan jag inte påstå.
”Absolut” svarade jag sedan för att inte såra hans känslor och han strålade stolt. Jag himlade med ögonen åt honom innan jag gick fram till soffan de alla satt i och böjde mig ner för att ge Avan och Victoria en varsin kram.
”Hur länge stannar ni?” frågade jag dem sedan samtidigt som jag föll ner i soffan bredvid Justin. En suck föll ur min mun innan jag sjönk ihop mot Justin och plötsligt ville jag inget annat än att sova.
”Några dagar, har arbete att göra i den här delen av New York” svarade Victoria och jag nickade.
”Samma här, Troy bor i den här i närheten” inflikade Avan med ett flin vilandes på hans läppar.
”Och vem är nu Troy om jag får fråga?” är det meningen att man ska ha koll på alla killar han går genom? Avan dök genast in för att berätta allt om Troy, hans nya flört och mycket snart önskade jag att jag aldrig frågat honom då han som vanligt inte respekterade mina oskyldiga och sköra öron.
Tara är hemma och aldrig hade jag varit så nervös som när jag hörde hur bilen körde upp på infarten och klackar ekade mot stenplattorna. Detta skulle bli Justin och Taras officiella möte och jag kunde endast be till Gud att det skulle gå som smort och inte med en massa komplikationer.
Ytterdörren öppnades och in klev Tara, som vanligt lika elegant klädd i en mörk kostym, tjusig uppsättning av håret och till synes otroligt dyra smycken. Hon hade två betjänter efter sig som bar hennes bagage och med en vift av handen beordrade hon dem att bära dem till hennes rum. Jag drog in ett andetag innan jag omedvetet höll det inne medan jag såg hur Tara vände på huvudet i jakt efter mig. Jag sänkte genast blicken och hörde endast hur hennes klackar närmade sig.
”Jag ser att du bär skorna” påpekade hon och jag nickade. ”har du burit dem hela dagen?” frågade hon med sträng stämma och återigen nickade jag lydigt.
”Jag har inte varit utan dem sedan imorse när jag vaknade” svarade jag.
”Bra” svarade hon enkelt. ”nå, du sa att vi skulle ha gäster. Vart är dem?” jag öppnade munnen för att svara henne men hann inte yttra ett ord för än vad jag fasat för inträffade. Jag hade misstänkt att det skulle hända men bett för allt i världen att jag skulle slippa. Jag svalde och såg hur Tara hade stannat upp i sitt steg.
”Du vet vad du ska göra” var det enda hon sa.
hm... ett ganska långt kapitel! hope u like. =D såååå.. nu har ni fått sett Ariels hus för första gången. vad tyckte ni om det? o Jariel återförenades. gaaaah, u just got to love them . <333
Ariel tvingades sedan vandra runt i skor som inte direkt... passade hennes fötter. vad tycker ni om det? men sedan, the big finale!
VAD TROR NI HÄNDER? VAD TYCKTE NI OM KAPITLET? OM JARIEL? OM HUSET? OM ALLT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.
ps. var väldigt roligt att se att många av er vill läsa det jag skickade in till tävligen, dock är jag lite rädd att publicera den ännu eftersom man inte fick skicka in något som var publicerat tidigare. o om de, mot alla odds, skulle hitta min blogg o se att jag lagt upp novellen så kanske, jag vet inte... tar de bort mitt bidrag o det vill jag ju inte... så jag får tänka över saken. annars får jag publicera den någon gång i mars för det är då resulten kommer tillbaka tror jag. ds.
min fråga: den bästa julklappen ni fick?
mitt svar: min favorit julklapp jag fick måste vara locktången jag fick, det är en tjockare variant o skapar mycket elegantare (enligt mig) lockar. älskar den, måste dock träna lite så jag kan få fram fina lockar. XP
o måste bara säga att jag även fick en Justin Bieber kalender för år 2014. hahahahahaha! XD trodde jag skulle dö när öppnade paketet. herregud, det var hur pinsamt som helst. min släkt är inte direkt ett stort fan av honom o gillar att retas med mig o min lillasyster när det kommer till honom. -.- blev väldigt förvånad när jag fick den eftersom jag må vara en Belieber o allt men mina väggar är inte täckta av affisher på honom o jag har inte heller miljoner produkter från honom. denna blogg är det enda jag har som är Justin Bieber relaterat. men den kommer snart hänga på min vägg. KRAMAR! ♥
"the loser has to fall"
"tänd ett ljus och låt det brinna"
42 - I Get Punished If It Goes Wrong
Ariels Perspektiv.
Jag kunde inte sova. Jag kunde inte sova av många anledningar. Det var för varmt. Det var för kallt. Lakanen kändes sträva mot min hud. Klockan på mitt nattduksbord tickade alldeles för högt. Mina andetag distraherade mig från att slappna av. Min hjärna gick på högvarv. Men den största anledningen var killen som jag visste låg i ett annat rum i detta hus, Justin.
Han var fortfarande arg, på mig. Och jag visste inte vad detta betydde? Var vi två över? Hatade han mig nu? Varför behövde jag vara så efterbliven i dessa lägen? Varför kunde jag inte veta sådant här? Han hade haft en irriterad blick när jag lämnade huset för flera timmar sedan men var inte uppe när jag kom tillbaka. Hela kvällen hade jag gått med en klump i magen.
På grund av vårt ouppklarade bråk så låg jag där, vred mig fram och tillbaka medan jag försökte sova men fann det tillslut omöjligt. Jag satte mig upp i sängen och märkte först nu tårarna som rann nerför mina kinder. Jag snyftade lågt till medan jag torkade bort dem. Jag vill inte att det ska vara över. Försiktigt drog jag bort täcket från min kropp och reste mig ur sängen, tyst öppnade jag min sovrumsdörr och smög ut i korridoren. Huset var knäpptyst och endast den svaga vinden hördes utifrån. På lätta steg gick jag ner längst korridoren innan jag svängde till höger där Justins dörr var placerad, jag sträckte mig efter handtaget men hejdade mig. Tänk om han inte ville träffa mig?
Hans ord från tidigare idag spelades upp i mitt huvud. ”det där var inte du Ariel. Det där var någon helgalen kopia av Tara” ”Så vill du bli precis som din mamma?” ”Var bättre än så” jag drog åt mig min hand igen medan tysta tårar föll från mina ögon. Jag förstod inte vad jag gjorde fel, jag gav honom vad han bad om. Jag gav honom behandlingen han krävde och behövde ändå var det jag som fick stryk.
Jag drog in ett djupt andetag ner i mina lungor innan jag slöt handen runt handtaget och tryckte ner. Rummet var mörkt och det enda jag kunde urskilja var konturerna av möblerna som stod i hans rum. Justin låg stilla och tyst på sängen. Försiktigt stängde jag dörren bakom mig igen och gick i halvt blindo fram till sängkanten innan jag kröp fram till Justins kropp. Han osade av värme och trygghet. Med handen svävande en bit ovanför honom tvekade jag återigen på att störa honom. Men jag behövde få veta. Jag placerade min hand på hans skuldra och tryckte till lite.
”Justin...” med ett häftigt ryck som fick även mig att hoppa till snurrade han runt, jag drog genast åt mig handen och tryckte den mot mitt bröst. I nästa sekund var lampan på hans nattduksbord tänt och Justin satt framför mig med kisande ögon och en frågande och förvirrad minn. När hans ögon vant sig vid ljuset slog han upp ögonen ordentligt och han såg chockerat på mig.
”Ariel, vad är det?” frågade han till min förvåning oroligt, hans ena hand höjdes till min ena kind där han torkade bort nya tårar som runnit. ”vad är det?” upprepade han. ”vad hände?” hans bekymrade och oroliga minn fick tårarna att stiga i mina ögon och fick förvåning att spridas i min kropp.
”Du hatar mig inte?” viskade jag och valde att dela med mig av mina tankar. Han drog frågande ihop ögonbrynen medan han såg på mig innan förståelse verkade slå honom.
”Tror du att vår lilla argumentation fick mig att hata dig Ariel?” frågade han men jag valde att inte svara och han drog nästan roat på ena mungipan. ”det ska otroligt mycket mer till för att jag ska hata dig och det hoppas jag att du vet. Det där var ingenting. Vi har haft värre bråk än sådär” lugnande han mig genom att säga.
”Så vi är fortfarande...?”
”Du är fortfarande min flickvän” försäkrade han. ”om du fortfarande vill” lade han sedan till och såg tveksamt och en aning panikslaget på mig. Jag nickade häftigt samtidigt som jag gick på knäna fram till honom tills jag kunde slå armarna runt hans hals. Genast kände jag hur hans armar lades runt mig och pressade mig närmre honom.
”Jag är så ledsen” snyftade jag. ”jag vet inte ens hur jag ska... han... jag... det där är behandlingen som Tara kräver, den som gör en till den bästa. Även om den inte alls är trevlig eller... jag vet att det är hemskt och jag... det är jag som får skit om de gör fel” Justin lutade sig tillbaka för att kunna se på mig.
”Vad?” frågade han. ”får du ta deras straff också?” jag nickade försiktigt. Han fick ett hårt uttryck i ansiktet innan han drog in mig i hans famn igen. ”jag är ledsen också. Jag borde inte ha varit så hård mot dig. Jag är bara inte van vid sådan där behandling. Det var hårresande att se på, han såg absolut knäckt ut. Det var en aning läskigt att se vad du var kapabel till när du på utsidan ser så ofarlig ut” sa han lågt vid mitt öra.
”Jag förstår. Jag ska försöka att inte göra det igen och om det händer, inte i någon annans närhet”
”Vad tänker du göra mot honom?” frågade han efter en stund. Jag släppte ut en suck.
”Jag vill helst inte berätta för dig, men jag kommer behöva tortera hans psyke. Precis Tara gjort med mig” svarade jag. ”om jag inte gör det så kommer han omöjligt ta mig seriöst nästa gång jag hotar eller säger åt honom igen”
”Okej” jag förstod att Justin kände det han gjorde gentemot det som hände i köket. Det var inte en trevlig upplevelse. Jag var inte trevlig. Men även fast behandlingen är hemsk så fungerar den. Jag hade aldrig varit där jag är idag - karriärsvis - om det inte vore för det sättet jag blivit uppväxt på. Disciplin sedan den dagen jag kunde gå. ”låt oss sova nu”
Jag lutade mig tillbaka för att sedan se Justin luta sig över mot nattduksbordet där han tryckte på knappen och rummet föll i total mörker. Jag kröp under täcket och kände hur Justin smög upp bakom mig och la en arm runt min midja. Ett leende spred sig över mina läppar medan jag gosade ner mig mer i kudden som doftade av Justin.
”Du, jag tänkte på en sak” mumlade jag plötsligt ut i tystnaden, Justin svarade med ett halv vaket läte. ”min tid hos dig är ju snart slut, det är bara några få dagar kvar tills jag måste åka tillbaka till New York men... jag vill inte skiljas från dig än” Justin låg tyst bakom mig och för ett ögonblick trodde jag att han somnat och inte hört vad jag sagt.
”Tror du det skulle vara möjligt? Att jag följde med dig?” frågade han.
”Bilder hemma hos dig är väl lika storslagna som hemma hos mig?” kontrade jag försiktigt.
”Jo, jag antar det” svarade han. ”jag har inga problem med det. Ryan och Chaz tar sin avfärd den 7:e så jag måste nog stanna kvar tills dess men efter det åker jag gärna och bor med dig. Jag har jobb att göra i New York i alla fall” leendet på mina läppar fördubblades vid hans ord och jag letade reda på hans hand som låg på min mage och drog upp hans arm så jag i stort sett kramade den mot mitt bröst.
Fredag, 5:e Juli.
Jag såg ner på två pillren som låg framför mig på köksbänken. Jag hade min vattenflaska i handen och väntade på att Justin skulle komma tillbaka ner från övervåningen. Dagen var här, dagen då jag skulle åka hem igen. New York. Mitt hem. Lewis. Ett leende spred sig över mitt ansikte när jag tänkte på honom. Det skulle bli kul att se honom igen. Jag har saknat honom.
Fotsteg närmade sig bakom mig och jag vände på huvudet för att se Justin komma gående, ledigt klädd i jeans, en hoodie och Vans på fötterna. Men lika snygg som alltid. Han gav mig ett leende innan han slöt upp bredvid mig.
”Vad är det där?” frågade han misstänksamt.
”Droger” svarade jag och jag såg genast hur en förvånad minn spred sig över hans ansikte. Jag försökte hålla en allvarlig minn men kunde inte hålla den länge då jag snart brast ut i skratt. ”jag skojade bara. Det är sömntabletter”
Han himlade roat med ögonen åt min fånerier. ”varför har du sömntabletter?”
”Tro det eller ej, men jag är otroligt flyg rädd. Jag skulle aldrig kliva på ett flygplan utan att vara totalt nerdrogad. Under kortare resor så har jag piller som lugnar ner mig, gör mig otroligt flummig och... ja men nu när jag skulle resa över hela Amerika så är det bättre att jag sover tills vi har landat” svarade jag och plockade upp pillerna i handen innan jag kastade in dem i munnen och svalde ner dem med lite vatten.
”Men om du tar dem nu, kommer du inte somna typ... snart?” frågade han förvirrat medan han såg på mig.
”De börjar inte verka för än om några timmar” svarade jag och ställde ner flaskan på bänken innan jag vände mig mot Justin. Min blick vandrade över hans ansikte för att ta in allt innan jag tvingades att skilja mig från honom under ett par dagar. Jag såg inte alls fram emot det. Inte det minsta.
”Jag kommer sakna dig” sa jag sedan.
”Jag kommer sakna dig också” svarade han och la armarna runt min midja innan han drog mig intill sig. ”men det är bara två dagar sedan ses vi igen” jag nickade smått med pannan lutad mot hans. Mina fingrar snuddade vid tyget på hans hoodie medan jag lät mina armar leta sig uppåt innan de lades runt hans nacke. Jag tiltade försiktigt på huvudet innan jag kysste honom. Justin var snabb att besvara kyssen och jag fann mig själv spänna mitt grepp på honom. Jag ville inte släppa honom. Inte nu, inte idag, aldrig någonsin. Men som vanligt hade ödet - annars kallad Avan - andra planer.
”Jag ångrade mig!” utbrast han när han steg in i köket. ”det var bättre när du var ‘kyss-oskuld’. Nu kommer jag behöva se det där vart jag än går och det bränns. Oh my God, smärtan!” jag himlade åt hans överdramatisering medan jag kände hur Justin skrattade ljudlöst bredvid mig. Jag vände mig mot honom igen och tryckte mina läppar mot hans igen vilket fick honom att genast sluta skratta. ”ugh... och så börjar det”
”Glöm inte att ringa när du är framme, okej?” jag nickade åt honom och la en hand bakom hans nacke innan jag drog in honom för en snabb kyss för att sedan luta mig tillbaka igen. Killarna hade jag redan sagt hejdå till och det var nu endast Justin som stod kvar med mig i hallen. Avan och Victoria satt redo i bilen tillsammans med Greg.
”Jag kommer sakna dig” insisterade jag och drog in honom i en sista kram.
”Amen, herregud! Är han så bra i sängen eller vad är det frågan om!? Släpp manskapet och kom igen” hörde jag Avan skrika från bilen. Jag skakade på huvudet åt min vän men släppte taget om Justin innan jag böjde mig ner för att plocka upp min handväska.
”Vi hörs” sa jag till honom innan jag klev ut i solen i mina höga klackar och klänning. Bildörren stod öppen och jag gled smidigt in på sätet och drog igen dörren efter mig. Jag gav Avan en menande blick som han besvarade med en ‘vad?’ gest.
Jag vred på huvudet när bilen började röra på sig för att se bak på huset som vi lämnade. Jag ville inte tillbaka till New York. Jag gillade LA. Den ständiga värmen. Palmerna. Sanden. Men framför allt Justin. Han bodde i LA och jag i New York. Huset blev mindre och mindre tills jag tillslut inte kunde se det längre, med en låg suck vände jag mig tillrätta i sätet och stängde av alla ljud runt mig. Bilens motor, Avan och Victorias konversation, radion som spelade i framsätet. Vem visste att skiljas från någon kunde vara så otroligt jobbigt och smärtfyllt?
Justins Perspektiv.
Ariels hårsvall försvann in i bilen och snart rullade den nerför uppfarten och ut på gatan men ändå fann jag mig fastklistrad i golvet framför den öppna dörren med ena handen på handtaget. Även när jag inte kunde se bilen längre stod jag kvar. Varför? Jag vet inte. Kanske hoppades jag att hon skulle komma springandes tillbaka. Men det var inget annat än fantasier.
”Bro, vad gör du?” Ryans röst fick mig att ryckas tillbaka till verkligheten, jag blinkade till och skakade smått huvudet.
”Inget” mumlade jag till svar och gav uppfarten en sista blick innan jag stängde dörren och vände mig om. 2 dagar, sedan skulle jag få se henne igen. Det klarade jag. Hoppas jag.
***
Söndag, 7:e Juli.
Med huvudet sänkt och keps samt solglasögon satt på mitt ansikte gick jag med Moshe tillsammans med två andra livvakter genom flygplatsen. Den kryllade av fans och paparazzis som ville ha bilder på mig när jag försökte ta mig genom trängseln. Ryan och Chaz var nu troligtvis redan uppe i luften medan jag skulle ta mitt privatjet till New York. Scooter var menad att möta mig på planet då han skulle följa med till New York med mig, jag hade Alfredo samt Ryan Good med mig.
Flertal fan bilder och autografer skrivna senare klev jag uppför trappan intill planet och bemöttes av den välbekanta inredningen. Scooter satt redan placerad i en stol, likadant med de andra. Jag log brett mot Scooter som jag inte sett på ett tag nu och kramade honom.
Säkerhetsbältet åkte på och samtal påbörjades innan piloten meddelade att det snart var dags för att lyfta. Min blick låg på fönstret medan omgivningen ruschade förbi på grund av den höga farten vi hade. Sedan lyfte plötsligt planet från marken och vi var i luften. Om bara några få timmar så får jag se henne igen. Bara tanken fick ett brett leende att spridas över mitt ansikte.
THEY MADE UP U GUYS! hahahahah... bråket höll inte speciellt länge eftersom de är mogna o kan prata om det. hehhehe... var det bara jag som tycker Ariel är otroligt gullig när det kommer till sådana där saker? trodde att de hade gjort slut pga av en liten argumentation. gullunge! vad tyckte ni om det?
okej, men så nu har Ariel åkt från Justin o hem till NY o Justin är nu påväg dit. måste bara säga att shit is about to go down in that house! mycket chockerande saker kommer att hända, just u wait.
vad tycks? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.
min fråga: favorit land ni har varit i?
mitt svar: Thailand, utan någon som helst tvekan. har varit där 3 ggr nu... dock så var jag 2 första gången så kan inte påstå att jag kommer ihåg speciellt mycket. hahahah, men var där senaste för några år sedan o... I LOVE IT! hela min familj älskar det landet. XD kramar!
"from the troubles in my life"
"where would I be, if you didn't BELIEVE"
"turn it up louder"
41 - Your Personality, My Ass
”Försvinn!” utbrast hon samtidigt, Avan hoppade åt sidan innan han såg förolämpat mot henne.
”Shesh” mumlade han. ”Justin, ge henne lite av Jerry så kanske ilskna Märta på crack lugnar ner sig” med det sagt vände han sig om och lämnade rummet.
”Döda mig” hörde jag Ariel mumla efter en stund med pannan mot min axel, hennes ord fick mig att genast brista ut i skratt. Ja, herregud...
Lördag, 29:e Juni.
Jag klickade bort samtalet på min telefon och drog en hand genom håret. Jag hade precis avslutat en timmes lång telefonkonferens med mitt team angående mitt kommande album. Scooter var nyfiken på hur det fortskridit sig och jag fick mer information om hur höst terminen i skolan skulle se ut när det kom till utomstående arbete. Chaz och Ryan hade suttit tillsammans med mig i köket men försökte hålla sig tysta för att inte störa. Lil Za låg fortfarande och sov då han kom hem under småtimmarna vilket alltid slutade med att han kom upp när vi andra tänkte äta middag. Inte för att jag inte gjorde samma sak då och då men ni förstår vad jag menar. Alfredo hade lämnat tillsammans med Maejor Ali för att spela in material för något jag inte kommer ihåg.
”Hördu Justin?” frågade Victoria när hon klev in i köket. ”vet du när Ariel skulle vara tillbaka?” jag tittade upp för att möta hennes blick och hon såg själv upp från sin mobilskärm.
”Runt två väl?” svarade jag. ”jag tyckte hon pratade om någon video, hon skulle ha med sig Luke och Saphira i alla fall” Victoria nickade förstående innan hon återgick till sin telefon.
Tre dagar hade hon haft sina lärlingar och vad jag visste så var hon redan redo att slita huvudena av dem. Tydligen var de båda slappa när det kommer till regler och gillade att göra i stort sett tvärtom från vad Ariel bad dem göra. En kväll grät hon nästan av frustration när hon berättade om sin dag med dem, yrde hela tiden om att hennes tid var inne. Vad de nu än betydde hade jag ingen aning.
I nästa sekund hörde jag hur ytterdörren öppnades längre bort i huset innan steg närmade sig köket, jag visste att det var Ariel då var klackar som närmade sig. Hennes uppenbarelse förvånade mig då hon hade ett mordiskt uttryck i ansiktet. Jag ska vara ärlig, den skrämde mig och jag fasade för mitt liv ett ögonblick. Tills jag insåg att jag knappast kunde ha gjort något fel och hennes ilska måste vara riktad mot någon annan. Victoria, Chaz och Ryan såg lika förvånat upp på henne medan hon stampade bort till skåpen för att sedan dra ut en kökslåda. Jag vände på huvudet igen när jag såg två andra figurer kliva in i köket, först kom en kille följt av en tjej. Ah, så detta måste vara Luke och Saphira, tänkte jag.
Ögonblicket efter stelnade Luke till i sitt steg, jag hoppade skrämt till medan jag stirrade på kniven som nu satt i väggen. Jag vände fort på huvudet för att se Ariel fortfarande med samma rasande uttryck och armen utsträckt som om hon precis kastat något. Vilket fick mig att lägga ihop ett och annat - hon kastade kniven.
”Nästa gång missar jag inte!” röt hon åt Luke och Saphira som nu såg på henne med stora, skrämda ögon. ”vilka tror ni två att ni är, huh?” hon sänkte nu sin röst och la sig på en iskall nivå, hennes stämma fick kalla kårar att vandra längst min ryggrad och jag var återigen glad att hennes ilska inte var riktad mot mig.
”Hon var ful” svarade Luke sedan med en axelryckning. ”aldrig att jag skulle kyssa någon så ful som henne” nu något förvirrad över vad de pratade om pendlade min blick fram och tillbaka mellan dem. Vem var ful?
”Jag bryr mig inte om vad du tyckte om henne Luke. Regissören gav dig instruktioner och vad det är meningen att du ska göra är att följa dem!” utbrast Ariel ilsket.
”Du, jag anmälde mig faktiskt inte till Ariel Madison’s freakshow utan till Tara Madison. Jag bad inte om att bli läxad av någon som är yngre än jag” jag såg förvånat på killen framför mig, hade jag hört honom rätt? Ville han inte ha Ariel? Jag hade nästan lust att skratta åt honom men visste att jag inte skulle göra situationen bättre så jag bet mig i tungan. Tystnaden blev tjock i köket att man lätt hade kunnat skära den med kniv, försiktigt vände jag på huvudet för att se på Ariel som plötsligt såg förvånansvärt lugn ut.
”Så det är Tara Madison du vill ha?” frågade hon med hån i rösten, Luke nickade men jag kunde se hur han började tveka på sin begäran. ”jag kan ge dig Taras behandling” fortsatte hon samtidigt som hon långsamt gick närmre sina lärlingar, blicken fastklistrad på Luke. Jag såg hur han nervöst svalde diskret.
”Säg mig Luke” sa hon och var nu endast någon meter från honom. ”vad är du rädd för?” jag stelnade genast till och stirrade på Ariel. Åh, nej. Snälla låt det inte vara... Luke verkade förvirrad över frågan hon ställde honom och blev endast ståendes med rynkad pannan utan att ge henne något svar.
”Vänta, låt mig gissa” fortsatte hon sedan och höjde ena fingret i luften medan hon log ironiskt mot honom. ”du har aldrig skjortan knäppt enda upp till halsen vilket visar att du har svårt för saker som sitter för tight runt halsen. Vad kan detta bero på?” hon pausade och Luke svalde igen medan han skruvade obekvämt på kroppen. ”Luke, är du rädd för vatten? Huh? Har du svårt att vistas nära pooler? Hav? Sjöar? Låt mig gissa, du var ännu ett sådant där barn som sprang alldeles för nära poolkanten och föll ner. Dina föräldrar var inte i närheten, höll inte koll på dig och du kunde inte simma. En vecka på sjukhuset och månader hos en psykolog” jag såg hur Luke bleknade ju mer Ariel talade.
”Kanske den här psykologen inte var den bästa? Tog hon på dig Luke? Eller var det en han? Jo, definitivt var det en han. Fick han dig att hålla tyst om det? Hur länge pågick detta, hm? År? Luke, hur länge pågick det?”
”Nå, bränns det? Är jag i närheten av dina värsta fasor? Eller slog jag huvudet på spiken? Åh, oroa dig inte, Luke. Vi kommer fixa dina fel. Vi kommer tillsammans göra om och göra rätt. Snart ska du se att du skulle kunna med glädje andas in under vattnet utan några som helst problem eller bli rörd igen på det sättet. Ingen fara” jag mådde illa över orden som kom ur Ariels mun. Jag kände inte igen tjejen framför mig, detta kunde inte vara min flickvän. Det här är inte min Ariel. Luke såg ut att vara nära ett nervöst sammanbrott med tårar synliga i hans ögon och ansiktet blekt som ett lik.
”Nu, lämna. Gå gör er i ordning!” utbrast hon högt, de båda hoppade skrämt till och försvann inom loppet av några sekunder. Tystnaden fyllde återigen köket innan Ariel gick fram till väggen, grep tag om handtaget till kniven och drog till. Med nedsänkt blick gick hon fram till lådan där hon lade tillbaka kniven och sköt igen lådan igen.
”Förlåt för väggen, jag ska få det fixat” sa hon sedan och lämnade köket.
”Okej, vad var det som nyss hände?” frågade Ryan efter en stund, Victoria suckade.
”Det där var Ariels inre demon, den kommer fram när hon vill och behöver den. Det är Taras onda tvilling i stort sett” svarade hon och drog stressat en hand genom sina bruna lockar. Jag reste mig häftigt från min stol innan jag följde efter Ariel som jag antog hade tagit sig till rummet hon sov i. Hon stod vid fönstret med händerna på höfterna när jag klev in, utan att knacka och la armarna i kors över bröstet.
”Vad var det där?” krävde jag att få veta. Hon verkade inte förvånad över att höra min röst då hon varken hoppade till eller snurrade runt utan stod oberörd framför fönstret.
”Det där var en del av min personlighet” svarade hon efter en stund.
”Din personlighet, my ass” kontrade jag. ”det där var inte du Ariel. Det där var någon helgalen kopia av Tara. Du är medveten om att du precis mobbade en kille i mitt kök? Att du säkert sprätte upp såren som han kanske precis läkt?”
”Han har absolut ingen respekt för mig-”
”Och tror du att den där behandlingen ska ge dig det!?” utbrast jag och avbröt henne.
”Verkar ju fungera för Tara” svarade hon. ”ingen och absolut ingen vågar tala till Tara på det sättet som Luke talade och har talat till mig”
”Så vill du bli precis som din mamma? Någon som tvingar sin femåriga dotter att sitta ute i regnet medan hon skriker av skräck? Som tvingar sin dotter att plastikoperera sig mot hennes vilja? Som drar ner hennes mat så hon tvingas använda några jäkla återlivningssprutor!?” skrek jag, nu var jag arg och ville inte erkänna att Ariels beteende i köket var en del av henne. Eller så hade jag lärt känna fel människa, vilket jag vägrade att tro på. Ariel stod tyst vid fönstret, fortfarande med ryggen mot mig.
”Jag vill inte säga hur du ska leva ditt liv, du har redan en diktator i ditt liv. Men det där var inte du i köket Ari, du vet bättre än att behandla människor sådär. Bli inte en sådan som tror att alla andra måste genomgå samma smärta bara för att du har gjort det. Var bättre än så” med det sagt lämnade jag rummet igen, ville inte längre prata med ryggen som inte gav mig några svar. Antar att smekmånads perioden var över.
Ariels Perspektiv.
Med tårar i ögonen stod jag och stirrade ut genom fönstret medan jag hörde hur Justin lämnade rummet igen. Hans ord träffade mig likt ett pistolskott i hjärtat. Det gjorde ont. ”Var bättre än så” upprepades i mitt huvud. Kunde jag verkligen vara bättre än henne? Jag snörvlade till och torkade bort tåren som lyckades smita innan jag andades ut och försökte samla mig.
Jag hade saker att göra och kunde inte låta detta distrahera mig. Jag gick fram till garderoben där jag hängt in en del klänningar jag visste jag skulle använda. Jag fann rätt galge och tog ut klänningen jag skulle bära för kvällens event och såg på den, jag drog in ett djupt andetag innan jag släppte ut det och nickade för mig själv. Nu kör vi.
En och en halvtimme senare hade jag hunnit duscha och gjort mig redo och stod klar framför spegeln medan jag tittade över min utstyrsel. Om något behövde fixas till eller om allt låg som det skulle. Mitt hår hade jag gjort stora eleganta lockar vilket gav mitt hår mer volym än normalt men såg fortfarande inte överdrivet stort ut. Klänningen jag bar var en Michael Kors och smet vacker och smickrande längst min kropp, överdelen hade en öppningen längst hela fronten och ledde upp till polokragen runt min hals. Vilket blottade sidan av mina båda bröst men inte tillräckligt mycket för att det skulle vara frånstötande. Ärmarna gick ner till mina handleder där jag satt stora och små, guldiga armband för att sätta lite färg på min annars väldigt mörka outfit.
Jag nickade åt mig själv och gick fram till sängen där min matchande väska låg och innehöll min telefon och andra viktiga föremål. Mina klackar ekade mot parketten medan jag gick mot huvuddelen av huset där jag misstänkte att de flesta höll hus. Med blicken på mina väska medan jag försökte stänga den klev jag in i rummet, med en liten suck såg jag upp för att se hur fler och fler såg upp för att se på mig.
Min blick vandrade över dem innan den tillslut landade på Justin, som stirrade på mig med stora ögon och en aning separerade läppar. Var detta en bra reaktion? Han mötte sedan min blick och stängde munnen innan han gick över till att se uttryckslöst på mig. Jag antog att han fortfarande var arg på mig.
”Damn, guuuuurl!” utbrast Avan sedan och bröt tystnaden. ”visa godispåsarna bara! Killar kommer ju hänga i dina hälar ikväll. Akta dig Justin, kanske hon kommer tillbaka med en ny älskare” Avan kastade en blick bak mot Justin från där han nu stod framför mig. Jag lutade mig svagt åt sidan för att se Justins reaktion och såg till min glädje att hans blick mörknat. Han bryr sig fortfarande i alla fall, tänkte jag nöjt.
Justins Perspektiv.
Aldrig hade hon sett så otroligt sexig men sofistikerad, så otroligt vacker men åtråvärd, bedårande men sensuell samtidigt förut. Det tog allt jag hade i mig att återgå till ett oberört ansiktsuttryck efter hon anslutit oss till gruppen i sällskapsrummet där vi alla gjorde lite allt möjligt. Maejor Ali hade åkt runt på en Segway men stod nu still, Alfredo satt med sin kamera i famnen medan Chaz och Ryan satt på golvet och hade en varsin tvspels kontroll i händerna. Nu verkade det som att de båda förlorade i närvaron av Ariel.
”Damn, guuuuurl!” utbrast plötsligt Avan i ena soffan medan han reste på sig. ”visa godispåsarna bara! Killar kommer ju hänga i dina hälar ikväll. Akta dig Justin, kanske hon kommer tillbaka med en ny älskare” han gav mig en blick över axeln, hans ord gjorde mig genast frustrerad och irriterad. Enbart tanken på hur alla killar säker skulle följa Ariel med blicken likt livet hängde på det fick mitt humör att genast mörkna. Hon var min... Men det var det ingen som visste.
wow... så detta kapitel var lite annorlunda. först det som hände med Luke, där fick ni er en första titt in på hur Ariel kan bete sig ibland. hur hård o elak hon kan vara, precis som Tara. vad tyckte ni om vad hon gjorde mot Luke?
o sedan hade Jariel ett bråk, vilket fortfarande pågår. vad tyckte ni om deras bråk? var kanske inte ett häftigt, men något var det.
vad tycks? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.
min fråga: favorit färg?
mitt svar: jag har börjat fatta tycke för orange... även om jag inte har mycket orange varken i kläder eller mitt rum så tycker jag om färgen väldigt mycket. den här neon peach orange. den är så otroligt häftig. =) kram.
40 - Across My Heart
PREVIOUS: Mina och Tyras klackar ekade mot asfalten medan jag följde efter dem mot byggnaden vi befann oss vid. Simpel, grå och gigantisk. Vart i hela friden var vi? Ac:n slog mot mig när vi klev in och spred gåshud över mina armar, en ensam korridor gick vi genom innan Tyra svängde in i ett rum där endast två ungdomar stod med raka ryggar. Klädda från topp till tå i märkeskläder och såg på mig med ivriga ögon. Jag rynkade smått ögonbrynen över scenariot framför mig. Vad gjorde jag här? Och vilka var dessa personer?”Ariel, möt Luke Thorn och Saphira York” presenterade Tyra dem som, fortfarande otroligt förvirrad såg jag från Tyra till dem två igen. ”de är dina lärlingar” så fort jag hörde orden komma ur Tyras mun visste jag att det var ute med mig. Du måste skoja.
”Mina lärlingar?” ekade jag när jag fann min röst igen. Detta kunde inte stämma. Tara kunde inte vara allvarlig! Varför gjorde hon såhär mot mig? Pressen som lades på mina axlar var nästan kvävande eftersom om dessa lärlingar inte kom ut i perfekt skick så var det ute med mig. Då skulle det vara mitt fel att deras karriärer eller dem som personer blev katastrof.
”Ja, de skulle originellt sett vara Taras men hon ansåg att hon inte hade tid och att du var redo att ta dig an denna uppgift” svarade Tyra. Jag skakade smått på huvudet medan jag suckade.
”Så...” började jag. ”hur kommer detta se ut? Vart kommer de hålla hus? Vart kommer de sova? Kommer de vara med mig hela tiden?” frågade jag utan att egentligen ge dem någon uppmärksamhet.
”De bor för tillfället på ett hotell här i LA men de kommer åka med dig när du åker tillbaka till New York. Det är meningen att dem ska följa med dig på alla event och jobb du gör, du ska lära dem allt du kan och se till att göra dem till dem bästa” jag nickade smått för mig själv. De ska i alla fall inte bo med mig, tänkte jag lättat innan jag valde att vända mig mot dem. Med armarna korsade över bröstet tog jag ett steg närmre mina lärlingar medan jag endast såg på dem, gav dem den likgiltiga blicken jag lärt mig av Tara medan jag granskade dem från topp till tå.
Luke Thorn var i jämnlängd med Justin, brunt rufsigt hår som samtidigt såg stylat ut och ett par mörkbruna ögon som såg självsäkert tillbaka mot mig. Som om han inte alls var berörd av min blick. Han såg ut att ha muskler under skjortan och munkjackan han bar, hans lemmar vår långa och gav honom intrycket att han var lång.
Min blick vandrade sedan över till Saphira York, hon mötte min blick med exalterade ögon som jag inte besvarade med annat än de kalla blicken jag bar. Hon hade ett vackert ansikte, mörkgrå ögon och fylliga läppar. Håret räckte henne lite förbi brösten och hade en blandning av olika bruna nyanser. Även hon hade en lång figur, inte överdrivet kurvig men det gick ju alltid att fixa.
”Vad får er att tro att ni är redo att arbeta för Tara Madison?”
Justins Perspektiv.
Med slutna ögon stod jag med micken framför munnen och hörlurarna över öronen medan jag lyssnade på musiken. Melodin var väldigt Michael Jackson inspirerat och hade en skön rytm. Låten hade ännu ingen titel och endast några få rader på texten var klar. Jag hade passat på att spela in de jag hade nu när Ariel lämnat huset då jag ville överraska henne. Detta var nämligen låten jag suttit med när hon så desperat ville se men jag vägrade att visa henne, mycket mer hade jag inte arbetat med den sedan dess men jag tog nu tillfället i akt. Jag drog in ett andetag innan jag sjöng.
”Say you love me, as much as I love you, yeah
Would you hurt me, baby? Could you do that to me, yeah?
Would you lie to me, baby?‘Cause the truth hurts so much more
Would you do the things that drive me crazy?
Leave my heart still at the door?”
Jag öppnade ögonen innan jag sträckte mig mot datorn för att kunna lyssna på det jag precis spelat in. Love. Jag pratade om att älska i texten. Älskade jag Ariel? 2 månader och mina känslor hade lyfts till en helt ny nivå men jag visste inte ännu om de låg på den höjden än. När de orden uttalades så skulle det vara med säkerhet, utan en gnutta tvekan i kroppen och jag kände mig inte alls redo att säga dem än. Vad jag inte tvekade om dock var att jag skulle säga dem till henne, någon gång. Det var jag säker på.
Jag tog av mig hörlurarna och satte den på mickens stativ. Jag var ensam i studion, vilket var ovanligt men jag ville inte ha någon med mig. Killarna befann sig någon stans i huset men vart visste jag inte, Victoria och Avan hade lämnat för någon timme sedan. De hade arbete att ta hand om antagligen.
Jag kastade en blick på klockan och såg att den började närma sig fem på kvällen. Ariel är nog tillbaka snart, tänkte jag och lämnade min studio bakom mig. Jag närmade mig mitt sovrum och sköt ut dörren med ena handen, med ett leende såg jag in vita collegetröja ligga på sängen. Aldrig hade jag ägt något så otroligt töntigt men samtidigt det bästa någonsin, tröjan sa vad jag alltid tänkte. Jag flinade och grep tag i den innan jag tog bort kepsen för att kunna dra den över huvudet för att sedan sätta kepsen bak och fram på mitt huvud igen.
”Justin?” den underbara rösten som tillhörde kvinnan som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag när hon såg eller endast log mot mig ropade genom huset efter mig. Ett leende spred sig återigen på min läppar vid ljudet innan jag lämnade rummet för att ta mig till huvuddelen av huset.
”Här är jag” svarade jag när jag kom inom synhåll för henne. Hon bar ett trött men glatt leende. ”hur gick det?” frågade jag när jag närmade mig henne, hennes blick låg för ett ögonblick på min tröja innan hon fnittrade till.
”Ugh, påminn mig inte” svarade hon och jag rynkade frågande på pannan. ”Tara har gett mig lärlingar. Ja, du hörde rätt. Lärlingar. Luke Thorn och Saphira York. Mitt liv kommer bli ett helvete” jag såg beklagande på henne innan jag höjde mina armar för att dra in henne i min famn, hon suckade trött innan hon kramade mig tillbaka.
”Vad har du gjort idag då?” frågade hon efter en stunds tystnad och lyfte sitt huvud från mitt bröst.
”Jag har spenderat lite tid i studion” svarade jag med en axelryckning.
”Åh, något man får höra?” kontrade hon exalterat, för ett ögonblick blev jag distraherad av det bländande vackra leendet hon bar innan jag kom ihåg att hon väntade på svar.
”Nope” svarade jag enkelt vilket fick hennes leende att genast falla. Jag skrattade lågt. ”det är inte klart än” fortsatte jag medan jag böjde mig ner och snabbt kysste hennes läppar som fortfarande bar den trumpna minnen. Sedan försökte hon sig på hundvalps minen. Oh man...
”Nej!” utbrast jag och slog handen för ögonen. ”försök inte ens övertyga mig med de där ögonen” jag hörde hur hon fnittrade och jag vågade mig till att ta bort fingrarna från ena ögat för att kika ner på henne. Hon lade genast på hundvalps minen vilket fick mig att återigen täcka mig ögon. Snabbt, Justin, en distraktion, tänkte jag när det slog mig.
”Ey, sluta upp med det där och visa mig vad du sa att du tänkt visa mig när du kom tillbaka igen” sa jag och tog bort min hand innan jag såg menande på henne. Hon lät minen falla innan hon fick ett blygt uttryck.
”Juste” mumlade hon. Jag såg frågande på henne. ”snälla, led mig till din studio” fortsatte hon sedan och gjorde mig ännu mer förvirrad, jag endast såg på henne ett ögonblick innan jag lydde hennes ord. Med mina fingrar sammanflätade med hennes drog jag med henne längst korridorerna tills vi nådde studion jag lämnat för mindre än tio minuter sedan.
”Har du en gitarr jag kan få låna?” frågade hon. Jag såg genast nyfiket och exalterat på henne, hon tänkte sjunga! Jag grep tag i halsen på en av gitarrerna jag hade ståendes och gav den till henne, med ett leende tog hon emot den innan hon sjönk ner i soffan som stod i ena hörnet. Försiktigt slog jag mig ner bredvid henne innan jag vred på kroppen så jag kunde se på henne.
”Lova att inte skratta” sa hon och såg allvarligt på mig.
”Varför skulle jag skratta?” frågade jag.
”Bara lova” insisterade hon.
”Jag lovar” hon log tacksamt innan hon la fingrarna på strängarna och sedan spelade hon. Genast försökte jag känna igen melodin tills jag insåg att jag aldrig hört den förr. Hade hon skrivit en egen?
”Holding back well baby I am too
Praying that you are braver than me, ooh
Heavy feet and hesitance, on a chase to catch my breath
You’re like summer rain in the morning, so rare that I can’t ignore it
Starting is the hardest part, hoping I can keep you warm
Oh, I wish that you would see the way you
Got me in your hands addicted to you
And I’m never gonna, never gonna break your heart
I don’t play people like my guitar, oh
This is no show, my love is much sweeter
Never gonna, never gonna break your heart
Test me and see I will pass the mark, oh
This is no show, let me write your name across my heart
Trust me I’m not looking at your wallet
Catch your almond eyes and I’m droppin’
Everything to make you mine, swept me in like waves and tides
I wanna wakeup where you are, unravel your heart like yarn
Swingin in the trees in my backyard, like a kindergarden love, oh
You’re standing in a crowd full of people
I’m slipping through the cracks trying to be bold
And I’m never gonna, never gonna break your heart
I don’t play people like my guitar, oh
This is no show my love is much sweeter
Never gonna, never gonna break your heart
Test me and see I will pass the mark, oh
This is no show, let me write your name across my heart
Hanging on the edge, I’m waiting grab my hands
I swear you won’t regret, I’ll make you feel like gold
Want the world to know, oh
Hanging on the edge, I’m waiting grab my hands
I swear you won’t regret, won’t regret, won’t regret it
I want the world to know
Oh, I wish that you would see the way I’m
Dying not to hide all that I’m feeling
And I’m never gonna, never gonna break your heart (ever)
I don’t play people like my guitar, oh
This is no show, my love is much sweeter
Never gonna, never gonna break your heart
Test me and see I will pass the mark, oh
This is no show, (no show)
Let me write your name across my
Never gonna, never gonna break your heart
I don’t play people like my guitar, oh,
This is no show, my love is much sweeter
Never gonna, never gonna break your heart
Test me and see I will pass the mark, oh
This is no show, let me write your name across my heart”
Ariels blick hade inte lämnat min under ett enda ögonblick under låten hon sjöng och känslan som fyllde mig var minst sagt magisk. Jag öppnade munnen för att säga något men orden verkade fastna i halsen, till min förvåning låg orden ‘jag-älskar-dig’ på min tungspets men jag svalde genast tillbaka dem. Istället grep jag tag om hennes ansikte innan jag drog det intill mig och kysste henne.
”Har du skrivit den?” frågade jag när vi lutade oss ifrån varandra, andfådda och med bankade hjärtan. Hon nickade med ett snett leende. Glädjeruset som fyllde mig fick mig att snabbt luta mig in igen för att pressa läpparna mot hennes.
”Ska jag ta detta som att du tyckte om den?” fnittrade hon och jag skrattade till.
”Jag älskade den” svarade jag vilket fick ett brett leende att spridas över hennes läppar innan hon lade ifrån sig gitarren för att krypa upp i mitt knä. Hon slog armarna runt min nacke innan hon tryckte sina läppar mot mina igen, mina händer sökte sig genast till hennes höfter.
”Hey, Ari-” ljöd plötsligt en röst genom rummet och vi slet oss genast ifrån varandra för att se mot dörröppningen där Avan stannat mitt i steget med munnen öppen. Han endast såg på oss ett ögonblick innan han demonstrativt la armarna i kors över bröstet.
”Så inte ditt underliv, huh?” frågade han sedan, minnen från frukosten kom tillbaka och jag hade lust att skratta. Den här killen var bara för mycket ibland. Ariel fick fort tag i en kudde innan hon kastade den mot honom.
”Försvinn!” utbrast hon samtidigt, Avan hoppade åt sidan innan han såg förolämpat mot henne.
”Shesh” mumlade han. ”Justin, ge henne lite av Jerry så kanske ilskna Märta på crack lugnar ner sig” med det sagt vände han sig om och lämnade rummet.
”Döda mig” hörde jag Ariel mumla efter en stund med pannan mot min axel, hennes ord fick mig att genast brista ut i skratt. Ja, herregud...
hm... så nu fick ni se lite mer av lärlingarna däruppe men inte mycket. de nya karaktärerna spelas alltså av Fransisco Lachowski och Mischa Barton. =) hur tror ni det kommer fungera med dem?
en låt! whööp whööp. inte sitt underliv. hehehhehe xD vad tyckte ni om låten? jag personligen tycker den är väldigt fin och catchy, tyckte dessutom den passade in väldigt bra textmässigt oxå.
men vad tycker ni om Justin tankar där runt orden 'jag älskar dig'.. hmmm..? hur tror ni det kommer fortskrida? kommer han säga dem snart kanske? vad tror ni?
vad tycks? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. ps. orkar inte läsa genom just nu, så är ledsen om det finns stavfel eller miss av ord. ds.
min fråga: nu när dessa 10 veckor har passerat av Music Mondays o dem är över. (även fast jag är mkt medveten om att fem eller sex nya låter kommer den 23:e, gaaaaah! excited) så undrar jag vilken favorit ni har?
mitt svar: återigen en jobbig fråga jag ställer... men Roller Coaster tycker jag om något mer då de är mer fartiga. väntade varje vecka på att han skulle släppa en fartigare låt o jag bah... YEEEES! när han skulle släppa den här låten. men jag kan verkligen inte bestämma mig för en favorit eftersom alla är så OTROLIGT FREAKIN BRA! God.
"in places no one will find"
39 - World's Best Kisser Goes To...
PREVIOUS: ”Jag kan berätta att Dylan kan skapa magi med både sin tunga, fingrar och Guds gåva till kvinnor om du förstår vad jag menar” Victorias ord från tidigare idag ekade i mitt huvud medan jag fortsatte att kyssa Justin. Fingrar? Tunga? Guds gåva till kvinnor? Tja, jag antar att jag funnit Guds gåva men det andra... Herregud, jag är så vilse när det kommer till sådana här saker. Sedan gjorde Justin en rörelse med sina höfter som fick en otroligt främmande känsla att sprida sig i nedre delen av min mage, men känslan var bra, skön och fick min haka att falla. Vad är det som händer?
Varning! Grafisk Sexualitet. ”Justin...” viskade jag och han lyfte försiktigt på huvudet så han kunde se in i min ögon. Begäret efter att han skulle upprepa rörelsen maximerades med tusen när jag mötte hans nu mörka ögon, hans mörka ögon som var fyllda av kärlek och vad jag antog var lust. ”gör det igen, snälla”
Han endast såg på mig ett ögonblick innan han böjde sig ner och kysste mig, sekunden efter trycktes hans skrev mot mitt eget ännu en gång och fick den där otroliga känslan att fylla mig igen. Jag gav ifrån mig en blandning mellan ett stön och en kvidning mot hans läppar medan jag kände hur han upprepade rörelsen. Herregud.
Min kropp har gått genom mycket genom mina snart 19 år av existens, jag har gått genom smärta, sorg, stress, panik, glädje, lycka men aldrig hade jag känt njutningen, åtrån som flödade inom mig i just denna stund. Begäret efter mer. Jag kysste Justin hårdare och mer desperat medan min ena hand flätades in i hans mjuka hår.
En kall vind dansade plötsligt över min mage och jag insåg först nu att Justin hade börjat dra min tröja uppåt. Jag slet mig från hans läppar innan jag drog min collegetröja över huvudet och blev liggandes i sängen i endast bh, mina små sovshorts och sockor. Min tröja slängdes åt sidan samtidigt som mina händer sökte sig efter Justins ansikte igen.
”Justin... jag behöver... jag vet inte... jag...” försökte jag men visste inte hur jag skulle få fram mina behov, begär i ord. Hur skulle jag förklara hur... kåt? Upphetsad? Var de det jag var?
”Baby, slappna av” vår ord kom ut som viskningar till varandra medan våra flämtande andetag ekade i rummet. Jag drog in ett andetag och nickade. ”litar du på mig?” jag nickade igen, han log och böjde sig ner för att kyssa mig igen. Hans händer fortsatte sedan ner längst mina sidor och sände ilningar ut i min kropp, hans varma handflator fann mina höfter innan hans ena hand fortsatte. Jag kände hur jag genast stelnade till och Justin stannade upp.
”Lugn” viskade han vid mitt öra innan han nafsade på min örsnibbe. Sedan var hans hand... där och fick återigen min haka att falla medan jag drog in ett häftigt andetag.
”Justin...” stönade jag fram och spände mitt grep om honom, hans hand fortsatte skapa ‘magi’ - som Victoria sagt - inom mig. Mitt underliv började dunka ju mer Justin höll på och fyllde mig med den mest underliga känslan jag känt, men en bra sådan. Jag stönade kvävt till medan jag letade efter hans läppar.
”Du är så otroligt vacker, baby” viskade Justin innan hans hand försvann och jag kände genast saknaden efter kontakten men glömde det lika fort när Justin återigen tog sin plats mellan mina ben och våra höfter började gnida sig mot varandra. Det enda som hördes för ett ögonblick var våra flämtande andetag, kontakten mellan våra läppar när jag kände hur det drog ihop sig inom mig.
”Justin...” våra rörelser blev en aning snabbare, hårdare innan jag kände hur känslorna exploderade inom mig och tog över allt annat. Mitt stön fastnade i halsen medan jag klängde mig fast vid Justin som släppte ut ett långt stön vid min hals. Hur länge vi bara låg där i varandras armar visste jag inte, minuterar, timmar, dagar, månader, jag visste inte. Tillslut började Justin röra sig i mina armar, ett brett flin låg på hans läppar och jag såg nyfiket på honom.
”Jaha, då har vi ännu en punkt avklarad på listan” sa han med flinet fortfarande på hans läppar och jag drog frågande ihop ögonbrynen. ”första orgasmen, check” svarade han, jag såg chockerat på honom innan jag täckte mitt ansikte i förlägenhet medan jag hörde hur han skrattade.
”Oh my God!” tjöt jag innan jag valde att retas med honom. ”hur kan du vara så säker på att det här är min första?” han slutade tvärt att skratta innan han såg ner på mig.
”Vaddå? Så du säger att du har gjort det här eller liknande med någon annan?” frågade han och höjde på ena ögonbrynet. ”eller försöker du säga att du själv har gett dig din första?” min haka föll innan jag slog till honom på armen. God... Han skrattade.
”Babe, jag har svårt att tro att du har gjort annat med någon om jag gav dig din första kyss”
”Hur vet du att det faktiskt var min första kyss då? Du sa det ju själv, om du inte vetat bättre så skulle du trott att jag ljugit” svarade jag och såg menande på honom, skämtsamheten försvann från hans ansikte innan han såg ner på mig.
”Driver du med mig nu? Eller är du fullt allvarlig?” jag endast likgiltigt mötte hans blick under ett ögonblick innan jag brast i skratt. ”åh, din lilla...” jag tjöt av skratt när Justins fingrar attackerade min mage och jag vände och vred på mig under honom.
”J-Justin... s-sluta!” skrattade jag.
”Inte för än du säger att Justin Bieber är världens bästa kyssare och är din första” jag flämtade efter andan medan jag försökte komma undan hans fingrar.
”Okej, okej” flämtade jag. ” Justin Bieber är världens bästa kyssare och är min första” Justin slutade genast kittla min mage och föll med en suck ner i madrassen bredvid mig.
”Tack så mycket baby” sa han och jag himlade med ögonen åt honom.
***
”Ugh... ni två gör mig redan äcklad mer er gullighet. Det kväver mig, kväver mig!” jag fnittrade roat åt Avan som nu satt böjd över sin kaffekopp medan han masserade sina tinningar. Justin och jag bar fortfarande våra collegetröjor då vi båda somnat i dem igårkväll och var anledningen till Avans klagande kommentar. Endast tanken på kvällen innan fick mig att rodna men också längta efter att uppleva det igen. Justin hade fått mig att känna saker jag aldrig gjort förut, fick mig mer nyfiken på vad mer han kunde göra som fick mig att känna likadant, om inte ännu bättre. Hm...
”Drick ditt kaffe så ska du se att det går över” försäkrade jag och klappade honom på axeln. Justin och jag slöt upp bredvid varandra vid köksbänken för att göra i ordning vår frukost. Som om vi gjort det i åratal skickade vi vant runt varorna vi visste den andra behövde tills våra olika tallrikar var fyllda med mat. Tillsist satte jag en sked i min yoghurt skål innan jag vände mig om för att ansluta mig till resten som satt runt köksön. Jag stelnade dock till i min rörelse när jag märkte att alla ögon låg på oss med ett frågande och förbryllat uttryck.
”Vad?” utbrast jag och bröt tystnaden. Plötsligt såg alla ut som om jag fångat dem med handen i kakburken medan en del av dem samtidigt skakade på huvudet.
”Ni vet att ni beter er som ett gift par va?” såklart var det Avan som var den som valde att gå rakt på sak utan vidare omtanke. Jag kände hur det blossade svagt på mina kinder innan jag gav Justin en blick för att se att han log snett åt mig.
”Hur ser ditt schema ut idag?” frågade han och valde att ignorera våra åskådare. Jag tuggade klart innan jag svalde.
”Tydligen har Tara en uppgift för mig att ta hand om, har ingen aning om vad det handlar om men jag antar att det är mindre tillfredsställande. Sedan har jag en sak att visa dig ikväll, så se till att vara här till det” svarade jag och pekade med skeden på honom. Han lyssnade uppmärksamt och öppnade sedan munnen för att svara när Avan hann före honom.
”Visa vaddå? Ditt underliv?” kontrade han uttråkat. Tur nog hade jag ingen mat i munnen när han valde att göra sitt uttalande för annars hade jag med 100% säkerhet satt det i halsen. Jag valde istället att endast stirra på honom vilket han besvarade med en ‘vad?’ gest.
”Du är fortfarande så otroligt pryd, Ari. Jag hade hoppats att Justin kunnat locka fram din inre sex gudinna men jag märker att vi skickade fel man för jobbet. Jag hade förväntat mig mer av dig Justin, speciellt med alla rykten du har angående din... kompis. Jerry sägs vara som den lastbilschauffören han låter som, stor och kraftig” Avan suckade sedan nedstämt medan jag endast kunde fortsätta stirra på honom. ”kanske jag behöver ta dig till den där stripp klubben i alla fall, Julio skulle... nej, inte han. Han visade sig vara gay-”
”Va? Hur vet du?” utbrast Chaz plötsligt och vände sig mot Avan.
”Eftersom, Chaz lille, jag körde min gigantiska kuk i hans rövhål. Klart nog?” svarade Avan vilket hade en omedelbar effekt på Chaz då han bleknade och hans ögon fick plötsligt dubbel storlek. ”kanske jag ska hjälpa dig att hitta ditt sanna jag, jag är öppen alla dagar, dygnet runt. Ingen idé att skämmas”
”Okej, okej. Sluta upp att terrorisera Justins vän, han kommer ju få ärr för livet” sa jag och viftade bort Avan från stackars Chaz. Avan höjde genast avväpnande händerna i luften som för att säga ‘I-am-just-saying’. ”och sedan har du inget med att göra vad jag ska visa Justin, men om du behöver veta så är det inte mitt underliv, okej? Det är mellan mig och honom”
”Ugh, jag är omringad av pryda, tight rövade nunnor. Jag går och ringer Julio” han höjde handen i avsked och jag skakade på huvudet åt min vän medan jag såg honom lämna köket bakom sig.
”Jag är stolt över min tighta röv kan jag ju meddela Mr. Big Dick” ropade Victoria efter honom. ”jag tänker inte låta någon penetrera mig där, du kommer få sitta ensam med ett läckande arsel när du blir gammal”
”Glöm inte att det är jag som är dominant, hjärtat. Det är jag som knullar, så mitt arsel kommer vara lika tight som ditt eget” hörde vi honom svara, Victoria tänkte över det han svarat innan hon ryckte på axlarna och återgick till sin frukost.
”Mr. Big Dick?” frågade någon av killarna.
”Ja, påminn mig igen varför vi gav honom det smeknamnet? Det har inte gjort annat än att hans ego ännu större” utbrast jag.
”För att det passade” svarade Victoria och jag nickade eftertänksamt medan minnesbilder från Avans... schlong poppade upp i mitt huvud. Avan var minst sagt välutrustad om du förstår vad jag menar.
”Vilket betyder att ni har-” började Justin innan Victoria avbröt honom.
”Sett hans mandom, kan du slå dig i backen på att vi gjort.-”
”För många gånger” stönade jag medan jag rynkade ihop ansiktet.
”-Avan föredrar nämligen att vandra runt som den dagen han föddes efter han duschat. En liten varning för framtiden bara. Bli inte rädda om han plötsligt vandrar in i... ingenting!” en tystnad spred sig över killarna medan de överlade vad vi sagt i deras huvuden.
”I alla fall, Justin se till att vara här. Jag måste sticka” skyndade jag mig att säga innan jag sprang fram till diskhon och ställde ner min skål. Jag sträckte på kroppen för att ge Justins kind en kyss innan jag hastigt sprang bort från köket och till min rum.
Fyrtiofem senare hoppade jag in i sällskapsrummet som var sammankopplat med hallen och tja, hela huset på ena foten då jag försökte sätta på mig min andra klack samtidigt. Jag hade klätt mig i ett par mörkblå jeans tillsammans med en svart axelbandslös topp som hade hjärtformad urringning samt gick tight ner till min midja innan den föll likt en kjol ner till mina höfter. Den sandfärgade hatten med ett blått band hade jag fortfarande i min hand men skulle snart sitta på mitt huvud. Jag rätade på mig när jag fick på den andra klacken på min fot innan jag satte hatten på huvudet och fixade till väskan samt jackan jag hade på armen.
”Jag vet inte när jag är tillbaka, men... jag hör av mig” jag trippade snabbt fram till Justin som satt i ena soffan med datorn i knät, jag såg att ett musikprogram var öppnat så jag antog att han höll på - som vanligt - med någon låt. Han böjde bak huvudet så han kunde se på mig, ett leende låg på hans läppar som jag besvarade innan jag snabbt böjde mig ner för att lätt kyssa hans läppar. ”hejdå, allesammans!” jag vinkade till dem alla innan jag försvann ut genom ytterdörren. På uppfarten stod min bil redo med chaufför samt Greg och Tyra sittandes inuti den.
”Någon som är beredd att berätta för mig vad det är jag ska göra idag?” frågade jag när vi rullat förbi porten intill området och var på väg mot den okända destinationen.
”Jag tror det är bäst att vi avstår från att berätta för dig tills vidare, jag är inte säker på att du kommer gilla det speciellt mycket” fasa spred sig genast genom mig medan jag drömde ihop olika scenarion i huvudet.
”Vad är det? Snälla säg att det inte är en naken shoot?” vädjade jag. Jag var definitivt inte redo för något sådant. Topless, inga problem men inte fullständigt naken. Inte än.
”Nej, inget sådant. Har inget med en photoshoot att göra, det här är något helt annat” svarade Tyra och jag nickade lättat innan jag sjönk tillbaka mot bilsätet. Vad kunde det vara? Bilen körde i ytterligare tjugo minuter innan den körde in på en parkering, förvirrat såg jag ut genom fönstret medan Tyra och Greg klev ur. Jag tog emot Gregs hand som erbjöd mig hjälp ut ur bilen och var tacksam för hatten då solen sken högt på himlen. Mina och Tyras klackar ekade mot asfalten medan jag följde efter dem mot byggnaden vi befann oss vid. Simpel, grå och gigantisk. Vart i hela friden var vi? Ac:n slog mot mig när vi klev in och spred gåshud över mina armar, en ensam korridor gick vi genom innan Tyra svängde in i ett rum där endast två ungdomar stod med raka ryggar. Klädda från topp till tå i märkeskläder och såg på mig med ivriga ögon. Jag rynkade smått ögonbrynen över scenariot framför mig. Vad gjorde jag här? Och vilka var dessa personer?
”Ariel, möt Luke Thorn och Saphira York” presenterade Tyra dem som, fortfarande otroligt förvirrad såg jag från Tyra till dem två igen. ”de är dina lärlingar” så fort jag hörde orden komma ur Tyras mun visste jag att det var ute med mig. Du måste skoja.
jahopp! så det hettade till lite där i början ändå? XP hahahah o Ariel är så otroligt gullig när det kommer till sitt ovetande kring ämnet. inte sant? jag la in en varning som ni säkert såg, denna kommer komma upp varje gång ett kapitel innehåller sexuella scener, så alla vet.
sedan har vi ju Avan... asså jag sitter o skrattar för mig själv när jag skriver, är det normalt? nej, okej. hahahah, men jag kan inte låta bli. han är så... så... jag vet inte ens hur jag ska förklara honom. underbar? otrolig?
men slutet hörni, så hon har fått lärlingar huh? hur tror ni det kommer gå? o varför blir hon så förskräckt?
vad tror ni det är hon ska visa för Justin? vad tycks? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.
min fråga: favorit Disney prinsessa?
mitt svar: ja, totally random fråga. men min är och kommer nog alltid vara Ariel. har en grej för sjöjungfruor då jag ville vara en när jag var liten dessutom älskar jag verkligen att bada o simma. sen så tyckte jag alltid att hennes hår var så otroligt fint o ah.. allt var bara så himla perfekt med Ariel. har 2:an hemma o har sett 3:an flera gånger på Disney Channel. nej, döm inte! xD
"can't you see it in my eyes?"
38 - Forget The Movie
”Okej då... vi har inte rört varandra på... nedre delen av kroppen än men...” jag kände hur mina kinder blossade röda.
”Oh, har Justins maskulina händer rört lilla oskyldiga Ariels bröst kanske?” frågade Avan och plutade med underläppen åt mig.
”Åh, håll käften” mumlade jag vilket fick dem båda att skratta högt. Jag log roat och såg glatt på mina två vänner. Det kändes bra att ha dem med mig igen, ha två personer som kunde mig utan och innan. Till största del.
Justins Perspektiv.
”Hur hände det? Jag förstår verkligen inte hur du kunde fånga den där!” utbrast Chaz och pekade mot fönstret där vi kunde se Ariel, Victoria och Avan på baksidan. ”inget illa menat, men vi alla vet vem hon är. Världens sexigaste kvinna!” jag log roat och vände huvudet så jag kunde se ut genom fönstret igen, Ariel och Victoria bytte yoga position återigen medan de fortsatte föra sin konversation.
”Jag vet inte, ärligt talat” svarade jag med en axelryckning. ”jag har väldigt svårt att tro på det själv”
”Herregud, jag kan inte vara mer avundsjuk på dig än i just denna stund” han sjönk längre ner i sin fåtölj medan jag flinade roat men jag förstod honom. Om han skulle börja dejta Beyonce skulle jag också var ganska avundsjuk eller kanske mer en aningens irriterad.
”Men jag måste be er alla om en tjänst dock” sa jag och satte mig till rätta i stolen. ”ni kan inte säga ett ord till någon om oss” ett förvirrat ansiktsuttryck spred sig över killarnas ansikten. ”det är komplicerat, som Ariel sa igår, men vad vi har kan verkligen inte spridas utanför dessa väggar”
”Ehm... visst, inga problem” svarade Ryan tillslut och jag nickade. Ariels sammanbrott igårkväll hade skrämt livet ur mig, att hon på grund av en sådan liten sak var villig att släppa allt, var villig att lämna mig. Jag hade förväntat mig att mycket mer skulle krävas för henne att bryta ihop, men jag måste väl inte insett hur mycket Tara hade henne runt lillfingret. Ofta ansågs väl just det som något gulligt och bedårande men i den här situationen var det mer skrämmande och oroväckande. Ämnet fick mig att tänka på framtiden, hur skulle vår framtid se ut? Hur länge skulle jag kunna vara i ett förhållande som var tvingat att leva i skuggorna på grund av min flickväns mamma? Skulle vår framtid utspela sig som någon klyschig film där vi behövde gömma oss tills våra olika parter slet oss ifrån varandra? Skulle vi sluta som Romeo och Juliette som tog livet av sig på grund av varandra? Jag skakade på huvudet för mig själv.
Plötsligt öppnades altandörrarna och i nästa sekund steg Ariel, i följd av Victoria och Avan, in i köket. Klädd i endast yoga byxor, en sport bh och uppsatt hår. Hon log brett när hon mötte min blick innan det föll något när hon kikade runt. Genast sträckte jag mig efter hennes hand och drog henne intill mig.
”Se inte så oroad ut, jag har pratat med dem. De tänker inte berätta för någon. Som jag sa, de är våra vänner” viskade jag vid hennes öra innan jag lutade mig tillbaka för att se in i hennes ögon. Hon endast såg tillbaka på mig för ett ögonblick innan ett litet leende spred sig över hennes läppar.
”Okej, jag litar på dig” sa hon medan hon nickade på huvudet. Jag besvarade hennes nick med ett leende.
”Bra” mumlade jag innan jag kysste henne lätt. Hon log och bubblan vi för tillfället befann oss i sprack när en harkling ekade i rummet.
”Ja, precis. Fler människor finns i rummet” sa Alfredo med en menande blick, jag himlade smått med ögonen innan jag vände mig mot Ariel igen som hade fått en liten rodnad på kinderna.
”Nej!” utbrast hon sedan. ”jag har inte tid för detta, jag har ställen att vara på och människors drömmar att krossa” jag drog frågande ihop ögonbrynen. ”Avan, du måste hjälpa mig att bestämma bland de nya underkläderna som Tara skickade mig. Det är meningen att jag ska välja tre par. Kom igen” hon viftade med handen innan hon gick ur mina armar och försvann ut ur rummet.
”Underkläder?” hörde jag någon kvida.
”Oh, herregud. Killar” min blick vandrade över till Victoria som skakade på huvudet. Jag skrattade till och hon mötte min blick innan hon flinade roat.
”Justin!?” jag stannade upp i min rörelse innan jag lutade mig tillbaka i fåtöljen. Ariel hade befunnit sig i säkert två timmar i sovrummet tillsammans med Avan för att bestämma vilka underkläder hon ville ha. Jag kan ju säga att jag behövde bita mig både en och tjugosju gånger i tungan för att inte resa mig upp och gå in dit. Bara tanken av henne, prövandes olika underklädsset fick det att krya i skinnet.
”Ja!” ropade jag tillbaka till Ariel, nyfiken på vad hon ville.
”Skulle du kunna komma!?” jag reste på mig och vandrade iväg från Chaz och Ryan som var upptagna med att spela FIFA, från Alfredo som satt och såg genom kameramaterial från skolan, från Maejor Ali som somnat och Patrik och Poobear som otroligt nog spelade schack mot varandra. Jag fixade till mina basketshorts medan jag gick genom korridoren bort mot sovrummet och knuffade smått upp dörren. Men första steget in blev mitt sista då Ariel stod i endast underkläder vid slutet av sängen.
”Hej, jag behöver din hjälp. Avan kan inte bestämma sig vilken av dessa två jag ska välja” orden verkade inte registrera sig i min hjärna, det enda den verkade kunna få in var hur hennes bröst kramades av bh och hur trosorna smet om runt hennes höfter.
”Vänta lite. Ledsen, men han har ett typiskt ‘jag-ser-min-flickvän-i-alldeles-för-sexig-utstyrsel’ stund och vi måste få tillbaka honom innan han kan vara med och bestämma” Avan fortsatte sedan med att knäppa framför mitt ansikte vilket fick mig att häftigt hoppa till.
”Vad är det? Vad är det jag ska göra?” rabblade jag och skakade på huvudet.
”Jag behöver hjälpa bestämma mig mellan två olika överdelar” berättade Ariel innan hon viftade med handen för att be mig komma närmre. Jag svalde och steg längre in i rummet. Hon vände sig sedan mot sängen där två olika bh:ar låg.
”Menar du att du vill att jag ska välja vilken?” frågade jag och såg på henne som om hon blivit tokig.
”Jag sa samma sak” sa Avan vid min andra sida innan han klappade min axel.
”Åh, kom igen. Tänk... vilket skulle du helst vilja se mig i?” hon log så hoppfullt mot mig att jag inte hade mage att göra henne besviken, men om jag skulle vara ärlig så kunde jag inte se mycket skillnad mellan dem. De båda var svarta, spets, det var endast små detaljer som var annorlunda.
”Ehm... den här” sa jag och pekade på den ena. Ariel la huvudet på sned medan hon studerade den jag valt innan hon nickade.
”Tack så mycket” utbrast hon innan hon sträckte på sig och kysste mig. Ett nöjt leende spred sig på mina läppar innan jag lät blicken vandra nerför hennes kropp igen.
”Okej, kåtbock. Du kan lämna rummet igen” sa Avan och viftade med handen. Ariel fnissade.
”Hejdå Justin” fnittrade hon och jag skakade roat på huvudet medan jag lämnade rummet för att återvända till sällskapsrummet där inget hade förändrats.
Ariels Perspektiv.
”Jag har ingen aning om jag ska säga att dem är gulliga eller alldeles för töntiga” sa Justin bredvid mig vilket fick mig att kasta tillbaka huvudet och skratta högt. Jag och Victoria hade bestämt oss för att sticka ner på stan och gå längst LA’s gator när jag fann dessa college tröjor jag och Justin bar. De var klyschiga men en aning gulliga. Justin hade skrattat när jag gett honom den men sekunden efter dragit den över huvudet och sett på mig.
”Dock tycker jag om att du bär din, så alla vet att du är min och ingen annans” jag rodnade en aning och såg ner på min tröja. Min var marinblå med vit text som skrev ‘Aye, He’s Mine’ medan Justins var vit med marinblå text som skrev ‘Aye, She’s Mine’. Jag fnittrade och kröp upp bredvid Justin i sängen, vi hade bestämt att ha en filmkväll inne tillsammans och sitta uppe tills vi inte kunde hålla ögonen öppna. Ståendes på knäna framför honom smög jag upp händerna över hans bröst medan jag lutade mig ner mot honom.
”Tja, jag tycker om att du bär din också...” mumlade jag, mina läppar snuddade hans för varje ord. ”så alla vet att du är min och ingen annans” sedan tryckte jag mina läppar mot hans samtidigt som mina händer hade vandrat upp till hans hår. Jag kände hur han la händerna på mina höfter och drog ner mig närmre, så jag istället låg på honom. Jag log mot hans läppar och kysste honom en sista gång innan jag lutade mig ifrån.
”Så vad har vi för filmval?” frågade jag exalterat och hörde hur han skrattade bakom mig.
”Jag tänkte att vi kunde fortsätta på Disney listan, det är fortfarande inte okej hur få du har sett” svarade Justin medan han fiskade åt sig sin dator och ställde den framför oss. ”så, en mer modern eller en gammal?” jag bet mig eftertänksamt i underläppen.
”Gör inte sådär” mumlade Justin sedan och grep tag i min haka för att dra ut min underläpp från mina tänder. Plötsligt var det spänning i rummet tillbaka och det enda jag kunde se var Justins läppar och känslan av hans fingrar mot min haka. Min blick växlade mellan hans läppar och ögon ett flertal gånger innan jag slängde mig på honom och vi föll ner på madrassen. Våra tungor möttes. Mina knän tog en position på varje sida av Justins höfter. Justins händer smekte nerför min rygg innan de till min förvåning stannade vid min rumpa.
”Vi... får inte glömma... filmen” mumlade jag mellan kyssarna.
”Glöm filmen” sa Justin innan han fick oss och rulla runt så han tryckte ner mig i den mjuka madrassen, jag fnittrade med lindade armarna runt honom och fortsatte vår make-out session. Han hand smet snart innanför min collegetröja och uppför min mage innan den nådde mina bh klädda bröst. Ett svagt stön slapp ur min mun när han kupade ena och kramade åt. Mina ben lades snart runt hans höfter vilket fick mig att känna något jag aldrig känt förut. Justins nedre... kompis gjorde salut för mig om ni förstår vad jag menar och av någon konstig anledning så fick det mig att känna mig bra. Dock antar jag att det var meningen. Men vad var det meningen att jag skulle göra nu?
”Jag kan berätta att Dylan kan skapa magi med både sin tunga, fingrar och Guds gåva till kvinnor om du förstår vad jag menar” Victorias ord från tidigare idag ekade i mitt huvud medan jag fortsatte att kyssa Justin. Fingrar? Tunga? Guds gåva till kvinnor? Tja, jag antar att jag funnit Guds gåva men det andra... Herregud, jag är så vilse när det kommer till sådana här saker.
Sedan gjorde Justin en rörelse med sina höfter som fick en otroligt främmande känsla att sprida sig i nedre delen av min mage, men känslan var bra, skön och fick min haka att falla. Vad är det som händer?
hahahahah, okej. såååå... först fick ni se lite hur Justins konversation gick till med killarna, inte speciellt lång utan mer i hans huvud. XP hur tror ni det kommer gå för deras framtid?
o sedan fortsatte det med Ariels underklädsval. hahahahah, återigen en frustrerande situation för Justin o ännu mer roliga kommentarer från Avan.
men slutet... kan det hetta till lite kanske? vad tror ni? vad tycks? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.
min fråga: (som den här gången inte har något svar från mig) men jag kom på att jag aldrig har frågat er vad ni tycker om de sexuella scenerna. typ som... är det för detaljerat? eller är det för lite detaljer? eller vill ni läsa sexuella scener som inte bara är om sex... jag har aldrig riktigt skrivit om dem tidigare men... ah.
borde jag sätta in varningar överst på kapitlena? eftersom jag vet att jag har yngre läsare... herregud, det kanske jag borde ha gjort! oh... ehm... hehehehe, sorry! berätta vad ni tycker! VAR INTE BLYGA. jag anser själv att dessa scener är viktiga för ett förhållande men inte avgörande för mina noveller, de är inte speciellt centrala men något som händer. lämna en kommentar.
37 - You're Just Gonna Give Up?
Sedan tändes lampan.
Ariels Perspektiv.
Tusen känslor ven genom på endast några sekunder att jag enbart hann uppfatta ett fåtal av dem. Panik, skräck, oförståelse men långt bak låg fortfarande åtrån kvar och bubblade för killen som hade sina armar runt min midja och sin tunga i min mun.
Det var meningen att huset skulle vara tomt men där var vi i ljuset när det egentligen skulle ha förblivit mörkt. Spökade det i huset? Hade min rygg kommit åt lampknappen? Det sistnämnde insåg jag sekunden efter var en omöjlighet då min rygg var fri och det var meter fram tills närmaste vägg.
Men svaret till ljuset kom endast sekunder efter då flertal röster ljöd genom rummet.
”ÖVERRASKNING!”
”OH MY GOD!” på mindre än millisekunder hoppade jag och Justin ifrån varandra och mitt hjärta satt plötsligt i min halsgrop och blockerade ytterligare luft att fylla mina lungor.
Där nere vid soffgruppen stod hela - och då menar jag hela - vårt kompisgäng och utropen hade kommit från inga mindre än Victoria och Avan själva. Med hängande haka och uppspärrade ögon stirrade jag på scenen framför mig, jag kunde se framför mig hur illa jag måste sett ut. Kläderna på trekvart och mitt hår i ett virrvarr, tillsammans med en andning som om jag sprungit ett maraton tack vare Justins kyssar.
”V-Vad... va... ehm... va-vad?” stammade jag patetiskt fram, som om orden jag yttrade skulle få dem alla att glömma de senaste sekunderna, glömma att de sett de sättet jag och Justin trätt in genom dörren. Min blick vandrade över de chockerade minerna som stirrade tillbaka på oss, Victoria, Avan, Ryan, Chaz, Alfredo listan bara fortsatte. Vad gjorde dem alla här? Just nu?
”Vad var det där?” utbrast Victoria, även fast det måste ha varit uppenbart vad de varit.
”Ehm... det där var... det var... ehm-”
”Åh, håll käften. Försök inte ens ljuga dig ur den här situationen eller var det bara så att din tunga snubblade in i munnen på Mr. Handsome?” avbröt Avan medan han la armarna i kors över bröstet, hans hårda ord var naturligtvis inte elaka det var bara hans sätt att prata vid tillfällen som dessa. Min mun förblev öppen men inget kom ut genom den. ”hur länge?”
Jag bet mig nervöst i underläppen innan jag skickade Justin en blick, han var lugn och såg vänligt på mig. Valet var upp till mig försökte han säga, vilket det också var. Det var mitt val att hålla vårt förhållande hemligt men det verkade nu som att den hemligheten var på väg att bita mig i arslet.
”Ehm... runt 2 månader” efter de få orden exploderade alla röster i rummet, de alla undrade varför inget hade nämnts tidigare, varför ingen visste om detta och jag kände hur stressen och paniken steg i kroppen ju närmre mina vänner kom. Omedvetet jagade min hand efter Justins tills jag fann hans varma och mjuka hand.
”Varför berättade ni inte?” ”Hur kommer det sig...” ”Varför...” ”När...”
”Hey, hey!” utbrast Justin tillslut och ställde sig framför mig. ”det var vårt val att hålla det hemligt, det hade absolut inte med någon av er att göra” min tacksamheten kunde inte vara större för Justin än vid just det här tillfället.
”Ariel, vi är bästa vänner. Betyder det inget?” frågade Victoria förtvivlat.
”Klart det betyder något för mig, men du... jag kunde inte... jag... det är komplicerat... vad gör ni här ändå?”
”Komplicerat? För komplicerat för att berätta för din bästa vän?” ekade hon. ”vi kom för att hälsa på, vi tänkte överraska dig. Vi insåg dock inte att du skulle vara såhär pass upptagen”
Jag svalde och jag nickade på huvudet. ”jag... vi... kunde inte... det är-”
”Komplicerat? Jo, vi hörde” fyllde Avan i. Jag såg vädjande på dem, bad dem att förstå. De borde förstå, de vet vad jag har gått genom, de vet hur mitt liv ser ut, vilka regler det har. Men ändå stod de båda med besvikna blickar och korslagda armar.
”Jag kan förklara senare” mumlade jag sedan med blicken i backen. Sedan innan någon hann säga ett enda ord till drog jag iväg Justin från ytterdörren och bort från alla frågande ögon och nyfikna munnar.
”Är du okej?” frågade Justin oroligt och kupade mitt ansikte i hans händer när vi klev in i hans sovrum. Jag skakade på huvudet och kände hur tårarna steg i mina ögon. ”jag är ledsen, jag hade ingen aning att de alla skulle vara här. Jag trodde seriöst att de alla var ute och gjorde saker, det är vad de sa” jag drog in ett skälvande andetag.
”J-Jag ville inte... oh God...”
”Det kommer lösa sig, vi pratar med dem. Oroa dig inte, ingen kommer säga något. Vi kan lita på dem här människorna, de är våra vänner Ari” fortsatte han och drog in mig i hans famn istället, genast slog jag armarna om honom och kramade hårt tillbaka. Jag kunde inte undgå att känna flykting känslor inom mig, känslor som sa åt mig att bryta det vi hade för att inte ångra det senare. Jag öppnade och stängde munnen ett flertal gånger men varje gång slutade det likadant, i tystnad. Justin måste ha känt förändringen i mitt humör för han lutade sig tillbaka med ett frågande uttryck.
”J-Jag... jag...” stammade jag, han drog ihop ögonen brynen medan han fortsatte att studera mig.
”Ariel?” frågade han.
”Jag är rädd” sa jag. ”och jag vet inte... om... tänk... jag kan inte-” Justin började genast skaka på huvudet när han måste insett vart jag ville komma med mitt meningslösa babbel.
”Nej du kan inte göra så, du får inte göra så” utbrast han. ”det är inte rättvist. Du kan inte bara ge upp för att vi har några gropar i vår väg, så fungerar det” jag snyftade till och skakade på huvudet.
”Det är väl exakt hur det fungerar!” utbrast jag. ”det är väl exakt hur det fungerar Justin. Jag är ledsen” viskade jag. ”du förstår inte...”
”Nej, jag förstår inte. Jag förstår inte varför du inte är villig att lämna något som inte ens är trasigt. De är våra vänner Ariel, inget kommer hända. Tara kommer inte få veta något”
”Du vet inte det. Hon är överallt och om hon får reda på det vi har, på att jag har gått emot hennes regler... så är jag död. Fattar du?” fick jag hysteriskt fram. Justin endast såg förtvivlat på mig innan han skakade på huvudet.
”Det tror jag inte på, du är hennes dotter Ariel”
”Nej, nej! Det spelar ingen roll, Justin. Dotter eller inte” utbrast jag. ”jag har försökt berätta gång på gång. Min värld fungerar inte som din, inte som någon annans. Tara är Gud och jag är hennes marionett docka, jag kan inte bara klippa banden och göra vad jag vill”
”Vaddå? Så du ska bara ge upp? På grund av att våra vänner vet om oss?” jag kunde se hur ilskan växte i hans ögon.
”Men inser du inte att detta är bara början? Först våra vänner, sedan kanske hela skolan, sedan hela världen. Efter det finns det inget slut och du kommer bara bli mer sårad ju längre detta pågår”
”Och jag bryr mig inte. Någonsin tänk på hur jag ser det? För jag bryr mig inte vad som händer då, det är då, det enda jag bryr mig om är nu och nu vill jag vara med dig. Här och nu” hans händer kupade återigen mitt ansikte innan han lutade sin panna mot min, jag andades in och slöt ögonen. Så här nära kunde jag känna hans doft och hur den hypnotiserade mig, fick min vilja att vika sig.
”Klandra inte mig när allt det här exploderar i våra ansikten” mumlade jag.
Han skakade på huvudet. ”tänker jag inte heller” svarade han innan han kysste mig.
***
”Så hur känns det då?” frågade Victoria medan vi båda steg upp i stående hunden. Gårdagens kaos var som bortglömt och vi började istället på en ny kula. En kula där inte endast jag och Justin existerade, där vi inte behövde gömma oss i hans egna hus. I en timme hade jag behövt övertyga Victoria och Avan att jag absolut inte ville hålla det hemligt för dem men såg ingen annan utväg. Jag ville vara med Justin men jag var också oerhört rädd över vad som skulle hända med mig, honom om Tara någonsin fick reda på det. Tillslut insåg de vad jag försökte säga och såg sanningen som låg framför dem, men nu önskade jag nästan att de fortfarande var arga på mig då de istället hade gått över till polisförhör.
”Det känns bra, han gör mig glad. Jag har aldrig känt något liknande” svarade jag och drog in några djupa andetag innan jag rullade ryggen så jag stod rak som en planka. Victoria flämtade plötsligt vid min sida och jag såg skrämt på henne.
”Det var låtarna eller hur?” utbrast hon sedan exalterat. Jag skrattade till.
”Ja, det var det. ‘Beautiful Soul’ var den första och ‘Save My Heart’ var den andra” svarade jag och gick tillbaka till den stående hunden. ”och när jag kom till dig mitt i natten så var det om Justin, precis som du trodde” återigen hörde jag hur hon flämtade vilket fick mig att le roat.
”Så när fick du smaka Mr. Handsome’s fylliga läpparna?” yttrade sig Avan som satt i en solstol bredvid våra yoga mattor med en öl i ena handen. För bra för att träna med oss tydligen. Jag och Victoria bytte position och la oss i kobran.
”Faktiskt så var det innan vi ens började gilla varandra... eller innan jag började gilla honom på det här sättet i alla fall” svarade jag. ”jag och Justin har en lista, en lista som är gjord för mig. En lista på saker som jag missade under min barndom, ni vet...” Avan nickade.
”Så han och jag hade bockat av några punkter när vi kom in på annat som jag kan ha missat eftersom jag är så otroligt efterbliven i vissa lägen. Jag kan ha nämnt att jag aldrig haft en pojkvän, Justin vart förvånad och fortsatte ställa frågor kring det. Det slutade med att jag berättade att jag inte ens kysst någon, att jag fortfarande var ‘kyss-oskuld’ som du så fint uttryckte det” jag såg menande på Avan som endast höjde sin ölburk i triumf. ”Justin sa sedan att han kunde kyssa mig, om det var så att jag ville ha det överstökat. Vilket jag ville, snart 19 år och aldrig kysst någon började kännas gammalt och galet. Så han kysste mig, vi kysste varandra”
”Var det tunga?” min haka föll.
”Avan!” utbrast jag och han såg oskyldigt på mig även fast hans leende sa annat. ”men ja, det var tunga” Avan stönade och lät huvudet falla tillbaka mot solstols ryggen. Jag såg på honom ett ögonblick innan det gick upp för mig vad han höll på mig. ”snälla, säg inte att du fantiserar om min pojkväns tunga”
”Ursäkta mig då! Inte mitt fel att du lyckades skaffa sig en av de sexigaste killarna till pojkvän och sedan ger mig detaljer” utbrast han. ”så hur långt har ni gått då? Av med några kläder? Oh my God, har du sett den kolossala kuken han säkert har? Berätta för mig! Är den så stor som alla tror? Vänta, du har väl inte-”
”Herregud! Nej!” tjöt jag medan jag gick över till den fulla båten, där jag fortsatte att andades ut samtidigt som jag sänkte benen och höjde dem med min inandning. ”vi har inte haft sex, om det är det du undrar. Men...”
”Men?” frågade Victoria exalterat.
”Vi... han...” försökte jag men fann min tunga knuten och orden svåra att få fram. Detta var inte det vanligaste samtalsämnet jag hade, jag endast lyssnade, det var aldrig jag som pratade.
”Vaddå, Ariel? Kom igen var inte så pryd? Har han rört dig? Fått dig att känna saker du aldrig känt förut? Har han gått ner på dig kanske? Hm... jag kan tänka mig att hans tunga kan skapa magi” jag endast såg på Avan under ett ögonblick medan han tittade forskande ut i luften innan han nyfiket vände blicken mot mig. Victoria vid min sida fnittrade lågt.
”Kan vi snälla inte prata om det här?” frågade jag och bytte ännu en gång position, ståendes med överkroppen vikt över medan jag la handflatorna platta mot mattan.
”Åh, kom igen. Det är sådant här det är meningen att vi ska dela med varandra. Jag kan berätta att Dylan kan skapa magi med både sin tunga, fingrar och Guds gåva till kvinnor om du förstår vad jag menar”
”Och till en del män” inflikade Avan och jag såg med hängande haka på dem.
”Vänta, så du menar att du har haft sex med Dylan?” utbrast jag sedan och vände huvudet mot Victoria som stod i exakt likadan pose som jag själv.
”Ja och det var underbart. Vänta bara tills du och Justin gör det, först kanske det gör ont men sedan... ugh” jag skakade på huvudet för mig själv medan jag tog in hennes ord. Jag och Justin? Ha sex? Jag tänkte tillbaka på alla stunder i har passerat att bara kyssas, de gånger han har rört andra delar än bara mitt ansikte och höfter. Hur fantastiskt det känts och hur vartenda fiber i min kropp hade varit på helspänn av förväntning.
”Kom igen, hur långt har ni gått? Jag vill veta allt” uppmanade Avan. ”ni har ju dejtat i 2 månader ändå, något måste ni ha gjort”
”Okej då... vi har inte rört varandra på... nedre delen av kroppen än men...” jag kände hur mina kinder blossade röda.
”Oh, har Justins maskulina händer rört lilla oskyldiga Ariels bröst kanske?” frågade Avan och plutade med underläppen åt mig.
”Åh, håll käften” mumlade jag vilket fick dem båda att skratta högt. Jag log roat och såg glatt på mina två vänner. Det kändes bra att ha dem med mig igen, ha två personer som kunde mig utan och innan. Till största del.
hm.. det var ingen av er som gissade att det kunde vara Avan o Victoria. hahahaha, förvånade? o KAOS I PARADISET! vad tyckte ni om det? Ariel höll nästan på att förstöra Jairel. D= but they're fine. o sedan Victoria, Avan o Ariels samtal i slutet. XD haahhahaha, love to Avan. <3333
vad tycks? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.
min fråga: vilka har fått snö? o vilka tycker om snö?
mitt svar: snön har nu lagt sig hos mig, ett litet vitt täcke på marken o vi satte upp lysen i träden idag. shiiiiiit, så kallt det var. herregud! men tycker att det var på tiden med snö. =) sedan som jag har nämnt är jag inget stort fan av snö. en vecka o sedan kan det försvinna, eller över jul o nyår är det okej sedan går det mig bara på nerverna. o slask... nej, usch! can't take it.
"I am blue"
36 - Shut Up And Kiss Me
Ett avlägset ljud hördes plötsligt på himlen och jag såg upp mot skyn medan jag kisade med ögonen, jag suckade när jag fick syn på vad det var. Och här kommer helvetet som på beställning.
Tröttsamt plockade jag upp telefonen som jag lagt bredvid mig på plattorna medan jag hörde hur det närmade sig på himlen, jag klickade på den personen som stod överst på min lista och satte luren mot örat. Fem signaler gick fram innan en förvirrad stämma svarade.
”Ariel?” frågade Justin.
”Är du redo för att göra Tara nöjd?” kontrade jag och såg upp mot helikoptern som inte alls var långt ifrån Justins hus nu, säkert fylld av kameror i hopp om att få en glimt av kändisar de kan sätta ut i tidningar för alla att titta på.
”Va?” hörde jag Justin svara.
”Helikoptern är här och jag behöver inte gissa två gånger för att säga att det var Tara som tipsade dem, så kom ut är du snäll. Kläder på tack” med det sagt la jag på telefonen och la den lugnt ner bredvid mig igen. Försiktigt lyfte jag ena benet i vattnet och såg hur det skingrade sig innan jag lät den sjunka igen. Helikoptern cirkulerade nu uppe på himlen men jag låtsades om att den inte var där.
”Ariel?” jag såg upp för att se Justin komma gående i ett par shorts och en t-shirt, jag vinkade honom till mig. ”vad är det som händer?” frågade han när han slog sig ner bredvid mig.
”Paparazzis är här för att publicera våra liv i tidningen” svarade jag och nickade uppåt. ”jag hatar verkligen att göra det här men jag behöver att du sitter här med mig en stund. Det här är vad Tara vill ha” han såg in i mina ögon en stund innan han nickade.
”Okej” mumlade han tillslut.
”Jag är ledsen” sa jag efter en stund. ”jag menade aldrig att dra in dig i mitt bakom kulisserna hel galna liv. Jag önskade att du hade kunnat vara i det som Victoria eller Avan men-”
”Hey, det är lugnt. Det är inte direkt första gången jag kommer var med i någon meningslös skvallertidning som endast skriver skit för att få läsare. Det gör inget, Ari” jag nickade smått innan jag reste på mig.
”Så, nu har de fått nog med bilder” jag sträckte ut handen mot honom och han genast tog emot och tillsammans - sida vid sida - gick vi tillbaka in i huset. Ljudet av helikoptern blev långsamt mer och mer avlägset och jag kikade snabbt ut för att se den flyga iväg. Jag suckade inombords och följde efter Justin som redan var på väg genom huset bort mot köket.
”Vad händer idag då?” frågade jag.
”Jag tänkte att vi kunde bocka av ännu en grej på din lista” svarade han och kastade ett leende över axeln mot mig. Genast sken jag upp i ett brett leende och klappade exalterat händer.
”På riktigt?” utbrast jag och han nickade. ”vad gör vi?”
”Vi” började han och svängde in i köket. ”ska baka kakor” jag spärrade upp ögonen vid synen framför mig, köksön var täckt av ingredienser i olika slag och massa annat som man tydligen använde till kakor. Jag såg förvånat upp på Justin innan jag log.
”Jag har aldrig ätit kakor” mumlade jag och han himlade med ögonen som för att säga ‘såklart-du-inte-har’ vilket jag svarade med att lipa mot honom. ”men jag har sett dem, när jag var liten” fortsatte jag och han endast skakade roat på huvudet.
”Men idag kommer du få göra dem själv och till och med äta dem, kan du tänka dig” skämtade han sarkastiskt vilket fick mig att rikta en knytnäve mot hans överarm. Han skrattade roat och försökte skydda sig mot mina slag.
”Retas inte” muttrade jag och plutade med underläppen åt honom.
”Ska du säga” hörde jag han mumla och jag rynkade frågande på pannan. ”Gå och sätt på dig något” sa han sedan och nickade bort mot dörren.
”Va? Varför?” frågade jag.
”Kom igen, snälla” sa han och jag bara fortsatte att se förvirrat på honom. ”jag ber mer för min skull än din” han såg vädjande på mig medan han försökte att inte låta blicken vandra. Jag flinade roat innan jag la eftertänksamt armarna i kors över bröstet.
”Hm, vad sägs om... nej?” svarade jag, innan jag fort satte upp mitt hår i en slarvig tofs vilket jag visste skulle visa upp min byst mer än tidigare och förvärra Justins situation med tusen. Jag hörde hur han suckade bakom mig när jag vände mig mot köksön för att nyfiket och exalterat se på allt.
”Okej, vart börjar vi?” frågade jag och kände hur han kom upp bredvid mig.
”Jag vet inte, receptet är här” svarade han och sträckte sig över bordsskivan för att gripa tag i en tjock bok som han la ner framför oss, nyfiket flög mina ögon över sidorna i jakt efter rätt recept. ”vi börjar med att blanda alla torra ingredienser”
”Torra ingredienser?” ekade jag förvirrat.
”Ja, du vet. Som mjöl, socker, kakao, det är torra ingredienser” jag nickade förstående. ”du har verkligen aldrig bakat? Inte lagat mat heller? Aldrig gått på hemkunskap?” jag gav honom en blick.
”Tror du verkligen att jag någonsin har behövt laga mat? Mitt hus är fullt av hembiträden vilket betyder att jag inte har behövt göra en enda sådan sak sedan... aldrig. Det var första gången jag bäddade en säng när jag kom till skolan” Justin såg storögat på mig innan han log roat.
”Och hur gick det då?” jag suckade.
”Victoria fick hjälpa mig” mumlade jag lågt och han skrattade högt. ”ey! Sluta skratta och låt oss baka istället” protesterade jag och han försökte genast samla sig. Han fortsatte sedan med att namnge alla måtten man behövde använda och sedan visa mig alla ingredienser vi behövde använda. Jag nickade förstående efter varje sak han sa och fick sedan jobbet att måtta upp allt medan Justin blandade ihop det i en skål. Tjugo minuter senare hade vi en ljusbrun smet med små chokladbitar i.
”Nu tar vi en liten bit, rullar det till en boll” berättade han och rullade en smet klump till en boll mellan sina handflator. ”sedan stoppar vi dem på plåten och plattar till dem lite” fortsatte han och tryckte tre fingrar på bollen. Jag nickade och tog en egen smet klump innan jag följde Justin instruktioner.
”Nu måste de stå i ugnen runt ca 15 minuter” Justin slog igen ugnsluckan innan han vände sig mot mig med ett nöjt leende. "bakat, check! Och hur känns det?"
”Bra!” utbrast jag. ”jag kan inte vänta på att få smaka dem” jag klappade exalterat med händerna och Justin skrockade roat.
”Dock nu kommer det tråkiga med att baka” sa han och mitt leende föll genast från mitt ansikte. Han skrattade till. ”lugna dig, det är inget farligt... vi behöver bara städa” jag andades lättat ut innan jag himlade med ögonen. Justin började med att ställa ner kastrullen tillsammans med annat i zinken medan jag sträckte mig efter mjöl paketet för att stänga det.
”Nej, vänta! Det är-” mer hann Justin inte säga för än det hade sprutat mjöl rakt upp i ansiktet på mig. ”-mjöl på kanten” med ögonen och munnen hopknipna till sträck stod jag innan jag öppnade munnen och sprutade bort mjölet som låg på mina läppar. Jag fortsatte med att ställa ifrån mig paketet och därefter torka bort mjölet från ögonen. Så fort jag slog upp dem började Justin skratta.
”Oh my God” fick jag fram medan jag såg Justin vika sig dubbel på grund av hur mycket han skrattade. Jag endast såg på honom ett ögonblick innan jag drog till mig mjöl paketet igen och tog en knytnäve full. Justins skratt avbröts direkt när mjölet landade på honom och han rätade på sig med stora ögon och hängande haka.
”Säg inte att du just...”
”Kastade mjöl på dig. Jo, tänk dig för att det-” längre hann jag inte förrän jag fick en kasa socker i ansiktet.
”Jo, jag kastade precis socker på dig” sa han och imiterade Avans rörelsesätt att sätta vikten på ena höften och vifta överlägset med handen. Rörelsen fick mig att genast brista ut i skratt innan jag tog ett ägg i ena handen, krossade innan jag slängde det mot Justin. Det träffade hon rakt på bröstet och han såg förvånat ner på sörjan medan det gled nerför hans bröst och landade tillslut på plattorna.
”Åh, du är dödens” sa han sedan och kikade hotfullt ögonen mot mig, i samband spärrades mina upp och jag hann endast flämta för än jag hade ännu mer socker regnandes över mig. Mjölk, mer ägg och resten av sockret var inblandat innan vi flämtandes blev stående mitt på golvet i varandras armar. För ett ögonblick verkade allt stanna till och vi endast såg på varandra innan Justin bröt stillheten med att böja sig ner, jag höjde upp mig lite innan våra läppar möttes.
Mina fingrar flätades in i hans hår medan hans händer tog ett hårdare tag om mina höfter, kyssen smakade av mjölk och socker vilket fick mig att smått fnittra mot hans läppar. Men han tystade mig när han valde att köra in sin tunga i min mun.
”Hey, hey” utbrast jag när det slog mig och lutade mig ifrån honom. ”vi är inte ensamma här”
”Ingen kommer komma in” försökte Justin och lutade sig fram igen för att ta upp där vi slutat men jag viftade genast med händerna. ”du, jag vet för ett faktum att Fredo fortfarande sover, Za är ute med sin flickvän och resten är och gör annat. Nu när jag inte kan få ha dig i min säng längre så kommer jag ta varje tillfälle jag kan att ha dig för mig själv så var bara tyst och kyss mig, okej?” jag fnittrade och lutade mig fram för att kyssa honom igen. Som Justin sagt så hade vi spenderat nätterna i varandras sängar, jag mest i hans under den senaste månaden. Jag hade mina allra bästa nätter hos honom, hos honom sov jag alltid tryggt och avslappnat något jag inte riktigt upplevt förr. Jag hade alltid haft sängen tom, endast jag och täcket. Aldrig värmen från en annan människa eller en muskulös arm runt midjan.
Min rumpa träffade sedan köksskåpen och i nästa sekund var jag uppfyllt på köksbänken med Justin ståendes mellan mina ben. Mina händer letade sig neråt innan de kom in under Justins nu kletiga tröja för att jag sedan skulle kunna dra fingertopparna nerför hans alldeles för perfekta bringa. Jag tiltade på huvudet och hon stönade svagt mot hans läppar. Justins händer smekte upp längst mina sidor innan de gick runt till min rygg och fram till spännet på min bikinitopp. Justin hade både klämt och känt på mina bröst förr då han hade en tendens till att göra det under just sådana här stunder, men hey, jag klagar absolut inte.
Han lutade sig ifrån lite för att kunna se in i mina ögon som för att be om godkännande, jag svalde smått innan jag försiktigt nickade åt honom. Jag lutade mig fram igen samtidigt som jag kände hur hans fingrar fick upp spännet och bikiniöverdelen blev slapp runt min byst. Hans smekningar var fjäderlätta och försiktiga medan de utforskade den nya bara huden, Justins läppar lämnade mina innan han fortsatte förbi min käklinje, nerför min hals och ner till mitt ena nyckelben. Därefter lutade han sig smått tillbaka och lät sin blick vandra neråt, plötsligt bubblade min mage av nervositet men det släppte lika fort efter Justin uttalade sina ord.
"Du är så himla vacker" nästan flämtade han fram.
Han lyfte sin blick för att möta min och jag log snett mot honom innan han sträckte på sig och kysste mig igen. I nästa sekund hördes steg som närmade sig och paniken steg i kroppen på mig. Mina armar flög upp till min överkropp då jag inte visste vart min bikiniöverdel hamnat. Justin snurrade runt innan han dök ner och till min lycka med min överdel i handen, snabbt drog jag till mig den och fick på rekord tillbaka den på kroppen. Sedan i sista sekund lyckades jag hoppa ner från köksbänken och försöka agera normalt. In genom dörröppningen kom sedan Alfredo, endast klädd i sina sovshorts. Han stannade till i steget vid synen av oss.
”Vad i hela friden?” utbrast han tillslut. ”vad har ni gjort?”
”Ehm... Vi gjorde kakor och sedan ha vi lite... matkrig” svarade Justin och kliade sig i nacken.
”Jo, tack. Jag kan se det” jag bet mig smått i underläppen innan Alfredo trädde längre in i rummet, jag kastade en blick mot Justin som gav mig ett flin som sa allt. Genast kände jag hur min kinder hettade och jag mumlade en snabb ursäkt innan jag försvann ut ur köket.
***
Justins Perspektiv.
En halv vecka hade passerat sedan skolan gav oss ledigt och jag insåg inte hur mycket jag faktiskt gillade att vara utan läxor och allt som har med skolan att göra för än jag kom bort från det igen. Det var hur skönt som helst att inte behöva oroa sig inför något skol relaterat. Istället behövde jag oroa mig för att mitt och Ariels förhållande skulle stanna i skuggorna.
Men det var så otroligt svårt när den enda jag ville göra när jag såg henne var att dra in henne i min famn och aldrig släppa taget, aldrig sluta kyssa henne, aldrig sluta att bara stirra på henne. Men inget av det kunde jag göra eftersom huset var fullt av människor.
”Ey, vart är den där snygga bruttan jag vet bor här?” utbrast Tyler (the Creator) ut och klappade ihop händerna innan han skrattade. Jag himlade smått vid ögonen då jag visste hans lilla fixering vid modeller. Inga sångerskor eller skådespelerskor utan modeller. Han böjde sig sedan ner för att plocka upp Tuts som spatserat fram till oss i soffgruppen som befann sig i stort sett mittemot ytterdörren i det gigantiska rummet när man kommer in.
Chaz fick en drömmande blick när han tänkte på den ‘vackra bruttan’ som Tyler pratade om, nu när omständigheterna var annorlunda och jag och Ariel var i ett förhållande var inte Chaz crush på Ariel lika roande längre. Nu var det mer irriterande och en aning äckligt.
”Ja, det har pratats mycket om dig och Ariel hemma i Stratford” sa Ryan och himlade med ögonen. Han och Chaz hade flugit ner bara för någon dag sedan för att spendera några veckor nere i solen tillsammans med mig. Alfredo, Patrik och Poobear satt utspridda i rummet medan vi alla samtalade kors och tvärs över rummet. Ytterdörren öppnades plötsligt och jag hörde Ariels röst börja fylla huset.
”Tyler! Tyler! Lyssna på mig... Nej, du... Gud, ge mig styrka... Tyler!” nyfiket såg jag upp för att se henne i betydligt mindre kläder än när hon åkte. Frustrerat kastade hon ner sin telefon i väskan som jag antog från hennes arga ord varit Tyler hon pratat med. Hon kastade håret bakom ena axeln och jag fick mig nu en bättre titt på vad hon faktiskt bar, endast klädd i en svart baddräkt men täckte inte mycket mer än vad en bikini gjorde tillsammans med en stor jeansjacka gick hon nerför den korta trappan innan hon fick syn på oss.
”Hej” hälsade hon med ett brett leende som jag genast besvarade.
”Hej” svarade jag innan jag sköt ut lite mer på kanten av soffan. ”Ariel, Tyler” fortsatte jag och Ariel sökte med blicken efter honom innan hon log och sträckte fram sin hand mot honom. Med ett brett flin skakade han hennes hand men innan han hann lägga någon opassande kommentar fortsatte jag prata.
”Hur gick photoshooten?” frågade jag innan jag svepte med handen mot hennes utstyrsel som ett tecken på att hon även kunde förklara den.
”Bra, jag tror dock att fotografen var lite väl glad över att ha mig i badkläder om ni förstår vad jag menar” ett nervöst skratt spred sig över alla medan Ariel log roat. ”sedan gav de mig den här baddräkten så jag orkade inte byta om” fortsatte hon och viftade med armen innan hon hissade upp sin väska på axeln. ”men ha så kul, jag har saker att fixa, människors liv att förstöra” skämtade hon innan hon vände om och lämnade oss, vilket gav mig en bra titt på hennes bakdel. Jag njöt av utsikten kan jag ju säga, tills jag insåg att de andra säkert också gjorde det. Tuts hoppade fort ner från Tylers knä och sprang efter henne, bandet mellan de där två hade vuxit sig otroligt starkt under den korta tiden Ariel varit här. Om man ville hitta Tuts så var det bara att finna Ariel och vice versa.
Tyler visslade sedan. ”nu förstår jag varför hon är högst upp på listan över de sexigaste kvinnorna” ett instämmande mummel spred sig runt i rummet innan alla återtog sina konversationer.
”Oh! SKILLS” tjöt Ryan högt när han krossat Poobear i basket på tv spel för andra gången. Jag skrattade lågt men döljde det bakom min knytnäve medan Poobear låtsades spela arg och kastade ifrån sig sin kontroll.
”Byt kanal! Byt kanal!” förvirrat såg jag upp för att se Ariel komma springandes, fortfarande klädd i den svarta baddräkten medan hon hysteriskt såg som omkring efter tv kontrollen. ”Ni måste sätta på 3:an” utbrast hon, vi alla satt endast och stirrade chockerat på henne vilket jag antog gick på hennes nerver då hon tjöt till igen. Jag hoppade skrämt till och fiplade med kontrollen innan jag fick fram 3:an.
”Herrgud, kvinna. Vad är det frågan om?” men hon gav mig inget svar utan stirrade istället bekymrat mot tv som visade reklam. Jag grep tag om hennes höfter då hon stod snett framför mig och mitt i vägen för oss och drog ner henne i soffan bredvid mig. Hon stelnade häftigt till och jag såg nyfiket mot skärmen igen där man såg presentationen för reklamen, vilket var Victoria’s Secret.
(låtsas att det står 2013 dock)
Sedan startade musiken och ett ben plus höfter uppenbarade sig, underdelen av kvinnans kropp var klädd i en guldig bikini. Reklamen fortsatte och man fick även se överdelen av kroppen tills de visade längre bort ifrån och jag insåg att kvinnan var ju Ariel.
Mina vidgades till dubbelstorlek vid synen framför mig. Hon tar ju av sig kläderna! Genast kände jag hur byxorna jag bara blev tightare och detta var absolut inte det rätta läget att hamna i den där situationen. Tänk på något äckligt, tänk på något äckligt! Intalade jag mig själv medan jag såg slutet av reklamsnutten när Ariel har vänt på huvudet och man får se hennes genomträngande bruna ögon. Rummet föll i full tystnad förutom ljudet av tvn medan alla väntade på att någon skulle reagera. En telefon bröt tillslut tystnaden över oss och Ariel hoppade skrämt till, hon kved sedan illa över något jag inte hörde innan hon reste på sig och sprang iväg. Ringsignalen tystnade snart innan jag hörde hur Ariel började prata.
”Okej, så...” började jag.
”Jag måste skaffa mig en flickvän” muttrade Chaz vilket fick den spända stämningen att släppa och alla skrattade högt.
***
Söndag, 23:e Juni.
”Vet du vad?” jag och Ariel hade varit ute och visat oss för världen en stund, både för att vi hemskt gärna ville lämna området jag bodde i men också för att det låg under Taras krav lista att göra. Nu, halv åtta på kvällen var vi tillbaka och jag visste att huset var tomt. Alla var ute och gjorde saker till i alla fall i natt, vilket jag skulle utnyttja till fullo.
”Nej, vad?” frågade Ariel bredvid mig medan vi klev ur bilen. Jag gick ner mot slutet av bilen där jag mötte upp med henne och drog henne genast in i min famn genom att lägga min hand på hennes höft.
”Det är ingen hemma” mumlade jag nära hennes ansikte, jag såg hur ett roat leende spred sig över hennes ansikte innan hon höjde ena ögonbrynet.
”Är det så?” retades hon och jag nickade. ”hm... vad ska vi göra med ett tomt hus?”
”Åh, jag har idéer. Ingen fara” hon skrattade till men jag tystnade henne snart med mina läppar. Hennes händer flätades snart in i mitt hår och fick en rysning att vandra nerför min ryggrad då hennes naglar kliade längst min hårbotten. Jag tryckte henne närmre mig genom att linda armarna runt hennes kropp samtidigt som jag tiltade på huvudet för att fördjupa kyssen. Omedvetet hade vi styrt våra steg mot dörren för i nästa sekund träffade Ariels rygg ytterdörrens mörka trä och jag fiskade snabbt upp nyckeln innan jag körde in den i låset. Ariel fnittrade lågt medan jag fick upp dörren och drog med henne in innan jag fort påbörjade kyssen igen och fick igen dörren bakom oss, vi hade trätt in i total mörker men för ögonblicket kunde jag inte bry mig mindre.
Sedan tändes lampan.
wow... över 3000 ord o en del saker hända. som en del gissade så var det en helikopter där i början. =D vilket följdes efter av lite bak, hahahahahah. vad tyckte ni om deras lilla matkrig där? o sedan blev det lite hett mellan dem där. xP hahahah, tyckte att det var på tiden lite. de har ju ändå snart varit tsm i 2 månader satt äh... hahaha. vad tyckte ni? för tidigt?
o sedan så har Chaz o Ryan anslutit sig till gänget hemma hos Justin, yey! vad tyckte ni reklamen? XP
MEN SLUTET! VAD TROR NI HÄNDER? ÄR DET NÅGON DÄR? GAH! KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. ps. har inte tiden att läsa genom det så ledsen för stavfel eller annat ds.
min fråga: favorit snabbmat?
mitt svar: hahahah, hade ju snabbmat till middag... därav frågan. men min... hm... Donken är ju alltid ett säkert kort men. NEJ! VAD SÄGER JAG! THAIMAT. whööp whööp! thaimat for the wiiiin.
"så ge mig 30 grader kallt"
35 - Here Comes Hell
Fredag, 14:e Juni.
Veckan efter samtalet med Tara skred fram likt ingenting och innan jag visste ordet av det hade de sista uppgifterna lämnats in, betygen var satta och vi satt alla samlade i aulan för att lyssna på rektorn som höll sitt ‘hejdå-tills-vi-ses-igen’ tal. Avan vid min högra sida satt och gäspade med jämna mellanrum medan jag hörde hur han mumlade en aningens opassande saker om rektorn. Justin på min andra sida satt med armbågen på armstödet och huvudet lutat i handen medan han sov, jag skakade roat på huvudet åt honom. Men samtidigt kunde jag förstå honom, sent igår kväll kom han hem från vart han än hade varit och jag antog att han inte fått många timmars sömn.
”... se nu till att njuta av ert lov och kom tillbaka fullständigt utvilade och friska!” efter det bröt vi alla ut i applåder vilket fick Justin att ryckas ur sin sömn, jag skrattade åt hans förvirrade minn medan jag klappade händerna. Rad efter rad, person efter person lämnade sedan aulan för att sig till respektive rum och sina tillhörigheter.
”Vi ses nere i receptionen om en halvtimme, okej?” frågade Justin, jag vred på huvudet och nickade mot honom med ett leende. Han klev av på sin våning och försvann bort medan jag åkte upp med Victoria och fler upp till tredje våningen.
”Kan fortfarande inte fatta att du inte åker med oss till New York” sa Victoria. ”kommer kännas jättekonstigt” jag log roat mot henne.
”Ni får ju komma dit, eller hur?” jag såg menande på henne. ”inte kan jag spendera en månad utan lite tjejsnack, hallå! Justin må vara fantastisk på alla sätt och vis, men han är ingen tjej” Victoria fnittrade och hissen plingade till.
”Våga inte åka innan vi sagt hejdå” sa hon och pekade på mig. Jag viftade med handen.
”Skulle aldrig hända” försäkrade jag och vi skildes åt för att ta oss till våra respektive rum. Jag låste upp mitt rum för sista gången under vårterminen och klev in, min väska var redan packad. Den enda jag behövde lägga ner var små saker så som dator, tandborste etc. Jag suckade och såg mig omkring i rummet, drygt ett halvår hade jag nu spenderat här och det hade börjat kännas som mitt andra hem. Jag skulle saknade det här rummet, gången mellan mitt och Justins rum, matsalen, korridorerna, själva principen att alltid ha sina vänner precis bredvid.
Jag drog upp handtaget till min rullväska, de andra hade redan packats ner i bilen på parkeringen -och rullade ut den genom dörren. Jag stängde och låste innan jag tog mig bort till hissen igen, receptionen var fylld av människor då de tog adjö av sina vänner och lämnade in sin rumsnyckel som man var tvingad till att göra. Säkerhetsfråga skulle jag gissa. Jag bemötte Linda med ett brett leende och räckte henne nyckeln som hon tog emot och gick bort med.
Därefter fortsatte jag med att söka med blicken efter någon välbekant.
”Letar du efter någon?” jag hoppade skrämt till och snurrade genast runt för att se Justins flinande ansikte. Jag tog mig för bröstet och andades häftigt in och ut.
”Hey!” utbrast jag. ”det där var inte alls kul” han endast flinade åt mig.
”Tja... jag håller inte med” jag himlade med ögonen åt honom. ”är du redo?” jag nickade.
”Måste bara säga hejdå till Avan och Victoria innan vi åker” berättade jag och han nickade.
”Oh... något jag kan ha glömt att nämna är att jag bor inte själv i mitt hus” jag stannade upp och rynkade frågande på pannan. ”inneboende” fortsatte han sedan och jag armarna i kors över bröstet medan jag såg på honom. ”amen, vad bra då! Vi ses vid bilen” med det sagt vände han sig om och försvann in bland alla människor. Jag suckade och skakade på huvudet. Killar. Tänkte han inte på att den lilla detaljen kunde vara viktig?
Bilen rullade fram längst LA’s gator och jag som alla gånger studerade palmerna och de gångtrafikanterna som lugnt spatserade runt. LA var så otroligt olikt från New York, i New York var gatorna alltid fyllda av människor och vägarna av de ikoniska gula taxibilarna. Medan New York hade en ständig fart som man kunde känna i kroppen hade LA ett lugn som var lika påtagligt.
De inneboende som Justins pratat om måste varit Alfredo, Lil Za och hans livvakt då de var de som satt med oss i bilen. Bilen svängde runt ett hörn och fram till en stor port, chauffören knappade in en kod som fick dörrarna att svänga upp och bilen började rulla igen. Nu med nyfikna ögon såg jag ut genom rutan i ett försök att gissa mig till vilket hus som var Justins. Dock hade jag ingen tur för än vi svängde in på en uppfart, på min sida stod det en rad - vad jag antog - garage och jag öppnade min dörr för att kliva ur. Mitt huvud svängde runt så häftigt att jag fasade för att få nackspärr medan jag inspekterade hans uppfart.
De andra gick vant mot ytterdörren medan jag stod kvar och såg på de ljusa plattorna på marken, de ljusbruna portdörrarna intill garagen och den vackra blomkreationen vid dörren.
”Kommer du?” hörde jag Justin fråga, jag såg genast upp och log mot honom. Jag tog de få stegen som var kvar mellan oss innan jag såg hur han öppnade dörren och vi klev in i hallen. Min haka föll vad som kändes ner till golvet vid synen jag hade framför mig. Huset öppnades sig enda upp till nocken och det enda jag kunde göra vara att stirra. Insidan var inrett i ljusa, mjuka färger och matchade bra med det mörka träet. Man bemöttes med en plantering där det stod ett par palmer. Herregud, han hade till och med palmer inomhus. Som hade en kort trappa på var sida där man kom ner till ett - vad jag antar - fungerade som ett umgängesrum.
Min blick följde trappan som stod i ena hörnet av det gigantiska rummet som ledde upp till våning två, jag snurrade runt för att följa balkongen med ögonen där jag såg ett flertal dörrar leda en vidare in i huset. Fascinerat gick jag nerför ena trappan och stegade mot mitten av rummet medan jag lät blicken skena över taket där ett flertal spottar satt tillsammans med långa lampor.
”Justin, ditt hem...” jag tappade orden och blev stående. Jag skrattade till. ”wow” han flinade och gick fram till mig.
”Tack så mycket” sa han. ”åt det hållet ligger de flesta rummen, båda på nedre och övre våning” fortsatte han och pekade åt höger, jag följde hans finger och såg två dörröppningar samt ett piano. ”sedan har vi köket och liknande åt det hållet” han fortsatte att peka åt vänster och jag såg en annan dörröppningen som ledde en vidare.
”Ditt hus är galet” sa jag och han skrattade till.
”Och tillsist köket” avslutade Justin sin lilla runt vandring med. Jag tog även in detta rum med stora ögon, golvet var täckt av svart och vita plattor. Skåp i lika mörkt trä och en stenskiva i svart. ”oh hej, babe!” utbrast Justin plötsligt innan han böjde sig ner, jag hörde ett jamande innan Justin sträckte på sig och i famnen hade han en orange katt. Jag log.
”Det här är Tuts” presenterade Justin katten som och kom fram till mig. Katten jamade igen medan den gosade in sig i Justins hand som kliade den bakom örat.
”Vad söt” mumlade jag.
”Vill du hålla henne?” frågade han sedan och jag började genast skaka på huvudet men i nästa sekund hade jag famnen full av päls och klor. Både jag och Tuts krånglade runt tills hon tillslut låg på rygg med alla ben upp i luften. Jag kände den mjuka pälsen mot fingertopparna samt mina armar och log ner mot henne. Tuts var en sådan katt som hade en aningens tillplattat ansikte men var fortfarande lika söt som vilken annan katt.
”Hon tycker om dig” mumlade plötsligt Justin i mitt öra innan han försvann ut ur köket och lämnade mig ensam. Jag följde honom med blicken innan jag med ett leende såg ner på Tuts i min famn som slutit ögonen.
***
Solen sken högt på himlen och inte ett moln såg man så långt ögat nådde. Jag stod med armarna i kors medan jag såg ut över grönskan Justin hade på sin baksida. Poolen speglade solstrålarna och kastade kristaller på ytan, en rad solstolar stod uppradade vid kanten och gräset grönskade häftigt. Iklädd endast en bikini i det varma vädret gick jag fram till poolkanten innan jag satte mig ner för att stoppa ner benen i vattnet.
Två dagar hade jag nu spenderat i det här otroliga huset tillsammans med killarna och det fanns nu inte längre en tvekan kvar på att jag definitivt behövde ett besök från Victoria och Avan under min vistelse här. Men trots killarna - vid tillfällen - vilda beteende har de här två dagarna också varit en av de lugnaste jag har haft. Det börjar nästan krypa i kroppen på mig när jag tänker på hur lugnt det har varit, det får mig endast att fasa för att snart bryter helvetet ut och mina lugna dagar är över.
Ett avlägset ljud hördes plötsligt på himlen och jag såg upp mot skyn medan jag kisade med ögonen, jag suckade när jag fick syn på vad det var. Och här kommer helvetet som på beställning.
sååååå... ännu en gång inte mycket som hända förutom att Ariel fick se Justins hus och träffa Tuts. men vad tror ni det är som händer i slutet?
som ni kanske ser också så har jag gjort en jul design för bloggen. =) vad tycks? har suttit med den hela dagen eftersom jag tänkte att det var första advent i dag + första december o designen behövde ha något nytt.
vad tycks? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.
min fråga: vad skulle ni vilja se hända i framtiden? (i novellen alltså XP) i nästa kapitel eller ännu längre spelar ingen roll. =)
