PREVIOUS:   Mina och Tyras klackar ekade mot asfalten medan jag följde efter dem mot byggnaden vi befann oss vid. Simpel, grå och gigantisk. Vart i hela friden var vi? Ac:n slog mot mig när vi klev in och spred gåshud över mina armar, en ensam korridor gick vi genom innan Tyra svängde in i ett rum där endast två ungdomar stod med raka ryggar. Klädda från topp till tå i märkeskläder och såg på mig med ivriga ögon. Jag rynkade smått ögonbrynen över scenariot framför mig. Vad gjorde jag här? Och vilka var dessa personer?

   ”Ariel, möt Luke Thorn och Saphira York” presenterade Tyra dem som, fortfarande otroligt förvirrad såg jag från Tyra till dem två igen. ”de är dina lärlingar” så fort jag hörde orden komma ur Tyras mun visste jag att det var ute med mig. Du måste skoja.

”Mina lärlingar?” ekade jag när jag fann min röst igen. Detta kunde inte stämma. Tara kunde inte vara allvarlig! Varför gjorde hon såhär mot mig? Pressen som lades på mina axlar var nästan kvävande eftersom om dessa lärlingar inte kom ut i perfekt skick så var det ute med mig. Då skulle det vara mitt fel att deras karriärer eller dem som personer blev katastrof. 

   ”Ja, de skulle originellt sett vara Taras men hon ansåg att hon inte hade tid och att du var redo att ta dig an denna uppgift” svarade Tyra. Jag skakade smått på huvudet medan jag suckade. 

   ”Så...” började jag. ”hur kommer detta se ut? Vart kommer de hålla hus? Vart kommer de sova? Kommer de vara med mig hela tiden?” frågade jag utan att egentligen ge dem någon uppmärksamhet. 

   ”De bor för tillfället på ett hotell här i LA men de kommer åka med dig när du åker tillbaka till New York. Det är meningen att dem ska följa med dig på alla event och jobb du gör, du ska lära dem allt du kan och se till att göra dem till dem bästa” jag nickade smått för mig själv. De ska i alla fall inte bo med mig, tänkte jag lättat innan jag valde att vända mig mot dem. Med armarna korsade över bröstet tog jag ett steg närmre mina lärlingar medan jag endast såg på dem, gav dem den likgiltiga blicken jag lärt mig av Tara medan jag granskade dem från topp till tå. 

   Luke Thorn var i jämnlängd med Justin, brunt rufsigt hår som samtidigt såg stylat ut och ett par mörkbruna ögon som såg självsäkert tillbaka mot mig. Som om han inte alls var berörd av min blick. Han såg ut att ha muskler under skjortan och munkjackan han bar, hans lemmar vår långa och gav honom intrycket att han var lång. 

   Min blick vandrade sedan över till Saphira York, hon mötte min blick med exalterade ögon som jag inte besvarade med annat än de kalla blicken jag bar. Hon hade ett vackert ansikte, mörkgrå ögon och fylliga läppar. Håret räckte henne lite förbi brösten och hade en blandning av olika bruna nyanser. Även hon hade en lång figur, inte överdrivet kurvig men det gick ju alltid att fixa. 

   ”Vad får er att tro att ni är redo att arbeta för Tara Madison?” 

Justins Perspektiv. 

Med slutna ögon stod jag med micken framför munnen och hörlurarna över öronen medan jag lyssnade på musiken. Melodin var väldigt Michael Jackson inspirerat och hade en skön rytm. Låten hade ännu ingen titel och endast några få rader på texten var klar. Jag hade passat på att spela in de jag hade nu när Ariel lämnat huset då jag ville överraska henne. Detta var nämligen låten jag suttit med när hon så desperat ville se men jag vägrade att visa henne, mycket mer hade jag inte arbetat med den sedan dess men jag tog nu tillfället i akt. Jag drog in ett andetag innan jag sjöng. 

   ”Say you love me, as much as I love you, yeah

Would you hurt me, baby? Could you do that to me, yeah?

Would you lie to me, baby?‘Cause the truth hurts so much more 

Would you do the things that drive me crazy?

Leave my heart still at the door?” 

   Jag öppnade ögonen innan jag sträckte mig mot datorn för att kunna lyssna på det jag precis spelat in. Love. Jag pratade om att älska i texten. Älskade jag Ariel? 2 månader och mina känslor hade lyfts till en helt ny nivå men jag visste inte ännu om de låg på den höjden än. När de orden uttalades så skulle det vara med säkerhet, utan en gnutta tvekan i kroppen och jag kände mig inte alls redo att säga dem än. Vad jag inte tvekade om dock var att jag skulle säga dem till henne, någon gång. Det var jag säker på. 

   Jag tog av mig hörlurarna och satte den på mickens stativ. Jag var ensam i studion, vilket var ovanligt men jag ville inte ha någon med mig. Killarna befann sig någon stans i huset men vart visste jag inte, Victoria och Avan hade lämnat för någon timme sedan. De hade arbete att ta hand om antagligen. 

   Jag kastade en blick på klockan och såg att den började närma sig fem på kvällen. Ariel är nog tillbaka snart, tänkte jag och lämnade min studio bakom mig. Jag närmade mig mitt sovrum och sköt ut dörren med ena handen, med ett leende såg jag in vita collegetröja ligga på sängen. Aldrig hade jag ägt något så otroligt töntigt men samtidigt det bästa någonsin, tröjan sa vad jag alltid tänkte. Jag flinade och grep tag i den innan jag tog bort kepsen för att kunna dra den över huvudet för att sedan sätta kepsen bak och fram på mitt huvud igen.  

   ”Justin?” den underbara rösten som tillhörde kvinnan som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag när hon såg eller endast log mot mig ropade genom huset efter mig. Ett leende spred sig återigen på min läppar vid ljudet innan jag lämnade rummet för att ta mig till huvuddelen av huset. 

   ”Här är jag” svarade jag när jag kom inom synhåll för henne. Hon bar ett trött men glatt leende. ”hur gick det?” frågade jag när jag närmade mig henne, hennes blick låg för ett ögonblick på min tröja innan hon fnittrade till. 

    ”Ugh, påminn mig inte” svarade hon och jag rynkade frågande på pannan. ”Tara har gett mig lärlingar. Ja, du hörde rätt. Lärlingar. Luke Thorn och Saphira York. Mitt liv kommer bli ett helvete” jag såg beklagande på henne innan jag höjde mina armar för att dra in henne i min famn, hon suckade trött innan hon kramade mig tillbaka. 

   ”Vad har du gjort idag då?” frågade hon efter en stunds tystnad och lyfte sitt huvud från mitt bröst. 

   ”Jag har spenderat lite tid i studion” svarade jag med en axelryckning. 

   ”Åh, något man får höra?” kontrade hon exalterat, för ett ögonblick blev jag distraherad av det bländande vackra leendet hon bar innan jag kom ihåg att hon väntade på svar. 

   ”Nope” svarade jag enkelt vilket fick hennes leende att genast falla. Jag skrattade lågt. ”det är inte klart än” fortsatte jag medan jag böjde mig ner och snabbt kysste hennes läppar som fortfarande bar den trumpna minnen. Sedan försökte hon sig på hundvalps minen. Oh man... 

   ”Nej!” utbrast jag och slog handen för ögonen. ”försök inte ens övertyga mig med de där ögonen” jag hörde hur hon fnittrade och jag vågade mig till att ta bort fingrarna från ena ögat för att kika ner på henne. Hon lade genast på hundvalps minen vilket fick mig att återigen täcka mig ögon. Snabbt, Justin, en distraktion, tänkte jag när det slog mig. 

   ”Ey, sluta upp med det där och visa mig vad du sa att du tänkt visa mig när du kom tillbaka igen” sa jag och tog bort min hand innan jag såg menande på henne. Hon lät minen falla innan hon fick ett blygt uttryck. 

   ”Juste” mumlade hon. Jag såg frågande på henne. ”snälla, led mig till din studio” fortsatte hon sedan och gjorde mig ännu mer förvirrad, jag endast såg på henne ett ögonblick innan jag lydde hennes ord. Med mina fingrar sammanflätade med hennes drog jag med henne längst korridorerna tills vi nådde studion jag lämnat för mindre än tio minuter sedan. 

   ”Har du en gitarr jag kan få låna?” frågade hon. Jag såg genast nyfiket och exalterat på henne, hon tänkte sjunga! Jag grep tag i halsen på en av gitarrerna jag hade ståendes och gav den till henne, med ett leende tog hon emot den innan hon sjönk ner i soffan som stod i ena hörnet. Försiktigt slog jag mig ner bredvid henne innan jag vred på kroppen så jag kunde se på henne. 

   ”Lova att inte skratta” sa hon och såg allvarligt på mig. 

   ”Varför skulle jag skratta?” frågade jag. 

   ”Bara lova” insisterade hon. 

   ”Jag lovar” hon log tacksamt innan hon la fingrarna på strängarna och sedan spelade hon. Genast försökte jag känna igen melodin tills jag insåg att jag aldrig hört den förr. Hade hon skrivit en egen? 

   ”Holding back well baby I am too

Praying that you are braver than me, ooh

Heavy feet and hesitance, on a chase to catch my breath

You’re like summer rain in the morning, so rare that I can’t ignore it

Starting is the hardest part, hoping I can keep you warm

Oh, I wish that you would see the way you 

Got me in your hands addicted to you

   And I’m never gonna, never gonna break your heart

I don’t play people like my guitar, oh

This is no show, my love is much sweeter

Never gonna, never gonna break your heart

Test me and see I will pass the mark, oh

This is no show, let me write your name across my heart

   Trust me I’m not looking at your wallet

Catch your almond eyes and I’m droppin’

Everything to make you mine, swept me in like waves and tides

I wanna wakeup where you are, unravel your heart like yarn 

Swingin in the trees in my backyard, like a kindergarden love, oh

You’re standing in a crowd full of people

I’m slipping through the cracks trying to be bold

  And I’m never gonna, never gonna break your heart

I don’t play people like my guitar, oh

This is no show my love is much sweeter

Never gonna, never gonna break your heart

Test me and see I will pass the mark, oh

This is no show, let me write your name across my heart

   Hanging on the edge, I’m waiting grab my hands

I swear you won’t regret, I’ll make you feel like gold

Want the world to know, oh

Hanging on the edge, I’m waiting grab my hands

I swear you won’t regret, won’t regret, won’t regret it

I want the world to know

Oh, I wish that you would see the way I’m 

Dying not to hide all that I’m feeling

  And I’m never gonna, never gonna break your heart (ever)

I don’t play people like my guitar, oh

This is no show, my love is much sweeter

Never gonna, never gonna break your heart

Test me and see I will pass the mark, oh

This is no show, (no show)

Let me write your name across my

   Never gonna, never gonna break your heart

I don’t play people like my guitar, oh,

This is no show, my love is much sweeter

Never gonna, never gonna break your heart

Test me and see I will pass the mark, oh

This is no show, let me write your name across my heart”

   Ariels blick hade inte lämnat min under ett enda ögonblick under låten hon sjöng och känslan som fyllde mig var minst sagt magisk. Jag öppnade munnen för att säga något men orden verkade fastna i halsen, till min förvåning låg orden ‘jag-älskar-dig’ på min tungspets men jag svalde genast tillbaka dem. Istället grep jag tag om hennes ansikte innan jag drog det intill mig och kysste henne. 

   ”Har du skrivit den?” frågade jag när vi lutade oss ifrån varandra, andfådda och med bankade hjärtan. Hon nickade med ett snett leende. Glädjeruset som fyllde mig fick mig att snabbt luta mig in igen för att pressa läpparna mot hennes. 

   ”Ska jag ta detta som att du tyckte om den?” fnittrade hon och jag skrattade till. 

   ”Jag älskade den” svarade jag vilket fick ett brett leende att spridas över hennes läppar innan hon lade ifrån sig gitarren för att krypa upp i mitt knä. Hon slog armarna runt min nacke innan hon tryckte sina läppar mot mina igen, mina händer sökte sig genast till hennes höfter. 

   ”Hey, Ari-” ljöd plötsligt en röst genom rummet och vi slet oss genast ifrån varandra för att se mot dörröppningen där Avan stannat mitt i steget med munnen öppen. Han endast såg på oss ett ögonblick innan han demonstrativt la armarna i kors över bröstet. 

   ”Så inte ditt underliv, huh?” frågade han sedan, minnen från frukosten kom tillbaka och jag hade lust att skratta. Den här killen var bara för mycket ibland. Ariel fick fort tag i en kudde innan hon kastade den mot honom. 

   ”Försvinn!” utbrast hon samtidigt, Avan hoppade åt sidan innan han såg förolämpat mot henne. 

   ”Shesh” mumlade han. ”Justin, ge henne lite av Jerry så kanske ilskna Märta på crack lugnar ner sig” med det sagt vände han sig om och lämnade rummet. 

   ”Döda mig” hörde jag Ariel mumla efter en stund med pannan mot min axel, hennes ord fick mig att genast brista ut i skratt. Ja, herregud... 

hm... så nu fick ni se lite mer av lärlingarna däruppe men inte mycket. de nya karaktärerna spelas alltså av Fransisco Lachowski och Mischa Barton. =) hur tror ni det kommer fungera med dem? 

en låt! whööp whööp. inte sitt underliv. hehehhehe xD vad tyckte ni om låten? jag personligen tycker den är väldigt fin och catchy, tyckte dessutom den passade in väldigt bra textmässigt oxå. 

men vad tycker ni om Justin tankar där runt orden 'jag älskar dig'.. hmmm..? hur tror ni det kommer fortskrida? kommer han säga dem snart kanske? vad tror ni?

vad tycks? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. ps. orkar inte läsa genom just nu, så är ledsen om det finns stavfel eller miss av ord. ds. 

min fråga: nu när dessa 10 veckor har passerat av Music Mondays o dem är över. (även fast jag är mkt medveten om att fem eller sex nya låter kommer den 23:e, gaaaaah! excited) så undrar jag vilken favorit ni har? 

mitt svar: återigen en jobbig fråga jag ställer... men Roller Coaster tycker jag om något mer då de är mer fartiga. väntade varje vecka på att han skulle släppa en fartigare låt o jag bah... YEEEES! när han skulle släppa den här låten. men jag kan verkligen inte bestämma mig för en favorit eftersom alla är så OTROLIGT FREAKIN BRA! God.