HALLA!
har spenderat hela dagen gjort praliner, skit fina! om ni följer min IG eller tumblr kan ni se bilder. ;)

men i alla fall, jag hoppas på att ett kapitel kommer upp ikväll men vet inte..
min barndomsvän är här O ska sova över O vi tänkte titta på film.

men stay tuned, vem vet right? ;)
puss&kram.

”it was very real, you were wearing the exact same thing and were standing on the stage. A said that if we went to the police you would be as good as... dead” 

”oh my god” sa jag och drog händerna genom håret, jag hade skrattat och skämtat med henne i telefonen medan hon panikslaget hade velat få svar. 

”so you think this A has kidnapped her?” frågade konstapeln som precis skrev klart den sista meningen i sitt block, Chloé nickade svagt.

”we need to find her and that is now before it’s to late” 

 

Blodet rann ur min mun och ner längst min hals och ut över mitt bröst. Min blick var suddig och hela min kropp värkte, männen hade båda använt sig utav sina redskap och slagit på min kropp utan någon som helst ånger eller baktanke. Bara slagit.

Ena mannen hade slagit tillräckligt många gånger över mina revben att jag visste att dem var brutna, dels på grund av smärtan när jag andades men även hur knacket skulle fått människor inom en mil att höra och sedan mitt skri som följt efter. Dörren öppnades framför mig och Emmas skratt nådde mina öron. Mitt huvud hängde då jag inte hade kraft nog att räta på nacken. 

”what is it baby doll? Aren’t you feeling well?” frågade hon i spelad omtanke, om jag kunnat hade jag skrattade hånfullt åt henne.

”just kille me already” fick jag fram och blodet droppade ner i mitt knä. 

”nah, not yet. This way was hundred times funnier that just put a gun to your head and fire” sa hon glatt, hon lade en hand ovanpå min hjässa innan hon grep tag i en handfull med hår och rätade på min nacke. Hon log snett, jag stirrade henne stint tillbaka i ögonen.

”well, can you tell me what day it is then?” frågade jag henne, hon skrattade.

”it’s the 29th of March, you have been here for a week and a half” svarade hon och jag förbluffades över hur länge jag befunnit mig i detta rum. Det känts som enbart några dagar.

”the police is doing a terrible job trying to find you, you know” sa hon sedan och släppte taget om mitt hår. 

”well, that depends. Are we still in the US or have shipped me to another country?” frågade jag henne.

”oh, we’re still here” försäkrade hon mig. ”your boyfriend has canceled his tour and he will not continue until he finds you. Pity that he is going to find you cold, all bloody and very much dead” fortsatte hon och saknaden efter tryggheten som Justin utstrålade härjade i min kropp när hon nämnde honom. Emma skrattade innan hon gick mot dörren igen. 

”I think I’m going to let the boys have a round or two with you again before I put you out of your suffering” sa hon muntert innan hon stängde dörren bakom sig. En beslutsamhet tändes inom mig, jag skulle ta mig ur härifrån, jag skulle inte dö idag. Speciellt inte utav någon som Emma, en avundsjuk jävel med psykiska problem.

Smärta sköts genom armen när jag började rycka i repen runt mina handleder, desperat över att få komma loss. Jag vred och vände på armarna och kände hur de grova repens fibrer skar in i min hud. Till min lycka kände jag hur min ena handled började glida mellan repen, jag ryckte och slet och min ena handled kom loss. Jag motstod lusten att tjuta av lycka, med stela leder böjde jag mig fram för att knyta upp repen runt mina ben. Jag stelnade till när steg ekade utanför dörren, panikslaget började jag snabbare att knyta upp knutarna. Jag slet skräckslaget i repen och fick upp ena för att sedan gå över till det andra, låset rasslade till i dörren när jag precis kom loss med andra benet. Fort ställde jag mig upp på vingliga ben och grep tag i stolen, ena mannen klev in i rummet och hann precis öppna munnen innan jag svingade stolen på honom. Han föll till marken med ett stön men började resa på sig kort därefter. I ren panik grep jag tag i hans rörtång och svingade den mot hans kropp, jag slog och slog och slog tills jag tillslut fann förmågan att sluta.

Förskräckt såg jag ner på mannen som nu låg blodig vid mina fötter, jag hade spräckt hans skalle med mina slag och genast vällde illamåendet upp inom mig. Jag var nära på att kräkas med bet tillslut tillbaka det, jag lyssnade sedan efter något som kunde skvallra om att de andra fann något konstigt. Men jag hörde endast låga mummel längre bort. 

Mitt hjärtslag ekade i mina öron och mina andetag kom ut hackiga och stötvis. Försiktigt smög jag längst ena korridoren i hopp om att det var den rätta vägen ut ur detta dårhus, mina sinnen var på hel spänd och skräcken fyllde varenda vrå i min kropp. Till min lättnad fann jag tillslut något som liknade en hall, en spegel hängde på väggen och under stod ett bord. Ovanpå det stod en lampan och bredvid låg en väska, jag siktade på dörren men stannade upp. Jag såg tillbaka på väskan och gick fort fram till den. Bevis, bevis, bevis, ordet upprepades gång på gång i min hjärna.

Jag rotade runt i väskan till jag fann en svart mobiltelefon, fort pressade jag ner den i min jeans ficka innan jag vände mig om för att gå ut genom dörren. Jag tryckte ner handtaget när ett ilsket rop ekade genom korridoren. 

”FIND HER!” Emmas stämma röt rasande och jag var snabbt med att slänga mig ut genom dörren. 

Jag hamnade i en gränd och sprang det fortaste jag kunde med kroppen som skrek av smärta.

Jag rundade ett hörn och gjorde misstaget att kasta en blick bakåt, Emma hade tagit sig ut genom dörren. Nu klädd i endast svart, hon hann få en skymt utav mig och skrek högt. 

Skriet fick kalla kårar att krypa längst min rygg och jag ökade på takten, plötsligt uppenbarade sig en bil bakom mig. Den gasade och skräckslaget sprang jag fortare, jag vek in i skogen precis innan bilen skulle ha jämnat mig med marken. Jag sprang och sprang, duckade under grenar, hoppade över stockar och rötter som stack ut ur marken. Jag flåsade andfått och försökte se i mörkret. Plötsligt stannade jag, jag var i mitten utav ingenstans och smärtan bultade från mitt brutna revben. Blodet hade slutat rinna från mina sår, jag måste sett hemsk ut. 

Blod, smuts och stora, skärrade ögon. Jag satte händerna på knäna och försökte få ner mina andetag för att sluta trycka på revben som skrek högt varje gång jag andades så stort som jag gjorde nu. När min andning väl lugnat ner sig sträckte jag på mig, skogen var tyst och mörk.

Nu insåg jag hur skrämmande den även var, det enda jag ville var att få komma tillbaka till min familj, till mina vänner, till Justin. Få känna trygghet, kunna slappna av.

Jag drog efter andan och grimaserade när jag gjorde tog ett för stort, innan jag började gå igen.

*

Efter vad som kändes som flera timmar nådde jag äntligen skogens slut, jag kom ut på en tom gata. Endast gatulamporna lös upp vägen bland villorna, jag hade ingen aning om var jag befann mig någon stans. Jag sökte med blicken uppåt för att hitta en vägskylt, tillslut fann jag en och blev inte klokare. Jag hade inget som helst lokalsinne i LA. 

Jag gick åt ena hållet, njöt utav den varma vinden som fläktades mot mitt ansikte. Det jag gjorde klart för mig var att detta var ett rikare område och mer gles bebott. Precis ett sådant som Justin bodde i, jag svängde till höger när området tog slut och jag kom till ett nytt. 

Jag ryckte till varje gång en bil körde förbi men slappnade av när jag insåg att det inte var Emma och hennes mördarmaskin till vän. Jag kom in på en ny gata och till min lycka fann jag den bekant, jag gick snabbare och såg Justins hus närma sig. Jag andades ut och började gå ännu snabbare.

Plötsligt skrek ett par däck bakom mig, jag snurrade snabbt runt och såg den svarta bilen som hade målet att köra över mig närma sig. 

”where are you going?” frågade mamma oroligt, jag stod i hallen och klev in i mina skor. 

”I can’t be here anymore, I need air” svarade jag, huset var fyllt av människor. Olivias familj hade såklart fått sovit här och Ryan, Chaz och Chloé hade även dem bestämt sig för att stanna.

Polisen var ute och letade efter Olivia men en och en halv vecka hade gått och det var fortfarande tomt på pappret. Mamma nickade innan hon gick fram till mig och strök mig fort över kinden.

”be safe” sa hon, jag nickade innan jag öppnade dörren och gick ut i LA’s varma kvällsväder. 

Jag strosade ner mot grinden som skulle ta mig ut till gatan, jag tryckte precis in koden och grindarna gled långsamt upp när höga skrik från däck som låsets mot marken ekade.

Frågande tog jag mig ut genom grindarna och såg en bil som gasade, jag vände blicken mot vad det än var som bilen siktade på. Jag flämtade till för där stod Olivia. 

Hennes ögon var uppspärrade, torkat blod täckte hennes haka, ner över hennes hals och bröst. Även stora delar utav hennes tröja, hennes ansikte var smutsigt och blekt. Bilen var på väg att köra rakt på henne, våra blickar möttes och jag såg hur ett litet leende utav igenkännande lades över hennes läppar. Jag hann inte ens ta ett steg fram för än bilen kört på henne och hon slängdes upp över framrutan och sedan över bilens tak innan hon landade på marken. 

”NO!” skrek jag högt, bilen fortsatte köra och jag sprang fort fram till Olivias orörlig kropp som låg på marken. Genast drog jag upp hennes överkropp i min famn och såg ner på hennes trasiga kropp.

”Olivia, Olivia, wake up” sa jag fort och skakade henne men fick ingen som helst respons. 

”HELP!” skrek jag högt, snart hörde jag oroliga röster och spring från mitt hus innan mamma, Ryan, Chaz och Olivias bror uppenbarade sig vid grinden. 

”call an ambulance, now!” skrek jag åt dem, jag såg hur mamma genast fiskade upp sin telefon innan hon stressat började tala in i luren. Victor tillsammans med Chaz och Ryan kom springandes fram till mig. 

”what happened?” frågade Victor innan han knäböjde bredvid mig. 

”I was about to take a walk and heard a car running down the street, the wheels screamed loud and there on the street she was. I didn’t even got the chance to take one step before the car had run here over” kved jag fram och såg ner på Olivia i min famn som fortfarande inte gjort ett ljud eller visat ett tecken på att hon levde. Genom grinden kom nu resten springandes med Kajsa i täten.

”OLIVIA!” skrek hon gällt och såg ner på sin blodiga och orörliga dotter i min famn. 

Sirenen från en ambulans hördes långt bort ifrån. 

 

Fansen men även paparazzoerna spred sig i vild panik och sprang åt alla håll för att komma bort från pistolen som de trodde hotade dem. På några få minuter var platsen tom, jag gick fort ut ur bilen i tron om att Olivia skulle sitta på marken, skräckslagen eller dylikt men det var helt tomt.

Ingen skymt utav ett blont huvud, hon var borta. 

”Olivia!?” ropade jag högt men fick inget svar, jag tog mig panikslaget om huvudet och vände mig mot bilen. ”where is she?”

Jag stönade och öppnade försiktigt ögonen, färgarna gled samman och stack i mina ögon. Mina hjärtslag ekade i mina öron och för ett ögonblick fasade jag för att jag blivit döv men lugnade mig när hjärtslagen tynade bort och ljud trängde in. Jag blinkade med ögonen och saker tog form framför mig, jag stönade igen innan jag försökte räta på mig. Det tog emot och jag såg frågade ner, mina fötter satt fastbundna utav tjocka rep och jag kände samma sak vid mina handleder. 

Nu spred sig istället paniken och jag försökte förtvivlat rycka mig loss från den hårda trästolen jag satt på, jag andades häftigt in och ut när jag insåg att det var lönlöst. Istället såg jag mig omkring, det var ett vitt, alldeles tomt rum. Inga fönster, inga möbler, ingenting.

Förutom jag, fastbunden på en stol. Jag hade ingen aning om vad klockan var, den kunde varit mitt i natten eller mitt på ljusa dagen. 

Jag hade inte ens någon aning om vart jag befann mig, var jag ens kvar i landet?

Jag gnällde till och tårarna vällde upp i ögonen, jag skulle dö nu. Jag var hundra procent säker på det faktumet. Det fanns ingen annan utväg, ingen visste vart jag var. Justin kunde omöjligt veta, han var säkert orolig men inga ledtrådar hade jag lämnat efter mig. Det enda jag kom ihåg från flygplatsen var att jag hade slitits från Justin och in i havet av fans innan något hårt slagit mig i huvudet och jag svimmat. Plöstligt rasslade det till i låset intill rummet, skräckslaget såg jag på dörren som öppnades. Två män klev in i rummet, båda muskulösa och uttryckslösa ansikten.

Men det som klev in efter fick mig att dra för andan, hur är det möjligt? 

In klev nämligen en liten figur, brunt hår, armarna i kors och ett galet leende över läpparna och allt detta tillhörde ingen mindre än Emma. 

”E-Emma?” frågade jag med skakig stämma, oförmögen att få in det hela i huvudet.

Hon la huvudet på snett. ”how is my baby doll? Comfortable?” 

Jag skakade på huvudet medan en tår rann längst min kind. ”how could you do this to me?” 

”oh, it’s easy. Send some texts, buy a gun and point at the biggest bitch in town” svarade hon med en axelryckning, min haka föll. 

”what?” frågade jag med ynklig röst, sedan när hatade hon mig?

”come on, don’t act so innocent” började hon medan hon gick fram mot mig. ”don’t pretend you didn’t notice how hard I tried to be your friend, but you just blowed me off-”

”I didn't...”

”- like an annoying bug. I wasn’t good enough for little miss. Perfect, the girl that came to Stratford, made the biggest change in the girls soccer team in ages, became popular within seconds and started dating the world’s biggest pop star” 

”so this is about fame?” frågade jag och såg avskyvärt på henne.

”maybe... doesn’t it feel good to have a boyfriend that can give you all that you point at. Feel special because he choosed you among all the other girls in the world?” frågade hon och lutade sig fram mot mig. 

”do you really think I started dating Justin because he’s a huge pop star. If you didn’t know, we hated each other the first time we meet, but on second though you should know. Your my personal stalker, right?” väste jag till henne. 

Ett ironiskt leende drog ut sig över hennes ansikte. ”that’s right, I like stalking worthless bitches and make their lifes miserable before I-” hon drog med fingret över min strupe. ”-kill them”

Jag knep ihop ögonen och försökte flytta mig ifrån hennes beröring men kom inte långt då repen tog emot. 

”I was your friend, I-” började jag.

”YOU IGNORED ME LIKE EVERY OTHER GIRL IN THE SCHOOL!” röt hon i mitt ansikte, jag ryckte häftigt till vid hennes plötsliga ton ändring. 

”well, news flash for you. Clinging like a monkey on people in hope to become their friend isn’t the right strategy” fräste jag tillbaka och såg att det tog hårt på henne. Hårdare än hon ville. 

Hon sträckte sedan på sig med ett självsäkert leende. ”well, I’m not the girl how is tied to a chair and is soon about to die” sa hon sedan, min mage fylldes genast utav is efter hon yttrat dem orden. Skulle hon verkligen kunna vara förmögen till att döda mig? Tänkte jag för ett ögonblick men insåg ganska snart att det skulle hon, hon har redan försökte flertal gånger tidigare.

”are you really going to kill me because I didn’t make it crystal clear that you were my friend?” frågade jag henne med gråten i halsen. 

”don’t cry, it’s pathetic. And you have missed the whole point" sa hon och skakade på huvudet.

"it ain’t because you weren’t my friend. I’m going to kill you because you think you’re so much better then everyone else, I’m going to kill you because you’re a spoiled bitch that gets whatever she wants. There’s enough of people like you out there, so you won’t be missed” svarade hon. 

”I will send my best to Justin” sa hon sedan innan hon vände sig om och gick mot dörren. 

”are you to much of a chicken to not kill me yourself, you’re going to let this big guys do it for you?” frågade jag och försökte så gott jag kunde dra ut på det hela. 

Hon skrattade medan hon öppnade dörren och vände huvudet mot mig. 

”no, you’re not going to die just yet. This guys are going to make you suffer a bit, make you feel the pain that we normal people go through everyday looking at you stupid piece of shit walking around” 

Med dem orden stängde hon dörren och lämnade mig med de två männen, den ena killen tog ut en rörtång ur jackan medan den andra tog fram ett knogjärn. Tårarna rann medan jag stirrade med skräck på männen, jag försökte genast komma ur stolen men det var lika hopplöst som förra gången.

”please don’t” vädjade jag åt dem men de enbart närmade sig. Jag slöt ögonen för att slippa se, sedan skrek jag högt när järnet träffade mitt ansikte. 

”can you tell me if Olivia had any enemies who wanted to harm her?” frågade konstapeln i soffan mittemot mig, hans ögon lämnade mig inte för en sekund och hans hand var redo att skriva ner vad jag än sa i blocket som låg på hans knä.

”no, I don’t know” svarade jag hest, två dagar har gått och vi har inte sett ett spår utav henne. 

Polisen hade ringt Olivias mamma och de skulle komma ner idag till LA med flyget. 

”nothing at all?” frågade han, jag la förtvivlat huvudet i händerna och kände hur jag var på gränsen till tårar. Turnén hade vi behövt skjuta upp, aldrig i hela livet att jag skulle ställa mig på scen medan min flickvän blivit kidnappad. Scooter hade sett ut att vilja protesterat men sade att han skulle ta hand om det. 

”Olivia’s family is here now, sir” en annan polis som kom in i vardagsrummet, jag såg genast upp. Strax efter kom en hysterisk Kajsa med Victor, Stan, Ryan, Chaz och Chloé efter sig. 

”where is my daughter!?” nästan skrek Kajsa, konstapeln som suttit framför mig reste sig lugnt från sin plats innan han gick fram till henne och fyllde henne med information. 

Jag såg upp på mina vänner som såg medlidande och beklagande ner på mig, Chloé grät redan. 

”they will find her” försäkrade Chaz och satte sig bredvid mig i soffan. 

Chloé bröt ihop och snyftade hysteriskt, Ryan tog emot henne innan hon föll till golvet och hans ögon speglade oron han kände. Han satte sig i en fåtölj med henne i knät. 

”I need to talk to a police” snyftade hon fram, Ryan såg frågande på henne med ropade sedan till sig en polisman. Samma polis som innan kom fram till oss.

”she says she needs to speak with you” sa Ryan, han nickade genast och satte sig i soffan igen.

Chloé satte sig upp i Ryans knä och såg på polisen med förkrossade ögon.

”she’s going to die” sa hon sedan, jag såg förvirrat på henne.

”what do you mean?” frågade konstapeln lugnt.

”A is going to kill her... A is going to kill her” sa Chloé. ”who is A?” frågade han försiktigt.

”I don’t know. A horrible person who wanted to mess with her life” svarade hon, inget utav det hon sa lät vettigt. Vad var det hon pratade om? Vem var A? 

”would you like to take this from the beginning?” hon svalde och tårarna fortsatte rinna längst henne kinder. 

”there is this person who calls himself or herself A and have been texting Olivia for almost a half year now. It’s been really creepy, A has known things even if he or she weren’t present in the room. A has been everywhere. Making treats, at first it was harmless but...” förklarade Chloé, jag stirrade misstroget på henne. Hon svalde och snyftade till.

”but?” frågade konstapeln försiktigt.

”but one day she or he treaten to expose a picture of Olivia-” Chloé skickade en snabb blick mot mig. ”-if she didn’t steal something back that once belonged to A. At first Olivia refused to do it but after she had been running in the woods and she got... shot” fortsatte hon men resten av orden fastnade i hennes hals och hon snyftade högt. 

Så det var inte alls en gren! Tänkte jag för mig själv, jag hade nämligen påpekat ärret som plötsligt befann sig över Olivias ena överarm. Hon hade nonchalant sagt att hon rivit sig på en gren.

”this A person said that if she didn’t do as she was told the bullet would have gone through her heart and not her arm. So we broke us into the house and A had said it was a necklace and that we would know when we found it. We nearly got caught but we found the necklace, the most horrible necklace I ever have seen. The pearl spelled ”dead girls can’t smile” and there was tooths in the chain. We got outside and we got pissed because we figured it was all just a trap.

That’s when the second bullet was fired, it missed her by inches. We wanted to tell the police right away but a text stopped us” fortsatte hon och såg sedan upp på mig, jag svalde.

”there were a picture of you” sa hon svagt. ”that’s why she called you and asked what you were wearing, so if there were a match we would know if the picture were real or fake” 

”what was it?” frågade jag när jag fann förmågan att tala, Chloé snyftade förtvivlat till.

”it was very real, you were wearing the exact same thing and were standing on the stage. A said that if we went to the police you would be as good as... dead” 

”oh my god” sa jag och drog händerna genom håret, jag hade skrattat och skämtat med henne i telefonen medan hon panikslaget hade velat få svar. 

”so you think this A has kidnapped her?” frågade konstapeln som precis skrev klart den sista meningen i sitt block, Chloé nickade svagt.

”we need to find her and that is now before it’s to late” 

vem trodde det skulle vara Emma, huh? :P 

nu behöver de skynda sig om Olivia ska klara sig med livet i behåll. 

vad tycks?? kommentera! jag har redan börjat skriva på kapitel 59, skrivit nästan

en sida. så kommentera som änglar o det finns en chans att ni får ett till! 

som sagt är jag på skriv humör. ;) TACK TILL ER! puss&kram.

”god, you feel so good” Justin tryckte sina läppar mot mina, jag besvarade kyssen medan jag grep tag i en handfull lakan och klämde åt. 

”Justin...” flämtade jag och tryckte mig mot honom. ”faster!” 

Han uppfyllde genast min önskan och jag stönade högt. ”Olivia...” 

Det drog ihop sig inom mig och jag visste att jag skulle komma vilken sekund om helst. 

”Justin!”

14:e Mars.

Jag andades in den varma luften och log härligt, vi hade nu landat i Spanien och vi äntligen fått tillfälle att gå av den trånga bussen. 

”okay, see you later then?” jag vände mig om och log mot Justin som var klädd i mjukisbyxor och t-shirt, redo för genrep inne i arenan.

”yes, you will” svarade jag med ett leende innan jag snabbt kysste honom, han gick med ett leende ifrån mig och in genom den stora, grå dörren tillsammans med Moshe. 

”Alfredo!” ropade jag högt, snart uppenbarade sig han i dörren intill bussen.

”yeah?” frågade han nyfiket. 

”what do you say about explore Spain a little bit with me?” frågade jag och gav honom ett hoppfullt leende, han besvarade det genast med ett eget.

”I’m in” svarade han och gick de få trappstegen ner innan han landade på marken.

Vinden grep tag i min klänning och dansade med mitt hår, jag log och gick tillsammans med Alfredo längst vägen där det kryllade med spanjorer och olika stånd som sålde alla möjliga saker. Solen låg på och jag kände att jag skulle få sota för att jag inte smörjde in mig ikväll. Alfredo hade sin mobilkamera i högst hugg bredvid mig och fotade allt som han tyckte var värt att fota, ibland riktade han kameran mot mig och jag spelade med och log eller posade. Tillslut kurrade magen på oss båda och vi bestämde att det var dags att äta lunch. Vi fann ett bra ställe och satte oss på uteserveringen, jag såg lyckligt ut över staden. Jag hade inte åkt mycket utomlands under min barndom, vi hade varken haft överdrivet mycket pengar eller tid att spendera på någon resa. 

”here you go” sa en kvinnan med spansk brytning, hon hade sitt svarta hår uppsatt i en bulle på huvudet och ett varmt leende över läpparna. 

”thank you” svarade jag och log stort mot henne innan jag såg hungrigt ner på min tallrik.

”god this taste good” utbrast jag när jag tagit min första tugga utav maten, jag hade beställt en rätt som innehöll pasta, tomatsås och grönsaker. 

De hade lagt det i en vacker, djup skål. Alfredo nickade instämmande på andra sidan bordet, väl klara betalade vi notan innan vi strövade ner mot stranden. 

Där nere låg de fåtal turistfamiljer och solade eller badade i vattnet, jag såg längtansfullt på vattnet som spolade in över stranden. 

”you know you could always swim with your clothes on” påpekade Alfredo som måste sett min blick, jag skrattade. 

”that I could, but I would get all sandy” sa jag och drog beklagande på munnen. 

Alfredo skrattade och vi fortsatte längst gatan, vi hamnade återigen bland marknaden där försäljarna skrek efter ens uppmärksamhet. 

”ey, beautiful senorita!” jag vände på huvudet och såg en kille, ungefär i min ålder kanske något år äldre. Hans blick vilade på mig och ett slugt leende låg över hans läppar.

Jag såg frågande på honom. ”where you from?” frågade han på knagglig engelska. 

”Sweden” svarade jag automatiskt, han log större och lutade sig mot disken framför honom.

”yeah, beautiful swedish girl” smickrade han, jag kände hur jag rodnade men kände även obehag sprid sig inom mig. 

”senorita, got a boyfriend?” frågade han och jag såg med stora ögon på honom.

”yes, I do” svarade jag i hopp om att han skulle låta mig vara.

”oh, where he is?” jag suckade trött. ”he is not here?” 

Jag såg på Alfredo som stod några meter bort från mig och granskade ett par flätade dockor. 

”he is there” sa jag och pekade mot Alfredo, leendet slocknade något hos killen.

”to bad, you and I could have married” svarade han, mina ögon vidgades genast vid hans ord.

”yeah, to bad. Goodbye” sa jag sedan stressat och gick mot Alfredo, jag grep tag i hans hand och drog med honom därifrån.

”goodbye, beautiful senorita!” hörde jag killen ropa efter mig. 

”what’s going on? Why are you holding my hand?” frågade Alfredo förvirrat.

”freaky spanish boy wanted to marry me but I said I already had a boyfriend and pointed at you. I thought he would lay off but of course not” svarade jag. 

Alfredo skrattade. ”yeah, must be your blond hair and blue eyes that fascinated him” 

Jag himlade med ögonen. ”yeah, but if that happens again you will have to be my fake boyfriend” sa jag och såg menande på honom, han skrattade men nickade försäkrande. 

*

Solen låg lågt på himlen när vi kom tillbaka till parkeringen där bussen stod parkerad.

Jag skrattade åt Alfredos skämt som log nöjt, genast kände jag hur huden spändes i mitt ansikte då jag lyckats bränna mig. Men jag var inte överraskad. 

Med en trött suck tryckte jag på knappen som öppnade dörren och gick småskrattandes uppför trappan med Alfredo efter mig. Väl uppe stelnade vi förvånat till när Scooter, Kenny, Moshe och Justin satt med allvarliga minner i bussens allrum. Min blick landade på Justins kalla och hårda blick, jag rynkade frågande på pannan. 

”where have you two been?” frågade Justin tillslut, hans ord dröp av irritation och en aning ilska. 

”looking around” svarade jag oskyldigt, fortfarande väldigt förvirrad över hans attityd. 

”have you been having a good time?” frågade han och ett ironiskt leende spred sig över hans läppar.

Okej, vad är det som händer? Vad är det med honom? 

”ye-” började jag svara men Justin avbröt mig. 

”no, wait you don’t have to answer that cause I can see the answer for myself” han vände sedan datorn framför sig mot oss. Det var en tidningsartikel och rubriken lödde. 

”Looks like Justin have been dumped and replaced” 

Jag stirrade på skärmen och såg sedan en bild på mig och Alfredo, vi var på marknaden strax efter jag stressat sagt hejdå till den där killen och gripit tag i honom. Vi gick hand i hand och skrattade glatt med varandra, jag såg upp från skärmen och på Justins ansikte som lös av ilska och besvikelse men även smärta. 

Jag skulle precis öppna munnen för att förklara när Justin hann före. 

”how could you do that to me?” frågade han kallt och smärtan tog över hans ögon.

”I-” började jag försvara mig men återigen avbröt han mig. 

”I thought I meant something to you! Or have this all just been a lie!?” nu nästan skrek han. 

”no, if you just-” 

”oh, I don’t want to hear it. And you! I thought you were one of my best friends!” han riktade nu sin ilska mot Alfredo som fortfarande stod chockad över artikeln. 

”Justin...” började jag men han öppnade munnen för att prata igen, då fick jag nog.

”no, you listen to me now!” sa jag högt. ”let me explain before you go head over heels with your accusations. We were at the market down town, looking around, just having fun. But then out of nowhere this spanish dude started talking to be, giving me compliments on my looks. Asking if I got a boyfriend, you weren’t there and I figured he needed proof to back off. And there was Alfredo, perfect for the moment. So I mean it was pretending to be Alfredo’s girlfriend or be kidnapped by some crazy spanish guy how wanted to marry me” förklarade jag och tystnaden spred sig efteråt. Justin såg med stora, förvånade ögon på mig. 

”I would never cheat on you and especially not with Alfredo. He is your best friend.” la jag sedan till, Justin verkade ha fått in vad jag sagt i sin, för tillfället, lilla hjärna. Han reste sig sedan från soffan han suttit på innan han gick fram till mig, han grep tag om mitt ansikte mellan sina händer innan han kysste mig. 

”I’m sorry” mumlade han och lutade sin panna mot min.

”it’s okay, just don’t draw conclusions before you know the whole story. You of all people should know that” sa jag och såg menande på honom, han skrattade generat. 

”I’m glad you didn’t got kidnapped by a love sick spanish guy” sa han sedan och jag skrattade. 

”yeah” svarade jag. ”spanish boys ain’t really my thing, I like kind of stupid, really sexy canadian boys” han log roat. 

”hey! I’m not stupid” protesterade han, jag höjde på ena ögonbrynet och såg menande på honom.

”really?” frågade jag. ”you just-” började jag men han avbröt mig.

”oh, shut up” mumlade han innan han tryckte sina läppar mot mina, jag skrattade innan jag besvarade kyssen. 

*

17:e Mars.

Skriken från fansen gjorde ont i mina öron och det sa en hel del då vi fortfarande var långt från ingången till flygplatsen. Vi hade flugit till LA för att spendera några dagar där innan det bar av till Frankrike, Paris, kärlekens stad. 

”you ready?” frågade Justin och klämde min hand, jag log osäkert upp mot honom.

”as ready as I ever will be” svarade jag och gick tillsammans med honom mot skriken. 

Mobilen vibrerade till i min hand och jag såg fort ner på den. 

Från Okänd:

”have you missed me? Well, you will see me sooner that you’ll realise.

I bet you are dying to know who I am. xo -A”

Jag stirrade på min mobilskärm och kände hur en vild panik spred sig inom mig. 

Med stor fasa närmade vi oss fansen tillsammans med ett dussin säkerhetsvakter, paniken härjade inom mig och jag var säker på att jag snart skulle svimma. 

Plötsligt kom en tryckvåg av fans mot oss och jag slets från Justins hand. 

Olivia stelnade till bredvid mig men jag gissade att det var på grund av storleken på massan av fans som kryllade vid ingången till flygplatsen, jag försökte smekta lugnande med tummen över hennes hand med det verkade inte fungera. 

En hop av säkerhetsvakter bildade en ring runt oss för att hjälpa oss ta oss till bilen, allt verkade gå bra tills fansen tryckte på och vi mosades. Paniken spred sig i min kropp på grund av utrymmet som plötsligt blivit så litet men sedan hände något som skrämde mig ännu mer. Olivias hand slets ur min, hela situation stavades officiellt K-A-O-S. Tre män omringade mig och tryckte sig vilt genom havet av människor och innan jag hann uppfatta något annat satt jag i bilen. 

”no, no!” stressat försökte jag ta mig till bildörren igen.

”what’s wrong?” Scooter rynkade frågande på pannan.

”Olivia, she just... she... just slipped through my fingers. She is still out there” 

Scooter meddelade genast säkerhetsvakterna som suckade frustrerat innan han drog upp sin pistol ur hylsan och sköt flertal gånger upp i luften. Fansen men även paparazzoerna spred sig i vild panik och sprang åt alla håll för att komma bort från pistolen som de trodde hotade dem. På några få minuter var platsen tom, jag gick fort ut ur bilen i tron om att Olivia skulle sitta på marken, skräckslagen eller dylikt men det var helt tomt.

Ingen skymt utav ett blont huvud, hon var borta. 

”Olivia!?” ropade jag högt men fick inget svar, jag tog mig panikslaget om huvudet och vände mig mot bilen. ”where is she?”

AHHHHHHHHHH! nu händer det grejer! 

först höll de nästan på att BREAK UP o sedan inte.. sedan fick hon ett sms från A 

o sedan SIMSALABIM borta! VAD TYCKS?? VEM TROR NI DET ÄR??

JAG VILL VERKLIGEN VETA VAD NI TYCKER! TAAAACK TILL ALLA KOMMENTAR PÅ FÖRRA 

KAPITLET! BETYDER ALLT, KOMMENTERA SOM ÄNGLAR O DET FINNS EN CHANS

ATT DET KOMMER ETT TILL IKVÄLL. ÄR PÅ SKRIV HUMÖR. PUSS&KRAM. ♥

Från Okänd:

”yes and I can easily break his little neck. The police gets involved and Justin is a gooner.

So I would be careful with who I tell and don’t. xo -A.”

”Chloé” grät jag fram, genast la hon armarna om mig och vi sjönk ner till golvet.

”what am I going to do?” 

4:e Mars. 

Regnet hamrade mot fönsterrutan och himlen var täckt av grå moln, vädret var mycket likt Sverige här i Storbritannien, London, där vi befann oss.

"you alright babe?" jag snurrade runt och såg Justin stå i öppningen till korridoren i hans turné buss. Mamma hade tyckt att det skulle göra mig gott att spendera lite tid borta från Startford. Jag kunde inte riktigt klandra henne, jag har under de senaste månaderna varit på hel spänd. Bara väntat på att kula skulle sitta i min panna och det vara slutet för mig, att A skulle döda mig någon gång. Men inget hände, jag spenderade både jul och nyår med mina vänner och familj. Träffade Justin då han hade ett uppehåll från 1:a december till 5:e januari innan han behövde fortsätta. Att träffa Justin hade fått mig att försiktigt börja slappna av, men när han åkte igen blev allt tusen gånger värre.

Så märkbart att mamma slog handen i bordet och krävde att få veta vad som pågick. Men vad skulle jag svara? Att någon vill döda mig? För det skulle hon tro på. När jag då vägrade svara skickade hon iväg mig för att följa med på Justins turné i hopp om att jag skulle komma tillbaka till det normala. Justin var överlycklig när han hörde att jag skulle komma och jag var inte mindre lyckligt över att inte behöva vara ifrån honom mer. I hans sällskap kände jag mig trygg. 

"I'm fine, just a little tired" svarade jag med ett snett leende och vände mig mot fönstret igen. 

Det senaste sms:et från A lös till framför ögonen på mig samtidigt som det blixtrade till utanför. 

Från Okänd:

"I'm going to let you stay alive for a while longer but I'm going to back when you least expect it. 

xo -A" 

Detta både lugnade mig samtidigt som det skrämde vettet ur mig. Åskan dundrade högt utomhus vilket fick mig att rycka till. Ett par armar lades runt min midja innan jag trycktes mot Justin bröstkorg, jag log och slöt ögonen innan jag gosade ner mig i hans famn.

"I love you" viskade jag. 

"I love you too" mumlade Justin tillbaka.

*

”Justin, you need to get dressed now” Scooter endast gick förbi dörröppningen innan han försvann bort igen, Justin skrattade och skakade på huvudet innan han reste på sig från soffan.

Jag hasade längre ner i de mjuka kuddarna och såg alla andra lämna rummet för att låta honom byta om ifred, jag å andra sidan låg kvar. 

Jag menar, vad hade han att dölja? Allt hade jag ju sett förut. 

Han drog av sig t-shirt och släppte den till golvet innan han bytte ut den mot en ny vit, jag la upp ena benet över soffryggen och nynnade på melodin till ”Diamond” med Rihanna.

”shine bright like a diamond” sjöng jag sedan och överdrev med dialekten innan jag skrattade, jag och Chloé hade första gången vi hört låten genast påpekat samma sak, dialekten. 

Dock var det ingen annan som tyckte samma sak men det spelade inte så stor roll. 

Justin uppenbarade sig plötsligt framför mig och sjönk sedan ner till min nivå tills han stod på knä bredvid mig. 

”what are you laughing at?” frågade han nyfiket. 

”long story” svarade jag och vred på mig så jag låg på sidan i soffan istället. 

Han såg in i mina ögon innan han sträckte sig fram och kysste mina läppar, fort la jag handen om hans nacke och tryckte honom närmre. Justin kupade mjukt handen runt min ena kind och smekte med tummen över min hud. Jag särade på hans läppar med min tunga och sköt fort in den i hans mun, han stönade lågt mot mina läppar. Utan att dra ifrån sina läppar från mina reste han sig från golvet innan han la sig ovanpå mig i soffan, jag drog upp mina ben och la dem sedan runt hans midja. Jag fingrade på hans tröja som han nyligen satt på sig och även sina scenbyxor och skor.

Jag flätade in mina fingrar i hans hår medan hans händer tog sig innanför min tröja för att sedan fort smeka över min mage innan de sökte sig uppåt. 

Jag nafsade på hans underläpp och lät min tungtipp löpa över hans hals hud som knottrade sig.

Jag skulle precis kyssa hans läppar igen när en hård knackning ekade i rummet, vi ryckte genast till och Justin satte sig upp i soffan. 

”ye-yes?” frågade han och drog fingrarna genom håret för att fixa till det efter jag haft mina fingrar i det. ”the show will begin in 20 minutes” hörde vi Kenny säga utanför. 

”okay, thank you Kenny” svarade Justin.  

Jag fnissade lågt och Justin såg genast frågande på mig, jag log och drog till mig mina ben innan jag reste mig från soffan. 

”to bad” sa jag och lät fingertoppen glida över hans bröstkorg, jag tänkte sedan börja gå mot dörren men Justin fångade upp min hand och stoppade mig.

”to bad what?” frågade han med ena ögonbrynet höjt, återigen fnissade jag till. 

”that your show begin in 20 minutes cause that could have lead to hot sex” retades jag.

”so now can you think on what you missed out on during the consert” viskade jag sedan och böjde mig ner och kysste honom fort innan jag gick mot dörren. Bakom mig hörde jag hur Justin suckade frustrerat och antagligen reste sig ur soffan för att fixa sin frisyr eller dylikt. 

Jag log roat och strosade längst korridoren och bort mot scenen där Justin snart skulle sjunga inför massa galna fans som skrek sina halsar hesa och gav oss andra tinnitus. 

”you know you can’t say stuff like that to me and just leave” jag fnissade när Justins armar spändes runt mig och hans andetag fick gåshud att spridas över min hals. 

”and why is that?” frågade jag och sköt diskret bak höfterna så de pressades mot honom.

Han stönade lågt in i mitt hår och fick mig att fnissa igen.

”just don’t” fick han fram innan han snurrade runt mig i hans famn. ”kiss good luck?” 

Jag log innan jag böjde mig fram och stannade några millimetrar från hans läppar - för att reta honom ytterligare - det fick genast effekt från hans sida. Då han stönade otåligt, jag skrattade lågt innan jag tryckte mina läppar mot hans.

”good luck” sa jag sedan och släppte honom.

*

8:e Mars. 

I den fyra senaste dagarna hade vi endast kört, kört, kört och kört för att ta oss från Storbritannien och ner till Portugal där Justin skulle ha en konsert i Lisbon. Dock hade vi nu stannat i Porto för att rasta en stund, låta chaufförerna ta det en stund ledigt från ratten och dessutom få komma ut i friska luften. Att befinna sig så många på endast en turné buss kan lät få vem som helst grinig och sur. Vi stod utanför en konsertarena här i Porto för att vi skulle få en chans att inte få bussen omringad av fans som desperat hamrade på väggarna för att få se en glimt av Justin. 

Jag suckade lågt och trummade med handen på låret medan jag väntade på att deras lilla möte skulle ta slut, Scooter, Justin, Kenny, Moshe, Allison, Ryan, Dan, Alfredo och Scrappy hade samlats i vår buss för att diskutera hur vi skulle fortsätta vår resa. Jag hade satt mig lite avsides då jag inte var ett dugg intresserad utav deras samtal, min blick vandrade till Justin som satt på golvet lutad mot en liten byrå tvärs över från där jag satt.

Jag tog uttråkat upp min telefon och kände mig varje gång en gnutta nervös över att det plötsligt skulle ramla in ett meddelande som skulle vara min dödsdom. Men inget liknande hade hänt tidigare, jag gick in på ”meddelande” och funderade på att skicka ett sms till Chloé men kom sedan och tänka på tidskillnaderna och att jag inte hade någon som helst aning hur sent eller tidigt det var i Stratford nu. Med ett busigt leende klickade jag in på min och Justins konversation.

Till Justin <3:

”I’m sorry babe, there’s something I need to tell you.” jag klickade på skicka och fick bita mig hårt på insidan utav kinden för att inte skratta högt. 

Från Justin <3:

”what? What’s wrong!?” 

Jag kände hur Justin blick låg på mig men jag vägrade rikta upp min för att möta hans, jag skulle definitivt börja skratta om jag gjorde det. 

Till Justin <3:

”I’m having a little problem... actually a huge one”  fortsatte jag och skickade iväg det. Jag fick ett ”what problem?” tillbaka från honom och jag bestämde mig för att släppa bomben.

Till Justin <3:

”I’m really horny and I want Jerry so bad. I want to ride you senseless and scream your name in ecstasy”  

Jag såg upp från skärmen och bort på Justin som stelnade till och läste med stora ögon mitt meddelande. Jag såg hur han bet sig i underläppen innan han vände blicken uppåt. 

Våra blickar möttes och jag kunde se frustrationen, lusten och åtrån som lös i hans ögon. 

För att retas ännu mer med honom slickade jag förföriskt över min överläppen innan jag nafsade på min underläpp. Han ögon lämnade mig inte för en sekund och han verkade få det svårt att hålla sig i skinnet. Plötsligt harklade han sig högt, genast tystnade dem andra och såg frågande på honom.

”ehm... I got another problem and I would like you all to leave for a while if you please” sa han ansträngt. 

”what? What is th-” började Scooter. 

”please! Just leave” sa han en aning frustrerat men såg ändå vänligt på dem alla, de ställde sig frågande upp men började ändå ta sig mot bussens dörr. Även jag reste mig från platsen jag suttit på för att lämna bussen.

”no, not you! Sit your little ass back down” jag såg snopet på dem andra och de såg lika förvånade upp men jag satte mig lydigt ner i soffan vid bordet igen. 

”what’s up with him?” hörde jag någon fråga innan bussdörren åkte igen och det blev tyst. 

Mina mungipor drogs ut i ett roat leende medan jag såg på Justin som fortfarande satt på golvet. 

”so... I’m supposed to help you with this problem?” frågade jag honom tillslut och höjde på ena ögonbrynet. 

”I understood it like you got a problem” svarade han och jag skrattade. 

”oh, you mean the problem that spells horny?” retades jag. ”you got a similar one?” frågade jag honom sedan och knäppte samtidigt upp knapparna till min skjorta.

”definitely” svarade han kvävt när jag såg upp på honom igen. 

”should I help you with that then?” frågade jag honom och reste mig från soffan innan jag började gå mot hans - och för tillfället mitt också - sovrum medan jag tog av mig skjortan helt. 

Hastiga fotsteg hördes bakom mig och snart var jag upptryckt mot väggen bredvid dörren. 

Justins läppar pressade sig strax efteråt hårt mot mina och jag flinade snett innan jag besvarade kyssen med lika mycket iver. Under dem dagarna jag varit med på Justins turné har det - även fast vi varit tillsammans - inte funnit många stunder för oss att bara få njuta av varandras beröring. 

Jag flätade in mina fingrar i hans hår och drog lätt i ändorna, hans händer sökte sig ner över min rygg och ner till min rumpa där hans klämde åt. Jag stönade mot Justins läppar som öppnat sig och våra tungor möttes hungrigt, jag la händerna på hans bröst och puttade honom sedan bakåt så han föll ner i sängen. Fort satte jag mig gränsle över hans höfter och kysste honom längst halsen och ner till hans nyckelben, fort drog jag av honom t-shirten och lät fingertopparna glida över hans magmuskler. Han stönade under mig och jag knäppte smidigt upp min bh innan jag drog av mig den och slängde den åt sidan. Justin var snabb med att sätta sig upp för att sedan kupa mitt bröst i hans handflata för att sedan överlappa mitt andra med sina läppar. 

Jag slängde bak huvudet och stönade, jag flätade återigen in mina fingrar i hans hår.

Lusten riktigt brann nu i min kropp efter honom och jag tryckte mig närmre honom innan jag rullade med mina höfter. Justin stönade vilket fick mig att återigen rulla höfterna. 

”I ne-need you n-now” fick jag fram mellan mina hastiga andetag, Justin svarade genom att rulla runt och trycka ner mig i sängen. Hans läppar trycktes mot mina medan hans händer sökte sig ner till mina jeans, han drog ner gylfen och knäppte upp knappen. Han drog ner dem över mina höfter och snart låg dem på golvet med resten av kläderna, jag knäppte fort och desperat upp Justins byxor innan han kunde sparka av sig dem. Våra sista underkläder åkte strax efter också av innan Justin fick på sig en kondom och sekunden efter trängde han in i mig samtidigt som ett stön lämnade våra läppar. Han stötte djupare och fortare in i mig och våra andetag ökade genast i takt.

”god, you feel so good” Justin tryckte sina läppar mot mina, jag besvarade kyssen medan jag grep tag i en handfull lakan och klämde åt. 

”Justin...” flämtade jag och tryckte mig mot honom. ”faster!” 

Han uppfyllde genast min önskan och jag stönade högt. ”Olivia...” 

Det drog ihop sig inom mig och jag visste att jag skulle komma vilken sekund om helst. 

”Justin!”

whööp whööp! some ACTION! ;) hahahahha.. 

lilla sms grejen där kom jag på tillsammans med min vän Felicia som driver speciellnovells.blogg.se

som ni också har sett i videosarna jag lagt upp. =D 

VAD TYCKS??? VET ATT NI KAN KOMMENTERA SÅ SNÄÄÄÄÄLLA GÖR DET!!!

FÖR MIG SKULL! PLEASE. PUSS&KRAM PÅ ER. ♥

”fuck” mumlade jag av smärta, Chloé hjälpte mig sedan på med plåster och sedan ett vitt bandage över. När det var klart hjälptes vi åt att samla ihop allt papper som vi bestämde att bränna. 

Jag andades ut och la mig ner på sängen, mobilen plingade till borta på nattduksbordet. Jag lyfte på nacken innan jag med ett stön reste på mig för att se vem det var. 

Från Okänd:

”457 Grover Rd. -A”

21:a November.

”this doesn’t feel good, it dosen’t feel good at all” Chloé bet sig nervöst i läppen medan vi smög oss fram på gatan, adressen visade sig ledde till en tjej som gick en klass under oss.

Jinny Howard, en söt brunhårig tjej. Hade sett henne i korridorerna men aldrig talat med henne. 

Ännu ett sms hade ramlat in i min inkorg och den här ”A” hade sagt att det var ett smycke som hon en gång gett till denna Jinny som vi skulle sno. Ett smycke som en gång varit en present.

Vi cirkulerade runt huset och fann till vår lycka ett fönster som stod öppen med endast en liten glipa för att antagligen vädra, en kedja satt fast i fönstret och väggen för att förhindra att det blåste upp. Jag stack in handen och lyckades lirka upp kedjan för att sedan öppna fönstret helt, familjen hade vi sett någon timme tidigare lämna huset. Dock visste vi inte när dem skulle vara tillbaka så vi behövde arbeta snabbt och stressat. 

”come on” viskade jag till Chloé innan jag hävde mig upp på fönsterkarmen och tog mig in, jag landade med lätta fötter på deras träparkett och hjälpte sedan Chloé in. 

”I’m guessing her room is upstairs” mumlade jag till Chloé som nickade, tyst smög vi genom det tomma huset och upp på övervåningen. 

Hennes rum var ett ganska simpelt rum, en byrå, en säng, ett skrivbord, två skjutdörrar som jag antog ledde till en garderob. Bilder på Jinny tillsammans med en massa olika person prydde som en ram runt hennes spegel. Genast gick jag fram till hennes byrå där hon hade sitt smink och smycken lagda, jag öppnade en box och fann massa örhängen men till min besvikelse inga halsband. ”can you find it?” frågade jag Chloé. 

”how did A say it looked like?” frågade hon istället. 

”it just said we would know when we saw it” svarade jag frustrerat. 

Jag svängde runt och gick ifrån byrån med en irriterad suck, Chloé letade i hennes nattduksbord men verkade inte finna något hon heller. Jag la armarna i kors över bröstet och skannade med blicken över rummet efter något som skulle vara annorlunda. Min blick fastnade på något som hängde på dörrlisten, jag rynkade pannan och gick långsamt fram till dörren. Jag flämtade och tog ner halsbandet från spiken, det var det hemskaste halsbandet jag någonsin sett men jag var hundra procent säker på att det var det vi sökte efter. Jag tog det mellan båda händerna och läste bokstäverna på pärlorna.

”DEAD GIRLS CAN’T SMILE”

Jag rös och en tanke slog mig, vems tänder är det? En smäll hördes från ytterdörren och mitt blod frös till is, hela min kropp stelnade till. Sedan hände flera saker samtidigt, Chloé ryckte tag i mig, steg hördes i trappan tillsammans med en röst som verkade prata med någon. 

Precis innan någon klev in i rummet lyckades vi stänga igen skjutdörren till garderoben och trycka oss längre in i garderoben. Jag kom på mig själv att hålla andan - mina hjärtslag dunkade högt i min bröstkorg och jag blev för ett ögonblick rädd att alla skulle höra - medan hörde jag hur Jinny pratade med en manlig figur, hennes pojkvän gissade jag. De fnissade och gullade med varandra, sedan hände det jag fasade för mest. Dörrarna sköts åt sidan och Jinny sträckte sig in för att ta ut kläder. Chloé tryckte sig mot min framsida och jag klämde hårt hennes hand och bad till Gud att Jinny inte skulle märka mig och Chloé i hennes garderob. Det skulle skapa många onödiga frågor som jag helst skulle vilja undvika att svara på. 

Länge stod hon i öppning - längre än vad som kändes normalt - innan hon tillslut grep tag i en galge och stänga den igen. Jag lät mig själv andas ut innan jag skulle svimma utav syrebrist. 

Jinny bytte om till kläderna innan hon tillsammans med killen försvann ut ur rummet igen.

”oh my god, that was so close” viskade Chloé förskräckt framför mig, jag nickade stumt. 

I ännu några minuter lät vi oss själva stå i garderoben för att få ner de hastiga hjärtslagen och låta skräcken för att bli upptäckt flyta iväg. 

”okay, I think the coast is clear” viskade jag sedan och vi sköt försiktigt upp skjutdörren igen. 

”I didn’t find any necklace, we’re never going to find it and this A person is going to be mad” paniken hördes klart och tydligt i Chloés röst men jag satte fort händerna på hennes axlar och såg in i hennes ögon. 

”don’t worry, this A person is not going to be angry because I got it” sa jag lugnande, hon såg med stora ögon på mig.

”what? How did it look like? How do you know that it's it?” frågade hon, jag höll upp halsbandet framför henne och hon flämtade till.

”that’s just... horrible” sa hon och skakade äcklat på huvudet åt halsbandet med pärlorna med de hemska orden och sedan åt tänderna som börjat ruttna och bli gula. 

”yeah, it’s sick but lets get out of here before someone else comes home” sa jag fort. Väl nere vid trappans fot öppnades ytterdörren återigen, mitt hjärta hoppade över ett slag. 

Chloé pep till bredvid mig och fick min hjärna att arbeta dubbelt så snabbt, fort grep jag tag om hennes handled och drog med henne längre in i huset. 

”quick out the window” viskade jag till henne, jag hade ena benet över fönsterkarmen när steg närmade sig rummet. Panikslaget hoppade jag ner på marken bredvid Chloé.

”run!” pep jag och vi satte fort av från huset och bort längst gatan, utan en enda blick bakåt sprang jag så fort jag kunde med Chloé hak i häl på mig. 

”this... is.... some... bullshit” fick jag fram medan jag försökte fånga andan, jag la handen över halsen och andades djupt in innan jag sträckte på ryggen. 

”we break into a house to get a necklace that this A fucking person wants back and this is it!” utbrast jag och lyfte handen som jag höll halsbandet med, Chloé skakade på huvudet.

”it was a trap” sa hon. ”A wanted us to get caught” 

Ilskan kokade inom mig, om jag fick tag på den här person skulle jag bokstavligen banka skiten ur den.  

”but what the heck does the necklace mean?” frågade jag och såg trött på pärlorna. 

Mobilen vibrerade i min ficka och jag tog genast upp den. 

Från Okänd:

”it means just want it says. -A” 

Jag hann precis läsa alla ord innan ett pistolskott ekade och träffade trästammen bakom mig. 

Fort kastade jag mig till marken och landade bredvid Chloé som skrikit högt. 

”we need to get out of here” sa jag till henne, hon nickade hysteriskt. Vi reste oss från marken och sprang halvt ihopkrupna därifrån. I hopp om att vi skulle klara oss hem hela. 

*

”okay, now it’s crystal clear. This A person doesn’t just want to play with me, it wants to kill me”

Chloé satt i fosterställning i fåtöljen och stirrade framför sig, jag gick som en dåre fram och tillbaka över golvet samtidigt som jag försökte förstå att jag hade en stalker som på riktigt vill se mig död. 

A vill se mig död... Jag svalde och försökte att inte börja gråta.

”this is crazy, this is not happening” mumlade Chloé från fåtöljen, genast såg jag på henne. Hon satt i samma ställningen men nu hade hon tårar i ögonen. ”Olivia we need to go to the police” 

Jag nickade instämmande med gråten i halsen. 

Mobilen vibrerade på min säng, genast gick jag fram till den och öppnade meddelandet. 

Ett hysteriskt pip lämnade min strupe samtidigt som jag slog handen över munnen.

Från Okänd:

”your boyfriend is kind of cute, maybe I should steal a kiss.” 

På bilden stod Justin uppe på scenen och såg ner på Dj Tay James. 

Fort slog jag in numret till Justins mobil och tryckte den mot örat, jag bet nervöst på naglarna. 

”pick up, pick up, pick up!” signal efter signal gick fram innan han äntligen svarade. 

”hi babe” sa han glatt. 

”hi” sa jag fort. "where are you?" frågade jag honom stressat.

"I'm standing on the stage" svarade han och kalla kårar gick längst min rygg, jag tog ett skälvande andetag.

”okay, what are you wearing?” jag hörde hur han skrattade.

”ehm... what?” frågade han.

”just tell me what you are wearing!” utbrast jag stressat. 

”is this you trying to have a dirty phone call with me? Cause then, babe, you’re not supposed to sounds this stressed” om situation hade varit annorlunda hade jag skrattat men nu var det inte rätt tillfälle. 

”no! Just tell me what you are wearing!” nästan skrek jag åt honom.

”okay, okay. I’m wearing my grey chachi momma pants, my red supras, a white linen that says ”I heart my beliebers” and a black and red cap” svarade han, genast snördes min hals åt.

Det var exakt samma kläder som dem han hade på fotot. A var hos honom! 

”oh my god...” fick jag fram, Chloé började gråta bredvid mig. 

”what? What’s going on?” frågade Justin förvirrat på andra sidan, men jag hade inte tid att förklara för honom. 

”I need to go, I love you” sa jag fort till honom och innan han hann svara hade jag lagt på luren. 

”he was wearing the exact same thing” pep jag. 

Mobilen vibrerade till ännu en gång i min hand och jag såg fort ner på den.

Från Okänd:

”yes and I can easily break his little neck. The police gets involved and Justin is a gooner.

So I would be careful with who I tell and don’t. xo -A.”

”Chloé” grät jag fram, genast la hon armarna om mig och vi sjönk ner till golvet.

”what am I going to do?” 

är det bara jag som tycker att denna A personen är OTROLIGT creepy?? 

har fått mer "klagomål" över liknelsen till PLL så nu tänker jag ta ett hopp på typ

en o en halv månad. sedan ha ett eller två kapitel som är problemfria sedan kommer

allt slå till likt en käft smäll. VAD TYCKS??

KOMMENTERA SOM ÄNGLAR O DET FINNS EN STOR CHANS ATT DET KOMMER

ETT KAPITEL TILL IKVÄLL! :D♥

Jag slöt ögonen och kröp ihop i fosterställning i sängen, tårar vällde upp i mina ögon och ensamheten kvävde mig likt en hand runt min strupe. Jag lät en ensam tår lämna mitt öga innan jag snörvlade till och slöt ögonen.

20:e November.

Skola, ett annat ord för vuxen tortyr gentemot barn. Jag lovar, det var säkert någon som hatade barn som kom på detta system, någon som tyckte att barn inte skulle få ha någon fritid utan istället sitta begravda under berg av böcker som de försökte suga in sig kunskap ifrån. 

Otåligt satt jag och trummade med pennan mot anteckningsblocket medan jag såg sekundvisaren ta sig ännu ett varv förbi alla siffror. GÅ FORTARE, skrek jag åt den. 

Som om den lyssnat ringde skolklockan och man fick lov att lämna klassrummet, jag samlade fort ihop mina böcker och tog mig förbi alla elever och bort mot mitt skåp. Från ingenstans dök Emma upp vid min sida, som vanligt låg det där stora, en aning falska, leendet över hennes läppar.

”hi!” sa hon glatt, jag log snett mot henne. 

”så Mr. Jones blabbing makes you want to ripe your ears off, huh?” frågade hon. 

Jag nickade instämmande. 

”yeah, he never stops talking” svarade jag en aning oentusiastiskt. 

Jag nådde mitt skåp och låste fort upp det, jag drog till mig matteboken och bytte ut det randiga blocket mot ett rutigt och stängde skåpet igen. Till min förvåning stod Emma fortfarande kvar bakom mig med leendet på läpparna och glimten i ögat. 

”what lessons do you have now?” frågade hon. 

”ehm... math” svarade jag och viftade med böckerna framför ansiktet på henne, hon skrattade.

”oh, how stupid I am” hon rodnade djupt. 

”but I need to go now if I don't want to be late, see you later” sa jag och gick sedan med raska steg mot mattesalen, någonstans långt borta hörde jag hur någon ropade glåpord efter mig men jag kunde inte bry mig mindre. Jag ville bara ta mig genom alla lektioner så jag kunde få åka hem sedan. 

För sluten i mina egna tankar märkte jag inte att jag gick rakt in i Chloé.

"hi" sa hon med ett skratt. "is Emma all over your tail again?" frågade hon sedan och kikade över min axel.

Jag suckade högt men nickade på huvudet.

"yes, that goober is literally trying to be my best friend" svarade jag henne och hon skrattade.

*

Från Okänd:

”how is my little baby doll? Good? Great. But now over to your first little quest.

I need you to take back something that once got stolen from me. 

So are you afraid to get your hands dirty? Huh baby doll?” xo -A”  

Jag stirrade hypnotiserat på meddelandet. No way, att jag skulle bryta mig in hemma hos någon för att sno tillbaka vad det än var som denna person saknade. Jag skakade på huvudet och låste mobilen innan jag stoppade ner den i fickan i hopp om att jag kunde glömma sms:et. 

Dock var det inte lika lätt som jag hoppades, tillslut fick jag nog och marscherade upp på mitt rum och bytte fort om till mina joggingkläder. Att springa ute i friska luften, endast jag, naturen och musiken i mina öron brukade ofta hjälpa mig att rensa tankarna eller i alla fall få en rätsida på dem. 

Jag satte upp håret i en hästsvans på huvudet innan jag drog till mig min iPod, jag gick ner till hallen och knöt på mig mina joggingskor. Jag öppnade dörren och huttrade genast till, snön hade börjat falla och vintern var definitivt på väg inöver landet. 

Jag satte mina urbanears över huvudet och började små jogga för att få upp värmen innan jag ökade på och tog mig in i skogen. Den kalla luften nästan sved när jag drog in den genom näsan men ilade i tänderna om jag andades genom munnen så jag fortsatte med stängd mun. 

Svetten rann längst tinningarna och jag började långsamt värma upp hela kroppen. 

Plötsligt stod min arm i brand och jag skrek rakt ut innan jag föll ner på alla fyra. 

Genast la jag handen över min arm och kände något varmt och kladdigt mot handflatan, förskräckt såg jag på min nu röda hand och insåg att jag blödde från armen. Jag såg ner på min överarm och såg att blodet hade spritt sig i en cirkel runt såret, jag slet upp tröjan och såg ett djupt sår som sträckte sig över hela armen. Det såg ut som om något skjutits mot mig men med mening bara nuddat tillräckligt mycket för att skada men inte fasta i skinnet på mig. 

Jag svalde djupt för att inte kasta upp mitt mellanmål ut över marken under mig, jag knep ihop ögonen och lät mig för en stund bearbeta vad som just hänt innan jag öppnade dem igen. 

Jag kisade med ögonen då jag tyckte det låg något en bit framför mig bland snön, jag sträckte tveksamt ut min blodiga hand och grep tag i arket som låg på marken. 

Don’t try to ignore me again because if you do, that bullet will not miss you. 

It will go straight into your heart. Understand me?

Tårarna vällde genast upp i mina ögon och jag lät en hysterisk läte lämna min mun. 

Skräcken spred sig i min kropp och plötsligt kände jag mig faktiskt som en docka, den här personen hade mig precis där den ville ha mig. I sina klor. 

Jag knöglade ihop pappret och slöt min näve runt den innan jag reste mig från marken, jag tog mig ut ur skogen och såg att jag inte var långt hemifrån.Som tur var, var huset fortfarande folktomt och jag kunde bloda ner i köket utan att någon skrek huvudet av sig utav oro. 

Jag drog med en viss svårighet och kvidande av mig tröjorna innan jag slängde dem på golvet, jag grep tag i hemtelefonen och slog fort in Chloés nummer.

”hi, you have reached Barlow’s” sa Chloés mamma vänligt i luren, jag knep ihop ögonen innan jag försökte låta så normal jag bara kunde och inte som att blod rann längst min arm och att jag snart var på gränsen till att svimma. 

”hi, it’s Olivia. Is Chloé there?” frågade jag. 

”of course” sa hon glatt innan jag hörde hur hon ropade efter Chloé, mycket buller och prassel lät i luren innan Chloés röst äntligen pratade in i telefonen.

”hi, what’s g-” började Chloé men jag avbröt henne fort.

”I got almost got shot in the woods, I need you to get here now. We got a big problem” rabblade jag fort och grep hårt om kanten till diskbänken för att inte falla ihop.

”wh-what?” stammade hon fram. 

”just come” sa jag och gav tillslut upp innan jag sjönk ner på golvet. 

”I will be right there” sa hon sedan snabbt och samtalet var över, jag pressade papper mot såret som löpte över hela överarmen och kved till. 

Chocken började lägga sig och skräcken fyllde mig återigen, såret fortsatte blöda och golvet började täckas av blodiga papperstycken. 

”Olivia!? Olivia!?” Chloés panikslagna stämma skred in i huset och jag log snett, för någon anledning fann jag det hela komiskt.

”I’m in here” svarade jag hest, hennes steg ekade mot parketten och snart såg jag hur hon tog sig förbi köksön och såg mig sittandes på golvet. Hon flämtade högt, smällde handen över munnen medan hennes ögon växte sig till dubbel storlek. 

”you said you almost got shot!” anklagande hon innan hon slängde sig ner bredvid mig bland de blodiga hushållspappret. 

”well, the bullet didn’t go get stuck in my body it just ripped it opened” svarade jag. 

”we need to get you to the hospital” sa Chloé hysteriskt och var på väg att resa sig igen. 

”no, no! We can’t! They are going to start asking questions” sa jag fort och hindrade henne från att resa sig, hon stirrade på mig med skräck i blicken. 

”but... but you’re wounded” sa hon ynkligt. ”you probably need to get stiches”

”no, we just need to get it cleaned up. When all the blood is gone it’s not going to look as horrible” protesterade jag och försökte ställa mig upp, genast förstod Chloé min tanke och hjälpte mig upp. Den oroliga masken vägrade lämna hennes ansikte. Jag sträckte mig fram mot kranen och satte på vattnet och jag väntade tills det blev ljummet. Chloé hjälpte mig att försiktigt få bort blodet för att sedan kunna ta en titt på såret, det visade sig att precis som jag trodde var det inte lika farligt som det såg ut. Inte för att det var en liten skråma, det var ett riktigt, djupt sår men jag skulle klara mig bra med plåster och bandage. 

”will you get the first aid kit in the bathroom?” frågade jag henne, genast nickade hon och försvann ut ur köket. Jag andades ut och kände hur mina muskler i den andra armen slappnade av, då kom jag ihåg pappret som fortfarande befann sig i min hand. Jag öppnade min slutna näve och försökte så gott jag kunde att släta ut den över diskbänken. 

”here yo-” Chloé kom tillbaka in i köket med första hjälpen kitet som jag bet om, hon tystnade när hon såg vad jag stod och såg ner på. ”what is that?” frågade hon och ställde lådan bredvid mig. 

”I found this note right in front of me where I got ”shot”” svarade jag och gjorde kaninöron i luften. 

Chloé läste genast genom lappen innan hon rynkade förskräckt på pannan. 

”this is crazy, how could the person know you would be running right there?” utbrast hon. 

Jag skakade på huvudet. ”I don’t know but this person knows everything, absolutely everything” 

”but what does she or he mean by ”don’t ignore me”?” frågade hon sedan. 

”I got a text when I got home today” förklarade jag innan jag fort berättade vad personen ville att jag skulle göra. 

”he... she... it... wants you to break into someones house and steal something back!?” Jag nickade på huvudet innan jag öppnade lådan som innehöll alla våra plåster och annat sjukhusmedel. 

”and I guess I need to do it if I don’t want to die” mumlade jag och vecklade ut en duk som redan var fuktig från spriten som den innehöll. Jag bet ihop innan jag tryckte den mot såret, genast stod min arm i brand igen. Jag stönade högt och knep ihop ögonen. 

”fuck” mumlade jag av smärta, Chloé hjälpte mig sedan på med plåster och sedan ett vitt bandage över. När det var klart hjälptes vi åt att samla ihop allt papper som vi bestämde att bränna. 

Jag andades ut och la mig ner på sängen, mobilen plingade till borta på nattduksbordet. Jag lyfte på nacken innan jag med ett stön reste på mig för att se vem det var. 

Från Okänd:

”457 Grover Rd. -A”

haaaaaalla!
ledsen för att jag inte uppdaterat, men hade värsta debatt dagen i onsdags o igår hade jag B-språks prov. -.-

men idag när jag kommer hem ska jag skriva.. FÖR DET ÄR HÖSTLOV!
härligt.se! kommer ha massa tid att skriva. :D yey!

O en sak till! tänkte hoppa över massa saker i novellen som egentligen inte är jätteintressant. så den avslutas fortare för jag gillar verkligen inte den här novellen.. -.-

UPDATE:

har precis sett klart på Vampire Diaries så ska nu börja skriva på kapitel 54. :)

läs rubriken, snälla lämna inte! jag ser att statistiken sjunker o jag antar det beror på den

dåliga uppdateringen men ni måste förstå att skolan går först. :) den här bloggen 

kommer jag inte kunna tjäna pengar på i framtiden.. 

men kika in senare ikväll så kanske det ligger ett kapitel uppe. 

”is it turning you on, Bieber?” viskade hon i mitt öra när hon återigen rullat höfterna och jag knep ihop ögonen men lyckades ändå inte hålla inne stönet. 

”you have no idea” mumlade jag fram vilket fick ännu ett bedårande fniss att lämna hennes läppar. Jag klämde åt med fingrar på hennes sidor och öppnade ögonen igen. 

Hon var endast några centimetrar från mitt ansikte, hon bet sig löst i underläppen medan hennes ögon vandrade från mina och ner till mina läppar. Upp och ner. 

Har du någonsin känt att det här är slutet? Att det finns ingenting som kan göra dit liv värre? Att det har nått sin gräns? Ja eller nej, det var i alla fall så jag kände när jag tog adjö utav Justin imorse.

”I love you, always remember that” mumlade Justin mot min pannan, jag nickade. 

”as much as I love you” svarade jag honom.

Jag lät armarna falla till sidorna för att sedan se honom gå bort mot sin gate, mobilen vibrerade till i fickan och tog nyfiket upp den. I tron med att det var Chloé som höll på att gå i taket utav oro.

Från Okänd:

”sweet little Lilo saying goodbye to her beloved. Now say hello to your new love.. me. 

I’m gonna treat you the best, you’re going to be like my personal little baby doll.”

Jag stirrade på meddelandet och kände hur ilskan växte inom mig. 

Från Okänd:

”oh, I know what you’re feeling. Anger, rage. But just one thing before you decide to disobey me, this picture can spread like wild fire in now time. 

So think before you act. xo - A”

Jag stirrade på bilden som personen skickat och jag kunde inte tro det jag såg.

Bilden innehöll mig och Jake igår, tillsammans i korridoren, precis när jag råkat kyssa honom. Jag lät blicken vandra upp och såg Justin vinka, genast klistrade jag på ett leende och vinkade tillbaka innan jag skyndade mig ut ur flygplatsen. 

Från Okänd:

”didn’t think so. Good girl. We don’t want to hurt little innocent Justin, now would we? Always remember ”A” stands for anonymous not amateur.”

Denna ”A” försökte officiellt att förstöra mitt liv, nu var det ingen tvekan om saken. 

Jag satte nyckeln i motorn och vred om, den brummade till och jag svängde ut från parkeringen och körde mot staden igen. Jag stannade utanför skolan och ringde fort till Chloés mobil, flera signaler gick fram innan hon tillslut svarade. 

”hello?” viskade hon.

”hi, I need you to come out to the parking lot now” sa jag fort och lät blicken vandra över området för att försäkra mig om att inte stod någon och tittade på mig.

”what? Why?” frågade hon förvirrat.

”just please can you come!” utbrast jag desperat, något i min röst måste ha övertygat henne för att hon lovade sedan att hon skulle vara ute om några minuter.

Och mycket riktigt kom hon ut genom skolans ingång och såg sig frågande runt innan hon fann mig och skyndade sig mot mig. 

”what is it?” frågade hon genast oroligt så fort hon satt sig i bilen. 

”I need to tell you something” sa jag innan jag körde ifrån skolan och lät ämnet hänga i luften, jag kände hur Chloé blev otålig vid min sida men jag ville hemskt gärna komma hem innan jag yttrade ett enda ord. Jag hade bestämt mig för att berätta för henne, detta hade nu blivit för mycket för endast mig att bära på. Jag behövde någon att prata med och  både mamma, Justin och Victor var uteslutna. 

”can you please tell me what’s going on?” vädjade Chloé när vi kommit upp på mitt rum och jag fortfarande var i tystnad, jag skickade henne en blick och fingrade nervöst på min tröja medan jag gick fram och tillbaka över mitt golv. 

”well, I don’t really know how to start and you’re probably going to think I’m crazy” sa jag.

Hon ryckte på axlarna. ”it doesn’t matter, just te-” 

”I’ve a stalker that’s really obsessed with me that sees and knows everything I do twentyfour seven” rabblade jag fort och avbröt henne mitt i meningen. 

”and now it’s starting to really freak me out” 

Jag vände mig mot Chloé som satt tyst med munnen formad som ett o, det tog flera minuter innan hon tog till orda.

”so what are you saying? That there’s someone following you?” frågade hon.

”I don’t know, I’ve never seen the person. I just get these texts from some ”unknown” person” svarade jag och slog ut med armarna innan jag tog fram telefonen och gav den till henne. Hon öppnade det senaste meddelandet och rynkade genast på pannan innan hon flämtade högt över något annat. 

”Olivia Alma Frid, what is this?” utbrast hon och vände mobilskärmen mot mig, bilden på mig och Jake täckte hela skärmen.

”yeah, I know that looks bad but it was a total accident. I had, as you know, a really bad day and Jake said I could use his text as an example for my history. I got real happy and hugged him, I was going for a kiss on the cheek but he turned his head and...” gnällde jag och pekade på skärmen. 

”oh my god” sa hon bara och skakade på huvudet igen och fortsatte läsa meddelandena. 

”what the heck does he or she mean by ”you’re going to be like my personal baby doll”?” återigen gnällde jag till medan jag skakade på huvudet.

”I don’t know, but it doesn’t sound good. But if I’m not a ”nice girl” that picture will spread and I don’t want to hurt Justin. That picture will cause big drama in the gossip world” 

”but then you need to go to the police with this” Chloé viftade menande med mobilen.

”and say what? I get texts from some random person that actually haven’t done any harm to me because it kind of scares me.” sa jag och såg på henne, hon öppnade och stängde munnen åtagliga gånger för att finna ett svar men stängde sedan munnen. 

”I need to take care of this myself, I need to find this person and tell he or she to fuck off” sa jag bestämt och stannade.

”we” sa Chloé från sängen, jag såg frågande på henne. ”we?” frågade jag henne. 

”yes, we are going to take care of this, we are going to tell this person to fuck off” svarade hon. ”I’m not going to let you go through this alone” 

Genast spred sig ett tacksamt leende över mina läppar och jag gick fram till henne i sängen.

”thank you” sa jag och la armarna om henne. 

”no problem, you’re my best friend and I don’t let my best friends do this kind of things by themselves” sa hon och såg sedan menande på mig, trots situationen skrattade jag. 

”once again, thank you” upprepade jag och hennes armar spändes runt mig innan de släppte taget igen. Mobilen vibrerade i Chloés hand och hon gav den genast till mig.

Från Okänd:

”your friend got your back, how cute. But hurray for me, now I got to dolls to play with” 

Chloé skyndade sig genast fram till balkongen och hennes huvud vändes från sida till sida medan och hennes blick vandra över skogen. Kalla kårar gick längst min ryggrad, personen var inte ens i huset men ändå visste den vad som pågick. 

”okay, now I’m officially freaked out” sa Chloé och kom tillbaka till sängen. 

*

”so how was school?” jag sneglade på Chloé som stelnade till på sin stol med hennes gaffel hängande i luften en bit från hennes mun. Mamma såg nyfiket på oss på andra sidan bordet. 

”ehm... it was good mum” svarade jag. 

”you didn’t get into to much trouble because you came late?” frågade hon sedan. 

Jag skakade fort på huvudet. ”I told the teacher I had been to the dentist” 

Mamma nickade på huvudet, märkbart nöjd över situationen. 

*

Jag nynnade svagt med till ”Reflection” från filmen Mulan som var med på min Disney lista på Spotify, Disney musik är ett utav min favorit genre. Ger en nostalgi helt enkelt. 

Jag kröp ner i sängen och suckade trött, jag drog till mig datorn och tittade genom de sidorna som jag alltid gjorde innan jag stängde av datorn. Den hade precis slocknat när mobilen bredvid mig vibrerade, för ett ögonblick fasade jag över att det var stalkern igen men bestämde mig tillslut för att se vem det var. Till min lättnad var det endast Justin. 

Från Justin <3:

”I may not be with you, but my heart is. <3” 

Jag log mot skärmen, kärleken till honom sprudlade samtidigt som sorgen även slog över mig när faktumet att han inte befann sig i Stratford slog mig. 

Idag var det den 23:e september och han skulle inte få ett uppehåll för än den 1:a december. Återigen suckade jag och släckte lampan.

Till Justin <3:

”and I will keep it safe, I love you. <3” 

Jag slöt ögonen och kröp ihop i fosterställning i sängen, tårar vällde upp i mina ögon och ensamheten kvävde mig likt en hand runt min strupe. Jag lät en ensam tår lämna mitt öga innan jag snörvlade till och slöt ögonen.

ojoj! things just got worse.. vad tror ni denna person kommer göra? eller snarare vad kommer den

få dem att göra? VAD TYCKS?? KOMMENTERA! JAG VET ATT NI KAN. 

DEM BETYDER SÅ MKT FÖR MIG! MOTIVERAR O INSPIRERAR! <33333

Jag öppnade kylskåpet och gjorde iordning en enkel frukost bestående utav yoghurt och müsli. Jag satte mig vid matbordet och åt sakta upp min skål yoghurt, när jag ställde ner tallriken i diskmaskinen kom Victor in i köket. Han log morgontrött.

”behöver du skjuts?” frågade han och skickade en blick mot fönstret.

”ja, väldigt mycket” svarade jag och han drog roat på munnen.

Som sagt tog PMS över mina sinnen och gjorde mig otroligt överkänslig. Det som skulle ha gjort mig smått irriterade gjorde mig istället fly förbannad och sådant som skulle ha fått mig att enbart ignorera eller svara något nonchalant fick mig istället att gråta floder. 

Chloé blev oroligare än vanligt men jag förklarade snabbt vad som härjade i min kropp medan Chaz och Ryan svävade i ovetande. 

"I can't do this!" utbrast jag och kände för att ännu en gång gråta av frustration. 

"hey, don't you worry" försökte Jake trösta, vi satt tillsammans ute i korridoren och försökte plugga till historia läxan som vi fått gratis tid till att göra. 

"I just want to go home and sleep through my entire life" klagade jag och la mitt huvud på bordet framför mig, jag kände hur Jakes hand strök över mitt ena skulderblad. 

"you can read my text and have it as an example if you want to, I'm finished anyway" jag ryckte genast upp huvudet och stirrade på honom. 

"can I?" frågade jag gällt och var på gränsen till tårar igen, han nickade skrattandes. 

"oh, thank you!" utbrast jag och slängde mig runt hans hals för att ge honom en kram från sidan. Jag tänkte placera en snabb puss på hans kind för att hans hjälpsamhet men till min olycka vände han samtidigt på huvudet för att antagligen le mot mig och det slutade med att jag pussade hans läppar och inte kind. 

Inte många sekunder tog det för mig att direkt luta mig tillbaka och stirra storögt på honom.

Han hade ett beklagande ansiktsuttryck men jag skakade bara på huvudet medan jag samlade ihop mina böcker och block. 

"ehm... see you later" mumlade jag fort fram innan jag gick längst korridoren och vek av till höger. 

Tårarna hotade med att rinna över och jag tryckte böckerna hårt mot bröstet, dagen hade fått den officiella "jag suger" stämpeln och jag hade lust att skrynkla ihop den och slänga den i papperskorgen. 

Skammen brann i kroppen efter vad som hände med Jake, även fast det helt klart var en olyckshändelse och jag inte alls var intresserad utav Jake skrek ändå hela min kropp att jag var smutsig, äcklig och smutsig. Tårarna rann längst mina kinder när jag slängde in böckerna i skåpet och grep tag om jackan, halsduken och väskan. Jag drog på mig kläderna och svingade upp ryggsäcken på ryggen innan jag marscherade bort mot utgången. Regnet hade nu lagt sig men vädret var fortfarande grått och kallt. Vintern var definitivt på väg. 

Tårarna fortsatte rinna och jag snyftade nästan hysteriskt, nu hade jag kommit till den punkten att jag inte visste varför jag grät längre. Jag bara gjorde det. Infarten till vårt väg närmade sig och jag ökade på takten, ville komma in i värmen och ville komma fram till min säng. Utan att reflektera på något annat gick jag fram till ytterdörren och slet upp den. Jag sparkade av mig skorna och krängde av mig jackan. 

"Lilo?" hörde jag mig mamma fråga och jag svor långt, utan att bry mig om henne gick jag mot trappan. 

"hey, vad har hänt? varför är du inte i skolan?" hennes röst närmade sig och fick min hals att knytas ihop. 

"jag vill inte prata om det" fick jag fram.

"gråter du lilla gumman?" frågade hon genast förfärat när hon hörde min kvävda och krassliga stämma.

"jag vill inte prata om det" upprepade jag och gick uppför trappan, jag slängde igen dörren med en smäll och snyftade till igen. Jag gick bort till balkongdörrarna och såg ut genom fönstrena, bakom mig hörde jag hur dörren öppnades och någon klev in.

”mamma, jag sa att jag inte ville prata om det” försökte jag, jag rynkade pannan när hon inte svarade utan jag bemöttes av endast tystnad. Förvirrad vände jag mig om och höll nästan på att sätta i halsen på mitt eget spott, vid den nu stängda dörren igen stod Justin. 

Ett snett leende låg över hans läppar och hans händer var nedkörda i hans byxfickor. 

”J-Justin?” han drog ut händerna ur fickorna innan han slog ut med armarna, genast gick jag över golvet för att slå armarna om honom. 

”it’s going to be okay” sa han medan hans hand strök över min rygg. 

”I know, I know” svarade jag och lutade mig sedan bakåt. ”oh god, I’ve missed you” utbrast jag sedan när jag såg in i hans ögon och borrade ner ansiktet vid hans hals återigen. 

”I’ve missed you too, like crazy” mumlade han tillbaka. 

*

”but what are you doing here? Have you canceled your tour?” ner gosade i min säng satt vi och småpratade med varandra eller enbart njöt av varandras närvaro. 

Han skrattade till. ”no but there was a space here and I really wanted to see you” svarade han.

”I need to leave again tomorrow tho” la han sedan till sorgset, jag kramade åt runt hans midja.

”how is tour life treating you?” frågade jag sedan, både nyfiket men ändå i desperat behov i att ändra samtalsämne medan jag gjorde små cirklar med fingret över hans bröst. 

”it’s making me exhausted but in the same time really happy” svarade han och jag log, att höra att han blev lycklig och glad över det han gör om dagarna och kvällarna är alltid en fröjd för öronen. 

”not that I want to ruin the mood or anything but do you have homework to do?” hans fråga fick mig att skratta och jag kände hur han skrattade tyst under mig. 

Jag reste mig från hans bröstkorg med en suck. ”ehm... I don’t know actually” svarade jag innan det slog mig varför jag lämnade skolan tidigare från början. ”I got history to do but that I can do some other time” jag böjde mig ner mot honom och kysste hans läppar.

Genast la han sin hand om min nacke och tryckte mig närmre, jag hade saknat hans läppar något så galet mycket. Smidigt satte jag ena knät på andra sidan av hans midja så det slutade med att jag satt gränsle över hans höfter.  

Jag lät mina händer söka sig ner från hennes ansikte, längst hennes sidor och sedan placera sig på hennes lår. Hon tryckte sin överkropp mot min och stönade när mina händer omslöt hennes rumpa, vi öppnade munnarna samtidigt och kyssarna växte sig intensivare och intensivare.

Jag kan inte förklara med ord hur mycket jag hade saknat tjejen i mina armar, hon var mitt allt. 

Jag lät ett svagt stön slinka ur min mun när hon rullade med höfterna ovan på mig, ett fniss kom från hennes läppar som vandrat ner över mitt ena käkben och nafsade sedan på min hals. 

”is it turning you on, Bieber?” viskade hon i mitt öra när hon återigen rullat höfterna och jag knep ihop ögonen men lyckades ändå inte hålla inne stönet. 

”you have no idea” mumlade jag fram vilket fick ännu ett bedårande fniss att lämna hennes läppar. Jag klämde åt med fingrar på hennes sidor och öppnade ögonen igen. 

Hon var endast några centimetrar från mitt ansikte, hon bet sig löst i underläppen medan hennes ögon vandrade från mina och ner till mina läppar. Upp och ner. 

aww, fick hon träffa Justin under sin otroligt dåliga dag.

WHOPS! hon råkade kyssa Jake.. hm.. VAD TYCKS?? KOMMENTERA! 

JAG VET ATT NI KAN, I LOVE YOU GUYS! <3

o tack för alla svar om mitt hår. hahahaha.. ;) tack, många har sagt rött o jag funderar

faktiskt på att gå tb till det. men det beror på om jag orkar hålla på att färga 

håret hela tiden. :/ men, men... om det är någon mer som vill lämna en åsikt är det

bara att lämna en kommentar i inläggen nedanför. :D puss&kram. 

”you were great!” utbrast personen. ”thank you Jake” skrattade Olivia till svars.

Jag höjde genast på ena ögonbrynet vid namnet, så detta måste vara Jake.

De bröt omfamningen och Jake vände sig om mot Chaz, han rynkade frågande på pannan innan något verkade klarna och hans ögon vigdades. 

”ehm...” sa han och harklade sig. ”Justin, your girlfriend was great” 

Innan jag hann svara skrattade Olivia till. ”have you filmed it all?” frågade hon och gick närmre kameran, Chaz skrattade och jag antog att han sedan nickade för hon vinkade glatt till kameran innan hon kastade en släng kyss.

Söndag, 21:a September.

Bussen rullade ut från den stora parkeringen utanför Harris Bradley Center i Wisconsin, fansen som flockats ute på gatorna i förhoppning om att få mig en gång till skrek högt och jag suckade av trötthet. Konserten hade varit lika aderalingivande som alla de andra men samtidigt lika uttröttande, varje kväll hade jag svårt att hålla ögonen uppe när min överskotts energi väl lagt sig och John Blund gjorde ett besök.

Nu fortsatte turnén ner till Illinois, Rosemont där jag skulle uppträda i Allstate Arena, dessutom stanna i staten i två dagar eftersom det var två konserter bokade dagarna efter varandra. Jag slog mig trött ner i sängen längst bak i bussen och fällde ändå upp datorlocket istället för att sluta ögonen och somna in. 

Som vanligt gick jag in på Twitter för att se hysterin som kom från Beliebers som precis sett konserten eller om bilder från de tidigare. Jag log roat och retweetade dem med antingen roligast text eller mest betydelsefulla. Jag kastade en blick över mot trenderna och rynkade genast pannan när en utav trenderna lydde ”Olivia Frid”, jag klickade på länken och tweet efter tweet rullade in.

”Olivia Frid doesn’t diserve Justin, she’s just a lying slut” 

”plz stop this, imagine how sad Justin is going to be if he sees this!” 

”@oliviafrid is a stupid hoe, Olivia slut Frid” 

”@oliviafrid I suggest u don’t touch @justinbieber or else I’ll cut u, u understand me?” 

”Olivia Frid, plz just go and kill yourself and u would have made everybody a favor” 

”stop the hate, you all are real immature. They are super cute together, #Julivia forever!” 

Plöstligt var jag inte lika sömnig längre utan raka motsatsen, jag stirrade på skärmen och hade lust att slänga datorn rakt i väggen men motstod. Jag visste att mina tidigare flickvänner också fick hat under våra förhållanden men det smärtade fortfarande lika mycket att läsa det. Fort klickade jag tillbaka till min profil och skrev in ett snabbt tweet.

Från @justinbieber:

”just read something that makes me very sad, plz show some respect.” 

Genast fick jag hur många mentions som helst som svarade på mitt nyskrivna meddelande, många förstod genast vad jag menade och skrev saker som att de stöttade mig och även stöttade mitt förhållande. Andra var mindre trevliga och svarade något i stil med; ”still hate the bitch and there’s nothing u can do about it, she can burn in hell”. 

Ledsamt stängde jag av datorn och tankarna vandrade över hur Olivia mådde, hade hon sett något utav de hemska orden? Bemöttes hon av hat från folk i skolan? 

Jag såg på klockan och insåg att det var på tok för sent för att ringa henne, hon skulle dessutom upp till skolan imorgon bitti, jag bet mig fundersamt i läppen medan jag bäddade upp sängen för att sedan lägga mig under täcket och släcka lampan. 

Jag ville se henne, var min enda tanke. Det hade gått mer än en månad sedan jag senaste sett henne, rent fysiskt framför mig, en månad sedan jag fått röra henne. 

Saknaden brann genom min kropp och jag borrade ner ansiktet i kudden för att inte gnälla klagande över smärtan i bröstkorgen. 

Jag behöver se henne nu.  

 

Måndag, 22:a September.

Alarmklockan skrek till mig att det var dags att vakna och det enda jag ville var att slå till den med en stor hammare för att få tyst på oljudet. Jag motstod impulsen och reste med med en frustrerad suck från den varma sängen.

Återigen suckade jag när jag kände att detta skulle bli en lång dag, redan nu kände jag hur PMS:en bokstavligen knullade med mina känslor. 

Jag tog på mig ett par svarta jeans tillsammans med ett vitt linne och en tunt stickad kofta över, jag satte upp mitt hår i en hästsvans med lösa slingor av hår runt ansiktet. 

Jag trädde på mina favorit ringar på fingrar och sedan några få armband. Jag grep tag i min väska som redan var färdigpackad från gårdagen och tog mig ner till köket, jag såg ut genom fönstret och suckade. Det regnade.

Jag öppnade kylskåpet och gjorde iordning en enkel frukost bestående utav yoghurt och müsli. Jag satte mig vid matbordet och åt sakta upp min skål yoghurt, när jag ställde ner tallriken i diskmaskinen kom Victor in i köket. Han log morgontrött.

”behöver du skjuts?” frågade han och skickade en blick mot fönstret.

”ja, väldigt mycket” svarade jag och han drog roat på munnen.

blev endast ett kort kapitel eftersom jag lovade ett. :) resten kommer imorgon hoppas jag.

likaså kommer videon som jag gjorde nu ikväll. hehehehehe... var faktiskt ganska roligt att göra. 

MEN VAD TYCKS?? KOMMENTERA! JAG VILL VERKLIGEN VETA VAD NI TYCKER. ♥

PUSS&KRAM

hallon! hahahahah, skulle bli "halloj" men hallon var finare.
ehm.. jag tänkte bara säga att ett kapitel är på väg, kommer komma upp ikväll. :)

o en annan sak oxå.. tänkte faktiskt göra en video av mig själv så en läsare (som bett om det) får sin önskan om att veta hur jag låter går i uppfyllelse. ;) heheheeh..
därför tänkte jag att ni kunde ställa frågor som jag kan besvara i videon..

SÅ FRÅGA PÅ! FRÅGA, FRÅGA, FRÅGA! ;)

hahahhaha, men ha en bra dag. kramis. :)

Jag stirrade på glaset innan jag snabbt såg upp för att se efter servitrisen eller någon annan som möjligtvis kunde ha gjort detta, jag svalde skrämt och såg på glaset igen.

”are you okay, Lilo?” frågade Chloé bekymrat mittemot mig. 

Genast torkade jag bort ”A” och klistrade på ett leende.

”yeah, I’m fine” svarade jag och höjde glaset till munnen. No, no I’m not fine! 

Söndag, 14:e September. Regnet stod som spö i backen och termometern låg nere på endast 7-8 grader. Men inget utav det skulle stoppa mig från att spela matchen vi hade idag, jag reste mig målmedvetet från soffan och gick upp på mitt rum för att byta om till matchställ, underställ och sätta upp håret. Skorna och benskydden packade jag ner i väskan tillsammans med tejpen och vattenflaskan, till sist tog jag på mig träningsoverallen och trädde på fotbollsstrumporna på fötterna. Jag kastade en blick på klockan och såg att det var över en timme kvar tills vi skulle samlas så jag slängde mig trött på sängen och fällde upp datorlocket. Jag loggade snabbt in på Skype i hopp om att Justin skulle vara inloggad och till min lycka lös hans gubbe grön. Jag hann inte ens klicka på ”ring” för än han själv hann göra det, jag log snett och klickade på ”svara”. 

”hey” hälsade jag och fann honom sittandes i ”vardagsrummet” i hans turné buss. Han hade, när hans turné precis börja, via datorn gett mig en rundvandring för att visa hur han skulle bo alla de månaderna han skulle vara borta. 

”hey babe. How are you?” frågade han och log. 

”I’m good, little tired but pumped” svarade jag och studsade lite i sängen. ”and you?”

”I’m great but tired” svarade han och skrattade, någon i bakgrunden skrattade också.

”oh, shut up!” utbrast han till vem det än var som skrattat. ”is there some specific reason why you’re pumped?” frågade han sedan. 

”we’re playing against Toronto today” svarade jag glatt och han höjde förvånat på ena ögonbrynet. 

”good luck” sa han och jag log tacksamt. ”wish I could be there” tillade han sedan.

”oh, don’t you worry. Maybe I can force Chaz to film through Skype” sa jag frånvarande. 

Justin skrattade. ”give him some candy and he will do anything” skämtade han.

”that’s actually not a bad idea” svarade jag och återigen skrattade han. 

”but will candy make him go out in this rain?” frågade jag och klev upp ur sängen för att visa hur mycket det regnade ute. 

”oh” hörde jag Justin säga. ”that... well... good luck” upprepade han och jag skrattade.

”thank you” svarade jag, borta på sängen vibrerade min mobil irriterande, fort gick jag bort dit och ställde ner datorn på madrassen innan jag slängde mig efter mobilen.

”hey, Jake” hälsade jag och kliade mig i pannan. 

”hi” svarade han. ”I was just wondering when the game begin?”

”4.30” svarade jag. ”okay, great. Well, see you there then” rabblade han fort.

”yeah, see you there” svarade jag innan han la på, jag såg förvånat på mobilen innan jag med en suck vände blicken mot datorskärmen där Justin satt med armarna i kors och ena ögonbrynet höjt. ”what?” utbrast jag frågande till hans anklagande ögon. 

”who is Jake?” frågade han istället och jag himlade genast med ögonen.

”it’s just a friend from school, he wondered when the game began” svarade jag. 

Han nickade och vände bort blicken, jag skrattade. 

”babe, don’t tell me you just got jealous” jag såg roat på honom och såg hur han försökte hitta på ett bra svar men lyckades inte, jag bröt återigen ut i skratt. 

”hey!” utbrast han. ”don’t you laugh at me, this guy might steal you when I’m not around” 

Jag lyckades samla mig för att sedan se menande på honom. 

”really, Justin? That will never ever happened” svarade jag och jag såg hur han blev något lugnare utav detta faktum men verkade fortfarande inte släppt det helt. 

”you have nothing to be jealous of, he’s a computer geek with hair that goes beneath his ears” informerade jag och han såg intensivt in i mina ögon innan han log snett. 

”okay, I guess I trust you” svarade han retsamt. 

”you guess!?” utbrast jag i spelad förolämpning, han skrattade. 

”I trust you with my life” jag log nöjt. 

”well, aren’t you two cute? don’t be jealous babe. oh, I ain’t cause I trust you with my life” 

Jag tystnade förvånat och kände hur jag rodnade, Justin såg upp på personen som pratat innan han skrattade och kastade något föremål. Kort efter hördes ett klagorop och Justin som skrattade ännu mer. 

”that’s what you get, punk” sa han och lutade sig tillbaka igen. 

"I trust you with my life"

Jag öppnade munnen för att fråga honom vem det varit men hann inte innan dörren till mitt rum öppnades och in kom Chloé med Ryan och Chaz efter sig. Håret på dem alla tre var blött och kinderna var rosiga.

”well, look who we have here” sa jag och satte mig upp, Chloé log som vanligt medan Ryan och Chaz såg måttligt glada ut. 

”hi, are you ready to go?” frågade Chloé. 

”yeah, I’m just going to say goodbye” svarade jag och vände mig mot skärmen igen. 

”oh, hi Justin!” utbrast Chloé när hon fick syn på honom, han log och hälsade. 

”we need to go now, I make sure Chaz can film it through Skype. If you don’t have something else to do” sa jag och satte mig på kanten till sängen. 

”no, we’re on the road all day so this is a perfect occupation” svarade han och jag log glatt. 

”see you later then, love you” jag skickade en släng kyss och han log tacksamt. 

”that we will do, love you too” svarade han och jag klickade på den röda luren. 

*

Jag hade endast stått på planen i fem minuter men jag var redan blöt inpå understället, jag såg avundsjukt bort mot läktaren där publiken fick sitta under taket. 

Domaren kom ut på planen och jag försökte skaka liv i min ben, jag såg på min motspelare som var precis lika blöta och kalla som jag var, många stod med axlarna upptryckta och stampade på stället. Han la ner bollen på pricken i mitt cirkeln och jag tillsammans med Jennifer gick fram för att göra avsparken, jag kastade en blick på henne och hon hoppade på stället innan hon ställde sig redo. Domaren visslade och jag fick bollen passade till mig och matchen var igång. 

Första målet gjordes av Tyra som fick en passning av mig som jag precis var på väg att missa med lyckats spraka till med tån, hon fick in bollen i målet och jag halkade i gräset som nu blivit lerfyllt och föll ner på sidan i smutsen. Jag ställde mig upp med leran rinnande från kläderna men jublade sedan glatt med dem andra, Chloé kom fram till mig och skrattade. Jag gav henne en mördande blick men hon sprang endast skrattande ifrån mig.

Andra målet gjordes av det andra laget som lyckats bryta genom vår backlinje och lurat målvakten, med ett jubel från motståndarlaget sprang de över till deras planhalva igen.

Många glidningar genom leran gjordes, inte bara från min sida, utan från alla på planen och jag fann lera till och med i ansiktet när matchen blåstes av. Vi jublade då vi lyckats peta in två mål till och matchen slutade med 3-1 till oss. 

Jag satt lugnt framför datorn och tittade runt på Twitter som aldrig sov, alltid var det flera hundra fans som skickade ”mentions” till mig om hur mycket de tyckte om något eller mig eller önskade att jag skulle lägga märke till dem eller följa deras konton. Jag försökte alltid svara på så många jag kunde och likaså följa med det var inte alltid riktigt lätt, dem var för många för att jag skulle kunna se eller läsa alla. Även min ”DM” box var fyllda meddelanden, ibland tog jag mig tid att titta genom några och skriva svar. 

Plötsligt ringde Chaz upp och jag log roat. Så Olivia hade ändå lyckats få honom att filma det hela. Jag klickade på ”svara”. 

”hey, bro” svarade jag med ett skratt. 

”hey, they start in like 5 minutes and look at that!” utbrast han och skrattade, han filmade ut över planen och jag såg de båda lagen som fortfarande höll på att värma upp. 

Jag såg roat men samtidigt medlidande på dem där de sprang i regnet och frös. 

”poor things” svarade jag och Chaz skrattade i bakgrunden. 

”what are you doing?” frågade Fredo som kom in i bussens allrum. 

”Chaz is filming Olivia’s soccer game” svarade jag honom och såg för ett ögonblick upp på honom innan jag vände blicken mot skärmen igen. 

”then what are you waiting for, put in on the tv” sa han sedan, jag såg roat upp på honom innan jag reste mig från soffan vid matbordet och kopplade snabbt in datorn i tv som hängde på väggen, Kenny och Ryan kom nyfiket in i allrummet och såg på tv. 

”what’s that?” frågade Ryan. 

”that’s Olivia’s soccer game” svarade jag och han såg genast på tvn med mer intresse och satte sig i soffan, Kenny tog plats på ena soffan vid matbordet där man fortfarande hade bra syn till skärmen. 

Vi jublade varje gång dem gjorde mål och jag kunde inte undgå att skratta varje gång en spelare trillade i leran. Olivia gjorde det flertal gånger men ställde sig sedan upp med tröjan klistrad mot huden och lera rinnande från fingrarna, vi alla jublade högt när domaren blåste av och dem vunnit med 3-1. Chaz sprang med kameran ut på planen tillsammans med Ryan, Olivia huttrade och jag såg att hennes läppar började bli lila. 

Kläderna satt klistrade mot hennes kropp, likaså hennes hår.

”now it stops raining! NOW IT STOPS RAINING!” skrek hon mot skyn och jag skrattade roat, typiskt Olivia att reagera så starkt.

”hi Chazie” sa hon sedan när hon fick syn på honom och de kramades. 

”great game” hörde jag han säga, hon log tacksamt. 

”yeah but what is not so great is-” började hon innan hon tog tag om sin tröja, hennes underställströja råkade följa med och visade hennes vältränade mage. Utan att bry sig om det vred hon tyget mellan händerna och de öste ner vatten på marken.

”-this” avslutade hon och såg menande på Chaz som skrattade bakom kameran. 

Hon öppnade munnen igen för att säga något när en stor famn kramade om henne, det kom så plötsligt att hon inte var beredd och snubblade åt sidan. 

”you were great!” utbrast personen. ”thank you Jake” skrattade Olivia till svars.

Jag höjde genast på ena ögonbrynet vid namnet, så detta måste vara Jake.

De bröt omfamningen och Jake vände sig om mot Chaz, han rynkade frågande på pannan innan något verkade klarna och hans ögon vigdades. 

”ehm...” sa han och harklade sig. ”Justin, your girlfriend was great” 

Innan jag hann svara skrattade Olivia till. ”have you filmed it all?” frågade hon och gick närmre kameran, Chaz skrattade och jag antog att han sedan nickade för hon vinkade glatt till kameran innan hon kastade en släng kyss.

slutet blev väldigt luddigt o jag hade svårt att veta när jag skulle avsluta så det fick bli som det blev.

jaha, vad tyckte ni om det här kapitlet?? =))))) GE MIG RESPONS! 

SKRIV EN KOMMENTAR! skriv vad som helst! var det bra/dåligt?? puss&kram. 

fick reda på i måndags när jag kom till skolan att talen som vi skulle ha hållit i veckan jag var sjuk blev framflyttade o de blir av på torsdag istället. FML! hatar att prata inför klassen, blir inte bättre utav att talet ska vara argumenterande o jag har ämnet fossila bränslen. -.- usch... lust att hänga mig. NEJ! 

det är bara att kämpa på. see ya! hoppas ni får det bra... okej, va!? bara hejdå. =)

”babe, you just got punk’d” upprepade Justin och det sjönk sakta innanför mitt skinn.

”omg” skrattade jag. ”how could you do this to me!?” utbrast jag sedan och slog Justin hårt på armen, han skrattade. 

När jag fått lugna ner mig ställde jag mig framför kameran med Justins arm om mig.

”I’m Olivia Frid and I just got Punk’d” sa jag och himlade med ögonen. 

16:e September.

”I will see you in...” resten av orden fastnade i min strupe när jag insåg hur lång tid det faktiskt var tills jag skulle få röra honom igen, känna hans armar om mig. 

Vi stod på flygplatsen i LA, borta från paparazzoerna och fansen som flockats vid ingången men även inne på flygplatsen. Tårarna vällde upp i mina ögon och jag bet mig i läppen för att inte ett hysteriskt snyftande skulle bryta ut, fram till jul skulle han vara borta, nästan tre månader. Resa runt i USA för sin världsturné som tog fart nu den 29:e.

Hela dagen hade vi legat inne och inte gjort mycket, då det inte var mycket vi hade orkat göra heller med tanke på Justins fest som ägt rum igår. Hur många människor som helst hade fyllt lokalen, de hade varit galet men också väldigt roligt. 

”three months” sa jag och lyckades äntligen avsluta min mening men efter det rann tårarna som jag inte längre kunde hålla inne utan att explodera av pressen. 

”I’ll miss you so much” hörde jag Justin säga innan han tryckte mig mot sin bröstkorg, snabbt la jag armarna runt honom och andades in doften av honom. 

”I-I will miss you t-too” snyftade jag och kramade åt hårdare. 

Den välbekanta rösten sprakade i högtalarna och meddelade att det var dags att kliva ombord på flygplanet, genast lutade jag mig tillbaka för att sedan sträckta mig upp och kyssa hans läppar. Han kupade mitt ansikte i hans handflator och tryckte sina läppar hårt och desperat mot mina.

”I love you” jag ställde mig på helfot igen och såg upp i Justins tårfyllda, bruna ögon.

”I love you too” viskade han, fort svingade jag upp axelremsan över axeln till min väska och gick mot den grå dörren där en kvinna stod för att se på min biljett. 

Hon log medlidande åt mitt tår täckta ansikte och antagligen röda ögon, jag kastade en sista blick bak mot Justin som stod med händerna i fickorna och såg efter mig. Jag såg honom i ögonen och log snett. 

*

8:e Oktober

”you worthless loser” jag himlade med ögon, jag måste medge att eleverna på Stratford High blev mer och mer kreativa när det gällde deras förolämpningar gentemot mig. Långa med många adjektiv. 

”oh, good one!” ropade jag efter tjejen som bara gapade åt min nonchalans.

Skolan hade blivit både värre men dock mer uthärdlig, jag hade lärt mig mer och mer att inte alls ta åt mig vad dessa patetiska, ursäkter för människor sade om eller till mig. Deras åsikt betydde inget i mina ögon. 

”hey, gurl” Chloé kom gående längst korridoren med det stora leendet som hon alltid bar, jag sken upp i ett liknande och besvarade kramen. 

”what lesson are you having now?” frågade hon och krokade sin arm med min.

”math” suckade jag. ”Mr. Fritz är going to kill me slowly with his talk about maths history. I don’t care, okay!?” Chloé skrattade roat åt mig.

”but we are still going to met up at the cafe after school, right?” frågade hon när vi kom fram till mattesalen. 

”of course” svarade jag och vinkade sedan av henne och knuffade upp dörren. Till min olycka visade det sig att han redan börjat lektionen och avbröt sig mitt i meningen när jag kom inklampande. 

”sorry I’m late” viskade jag och skyndade fort bort till min bänk bredvid Chaz. 

”what have I missed?” väste jag lågt till honom för att inte dra till mig mer onödig uppmärksamhet. 

”nothing really” svarade Chaz och la trött ner sitt huvud på bänken med ett stön när Mr. Fritz tog upp där jag avbröt honom och verkade inte märka hela klassen ointresse för ämnet han pratade om. Jag stönade och plockade upp telefonen för att se om jag fått några missade samtal eller sms, som alltid när jag tog upp mobilen hoppades jag att ett meddelande från Justin låg och väntade på att jag skulle öppna det. 

Ofta fann jag ett sms från honom men inte den här gången, han befann sig nu i Portland och jag hade ingen aning om hur mycket klockan var där. Kanske låg han och sov nu.

Jag gled mer och mer in i mina tankar och blockade ut Mr. Fritz trögflytande babbel. 

*

Klockan ekade genom skolan och eleverna började genast samla ihop sina saker för att sedan ta sig till sina skåp. Jag slängde in mina böcker innan jag grep tag i min jacka och halsduk och tog sedan ut skateboarden. Med ryggsäcken på ryggen åkte jag bort från skolan och mot centrumet där jag skulle träffa Chloé som hade haft tandläkartid och haft lyckan att gå ifrån skolan tidigare. Jag satte mig vid ett utav bordet på den halvfulla cafeet och lutade mig bak mot den mjuka soffryggen. Mobilen vibrerade till i min ficka och jag tog ivrigt upp den i hopp om att det var Justin men blev grovt besviken när jag såg att det var ännu ett sms från min galna stalker som kallade sig själv ”A”. 

”Dying to know how I am? You’ll find out. -A” 

Klart jag var, jag längtade tills jag fick reda på vem denna losern var så jag kunde slå vett i skallen på den. Varför kunde den inte bara lämna mig ifred!? Jag hade nog med obehagliga kommentarer i skolan, jag orkade inte med att mina telefon skulle bli bombarderad av det också. För några nätter sedan kom det första smset sedan jag kommit tillbaka från min mini semestern hos Justin, jag hade varit sekunder från att somna när mobilen vibrerat till. 

”Did you get a goodnight kiss? Here´s one from me. xo... --A”

Vem denna person än var hade den galet bra koll på hur jag såg ut eller vart jag befann mig eller vad jag gjorde dygnet runt och jag måste medge att det hela skrämde mig till vettet. Personen var som min skugga, lämnade mig aldrig ensam. 

Det plingade till vid dörren och jag såg upp med förhoppningar om att det äntligen var Chloé som kom men till min besvikelse var det bara några killar från lacrosse laget. 

De skrattade när de fick syn på mig och jag himlade med ögonen innan jag skickade iväg ett snabbt sms till Chloé där jag frågade var i helvete hon var någonstans. 

Jag hörde hur killarna viskade och åtagliga gånger dök mitt namn upp i deras meningar, ännu en gång himlade jag med ögonen och suckade. 

”hey! Have you been waiting long?” jag hade inte hört Chloé komma in genom dörren men plötsligt stod hon där med sitt leende och mobilen i högsta hugg. 

”no, it’s cool” svarade jag och skickade en blick mot killarna som fnissade igen och vände fort bort huvudena när de såg att jag tittade. Chloé följde min blick och rynkade argt på pannan.

”don’t you guys have practice? Or did you lose your balls?” fräste hon, de skrattade nervöst innan de skyndade sig ut ur cafeet. Jag såg förvånat på henne men skrattade sedan.

”that was actually really funny” skrattade jag och hon log snett. 

En utav servitriserna kom fram och tog vår beställning för att sedan återvända några minuter senare med mitt vatten och kladdkaka och Chloés kaffe och kanelbulle. 

”thank you” tackade jag och hon log vänligt innan hon försvann bort igen. 

Jag sträckte mig efter mitt vattenglas men stelnade till när jag såg något stå skrivet på det, ett ”A” var ritat på glaset i vattnet som blivit på utsidan på grund av kylan. 

Jag stirrade på glaset innan jag snabbt såg upp för att se efter servitrisen eller någon annan som möjligtvis kunde ha gjort detta, jag svalde skrämt och såg på glaset igen.

”are you okay, Lilo?” frågade Chloé bekymrat mittemot mig. 

Genast torkade jag bort ”A” och klistrade på ett leende.

”yeah, I’m fine” svarade jag och höjde glaset till munnen. No, no I’m not fine! 

ojoj! denna personen är henne i hälarna hela tiden.. har ni börjat fundera på vem det kan vara??

vad tycks?? kommentera för ett till ikväll! ♥ I LOVE YOU GUYS! 

ni gör mig så glad. =DDDDDD tack så mycket för att ni läser o kommenterar. 

”hi” hörde jag hennes ljusa röst utbrista, jag log och vände blicken mot Justin som lös av lycka. Han mötte min blick och såg sedan ner på den lilla pojken som vilade sitt huvud mot Justins halsgrop. 

”and this is Jaxon, I think Jaxon is a little bit tired” gissade han och skrattade. 

Jag log mot den otroligt söta pojken och ett leende spred sig på hans läppar innan han generat borrade in ansiktet i Justins hals. Justin skrattade igen.

”or maybe a little bit shy” tillade han.  

Svagt nynnande på någon melodi medan jag loggade in på mitt Spotify konto på Justins dator och klickade sedan vidare in på en utav mina spellistor, med ett leende klickade jag på ”Där Jag Hänger Min Hatt” med Norlie och KKV. Jag kunde texten utantill till denna underbara och roliga låt.

”för jag vill bara känna på din kropp, kropp hela natten” sjöng jag medan jag pekade på Justin som kom in genom dörren till köket. Han stannade förvånat och såg sig förvirrat omkring, jag skrattade åt honom.

”what?” frågade han. 

Jag sänkte volymen på datorn och såg vänligt på honom. 

”I was singing along with the music” förklarade jag mjukt och han nickade förstående.

”would you like to translate?” frågade han nyfiket och kom fram till barbordet jag satt vid framför spisen. 

”cause I just wanna touch your body, body all night long” svarade jag och ett snett leende spred sig över hans läppar. 

”well, that darling you already are” påpekade han och jag skratt generat till svars.

”anyway, what are we doing today?” frågade jag och vände blicken mot datorn igen där jag  tittade genom min tumblr, Justins ansikte dök plötsligt upp och jag skrattade till.

”look, it’s you” utbrast jag och Justin som precis hade börjat svara på min fråga avbröt sig mitt i meningen och såg på skärmen. 

Han skrattade till och jag fortsatte ner längst sidan igen.

”I actually thought we could go down to the studio and I could show you the album” började han om att säga och jag vände mig med ett leende mot honom.

”can we do that?” frågade jag förvånat.

”of course we can” svarade han och såg menande på mig, jag skrattade återigen.

Såklart vi kunde, var ju hans album. 

”when are we leaving?” frågade jag sedan. ”in one and a half hour” jag nickade.

”can you be ready by then?” gåshud spred sig över min hals när han viskade i mitt öra. 

Försiktigt föste han bort mitt hår från ena sidan innan hans läppar nådde min hud, jag slöt ögonen och tiltade huvudet åt sidan. 

”I don’t know, that depends” mumlade jag till svar och flämtade när han nafsade mjukt på min hud.

”on what?” kurrade han i mitt öra. 

Jag snurrade runt på barstolen och Justin ställde sig fort mellan mina ben, hans fingertoppar smekte mjukt upp och ner över mina lår. Jag öppnade ögonen och såg in i hans bruna, jag höjde utmanande på ena ögonbrynet åt honom.

”how quick you are” svarade jag samtidigt som mina händer smekte över hans bröstkorg.

”I can be very quick” jag fnissade när han bar upp mig i sin famn, jag lindade genast benen runt hans midja och snart lade han ner mig i hans mjuka säng.

*

Jag reste mig från sängen och skickade Justin, som låg på mage i sängen, ett snett leende innan jag gick in i badrummet för att ta en snabb dusch. Jag vred om kranen och väntade på att det skulle bli ljummet vattnen innan jag klev in under strålen, jag tvättade håret med både schampo och balsam innan jag tvålade in kroppen. Jag virade en handduk runt min kropp när jag klev ut på kakelgolvet och tog en mindre handduk för att torka håret med och satte sedan upp det i en turban. Ångan svepte ut genom dörren när jag öppnade och klev in i sovrummet, Justin låg fortfarande kvar i sängen men verkade ha somnat till. Jag log mjukt och gick bort till min väska för att leta fram ett par underkläder. När jag var påklädd, i ett par jeans och en utav Justins collage tröjor, hängde jag upp handduken i badrummet igen och gick ut för att väcka Justin i sängen. 

"Justin, baby" mumlade jag och skakade försiktigt hans arm, han mumlade något ohörbart till svar. Jag log roat åt honom och förde sedan handen nerför hans bröstkorg och över hans mage, jag bet mig i läppen och sneglade upp mot hans ansikte när jag passerade hans midja och kom ner till hans privata del. Genast slog hans ögon upp och jag fnissade. 

"now I know how to wake you up" flinade jag åt hans chockerade ögon innan han log mot mig och drog sedan ner mig i hans famn. 

"shouldn't you get dressed?" frågade jag när jag äntligen kunde slita mig från hans läppar. Han lyfte på huvudet och sneglade på klockan, vi skulle åka om sådär 45-40 minuter. 

"yeah, I should" svarade han och ett busigt och hemlighetsfullt leende spred sig över hans läppar, jag rynkade frågande på pannan.  

Jag slöt ögonen och lät huvudet falla, vattnet hamrade mot mitt bakhuvud och jag lät tankarna vandra iväg. Ett snett leende lade sig över mina läppar när jag tänkte på vad jag hade planerat för dagen. Hon hade verkligen ingen aning vad hon kommer få uppleva. 

Samtidigt som en överväldigande busighet fyllde mig kunde jag inte undgå från att känna mig en aning skuldmedveten. 

-

Höga välkomnanden steg i rummet när jag och Ryan Good kom in genom dörren, jag satte mig ner i en utav rullstolarna bredvid Jason Goldberg som satt vid bordet.

”we´re so happy to have you here” sa han och jag nickade glatt. 

Han berättade till min lycka att jag hade hela befälet. ”I just want to blow things up” sa jag genast och log av bara tanken. 

”okay, so which persons?” frågade han och slog ut med händerna. 

”Taylor Swift” svarade jag och han skrattade till. ”cause we have a pretty good relationship and I opened up some shows for her in London and I would definitely consider her as a friend” 

”okay, so we have this idea that we call ”Firework Wedding”. It’s planed like we got a beach house in Malibu and a wedding on a boat. And you invite her to the beach house and you guys are going to blow up the wedding with some fireworks” berättade han kortfattat och svepte sedan med armen mot de andra vid bordet bredvid.

”all these people is going to be at the wedding and they are coming in to attack” fortsatte han.

”that’s dope” svarade jag och nickade gillande. 

”we don’t want her to cry but automatically that’s what we are going to do”

”I want her to cry” utbrast jag. 

”you want her to cry?” frågade han roat innan han skrattade till. 

”yeah, we need little tears running down that face” svarade jag och alla skrattade högt. 

”cause she’s like the sweetest girl I have met and if she thinks she has ruined someone’s wedding or blow something up there is no chance that she’s not going to cry” förklarade jag och återigen skrattade alla. 

”well, okay then. What would make most sense is for you to call her right now” genast plockade jag upp min telefon ur fickan och bläddrade genom min kontaktlista för att komma till hennes nummer. Jag satte på högtalaren och väntade på att hon skulle svara, nervositeten pumpade i min kropp. Men smidigt som mästaren själv lyckades jag boka tid med henne.

Så fort jag lagt på jublade alla och jag slängde upp armarna i lyften och ropade ett högt ”yeah!”. 

”okay, so now that, that is done” sa Jason och jag nickade. ”who else?”

”ehm... okay so here is the deal. Me and a girl named Olivia played a game over the summer named ”the player game” and we pranked each other a lot. And now I want to do the final prank, win this little fight” förklarade jag och han nickade med glimten i ögat. 

”oh, the swedish girl” svarade han retsamt och jag himlade genast med ögonen. 

”yeah, anyway so I thought since she’s terrified of ghosts we could do something with it” föreslog jag, Jason log genast gillande. 

”we actually have a plan for a prank that include ghost trix” jag log genast stort och en kvinna från bordet bredvid kom fram med en datorn. Hon spelade upp ett kort video klipp som visade hur en kvinna som plötsligt uppenbarade sig och såg läskigt ihålig ut och sedan försvann bort i mörkret. 

”crazy” sa jag och stirrade imponerat på datorskärmen. ”but that will be perfect”

”you sure you want to scare your ´friend´ so hard that she probably will pee in her pants?” frågade han sedan och höjde på ena ögonbrynet samtidigt som han gjorde kaninöron vid ordet friend. 

Jag såg menande på honom. ”oh, she will forgive me and this is just payback” 

Han nickade.

-

Den sista personen jag valde var Rob Dyrdek, Jason hade dock varit tveksam åt mitt val men sedan gett med sig. 

”what are you thinking so much on and so bad?” Olivias fråga bröt genom mina tankar och jag vände genast huvudet mot henne. Vi satt nu i bilen på väg mot ”studion”.

Jag log vänligt mot henne. ”nothing really” svarade jag och grep tag i hennes hand.

Hon log tillbaka mot mig och då såg jag att hon hade på sig en utav mina collage tröjor. 

”ran out of clothes?” frågade jag retsamt och skickade en blick mot tröjan.

Hon såg förvånat ner på sig själv innan en svag rodnad spred sig över hennes kinder.

”not really, it’s just that your sweaters are so cosy and they smell like you” svarade hon och tryckte sedan ärmarnas uddar mot näsan och sneglade på mig med sina vackra blå ögon. 

”I don’t mind you wearing my clothes” försäkrade jag och fick ett stort leende tillbaka. 

Hon grep sedan tag om min hand som fortfarande låg i hennes knä och kramade om den innan han förde den till munnen och gav min handrygg en lätt puss. 

Jag log snett och kände hur skuldkänslorna började ta över men sköt iväg dem, det var ju bara ett skämt. Dock visste jag att hon inte alls skulle vara glad på mig efteråt. 

*

”what’s up man!?” utbrast jag när vi klev in i studion som liknade den vi brukade tillbringa tid i, dock var denna absolut inte samma. Jag visste att teamet redan hade riggat inne i båset där ett piano stod placerat och avsides där vi inte skulle kunna se var det blåa skenet där kvinnan skulle sitta. Kuk Harrell som ställt upp på att samarbeta ställde sig upp ur stolen och kom fram till oss, han hälsade sedan på Olivia som blygt skakade hans hand. Kenny var även där tillsammans med Alfredo och Scooter för att det hela skulle verka så normalt som det bara gick. Jag satte mig i en utav rullstolarna och såg ut över mixer bordet där att knapparna satt. 

”so this is where you work all day?” frågade Olivia och såg sig runt i rummet, jag nickade med ett leende. 

 

Jag stod med armarna lutade mot kanten av Justins rullstolrygg, han tryckte på några knappar innan han klickade enter på tangentbordet och introt till ett utav hans låtar för hans album hördes genom de stora högtalarna. 

Han lutade sig tillbaka i stolen och jag böjde mig fram för att luta hakan mot hans huvud. 

”what’s the name of this song?” frågade jag försiktigt.

”out of town girl” svarade han och jag kunde inte hjälpa det utan log snett. 

Plötsligt brusade det obehagligt till i högtalarna och en kvinnas röst andades och viskade obegripliga ord samtidigt som Justins sång spelades emellan åt. 

”don’t mean to be mean or evil but if that’s going to on the song then the song is going to... suck and scare people” sa jag och Justin himlade med ögonen. 

”what was that?” hörde jag Kenny säga och mannen som satt vid datorn såg förundrat på oss andra. 

”of course that’s not going to be on the song, that has never happened before” sa Justin bekymrat och jag kände genast hur kalla kårar gick upp längst min ryggrad över det obehagliga ljudet som jag just hört och tydligen inte var planerat. 

”let’s just play it again and see if it happens again” sa Justin och låten spelades återigen. 

Vi hann inte långt för än samma ljud fick alla hårstrån på min kropp att resa sig upp, jag var redo att springa det fortaste jag kunde ut genom dörren jag kom in genom. 

”okay, that’s creepy” hörde jag Alfredo säga bakom oss. 

”let me call Andrew” sa Scooter och gick fram till telefonen som satt fast på väggen. 

Snart öppnades dörren till studion och en man med rött hår, glasögon och en kaffekopp i ena handen kom in i rummet. 

”something weird is happening to my track” sa Justin genast och Andrew rynkade pannan.

”what do you mean?” frågade han. 

”it’s stuff on the song that’s not supposed to be on it” svarade Justin.

”has this happened before?” frågade Alfredo och kom fram till bordet, jag såg med stora ögon på mannen vid namn Andrew i hopp om att han skulle ge mig lugnande nyheter.

”actually we have had some trouble lately cause this house is old and so...” började han och satte ena handen i sidan medan han såg ut över rummet, jag svalde skrämt.

”do you know the history of this place?” frågade han ut i rummet. 

Genast ville jag skrika att vi absolut inte ville veta att han bara skulle fixa vad som var fel och sedan lämna rummet. 

”not really” svarade Justin som sköt ut sin stol lite för att kunna vrida sig något för att sedan kunna se på mannen. Genast tog jag tillfället i akt och satte mig i hans knä, om vi skulle lyssna på en skräck historia för denna specifika byggnad behövde jag någons armar runt mig och inte tomt utrymmet bakom mig där något kunde smyga upp och skrämmas.

”what are you doing?” frågade Justin roat åt min antagligen uppskrämda uppsyn. 

”I’m not very fond of horror stories” svarade jag och skickade honom en hård blick.

”well, anyway” sa Andrew, som om han inte alls verkade bry sig om min svaghet. 

”under this building it's an old swimming pool, that Charlie Chaplin built and it happened a couple of accidents and they shut it down years and years ago” 

”what do you mean by accidents?” frågade jag och började känna mig panikslagen. 

”I think... there were some people that... drowned in the pool” svarade han och jag kunde inte tro mina öron, det är såhär jag kommer att dö! Kvinnan kom för att få revansch! 

”it was quite tragic the way it went down, it was two who had a chicken fight and one girl broke her neck from the fight and she ended up dead. But we don’t like to talk about it that much anymore because we don’t want to get any negative energy in here. But try and play the track one more time so we can get you know” fortsatte han, Justin sträckte sig fram och tryckte på en knapp och låten spelades återigen. Snart hördes samma identiska ljud från tidigare. 

”oh no” hörde jag Andrew säga över ljudet. 

”what is that?” frågade Justin och jag tryckte min rygg mot honom som för att söka tröst och beskydd. 

”it’s sounds like some woman speaking spanish” sa jag och stirrade på en utav högtalarna. 

Ett högt otäckt, skärrande ljud fick mig att rycka till. ”omg, there it is again!” utbrast jag och vände mot Andrew. ”did those people speak spanish, the ones that drowned?” frågade jag honom med skakig röst.

”yeah, I... there were a Argentine singer or-” 

”what how do you know that?” frågade jag när det slog mig hur konstigt det var att han till och med visste att hon var en sångare. 

”let me show you something” han gick fram till en utav datorerna i rummet och började knappa på tangenterna. 

”here it is, Annie Martinez” började han och riktade skärmen mot oss, jag stirrade på skärmen och lindade omedvetet armarna runt Justin nacke för att trycka mig mot honom. 

”she’s a Argentine singer and she was a backup vocalist for Nancy Smith who was a recoring artist here, that’s freaky” läste han från sidan. 

”yo, yo, yo! What is that!?” utbrast Alfredo plötsligt och jag riktade genast blicken mot båsets stora glasfönster för att se på pianots stol satt en kvinna, hon sken av blått. Plötsligt reste hon på sig och försvann in i mörkret. 

”omg!” utbrast jag panikslaget. 

”what was that!?” utbrast Alfredo och skrattade nervöst till. 

”what?” frågade Andrew som inte verkade ha fångat synen av kvinnan som försvunnit in i mörkret likt ett spöke. 

”it was like a blue light... but it looked like a person” svarade jag skakigt och kände hur hela situation blev obehaglig och jag ville bara åka hem. 

”was it lika a blonde woman in a dress?” frågade Andrew och paniken spred sig inom mig.

”shut up! shut up! don’t even say... or joke like that” varnade jag. 

”okay, look I will go in. It’s nothing to be afraid of” Andrew gick bort till dörren som ledde in till båset. 

”how can you work here!?” utbrast jag och riktade blicken mot Justin som såg förvånansvärt lugn ut men fortfarande uppskakad. 

Andrew var nu framme vid pianot och slängde upp armarna för att visa att han inte fann något, precis när han gick där ifrån uppenbarade sig kvinnan på stolen igen. Jag kastade mig bak mot Justin igen, alla i rummet skrek högt. 

”that is not okay!” utbrast jag och fick tag i Justins hand som jag kramade hårt. 

”can we just leave?” frågade jag honom, detta hade gått över gränsen. Detta var mer än vad jag tålde, innan Justin hann svara satt hon där igen. 

Denna gången stirrade hon på mig innan hon höjde handen och satte fingret över läpparna i ett tecken på att hon ville att vi skulle vara tysta eller hålla tyst om vad som just hänt. 

”that time I saw it, you could clearly tell that she was a blonde girl. I saw it, we all saw it” upprepade Andrew skräckslaget och mina andetag började fastna i halsen på mig. 

”I’m shaking, I’m going to cry” meddelande jag för vem som än ville lyssna. 

”can you see that?” frågade Andrew och jag fokuserade blicken för att kunna se vad som än han tycktes se men jag kunde inte se något. Dörren in till studion öppnades och ett högt klagorop hördes vilket fick mig att genast snurra runt för att se, det som steg in fick mig kropp att bli kall som is innan paniken tog över och jag kastade mig ur Justins knä för att komma längre bort. 

”what is happening?” skrek jag.

”you just got punk’d” utbrast alla glatt och högt, Justin var fort framme hos mig och slog armarna om mig. Jag stod stel i chock samtidigt som en stor kamera kom in i rummet och filmade oss, jag stirrade med öppen mun på dem alla. 

”what?” frågade jag dumt. 

”babe, you just got punk’d” upprepade Justin och det sjönk sakta innanför mitt skinn.

”omg” skrattade jag. ”how could you do this to me!?” utbrast jag sedan och slog Justin hårt på armen, han skrattade. 

När jag fått lugna ner mig ställde jag mig framför kameran med Justins arm om mig.

”I’m Olivia Frid and I just got Punk’d” sa jag och himlade med ögonen. 

Bilden blev svart innan en vit text uppenbarade sig. ”I Lost Too...”

Jag gömde ansiktet i händerna och kände hur Justin tryckte sitt ansikte mot min rygg, publiken både tjöt, skrek och applåderade. 

”so that was an interesting story” hörde jag Ellen kommentera. 

Jackson is so dead when I get to him, tänkte jag och kände hur Justin armar kramade om mig bakifrån. ”did you know about this?” väste jag till honom.

”of course not” fick jag till svar. 

”would you like to do some explaining?” frågade Ellen.

Jag skrattade. ”well, I think the picture is already really clear” svarade jag och hon skrattade tillsammans med publiken. 

”I’m going to kill Jackson” väste jag så fort programmet slog över till reklam, Justin skrattade bakom mig. Genast vände jag mig om för att stirra på honom. 

”how did we not notice the video camera all over the place?” utbrast jag och slog ut med armarna, han ryckte på axlarna.

”babe, if you watched the video you saw clearly that we didn’t pay much attention to nothing else but each other” svarade han och jag öppnade munnen för att protestera men stängde den ingen när jag insåg att han hade rätt. Han log snett.

”but I must say we have a pretty interesting story” tillade han och såg menande på mig, detta fick mig att fnissa och generat se ner i knät. 

”well, that... I can’t deny” svarade jag och han skrockade roat, jag fick sedan resa mig från Justins knä för att ta mig backstage ännu en gång. Där utbrast Alfredo genast i skratt så fort han såg mig medan de andra såg förvånat på mig, rodnaden steg värre än någonsin och det kändes som att mitt ansikte kokade. 

”Alfredo!” visk skrek jag åt honom och satte mig ner i soffan bredvid honom igen. 

Resten av programmet flöt vidare med ett framträdande från Megan Mullally som skrivit en låt dedikerad till honom, jag skrattade åt Justins minn när hon låtsades smeka över hans ben men endast höll sig till knät. Han applåderade dock åt hennes framträdande och showen fortsatte, jag tillsammans med resten av hans crew kom sedan ut med en tårta som fick mina ögon att växa. En bild på Justin (för några år sedan) tillsammans med Ellen var på, jag tror Justin försökte lära Ellen att göra ”the dougie”. 

Han blev glatt överraskad och gav oss alla en kram, efter smög han diskret in sin hand i min bakom det stora bordet och tackade glatt efter att publiken sjungit för honom. 

Jag och Justin åkte sedan hem till hans hus igen och skjutsade hem Pattie till hennes hus där hennes föräldrar skulle sova över. Jag andades trött ut och föll ner i soffan så fort vi kom hem, jag sparkade av min klackarna och begravde mitt ansikte i en utav de mjuka soffkuddarna. 

”god, I’m so tired” mumlade jag och hörde hur Justin skrattade åt mig. 

*

Resten av dagen flöt på av enbart slappande i soffan medan vi halvt såg på någon rulle på tvn. Jag somnade till då och då för att sedan vakna med ett ryck, när klockan började närma sig fyra reste jag mig från soffan för att börja göra mig iordning inför. Justin skickade mig genast en besviken men också frågande blick, jag log lugnande. 

”I’m just going to get dressed” sa jag, jag vände mig sedan om för att gå men kände hur hans fingrar lindade sig runt min handled och snart låg jag över honom igen. 

”no” sa han barnsligt och jag fick bita ihop för att inte fnissa åt hans beteende. 

”yes” svarade jag. ”really! Are you going to do this again?” frågade jag honom när han vägra släppa sitt tag om min kropp. Han nickade, jag skakade på huvudet medan jag himlade med ögonen. 

*

”are you ready?” frågade jag och kom ut genom badrummet, jag hade äntligen fått håret så som jag ville ha det, upp i en hästsvans, och klivit i skorna. 

Klänningen satt på plats, en axelbandslös klänning med pärlor och andra detaljer på överdelen och sedan en svart kjol som anknöts vid bystens slut och hade en urring som visade mer utav framsidan av benen och mindre av baksidan. 

Om jag fick vara självgod för en sekund tyckte jag faktiskt att jag såg riktigt bra ut, ögonen hade jag bara förbättrat lite med lite mer smink och satt på mig ett par enkla guldörhängen.  

Jag gick ut i sovrummet och fann det tomt. ”Justin!?” ropade jag och hörde ett svar komma ute från köket, jag grep tag om den lilla väskan som jag packat ihop och gick ut i köket. 

”so what do you think?” frågade jag när jag kom in i köket, Justin själv hade på sig en blå, grå kavaj med skjorta och slips tillsammans med ett par blåa chinos. 

Han såg både stilig och sexig ut i sin kostym, han såg upp från sin mobiltelefon som han hade i handen och lät blicken vändas mot mig. Han stirrade på mig i några sekunder innan han verkade hitta talförmågan igen. 

”you look like a dream” svarade han och gick fram till mig, han tryckte mjukt sina läppar mot mina och jag log tacksamt mot honom.

”you look really handsome” smickrade jag och drog med handflatorna över hans kavaj innan jag lutade mig fram mot hans öra. ”and super sexy” viskade jag. 

Jag kände hur han stelna till och jag bet mig i läppen för att inte skratta. 

”but come on now, we don’t want to be late for your own birthday dinner” varnade jag och grep tag i hans hand för att gå mot ytterdörren, snabbt flätade han samman våra fingrar och drog mig närmre hans sidan för att sedan placera en snabb kyss på min kind. 

Jag kände hur jag rodnade svagt. ”thank you, babe” svarade han. 

Justin körde till en fin restaurang i LA och parkerade på baksidan av huset, där möttes vi utav Kenny som skulle hjälpa oss i fall det skulle bli några problem.

Inne i restaurangen var alla redan samlade och nu var det ännu fler personer än tidigare idag, en liten tjej på kanske fem år kom framspringandes i en söt, blå klänning med sitt bruna hår fladdrande efter sig. ”Justin!” utbrast hon och han böjde sig fort ner för att bära upp henne i famnen och ge henne en hård kram. 

”hi cutie, how are you?” hälsade han och fick ett glatt svar från henne innan han släppte ner henne på golvet igen för att bära upp en liten pojke, han var sött klädd i fin byxor och en liten väst tillsammans med en slips. Han kramade om Justin runt halsen och Justin log glatt, en man i skjorta och fin byxor kom gåendes mot oss och det var då jag insåg att de små barnen måste vara Justins småsyskon och mannen hans pappa. 

Mannen omfamnade Justin i en kram och de utbytte några ohörbara ord.

”happy birthday, son” hörde jag dock mannen säga och Justin tackade, den lilla flickan kramade om sin pappas ben och kikade blygt fram för att titta på mig. Jag log vänligt mot henne och hon log snart glatt tillbaka.

”and this must be your girlfriend, Olivia?” när jag hörde mitt namn såg jag snabbt upp och mötte mannens bruna ögon, de liknade mycket Justin gyllenbruna ögon. 

”yes, that’s me. Nice to meet you” svarade jag och sträckte fram min hand mot honom, han log och grep tag i den. 

”yes, Jeremy” hälsade han innan han såg ner på sitt ben. 

”aren’t you going to say hello, Jazzy?” frågade han.

”hi” hörde jag hennes ljusa röst utbrista, jag log och vände blicken mot Justin som lös av lycka. Han mötte min blick och såg sedan ner på den lilla pojken som vilade sitt huvud mot Justins halsgrop. 

”and this is Jaxon, I think Jaxon is a little bit tired” gissade han och skrattade. 

Jag log mot den otroligt söta pojken och ett leende spred sig på hans läppar innan han generat borrade in ansiktet i Justins hals. Justin skrattade igen.

”or maybe a little bit shy” tillade han.  

ganska kort... och väldigt framkrysstat. dåligt.. usch, gillade inte det här kapitlet ALLS! -.-

men det behövdes, nästa lovar jag kommer bli roligare. =)

vad tycks?? kommentera! snälla, jag vill verkligen veta vad ni tycker o så jag vet att ni vill ha ett till kapitel ikväll. puss&kram. PS. hoppas inga stavfel. DS 

måste tyvärr säga att det inte blir något kapitel ikväll.. ÄR SÅ LEDSEN! D:
men är hos min gudmor, därför ska jag få upp 2 kapitel i morgon seriöst! :P

vill säga tack till Amanda för lyckosparken för provet, tack! ;) tror o hoppas det gick bra.

puss&kram.

”no, you need to kiss me. Come on it’s my birthday” försökte han och plutade med underläppen. Jag skrattade. 

”I thought you said I celebrated you enough last night” påpekade jag och höjde på ena ögonbrynet. Han öppnade munnen för att protestera men stängde den igen.

”oh, just do it. Please!” utbrast han sedan när han inte fann några bättre argument.

Jag skrattade innan jag böjde mig fram och kysste honom.

"happy birthday, sweetheart!" utbrast Diane så fort hon klev innanför dörren intill Justins hus. Vi hade precis lyckats klä på oss och bäddat i ordning hans säng igen innan de knackat på dörren. 

Jag hade klätt mig i en vit klänning, som smet åt runt min kropp och slutade en bit ner på låren. På axlarna och i urringningen satt silvriga nitar, på fötterna satt svarta, enkla pumps och ett leende på läpparna.

Justin hade klätt sig i svarta jeans och svart tröja med en brun jacka till, han omfamnade sin mormor i en kram. 

"thank you, grandma" svarade han innan han kramade om sin morfar också. 

"can believe our little Justin is turning 18" utbrast Diane medan Justin fick en kram utav sin mamma. Diane torkade sin tårar och jag skrattade mjukt åt Justin som himlade med ögonen. 

"I love you all but I think we need to go" sa han sedan och såg ner på sin klocka som han hade runt handleden. De alla nickade och han sträckte ut handen mot mig, genast tog jag tag i den och han sammanflätade våra fingrar. Vi alla fick plats i hans svarta Range Rover och var snart ute bland trafiken. 

"I was surprised to see you here already, Olivia" yttrade sig Pattie och jag kände genast hur paniken spred sig inom mig. "I thought you were arriving with Diane and Bruce" fortsatte hon och jag sneglade fort mot Justin bredvid mig som stelnat till framför ratten. 

"ehm... well, I got the dates mixed up and accidentally booked the flight the 12th instead of the 13th" svarade jag och mentalt high- fiva mig själv. 

"I see" svarade hon kort men med en hint om att hon ännu inte släppt ämnet men lät det vara för stunden. Jag andades ut och sneglade återigen mot Justin som för en sekund mötte min blick innan han riktade den mot vägen igen. Ett nästan märkbart leende spred sig över hans läppar och jag fick bita ihop för att inte fnittra. 

Vi parkerade bilen på baksidan av den stora studion och hann se en glimt av fansen som stod på framsidan, skrek högt efter Justin. 

I samlad grupp kom vi in genom en stor, grå dörr som det stod en bastant vakt vid. En kort nick var det enda vi fick som godkännande att vi fick kliva in och om jag ska vara ärlig skrämde han mig en aning. Innanför i korridoren möttes vi utav ett gäng personer som glatt ropade grattis när Justin blev synlig. Han log vänligt mot dem och fick släppa min hand för att kunna krama tillbaka. 

"so this must be Olivia you have gone on and off about all this time?" frågan fick mig att se upp och möta ett par mörkbruna ögon tillsammans med kort brun hår och skägg. Jag log generat när alla blickar lades på mig och kände hur rodnaden steg i ansiktet, jag vände blicken mot Justin som även han såg på mig med ett stort leende och gnistrande ögon. 

"yes, this is Olivia" sa han och grep tag i min hand igen. 

"Olivia this is Scooter Braun, my manager" fortsatte han och jag skakade glatt hans hand. "Kenny and Moshe have you already met" jag nickade vänligt mot dem. "Ryan Good, my swagger coach, Allison Kaye, keeps everything in check including me and Alfredo Flores" 

"we have already met" inflikade Alfredo med ett leende, genast rynkade Justin på pannan vid denna nyfunna information. 

"what?" frågade han enkelt. 

"he helped me get into your house yesterday" svarade jag och Alfredo nickade instämmande. Justin nickade förstående innan han höjde på ena ögonbrynet. 

"I told you! You didn't leave your pants in my house" utbrast Justin och Alfredo skrattade. 

"I know that but I needed your keys" svarade han och Justin skakade roat på huvudet. 

"Justin Bieber!?" en kvinna med headphones och papper i famnen ropade högt och fick oss alla att genast se på henne. 

"yeah, that's me" svarade Justin och sträckte upp sin hand i luften så hon såg honom. 

"your on in 15 minutes" informerade hon och gruppen sattes genast i rörelse. 

 Vi kom bort till ett allrum och dörrar som gömde olika loger, en kvinna kom genast fram och började pudra Justin i ansiktet med puder. Sedan uppenbarade sig Ellen i en utav dörröppningarna med ett brett leende. 

"hi, how are you? Happy birthday" hälsade hon och kramade sedan om Justin som hälsade lika glatt. 

* 

Ungefär hälften av programmet hade passerat och jag hade redan skrattat så mycket att tårarna runnit. Justin hade dessutom hunnit hälsa på ett fan som galet nog gått med på att ställa sig i en låda och bli hit körd för att sedan få träffa honom. 

Scooter hade även överraskat Justin med en present, en bil. Tydligen väldigt sällsynt och jag hade skrattat roat åt hans ögon som nästan blivit lika stora som igår kväll vid synen av bilen. Nu hade ännu en reklampaus tagit slut och de satt tillsammans i de röda fåtöljerna igen, jag satt tillsammans med resten utav Justins team och familj backstage framför en utav tv apparaterna där vi kunde se hela programmet. 

”so Justin I saw that you had a lot of company backstage” började Ellen och jag kände direkt hur samtalet skulle glida in på vårt förhållande. Justin nickade på huvudet. 

”you had one special girl with you that we had seen you spend time with a lot lately” fortsatte hon och Justin satt kvar med ett leende på läppar. 

På skärmen lös bilder från vi tillbringat en dag på stranden, vi satt en bit bort och pratade för oss själva i sanden. Efter det var det en bild från när vi var i skateparken och jag lös likt solen för jag äntligen lyckats göra trixet och Justin log upp mot mig från bänken. 

Skärmen visade sedan Ellen och Justin igen. 

”so?” frågade hon.

”so...” svarade han utdraget vilket fick publiken att skratta.

”okay, you don’t need to answer” sa hon sedan och Justin lutade sig bak i fåtöljen igen.

”because this picture will” la hon fort till och en bild som visade tydligt att vi kysses lös upp, en bit framför oss gick gänget av tjejer och killar från fotbollslagen och pratade glatt. 

Jag kände hur jag rodnade i soffan och hörde hur Alfredo skrattade bredvid mig.

”oh, shut up” sa jag vilket fick honom att skratta ännu högre. 

Ellen fortsatte för en liten stund att fråga honom frågor innan hon verkade släppa det men å så fel jag hade. 

”I would like to bring her out here because I got a clip I want to show you both” jag spärrade genast upp ögonen och skakade häftigt på huvudet. Kvinnan med sin puderpensel kom fram till mig och började genast pudra mitt ansikte medan en annan kvinna satte fast en mick i min klänning och innan jag visste ordet av det stod jag vid gången som alla kändisar alltid kom genom för att komma till scenen. 

Justin vände sig om i sin fåtölj och log mot mig, Ellen hade ställt sig upp och jag insåg att det inte skulle finnas någon lösning för mig att komma ur detta. Så med ett blygt leende gick jag bort mot dem, jag fick en kram av Ellen innan jag skickade en panikslagen blick mot Justin men fick ett lugnt leende tillbaka. 

”do we n-” började Ellen och menade om det behövdes en till fåtölj för mig att sitta på men Justin löste det fort genom att dra ner mig i sin famn. Jag kände hur kinderna hettade och såg hastigt ner på honom innan jag riktade blicken mot Ellen igen. 

”this is new, huh?” frågade hon roat åt mina högröda kinder. 

”yeah” svarade jag. ”this is more his thing than mine” hon skrattade.

”well, I heard that you’re not from the US or Canada” började hon och jag nickade instämmande. ”you’re from Sweden?” frågade hon med en viss tveksamhet i rösten.

”yes, I’m from Sweden. I moved to Canada, Stratford, around May, June” svarade jag vänligt. 

”oh and you just happened to run into Justin Bieber and fell instantly in love” sa hon sarkastiskt och publiken skrattade. 

”ehm... not exactly” svarade jag generat. ”so where did you two first meet?” frågade hon.

”on the plane” svarade jag kort och blev sedan tvungen att berätta en kort utläggning om vad som hände på planet. ”and it wasn’t love at first sight?” frågade hon.

”no” svarade vi båda samtidigt, hon skrattade.

”yeah, I already knew that and here is the why” sa hon sedan och såg på en utav skärmarna vid publiken. Jag såg förvirrat mot skärmarna innan Jacksons ansikte dök upp.

”so this a documentary about two real special persons on their journey from hate to love” 

Jag såg panikslaget på skärmen och bad till Gud att videoklippet inte handlade om det jag trodde det skulle handla om. Men mycket riktigt lydde texten.

”Soccer Camp 2012 - Justin Bieber and Olivia Frid, from hate to love” 

Det hela början redan från händelsen i bussen, dock endast slutet. 

”Player Game, ever heard of it? Well, you will soon see what it is all about”

-

”are you still down?” frågade jag Justin som såg bekymmerslös tillbaka på mig innan han nickade. Jag såg hurt jag skakade på huvudet innan jag såg mig omkring för att första gången se att hela bussen var helt tyst och allas blickar vilade på oss, genast vände jag på klacken för att ta mig bak mot Chloé. En hård klapp på min rumpa fick mig att stelna till mitt i mitt steget innan jag vred på mig för att med glödande ögon för att stirra på Justin som flinade självsäkert tillbaka. ”game on, babe” 

-

Jag kände hur Justin skrattade under mig, efter detta löd vår första kyss som Justin tog initiativet till under vår första frukost. 

-

”it’s your rules not mine, babe” hörde jag Justin säga medan han stod och tog mat vid disken, jag såg hur mina ögon växte sig större och tillslut stirrade jag på honom.

Jag grep sedan tag i hans bredda macka och tryckte upp den i hans ansikte, den föll sedan med ett smack ner på bordet igen och visade Justins chockade ansikte.

”well, ”play fight” check!” sa jag ironiskt och gjorde en bock i luften med fingret.

”you are so dead” jag såg hur jag snabbt fattade vinken och sprang fort ut ur matsalen med Justin efter mig.

”DIDN’T I WARN YOU ONCE ALREADY?” mitt höga rop löd innan kom vi tillbaka in brottandes i matsalen igen denna gång på golvet och jag såg hur jag började slå på Justins kropp. Justin däremot skyddade sig med armarna innan han lyckades gripa tag om mina handleder. ”you-” började jag men, precis som jag kom ihåg det, drog han fort ut mina armar åt sidorna vilket fick mig att falla över honom, återigen pressade han sina läppar mot mina.

”is this what you call breakfast?” Justin släppte taget om mina handleder när coach McClain kom in genom dörren bakom oss. 

”it depends on how you see it” svarade Justin liggandes under mig och jag såg hur jag vände långsamt på huvudet för att stirra med stora ögon ner på honom.

-

Nu skrek publiken på grund av våra kyssar och jag kände hur mitt ansikte blossade upp.

-

Jag med Justin tät efter mig kom utspringandes ur Justins stuga, båda med en varsin kudde i handen och vi slog häftigt mot varandra. Justin lyckades dansa undan och jag föll hårt till marken vilket fick Justin att skratta, jag såg sedan hur jag la kudden under huvudet och snart följde Justin efter genom att lägga kudden på min rygg för att sedan lägga sig ner på marken. 

-

Ännu en matkrig bröt ut mellan oss under en lunch och vi båda var täckta från topp till tå utav köttfärssås och vi fräste hett till varandra hur det var den andras fel. 

-

Jag såg hur Justin hastigt hällde is innanför min tröja innan ett skrik lämnade mina läppar och jag flög upp ur stolen och drog snabbt ut baksidan av tröjan för att få ut dem kalla isbitarna. Skratt ekade i matsalen och Justin flinade nöjt av synen.

”you are so dead” jag vände sig mot Justin och han mötte lugnt min blick.

”I’m not afraid of you, sweetheart” svarade han mig och jag höjde förvånat på ögonbrynen.

”well, you should be” sa jag och la armarna i kors över bröstet.

-

Vi kom ut genom dörren intill Justins stuga och vi gnällde högt och fräste åt varandra då klistret slet i båda våra kinder.

”Olivia?” hörde jag Chloé fråga innan hon ställde sig framför mig.

”ehm… hey” svarade jag henne och hon skrattade innan hon skakade på huvudet.

”so this was your brilliant plan?” frågade hon.

”ehm… no, not exactly like this” hon skrattade igen.

”what has happened here?” McClain bröt genom gruppen och gick fram till oss.

”a little accident happened” svarade jag och snurrade runt med Justin så jag kunde se honom.

-

Jag och Justin kom gående fram baksidan av huset, vi båda var täckta i lera.

”THERE THEY ARE!” skrek någon plötsligt och allt prat dog genast ut i bakgrunden. McClain gick med raska steg fram till oss innan han röt till, jag såg hur jag såg både förvånat och en aning skrämt på honom samtidigt som han närmade sig oss.

”where the fuck have you been!?” 

”we got lost” hörde jag mig själv svara lågt.

”careless!” röt McClain och drog handen genom håret. ”and why are you covered with mud?” frågade han sedan och såg på våra kroppar. 

”ehm… long story” svarade Justin bredvid mig.

”well, go and clean up then” McClain viftade med armen och jag såg hur vi nickade på huvudena innan vi fort gick mot huset.

-

Jag såg mig själv komma springandes med en pensel i högsta hugg och jag själv var målad på. Snart uppenbarade sig Justin bakom mig och han lyckades snart slingra en arm runt min midja och ett tjut lämnade mina läppar. Jag hörde hur ett fniss lämnade Justins läppar innan hans pensel började måla mig i ansiktet. Jag försökte vrida och vända mig i hans armar och men lyckades endast vrida mig runt så jag lättare kunde ta tag om hans arm och få penseln längre bort från mig. Justin tog då tillfället i akt att gripa tag om mina handleder och förde dem sedan fort bakom mitt huvud vilket förde honom närmre och snart kysstes vi.

-

McClain kom bärandes, från min stuga, med mig i famnen invirat i mitt täcke, jag kunde ändå höra mina rosslande andetag och Chloé oroliga stämma. McClain bar över mig till Justins stuga där vi försvann n och endast McClain, Ryan och Chaz återvände ut. 

- 

Jag såg hur jag stod och pratade med Justin en bit bort från elden och jag kunde se hur mitt ansikte speglade sorgen jag kände och snart gick jag förbi Justin för att gå tillbaka.  Men inom kort sprang han efter mig, jag fräste argt åt honom medan han desperat försökte säga något med det slutade med att han grep tag om mitt ansikte och kysste mina läppar. 

-

Bilden blev svart innan en vit text uppenbarade sig. ”I Lost Too...”

Jag gömde ansiktet i händerna och kände hur Justin tryckte sitt ansikte mot min rygg, publiken både tjöt, skrek och applåderade. 

”so that was an interesting story” hörde jag Ellen kommentera. 

Jackson is so dead when I get to him, tänkte jag och kände hur Justin armar kramade om mig bakifrån. ”did you know about this?” väste jag till honom.

”of course not” fick jag till svar. 

”would you like to do some explaining?” frågade Ellen.

Jag skrattade. ”well, I think the picture is already really clear” svarade jag och hon skrattade tillsammans med publiken. 

blev ett lååååååååååååångt kapitel! =D hope you guys liked it. 

därför orkar jag heller inte läsa genom det. =P heheheheh... sorry! 

men vad tyckte ni?? det där videoklippet förvänta ni er inte, right!? 

vad tycks? bra/dåligt? SNÄLLA KOMMENTERA! det betyder allt, jag vill verkligen ha respons

o det motiverar mig till att skriva mer o uppdatera oftare. puss&kram.