”Hej Penny...” svarade han, inte alls lika glatt. Genast förstod jag att något inte stämde. 

   "Vad är det? Vad har hänt!?” 

   ”Ehm... du vill nog komma hem nu för...”

Flygplatsen kryllade med människor såhär tidigt på morgonen. Mina ögon såg sig trött omkring medan jag letade efter den stora tavlan med avgångstider. Inte en blund hade jag fått under natten, jag kunde inte förmå ögonen att sluta sig och kroppen att slappna av. Inte ens Justins smekning längst armen och över håret hjälpte mig att lugna min nu stressade kropp. Enbart orden rullade om och om igen i mitt huvud likt en sommarplåga på radion. Chaz ord. 

   ”... Jesse har lagts in på sjukhuset, han har blivit värre” Han har blivit värre... hur värre visste jag inte än. Justins hand kramade åt min och drog mig tillbaka till verkligheten. Jag såg upp på honom och mötte hans nu sorgsna, bruna ögon. Han hade velat följa med mig till Stratford men jag hade lyckats övertala honom att han behövdes här. Att jag skulle hålla honom uppdaterad i alla fall. 

   Jag kände hur mina ögon tårades, jag skulle sakna honom något så otroligt mycket. Jag visste inte när jag skulle få se honom igen, han som var på slutspurten med sitt album och jag som inte kunde lämna Stratford igen om Jesses sjukdom blivit värre. 

   ”Jag kommer... sakna dig... så ugh!” försökte jag me bröt ut i tårar. 

   ”Hey baby, gråt inte” sa han. ”vi kommer ses snart igen, det kan jag lova dig. Men fokusera nu istället på Jesse, han behöver dig mer än jag gör just nu” jag nickade medan han torkade bort de salta tårarna från mina kinder med hans tummar.

   ”Allt kommer bli bra” han drog in mig i sin famn och jag begravde ansiktet vid hans hals. 

   ”Tänk om det inte gör det, tänk om han...” det sista ordet fastnade i min hals, jag kunde inte ens tänka det. Det gick inte, den möjligheten fanns inte men ändå befann den sig i bakgrunden och väntade på att få hoppa fram. Justin hyssjade mig. 

   ”Tänk inte så. Var här, nu istället” jag snyftade till och slöt ögonen, klamrade mig fast vid honom. Försökte memorera hur hans armar kändes runt mig, hur hans doft fyllde mina näsborrar och hans lugna hjärtslag kändes mot min kropp.

   Jag lutade mig tillbaka innan jag sträckte på kroppen och våra läppar möttes i en passionerad omfamning. Vi kysstes för varje dag vi inte skulle få göra det fram över. Mina händer kupade hans ansikte och våra munnar öppnades, hans varma tunga mötte min, smekte min med sin. Jag la all saknad jag skulle ha och längtan efter honom i kyssen. 

   ”Jag älskar dig, glöm aldrig det” sa jag och lutade pannan mot hans medan våra näsor försiktigt gneds mot varandra. 

   ”Jag älskar dig mer, glöm aldrig det” svarade han och ett litet leende spred sig över mina läppar. Kvinnan i högtalaren ropade ut att mitt plan snart avgick och att alla resenärer borde ta sig till gaten nu. Jag kvävde en suck och höll istället Justin hårdare intill mig innan jag släppte. Jag böjde mig ner och grep tag om Bubbles bur, han gnydde svagt till utav ogillande. Jag såg upp på Justin, såg in i hans hasselnötsbruna ögon som sken i ljuset. Jag suckade frustrerat innan jag slängde men lediga arm runt hans nacke och kysste honom en sista gång. 

   ”Jag borde verkligen gå nu” mumlade jag och kände hur Justin nickade. Jag knep ihop ögonen för att inte snyfta igen och släppte honom, med snabba steg och nerböjt huvud gick jag bort mot min gate utan att se tillbaka på honom. Var för rädd att jag skulle släppa allt och springa tillbaka till honom om jag gav honom en enda blick. Jag sträckte fram biljetten till kvinnan med de breda leendet och strama knuten. 

   ”Ha en trevlig resa” sa hon muntert och gav tillbaka biljetten, jag gav henne ett halvhjärtat leende innan jag gick in i gången. Lämnade LA bakom mig. 

*

Flygplanet gick inför landning och jag höll blicken fäst på det lilla fönstret, kunde se hur marken närmade sig med en rasande fart. Till min fasa såg jag vit snö på marken och fick kämpa emot impulsen att skrika rakt ut. Resan hade gått fort och jag hade genom flygplanets WIFI kunnat läsa kommentarerna till mitt videoklipp och för ett ögonblick lyckades jag glömma allt annat och enbart le roat medan jag ignorerade alla hat kommentarer. 

   ”Titta, Bubble vi är hemma i Startford igen” jag släppte ut honom ur buren men var snabb med att koppla honom, jag tog upp den nu väldigt lätta buren och gick bort mot rullbandet där alla resväskor skulle komma. 

   ”Tjena mors syster yster” jag hoppade förskräckt till innan jag svängde runt för att mötas utav Chaz retsamma flin och Ryan som skrattade bakom honom. 

   ”Chaz! Gör inte så!” utbrast jag och slog honom på armen. Han flinade enbart ännu bredare. 

   ”Åh, jag är så himla glad att se dig också” svarade han och jag himlade med ögonen men slog sedan upp i ett leende och slängde mig i hans famn. 

   ”Jag är glad att se dig, Chazie” han skrattade. Jag kramade Ryan också som till min förvåning lyfte upp mig och snurrade ett varv innan han satte ner mig på marken igen. ”jisses” mumlade jag. ”låt oss hitta min väska nu så vi kan komma härifrån!” tio minuter senare och vi var ute ur flygplatsen, genast gav jag ifrån mig ett rop utav avsmak. 

   ”Usch! Kyla” killarna skrattade åt hur jag slängde armarna om mig själv och tryckte upp axlarna till öronen. 

   ”Så blir det när man bor hos Justin och blir alldeles bortskämd med... värme” retades Ryan och jag slängde honom en menande blick, det kunde hur lätt som helst misstolkas och det visste han mycket väl. 

   ”Åh, håll käften” mumlade jag. ”bara för att du är ett ensamt matvrak” jag tog sig om bröstet medan han låtsades se förolämpad ut, jag skrattade åt honom innan jag gled in i baksätet på bilen. 

Startfords sjukhus såg ut som vilket annat sjukhus som helst, stor byggnad med stora glasfönster och automatiska dörrar vid ingången. Doftade lika rent och fränt, så illa att det första stack i nästan när man klev in. Väntrummet var fyllt utav blekgröna fåtöljer, i alla såg man sittavtryck från orolig anhöriga genom tiderna som väntat och väntat på att få besked.

   Sjuksköterskor gick runt i sina blå byxor och tröja, pratade lågt sinsemellan med stora pärmar i armarna. Eftersom Chaz redan visste i vilket rum Jesse befann sig kunde vi skippa hela 'söka-hjälp-hos-seg-expeditions-kvinna' delen. Vi klev av på våning 6, planet för endast sjuka barn, väggarna hade alla slags Disney figurer och väntrummet här hade även få leksaker för att kunna underhålla de otåliga barnen. 

   ”Där borta” sa Chaz och pekade bort mot rum 315. Jag nickade och tog ledningen, jag tog ett djupt andetag innan jag tryckte ner handtaget. Innanför rummet möttes jag utav ljus och vita lakan. 

   Jesse låg i sängen och andades högt och rossligt, hans ögon och kinder var insjukna och ådrorna på hans huvud lös mörkblå på hans nakna skalle. Jag rynkade ihop ögonbrynen och la handen över munnen för att inte brista i gråt över hur min lillebror såg ut efter den korta tiden jag varit borta. 

   ”Penny?” 

inte speciellt långt, det fick ett bli ett litet mellankapitel där hon tog adjö utav Justin o tog sig till Stratford igen. vad tror ni kommer hända på sjukhuset? kommer hon träffa på sina föräldrar där kanske? vad tror ni? 

vad tycks? kommentera! ♥

PREVIOUS: Dagen skred fram otroligt hektisk och när ena scenen var färdig filmad tog en annan genast vid, vi hade förflyttat oss från huset till en studio då mörker behövdes och vi inte hade tid att vänta på att solen skulle gå ner. De hade byggt upp rummet exakt identiskt till det i huset men att det nu var absolut becksvart utanför fönstret och altan ingången. Lady V drog med mig för ett ombyta utav kläder innan Anthony kom in i rummet för att förklara hur scenen skulle utspela sig. 

   ”Alla på plats! Då kör vi!” 

   ”So take me away, for tonight cause I know

You’ll be leaving soon anyway, anyway”

   Sjöng jag lågt med till låten från radion, Katys röst fyllde köket medan jag stod och skar upp äpplet på skärbrädan framför mig. 

   ”Vem är det här?” frågade Justin som kom in genom öppningen från vardagsrummet. Jag såg upp och log mot honom. 

   ”Katy McAllister. ‘Phil’ låten om du kommer ihåg” svarade jag och det tog några sekunder innan han sken upp i ett igenkännande leende. Jag gav honom en menande blick innan jag tog en utav äppelskivorna och stoppade den i munnen.

   Det var redan sent och vi hade precis kommit hem efter sista dagen på inspelningen, jag var redan ivrig på att få se resultatet men enligt Justin skulle det dröja något innan videon var färdig att publiceras. Jag tog sats och hoppade upp på köksbänken bredvid mina äppelbitar, tröjan jag hade på mig slank ner och blottade min ena axel men jag orkade inte bry mig. Justin kom fram till mig och ställde sig mellan mina ben, jag log mot honom med en ny äppelbit utstickande ur munnen. Han flinade innan han lutade sig fram och bet av halvan som stack utanför, jag skrattade förvånat till. 

   ”Mitt äpple!?” utbrast jag sedan och Justin skrattade innan han oskyldigt ryckte på axlarna.

   ”Nu är det mitt” jag la surt armarna i kors över bröstet men kunde inte hindra mungiporna som ryckte och ville gärna sträcka ut sig i ett leende. Justin skrattade lågt åt mitt beteende. 

   ”Sluta” skrattade jag och slog honom löst på armen vilket fick honom att endast skrattade mer. 

   ”Du är bara för söt” sa han sedan innan han kupade mitt ansikte och drog det intill sig, jag hann inte ge honom ett svar innan hans läppar var tryckta mot mina. Jag slingrade armarna runt hans nacke och drog honom närmre, jag kände hur han varsamt placerade sina händer på mina höfter. 

   ”Jag älskar dig” mumlade jag mot hans läppar. 

   ”Jag älskar dig också” 

*

Måndag, 25:e Mars. 

”Det kanske vore något...” mumlade jag innan ett leende växte sig större och större över mina läppar. ”oh my God, det skulle ju vara episkt!” utbrast jag sedan och kastade upp armarna i luften medan jag små fnittrade för mig själv. Placerad framför datorn, pratandes med alla fansen som var inne på livechaten gav mig den bästa idéen någonsin. Att pranka killen som enligt han själv är 'unpunkable'. Pufh, unpunkable my ass. Jag gned ondskefullt ihop mina handflator medan jag såg hur det hela tog form framför mig. 

   ”Okej, jag har det! Justin brukar komma hem någon gång runt sju tiden vilket ger mig ungefär fyra timmar. Jag kommer filma det hela så lägger jag ut det senare ikväll, okej? Bra, ciao!” jag log och kastade en slängkyss mot skärmen innan jag klickade ner samtalet. Fort slog jag igen datorlocket innan jag sprang på snabba fötter bort mot sovrummet, jag kastade mig på sängen där jag lagt påsen med rekvisita som jag köpt igår. Coola grejer jag hittat i en liten butik på LA’s gator. Jag flinade när jag drog fram sak eller sak medan mitt utseende tog form i huvudet på mig, om han faller för det här kommer det bli priceless. 

Justins Perspektiv. 

”Penny!?” jag klev in i hallen, Alfredo kom efter mig och stängde ytterdörren efter sig. 

   ”Köket!” hörde jag henne svara och klev ur skorna, hängde upp jackan innan jag gick mot köket. Till min förvåning var det väldigt nedsläckt och enbart en sken, från vad jag antog var stearinljus, kastade ljusskuggor på väggarna. Jag rynkade smått på pannan men tänkte sedan att hon kanske ville mysa till det eller dylikt. Vi klev in i köket men fann det tomt, några stearinljus stod på köksön men inget annat, Bubble kom inte springandes och Penny satt inte på en utav barstolarna med ett stort leende som hon gjort stort sett varje dag jag kommit hem. 

   ”Vart är du!?” ropade jag, Alfredo gick fram till köksön för att sätta sig medan jag styrde stegen ut ur köket för att se om hon var i sovrummet. 

   ”Penny är inte tillgänglig för tillfället, kan jag ta ett meddelande?” rösten fick mig att rycka till, den kom så plötsligt och från helt fel håll. Mitt huvud flög tillbaka mot dörren vi kommit in genom för att se det mest skräckinjagande jag någonsin sett i hela mitt liv. 

   Tjejen klev två steg från hörnet hon stått vid, hennes hår var alldeles blött och hängde i stripor nerför hennes kropp. Hon hade inga ögon, utan enbart två svarta hål som ändå verkade genomborra min kropp. Ur munnen rann tjockt, rött blod, nerför hennes haka och bröst. Alfredo skrek till och kastade sig av stolen, jag backade så hastigt att jag flög rakt in i väggen med mina armar utsträcka bredvid mig. 

   Inte en vettig tanke flög genom mitt huvud medan jag såg... tjejen... varelsen framför mig ta ännu ett steg framåt. Ljuset sken nu upp henne och visade upp de spetsiga, motorsåg tänder som stack ner ur hennes tandkött vilket fick det att vända sig i magen på mig. Det här händer inte! 

   ”Åh, var inte rädda” sa hon med sockersöt röst, jag stirrade endast på blodet som rann längst hennes haka.

 "Don't be scared" 

   ”Det går över fort, jag lovar. Penny må ha skrikit till en början... men hon är på ett bättre ställe nu” andetaget fastnade i halsen på mig och det flimrade till framför ögonen, knäna höll på att vika sig under mig och jag la vikten mot väggen för att hålla mig uppe.

   Alfredo kravlade panikslaget på armbågarna mot dörren, tjejen la huvudet otäckt på sned medan leende växte sig större. Jag skrek högt när hon sedan med snabba steg tog sig runt köksön och rakt mot mig. Jag kommer dö nu, jag kommer dö! Jag kommer få halsen sliten i tu, det här kan inte hända! Tankarna vimlade runt i mitt huvud men tog tvärnit när skratt fyllde köket. Det tog en stund för mig att registrera händelsen innan jag försiktigt sänkte armarna som jag satt upp framför ansiktet. Förvirrat såg jag mig omkring, mitt hjärta slog onaturligt fort och jag flämtade mer än andades. 

   Tjejen... varelsen stod framför mig, böjd framåt med händerna på knäna och skrattade hysteriskt. Jag rynkade förvånat på pannan, vad är det som händer? Hon stapplade sig fram till lappknappen på väggen och tände taklampan i köket. 

   ”Det här var nog det bästa jag sett på länge” jag stirrade på varelsen i tron om att mina ögon skulle ploppa ur huvudet på mig. Hon drog handen över munnen och torkade bort en del utav blodet med sin arm, jag stirrade oförstående medan jag försökte få allt att på något sätt klicka. Hon höjde handen innan hon till min förvåning och förfäran grep tag om sina tänder innan hon ryckte till. ”argh! Fan vad ont de gör” stönade hon fram innan hon la tänderna på köksbänken. 

   ”PENNY!?” ekade jag dumt, mina hjärtslag dunkade fortfarande i mina öron och mina andetag var höga och flämtande. Penny skrattade och la ner ännu en tandrad bredvid den andra. 

   ”Ja, baby. Det är jag. Och jag kommer inte äta dig” sa hon lugnt medan hon gick fram till mig innan hon sjönk ner på huk. Jag smått ryggade från henne då jag inte riktigt hunnit smälta allt än, henne onaturligt stora svarta ögon... eller man kan inte ens kalla det ögon, hålen stirrade på mig. 

   ”Det där var du!?” hon skrattade och nickade. ”inget var på riktigt?” hon skakade på huvudet. ”allt var ett skämt?” 

   ”Ja, Justin” sa hon långsamt. ”och vet du vad det bästa är?” jag slöt ögonen medan jag skakade på huvudet. ”jag lyckades få allt på film” jag spärrade genast upp ögonen och såg henne sträcka sig efter en kamera som hon ställt vid köksskåpen. 

   ”Du gjorde vad!?” nu blev det fart på mig och jag kom upp på fötterna igen. 

   ”Åh nej! Tänk inte ens tanken, du ska inte radera detta. Det är värd guld, dina fans förtjänar att se detta eftersom de faktiskt kom på idéen” jag stannade till för ett ögonblick, mina fans? What? När? 

Penelopes Perspektiv. 

”Detta hörni, är verkligen värt att titta på. Det är hur grymt som helst, jag själv kan... inte... sluta skratta” ren igen satt jag framför datorn och filmade in mig själv, ett litet klipp som skulle visas innan världen fick se Alfredo och Justin, skrämda till vettet. Jag kollapsade på mina armar som jag hade korsade på bordet framför mig. 

   ”Det var inte roligt” hörde jag Justin ropa vilket endast fick mig att skratta ännu mer. 

   ”Åh, kom över det!” ropade jag tillbaka. ”nej, men titta. Ni kommer skratta, eller så gör ni inte det och då var det väl tråkigt för dig” fortsatte jag och log, kastade en slängkyss innan jag vinkade. Jag stängde av kameran och log nöjt, Justin klev in i köket med en handduk i handen. Hans hår var fuktigt och han doftade gott utav hans tvål. ”hur mår Alfredo?” frågade jag och fnittrade sedan lågt. 

   ”Han ligger fortfarande i soffan och jag börjar bli orolig att han aldrig kommer återhämta sig” svarade han innan han såg menande på mig, jag såg oskyldigt på honom. 

En kvart senare var videoklippet uppe på Youtube och jag kunde inte vara mer nöjd med mig själv. 

   ”Awh, Fredo gubben. Blev du så rädd?” jag gick fram till honom där han låg på magen i soffan, tvn stod på och visade ett gammalt avsnitt utav ‘Grey’s Anatomy’. Han gnydde till, jag knep ihop läpparna för att inte skratta åt honom. ”vill du ha en kram?” frågade jag sedan och hans ena arm flög genast upp, jag log roat innan jag satte mig ner framför honom på golvet. Jag la kinden på hans skulderblad och kramade så gott jag kunde om honom, jag strök tröstande med handen över hans rygg medan jag försökte att inte skratta. 

   ”Penny! Din telefon ringer” Justin kom in i vardagsrummet, jag lutade mig bort från Alfredo och sträckte mig efter telefonen. 

   ”Det är Chaz” mumlade jag innan jag lät tummen löpa över skärmen och förde luren till örat. ”hej Chazie!” utbrast jag glatt. 

   ”Hej Penny...” svarade han, inte alls lika glatt. Genast förstod jag att något inte stämde. 

   "Vad är det? Vad har hänt!?” 

   ”Ehm... du vill nog komma hem nu för...”

hahahahah, så detta kapitel blev lite... annorlunda. förhoppningsvis. hahah, har velat jättelänge att Penny ska skrämma Justin med sina lilla makeup talang. o tog chansen här eftersom jag inte visste vad jag annars skulle skriva. =) så jag hoppas ni tyckte om det! 

vad tror ni det är Chaz ringer om? hm... ?? vad tycks?? kommentera! ♥

återigen ledsen för att uppdateringen har varit så himla dålig. ska förhoppningsvis bli bättre nu över lovet. =D 

GOD, I SUCK! på riktigt verkligen..
inspirationen ligger på botten just nu o det värsta att det är enbart för detta kapitel som det är så.. -.-
menjag kämpar på o hoppas VERKLIGEN att det kommer ut ikväll.

TITTA IN IKVÄLL! puss&kram.

   ”Då var det dags igen” sa han sedan och reste sig från marken, med hjälp utav hans hand följde jag hans exempel och borstade sedan bort om det kommit smuts på min rumpa. 

Solen sken lågt på himlen och lamporna började en och en tändas i de stora lägenhetshusen runt om oss. Hustaket vi befann oss på var hemskt stort men till min lycka hade det räcken vid kanten. Klockan började närma sig sju på kvällen och tröttheten tog över mig mer och mer, men jag tvingade mig själv att hålla mig på topp och inte sätta mig ner för att endast sluta ögonen en sekund.

   Justin kom fram till mig där jag stod lutad mot räcket, borta var hans jeans väst och istället hade han en rödrutig skjorta som ärmarna klippts bort på tillsammans med en guld kedja runt halsen. Jag själv hade fått ett par slitna shorts och ett vitt linne på kroppen och ett par låga bruna skor med guldig dragkedja på sidan satt på mina fötter. 

   ”Trött?” han slingrade armarna runt min midja och tryckte försiktigt min kropp mot hans, jag nickade slött. 

   ”Det har varit en lång dag, undra hur Bubble mår?” han hade varit hemma hela dagen själv, hoppas han klarade sig. Jag får helt klart ta med honom imorgon. 

   ”Han klarar sig säkert bra, sover någonstans” försäkrade Justin och jag log snett. 

”Justin, bär upp Penny så du har henne över axeln!” innan jag hann reagera på det Anthony ropat var jag uppslängd över Justins axel, jag pep förskräckt till och hörde hur Justin skrattade. Han hade redan, efter Anthonys hänvisningar, snurrat runt med mig i famnen men tydligen ville Anthony ha mer utav sådant. ”okej och nu, snurra runt lite! Se ut som om ni busar” musiken sattes på och jag var snart snurrig, jag kunde knappt tänka mig hur Justin var då det var hans som faktiskt snurrade. 

   ”Whoa...” mumlade han när han fått klartecken att släppa ner mig igen och tog sig om huvudet, jag flinade roat och försökte själv stå rakt bredvid honom.

   ”Vi är klara för idag!” jag andades lättat ut när ropet ekade en halvtimme senare över hustaket, Justin slängde en arm runt mina axlar och drog in mig i sin famn för att snabbt kyssa min kind innan han släppte taget om mig. Jag log trött mot honom och flätade sedan in fingrarna med hans. 

   ”Nu åker vi hem och sover” sa jag, Justin nickade instämmande medan vi gick bort mot trapphuset som skulle ta oss ner till marken där vi kunde byta om till våra egna kläder. Jag stod och skruvade mig framför spegeln och såg på mitt blonda hår, som jag satt upp i en knut på huvudet. Mina bruna ögon och mörka ögonbryn mörknade i färg i jämförelse med mitt nu väldigt ljusa hår. Men jag tyckte det såg bra ut. 

   Lätt frånvarande satt jag och knappade på telefonen medan Justin satt bredvid mig i bilen, Kenny och Moshe satt i framsätena med blickarna fokuserade på vägen framför dem. Medan Scooter och Allison satt i raden bakom oss. 

   ”Det är ‘Earth Hour’ på lördag mellan halv nio och halv tio” berättade jag och såg hur Justin vände blicken mot mig, jag visade honom skärmen och han nickade svagt. ”förra året hann jag redan somna innan timmen ens börja, vet inte vad jag hade gjort den dagen. Men jag var sjukt trött i alla fall” fortsatte jag och skrattade lågt åt mig själv. 

   ”Jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde förra året på ‘Earth Hour’, hela förra året är ganska ihopsmetat i mitt minne”

   ”Kan jag tänka mig” kommenterade jag. ”jag vet inte någon som gör så mycket om dagarna som du, fattar inte hur du orkar” jag skakade på huvudet och hörde hur Justin skrattade till bredvid mig. 

   ”Jag har sådana där dyrasellkanin batterier i ryggen, jag byter ut dem när du inte ser” svarade han och nu var det min tur att skratta. 

*

 

Fredag, 22:a Mars. 

”Okej, okej. Mycket ska göras idag!” en stressad Anthony gick förbi och jag såg förvånat efter honom, med Bubble i famnen satte jag mig ner i en utav fåtöljerna i den lilla ”salongen”. Jag var redan färdigklädd inför cykelscenen, en fin blus med blommor och öppna axlar tillsammans med ett par enkla shorts. Justin satt i en utav stolarna framför speglarna med mobilen i handen, han hade samma kläder som hade haft igårkväll plus en hatt på huvudet som satt snyggt på honom. Väldigt snyggt. 

   ”Då kör vi!” genast reste jag på mig och satte ner Bubble på fåtöljen, Justin var före mig ut ur dörren och vi klev ut till rondellen framför huset. Två gammeldags cyklar, en blå och en röd med en liten korg framtill stod utanför. 

   ”Jag älskar att cykla, jag brukade cykla fram och tillbaka på gatan i Winnipeg när jag var liten. Fram och tillbaka tills mamma fick nästan bokstavligen dra mig in” berättade jag och Justin lyssnade uppmärksamt innan han log. 

   ”Jag känner igen mig, jag var överlycklig när jag fick min röda cykel på min 8 årsdag” sa han. 

”Kameran rullar, åh action!” Anthonys röst ljöd över området och musiken sattes igång. Cykelscenen var avklarad och godkänd, framför oss låg nu en kort scen bestående utav mig liggandes i Justins famn medan han mimade några gånger med till texten. Vi båda var ombyta men till min glädje satt Justins hatt kvar på hans huvud. Jag log upp mot honom medan hans hand strök mig över håret. 

   ”Tack! Jag tror vi har det” musiken tystnade och teamet började genast plocka bort och flytta på rekvisita samt kamerorna, jag blev liggandes på Justin medan jag såg upp på himlen genom mina Ray Bans. Solen stod högt på skyn som var helt klar blå. 

   ”Vad är det vi har kvar? Min scen, den tillsammans med Michael, din dans scen, din sekvens som visar hur du blir blodigare och blodigare, slagsmåls scenen...” 

   ”Samt scenen som kommer vara i början, jag på tågstationen där du väljer att varken visa dig eller svara i telefonen” fyllde Justin i och jag plutade sorgset med underläppen.

   ”Du vet att om det här vore oss på riktigt, hade jag rymt helt klart” sa jag och ett brett leende spred sig över hans läppar. ”men whoa, det är mycket kvar att göra fortfarande” 

   ”Yes, bäst vi sätter fart” jag stönade genast men reste mig ändå motvilligt ur hans knä, Justin skrattade åt mig men omfamnade sedan mitt ansikte i sina händer och kysste mina läppar. Jag la handen om hans nacke och tiltade huvudet försiktigt åt sidan, vi särade precis på läpparna när ett rop fick oss att hoppa isär. 

   ”Hey! Turturdovar, vi har en video att spela in!” Justin himlade med ögonen med drog sedan med mig från muren vi legat vid och bort mot huset. Jag hörde hur han muttrade något och jag drog roat på munpigorna. 

Dagen skred fram otroligt hektisk och när ena scenen var färdig filmad tog en annan genast vid, vi hade förflyttat oss från huset till en studio då mörker behövdes och vi inte hade tid att vänta på att solen skulle gå ner. De hade byggt upp rummet exakt identiskt till det i huset men att det nu var absolut becksvart utanför fönstret och altan ingången. Lady V drog med mig för ett ombyta utav kläder innan Anthony kom in i rummet för att förklara hur scenen skulle utspela sig. 

   ”Alla på plats! Då kör vi!” 

   ”Okej, 10 minuter sedan börjar vi filma!” ropades det genom huset. 

   ”Så iväg med dig nu, Lady V tar med dig så du får dina kläder och smink” en kvinna med blont hår och mörk utväxt, brett leende kom fram till mig och tog mig i armen. Jag kastade en sista aning panikslagen blick tillbaka mot Justin som log lugnande innan jag lät mig dras med. O’boy!

Tio minuter blev till femton minuter, femton minuter blev till trettio minuter och tillslut hade fyrtiofem minuter passerat innan jag fick lämna den lilla mini ”salongen” där de sminkat mitt ansikte och till min stora glädje färgat mitt hår. Så istället för mitt pastell rosa hår hade jag nu istället väldigt ljusblont hår. 

   Förenklade processen att sedan färga det till någon ny galen färg med tusen, härfärg fäster bäst i ljust hår nämligen. Iklädd ett svart linne med spetskant i urringen och ett par hipster formade trosor gick jag ut i en utav korridorerna. Jag kom fram till ett rum där de hade ställt upp flera kameror från olika vinklar framför en säng, ett duntäcke och flera kuddar låg i den. Rummet var vackert inrett och hade samma gammeldags känslan över sig. Guldramar, änglamålningar. 

   ”Bra, Penny du är här” mannen om jag fått reda hette Anthony och var direktören kom fram till mig. ”och jag ser att du har fått håret färgat, perfekt. Justin kommer alldeles strax, sedan kommer vi filma scenen som kommer vara ganska utspridd genom hela videon. Det kommer i stort sett utspela sig med att ni umgås i sängen, ni ska gulla runt” jag nickade förstående medan jag tog in instruktionerna. Han lämnade mig sedan vid dörröppningen och gick för att se till att kamerorna stod på rätt ställen, jag slängde fram håret och rufsade till det med händerna. Bredvid mig kände jag hur någon ställde sig. 

   ”Vart är Penny?” jag log roat då jag hörde att det var Justin, jag rätade på ryggen och slängde tillbaka håret över ryggen. 

   ”Här är jag” svarade jag och Justin såg förvånat på mig, hans blick svepte över mitt ansikte och hår. 

   ”Du är... blond” fick han sedan fram, höjde handen och strök med den över min hjässa. Jag nickade, plötsligt osäker inför hans blick. Tänk om han tyckte jag såg hemsk ut? ”du är jätte vacker” fortsatte han sedan och jag släppte ut andetaget som jag hållit inne. Jag log generat och Justin skrattade lågt. Min blick svepte över hans kropp, han var ledigt klädd i en vit t-shirt och svarta jeans som hängde lika lågt på hans höfter som alltid och ett par svarta supras på fötterna. 

   ”Den där sängen får mig att bara vilja sova...” mumlade jag medan jag såg på sängen, Justin knuffade lekfullt till mig innan han fram och satte sig emot huvudgaveln. Han öppnade sedan armarna och jag gick med ett trött leende fram till honom och la mig i hans famn. ”jag har ju inte ens hört låten som tillhör videon” anklagade jag efter en stund, Justin skrattade. 

   ”Du kommer höra den så många gånger inom dessa dagar att du kommer bli trött på den, jag lovar” svarade han och nu var det min tur att skratta. 

 

I säkert två timmar spenderade vi den sängen, rullade runt, kysste då och då, satt i varandras famnar, log mot varandra, tog kort på varandra med en väldigt vacker kamera, fingrade med varandras hår, skrev söta texter på varandras kroppar med kayal penna. Vi filmade och filmade om ibland tills Anthony vart nöjd med det material han fått. 

   ”Herregud, jag visste inte att det tog så lång tid att spela in vad som sedan kommer endast vara högst... vaddå, 30, 40 sekunder?” Justin flinade men nickade sedan. 

   ”Du har rätt” sa han sedan, vi hade båda fått på oss nya kläder. Jag en mörkblå bh/topp tillsammans med ett par blomma shorts och eftersom mina fötter inte skulle syntes var jag tillåten att använda mina egna skor. Justin var klädd i samma kläder men fått på sig en jeans väst. Vi skulle spela in något som de påstod inte skulle ta värst lång tid då vi skulle äta lunch efteråt, hand i hand gick vi över gruset och bort genom en grind som sedan förde oss till platsen där vi skulle stå. Utsikten sträckte sig utav över staden och man kunde se trafiken och husen, civilisationen. 

   ”Okej. Justin, Penny. Ni ska inte göra mycket här, enbart stå här och se ut över samhället. Se ut som om ni tänker på er framtid tillsammans” jag log och gav Anthony en kort nick, jag drog sedan den handen som var sammanflätad i min över mina axlar och la min arm runt hans midja. Jag kunde se i ögonvrån hur han log snett innan han placerade en mjuk kyss vid min tinning. 

   ”Okej, guys! Och kamerorna rullar om... tre... två... ett!” 

 

 

   ”Hur mycket mer är det som jag ska vara med i?” lunchen var färdig äten och alla satt mätta och belåtna ute i solen på den lilla gräsplätten, Justins huvud låg i mitt knä och hans ögon var slutna medan jag lät fingrarna då och då rinna genom hans hår. 

   ”Ehm... Det finns en hustak scen, en där vi cyklar, en där vi ligger vid någon mur, en där jag kommer och hämtar dig, en där jag får stryk på låtsas förstås, en-” 

   ”Okej, jag fattar! Det fanns många” avbröt jag och Justin skrattade. 

   ”Ja, för grejen är att det kommer allt vara småsnutar. Småsnutar utav deras förhållande genom videon som sedan leder till att de båda skiljs åt i slutet. Pappan kommer och drar med sig dottern, du, efter att han har klått ut pojkvännen, jag, och tar med henne hem igen. Det kommer även finns en scen där du är alldeles ensam och en du ska filma in med Michael då han ser vad jag skrivit på din handflata” fortsatte han och tog sedan tag i min hand för att granska det hans skrivit. 'Leave With Me' stod det, jag log. 

   ”Wow, det var inte lite som behöver göras för att få ihop en ynka musik video” sa jag efter en stund, Justin suckade högt.

   ”Nope” svarade han sedan enkelt och jag drog roat på munnen.

   ”Vad ska göras idag då?” frågade jag sedan, jag ville hänga med lite i planeringen. 

   ”Vi tänkte filma hustak scenen senare ikväll då det ska börja skymma när den utspelar sig, sedan ska jag och Michael spela in en tillsammans. Efter det vet jag inte om vi hinner mycket mer, vi kommer fortsätta imorgon och i över morgon om det behövs” svarade han och jag nickade. Jag lät blicken svepa över stället, de ur Justins crew som var här satt omkring oss och småpratade med varandra medan de antingen åt eller drack de sista från deras lunch. 

   ”Justin Bieber!” Justin lyfte genast på huvudet ur mitt knä och såg bort mot rösten, som visade sig vara Anthony. ”15 minuter sedan rullar vi igen, din och Michaels scen” Justin gav Anthony en tummen upp innan han la ner huvudet igen med en suck. 

   ”Då var det dags igen” sa han sedan och reste sig från marken, med hjälp utav hans hand följde jag hans exempel och borstade sedan bort om det kommit smuts på min rumpa. 

  

---

 

lite från inspelningen, mer om det kommer i nästa kapitel. det kommer inte direkt vara väldigt drama fyllt i de kommande. men det kommer snart! bara några kapitel... kanske 3-4 sedan ska det börja hända saker igen. =)

puss&kram. ♥ kommentera! jag vill veta vad ni tycker. 

PREVIOUS:    ”Nej men där är ju mitt lilla troll!” utbrast han när han var klar och drog bort handduken, jag härmade hånande hans tonfall och ord vilket fick honom att skratta innan jag slängde en blick i spegeln och förstod vad han menade. Mitt hår stod åt alla håll, rufsigt och antagligen tovigt. 

   ”Tack för den du” sa jag och såg menande på honom genom spegeln, han flinade stolt och hängde sedan upp handduken igen. Jag skakade roat på huvudet och tog sedan upp borsten innan jag började dra den genom håret.

Torsdag, 21:a Mars - Justins Perspektiv. 

Bilen var fruktansvärt varm men jag fann inte orken att resa mig ur sätet och kliva ut till friska luften. 

   ”Kom igen nu sengångaren! Här har du lite kaffe, det kanske kan pigga upp dig. Vi börjar snart” Allison gled i i bilen med en kaffemugg i ena handen och en pärm i den andra. Jag tog genast muggen med flytande energi och tog en klunk.

   Jag log tacksamt. ”tack” 

   ”Okej, så inspelningen kommer sträcka ut sig över två, kanske tre dagar det beror på om allt går utan problem” informerade hon och jag nickade förstående. Vi befann oss på inspelningen till min första singels musik video, 'As Long As You Love Me'. Konceptet med videon skulle vara jag och min flickvän vars romans inte godkändes utav fadern, Michael Madsen. I ett försök att sedan rymma tillsammans skulle jag få stryk, spela lite halvt 'badass' skulle bli nytt och spännande. Tjejen för rollen, Chanel Celaya, hade valts ut för att spela min flickvän. 

   ”Nu, upp och hoppa killen! Sluta dagdrömma” jag rycktes ur mina tankar och såg att Allison nu stod utanför bilen, jag nickade fort och följde efter henne. Vi befann oss vid det vackra huset många utav scenerna till videon skulle utspela sig, både på insidan och utsidan. Kameror rullades runt på sina ställningar, män och kvinnor sprang runt med kablar och papper, Anthony Mandler, direktören, tillsammans med Rodney Jenkins, en utav producenterna, samtalade medan de pekade på kulisserna. Scooter stod och pratade hektiskt i telefonen medan han drog handen genom det korta håret han hade på huvudet. 

   ”Finns hon då? Är hon ledig? Nedranns” jag rynkade frågande på pannan och undrade vad det var han var så stressad över. Vanessa, eller Lady V som vi gillar att kalla henne, kom fram med sitt bälte med nödvändiga produkter runt höfterna och såg till att mitt hår låg som det skulle.

 "What about her then? Is she unoccupied? Damnit" 

   Kenny och Moshe befann sig i närheten och pratade med Michael. Scooter stönade frustrerat innan han kom fram till oss. 

   ”Vad är det?” frågade jag lugnt för att inte egga på honom ännu mer. 

   ”Vi har ett problem” svarade han med en suck. 

   ”Varför? Vad är problemet?” utbrast jag genast. 

   ”Chanel råkade ut för en olycka i trappan när hon var på väg hit och har olyckligtvis brutit sitt ben” svarade han och jag stirrade storögt på honom. 

   ”Vad!?” ekade jag dumt. ”men vad gör vi nu? Finns det någon som kan ersätta henne?” Scooter suckade igen. 

   ”Hon som var tänkt att vara ersättare om något gick galet är tydligen redan uppbokad för annat” nu var det min tur att sucka högt. Vad i hela helvete? 

   ”Så vad gör vi nu då?” frågade jag, nu själv stressad. 

   ”Jag vet inte” han drog trött handen över ansiktet. ”eftersom vi inte har någon ersättare i närheten så kan vi inte börja filma, vi måste börja om hela processen” 

   ”Men om vi har en då?” idéen slog mig likt blixten från en klar himmel. En galen idé. Men det var något i alla fall. Värd att testa och framföra. 

   ”Vad är det du tänker?” frågade han och såg tveksamt på mig. 

Penelopes Perspektiv.

Lågt sjöng jag med i låten som spelades från radion, jag satt i köket med datorn framför mig. Jag hade just pratat med Jesse, sett hur han mådde och hur allt var hemma. Jag saknade honom något så otroligt mycket, men bara tanken på att åka hem för att möta mina föräldrar fick mig att rysa och hem resan blev gång på gång uppflyttad. Men jag visste att jag inte kunde stanna här för evigt, hur mycket jag än ville. Jag suckade och skrollade ner på mig timeline för Twitter. 

   Allt möjligt skrevs det om, mest om Justin då det redan spridits att han börjat filma inför sin musik video. Han hade varit på glatt, men trött humör när han lämnade huset imorse. Bubble kom trippande in i köket och sprang rakt fram till hans vattenskål där han genast började slicka i sin det kalla vattnet. Jag såg ner på honom och log snett. Min lilla hårboll. 

   Plötsligt ljöd min telefonsignal genom huset och jag studsade genast upp ur stolen och sprang in i sovrummet. Jag slängde mig på sängen och hann i farten få tag i telefonen, medan jag svarade fortsatte jag tumla i sängen och fann mig själv snart liggandes på golvet. 

   ”Helvete! Shit, min rumpa. Herregud, den kommer vara alldeles blå!” klagade jag och ställde mig upp medan jag gned min bakdel. Skratt hördes från andra sidan linjen. 

   ”Inbillar du dig stolar igen?”  jag himlade med ögonen, han ville aldrig släppa det där. 

   "Det var en gång! Jag var trött och det såg verkligen ut som att det stod en stol där!” utbrast jag och hörde hur han skrattade ännu mer. ”jaja, skratta åt mig du bara. Vad ville du din tönt?” 

   ”Jag gör det utav kärlek och det vet du. Jo, jag befinner mig i en liten, mega kris” svarade han. 

   Jag rynkade pannan. ”en kris? Och det är mening att jag ska kunna hjälpa dig med detta?” 

   ”Precis, om du är villig att ställa upp på det såklart” 

   ”Vad är det då?” frågade jag nu ytterst nyfiken på vad det var han döljde. 

   ”Chanel, som skulle spela tjejen i videon, har tydligen brutit sin fot nu imorse. Hennes ersättare är också uppbokad på annat håll och vi är desperata. Om vi inte hittar någon snart så måste vi börja om i letandet. Därför frågar jag dig, skulle du kunna spela henne?” ordlös, det var precis det jag var efter att Justin var klar. Ville han att jag skulle vara med i hans musik video? Jag? I hans musik video? Hade han blivit galen? Slog han i huvudet på väg till jobbet? 

   ”Skämtar du med mig?” fick jag tillslut fram. 

   ”Jag är hundra procent allvarlig och ärlig när jag frågar dig” svarade han och jag skakade oförstående på huvudet. 

   ”Vänta lite... du vill att jag... jag ska... vara med?” till och med jag insåg hur trög jag var. Skärp dig Penelope! 

   ”du skulle vara räddaren i nöden” inflikade Justin och jag bet mig osäkert i underläppen. 

   ”Men... men vad säger Scooter om det här då? Tycker han att det är en bra idé? Det kanske blir jätte konstigt eftersom... ja, eller?” 

   ”Jag har redan diskuterat det fram och tillbaka med honom och vi ser ingen annan lösning” svarade han och jag andades in djupt innan jag släppte ut det. ”jag hade inte frågat dig om jag visste att du inte skulle klara av det, jag tror du kommer bli perfekt för rollen. Kan ju inte vara så svårt att spela min flickvän eller hur?” det sista fick mig att skratta innan jag fnös.

   ”Oh, du har ingen aning hur påfrestande det är. Jag måste umgås med en hur grym kille som helst hela dagarna, jag tvingas kyssas med honom och hålla hand och... usch, Justin. Det är en ren plåga” skämtade jag och Justin skrattade roat. 

   ”Se det här som en semester då, får vara någon annan för en stund” spelade han med och jag flinade. 

   ”Okej, visst. Jag gör det” sa jag sedan. 

   ”Verkligen!?” utbrast han. ”ah, grymt. Jag älskar dig! Perfekt, en bil kommer och hämtar dig snart då” 

   ”Okej, vi ses snart då. Jag älskar dig också” svarade jag och log. 

   ”Puss” jag la på luren och andades sedan ut, vad var jag just gav mig in på? 

Efter att ha slitit av mig mina sovkläder och var klädd i ett par blommiga höga shorts, en kort korsett topp tillsammans med en sliten jeans väst och mina röda Dr. Martens på fötterna satt jag tillsammans med Kenny i bilen på väg mot inspelningen. En aning nervös pillade jag med kanten till min shorts medan jag såg ut på trafiken genom min Ray Ban solglasögon. 

   ”Det kommer gå bra, tänk bara på hur kul det kommer bli och inte det andra” jag svängde på huvudet så min höga hästsvans piskade mig i ansiktet. Kenny log vänligt. 

   ”Tack” fick jag fram och log tunt. Men det hjälpte inte ett dugg, nervositeten satt i märgen och vägrade att försvinna. 

   ”Då var vi framme” jag hade lust att skrika när Kenny sa det och jag insåg att bilen stannat, han öppnade sin bildörr och klev ut i solen. Jag tog ett djupt andetag för att lugna mig själv och det hjälpte något innan jag sträckte mig efter handtaget och klev ur. Jag följde efter Kenny som ännu en gång log lugnande mot mig. Huset framför mig var stort och väldigt pampigt, stora grindar, avlånga fönster, en rondell som man behövde ta sig förbi innan man kom till ytterdörren. Missförstå mig dock inte, huset var väldigt vackert. Gruset knastrade under mina skor medan jag gick efter Kenny, någon bekant syntes inte till utanför utan enbart arbetare. Jag log vänligt mot de blickar jag mötte innan jag kom in i huset. 

   ”Penny!” jag svängde med huvudet och såg Scooter tillsammans med Allison och Justin en bit bort, de samtalade med två andra män. De alla vände blicken mot mig när Justin ropat på mig. Återigen nervös gick jag bort mot dem och log försiktigt. ”detta är Penny, tror du hon kan fungera?” frågade Justin, för ett ögonblick talade han om mig som om jag vore en produkt och inte en levande person. Men jag valde att inte ta åt mig, detta var hans jobb och sådana här saker behöver skötas professionellt.

   De två männen vände huvudet mot mig och granskade mig från topp till tå innan ena mannen tog till orda. ”ja, hon blir väldigt bra. Hon kommer se hur bra ut som helst på kamera, mycket vacker. Mm, jo. Bra” svarade han samtidigt som han började gå bortåt med den andra mannen. Jag såg efter honom och kände hur jag svagt rodnade utav hans komplimang innan jag vände mig tillbaka igen för att bemöttas utav Justin breda leende. 

   ”Så hur känns det? Är du redo för det här?” frågade han och la en arm runt mina axlar. 

   ”Tvivlar du på mina förmågor?” retades jag och han flinade. ”lite nervös” erkände jag sedan. 

   ”Det kommer gå bra, låtsas att inte kamerorna är där så kommer det gå galant” mumlade han mot min tinning innan han försiktigt kysste den. Jag log mot honom. 

   ”Okej, 10 minuter sedan börjar vi filma!” ropades det genom huset. 

   ”Så iväg med dig nu, Lady V tar med dig så du får dina kläder och smink” en kvinna med blont hår och mörk utväxt, brett leende kom fram till mig och tog mig i armen. Jag kastade en sista aning panikslagen blick tillbaka mot Justin som log lugnande innan jag lät mig dras med. O’boy!

Jag gnällde lågt till medan jag sträckte försiktigt på kroppen, på mage låg jag med armarna om huvudkudden. Jag öppnade försiktigt ögonen och bemöttes utav ett helt upplyst rum, jag rynkade på pannan och insåg att vi måste ha glömt att dra ner rullgardinen igår kväll. 

   Igår kväll, tänkte jag och log generat men lyckligt. Igår kväll kunde inte ha varit mer perfekt, även fast det gjorde ont till en början fanns Justin där för att göra det bättre. Han var försiktig och fick mig att uppleva något oförklarligt. Jag vred huvudet åt andra hållet för att se honom liggandes, även han på mage, med ansiktet vänt mot mig och ögonen fortfarande slutna. 

   Återigen sträckte sig ett leende över mitt ansikte innan jag försiktigt vred på mig i sängen så jag låg på rygg och såg upp i det vita trätaket. Med händerna på magen och håret liggandes rufsigt runtom mig gäspade jag smått och vred huvudet mot Justin igen. Försiktigt för att inte väcka honom sträckte jag fram handen och smekte över hans kind med tummen. 

   ”God morgon beautiful” ett brett leende spred sig över mina läppar när hans hesa, raspiga morgonröst nådde mina öron och i nästa sekund öppnades hans ögon. Han blinkade flertal gånger innan han kunde behålla dem öppna. 

   ”God morgon” mumlade jag tillbaka med handen fortfarande vid hans kind såg jag på honom och lät minnesbilder från kvällen fylla min hjärna. Plötsligt hade han kravlat sig upp på armbågarna och låg halvt liggandes ovanpå mig med ett trött leende. 

   ”Sovit bra?” frågade han sedan och hans trötta leende drog ut sig i ett snett busigt leende, jag skrattade lågt och kände hur min nakna överkropp trycktes mot hans ännu mer. 

   ”Oerhört bra, själv?” svarade jag och höjde lika retsamt på ena ögonbrynet. Justin flinade. 

   ”Bäst på länge” han böjde sedan ner huvudet för att ge mig en snabb kyss på läpparna. Jag log mot hans läppar och smekte mjukt med fingertopparna i hans nacke. 

   "Jag älskar dig" viskade jag sedan och placerade en mjuk kyss i hans mungipa. 

   "Jag älskar dig också" ett varmt pirr spred sig genom min kropp vid hans ord. Jag lät händerna smekte nerför hans rygg, kände hans muskler under mina handflator. 

   "Lust att duscha med mig?" frågade jag medan jag lät läpparna löpa över hans hals, ett litet leende spred sig över mitt ansikte när jag kände hur hans hud smått kontrade sig vid min beröring. 

   "Hur kan jag säga nej?" svarade han och ett lågt fnitter slapp ur mig. 

Vattnet sprutade ur munstycket och nerför våra huvuden. Mitt går var snart genomblött och jag slöt ögonen medan jag lät händerna gå genom håret. Jag log när jag kände Justins händer på min höfter, jag vände mig långsamt om och la sedan armarna hans nacke. Den kalla, blöta kakelvägen träffade min rygg och jag rös till utav kylan. Jag sträckte på mig och nådde strax efter Justins läppar och kysste honom ivrigt.

   Jag lyckades slita mig från hans alldeles för frestande läppar och vände mig om för att nå schampot, jag tryckte ut en klick i handflatan innan jag höjde händerna till Justins huvud. Jag fnittrade lågt till när hans hår var fullt utav skum och jag kunde forma det hur jag ville, Justin skrattade med mig innan han gjorde samma sak på mig. Jag slöt ögonen och njöt utav hans fingrar som masserade min hårbotten. 

   ”Wow, babe. Du borde helt klart skaffa tuppkam” jag öppnade ögonen för att mötas utav Justins roade, jag himlade med ögonen men skrattade. 

   ”Hm... får tänka på saken” svarade jag innan jag lutade in huvudet under vattnet. Väl färdig duschade och rena stängde jag av vattnet och vi klev ut i ett nu ångande badrum. Jag virade en vit handduk runt kroppen och såg ur ögonvrån hur Justin virade en runt sina höfter innan han tog en annan för att torka håret med. Jag gick fram till spegeln och tog en hand för att få bort ångan, jag bemöttes utav två stora bruna ögon som matchade det stora leendet. Snart skymdes min syn utav en vit handduk och jag tänkte precis slita av mig den när Justin började torka mitt hår med den. 

   ”Nej men där är ju mitt lilla troll!” utbrast han när han var klar och drog bort handduken, jag härmade hånande hans tonfall och ord vilket fick honom att skratta innan jag slängde en blick i spegeln och förstod vad han menade. Mitt hår stod åt alla håll, rufsigt och antagligen tovigt. 

   ”Tack för den du” sa jag och såg menande på honom genom spegeln, han flinade stolt och hängde sedan upp handduken igen. Jag skakade roat på huvudet och tog sedan upp borsten innan jag började dra den genom håret.

sådär, ett väldigt kort kapitel. men detta är vad jag har lyckats få ihop guys. =) går lite segt just nu, orkar inte skriva så mycket. måste dessutom skära ner lite på användandet utav datorn när jag kommer hem på dagarna. använder ju datorn hela dagen i skolan eftersom det är vårt medel. men jag hoppas att ni i alla fall tyckte om det jag lyckades få ihop. lite efter morgon mys. xP 

hihihiihi, vad tycks?? kommentera. ♥

halla! okej, det har inte gått bra alls.. jag har skrivit jätte lite o jag har dessutom inte kunnat skriva något idag. har inte mått bra, I feel like shit..

men förhoppningsvis kan det komma upp något imorgon, även om det är kort. :)

puss&kram o godnatt!

   ”Jag kommer sakna dig, men vi får ses så fort jag kommer hem igen” sa jag och knep ihop ögonen medan jag kramade henne hårdare för ett ögonblick. 

   ”Absolut, ring mig” jag nickade ivrigt, jag såg medan de alla satte sig i bilen innan de körde av längst vägen. Justin kramade min hand och jag la armen runt hans midja. 

Tisdag, 18:e Mars.

Ytterdörren gick igen och jag fnittrade exalterat från där jag satt på köksbänken, precis blivit klar med dagens projekt. Jag hoppade ner och landade med mina nakna fötter på parkettgolvet, fort drog jag ner linnet som åkt upp. Jag var iklädd ett par enkla jeansshorts och ett linne med djupa urringningar för armarna, utan bh för bekvämlighetens skull. Jag hörde hur Justin la ifrån sin bil nycklarna, hängde upp sin jacka innan han klev ur skorna. Jag stod förväntansfullt kvar i köket i väntan på att han skulle komma in.

   ”Penny?” hörde jag han fråga. 

   ”Inne i köket!” få fotsteg senare klev han in genom öppningen intill köket, han kliade sig i pannan och hade sin ryggsäck i andra handen. 

   ”Hej baby” hälsade han med ett vackert leende och la ifrån sin väskan på bänken, jag log lika brett tillbaka mot honom. 

   ”Hej, hur har det gått? Någon färdig låt?” frågade jag nyfiket medan jag gömde mitt lilla projekt bakom ryggen. Justin log och nickade medan han gick fram till mig, han lät armarna läggas om min midja medan han tryckte mig mot sig. 

   ”Det har gått riktigt bra” sa han innan hans läppar trycktes mot mina, jag slöt ögonen och besvarade kyssen. 

   ”Jag har gjort en sak idag” sa jag när han lutade sig tillbaka. ”som jag hoppas att du tycker är... i alla fall lite rolig” Justin flinade roat innan han nickade uppmuntrande åt mig. Jag drog fram plagget från bakom ryggen och höll sedan upp det mellan mina två händer, Justin kisade svagt med ögonen för ett ögonblick medan han läste texten sedan skrattade han högt.

   ”Oh my God, jag älskar det!” utbrast han sedan, jag log stolt och såg ner på de svarta trosorna som jag införskaffat mig igår för min lilla idé. På baksidan utav dem hade jag gjort två små handavtryck och sedan skrivit 'Justin’s Hands Only'. ”dock är inte mina händer sådär små” påpekade han, jag himlade med ögonen men fnittrade. ”mina händer kupar lätt hela din lilla rumpa” jag kände hur hans händer gled ner från min midja och vidare till min rumpa innan hans båda händer tog ett fast tag om en vardera skinka. Jag såg menande på honom innan jag plutade med underläppen. 

   ”Min rumpa är inte liten!” han skrattade innan han böjde sig ner för att ge mig en snabb kyss. 

   ”Din rumpa är perfekt” sa han sedan vilket fick mig att rodna svagt. Jag bet mig i läppen för att inte ännu en gång fnittra.

   ”Tja, precis som trosorna säger. Min perfekta rumpa är endast din att röra” Justin flinade nöjt innan han böjde sig ner igen och pressade hungrigt läpparna mot mina.

   Jag la armarna runt hans nacke och tryckte mig mot hans kropp samtidigt som jag kände hur Justin tryckte mina höfter mot hans med hjälp utav sin grepp om min rumpa. De vandrade sedan nertill mina lår och ett fnitter slapp ur min mun när han häftigt lyfte upp mig och jag lindade benen runt hans midja. Jag grepp tag i den bakåt vända kepsen på hans huvud och slängde den åt sidan innan jag lät händerna dras genom hans silkeslena hår. Justins mjuka händer mot mitt skin sände pirr genom kroppen, fick huden att knottra sig. Hans varma handflator mot mitt skinn, som smekte försiktigt. 

   Plötsligt avbröts kyssen och jag öppnade ögonen för att se ner på honom, hans hasselnötsbruna ögon såg lika intensivt tillbaka. Våra andetag var något tyngre än vanligt och spänningen hängde i luften, jag såg på honom som om jag letade efter något men jag inte visste vad ännu. Hans blick pendlade fort mellan mina ögon och läppar för ett ögonblick innan han såg rakt på mig igen. 

   Sedan ändrades luften och känslorna genom ett knäpp, det var som att föregående busiga och flörtiga meningarna vi bytte och leendena omvandlades till lust och slog rot inom mig. Jag tog ett tag om Justins nacke och i andra sekunden var min öppna mun över hans igen, hans svar kom direkt. Hans händers grepp ändrade mjukheten, de tog ett fastare tag om mina ben och jag kände hur han började gå framåt. Min rygg träffade snart en vägg och jag lutade mig tillbaka medan jag lät Justins underläpp dras med mig innan jag släppte. 

   ”Justin” mumlade jag fram när jag kände hans läppar mot den känsliga huden vid min nacke, jag slöt ögonen och flätade in fingrarna i hans hår ännu en gång. Vidare ner över hans skulderblad, rygg sökte sig mina händer innan de fann kanten till tröjan. Justin släppte ner mig på marken och drog snabbt av t-shirten när jag dragit upp den till hans skulderblad, fort löpte jag med fingrarna över hans bröstkorg och ner till hans mage. 

   Justins händer slöt sig runt Penelopes handleder innan han förde dem över hennes huvud, kysste hennes läppar och höll fast henne mot vägen med hjälp utav sina höfter. Lusten och åtrån ångade och lös från dem men en gnutta tveksamhet simmade i bakhuvudet på Justin, han ville inte tvinga henne till något, han ville inte att hon skulle vakna imorgon och ha ångrat sig. Han ville inte göra henne illa. Men hennes läppar mot hans och mjuka fingertoppar som smekte över hans hud fick det att bli svårare och svårare att hålla tankarna klara.

   Penelope fick loss sina händer ur Justin grepp innan hon försiktigt fick honom att gå baklänges medan hon lät händerna glida längst sidorna på honom, bara för att känna vartenda millimeter utav hans perfekta hud. Känna värmen som strålande från honom, känna pulsen som dunkade snabbare vid hennes beröring, känna hur den knottrade sig under hennes lätta smekningar.

   Hans andetag spelade över hennes nacke innan han placerade en blöt kyss och fick Penelope att svagt stöna. Hans maskulina fingrar sökte sig till Penelopes höfter där hans klämde åt, Justins ben stötte emot sängkanten och Penelope tryckte ner honom i madrassen tills han låg ner på rygg och hon kunde klättra upp ovanpå honom. Penelope gav Justin ett snett, förföriskt leende innan hon sänkte huvudet och placerade en kyss vid hans nyckelben, vidare ner över hans bröst, mage och stannade precis vid linningen till hans kalsonger. 

   ”Jesus!” flämtade Justin fram, Penelope hade låtit sin hand glidit ner över hans bara överkropp innan den lagt sig över hans manlighet där hon snabbt masserat handflatan mot bulan som redan bildats. Penelopes bedårande skratt fyllde rummet när Justin var snabb med att rulla runt så Penelope studsade ner i madrassen innan han la sig ovanpå henne. Ännu en het och intensiv kyss utbyttes mellan dem och de slet sig flämtande ifrån varandra.

   ”Är du säker på att du vill göra det här? För jag vet inte om jag kan... oh God... sluta om du fortsätter göra sådär” fick Justin fram i ett försök att vara en gentleman men kände hur han mer och mer förlorade förståndet och började tänka med en helt annan kroppsdel. 

   ”Jag är på säker på dig, det känns rätt med dig. Jag älskar dig” svarade Penelope i hans öra och fick ett kvävt stön tillbaka. 

   ”Jag älskar dig också” deras trevande händer fick fart och snart slet de i varandras kläder, Penelope fick upp jeansknappen i Justins byxor och gylfen medan Justin blottade mer och mer utav Penelopes mage. Ännu en stön lämnade Justin mun när Penelopes linne åkte av och slängdes åt sidan då han såg ner på hennes nakna överkropp, hennes perfekt runda bröst som svagt guppade med i rörelserna från hennes armar. Bara tanken på att han snart skulle ha henne alldeles naken under sig drev honom nästan till vansinne. I nästa sekund var det Penelope som flämtade högt innan ett stön tog över, hon flätade in fingrarna i Justins hår medan hans mun kysste hennes bröst, masserade dem med sina händer.

   Andetagen var det enda som hördes i rummet, i huset. Deras andetag som blev tyngre och mer orytmiska ju mer upphetsningen steg, Penelope kastade bak huvudet i madrassen vid känslan som fyllde henne. Justins händer smekte nerför hennes sidor, över hennes former, innan de nådde knappen på hennes jeansshorts. Ett tryck och dem var öppna och snart liggandes på golvet tillsammans med linnet.

   Penelope tryckte lika ivrigt ner Justins jeans nerför hans ben innan han kunde sparka av sig dem och de föll till golvet, med en hand lyfte Justin upp Penelope innan hennes huvud landade på en utav huvudkuddarna. Blodet pulserade häftigt i deras kroppar, fick deras hjärtan att bulta okontrollerat och deras andetag kom ut stötvis. Ingen utav dem hade känt samma behov utav den andras beröring tidigare, de rörde vartenda del de kom åt på varandra. Smekte, kysste. 

   ”J-Justin...” Penelopes händer låg på Justins höfter och tryckte honom ner mot sig medan Justin hade sitt ansikte begravt i hennes nacke. Hans händer fick tag i kanten till hennes tunna trosor och drog dem av från hennes höfter och neråt. De sista plaggen på deras kroppar anslöt sig till tygen på golvet och deras nu nakna kropp låg sammanflätade bland lakanen. En låda åkte ut och Justin hade en sedan en kondom i handen, han trädde på den innan han såg ner på Penelope under sig. 

   ”Är du fortfarande säker?” frågade han och hon nickade.

   ”Ja, jag vill” ändå väntade hon några ögonblick till för att se om hon ångrade sitt svar sedan ekade höga stön i rummet, Justin för njutningen att tränga in och Penelope på grund av smärtan som sköt genom kroppen. 

   ”Jag är ledsen, försök slappna av. Det kommer gå över snart” mumlade han stödjande åt henne, hon bet sig i underläppen medan hon försökte få sin spända kropp att slappna av. Muskel efter muskel mjuknade tillslut upp och Justin rörde höfterna försiktigt fram och tillbaka. Penelope väste lågt till utav den plötsliga smärtan men som snart gick över till något annat, något mer behagligt. 

   ”Går det bra?” Justin var fylld utav oro, kämpade med vartenda nerv i kroppen för att inte släppa löss till sina känslor utan tillät Penelope att vänja sig. Återigen nickade hon på huvudet. 

   ”Det går bra” hon sträckte på nacken för att fånga hans läppar i en kyss. ”fortsätt” ännu en gång fylldes rummet utav stön, denna gång stön utav njutning från båda hållen och Justin trängde djupare och djupare vilket fick Penelopes naglar att gräva sig in i hans skulderblad. 

   ”Shit baby, du känns bra” stönade Justin fram mellan ihopbitna käkar. ”Jesus!” 

   ”Justin...” takten ökade och Justins huvud föll till Penelopes axel medan hans höfter fortsatte röra sig fram och tillbaka, djupare, snabbare. Stön och flämtningar ekade i rummet, viskande ord utav njutning och kärlek utbyttes tills känslan byggdes upp inom dem. För Justin bekant medan för Penelope helt främmande men otroligt välkommen. ”Justin!” med en sista stöt red de båda över kanten och flämtande kysstes genom känslorna som exploderade inom dem. 

ah, they did it you guys! ahhahaha o som alltid är det lika genant o ... en aning obekvämt att veta att folk ska läsa dessa scener som jag skrivit ihop. hehehheheh... men jag hoppas ni gillade det. 

hoppas jag inte förvirrade er med att plötsligt skriva i tredje perspektiv, ville testa hur det blev o jag måste säga att jag tyckte det blev bättre. var nästan enklare att skriva o man kan dessutom få in bådas känslor på ett annat sätt. =) yes, men vad tyckte ni om det? tell me! 

kommentera. ♥ puss&kram. 

jag gjorde framsteg på kapitlet igår o det är snart klart. fick en liten kick igår vid typ halv tio och skrev jätte mycket men sedan behövde jag gå o lägga mig. -.-

alltså så kommer det ett kapitel ikväll, så kika in senare så ska det nog ligga uppe.

puss&kram. ha en bra skoldag nu.

ps. till den som undrade om filmen --> det är en spansk film om en liten tjej som vars själ är en försvunnen prinsessa från underjorden. det är en fantasy film o skiiiiiiit konstigt o äcklig. men det är min personliga åsikt, du kanske kommer tycka om den jätte mycket. :) oxå TACK till era söta o stöttande kommentarer på förra inlägget, betyder allt att ni förstår o inte pressar för då kommer endast dåliga resultat. :) så TAAAAAACK! ds.

   ”Även fast jag inte tyckte om att du slogs så är jag ändå tacksam över att du stod upp för mig” svarade jag och log, Justin vände sig om i min famn och kupade mitt ansikte i sina handflator. 

   ”Jag kommer alltid beskydda och stå upp för dig, alltid” jag slöt ögonen och vilade huvudet i hans händer. Jag log innan jag kände Justins läppar lätt svepa över mina, jag sträckte på mig så de pressades samman. 

"Spence, Spence!" jag ruskade henne häftigt och fick ett mummel till svar innan hon slog upp ögonen. 

   "Vad? Vad är det?" frågade hon förvirrat och trött. Jag log roat. 

   "Lust att spring med mig ner till stranden?" frågade jag och rätade på ryggen, jag var redan färdigklädd i kort, korta cykelbyxor tillsammans med en sport bh och håret upp i en hästsvans. Bubble hoppade glatt upp i sängen och nosade sig fram till Spencer som satt sig upp. 

   "Visst" svarade hon sedan, vi hade många gånger gått upp tidigt på morgon för att gå ut och springa. Oftast hamnade vi på stranden där vi tog en simtur innan vi sprang hem igen. Jag hade vaknat som en väckarklocka imorse och sett ett svagt sken från solen som börjat gå upp genom glipan mellan väggen och rullgardinen. Därefter hade jag snabbt klätt på mig och dragit fram ett par sneakers. Normalt sett brukar jag använda mig utav riktiga joggingskor men jag hade inga nerpackade och jag tvivlade på att jag skulle fylla Justins skor med mina små fötter. Väl färdigklädda kopplade jag Bubble och öppnade ytterdörren, nyfiket studsade han ut och började nosa på det första bästa han kunde hitta. 

   "Okej, jag har ingen aning om hur man tar sig till stranden men om vi får problem så får vi väl fråga någon" informerade jag Spencer som nickade och log. 

   "Nu kör vi" solen sken på oss och fick snart svetten att tränga fram ur huden och rinna längst både tidningarna men också nerför halsen. Vi förde inte många konversationer utan sprang i tystnad och såg på omgivningen medan vi tog oss förbi villa områden, butiker, stora bilvägar. Vi kom ut på en väg och såg vattnet i horisonten, jag log glatt och kände hur en del utav energin återvände vid synen utav havet. Vi nådde sanden och stannade andfått, jag satte händerna i sidorna medan jag såg ut över vattnet som slog in över stranden, solen låg lågt på himlen då det fortfarande var väldigt tidigt på morgonen. Jag böjde mig ner och knöt upp skorna och drog av mig strumporna innan jag tog ett kliv fram och kilade ner tårarna i sanden. Jag log nöjt och slöt ögonen. 

Alldeles genomblöt gick jag upp ur vattnet och bort mot Bubble som låg ner bredvid våra skor och kisade i solen. Jag hälsade glatt på honom och strök över hans varma päls. Spencer kom efter mig och andades högt ut. 

   ”Här ska jag bo när jag är gammal nog” sa hon sedan, jag såg upp på henne och vände mig mot havet igen. 

   ”Ja, det vore något” svarade jag och hörde hur hon fnös högt. 

   ”Du kommer ju faktiskt att bo här, så för dig blir det ju inget att fantisera om” jag såg frågande på henne och hon himlade med ögonen åt min dumhet. ”du och Justin är som gjorda för varandra, ni kommer helt klart gifta er och skaffa barn och så kommer ni bo här i antingen samma villa eller så kommer ni ha flyttat till något ännu större” förklarade hon sedan och viftade med armarna, jag rodnade svagt men log åt tanken. 

   ”Jaja” fnittrade jag sedan och Spencer armbågade mig retsamt i sidan. 

   ”Men du, jag tror att vi måste ta oss tillbaka nu. Grabbarna vaknar väl snart och då blir det väl kalabalik om de inser att vi är borta” Spencer drog förskräckt på munnen och knöt fort på sig skorna igen. Snart var vi uppe på vägen igen och satte fart på benen. 

Justins Perspektiv. 

Jag gäspade stort och kände hur det värkte svagt i blåmärket som sträckte sig över mitt käkben och lite i svullnaden i min underläpp. Men smärtan var värt det, jag hade slagit killen dubbelt så hårt och fått min hämnd. Jag hade aldrig varit så arg, att han vågade för det första tafsa på min flickvän och sedan kalla henne hora. Jag hade varit så arg att jag inte ens kommer ihåg mycket utav vad som hände då jag helt stängde av allt annat och hade bara en enda tanke i huvudet, vilket var att slå honom gul och blå.

   Scooter hade gjort ett besök igår kväll när händelsen nått honom och han hade varit minst sagt förbannad när han först klev in genom ytterdörren. Ett hetsig argumentation tog plats i köket tills vi lyckades få honom att inse vad det faktiskt var som hänt. Då lugnade han ner sig och såg till att Penny mådde bra, han hade dock fortfarande sett besviket på mig men som sagt, jag ångrade mig inte ett dugg. 

   Jag sträckte på mig bland lakanen och kuddarna och kände efter Pennys lilla men varma kropp, till min förvåning fann jag endast tomrum och lyfte genast på huvudet. Jag kisade med ögonen medan jag såg mig om i rummet, men fann ingen Penny. Jag satte mig upp i sängen innan jag drog bort täcket från kroppen, väl ute ur sovrummet gnuggade jag mig i ögonen medan jag gick mot köket. 

   ”Penny?” frågade jag men fann till min förvirring även köket tomt och bestämde mig för att titta på baksidan också. Jag kliade mig fundersamt och nu en aning panikslaget i bakhuvudet när hon inte heller befann sig på baksidan. 

   ”Penelope!?” ropade jag högt när jag kom in igen men huset ekade tomt. ”PENNY!?” 

   ”Herregud bro, varför skriker du så?” frågade en nyvaken Ryan, efter honom kom en lika trött Chaz. 

   ”Därför jag kan inte hitta Penny” svarade jag stressat och gick mot sovrummet igen för att hämta min mobil.

   ”Vad? Vad menar du att ’du kan inte hitta Penny’?” jag himlade med ögonen åt dem.

   ”Just det jag sa” svarade jag och plockade upp iPhonen från nattduksbordet och slog vant i hennes nummer. Signal efter signal gick fram.

   ”Ey, titta efter i Spencers rum om hon är där” sa jag sedan och Chaz var fort ute ur rummet. Ryan la med rynkad panna armarna i kors över bröstet medan han såg på mig. 

   ”Hej, du har kommit Penny, jag kan-” frustrerat la jag på luren då samtalet gick till telefonsvararen. ”hon svarar inte” mumlade jag. 

   ”Hon är inte där” jag såg upp på Chaz som kom in genom dörren nu med Nolan efter sig. 

   ”Vad är det som händer?” frågade han och gnuggade sig i ena ögat. 

   ”Penny och Spencer är borta” svarade jag kort och höjde telefonen till örat ännu en gång, paniken började sakta men säkert ta över mig. Vart kan de vara? Hade de tagit sig själva ner till stan? Men det verkade inte rimligt, så här tidigt lixom? Eller hade något hemskt hänt? Alla möjliga varianter dök upp i mitt huvud; mördade, kidnappade, misshandlade. Allt du kan tänka dig och det hjälpte mig inte direkt att behålla lugnt.

Femton minuter senare och jag var på gränsen till galenskap och ett tryck ifrån att ringa polisen. Vi satt samlade i köket när ytterdörren plötsligt flög upp och slogs igen. 

   ”herregud, jag visste inte att de var så ihärdiga. Jag menar man ger väl upp efter 2 kilometer!?” snabbare än blixten var jag uppe ur min stol och på väg ut i hallen. Jag hann få en skymt utav en svettig Penny endast klädd i en sport topp och vad såg ut som trosor innan jag drog in henne i min famn. 

   ”Herre min skapare kvinna! Vart har du varit? Det slog inte dig att jag, vi, skulle bli oroliga? Kunde du inte lämnat en lapp, huh?” 

   ”Justin... jag kan inte... andas!” flämtade hon fram och jag släppte genast mitt grepp om henne, hon andades in och ut innan hon vände sig med ett lugnt leende mot mig. ”ta’t lugnt, vi är okej. Ledsen att jag inte lämnade en lapp, nu när du nämner det borde jag ha gjort det. Jag är ledsen” jag såg fortfarande upprört på henne men lugnade mig när jag insåg att hon stod framför mig, hel och oskadd. 

   ”Vart har ni varit?” frågade jag sedan. ”varför är du alldeles blöt i håret?” 

   ”Vi sprang ner till stranden och badade sedan sprang vi hem igen men blev jagade utav fans” svarade hon först glatt och sedan en aning skrämt. 

   ”Till stranden?” ekade jag. ”men-”

   ”Det är riktigt långt. Ja, vi märkte det” fyllde hon i, jag nickade instämmande. Hallen fylldes sedan utav tystnad och Spencer var den första att bryta den. 

   ”Okej, om du är klar med att vara en orolig höns mamma och ursäktar skulle jag vilja duscha. Svett och saltvatten är inte en okej mix” Penny skrattade. 

   ”Last friday night, yeah we danced on tabletops

And we took to many shorts, think we kissed but I forgot” 

   Penny kastade mig en oskyldig blick vid de sista orden och jag flinade roat. 

”Last friday night, yeah we mixed our credit cards

And got kicked out of the bar, so we hit the boulevard” 

   Låten tog slut och snart tog en annan vid, jag förvånades när introt till min gamla låt ”Speaking In Tongues” . Killarna började genast skratta medan Penny tjöt högt och vred sig fort i sätet för att kunna se på Spencer.

   ”Kommer du ihåg!?” innan jag hann ifråga sätta började rappen och tjejerna följde utan problem med i texten, helt hänför lyssnade jag till hur de hann sjunga vartenda ord. 

   ”Alright..aha...yeah

Speaking in tongues, yabba dabba dabba da da Volia

Im killin this caca

Call up Lady Gaga, on my, on my telephone

   Hella dome, yeah, my girl beats, no metronome

My new chick, she a yellowbone

I buy her yellow stone, cause I like it when she got that yellow on

So Im a raptor, tearin it up like a tractor

Matter fact, I'm killin this track, you're a slacker

Sack like a sacker, hello Mr. Brady

   Tell 'im leave his hair to the guy who sings "Baby"

Baby, come and try to save me

Lately, I've been hearing these things that sound crazy

Like.. Speaking in tongues

All right, stop, drop and roll, Justin Bieber is on fire

Its time to realize its time to call me Young Sire

You're the seller, Im the buyer

   You're the teller, and Im hired

Im higher than the highest point, yes, I am flyer

And Im wired to the game, stay dry when it rains

Im tired of the fame, are you proud of the pain?

Yes, were the same, yes, Im insane

And my mane hangs down znc my puppet got strings

I murdered that,

   Mane, Shawty Mane! Shawty Mane, what you doin Shawty Mane? I'm Justin Bieber

You guys might know me as the guy you know who sings "Baby"

You know, uh, Im a singer, pop singer

Im white (Im white, Im white)

But, um, I just wanted to do this just to prove that, you know

I got skills, on, on, on the rap game, so, yeah

What up JulKeyz? Yo, I killed that, aight, peace.”

   När låten kom till sitt slut sänkte jag genast volymen. ”okej, skulle ni vilja förklara hur ni kan exakt vartenda ord till min gamla rapp låt? Säg inte att ni varit hemliga fans hela tiden!?” Penny och Spencer skrattade genast högt. 

   ”Ett tjejgäng på vår skola skulle framträda inför alla i aulan med din låt, vi tvingades arbeta i samma rum och vad kan jag säga, låten fastnade. Jag kommer till och med ihåg deras dans. Gör du det, Spencer? Mycket svingade på höfterna och slängande med håret. Riktigt sexigt vettu” 

Penelopes Perspektiv. 

Gummisulorna gnisslade mot gymnastiksals golvet, svetten rann på grabbarna då de sprang fram och tillbaka över planen. Justin hade nu bollen och dribblade av Dan innan han satte bollen genom korgen. Vi applåderade och larvade oss på sidan medan de spelade, diggade med i musiken från den stora stereon. En visselpipa blåstes och spelet stannade upp. 

   ”Basketproffs också, finns det något Mr. Bieber inte kan göra?” Justin flinade roat åt mig när jag kom honom till möttes. 

   ”Ska Miss. Talangfull säga men nu när du nämner det så kan jag faktiskt inte joddla” skämtade han och jag skrattade. ”har du några basket skills?” 

   Jag skrattade humorlöst. ”nej, absolut inte. För kort och alldeles för klumpig, bollen försvinner bara när jag ska studsa den” Justin log snett och såg retsamt på mig. ”men-” utbrast jag för att få tillbaka lite värdighet. ”-det finns en sak jag kan göra, om det inte är så att jag har tappat den förmågan det vill säga” jag gick förbi Justin och bort mot bollen som låg en bit från mittcirkeln.

   Jag plockade upp den innan jag la ner den på mittpunkten, jag kastade en blick mot Justin medan jag tog några steg tillbaka och såg att jag lyckats fånga restens uppmärksamhet också. Jag drog in ett djupt andetag innan jag tog sats och tog ett steg innan jag placerade båda händerna på vardera sida utav bollen. Jag lät benen löpa över mig uppe i luften och på vägen upp igen grepp jag tag om bollen och skickade sedan iväg den i en vid båge. Jag såg sedan hur bollen tog sig genom korgen och föll till marken.

   ”WHOOP WHOOP! LIKE A BOSS!” tjöt jag och gjorde en fånig liten segerdans. Jag hörde hur Spencer skrattade i bakgrunden och såg upp för att se att hon skrattade åt killarnas reaktioner och inte mig. ”ja, hjärtat. Jag är grym” retades jag och klappade Justin på kinden medan jag pussade den andra. 

   ”Hur... nej, jag ska inte ifrågasätta hur du gör saker längre för jag kommer ändå aldrig förstå det” jag skrattade roat åt honom. 

*

”Ska du fortfarande bo hos Ryan?” väskorna var nerlagda i bagage luckan och vi tog våra hejdå kramar av varandra. Chaz drog på munnen.

   ”Jag tror det...” svarade han sedan. ”jag har inte bestämt mig än” jag nickade. ”när kommer du hem?” frågade han sedan. 

   ”Snart, jag kan inte gömma mig från mina problem alltför länge. Dessutom saknar jag Jesse och vill vara där för honom. Så snart” svarade jag och Chaz nickade innan han drog in mig i en kram, jag log och la armarna om honom. ”älskar dig” mumlade jag mot hans axel. 

   ”Älskar dig också sis” svarade han och släppte. ”ey, Bieber! Se till att hålla koll på henne medan jag är borta, inte ett hårstrå ska vara fel på henne när hon kommer hem” Justin skrattade men höll upp händerna. 

   ”Lovar bro” svarade han sedan och de kramades. Jag gick bort till Spencer och tog hejdå utav henne. 

   ”Jag kommer sakna dig, men vi får ses så fort jag kommer hem igen” sa jag och knep ihop ögonen medan jag kramade henne hårdare för ett ögonblick. 

   ”Absolut, ring mig” jag nickade ivrigt, jag såg medan de alla satte sig i bilen innan de körde av längst vägen. Justin kramade min hand och jag la armen runt hans midja. 

okej, det här kapitelt var överallt på en och samma gång och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. =/  men jag hoppas ni gillade det i alla fall! SKRIV VAD NI TYCKER! ↓ kommentera. ♥

puss&kram på er. =D

   ”Killar har kört upp bredvid oss hela dagen och frågat om vi vill hänga med och festa, det är allt. Vi har såklart sagt nej så...” berättade jag och ryckte på axlarna. Killarna fick något ont i blicken. 

   Jag skulle precis berätta hur fåniga de var som blev så uppbrusade utav något som redan hänt och de inte behövde oroa sig över när jag kände en stor hand som nöp till min rumpa hårt. Jag flämtade högt och mina ögon vidgades, whata? 

Hade jag just inbillat mig eller hade någon just tafsat på mig? Framför min bror, pojkvän och vänner? Mitt på ljusa dagen? På ett publikt ställe? Ja, Penelope det gjorde någon! Snap out of it! 

   Med ögonen fortfarande i dubbel storlek och hakan hängande ner till knäna snurrade jag långsamt runt. Bakom mig stod en kille, han såg ut att vara i runt min ålder, lite äldre. Hans bruna hår stod rufsigt på hans huvud och hans gröna ögon glittrade utav en flörtigt glimt. Hans flin vittnade om hur cool och självsäker han kände sig, han öppnade munnen för att säkert ge någon lame raggningsreplik men innan han hann yttra ett ord träffade mitt knä hans skrev. Hårt. Nu var det hans haka som föll innan han grep tag i sitt paket med båda händerna och sjönk sedan ner på knä framför mig. Han gav ifrån sig ett gnällande pip utav smärtan. 

   ”Om du någonsin rör, inte bara min rumpa, utan någon del utav mig igen så kommer jag skära av kuken på dig och köra ner den i halsen och se på medan du kvävs! Got it!?” visk/skrek jag och hötte hotande med fingret i hans ansikte. Återigen gnällde han till och jag andades ut innan jag rätade på ryggen. ”nu, försvinn!” röt jag och pekade åt sidan, killen stapplade till fötterna och tog sig kvidande bort längst gatan till en grupp killar som jag antog var hans vänner. Jag såg stint efter honom innan jag la på mig ett lugnt leende och vände mig mot bilen igen. Till min förvåning satt inte Justin kvar framför ratten och Chaz var på väg att öppna sin dörr. 

   ”Nej, nej, nej, nej...” mumlade jag stressat medan jag såg Justin gå med beslutsamma och arga steg bort mot gruppen utav killar. ”Justin, nej. Gör inte det här” jag sprang ifatt honom på mina klackar och grep tag i hans arm. 

   ”Justin, han har redan fått ett knä mellan benen som varning. Han kommer inte röra mig igen” försökte jag intala honom så vi kunde gå tillbaka till bilen och åka hem. Men han ville inte lyssna på mig, det värsta var att Chaz inte var långt efter honom. Han med lika ilskna ögon och bestämda steg. Panikslaget såg jag bort mot bilen och såg till min lycka att resten utav killarna hade klivit ur för att stoppa Justin och Chaz från att göra något riktigt dumt. 

   ”Hey!” ropade Justin högt vilket genast drog till sig killarnas uppmärksamhet, jag gnällde oroligt till. Herregud... låt detta sluta lyckligt. 

   ”Åh, är det inte bögen Justin Beaver?” frågade en utav killarna, hans hade smuts blont hår och djupblåa ögon. Jag såg hur Justin ilsket spände käken över förolämpningen. 

   ”Rör min flickvän igen och du kommer ångra dig” hotade han sedan och för första gången såg Justin enbart skrämmande ut, jag hade nog aldrig sett honom så arg. Killen skrattade. 

   ”Vad ska du göra? Sjunga ihjäl mig?” hånade han. 

   ”Justin, snälla låt det bara vara. Det finns paparazzis i närheten” mumlade jag och försökte ännu en gång få honom att lämna det ifred. Justin såg för första gången ner på mig och något verkade mjukna inom honom, han nickade sedan försiktigt. Lättnad sköljde genom mig och jag grep fort tag i hans hand. 

   ”Ja, vi vill ju inte förstöra popstjärnans ansikte. Horan vill väl inte knulla en ful kändis” orden lämnade killens mun och jag kände genast hur Justin stelnade till bredvid mig, oh fuck! 

   "Justin, nej!" hann jag säga men det var redan försent, Justin hade redan snurrat runt med den mest mordiska blick jag någonsin sett. Förbi mig sprang strax Chaz som hört allt och röt "vad kallade du henne!?". Sedan flög nävarna mellan killarna, med fasa och missmod såg jag på slagsmålet som tog form framför mig. Hur blodet snart rann från deras läppar och näsor. 

   "NEJ, SLUTA!" skrek jag i ett försök att få deras uppmärksamhet men inget fungerade. Ryan, Nolan och Mitch var snabbt framme och slet i grabbarna, försökte gå emellan de fientliga knytnävarna. 

   "Ey, lägg ner!" skrek Ryan men det fick ingen effekt. Förtvivlat gick jag närmre medan jag vädjade om att de skulle lugna ner sig och sluta slåss. "JUSTIN! CHAZ!" röt Ryan ännu en gång och fick tag i Justin som redan hade en skymt till blåmärke i ansiktet som sträckte sig över hans käkben. Hans underläpp var sprucken och det blödde från både hans läpp och näsa. Killen han pucklat på, han som sagt orden som fick Justin bomben att explodera, såg inte mycket bättre ut. 

   "Chaz, sluta!" skrek jag, Chaz slängde ännu en knytnäve i en killes ansikte så han flög bak ett par steg. I processen träffade killens knutna näve mitt ansikte, fruktansvärd smärta spred sig från min näsa och ut över ansiktet. Jag tog mig för ansiktet, tappade balansen och jag stupade till asfalten. 

   "Chaz, Justin, lugna ner er! Ser ni inte att Penny ligger ner!" nu var det Nolan som skrek. Mitch hade gripit tag i killen Chaz slagit och höll honom i ett hårt grepp för att han inte skulle lyckas attackera igen. Jag tog ner ena handen och såg den täckt utav rött blod, med tårfyllda ögon såg jag upp på scenen framför mig som frusit till. Chaz stod med näven höjd över en annan killes ansikte, killen som tafsat på mig insåg jag snart, och den andra handen hårt knuten om hans tröja.

   Chaz näve var täckt utav blod och ansikte var förvridet utav ilska, detta var inte likt honom. Han som aldrig tog till våld, han som alltid såg till att lösa det med ord och inte handlingar. Nu stod han med en kille i händerna som han slagit blodig. Jag vände sedan blicken mot Justin som fortfarande hade Ryans armar runt sig, hans blick låg på den blonda killen men vändes tvärt mot mig vid Nolans rop. Ilskan byttes genast till förtvivlan och oro.

   "Oh my God, Penny! Hur gick det?" Spencer kom springandes och knäböjde bredvid mig. Jag såg upp på henne innan jag nickade försiktigt, genast hjälpte hon mig upp på fötterna medan hon såg oroligt på mitt ansikte. Jag knep ihop ögonen för att inte tårarna skulle rinna över och tiltade bak huvudet innan jag knep min näsrygg mellan fingrarna. Utan ge någon en enda blick gick jag ifrån gruppen och bort mot där Earl stod med Bubbles koppel i handen. Han såg minst sagt förvånad ut. 

   "Är ni stolta över er själva!? Usch, ta era värdelösa skinn bort till bilen så vi kan åka hem igen!" hörde jag Spencer skrika åt killarna. "och ni, far åt helvete. Rör aldrig mina vänner igen!" jag grep tag i Bubble och lyfte upp honom i famnen. Han gnällde oroligt och ville hemskt gärna slicka mig i ansikte med jag väjde undan. 

"Sådär, se till att låta dem sitta i en stund och håll huvudet bakåt lutat" sa Spencer vänligt innan hon la ett finger under min haka och lutade bak mitt huvud så det vilade mot väggen. Blodstänk låg i hela handfatet och en bit upp på spegeln efter mitt försök att få blodet att sluta rinna. "jag går ut i köket och ser om idioterna lagt någon is på sina blåmärken" muttrade hon sedan och lämnade badrummet. Jag suckade och svalde, med avsmak kände jag hur blod följde med salivet nerför strupen. Lämnad i tystnaden kom strax tankarna och därefter tårarna. 

   Jag hatade människor som slogs, det var enbart obehagligt att vittna till. När mina nära och kära dessutom är inblandade blev det tusen gånger värre. De skulle ha låtit det vara, de skulle ha gått tillbaka till bilen. Plötsligt hörde jag Justins röst närma sig följt utav Spencers.

   "Jag bryr mig inte Spencer" hörde jag Justin säga innan dörren öppnades. Hans tröja hade blod fläckar och blåmärkena i ansiktet framträdde nu starkt i ljuset från badrumslampan. "är du okej!?" fort var han framme hos mig och hade mitt ansikte kupat i sina händer. "har du ont?" jag skakade på huvudet och drog mig bort från hans händer. Jag var arg på honom, jag ville inte ha honom här. Inte nu. 

   "Jag mår fint, bara gå" svarade jag och fällde ner blicken. Jag hörde hur han suckade tungt. 

   ”Tror du verkligen att jag skulle låta honom komma iväg med att både tafsa på dig och kalla dig en ‘hora’!?” utbrast han och slog ut med armarna. Jag svalde ännu en gång och lutade tillbaka huvudet mot väggen. 

   ”Ja, det hoppades jag du kunde gjort. Våld löser aldrig några problem” svarade jag med blicken riktad upp i taket. Återigen suckade Justin. ”dessutom, jag sa att det fanns paparazzis som i närheten. Nu kommer slagsmålet spridas över hela världen, du kommer få en massa skit för det här Justin” 

   ”Tror du verkligen jag bryr mig om vad resten utav världen tycker!?” hans röst höjdes och jag kunde lätt urskilja frustrationen bakom hans ord. ”jag bryr mig inte om vad Scooter kommer säga, om han kommer vara arg eller inte, om pressen kommer koka ihop någon absolut hel löjlig historia om varför vi slogs, jag bryr mig inte om vad någon säger när det kommer till det här. Allt jag bryr mig om är dig, okej?” 

   ”Varför kunde du inte ha lyssnat på mig då och gått tillbaka till bilen!?” för första gången sedan vi kom hem mötte jag hans blick, hans bruna ögon såg hopplöst och frustrerat på mig. Länge stod vi så och bara såg på varandra, båda lika envist. Tills Justin andades ut och lät huvudet falla bak innan han stönade. 

   ”Okej, jag är ledsen. Jag borde ha följt med dig till bilen när du bad mig men jag kan inte påstå att jag ångrar att jag slog honom. Han förtjänade det, grovt mycket. Men visst, jag borde inte gjort det. Du har rätt, våld löser inga problem” sa han tillslut. ”Jag är ledsen” 

   Jag såg på honom utan att säga något för ett ögonblick innan jag vände bort den igen. Utan ett ord stönade han frustrerat och lämnade rummet. Tårarna vällde upp i mina ögon ännu en gång, mitt huvud sa åt mig att jag fortfarande var arg på honom men mitt hjärta sa att jag hemskt gärna ville springa efter honom för att känna hans trygga armar runt mig. 

   Frustrerat lämnade jag badrummet efter jag ansett att jag kunde ta ut bomullstofsarna ur näsan och blodet var borta från mitt ansikte. Jag gick genom korridoren och bort mot köket där jag hörde låga röster, runt bordet satt alla utom Justin som jag inte såg skymten utav. Chaz hade en ispåse tryckt mot ena halvan utav sitt ansikte men också över sina skadade knogar. De alla såg upp när de hörde mig göra entré. Spencer log försiktigt. ”hur mår du?” 

   Jag ryckte på axlarna. ”jag vet inte... Vart är Justin?” 

   ”Jag tror han gick ut på baksidan, han såg lite upprörd ut” jag suckade och såg sedan på Chaz. 

   ”Och hur mår du då?” frågade jag sedan medan jag satte händerna på fötterna och såg menande på honom, han log snett men förvred genast ansiktet i en grimas. 

   ”Tro inte att du ska få någon ursäkt från mig, aldrig att jag tänker ursäkta mig för att banka skiten ur dem efter vad de sa och gjorde mot dig” påpekade han och ignorerade min fråga. Jag la trött armarna i kors över bröstet, innan jag gav upp och suckade. ”whatever” 

   ”Jag går och ser om jag kan hitta Justin...” mumlade jag sedan och vände på klacken. Jag nynnade svagt på någon melodi medan jag tog mig bort till vardagsrummet där jag såg att ena altandörren redan stod öppen. Jag gick ut i kvällskylan som var behaglig, inte för kallt inte för varmt. 

   Jag sträckte på kroppen för att se om jag kunde se Justin och fann honom ståendes vid poolen som lös utav lamporna på pools väggarna. Han hade dragit av sig tröjan och lagt den på kanten och jag såg på hans ryggtavla, lät blicken vandra över hans muskler, över hans tatuering som pryde hans ena skulderblad. Väl framme slingrade jag armarna runt hans midja och tryckte kinden mot hans varma hud, Justin lyckades alltid vara varm. Spelade ingen roll i vilket väder, han var varm. Jag lät händerna smeka över hans magmuskler och kände hur huden knottrade sig svagt under mina fingertoppar. 

   ”Tack” sa jag sedan, Justin skrattade humorlöst. ”för vad?” 

   ”Även fast jag inte tyckte om att du slogs så är jag ändå tacksam över att du stod upp för mig” svarade jag och log, Justin vände sig om i min famn och kupade mitt ansikte i sina handflator. 

   ”Jag kommer alltid beskydda och stå upp för dig, alltid” jag slöt ögonen och vilade huvudet i hans händer. Jag log innan jag kände Justins läppar lätt svepa över mina, jag sträckte på mig så de pressades samman. 

   ”Skojar du med mig? Jag älskade den, jag älskar dig. Herregud... Jag vet inte vad jag ska säga förutom att jag älskar dig. Så mycket” jag skakade på huvudet åt hur otroligt mycket känslor som flödade innan jag böjde mig fram och kysste honom. 

   ”Jag älskar dig också, you’re perfect for me” 

Lördag, 16:e Mars.

”Det här är mysigt, det var ett tag sedan vi bara låg i sängen på morgonen” Justin hm:ade till svar med huvudet placerat mellan mina bröst, han påstod att han tyckte om att lyssna på när mitt hjärta dunkade, och kroppen ovanpå min. Jag log snett och fingrade med hans lugg innan dem sökte sig ner över hans skulderblad och rygg. Han lyfte på huvudet och satte ner hakan, hans ögon var fortfarande slutna innan han plötsligt öppnade dem. 

   ”Du är väldigt varm” 

   ”Är jag?” frågade jag med ett höjt ögonbryn, han nickade. 

   ”Men jag gillar det” mumlade han sedan och la ner huvudet igen. 

   ”Du är också väldigt varm, du är väldigt varm hela tiden faktiskt. Vilket gör dina kramar till dem bästa” ett leende spred sig över hans läppar. 

   ”Så då skulle du inte protestera om jag kramade skiten ur dig?” innan jag hann svara hade vi rullat runt och Justin hade mig tryckt mot sitt bröst. Jag fnittrade högt innan jag kramade honom tillbaka. 

   ”Nej, jag skulle inte protestera. Du får krama mig när du vill. Lika mycket som att du får...” jag lutade mig fram tills jag var några centimeter från hans läppar. ”... kyssa mig när du vill” jag lutade huvudet åt sidan för att vänta på hans nästa steg. 

   ”Är det så?” frågade han tillslut, jag log snett innan jag försiktigt nickade och bet mig i underläppen. ”kanske ska ta och utnyttja den fördelen” mumlade han sedan innan han la handen om min nacke och drog mig ner den sista biten tills våra läppar möttes.

   Jag kupade hans kind i min hand medan jag tiltade på huvudet. Justins läppar öppnade sig samtidigt som mina och våra varma tungor möttes. Mina händer trevade över hans kropp lika mycket som hans över min. Hans läppar var underbart mjuka, fylliga och rena rama paradiset. Justins tunga sköt sig längre in i min mun och ett stön kom från botten utav min strupe. Jag flätade in fingrarna i hans morgonrufs samtidigt som vi rullade runt och jag var tillbaka med Justins kropp ovanpå min.

   ”Jag älskar dig...” flämtade jag fram, jag slöt ögonen vid sensationen från Justins fjäderlätta kyssar över min hals och käkben.

   ”Jag älskar dig också baby” friden och vår mys stund avbröts sedan brutalt utav att dörren flög upp och Spencer tillsammans med Ryan kom in.

   ”Så upp och hoppa turturduvor, dags klä på sig mer och kyssas mindre. Okej? Okej, bra. Det är soligt idag, precis som alla andra dagar i och för sig... men struntsamma, vi ska ut på stan!” 

   ”Godmorgon på dig också Spencer” sa Justin sarkastiskt innan han rullade av mig och ner i madrassen. Jag skrattade och satte mig upp. 

   ”Åh, var inte sur på mig mister bara för att ni lyckades kåta upp er själva o-” 

   ”Spencer!” tjöt jag högt medan jag grep tag i en huvudkudde och kastade den mot henne. 

   ”Varför ska jag få skäll varje gång jag säger sanningen? Huh? Jag förstår det inte alls, det är inte rättvist. Men nu släpper vi det för att jag ser nog hur obekväma ni blev och jag älskar dock att göra folk obekväma men nu är jag för ivrig för att gå ut på LA’s gator. Så chop chop! Kläder. På. Nu!” med dem orden sagda gick hon genom rummet och ut ur dörren medan hon klappade med händerna i ett tecken på att det skulle hända pronto. Ryan följde efter henne med ett skratt. Jag fnissade till och vände mig mot Justin som skakade smått på huvudet. 

   ”Herregud, är hon alltid sådär?” frågade han, jag ryckte på axlarna. 

   ”När hon vill någonting så finns det inget som kan stå i vägen för att det ska ske” svarade jag. 

   ”JAG KOMMER IN OM FEM MINUTER OCH DÅ BORDE NI VARA FÄRDIGKLÄDDA!” Spencers höga rop ekade genom hela huset och jag svär, människor i Kina hörde henne säkert. 

   ”Hon är ju värre än min mamma” stönade Justin medan han kravlade upp ur sängen efter mig. Jag skrattade och gick för att leta efter kläder. 

Tjugo minuter senare satt vi i köket på klädda precis som Spencer begärt. Jag hade satt på mig ett par mönstrade tights - som fungerade lika bra som jeans - tillsammans med en vit tröja som från midjan och ner liknade en liten kjol. På fötterna hade jag mina gula Jeffrey Campbell, utan strumpor den här gången. Håret hade jag flätat i två rufsiga flätor och satt min svarta hatt på huvudet. Mina ögon var sminkade i vit och rosa ögonskugga tillsammans med eyeliner, mascara och lösögonfransar. 

   ”Nöjd?” frågade Justin som satte sig ner på en utav stolarna. Killarna skrattade lågt medan Spencer endast såg på honom och höjde ena ögonbrynet. 

   ”Tja... Du är en kvart sen. Fem minuter sa jag” påpekade hon och blåste sedan i sin varma kaffekopp, jag himlade med ögonen. 

   ”Jaja, gnäll på du bara. Så fort du skaffar en pojkvän så ska jag komma in varje morgon med en ko klocka. Justin kommer hjälpa mig, jag lovar” jag pekade menande med fruktkniven på henne och nu var det hennes tur att himla med ögonen innan hon fick något kallt i blicken. ”på tal om det, hur gick det med Stan?” frågade jag och vände mig mot skarbrädan igen. Spencer fnös. 

   ”Snälla, prata inte om den där manshoran med mig” jag vände mig med ett frågande uttryck och hon suckade. ”fick reda på att han redan höll på med två andra tjejer samtidigt så jag bröt kontakten och strulade med hans bästa vän” berättade hon innan hon ryckte på axlarna och smuttade på sitt kaffe. Jag grep hårt tag om kniven medan jag tänkte på alla olika sätt jag kunde få honom att lida, kanske skulle jag kunna kastrera honom och spika upp resultatet på väggen?

   ”Idiot” mumlade jag sedan. ”såg han när du gjorde det då?” frågade jag sedan. 

”vi var på en genensam fest så jag antar det” svarade hon och jag skrattade. 

   ”rätt åt honom, fucktard” jag skakade på huvudet och såg sedan på killarna som alla hade lika identiskt förvirrade ansiktsuttryck. Chaz öppnade sedan munnen och jag såg redan innan att det skulle bli en korkad kommentar. ”nej, inga kommentarer. Han förtjänade det” han stannade förvånat upp och såg på mig innan han stängde munnen. 

Solen sken högt på himlen, kompis grupper eller par gick arm i arm längst gatorna. Spencer kvittrade glatt vid min sida över hur vackert allt var och hur det såg precis lika häftigt ut som i filmerna. Jag log instämmande och såg över butiks fönstrena, människorna som satt i solen utanför kaféerna, palmerna som kantade väggarna. Killarna hade tagit av någon annanstans då Spencer enkelt insisterat på att vi skulle få ha lite ‘endast tjej’ tid. De hade inte nekat oss det och åkt iväg för att hitta på något tills vi skulle mötas upp igen. Bubble skällde glatt framför oss och viftade ivrigt på sin lilla svans så hela hans bakdel följde med. 

   ”Så hur går det för dig och Justin?” jag såg upp från tröjan framför mig, vi var inne på Forever 21 och tittade runt. Jag såg frågande på henne.

   ”Vad menar du?” frågade jag och hängde tillbaka galgen. 

   ”Tja... är det lika perfekt som det framstår som?” jag log snett och gick vidare.

   ”Vi har våra argumentationer precis som alla par har men till största del är det... perfekt, som du valde att uttrycka dig med. Eftersom vi spenderar mycket tid ifrån varandra blir det inte så många argumentationer när vi väl ses” Spencer nickade förstående. ”ibland tycker jag till och med om att han åker eftersom det gör stunderna vi träffas igen mycket mer värdefulla, missförstå mig förstås inte. Om jag fick välja mellan att ha honom hos mig jämt så skulle jag såklart välja det, men du förstår vad jag menar” hon skrattade men log vänligt. 

   ”Jag förstår vad du menar, försoningssex har jag hört ska vara extra hett” påpekade hon och log medan hon grep tag i en galge och granskade plagget. Genast spred sig en stark rodnad över mina kinder vid hennes ord. Spencer såg upp på mig genom sina ögonfransar i ett retsamt uttryck men blev sedan frågande. ”varför rodnar du så häftigt för?” frågade hon. ”oh my God, ni har redan gjort det eller hur!?” utbrast hon sedan högt, genast slängde jag mig på henne med handen över hennes mun.

   ”Hush! Nej, var tyst” jag kände hur hon skrattade under min hand, fanatiskt såg jag mig omkring och till min lycka var det ingen tillräckligt nära för att kunnat uppfatta vad vi sagt. 

   ”Okej, okej. Jag håller mig tyst, lugna dig” försiktigt släppte jag taget om hennes huvud och tog ett steg tillbaka medan jag såg vaksamt på henne. ”så...” sa hon tillslut. ”... ni har inte gjort det än?” hon satte händerna i sidorna och såg ännu en gång retsamt på mig, nervöst kliade jag mig på armen medan jag såg mig runt i affären. Jag vände sedan blicken mot henne igen. 

   ”Nej” sa jag kort. ”det har vi inte” Spencer fnissade lågt. 

   ”Vet du vad? Det förvånar mig faktiskt, jag menar så på varandra ni är hela tiden” svarade hon och nu hettade mina kinder mer än någonsin. 

   ”Herregud” mumlade jag och skakade på huvudet. ”nej, vi har inte gjort det. Det har inte riktigt funnits tid och jag antar att det händer när det händer. Jag vet att Justin kommer vänta på tills jag visar att jag är redo eftersom jag är den enda som inte har gjort... det än utav oss” 

   ”Jag lovar, ni kommer säkert ha en väldigt speciell tid när det väl... händer” retades hon ytterligare, jag himlade med ögonen innan jag gick ifrån henne för att se resten utav affären. Jag hörde henne skratta bakom mig. I ett försök att ignorera henne lät jag handen löpa över kläderna medan jag tänkte på det vi just pratat om, när skulle vi göra det? Var det något jag ville göra? Klart jag ville. Jag älskade Justin, om det var någon jag skulle göra det med så var det honom. 

   Mina tankar avbröts sedan utav en tjut. ”oh my god! Är du Penny!?” genast såg jag upp och möttes utav en grupp tjejer på fem stycken. Alla hade de exalterade, stora ögon och jätte leenden. Jag såg tveksamt på dem tills jag nickade långsamt, var de haters eller supporters? Strax därefter började de alla nästan hyperventilera medan de tjöt ivrigt, förvånat såg jag på dem. 

   ”Jag älskar dig!” ”Din stil rockar, du är en sådan inspiration” ”Jag önskar att jag såg ut som dig” ”Jag vill ha dina ögon!” alla kastade de sina komplimanger mot mig på en och samma gång att jag fasade över att jag skulle bli döv. 

   ”Whoa! Whoa!” sa jag tillslut högt vilket fick tjejerna framför mig att tystna. ”tack så mycket, ni är för gulliga men snälla en i taget. Jag kan knappt uppfatta vad ni säger om ni alla pratar samtidigt” 

   Tjejerna fnittrade för sig själva. ”vore det okej om vi tog en bild med dig?” jag såg förvånat på dem innan jag nickade. 

   ”Ja... ja, det är klart” svarade jag sedan medan jag nickade på huvudet, ännu en gång sken de likt solar och samlade sedan runt mig. Jag log mot kameran och väntade på att kortet skulle bli taget. Detta var annorlunda men... roligt. Tjejerna var hur gulliga som helst och ja, en aning för ivriga kanske men jag förstod dem. Jag kände Justin. 

   ”Tack så mycket Penny. Vi älskar dig, du är perfekt för Justin efter Selena. Stanna hos honom, han behöver någon som dig” med dem orden var de snabba på stegen och försvann bortåt. 

   ”Okej, vi väntar här utanför” Spencer nickade innan hon försvann in i kaféet. Jag lutade mig mot en lyktstolpe bredvid vägen medan jag väntade på henne. Ur ögonvrån såg jag hur en bil körde upp bredvid mig, jag suckade och himlade med ögonen. Detta var fjärde gången en bil stannat i närheten utav mig och Spencer i tron om att vi ville festa och hänga med på galenskaper, envisa var dem också. Jag såg hur fönsterrutan hissades ner och jag drog in ett djupt andetag. 

   ”Nej! Jag vill inte hänga med och festa, okej? Jag är inte någon hora som för lite pengar gärna hoppar in i din bil för att du sedan kan ta med mig på någon fest där du säkert drogar ner mig och whops, så mina trosor och byxor magiskt försvunna. Nej tack till det, jag har mer stolthet i kroppen än så. Så åk vidare bara, jag är inte intresserad!” jag suckade frustrerat när jag såg hur bilen stol kvar och vände argsint kroppen innan jag stelnade till i min rörelse. Istället för något äckel satt Justin framför ratten med Chaz bredvid sig i framsätet, båda såg de förvånade ut. 

   ”Det är bra baby att du säger nej till sådana erbjudanden... men...” jag viftade med handen när jag fått rörelseförmågan tillbaka. 

   ”Strunt i det, jag trodde ni var några andra” sa jag fort och rätade till ryggsäcken, Bubble satt nere vid mina fötter och såg nyfiket på bilen. När både Justin och Chaz såg på mig med sina 'bästa-att-du-berättar-vad-som-har-hänt' blickar suckade jag trött. 

   ”Killar har kört upp bredvid oss hela dagen och frågat om vi vill hänga med och festa, det är allt. Vi har såklart sagt nej så...” berättade jag och ryckte på axlarna. Killarna fick något ont i blicken. 

   Jag skulle precis berätta hur fåniga de var som blev så uppbrusade utav något som redan hänt och de inte behövde oroa sig över när jag kände en stor hand som nöp till min rumpa hårt. Jag flämtade högt och mina ögon vidgades, whata? 

oh my gash fellas! what happened in the eeeeend!? aaah! hahahah, nej men vad tror ni händer? vem var det? 

KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.