”Killar har kört upp bredvid oss hela dagen och frågat om vi vill hänga med och festa, det är allt. Vi har såklart sagt nej så...” berättade jag och ryckte på axlarna. Killarna fick något ont i blicken. 

   Jag skulle precis berätta hur fåniga de var som blev så uppbrusade utav något som redan hänt och de inte behövde oroa sig över när jag kände en stor hand som nöp till min rumpa hårt. Jag flämtade högt och mina ögon vidgades, whata? 

Hade jag just inbillat mig eller hade någon just tafsat på mig? Framför min bror, pojkvän och vänner? Mitt på ljusa dagen? På ett publikt ställe? Ja, Penelope det gjorde någon! Snap out of it! 

   Med ögonen fortfarande i dubbel storlek och hakan hängande ner till knäna snurrade jag långsamt runt. Bakom mig stod en kille, han såg ut att vara i runt min ålder, lite äldre. Hans bruna hår stod rufsigt på hans huvud och hans gröna ögon glittrade utav en flörtigt glimt. Hans flin vittnade om hur cool och självsäker han kände sig, han öppnade munnen för att säkert ge någon lame raggningsreplik men innan han hann yttra ett ord träffade mitt knä hans skrev. Hårt. Nu var det hans haka som föll innan han grep tag i sitt paket med båda händerna och sjönk sedan ner på knä framför mig. Han gav ifrån sig ett gnällande pip utav smärtan. 

   ”Om du någonsin rör, inte bara min rumpa, utan någon del utav mig igen så kommer jag skära av kuken på dig och köra ner den i halsen och se på medan du kvävs! Got it!?” visk/skrek jag och hötte hotande med fingret i hans ansikte. Återigen gnällde han till och jag andades ut innan jag rätade på ryggen. ”nu, försvinn!” röt jag och pekade åt sidan, killen stapplade till fötterna och tog sig kvidande bort längst gatan till en grupp killar som jag antog var hans vänner. Jag såg stint efter honom innan jag la på mig ett lugnt leende och vände mig mot bilen igen. Till min förvåning satt inte Justin kvar framför ratten och Chaz var på väg att öppna sin dörr. 

   ”Nej, nej, nej, nej...” mumlade jag stressat medan jag såg Justin gå med beslutsamma och arga steg bort mot gruppen utav killar. ”Justin, nej. Gör inte det här” jag sprang ifatt honom på mina klackar och grep tag i hans arm. 

   ”Justin, han har redan fått ett knä mellan benen som varning. Han kommer inte röra mig igen” försökte jag intala honom så vi kunde gå tillbaka till bilen och åka hem. Men han ville inte lyssna på mig, det värsta var att Chaz inte var långt efter honom. Han med lika ilskna ögon och bestämda steg. Panikslaget såg jag bort mot bilen och såg till min lycka att resten utav killarna hade klivit ur för att stoppa Justin och Chaz från att göra något riktigt dumt. 

   ”Hey!” ropade Justin högt vilket genast drog till sig killarnas uppmärksamhet, jag gnällde oroligt till. Herregud... låt detta sluta lyckligt. 

   ”Åh, är det inte bögen Justin Beaver?” frågade en utav killarna, hans hade smuts blont hår och djupblåa ögon. Jag såg hur Justin ilsket spände käken över förolämpningen. 

   ”Rör min flickvän igen och du kommer ångra dig” hotade han sedan och för första gången såg Justin enbart skrämmande ut, jag hade nog aldrig sett honom så arg. Killen skrattade. 

   ”Vad ska du göra? Sjunga ihjäl mig?” hånade han. 

   ”Justin, snälla låt det bara vara. Det finns paparazzis i närheten” mumlade jag och försökte ännu en gång få honom att lämna det ifred. Justin såg för första gången ner på mig och något verkade mjukna inom honom, han nickade sedan försiktigt. Lättnad sköljde genom mig och jag grep fort tag i hans hand. 

   ”Ja, vi vill ju inte förstöra popstjärnans ansikte. Horan vill väl inte knulla en ful kändis” orden lämnade killens mun och jag kände genast hur Justin stelnade till bredvid mig, oh fuck! 

   "Justin, nej!" hann jag säga men det var redan försent, Justin hade redan snurrat runt med den mest mordiska blick jag någonsin sett. Förbi mig sprang strax Chaz som hört allt och röt "vad kallade du henne!?". Sedan flög nävarna mellan killarna, med fasa och missmod såg jag på slagsmålet som tog form framför mig. Hur blodet snart rann från deras läppar och näsor. 

   "NEJ, SLUTA!" skrek jag i ett försök att få deras uppmärksamhet men inget fungerade. Ryan, Nolan och Mitch var snabbt framme och slet i grabbarna, försökte gå emellan de fientliga knytnävarna. 

   "Ey, lägg ner!" skrek Ryan men det fick ingen effekt. Förtvivlat gick jag närmre medan jag vädjade om att de skulle lugna ner sig och sluta slåss. "JUSTIN! CHAZ!" röt Ryan ännu en gång och fick tag i Justin som redan hade en skymt till blåmärke i ansiktet som sträckte sig över hans käkben. Hans underläpp var sprucken och det blödde från både hans läpp och näsa. Killen han pucklat på, han som sagt orden som fick Justin bomben att explodera, såg inte mycket bättre ut. 

   "Chaz, sluta!" skrek jag, Chaz slängde ännu en knytnäve i en killes ansikte så han flög bak ett par steg. I processen träffade killens knutna näve mitt ansikte, fruktansvärd smärta spred sig från min näsa och ut över ansiktet. Jag tog mig för ansiktet, tappade balansen och jag stupade till asfalten. 

   "Chaz, Justin, lugna ner er! Ser ni inte att Penny ligger ner!" nu var det Nolan som skrek. Mitch hade gripit tag i killen Chaz slagit och höll honom i ett hårt grepp för att han inte skulle lyckas attackera igen. Jag tog ner ena handen och såg den täckt utav rött blod, med tårfyllda ögon såg jag upp på scenen framför mig som frusit till. Chaz stod med näven höjd över en annan killes ansikte, killen som tafsat på mig insåg jag snart, och den andra handen hårt knuten om hans tröja.

   Chaz näve var täckt utav blod och ansikte var förvridet utav ilska, detta var inte likt honom. Han som aldrig tog till våld, han som alltid såg till att lösa det med ord och inte handlingar. Nu stod han med en kille i händerna som han slagit blodig. Jag vände sedan blicken mot Justin som fortfarande hade Ryans armar runt sig, hans blick låg på den blonda killen men vändes tvärt mot mig vid Nolans rop. Ilskan byttes genast till förtvivlan och oro.

   "Oh my God, Penny! Hur gick det?" Spencer kom springandes och knäböjde bredvid mig. Jag såg upp på henne innan jag nickade försiktigt, genast hjälpte hon mig upp på fötterna medan hon såg oroligt på mitt ansikte. Jag knep ihop ögonen för att inte tårarna skulle rinna över och tiltade bak huvudet innan jag knep min näsrygg mellan fingrarna. Utan ge någon en enda blick gick jag ifrån gruppen och bort mot där Earl stod med Bubbles koppel i handen. Han såg minst sagt förvånad ut. 

   "Är ni stolta över er själva!? Usch, ta era värdelösa skinn bort till bilen så vi kan åka hem igen!" hörde jag Spencer skrika åt killarna. "och ni, far åt helvete. Rör aldrig mina vänner igen!" jag grep tag i Bubble och lyfte upp honom i famnen. Han gnällde oroligt och ville hemskt gärna slicka mig i ansikte med jag väjde undan. 

"Sådär, se till att låta dem sitta i en stund och håll huvudet bakåt lutat" sa Spencer vänligt innan hon la ett finger under min haka och lutade bak mitt huvud så det vilade mot väggen. Blodstänk låg i hela handfatet och en bit upp på spegeln efter mitt försök att få blodet att sluta rinna. "jag går ut i köket och ser om idioterna lagt någon is på sina blåmärken" muttrade hon sedan och lämnade badrummet. Jag suckade och svalde, med avsmak kände jag hur blod följde med salivet nerför strupen. Lämnad i tystnaden kom strax tankarna och därefter tårarna. 

   Jag hatade människor som slogs, det var enbart obehagligt att vittna till. När mina nära och kära dessutom är inblandade blev det tusen gånger värre. De skulle ha låtit det vara, de skulle ha gått tillbaka till bilen. Plötsligt hörde jag Justins röst närma sig följt utav Spencers.

   "Jag bryr mig inte Spencer" hörde jag Justin säga innan dörren öppnades. Hans tröja hade blod fläckar och blåmärkena i ansiktet framträdde nu starkt i ljuset från badrumslampan. "är du okej!?" fort var han framme hos mig och hade mitt ansikte kupat i sina händer. "har du ont?" jag skakade på huvudet och drog mig bort från hans händer. Jag var arg på honom, jag ville inte ha honom här. Inte nu. 

   "Jag mår fint, bara gå" svarade jag och fällde ner blicken. Jag hörde hur han suckade tungt. 

   ”Tror du verkligen att jag skulle låta honom komma iväg med att både tafsa på dig och kalla dig en ‘hora’!?” utbrast han och slog ut med armarna. Jag svalde ännu en gång och lutade tillbaka huvudet mot väggen. 

   ”Ja, det hoppades jag du kunde gjort. Våld löser aldrig några problem” svarade jag med blicken riktad upp i taket. Återigen suckade Justin. ”dessutom, jag sa att det fanns paparazzis som i närheten. Nu kommer slagsmålet spridas över hela världen, du kommer få en massa skit för det här Justin” 

   ”Tror du verkligen jag bryr mig om vad resten utav världen tycker!?” hans röst höjdes och jag kunde lätt urskilja frustrationen bakom hans ord. ”jag bryr mig inte om vad Scooter kommer säga, om han kommer vara arg eller inte, om pressen kommer koka ihop någon absolut hel löjlig historia om varför vi slogs, jag bryr mig inte om vad någon säger när det kommer till det här. Allt jag bryr mig om är dig, okej?” 

   ”Varför kunde du inte ha lyssnat på mig då och gått tillbaka till bilen!?” för första gången sedan vi kom hem mötte jag hans blick, hans bruna ögon såg hopplöst och frustrerat på mig. Länge stod vi så och bara såg på varandra, båda lika envist. Tills Justin andades ut och lät huvudet falla bak innan han stönade. 

   ”Okej, jag är ledsen. Jag borde ha följt med dig till bilen när du bad mig men jag kan inte påstå att jag ångrar att jag slog honom. Han förtjänade det, grovt mycket. Men visst, jag borde inte gjort det. Du har rätt, våld löser inga problem” sa han tillslut. ”Jag är ledsen” 

   Jag såg på honom utan att säga något för ett ögonblick innan jag vände bort den igen. Utan ett ord stönade han frustrerat och lämnade rummet. Tårarna vällde upp i mina ögon ännu en gång, mitt huvud sa åt mig att jag fortfarande var arg på honom men mitt hjärta sa att jag hemskt gärna ville springa efter honom för att känna hans trygga armar runt mig. 

   Frustrerat lämnade jag badrummet efter jag ansett att jag kunde ta ut bomullstofsarna ur näsan och blodet var borta från mitt ansikte. Jag gick genom korridoren och bort mot köket där jag hörde låga röster, runt bordet satt alla utom Justin som jag inte såg skymten utav. Chaz hade en ispåse tryckt mot ena halvan utav sitt ansikte men också över sina skadade knogar. De alla såg upp när de hörde mig göra entré. Spencer log försiktigt. ”hur mår du?” 

   Jag ryckte på axlarna. ”jag vet inte... Vart är Justin?” 

   ”Jag tror han gick ut på baksidan, han såg lite upprörd ut” jag suckade och såg sedan på Chaz. 

   ”Och hur mår du då?” frågade jag sedan medan jag satte händerna på fötterna och såg menande på honom, han log snett men förvred genast ansiktet i en grimas. 

   ”Tro inte att du ska få någon ursäkt från mig, aldrig att jag tänker ursäkta mig för att banka skiten ur dem efter vad de sa och gjorde mot dig” påpekade han och ignorerade min fråga. Jag la trött armarna i kors över bröstet, innan jag gav upp och suckade. ”whatever” 

   ”Jag går och ser om jag kan hitta Justin...” mumlade jag sedan och vände på klacken. Jag nynnade svagt på någon melodi medan jag tog mig bort till vardagsrummet där jag såg att ena altandörren redan stod öppen. Jag gick ut i kvällskylan som var behaglig, inte för kallt inte för varmt. 

   Jag sträckte på kroppen för att se om jag kunde se Justin och fann honom ståendes vid poolen som lös utav lamporna på pools väggarna. Han hade dragit av sig tröjan och lagt den på kanten och jag såg på hans ryggtavla, lät blicken vandra över hans muskler, över hans tatuering som pryde hans ena skulderblad. Väl framme slingrade jag armarna runt hans midja och tryckte kinden mot hans varma hud, Justin lyckades alltid vara varm. Spelade ingen roll i vilket väder, han var varm. Jag lät händerna smeka över hans magmuskler och kände hur huden knottrade sig svagt under mina fingertoppar. 

   ”Tack” sa jag sedan, Justin skrattade humorlöst. ”för vad?” 

   ”Även fast jag inte tyckte om att du slogs så är jag ändå tacksam över att du stod upp för mig” svarade jag och log, Justin vände sig om i min famn och kupade mitt ansikte i sina handflator. 

   ”Jag kommer alltid beskydda och stå upp för dig, alltid” jag slöt ögonen och vilade huvudet i hans händer. Jag log innan jag kände Justins läppar lätt svepa över mina, jag sträckte på mig så de pressades samman.