50 - I Can't... Breath!

PREVIOUS:    ”Tack” sa jag sedan, Justin skrattade humorlöst. ”för vad?” 

   ”Även fast jag inte tyckte om att du slogs så är jag ändå tacksam över att du stod upp för mig” svarade jag och log, Justin vände sig om i min famn och kupade mitt ansikte i sina handflator. 

   ”Jag kommer alltid beskydda och stå upp för dig, alltid” jag slöt ögonen och vilade huvudet i hans händer. Jag log innan jag kände Justins läppar lätt svepa över mina, jag sträckte på mig så de pressades samman. 

 


 

"Spence, Spence!" jag ruskade henne häftigt och fick ett mummel till svar innan hon slog upp ögonen. 

   "Vad? Vad är det?" frågade hon förvirrat och trött. Jag log roat. 

   "Lust att spring med mig ner till stranden?" frågade jag och rätade på ryggen, jag var redan färdigklädd i kort, korta cykelbyxor tillsammans med en sport bh och håret upp i en hästsvans. Bubble hoppade glatt upp i sängen och nosade sig fram till Spencer som satt sig upp. 

   "Visst" svarade hon sedan, vi hade många gånger gått upp tidigt på morgon för att gå ut och springa. Oftast hamnade vi på stranden där vi tog en simtur innan vi sprang hem igen. Jag hade vaknat som en väckarklocka imorse och sett ett svagt sken från solen som börjat gå upp genom glipan mellan väggen och rullgardinen. Därefter hade jag snabbt klätt på mig och dragit fram ett par sneakers. Normalt sett brukar jag använda mig utav riktiga joggingskor men jag hade inga nerpackade och jag tvivlade på att jag skulle fylla Justins skor med mina små fötter. Väl färdigklädda kopplade jag Bubble och öppnade ytterdörren, nyfiket studsade han ut och började nosa på det första bästa han kunde hitta. 

   "Okej, jag har ingen aning om hur man tar sig till stranden men om vi får problem så får vi väl fråga någon" informerade jag Spencer som nickade och log. 

   "Nu kör vi" solen sken på oss och fick snart svetten att tränga fram ur huden och rinna längst både tidningarna men också nerför halsen. Vi förde inte många konversationer utan sprang i tystnad och såg på omgivningen medan vi tog oss förbi villa områden, butiker, stora bilvägar. Vi kom ut på en väg och såg vattnet i horisonten, jag log glatt och kände hur en del utav energin återvände vid synen utav havet. Vi nådde sanden och stannade andfått, jag satte händerna i sidorna medan jag såg ut över vattnet som slog in över stranden, solen låg lågt på himlen då det fortfarande var väldigt tidigt på morgonen. Jag böjde mig ner och knöt upp skorna och drog av mig strumporna innan jag tog ett kliv fram och kilade ner tårarna i sanden. Jag log nöjt och slöt ögonen. 

 

Alldeles genomblöt gick jag upp ur vattnet och bort mot Bubble som låg ner bredvid våra skor och kisade i solen. Jag hälsade glatt på honom och strök över hans varma päls. Spencer kom efter mig och andades högt ut. 

   ”Här ska jag bo när jag är gammal nog” sa hon sedan, jag såg upp på henne och vände mig mot havet igen. 

   ”Ja, det vore något” svarade jag och hörde hur hon fnös högt. 

   ”Du kommer ju faktiskt att bo här, så för dig blir det ju inget att fantisera om” jag såg frågande på henne och hon himlade med ögonen åt min dumhet. ”du och Justin är som gjorda för varandra, ni kommer helt klart gifta er och skaffa barn och så kommer ni bo här i antingen samma villa eller så kommer ni ha flyttat till något ännu större” förklarade hon sedan och viftade med armarna, jag rodnade svagt men log åt tanken. 

   ”Jaja” fnittrade jag sedan och Spencer armbågade mig retsamt i sidan. 

   ”Men du, jag tror att vi måste ta oss tillbaka nu. Grabbarna vaknar väl snart och då blir det väl kalabalik om de inser att vi är borta” Spencer drog förskräckt på munnen och knöt fort på sig skorna igen. Snart var vi uppe på vägen igen och satte fart på benen. 

 

 

Justins Perspektiv. 

Jag gäspade stort och kände hur det värkte svagt i blåmärket som sträckte sig över mitt käkben och lite i svullnaden i min underläpp. Men smärtan var värt det, jag hade slagit killen dubbelt så hårt och fått min hämnd. Jag hade aldrig varit så arg, att han vågade för det första tafsa på min flickvän och sedan kalla henne hora. Jag hade varit så arg att jag inte ens kommer ihåg mycket utav vad som hände då jag helt stängde av allt annat och hade bara en enda tanke i huvudet, vilket var att slå honom gul och blå.

   Scooter hade gjort ett besök igår kväll när händelsen nått honom och han hade varit minst sagt förbannad när han först klev in genom ytterdörren. Ett hetsig argumentation tog plats i köket tills vi lyckades få honom att inse vad det faktiskt var som hänt. Då lugnade han ner sig och såg till att Penny mådde bra, han hade dock fortfarande sett besviket på mig men som sagt, jag ångrade mig inte ett dugg. 

   Jag sträckte på mig bland lakanen och kuddarna och kände efter Pennys lilla men varma kropp, till min förvåning fann jag endast tomrum och lyfte genast på huvudet. Jag kisade med ögonen medan jag såg mig om i rummet, men fann ingen Penny. Jag satte mig upp i sängen innan jag drog bort täcket från kroppen, väl ute ur sovrummet gnuggade jag mig i ögonen medan jag gick mot köket. 

   ”Penny?” frågade jag men fann till min förvirring även köket tomt och bestämde mig för att titta på baksidan också. Jag kliade mig fundersamt och nu en aning panikslaget i bakhuvudet när hon inte heller befann sig på baksidan. 

   ”Penelope!?” ropade jag högt när jag kom in igen men huset ekade tomt. ”PENNY!?” 

   ”Herregud bro, varför skriker du så?” frågade en nyvaken Ryan, efter honom kom en lika trött Chaz. 

   ”Därför jag kan inte hitta Penny” svarade jag stressat och gick mot sovrummet igen för att hämta min mobil.

   ”Vad? Vad menar du att ’du kan inte hitta Penny’?” jag himlade med ögonen åt dem.

   ”Just det jag sa” svarade jag och plockade upp iPhonen från nattduksbordet och slog vant i hennes nummer. Signal efter signal gick fram.

   ”Ey, titta efter i Spencers rum om hon är där” sa jag sedan och Chaz var fort ute ur rummet. Ryan la med rynkad panna armarna i kors över bröstet medan han såg på mig. 

   ”Hej, du har kommit Penny, jag kan-” frustrerat la jag på luren då samtalet gick till telefonsvararen. ”hon svarar inte” mumlade jag. 

   ”Hon är inte där” jag såg upp på Chaz som kom in genom dörren nu med Nolan efter sig. 

   ”Vad är det som händer?” frågade han och gnuggade sig i ena ögat. 

   ”Penny och Spencer är borta” svarade jag kort och höjde telefonen till örat ännu en gång, paniken började sakta men säkert ta över mig. Vart kan de vara? Hade de tagit sig själva ner till stan? Men det verkade inte rimligt, så här tidigt lixom? Eller hade något hemskt hänt? Alla möjliga varianter dök upp i mitt huvud; mördade, kidnappade, misshandlade. Allt du kan tänka dig och det hjälpte mig inte direkt att behålla lugnt.

 

Femton minuter senare och jag var på gränsen till galenskap och ett tryck ifrån att ringa polisen. Vi satt samlade i köket när ytterdörren plötsligt flög upp och slogs igen. 

   ”herregud, jag visste inte att de var så ihärdiga. Jag menar man ger väl upp efter 2 kilometer!?” snabbare än blixten var jag uppe ur min stol och på väg ut i hallen. Jag hann få en skymt utav en svettig Penny endast klädd i en sport topp och vad såg ut som trosor innan jag drog in henne i min famn. 

   ”Herre min skapare kvinna! Vart har du varit? Det slog inte dig att jag, vi, skulle bli oroliga? Kunde du inte lämnat en lapp, huh?” 

   ”Justin... jag kan inte... andas!” flämtade hon fram och jag släppte genast mitt grepp om henne, hon andades in och ut innan hon vände sig med ett lugnt leende mot mig. ”ta’t lugnt, vi är okej. Ledsen att jag inte lämnade en lapp, nu när du nämner det borde jag ha gjort det. Jag är ledsen” jag såg fortfarande upprört på henne men lugnade mig när jag insåg att hon stod framför mig, hel och oskadd. 

   ”Vart har ni varit?” frågade jag sedan. ”varför är du alldeles blöt i håret?” 

   ”Vi sprang ner till stranden och badade sedan sprang vi hem igen men blev jagade utav fans” svarade hon först glatt och sedan en aning skrämt. 

   ”Till stranden?” ekade jag. ”men-”

   ”Det är riktigt långt. Ja, vi märkte det” fyllde hon i, jag nickade instämmande. Hallen fylldes sedan utav tystnad och Spencer var den första att bryta den. 

   ”Okej, om du är klar med att vara en orolig höns mamma och ursäktar skulle jag vilja duscha. Svett och saltvatten är inte en okej mix” Penny skrattade. 

  

 
 
En timme senare satt vi i bilen på väg mot idrottshallen där vi skulle mötas upp med Scooter, Dan, Kenny, Moshe och Usher. Det var länge sedan jag sett min mentor och vän, alldeles för länge. Jag saknade honom. Jag trummade med tummarna mot ratten i takt till musiken från radion. 
   Penny satt bredvid mig i framsätet. Hon var nyduschad och klädd i ett par mönstrade tights i olika färger tillsammans med ett skärp som smälte in bland mönstret. På överkroppen hade hon en vit magtröja med ett svart hjärta på tillsammans med den hade hon tagit min ljusa jeans väst och på fötterna satt hennes röda Dr. Martens. Jag själv var redan klädd i basketshorts, slappt träningslinne och sneakers. Penny diggade svagt med huvudet till låten och alla bröt i synk ut i refrängen. 

 

   ”Last friday night, yeah we danced on tabletops

And we took to many shorts, think we kissed but I forgot” 

 

   Penny kastade mig en oskyldig blick vid de sista orden och jag flinade roat. 

 

”Last friday night, yeah we mixed our credit cards

And got kicked out of the bar, so we hit the boulevard” 

 

   Låten tog slut och snart tog en annan vid, jag förvånades när introt till min gamla låt ”Speaking In Tongues” . Killarna började genast skratta medan Penny tjöt högt och vred sig fort i sätet för att kunna se på Spencer.

   ”Kommer du ihåg!?” innan jag hann ifråga sätta började rappen och tjejerna följde utan problem med i texten, helt hänför lyssnade jag till hur de hann sjunga vartenda ord. 

 

Speaking In Tongues by Justin Bieber

 

   ”Alright..aha...yeah

Speaking in tongues, yabba dabba dabba da da Volia

Im killin this caca

Call up Lady Gaga, on my, on my telephone

 

   Hella dome, yeah, my girl beats, no metronome

My new chick, she a yellowbone

I buy her yellow stone, cause I like it when she got that yellow on

So Im a raptor, tearin it up like a tractor

Matter fact, I'm killin this track, you're a slacker

Sack like a sacker, hello Mr. Brady

 

   Tell 'im leave his hair to the guy who sings "Baby"

Baby, come and try to save me

Lately, I've been hearing these things that sound crazy

Like.. Speaking in tongues

All right, stop, drop and roll, Justin Bieber is on fire

Its time to realize its time to call me Young Sire

You're the seller, Im the buyer

 

   You're the teller, and Im hired

Im higher than the highest point, yes, I am flyer

And Im wired to the game, stay dry when it rains

Im tired of the fame, are you proud of the pain?

Yes, were the same, yes, Im insane

And my mane hangs down znc my puppet got strings

I murdered that,

 

   Mane, Shawty Mane! Shawty Mane, what you doin Shawty Mane? I'm Justin Bieber

You guys might know me as the guy you know who sings "Baby"

You know, uh, Im a singer, pop singer

Im white (Im white, Im white)

But, um, I just wanted to do this just to prove that, you know

I got skills, on, on, on the rap game, so, yeah

What up JulKeyz? Yo, I killed that, aight, peace.”

 

   När låten kom till sitt slut sänkte jag genast volymen. ”okej, skulle ni vilja förklara hur ni kan exakt vartenda ord till min gamla rapp låt? Säg inte att ni varit hemliga fans hela tiden!?” Penny och Spencer skrattade genast högt. 

   ”Ett tjejgäng på vår skola skulle framträda inför alla i aulan med din låt, vi tvingades arbeta i samma rum och vad kan jag säga, låten fastnade. Jag kommer till och med ihåg deras dans. Gör du det, Spencer? Mycket svingade på höfterna och slängande med håret. Riktigt sexigt vettu” 

 

 

Penelopes Perspektiv. 

Gummisulorna gnisslade mot gymnastiksals golvet, svetten rann på grabbarna då de sprang fram och tillbaka över planen. Justin hade nu bollen och dribblade av Dan innan han satte bollen genom korgen. Vi applåderade och larvade oss på sidan medan de spelade, diggade med i musiken från den stora stereon. En visselpipa blåstes och spelet stannade upp. 

   ”Basketproffs också, finns det något Mr. Bieber inte kan göra?” Justin flinade roat åt mig när jag kom honom till möttes. 

   ”Ska Miss. Talangfull säga men nu när du nämner det så kan jag faktiskt inte joddla” skämtade han och jag skrattade. ”har du några basket skills?” 

   Jag skrattade humorlöst. ”nej, absolut inte. För kort och alldeles för klumpig, bollen försvinner bara när jag ska studsa den” Justin log snett och såg retsamt på mig. ”men-” utbrast jag för att få tillbaka lite värdighet. ”-det finns en sak jag kan göra, om det inte är så att jag har tappat den förmågan det vill säga” jag gick förbi Justin och bort mot bollen som låg en bit från mittcirkeln.

   Jag plockade upp den innan jag la ner den på mittpunkten, jag kastade en blick mot Justin medan jag tog några steg tillbaka och såg att jag lyckats fånga restens uppmärksamhet också. Jag drog in ett djupt andetag innan jag tog sats och tog ett steg innan jag placerade båda händerna på vardera sida utav bollen. Jag lät benen löpa över mig uppe i luften och på vägen upp igen grepp jag tag om bollen och skickade sedan iväg den i en vid båge. Jag såg sedan hur bollen tog sig genom korgen och föll till marken.

 

 

   ”WHOOP WHOOP! LIKE A BOSS!” tjöt jag och gjorde en fånig liten segerdans. Jag hörde hur Spencer skrattade i bakgrunden och såg upp för att se att hon skrattade åt killarnas reaktioner och inte mig. ”ja, hjärtat. Jag är grym” retades jag och klappade Justin på kinden medan jag pussade den andra. 

   ”Hur... nej, jag ska inte ifrågasätta hur du gör saker längre för jag kommer ändå aldrig förstå det” jag skrattade roat åt honom. 

 

*

 

”Ska du fortfarande bo hos Ryan?” väskorna var nerlagda i bagage luckan och vi tog våra hejdå kramar av varandra. Chaz drog på munnen.

   ”Jag tror det...” svarade han sedan. ”jag har inte bestämt mig än” jag nickade. ”när kommer du hem?” frågade han sedan. 

   ”Snart, jag kan inte gömma mig från mina problem alltför länge. Dessutom saknar jag Jesse och vill vara där för honom. Så snart” svarade jag och Chaz nickade innan han drog in mig i en kram, jag log och la armarna om honom. ”älskar dig” mumlade jag mot hans axel. 

   ”Älskar dig också sis” svarade han och släppte. ”ey, Bieber! Se till att hålla koll på henne medan jag är borta, inte ett hårstrå ska vara fel på henne när hon kommer hem” Justin skrattade men höll upp händerna. 

   ”Lovar bro” svarade han sedan och de kramades. Jag gick bort till Spencer och tog hejdå utav henne. 

   ”Jag kommer sakna dig, men vi får ses så fort jag kommer hem igen” sa jag och knep ihop ögonen medan jag kramade henne hårdare för ett ögonblick. 

   ”Absolut, ring mig” jag nickade ivrigt, jag såg medan de alla satte sig i bilen innan de körde av längst vägen. Justin kramade min hand och jag la armen runt hans midja. 

  


 

okej, det här kapitelt var överallt på en och samma gång och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. =/  men jag hoppas ni gillade det i alla fall! SKRIV VAD NI TYCKER! ↓ kommentera. ♥

puss&kram på er. =D


Skriven av: Trollface

Hahah joddla :') jättebra MEEEEEEEEEEER!!!

2013-03-10 @ 17:15:26
Skriven av: Anonym

Den var jätte bra!!!!! Meerrrr

2013-03-10 @ 17:59:21
Skriven av: Liv

Lite random kapitel!:D Jolo!!(vet att eet är ett j)

2013-03-10 @ 19:00:55
Skriven av: Agi

AWSOME like always :D MEEEEEER!

2013-03-10 @ 19:02:58
Skriven av: Anonym

Nyfiken på vad som kommer att hända när hon kommer hem:)

2013-03-10 @ 19:05:12
Skriven av: Ebba

ÄLSKAR DET :D Mer nu snart! Din uppdatering är great btw :D

2013-03-10 @ 19:17:14
Skriven av: Bella

Azum! Kan det inte bli lite love emellan Spence och Chazie?? Skulle tycka om det :3 du är JÄTTE duktig!!

2013-03-10 @ 19:54:31
Skriven av: Anonym

MEDDEEEEEEEEEEEER

2013-03-10 @ 20:04:40
Skriven av: Fanny

Jätte bra! Du är jätte duktig.
Jag tycker att hon ska åka hem snart!

2013-03-10 @ 21:49:04
Skriven av: Celebnovell

Vet inte längre vad jag ska skriva för kommentar på dina kapitel. Dom krossar ju alla gränser.
Awesome! ♥♥

2013-03-11 @ 17:13:02
URL: http://celebnovell.blogg.se
Skriven av: Goda

Pretty awesome there, som vanligt de vill säga.. har du typ A i svenska eller nåt? Well, keep goin' älskar det du skriver !<3

2013-03-11 @ 20:41:53

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback