PREVIOUS:   ”Så inte ditt underliv, huh?” frågade han sedan, minnen från frukosten kom tillbaka och jag hade lust att skratta. Den här killen var bara för mycket ibland. Ariel fick fort tag i en kudde innan hon kastade den mot honom. 

   ”Försvinn!” utbrast hon samtidigt, Avan hoppade åt sidan innan han såg förolämpat mot henne. 

   ”Shesh” mumlade han. ”Justin, ge henne lite av Jerry så kanske ilskna Märta på crack lugnar ner sig” med det sagt vände han sig om och lämnade rummet. 

   ”Döda mig” hörde jag Ariel mumla efter en stund med pannan mot min axel, hennes ord fick mig att genast brista ut i skratt. Ja, herregud... 

Lördag, 29:e Juni. 

Jag klickade bort samtalet på min telefon och drog en hand genom håret. Jag hade precis avslutat en timmes lång telefonkonferens med mitt team angående mitt kommande album. Scooter var nyfiken på hur det fortskridit sig och jag fick mer information om hur höst terminen i skolan skulle se ut när det kom till utomstående arbete. Chaz och Ryan hade suttit tillsammans med mig i köket men försökte hålla sig tysta för att inte störa. Lil Za låg fortfarande och sov då han kom hem under småtimmarna vilket alltid slutade med att han kom upp när vi andra tänkte äta middag. Inte för att jag inte gjorde samma sak då och då men ni förstår vad jag menar. Alfredo hade lämnat tillsammans med Maejor Ali för att spela in material för något jag inte kommer ihåg. 

   ”Hördu Justin?” frågade Victoria när hon klev in i köket. ”vet du när Ariel skulle vara tillbaka?” jag tittade upp för att möta hennes blick och hon såg själv upp från sin mobilskärm. 

   ”Runt två väl?” svarade jag. ”jag tyckte hon pratade om någon video, hon skulle ha med sig Luke och Saphira i alla fall” Victoria nickade förstående innan hon återgick till sin telefon. 

   Tre dagar hade hon haft sina lärlingar och vad jag visste så var hon redan redo att slita huvudena av dem. Tydligen var de båda slappa när det kommer till regler och gillade att göra i stort sett tvärtom från vad Ariel bad dem göra. En kväll grät hon nästan av frustration när hon berättade om sin dag med dem, yrde hela tiden om att hennes tid var inne. Vad de nu än betydde hade jag ingen aning. 

   I nästa sekund hörde jag hur ytterdörren öppnades längre bort i huset innan steg närmade sig köket, jag visste att det var Ariel då var klackar som närmade sig. Hennes uppenbarelse förvånade mig då hon hade ett mordiskt uttryck i ansiktet. Jag ska vara ärlig, den skrämde mig och jag fasade för mitt liv ett ögonblick. Tills jag insåg att jag knappast kunde ha gjort något fel och hennes ilska måste vara riktad mot någon annan. Victoria, Chaz och Ryan såg lika förvånat upp på henne medan hon stampade bort till skåpen för att sedan dra ut en kökslåda. Jag vände på huvudet igen när jag såg två andra figurer kliva in i köket, först kom en kille följt av en tjej. Ah, så detta måste vara Luke och Saphira, tänkte jag. 

   Ögonblicket efter stelnade Luke till i sitt steg, jag hoppade skrämt till medan jag stirrade på kniven som nu satt i väggen. Jag vände fort på huvudet för att se Ariel fortfarande med samma rasande uttryck och armen utsträckt som om hon precis kastat något. Vilket fick mig att lägga ihop ett och annat - hon kastade kniven. 

   ”Nästa gång missar jag inte!” röt hon åt Luke och Saphira som nu såg på henne med stora, skrämda ögon. ”vilka tror ni två att ni är, huh?” hon sänkte nu sin röst och la sig på en iskall nivå, hennes stämma fick kalla kårar att vandra längst min ryggrad och jag var återigen glad att hennes ilska inte var riktad mot mig. 

   ”Hon var ful” svarade Luke sedan med en axelryckning. ”aldrig att jag skulle kyssa någon så ful som henne” nu något förvirrad över vad de pratade om pendlade min blick fram och tillbaka mellan dem. Vem var ful? 

   ”Jag bryr mig inte om vad du tyckte om henne Luke. Regissören gav dig instruktioner och vad det är meningen att du ska göra är att följa dem!” utbrast Ariel ilsket. 

   ”Du, jag anmälde mig faktiskt inte till Ariel Madison’s freakshow utan till Tara Madison. Jag bad inte om att bli läxad av någon som är yngre än jag” jag såg förvånat på killen framför mig, hade jag hört honom rätt? Ville han inte ha Ariel? Jag hade nästan lust att skratta åt honom men visste att jag inte skulle göra situationen bättre så jag bet mig i tungan. Tystnaden blev tjock i köket att man lätt hade kunnat skära den med kniv, försiktigt vände jag på huvudet för att se på Ariel som plötsligt såg förvånansvärt lugn ut. 

   ”Så det är Tara Madison du vill ha?” frågade hon med hån i rösten, Luke nickade men jag kunde se hur han började tveka på sin begäran. ”jag kan ge dig Taras behandling” fortsatte hon samtidigt som hon långsamt gick närmre sina lärlingar, blicken fastklistrad på Luke. Jag såg hur han nervöst svalde diskret. 

   ”Säg mig Luke” sa hon och var nu endast någon meter från honom. ”vad är du rädd för?” jag stelnade genast till och stirrade på Ariel. Åh, nej. Snälla låt det inte vara... Luke verkade förvirrad över frågan hon ställde honom och blev endast ståendes med rynkad pannan utan att ge henne något svar. 

   ”Vänta, låt mig gissa” fortsatte hon sedan och höjde ena fingret i luften medan hon log ironiskt mot honom. ”du har aldrig skjortan knäppt enda upp till halsen vilket visar att du har svårt för saker som sitter för tight runt halsen. Vad kan detta bero på?” hon pausade och Luke svalde igen medan han skruvade obekvämt på kroppen. ”Luke, är du rädd för vatten? Huh? Har du svårt att vistas nära pooler? Hav? Sjöar? Låt mig gissa, du var ännu ett sådant där barn som sprang alldeles för nära poolkanten och föll ner. Dina föräldrar var inte i närheten, höll inte koll på dig och du kunde inte simma. En vecka på sjukhuset och månader hos en psykolog” jag såg hur Luke bleknade ju mer Ariel talade. 

   ”Kanske den här psykologen inte var den bästa? Tog hon på dig Luke? Eller var det en han? Jo, definitivt var det en han. Fick han dig att hålla tyst om det? Hur länge pågick detta, hm? År? Luke, hur länge pågick det?”  

   ”Nå, bränns det? Är jag i närheten av dina värsta fasor? Eller slog jag huvudet på spiken? Åh, oroa dig inte, Luke. Vi kommer fixa dina fel. Vi kommer tillsammans göra om och göra rätt. Snart ska du se att du skulle kunna med glädje andas in under vattnet utan några som helst problem eller bli rörd igen på det sättet. Ingen fara” jag mådde illa över orden som kom ur Ariels mun. Jag kände inte igen tjejen framför mig, detta kunde inte vara min flickvän. Det här är inte min Ariel. Luke såg ut att vara nära ett nervöst sammanbrott med tårar synliga i hans ögon och ansiktet blekt som ett lik. 

   ”Nu, lämna. Gå gör er i ordning!” utbrast hon högt, de båda hoppade skrämt till och försvann inom loppet av några sekunder. Tystnaden fyllde återigen köket innan Ariel gick fram till väggen, grep tag om handtaget till kniven och drog till. Med nedsänkt blick gick hon fram till lådan där hon lade tillbaka kniven och sköt igen lådan igen. 

   ”Förlåt för väggen, jag ska få det fixat” sa hon sedan och lämnade köket. 

   ”Okej, vad var det som nyss hände?” frågade Ryan efter en stund, Victoria suckade. 

   ”Det där var Ariels inre demon, den kommer fram när hon vill och behöver den. Det är Taras onda tvilling i stort sett” svarade hon och drog stressat en hand genom sina bruna lockar. Jag reste mig häftigt från min stol innan jag följde efter Ariel som jag antog hade tagit sig till rummet hon sov i. Hon stod vid fönstret med händerna på höfterna när jag klev in, utan att knacka och la armarna i kors över bröstet. 

   ”Vad var det där?” krävde jag att få veta. Hon verkade inte förvånad över att höra min röst då hon varken hoppade till eller snurrade runt utan stod oberörd framför fönstret. 

   ”Det där var en del av min personlighet” svarade hon efter en stund. 

   ”Din personlighet, my ass” kontrade jag. ”det där var inte du Ariel. Det där var någon helgalen kopia av Tara. Du är medveten om att du precis mobbade en kille i mitt kök? Att du säkert sprätte upp såren som han kanske precis läkt?” 

   ”Han har absolut ingen respekt för mig-” 

   ”Och tror du att den där behandlingen ska ge dig det!?” utbrast jag och avbröt henne. 

   ”Verkar ju fungera för Tara” svarade hon. ”ingen och absolut ingen vågar tala till Tara på det sättet som Luke talade och har talat till mig” 

   ”Så vill du bli precis som din mamma? Någon som tvingar sin femåriga dotter att sitta ute i regnet medan hon skriker av skräck? Som tvingar sin dotter att plastikoperera sig mot hennes vilja? Som drar ner hennes mat så hon tvingas använda några jäkla återlivningssprutor!?” skrek jag, nu var jag arg och ville inte erkänna att Ariels beteende i köket var en del av henne. Eller så hade jag lärt känna fel människa, vilket jag vägrade att tro på. Ariel stod tyst vid fönstret, fortfarande med ryggen mot mig. 

   ”Jag vill inte säga hur du ska leva ditt liv, du har redan en diktator i ditt liv. Men det där var inte du i köket Ari, du vet bättre än att behandla människor sådär. Bli inte en sådan som tror att alla andra måste genomgå samma smärta bara för att du har gjort det. Var bättre än så” med det sagt lämnade jag rummet igen, ville inte längre prata med ryggen som inte gav mig några svar. Antar att smekmånads perioden var över. 

Ariels Perspektiv. 

Med tårar i ögonen stod jag och stirrade ut genom fönstret medan jag hörde hur Justin lämnade rummet igen. Hans ord träffade mig likt ett pistolskott i hjärtat. Det gjorde ont. ”Var bättre än så” upprepades i mitt huvud. Kunde jag verkligen vara bättre än henne? Jag snörvlade till och torkade bort tåren som lyckades smita innan jag andades ut och försökte samla mig. 

   Jag hade saker att göra och kunde inte låta detta distrahera mig. Jag gick fram till garderoben där jag hängt in en del klänningar jag visste jag skulle använda. Jag fann rätt galge och tog ut klänningen jag skulle bära för kvällens event och såg på den, jag drog in ett djupt andetag innan jag släppte ut det och nickade för mig själv. Nu kör vi. 

En och en halvtimme senare hade jag hunnit duscha och gjort mig redo och stod klar framför spegeln medan jag tittade över min utstyrsel. Om något behövde fixas till eller om allt låg som det skulle. Mitt hår hade jag gjort stora eleganta lockar vilket gav mitt hår mer volym än normalt men såg fortfarande inte överdrivet stort ut. Klänningen jag bar var en Michael Kors och smet vacker och smickrande längst min kropp, överdelen hade en öppningen längst hela fronten och ledde upp till polokragen runt min hals. Vilket blottade sidan av mina båda bröst men inte tillräckligt mycket för att det skulle vara frånstötande. Ärmarna gick ner till mina handleder där jag satt stora och små, guldiga armband för att sätta lite färg på min annars väldigt mörka outfit. 

   Jag nickade åt mig själv och gick fram till sängen där min matchande väska låg och innehöll min telefon och andra viktiga föremål. Mina klackar ekade mot parketten medan jag gick mot huvuddelen av huset där jag misstänkte att de flesta höll hus. Med blicken på mina väska medan jag försökte stänga den klev jag in i rummet, med en liten suck såg jag upp för att se hur fler och fler såg upp för att se på mig. 

   Min blick vandrade över dem innan den tillslut landade på Justin, som stirrade på mig med stora ögon och en aning separerade läppar. Var detta en bra reaktion? Han mötte sedan min blick och stängde munnen innan han gick över till att se uttryckslöst på mig. Jag antog att han fortfarande var arg på mig. 

   ”Damn, guuuuurl!” utbrast Avan sedan och bröt tystnaden. ”visa godispåsarna bara! Killar kommer ju hänga i dina hälar ikväll. Akta dig Justin, kanske hon kommer tillbaka med en ny älskare” Avan kastade en blick bak mot Justin från där han nu stod framför mig. Jag lutade mig svagt åt sidan för att se Justins reaktion och såg till min glädje att hans blick mörknat. Han bryr sig fortfarande i alla fall, tänkte jag nöjt. 

Justins Perspektiv. 

Aldrig hade hon sett så otroligt sexig men sofistikerad, så otroligt vacker men åtråvärd, bedårande men sensuell samtidigt förut. Det tog allt jag hade i mig att återgå till ett oberört ansiktsuttryck efter hon anslutit oss till gruppen i sällskapsrummet där vi alla gjorde lite allt möjligt. Maejor Ali hade åkt runt på en Segway men stod nu still, Alfredo satt med sin kamera i famnen medan Chaz och Ryan satt på golvet och hade en varsin tvspels kontroll i händerna. Nu verkade det som att de båda förlorade i närvaron av Ariel. 

   ”Damn, guuuuurl!” utbrast plötsligt Avan i ena soffan medan han reste på sig. ”visa godispåsarna bara! Killar kommer ju hänga i dina hälar ikväll. Akta dig Justin, kanske hon kommer tillbaka med en ny älskare” han gav mig en blick över axeln, hans ord gjorde mig genast frustrerad och irriterad. Enbart tanken på hur alla killar säker skulle följa Ariel med blicken likt livet hängde på det fick mitt humör att genast mörkna. Hon var min... Men det var det ingen som visste.

wow... så detta kapitel var lite annorlunda. först det som hände med Luke, där fick ni er en första titt in på hur Ariel kan bete sig ibland. hur hård o elak hon kan vara, precis som Tara. vad tyckte ni om vad hon gjorde mot Luke? 

o sedan hade Jariel ett bråk, vilket fortfarande pågår. vad tyckte ni om deras bråk? var kanske inte ett häftigt, men något var det. 

vad tycks? bra/dåligt? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

min fråga: favorit färg? 

mitt svar: jag har börjat fatta tycke för orange... även om jag inte har mycket orange varken i kläder eller mitt rum så tycker jag om färgen väldigt mycket. den här neon peach orange. den är så otroligt häftig. =) kram.