”vi måste prata!” utbrast sedan något och jag röck häftigt till av det plötsliga utropet. In klampandes kom Scooter, Maggie och pappa med allvarliga minner, jag såg undrande upp på dem och de stannade på en rad framför oss.

"what's up?" frågade Justin tvekande och såg upp på de vuxna framför oss. 

   "vi måste prata med er" svarade Maggie och la armarna i kors över bröstet. 

   "nähä, det förstod vi inte" sa jag ironiskt och Justin skrattade lågt bredvid mig men Scooters allvarliga minn fick honom att tvärt sluta.

   "oj oj" mumlade han så att bara jag hörde. 

   "jo, så här ligger det till" började Scooter och såg på oss båda, jag tog ur den andra hörluren för att sedan lägga iPoden i knät. "som ni kanske har märkt så har vi betett oss lite... annorlunda de senaste dagarna-"

   "nej, absolut inte" avbröt jag sarkastiskt och Justin skrattade igen. 

   "hur som helst" sa Scooter strängt och harklade sig. "så har vi snokat runt er två för att se hur allt... ligger till. Och vi drog slutsatsen att bandet mellan er har blivit starkare än på en vänskaplig nivå" fortsatte Scooter och jag kände genaste hur mitt ansikte hettade, jag slog ner blicken och fattade verkligen inte att de skulle göra det här.

   "jaha, och?" frågade Justin lugnt och jag sneglade på honom, han såg oförstående upp på dem och verkade inte tycka att hela situationen var särskilt pinsam. 

   "vi anser för ert eget bästa att ni håller er på den vänskapsnivån" avslutade Scooter, min blick rycktes tvärt upp och jag stirrade på dem. 

   "va!?" röt jag och Justin samtidigt. 

   "ja, vi tycker att ännu ett problem att sköta med pressen inte passar just nu och dessutom så har vi från tidigare upplevelser sätt att ni inte är mogna nog att vara på det seriösa stadiet" sa Maggie och tittade menande på mig, skulle de fortfarande straffa mig för spriten!? Seriöst!? Jag såg stumt på dem och sökte sedan förtvivlat pappas blick, han såg bara uttryckslöst på mig och jag bet ihop. 

   "så vad ni än är så... finns det inte längre" fortsatte Maggie hårt, jag kände hur tårarna brände bakom mina ögonlockar. Jag vände på huvudet för att se på Justin som såg lika chockerat och ledsamt tillbaka på mig. Sedan utan att tänka slängde jag mig om hals på honom för att känna hans läppar mot mina en sista gång. Han hann besvara genast kyssen innan ett grepp runt min midja lyfte upp mig från soffan. Med snabba steg gick personen med mig in i mitt rum, jag försökte ta mig ur greppet men det var lönlöst. 

   "jag hatar er!" skrek jag förbannat och dörren stängdes intill rummet, personen släppte ner mig på sängen och jag såg besviket upp på pappa. "ni förstör mitt liv, fattar ni det?" 

   "Melody-" 

   "Nej! Jag vill inte lyssna, det är du som ska lyssna. Hur fan kan ett förhållande mellan oss två vara något dåligt!? Jag vill ha en jävligt bra förklaring pappa!" in genom dörren kom mamma med ett argt ansiktsuttryck.

   "vårda språket unga dam" sa hon och hötte med fingret åt mig, där rann den sista droppe över ur min bägare och jag såg nästan rött. 

   "SLUTA SÄGA ÅT MIG VAD JAG SKA GÖRA! Jag vill inte ha era åsikter, jag vill inte att ni ska bestämma allt jag gör. Varför kan ni inte lämna mig ifred någon gång!? Ni är med hela fuckin' tiden, åk på semester. Skaffa ett liv!" skrek jag argt åt dem och brydde mig för stunden inte om att jag sårade deras känslor. 

   "är det så du vill ha det?" frågade pappa kallt. 

   "ja! Lämna mig ifred, dra åt helvete!" skrek jag och kröp upp i min våningssäng. "LÄMNA!" jag kröp ihop i hörnet längst in i sängen och begravde ansiktet i en kudde. 

Justins Perpesktiv. 

Melody blev bortbärd av sin pappa och snart hörde jag hur hon började skrika åt honom inne på sitt rum. Med hopbitna käkar vände jag huvudet mot Maggie och Scooter som stod kvar framför mig.  

   "var det där verkligen nödvändigt?" väste jag till dem med hårda ögon.  

   "ja, vi anser det" svarade Maggie och satte näsa i vädret. 

   "era jävla åsikter är inte alltid de bästa" svarade jag och just lämpligt kom mamma in genom dörren med ett chockat ansiktsuttryck. 

   "Justin!" utbrast hon chockerat och såg på mig med stora och stränga ögon. 

   "allt är ju deras fel!" sa jag högt tillbaka och ställde mig häftigt upp för att sedan peka mot Scooter och Maggie. "de tror alltid att de vet bästa! Jag orkar fan inte med det längre" jag lämnade dem bakom mig och smällde igen dörren till mitt rum. 

   Inifrån Melodys rum hörde jag hur hon skrek svordomar till sina föräldrar och jag föll med en kokande ilska inom mig ner på madrassen. Jag knöt nävarna och släppte ut ett andetag jag inte insett jag hållit inne. Vad var deras problem? Varför gjorde dem såhär? 

   "ja! Lämna mig ifred, dra åt helvete! LÄMNA!" hörde jag Melody skrika innan det blev tyst. Jag begravde ansiktet i händerna och kände hur ilskan svalnade och sorgen fyllde mig. Varför skulle de göra så här mot mig? Mot Melody? Vi hade ju precis... 

   Jag försökte svälja bakom klumpen i halsen men den blev bara värre och värre, jag släpade mig själv upp till kuddarna och la trött ner mitt huvud. 

Stellas Perspektiv. 

Jag hörde hur mina föräldrar höll på i rummet med jag kunde inte bry mig mindre. Mina tårar rann tyst längst mina kinder och jag kände hur jag snart skulle explodera av känslorna som härjade i min kropp. Besvikelsen, ilskan, sorgen.

   "Melody... vi åker nu" hörde jag pappas sorgsna stämma säga, jag ignorerade honom och låg stilla kvar. "hoppas du mår bättre snart" fortsatte han sedan och jag kände hur han strök med handen över min arm. 

   "hur kunde du göra såhär mot mig?" frågade jag in i kudden. 

   "Melody, vi-" började han. 

   "vet du varför jag egentligen behövde åka hem?" frågade jag och såg på honom med mitt tårdränkta ansikte, han såg på mig en lång stund innan han försiktigt skakade på huvudet. "jag behövde se Dimitri igen för att se om jag fortfarande hade känslor för honom, eftersom jag började gilla Justin. Lite för mycket för att det skulle vara vänskapligt. Men vet du vad jag ser när jag kommer hem?" frågade jag och kände hur tårarna rann längst mina kinder, pappa skakade ännu en gång på huvudet. 

   "han hade sex med någon annan tjej i sin säng! Jag var bortglömd. Då insåg jag att han inte var något att ha och fick ännu starkare känslor för killen som ni just slet mig ifrån" avslutade jag och pappas ögon spärrades upp.

   "gumman, vi visste inte" försökte han och såg förtvivlat på mig, jag skakade endast på huvudet. 

   "jag vill inte ha ert medlidande, bara gå nu" sa jag och begravde ansiktet i kudden igen, jag hörde hur dörren öppnades och stängdes innan det mumlades där ute för att sedan bli tyst. Jag lyfte mitt huvud och la mig istället så jag kunde se ut, jag ritade små osynliga mönster på väggen och suckade. 

Vart är Paige när man behöver henne?

*

Dagen gick mot sitt slut och jag hade inte lämnat rummet sedan mamma och pappa försvunnit, bussen hade stannat några gånger för att vi skulle äta eller för att släppa av mamma och pappa. De var borta nu och jag kände ingenting, ingen saknad eller lättnad, bara ingenting. Jag rullade runt i det mörka rummet och såg sedan hur min mobil lös upp. Jag tog tag i den och kisade mot skärmen när det starka ljuset sken in i mina ögon. Jag hade fått ett meddelande.

   Från Justin:

   "okej, jag har velat ha dig för länge för att du ska få glida mellan mina fingrar så fort. Jag är inte med på deras noter, är du?" 

   Jag log stort.

   Till Justin:

   "såklart inte, de kan alla ta sig i röven. Men vad planerar du exakt, de kommer inte släppa oss ur siktet!"

   Från Justin: 

   "vi får bli spioner helt enkelt. Försöka virra bort dem ibland och 'oplanerat' stötta på varandra i korridorer eller liknande"

Jag skrattade åt hans sms men kände hur min busigare sida blev gladare och gladare. 

   Till Justin: 

   "Jag är på om du är."

   Från Justin: 

   "already are"

   Jag log stort igen och mobilen slocknade. This is going to be fun, fuck the grown ups!

ojoj, drama.se! hahaha, hoppas ni gillade det. ;) vad tycks? fortsätt kommentera, i love you guys! ♥