”men sluta! Som om du inte drack i min ålder, eller vänta… det låter mer som om du aldrig har varit ung!” sa jag och drog handen genom håret innan jag slog ut med armarna.

   Mamma såg ironiskt på mig och pappa skrattade bredvid henne. ”hon inte…” sa pappa och pekade roat på mamma. ”hon var värst, kan jag säga dig” la han sedan till och mamma såg irriterat på honom.

   ”tror du att det hjälper just nu, Daniel!” sa hon till honom och jag skrattade roat åt mina föräldrar. De var verkligen jättebra på att sköta allvarliga samtal…

 

---

 

Innan Jag Kände Dig by Melissa Horn

 

Justins Perspektiv.

   Trött öppnade jag ögonen och vaknade upp i ett mörkt rum, jag lyfte på huvudet från den mjuka kudden och försökte se runt i mörkret. Jag reste mig från sängen och gick bort till fönstret för att dra bort gardinen när jag insåg att det inte var något för fönstret utan att det var becksvart ute. 

   Jag gick fram till närmaste lampa och tände den, rummet lös upp av det svaga skenet och jag gick och tände några fler lampor. Jag satte mig rastlöst på sängen igen och tog fram mobilen för att titta vad klockan var. 3.45 visade klockan och jag suckade, jag har definitivt vänt på dygnet! 

   Jag gick bort till dörren och öppnade den, jag åkte med hissen ner till lobbyn för att sedan ta mig ut. Jag satte mig på en stenbänk och tittade upp på himlen och såg den vita månen tillsammans med de miljoner små stjärnorna.  

   Vad hände igår kväll egentligen? Tja, uppenbarligen så kysstes vi. Mycket. Med tanke på läppstiftet som var ut smetat runt våra munnar, jag utan tröja som jag definitivt kommer ihåg att jag hade på mig innan jag gick ut tillsammans med Melody och Melodys linne som var i perfekt skick innan vi sprang bort från baren med var nästan sönderslitet i morse. Men ångrar jag något? Absolut inte!

   Jag log upp mot stjärnorna och önskade att jag kunnat återuppleva det ögonblicket fast med en klar hjärna som sedan kommer ihåg händelsen. Men vad betydde det här för henne? Ingenting?

   Jag kom ihåg hur hon hade fräst att detta betydde absolut ingenting, men hon hade kysst mig. Det måste väl ha betytt något eller var hon helt borta… jag vet att jag var.

 

 

Stellas Perspektiv.

   Frustrerat gick jag rastlöst fram och tillbaka i mitt hotellrum och kunde inte sova, jag hade däckat under dagen och vaknat mitt i natten och nu var jag klarvaken. Vad ska jag göra!? Jag satte mig ner i sängen och suckade högt.

   Igår kväll var en… katastrof. Jag som trodde att jag kunde ha med mig Justin som en försäkring på att inget skulle hända med det slutar i stället med att vi grov hånglar och drack nästan en hel sprit flaska tillsammans! Tänk om han trodde att detta kunde leda till något mer?

   Irriterat ställde jag mig upp och beslöt mig för att ta en liten promenad i hopp om att rensa tankarna lite. Jag åkte med hissen ner och klev ut i lobbyn. Tänk om han ville det? Hur skulle jag hantera det? Vad ville jag? Ingenting, du vill ingenting. Du har Dimitri.

   Jag stannade mitt i steget när jag kom och tänka på honom, jag hade inte gett honom en tanke sedan igår och kände mig nu jättehemsk. Jag hade kysst någon annan medan jag var tillsammans med honom, det var inte rätt. Varken för Dimitri eller Justin.

   Jag måste prata med Justin! Berätta att det inte kommer hända mellan oss, för jag har ju Dimitri. Jag älskar Dimitri…

   Jag kände en främmande känsla i magen när jag tänkte det, en känsla som jag aldrig förr fått när jag tänkte på hur mycket jag älskade Dimitri. Jag brukade alltid fyllas till bredden av glädje och lycka men nu kände jag mig plötsligt väldigt osäker och ihålig. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och jag förvånades över mitt eget beteende. Vad är det med mig? Vad var jag ledsen över? Att berätta för Justin att det aldrig kommer bli ett ”oss” eller att mina känslor för Dimitri verkar ha svalnat?

   Jag satte mig förvirrat ner på marken och lutade mig mot väggen och andades djupt in och ut. Jag måste träffa Dimitri, jag måste få… tillbaka mina känslor för honom. Men var de borta? Helt borta? Eller kommer den obehagliga känslan försvinna efter att jag har sagt ”nej” till Justin och den sprudlande lyckan komma tillbaka?

   Jag suckade olyckligt och vände upp blicken, på en stenbänk några meter bort från mig satt Justin med blicken upp mot himlen. Jag svalde när jag såg honom och reste mig försiktigt. Var snäll nu Stella, om han vill mer så måste du i alla fall vara snäll mot honom! Långsamt gick jag bort mot honom och satte mig bredvid honom. 

   "hej" sa jag svagt och han hoppade överraskat till av min närvaro. Han tog sig om hjärtat och skrattade nervöst, jag drog retfullt på mungiporna åt honom. 

   "hej" svarade han troligtvis när hans hjärta slog normalt igen, jag hade vänt huvudet upp mot den vackra himlen och andades ut. 

   "Justin..." sa jag och jag såg ut ögonbryn hur han vände huvudet mot mig. 

   "ja?" frågade han efter en stund och jag svalde. 

   "ehm... igår..." började jag osäkert. "igår var... konstig. Och... jag hoppas att du inte det förhastade slutsatser" sa jag tillslut och vände sedan blick mot honom, han såg inte på mig utan tittade ner mot stranden. 

   "förhastade slutsatser om vad?" sa han efter ett tag och svalde. 

   "om oss" viskade jag. 

   "ska jag vara ärlig mot dig Melody?" frågade han och jag nickade svagt, han vände huvudet mot mig och hans hasselnöts bruna blick genomborrade mig. 

   "jag har genom de här veckorna fått känslor för dig som jag nog inte borde ha, både för att du märkbart inte känner likadant för mig och så är det nog inte lämpligt” svarade han och jag såg chockat på honom. Gillade han mig? På det viset?

   Jag kände hur en klump bildades i min hals och jag önskade att jag bara kunna gråta över min jobbiga situation. Någonstans inom skrek det om att jag skulle säga att ”jag vill ha dig också, du är inte ensam!” men jag bet ihop och såg bara på honom.

   ”så nej, jag har inte dragit några förhastade slutsatser för att jag ska slippa att bli sårad” fortsatte han och tystnade sedan, förtvivlat såg jag hur han vände bort blicken och såg upp mot himlen igen.

   Jag försökte svälja bort klumpen med kände bara hur den blev större, jag nickade försiktigt och reste mig från bänken. Jag såg ner på honom och böjde mig sedan ner och kysste försiktigt hans kind innan jag drog handen över hans hår och lämnade honom där. Mina steg blev snabbare och snabbare och tillslut sprang jag bort mot hotellet och in i hissen, jag klarade mig till mitt rum innan jag sjönk ner mot den stänga dörren och grät tyst. Vad ska jag göra nu?

 

 

Justins Perspektiv.

   ”så nej, jag har inte dragit några förhastade slutsatser för att jag ska slippa bli sårad” sa jag och sa sanningen istället för att ljuga som jag hade tänkt från början, hon förtjänade att få veta. Jag vände sedan blicken från hennes sorgsna ögon och tittade upp mot stjärnorna igen, jag såg hur hon rörde sig bredvid mig innan hon reste på sig. Jag förväntade mig att hon bara skulle gå med hon överraskade mig genom att mjuka kyssa min kind innan hennes hand drog genom mitt hår sedan hörde jag hur hennes steg försvann bort.

   Jag kände förtvivlan fylla mig, varför kände hon inte likadant!? Varför ville hon inte ha mig lika mycket som jag ville ha henne? Jag la mitt tunga huvud mot mina armar som var lindade runt mina knän, jag andades djupt in och ut och försökte bli okej över situationen jag befann mig i. Jag lyfte trött på huvudet igen och suckade. Livet är inte lätt...

 

---

 

mellankapitel. problemen bara fortsätter och Stella står nu mellan två val, Justin eller Dimitri. Vem tror ni hon väljer?? vad tycks?? Kommentera. ♥