”jeez” mumlade jag och gick in under scenen för att ta mig bort till plattformen som skulle hissa upp mig till scenen. Alfredo gick skrattande efter mig.

 

 

---

 

Love Me by Justin Bieber

 

   Ovanför uppe på scenen startades de en aning otäcka ljuden vilket betydde att det snart var det dags för nedräkningen och röken att singla ut på scengolvet. Jag kröp ihop på den lilla plattformen och Scooter gav mig tummen upp eftersom inget annat skulle jag kunna höra. Jag gav honom ett leende och en egen tumme upp. Ett vitt, starkt sken lös upp där ovanför och jag förstod att nu var det dags att halv ställa sig upp, de gröna ”lasern” lös och jag kände hur ett stort leende lös upp i mitt ansikte. It’s showtime!

   ”Love Me” började spelas och plattformen hissades upp, jag försvann utom synhåll för Scooter och resten och jag ställde mig i den posen som jag alltid hade. Den stora metall bollen lyftes från marken och låten pausades för ett ögonblick, publiken skrek och kvar stod jag på scenen. Röken började försvinna och låten började samtidigt som jag började stampa på stället tillsammans med bakgrundsdansarna som kom ut på scenen.

 

*

 

   Jag sprang backstage och skyndade mig för att byta om till den svarta outfiten, jag tackade gud för att jag redan hade på mig de svarta jeansen och den svarta tröjan så jag bara behövde dra på mig den svarta västen och sätta på mig de svarta skorna. Jag gav mig själv en snabb blick i spegeln innan jag satte den lila kepsen bak och fram på huvudet.

   Jag gick med snabba steg tillbaka mot scenen och fann att Melody hade sjungit lite mer än hälften utav hennes vers innan det var min tur att göra entré igen. Jag ställde mig vid draperiet och väntade.

 

   ”Never understand you when you say, wanting me to meet you halfway

Felt like I was doing my part, get bringing your coming up short

Funny how things change cause now I see”

 

   Jag nådde fram till kanten av scenen och vände mig sedan mot Melody som stod en bit bort till vänster på scenen, hon log gulligt mot mig när våra blickar möttes och helt plötsligt fick jag en aning svårt att koncentrera mig på texten till låten. Hennes ögon glittrade i ljusen från spotlighten och hennes söta leende var otroligt smittsamt, med långsamma steg gick jag emot henne och fortsatte på min del.

   Jag kom så nära att jag kunde gripa tag i henne och dra henne intill mig, hennes blick mötte min medan jag sjöng. Melody lyfte sin arm för att sjunga refrängen tillsammans med mig. Hennes vackra röst smälte ihop tillsammans med min och skapade magi, hennes fingertoppar gled över min arm och jag kände till min förvåning hur hela armen fick gåshud.

   Vad är det som händer? Skrek det i huvudet på mig samtidigt som jag såg in i hennes ögon igen. Alla Alfredos kommentarer måste ha krupit under huden på mig och in i min hjärna. Påverkat mina ögon till att se allt från ett helt annat perspektiv. Se skönheten som strålade från henne, glädjen och energin som hon smittade sin omgivning med.

   Låten gick mot sitt slut och Melody log stort bakom micken, jag kände hur jag stirrade på henne och kunde inte förmå mig själv att le tillbaka. Jag såg hur en liten rynka bildades i hennes panna och hon såg undrande tillbaka in i mina ögon. 

   Vakna Justin! Skrek jag till mig själv och ryckte till och log hastigt tillbaka mot henne. Hon gav publiken ett hejdå och en vink innan hon försvann backstage och jag blev ensam kvar på scenen.

 

*

 

Med trötta steg styrde jag mig själv genom korridorerna som sedan ledde mig bort till en dörr som ledde ut till inhägnaden där bussarna var parkerade. Jag öppnade dörren och träffades av fans höga skrik, som vanligt samlades ett par hundra utanför stängslen för att se mig gå från byggnaden till min buss. Jag log stort och vinkade till dem medan jag gick bort till rätt buss. Jag tryckte på knappen som öppnade dörren och gav fansen en sista vink innan jag gick uppför den lilla trappan. I allrummet satt mamma i soffan tillsammans med Scooter och Daniel, vid bordet satt Melodys mamma - Christina tillsammans med Alfredo och Houston.

   ”få dem att vara tysta!” hörde jag en gnällig röst säga innan Melody kom ut genom badrumsdörren. Hon hade sitt långa hår utsläppt längs ryggen och på sig hade ett par mjukisbyxor och ett linne.

   Hennes pappa skrattade åt henne och hon gav honom en irriterad blick, jag log roat och klev in i bussen med Kenny efter mig. Melody gick muttrande in i sitt lilla rum och jag gick bort mot mitt egna, där inne föll jag extremt trött ihop på sängen och suckade högt. Jag drog av mig tröjan och kröp ner under täcket innan jag somnade.

  

*

 

Ett högt brak fick mig att vakna och sätta mig käpp rätt upp i sängen. ”vad fan!” hörde jag någon stans i rummet, jag kröp fram till det lilla bordet och tände lampan. Rummet lös upp av det svaga skenet och jag fann Melody i en hög på golvet.

   ”hm, det är alltså så här det går till” sa hon och ställde sig upp. ”vad är klockan?” frågade hon sedan mig och riktade blicken mot mig i sängen. Förvirrat tog jag tag i min mobil och tryckte på den runda knappen för att den skulle vakna, 2:32 visade klockan.

   ”den är 2:32” svarade jag.

   ”brukar jag gå såhär tidigt?” frågade hon, mest till sig själv. Jag skrattade åt henne och undrade om hon alltid var såhär pigg på natten.

   ”ska du gå tillbaka eller sova här?” frågade jag sedan och gnuggade mig i ögonen samtidigt som jag gäspade.

   ”ehm... är det okej om jag sover här? Du ska höra, eller nej. Du ska inte höra min pappa” sa hon.

   ”visst” svarade jag roat och drog bort täcket från hälften av sängen, hon gick med ett ursäktande leende fram till sängen och la sig ner.

   ”skönt, tyst och mjukt!” sa hon innan jag sträckte mig efter lampknappen.

   ”god natt Melody” sa jag och la mig till rätta i sängen.

   ”god natt Justin” svarade hon och jag hörde hur hon gäspade.

   Jag blundade mig kände mig helt plötsligt klar vaken, jag öppnade ögonen igen och vände huvudet mot Melody som jag bara såg konturerna av. Hennes bröstkorg lyftes i takt med hennes lugna andetag och min blick vandrade upp till hennes ansikte som jag började skymta i mörkret.

   Hennes ögonlock var slutna och munnen får sitt avslappna drag, jag höjde handen för att dra mitt finger längst hennes kind men stoppade mig själv någon centimeter från hennes hud. Hon kanske vaknade? Vad skulle hon säga då? Skrika på mig? Bli arg?

   Jag sänkte handen igen och kände en liten sorg sprida sig i min maggrop, hade jag verkligen gått och förälskat mig i någon på så kort tid? Visst, Melody var underbar på så många sätt och jag tyckte inte illa om henne. But still… Om jag gjorde det, vad tyckte hon om mig då? Hon drog sig ju till min säng… men kan ju också bero på att jag sover längst in i bussen… men hennes blickar och leenden… de betydde säkert ingenting. Bara jag som helt plötsligt börjar inbilla mig massa saker, damn you Alfredo!

   Med dem tankarna snurrandes i mitt huvud gled jag tillbaka in i sömnen.

 

 

 

Justin är nu meeeeega förvirrad över sina känslor över Melody... De kapitlena framöver ska jag nog gå över till Stellas perspektiv o skriva om hur hon tänker.. hope u like that! vad tycks?? kommentera! ♥