Varför skulle jag alltid trassla till allt för mig? Hela tiden! Att gå och förälska sig i sin duett partner var aldrig bra, precis det jag hade gjort… G.R.E.A.T!

 

 

 

   Bussen rullade ut ur New Yorks bullriga gator med de spexade skyltarna och de smockfyllda trottoarerna och ner mot Florida med de soliga stränderna och strandhusen. Jag satt ni i soffan tillsammans med min iPod och min laptop och tittade runt på de olika hemsidorna. Jag loggade in på mitt Melody Gold konto på Twitter och överöstes fort av en massa mentions från fans och haters. Jag retweetade några utav mina fans tweets och följde några också.

 

Från @melodygold:

”on our way to Florida. Who is ready to rock?” Skrev jag och skickade iväg.

 

   ”Tonight” med Enrique Iglesias pumpades genom mina hörlurar och jag nynnande med i melodin.

 

   ”Here’s the situation, been to every nation

Nobody’s ever made me feel like you do, you know my motivation

Given my reputation, please excuse me

I don’t mean to be rude but, tonight I’m fucking you

Oh you know, that tonight I’m fucking you

Oh you know, that tonight I’m fucking you”

 

   Jag svängde lite från sida till sida medan jag sjöng och scrollade på datorn. 

   ”tja, jag är på” sa en röst som lyckades tränga genom ljudet av musiken och in i mina öron. Jag vände mig skrämt mot Justin som flinade roat mot mig.

   ”vad?” frågade jag dumt och tog ut ena hörluren ur örat.

   ”jag är på” upprepade han och gick fram till mig i soffan, han slog sig ner bredvid mig och tittade på mig med sina oemotståndliga bruna ögon. Jag skrattade och slog honom lamt på armen.

   ”fortsätt drömma” svarade jag. Var han seriös eller? Jag fortsatte lyssna på musiken men kände mig otroligt iakttagen och sneglade på Justin bredvid mig. Mycket riktigt satt han och i stort sett stirrade på mig, jag stönade. ”Justin, sluta!” 

   ”vad?” frågade han skrattande.

   ”dina blickar ger mig kalla kårar” svarade jag och blundade samtidigt som jag nynnade med i låten. Varför dessa blickar hela tiden? Han hade hållit på så sen vi kom tillbaka från talkshowen igår. Vad hände? Jag hade vaknat i morse precis som alla andra morgnar i Justins säng och kom på honom med att stirra på mig när jag sov med ett svagt leende på läpparna. Men han hade bara nonchalerat det min blick och sagt god morgon som om ingenting var konstigt.

   Jag tittade ut genom fönstret och ut på grönskan som svischade förbi utanför. En bild av Dimitris ansikte kom upp på min näthinna och jag önskade ännu en gång att han var här och jag kunde sova med honom istället. Då hade kanske inte alla fått misstankar om att det kanske var något på gång mellan ”det gulliga duettparet”.

   För det vill jag ju inte! Jag hade ju Dimitri! Eller hur Stella!? För du vill inte vara med Justin på det viset, Justin är en bra kompis som är bra på att sjunga och är den ända andra personen här som är i din ålder! Eller hur!?

   Jag sneglade på Justin bredvid mig och såg att han nu tittade ut genom fönstret. Det starka ljuset speglades i hans ögon och jag kände hur jag smälte, jag klarar inte av killar med så fina ögon. De kan få mig att göra i stort sett vad som helst. Och jag hatade mig själv för det! Sluta fantisera Stella, du vill inte ha Justin! Men… NEJ! Inga men, sluta!

   Jag sneglade på honom igen och den här gången vred han sitt huvud och hans bruna blick såg in i min. Jag hade tänkt vända bort huvudet men fann mig själv paralyserad, jag kunde inte vända bort blicken eller vrida på huvudet. Jag var fast. Någon hjälp mig! Snälla! Som om någon hade hört mig tillkallade Alfredo vår uppmärksamhet och jag vände tacksamt blicken mot honom.

   ”är ni hungriga?” frågade han och pekade menande på McDonalds som vi precis parkerade vid.

   Justin nickade och reste sig från soffan, min blick följde hans steg bort mot Alfredo innan de försvann in i bussen. Jag andades ut och slängde mig bak mot soffryggen och spärrade upp ögonen i chock över mitt eget beteende. Vad är det med mig?

 

*

 

Vi hade alla fått våran mat och vi satt nu utspritt i allrummet medan bussen rullade mot Florida igen. Jag satt tankspridd och åt på mina pommes frites medan jag nynnade på någon melodi som jag inte kände igen. Justin som satt bredvid Alfredo skrattade roat åt något Alfredo måste ha sagt och jag kände hur jag själv log där jag satt nere på golvet vid soffan.

   Jag hörde hur min mobil vibrerade uppe i soffan och fort slängde jag mig på den, jag fick tag i den innan jag föll till golvet igen och jag log triumferande. Jag hörde skratt ifrån bordet men ignorerade det.

 

Från Paige: 

”hej babe! Hur funkar allt? Hur går det med sömnen? :*” Jag log åt Paiges sms och saknade henne mer än någonsin.

 

Till Paige: 

”it’s sunshine in paradise. Hahaha, nej men allt är bra. Sover fortfarande hos Justin. -.- jag vet inte vad mitt problem är, har till och med knutit fast mig i sängen med hjälp av ett lakan och det funkade ju jättebra… eller inte!”

 

Från Paige: 

”hahaha! Har jag berättat hur söt du är? <3 åh, btw jag ska åka till min farmor i Brasilien när du kommer och hälsar på innan ni åker iväg till Europa! :( Men jag måste komma och hälsa på dig senare!” 

 

   Jag kände direkt hur mitt humör sjönk och jag tittade förkrossat på mobilskärmen. Skulle hon inte vara där!?

 

Till Paige: 

”VAH!? NEJ! Jag som såg fram emot att få träffa dig igen! :( och det är klart du ska komma med senare!” Jag tittade sorgset ner på de pommes som var kvar och stoppade dem trött i munnen medan jag väntade på svar.

 

Från Paige: 

”ja! Men jag kan inte skriva mer nu, måste packa”

 

*

 

Jag gick ut på den stora scenen och möttes som alla andra konserter utav havet av människor och de små blinkade lamporna tillsammans med deras öronbedövande skrik som jag som tur var skyddades ifrån utav mina öronproppar.

   ”hur mår Florida ikväll!?” skrek jag medan introt fortfarande spelade och publiken skrek ännu högre. Jag log och började sjunga på mitt parti, refrängen var över och Justin gjorde entré bakom mig. Jag vände mig om och möttes av hans mjuka blick, jag log och började ta mig mot mitten av scenen.

   Han mötte mig på halva vägen och som alla andra gånger tog han ett tag om min midja och drog mig intill sig. Publiken skrek högre och jag höjde armen för att sjunga in i micken. Jag såg in hans bruna, nu nästan svarta ögon och fick helt plötsligt svårt att komma ihåg texten till låten men lyckades ta mig fram till refrängen. Jag förvånades över hur lätt jag hade kunnat tappa allt, hur ett par ögon fick mig att glömma allt. 

   Något förvirrad gick jag av scenen och gav frånvarande min mick till närmaste person som tog emot den. Jag gick längst korridoren och bort mot mitt omklädningsrum, fort stängde jag dörren om mig och lutade mig mot dörren.

   Vad är det som händer!? Började få känslor för den sjungande… snyggingen där ute på scenen? Oh nej! Det här är inte bra! Inte bra alls! Tänk på Dimitri, tänk på Dimitri! Justin hade verkligen jättefina ögon och ett gulligt leende, TÄNK PÅ DIMITRI! Det väl fixade håret som jag gillade så mycket och hans vänliga beteende gentemot människor, TÄNK PÅ DIMITRI! Goddamnit!

 

*

 

Jag sträckte på mig i sängen och log morgontrött, mina fingertoppar stötte emot hud och jag kände hur mitt leende rann av mitt ansikte. Jag suckade irriterat och öppnade ögonen, bredvid mig låg Justin och sov fridfullt. Jag hävde mig upp på armbågarna och lät blicken svepa genom rummet och suckade återigen.

   Jag lät mig själv falla ner i sängen igen och vände huvudet mot Justin som fortfarande sov. Jag granskade hans sovande ansikte och lät min blick smeka över hans drag och tvingade mig själv att inte sträcka fram handen för att låta fingrarna glida över hans kind. Min blick svepte över hans avslappnade mun, hans långa ögonfransar och stängda ögonlock.

   ”Melody?” frågade en röst och jag ryckte till och vände fort blicken mot dörröppningen där pappa stod.

   ”Stella, gumman. Det är dags att åka” sa han och log mjukt.

   ”jag kommer” viskade jag med hes röst och pappa lämnade rummet igen.

   Jag kastade en sista blick på Justin igen innan jag reste mig från sängen och smög ut ur rummet och in i mitt egna. Där inne hade mamma och pappa packat ihop en liten väska med kläder och annat för de få dagarna som vi skulle spendera hemma.

   Jag satte på mig ett par gråa jeans tillsammans med ett spets linne som man såg den svarta bh:n genom, jag drog på mig en grön jacka och knöt på mig ett par svarta klackar. Jag borstade snabbt genom mitt hår och såg till att alla mina ansiktstillägg låg som det skulle efter natten och bytte från mina nattlinser till mina linser som jag brukade använda på dagen.

   ”klar?” pappa stack in huvudet genom dörren och log mot mig.

   ”klar” svarade jag och log tillbaka. Tillsammans med Houston och mamma och pappa gick vi av bussen för att ta oss till en svart bil som i sin tur skulle skjutsa oss till flygplatsen.

 

---

 

vad tycks?? kommentera! ♥