Jag kände förtvivlan fylla mig, varför kände hon inte likadant!? Varför ville hon inte ha mig lika mycket som jag ville ha henne? Jag la mitt tunga huvud mot mina armar som var lindade runt mina knän, jag andades djupt in och ut och försökte bli okej över situationen jag befann mig i. Jag lyfte trött på huvudet igen och suckade. Livet är inte lätt...

Stellas Perspektiv.

   Med hjälp av tårarna hade jag lyckats somna igen och vaknade sedan av en konstant knackade. Med en suck reste jag mig från sängen och gick trött fram till dörren, jag öppnade och möttes av en glad pappa. 

"vad vill du?" frågade jag buttert. 

"oj, vaknat på fel sida" sa han och skrattade, jag gav han en irriterad blick och han slutade tvärt. "vi ska äta nu så klä på dig" sa han sedan och jag nickade.

   Jag stängde dörren och gick bort till min resväska, jag tog fram ett par vita shorts, en stor grå tröja, jag drog snabbt på mig kläderna innan jag klev in i mina svarta skor med fransar. Jag hängde ett halsband runt min nacke och såg mig sedan i spegeln, jag log nöjt och gick in i badrummet.

   Jag sminkade mitt ansikte och tog sedan tag i mobilen och gick bort till hissen. Jag åkte ner och styrde mina steg mot restaurangen, där var alla redan samlade. Jag gick fram och lindade armarna om mammas midja och kramade henne från sidan. 

   "godmorgon gumman, sovit bra?" frågade hon och strök mig över ryggen. 

   "sådär" svarade jag. "vaknade mitt i natten och kunde inte sova" 

   "ja, det förvånar mig inte" sa hon och skrattade. Ett brak hördes följt av ett skratt, jag såg upp för att se Alfredo och Justin skratta bredvid en förvånad Kenny. De klappade honom på axeln samtidigt som de fortsatte skratta, Justin vände blicken och mötte plötsligt min. Hans skratt tunnades ut och han blev istället stående och såg på mig, jag kände själv hur jag inte kunde slita blicken från hans ansikte. 

   Kommer hans känslor för mig förstöra vår vänskap? Kommer mina känslor för honom förstöra vår vänskap? Kommer mina känslor för honom förstöra mitt förhållande med Dimitri? Vad känner jag för Dimitri?

   Hans konstiga beteende när jag var hemma ligger fortfarande och skaver i bakhuvudet på mig. Vad gömmer han för mig? Vad vill han att jag inte ska veta? Jag kände hur trycket över bröstet blev hårdare och tårarna hotade med att spruta igen. Jag slet blicken från Justin för att sedan viska till mamma att jag snart var tillbaka innan jag fort gick därifrån. 

Justins Perspektiv.

   Melody viskade något till hennes mamma innan hon skyndade iväg med tårar i ögonen. Jag såg fundersamt efter henne och undrade vad som tyngde henne, var det fel av mig att säga sanningen?

   "då äter vi!" hörde jag Scooter säga och några tjöt gillande.

   Vi gick i samlade grupp in i ett stort rum som vi alla fick plats i, i rummet stod stolar och bord tillsammans med en frukostbuffé. Alla gick fort fram till buffén och plockade på sig av maten.

*

Konserten var i full gång och adrenalinet pumpade i min kropp, fansen skrek och musiken dunkade. Jag dansade runt på scenen och blev varmare och svettigare för varje minut som gick, jag glatt mot publiken av mina fans som gjorde mina dagar. Jag log glatt ut mot publiken och sjöng vidare på låten. Backstage sprang tekniker runt och jag sprang sicksack mellan dem för att komma bort till mitt omklädningsrum. Jag drog fort på mig min svarta outfit och gick sedan med lugna steg bort mot scenen igen. 

   Jag gick uppför den lilla trappan och ställde mig vid draperiet för att vänta in rätt ögonblick för att gå på. Jag förde micken till munnen och gick ut, skriken ökade något i styrka och jag började gå bort mot kanten. Jag vände mig mot Melody och började sedan sakta gå mot henne, hon verkade lite tveksam i sina steg och jag såg att hon fortfarande bar det sorgsna ansiktsuttrycket. Jag kände direkt hur min panna rynkades av oro och jag drog henne intill mig som på varje konsert.

   Jag såg in i hennes ögon och skymtade tårarna som var på gränsen att falla, hon samlade sig och förde micken till munnen. Något hackigt sjöng hon med mig och jag smekte henne försiktigt över kinden för att trösta henne, men det verkade inte hjälpa alls utan hennes ögon fylldes av mer tårar och hon började sakta baka bort från mig. Jag vände mig mot henne och såg hur hon bakade och låten tog slut, hon vände sig snabbt om och sprang backstage. 

Stellas Perspektiv.

   Justin gjorde entré och jag bet mig hårt i läppen, hur ska det här gå? Vad kommer mina humörsvängningar göra med mig? Tårar, ilska, kärlek? Han kom sakta gående mot mig och sträckte sedan ut armen och la dem om min midja för att sedan dra mig mot honom. Jag kände värmen som utstrålade från honom och bet mig på insidan av läppen för att inte kasta mig på honom. 

   Men Gud, har jag PMS eller!? Jag vände blicken mot hans ögon och fastnade, jag kände hur mina ögon tårades. Okej, jag har definitivt PMS! 

   Justin rynkade pannan framför mig och jag bet ihop och höjde armen för att sjunga med honom. Min röst skakade och Justin smekte mig mjukt över kinden, hans ögon lyste oro och jag kände hur jag snart brast. Jag började baka bak mot utgången både för att komma bort från honom men också för att snabbare sedan kunna komma av scenen. Jag kunde inte bryta ihop inför alla fans, det skulle skapa kalabalik och stora rubriker i tidningarna. 

   Min sista rad var sagd och jag nästan sprang av scenen, bakom möttes jag av oroliga ansikten. Bland annat mamma, pappa och Maggie, de började fort gå fram till mig. Jag gav micken till pappa och sprang sedan bort från dem, bort till mitt omklädningsrum. Jag låste dörren efter mig och sjönk ner på golvet, jag andades djupt in och ut flera gånger för att hindra tårarna från att rinna.

   Jag måste träffa Dimitri, NU! Jag måste få klart för mig vart jag står, vem utav dem jag verkligen gillar... Både för min egen skull men också för deras. Beslutsamt ställde jag mig upp och gick bort mot mina vanliga kläder, jag drog fort på mig shortsen och tröjan och till sist skorna.

   Jag drog till mig min väska som jag som tur alltid hade de nödvändigaste sakerna om det skulle vara så att jag helt plötsligt behövde iväg. Jag låste upp dörren och möttes av pappa som stod med handen högt, antagligen för att precis skulle ha knackat.

"vad gör du?" frågade han. 

"jag måste hem" jag slank smidigt förbi honom ut i korridoren. 

"ursäkta mig? Men vad skulle du göra?" frågade han och komma snabbt ikapp mig. 

"jag måste hem en snabbis, jag måste prata med honom. Reda ut en sak" sa jag och såg menande på honom. 

"men St-Melody nu är inte rätta tillfället för att ta en liten semester. Hur kort den må vara" sa han och grepp tag i min arm för att stanna mig.

"men jag behöver göra det här! Jag mår inte bra, okej!?" sa jag och borrade in min blick i hans, han såg länge på mig innan han verkade ge sig. 

"okej då" sa han och jag sken genast upp i ett stort leende. 

"tack" sa jag och slängde mig om halsen på honom. 

"men, du måste ha med dig Houston" sa han när jag hade släppt taget om honom. Jag nickade godkännande och gick bort mot dörren.

*

Flygplatsen var alltid en galen plats när det kom till kändisar, super trångt på grund av alla ivriga fans plus irriterande paparazzis. Jag skrev några autografer till några gråtande fans som grät ännu mer när de fick tillbaks sina papper. Jag vinkade till resten innan jag tog mig in i byggnaden, jag köpte fort en biljett till LA och gick tillsammans med Houston bort mot in checkningen. Jag satte mig trött min i flygstolen, Houston satte sig bredvid mig och slängde ett vakande öga runt på de andra passagerarna. Jag hörde viskande och mumlade men valde att ignorera, jag slöt ögonen och suckade lågt. 

   "skulle du vilja förklara lite varför vi sitter i ett flygplan och inte i bussen med de andra?" frågade Houston bredvid mig, jag öppnade ena ögat och tittade på honom. Jag log ursäktande mot honom och satte mig mer ordentligt i sätet. 

   "ehm..." sa jag och skrattade förläget, sedan kom allt som en flod ur min mun. Mina känslor för Justin, Dimitris beteende, Justins bekännelse, jag talade i låg ton för att ingen runtom oss skulle höra. Houston som jag alltid har haft full tillit till och alltid kunnat prata med lyssnade uppmärksamt och avbröt inte en enda gång. Vi hade säkert flugit i en timme när jag äntligen var klar, jag andades ut och lutade mig bak i sätet. 

   "du gör i alla fall rätt i att åka till Dimitri, jag menar när du ser honom kanske allt faller på plats" sa han sedan. 
Jag nickade och vände blicken mot det lilla fönstret, utanför höll solen på att gå ner och molnen färgades vackert orangea. Jag suckade och slöt ögonen i hopp om att sova bort resan.

*

Planet gick inför landning 11 på morgonen i LA, tillsammans med Houston tog vi oss genom flygplatsen som var relativt lugn nu när jag var Stella och inte Melody Gold. Vi satte oss i en gul taxi och Houston sa adressen till chauffören, bilen rullade iväg och jag lutade huvudet mot fönstret. Turen gick mycket fortare än jag trott och innan jag visste ordet av det stod jag utanför Dimitris port. Jag gick fram och slog portkoden innan jag gick uppför trappan och bort till hans dörr. Jag knackade en gång men fick inget svar, jag prövade att känna på handtaget och till min förvåning öppnades dörren. Jag klev försiktigt in hallen och såg att lägenheten hade några få lampor tända.

   ”Dimitri?” frågade jag och hörde hur det lät från hans sovrum. Han är hemma i alla fall, tänkte jag och gick genom korridoren och bort mot hans rum. Dörren stod på glänt och inifrån rummet hördes konstiga ljud och skuggor rörde sig ryckigt på väggarna.

vad tror ni hon möter in i rummet!? :O ;) vad tycks?? kommentera! ♥