"Justin" sa Daphne bredvid mig, jag öppnade frågande ena ögat för att se på henne men såg till min förvåning hade hon stängda ögonen och sov.

"Justin" mumlade hon igen, jag såg roat på henne innan jag svepte med blicken över planet för att se så att ingen lyssnade in på oss. Som tur var satt vi en bit bort från de andra, dessutom sov de flesta fortfarande. 

"Justin" mumlade hon återigen innan hon stönade lågt. Jag skrattade till, undra vad drömmer hon om? Plötsligt slog hon upp ögonen och såg in i mina, jag skrattade.

"vad drömde du om?" frågade jag och log busigt. Hon rodnade och vek undan blicken bort från min.

"hur?" frågade hon sedan.

"du pratade i sömnen, sa mitt namn och stönade" svarade jag och hon spärrade upp ögonen innan hon rodnade mer än någonsin. Jag log roat mot henne. "så hur långt kom vi?" frågade jag samtidigt som jag grep tag om hennes höfter och satte henne i mitt knä. 

Hon fnissade till, jag såg in i hennes ögon och hon rodnade återigen. Jag la min hand på hennes ena kind och smekte med tummen över hennes rodnad. Sedan sträckte jag mig försiktigt upp och kysste ömt hennes läppar, hon la sina händer vid min nacke och hennes läppar besvarade kyssen. Mina händer letade sig under hennes sov tröja och smekte fort över hennes mjuka mage men vandrade sedan uppåt.

"ja, er behöver jag ju inte väcka. Ni är ju redan vakna" sa en röst bredvid oss, mitt ansikte rycktes fort till sidan där stod Alfredo med ett brett leende. Jag stönade svagt

"vad vill du?" frågade jag. 

"vi går inför landning, dags att spänna fast sig" sa han muntert innan han försvann bort till sin stol. Jag satte tillbaka Daphne i sitt sätet där hon genast drog bältet över höfterna innan hon vände blicken mot fönstret. 

 

 

Daphnes Perspektiv.

Vi var i Stratford, där Justin hade vuxit upp, där han hade bott innan Scooter hade kommit och förändrat allt.

Vi samlade ihop våra saker och jag smet en snabbis in i badrummet. Jag granskade mig själv i spegeln och flämtade till, mitt hår var rufsigt och jag gissade att det fanns tovor lite här och vart. Förskräckt tog jag tag i en hårslinga och lyfte upp den. 

"är du i behov utav den här?" frågade någon bakom mig, jag vände mig om och möttes av Justins busiga leende. I handen höll han borsten.

"snälla, ge mig den"vädjade jag och sträckte fram handen mot borsten, han tvekade samtidigt som han granskade mitt hår.

"hm..." sa han samtidigt som han började backa smått, jag klev försiktigt efter honom. "vore det inte roligare om du mötte mina morföräldrar och såg ut som ett troll i huvudet?" frågade han och såg på mig med busiga ögonen, jag skakade på huvudet.

"nej, Justin. Det vore inte alls roligt!" sa jag något panikslaget.

"men det tycker-" längre han hann inte för än jag attackerade honom med målet att få tag i borsten. Han hann dansa undan och sprang ut genom flygplansdörren och nerför trappan. Justin joggade bort en bit på den stora landningsbanan och vände sig mot mig, här var skillnaden på graderna jämfört med México stora, här sjönk mina fötter ner i djup snö och vinden blåste kallt.

"Justin. Ge. Mig. Borsten" sa jag lugnt.

"hm..." sa han återigen och slog med borsten mot handflatan. Jag klev försiktigt ett steg fram emot honom och slängde mig sedan över honom, på något viss hamnade jag på hans rygg. Jag klängde mig fast och försökte sträcka mig över hans axel och fram till borsten i hans hand. Han sträckte ut armen så hans hand kom utom räckhåll för mig.

"Justin! Ge mig borsten!" skratt klingade runt oss och jag ryckte fort upp huvudet och såg Justins crew ståendes en bit bort från oss. Jag klev av hans rygg och i Justins förvånade tillstånd ryckte jag fort till mig borsten, han såg på mig och jag log triumferande tillbaks mot honom. Jag såg sedan på hans team som i sin tur såg roat på oss. 

"det är inte mig de vill prata med så jag överlämnar dem till dig" sa jag och började gå tillbaka mot flygplanet samtidigt som jag försiktigt började borsta mitt hår.

Efter mycket slit och jämmer var mitt hår tov fritt och mjukt igen, jag la ner borsten i min väska och hissade upp axelremsbandet på min axel. Jag klev i mina converse och grep tag i min munkjacka som låg över en sätesrygg, vid trappens slut mötte jag Justin som såg lömskt på mig. Jag log mot honom och smekte honom över kinden. Vi satte oss i bilen som skulle ta oss hem till Justins mormor och morfar, med en nervös mage och klump i halsen steg jag ur bilen och såg på huset.

"ingen fara, det kommer gå bra" sa han lugnande och tog tag i min hand, jag log tvekande mot honom och följde efter honom fram till dörren. Återigen träffades jag av den kalla vinden, i hallen möttes vi i utav en kort kvinna med rund frisyr och glasögon, hon log strålande mot Justin och gav honom en kram.

"mormor, det här är Daphne" sa Justin sedan och vände sig mot mig, kvinnan skrattade hjärtligt.

"ja, dig har jag hört mycket om" sa hon och log vänligt, jag skrattade generat.

"trevligt att träffas, Mrs. Malette" sa jag och skakade hennes hand.

"oh, kalla mig Diane" sa hon vänligt.

"Diane" upprepade jag svagt och log. Justin och jag tog av oss ytterkläderna innan vi följde efter Diane in i köket, där Pattie satt mittemot en kort, knubbig man vid ett matbord. Mannen vände huvudet mot oss och sken upp i ett leende, han ställde sig upp och kom fram till oss. Även han precis som Diane omfamnade Justin i en kram innan han vände sig mot mig.

"och det här måste vara Daphne antar jag?" sa mannen och Justin nickade glatt.

"trevligt att träffa er, Mr. Malette" sa jag.

"ni kan kalla mig Bruce" sa han precis lika vänligt som Diane tidigare gjort, jag log.

"kom, jag kan visa dig runt" sa Justin och grep tag i min hand och drog iväg med mig. Jag log bara förvirrat mot Diane, Bruce och Pattie som roat log tillbaka mot mig.

"här har vi mitt gamla rum" sa Justin och öppnade dörren som ledde in till ett litet rum med vit, blåa tapeter och en säng. Jag tittade närmre på tapeten och såg att det var blåa Kanada löv och det stod Toronto bredvid.

"vänta, låt mig gissa... du gillar hockey" sa jag. Han skrattade.

"såklart, man är väl kanadensare" sa han och gick fram till mig, han tog tag i min väska och la den på golvet.

 

 

"vad händer idag då?" frågade Diane när vi satt vid matbordet och åt frukost, jag vände blicken mot Justin.

"ehm... Ryan och Chaz kommer nog att döda mig om vi inte träffas nu när jag är hemma" sa han och såg tvivlade på mig, förvirrat tittade jag tillbaka.

"frågar du mig om lov eller?" frågade jag och skrattade till. Han flinade mot mig.

"nej, mer hoppas det inte gör något" sa han.

"såklart inte. De saknar väl dig lika mycket som alla andra" sa jag och log. Han log tillbaka mot mig.

 

 

 

”JUSTIN!?” ropade någon eller några från hallen, jag såg upp från min mobil och sneglade sedan på Justin i sängen, han tittade förvånat tillbaka på mig. Han ställde sig upp och hann genom halva rummet innan dörren slängdes upp och in kom några killar rusande och slängde sig på honom så de hamnade i en stor hög på golvet. Jag tittade chockat på högen av killar på golvet.

”aj!” hörde jag Justin skrika.

”du skulle ju ringa ju!” ”hur mår du, bro?” flera frågor haglade över honom.

”vänta!” skrek Justin under alla killar och de tystnade, han krånglade sig ur högen och log mot killarna.

”hej, roligt att se er med. Jag mår bra, México var grymt. Fick en rolig överraskning också” de såg frågande på honom. Jag harklade mig och deras huvuden vändes mot mig, de såg först chockat på mig sedan brast Chaz och Ryan ut i stora leenden. De kom glatt fram till mig och kramade mig.

”hej på er också killar” de två andra killarna ställde sig upp och kom fram till mig.

”Nolan” presenterade sig en kille som, han hade brunt hår och ljusbrun hy, jag log och skakade hans hand.

”Daphne” svarade jag.

”Mitch” sa den andra, även han med brunt hår men han var mycket längre. Jag log tillbaka mot honom och skakade hans hand.

”varför så bråttom?” frågade Justin sedan.

”vi ska åka och spela basket” sa Ryan glatt, Justin log brett. Fem minuter senare var i färdigklädda i våra ytterkläder efter en väldig trängsel i hallen. Jag hade hittat min svarta kappa och min mörkgråa halsduk. Jag virade den runt min hals, klev i mina boots och knäppte knapparna till min kappa. Justin stod kvar i dörröppningen och grep tag i min hand när vi gick ut efter de andra, vi trängde oss in i bilen och jag blev placerad i Chaz knä för vi var en för mycket.

”tur att du inte är tung” sa han och jag skrattade till. Vi anlände till en stor sporthall och klev ur bilen, när vi gick mot ingången såg jag många huvuden som vände sig om när vi gick förbi. Jag såg roat på Justin.

”du har till och med vuxna efter dig” sa jag vid hans öra, han vände huvudet mot mig och skrattade.

”ja, det är lite konstigt men…” sa han och ryckte på axlarna. Medan killarna gick och bytte om, gick jag ut i den stora salen som hade en stor läktare på ena sidan.

Jag gick ut till mitten av planen och stannade, jag knäppte upp jackan och virade av mig halsduken. Med den i handen gick jag fram till läktaren och satte mig ner, jag la halsduken bredvid mig och la mig ner med den som huvudkudde. Jag låg där och tittade upp i taket när Justins ansikte från ingenstans skymde min sikt, jag ryckte till i förvåning.

”jeez, gör inte så!” sa jag och han log. Han böjde sig ner den sista biten och kysste mig.

”ey! Lägg av med gullandet nu. Vi ska ju spela” ropade Chaz, jag skrattade mot Justins läppar och han sträckte på sig. Jag satte mig upp och de började spela, Justin var förvånansvärt bra, eller ska jag säga icke förvånansvärt. Han är ju bra på allt, eller hur? Efter en stund blev det lite tråkigt att enbart sitta och titta på dem så jag reste på mig och gick ut genom dörren jag hade kommit in genom.

 

 

Justins Perspektiv.

Det kändes skönt att göra något som krävde muskler och arbete och spela basket med killarna var inte alltid en dans på rosor. Jag och Ryan var på team mot Mitch, Chaz och Nolan. Matchen slutade med att jag och Ryan vann, jag gav honom en väl förtjänt high five.

”grymt spelat, bro” sa jag och han nickade trött.

”vart tog Daphne vägen?” frågade Chaz bakom oss, mitt huvud ryckte mot platsen hon hade suttit på sist jag sett henne. Men där satt hon inte längre, det enda som låg kvar var hennes halsduk. Jag rynkade pannan och ryckte på axlarna.

”jag vet inte” svarade jag Chaz. Vi gick till omklädningsrummen för att se om hon var där, men det fanns ingen skymt av Daphne. Fort bytte vi om och packade våra väskor, jag hissade upp väskan på axeln och tillsammans med killarna gick vi bort mot ishockey rinken, kanske hon satt där.

Jag knuffade upp dörren och våra steg ekade en stund innan det blev tyst, jag lyssnade efter skridskoåkande och hörde ett ensamt skrapande mot isen. Undrande gick jag tillsammans med dem andra runt hörnet som ledde till att hela rinken visade sig och ute på isen såg jag en svartklädd figur åka runt.

Det tog en liten stund för mig att inse att det var Daphne som åkte runt, hon gjorde fina rörelser med armarna som man såg konståkningstävlarna göra på tv. Hon åkte fort baklänges och gjorde en fin piruett, hon fortsatte att snurra och jag blev nästan yr av att enbart se på henne. I snurren satte hon sig ner och fortsatte snurrade tills hon snurrade upp igen och gled bort en bit på isen. Jag tittade imponerat på henne, Wow!

Hon tog fart som om hon skulle göra ett hopp, mitt hjärta bultade hårt. Tänk om hon inte klarar det och blir allvarligt skada! Hon tryckte ifrån med benet och flög upp i luften och landade sedan tjusigt på det andra benet och gled smidigt iväg, hon åkte en liten bit tills hon gjorde en hockey stanning.

”wow, häftigt” mumlade någon bakom mig.

”vad har du skaffat dig för killer brud!?” frågade Chaz, hon blev kvarstående och vi alla applåderade imponerat. Hennes huvud rycktes åt vårt håll och förvåningen övergick till ett generat leende. Jag log brett mot henne och gick fram till sargen, hon åkte fram till oss och buggade gulligt.

”wow” sa Chaz. ”hur?” hon skrattade till. 

---

ännu en talang ;P haha.

aja, jag hoppas ni gillade det. vet inte riktigt vad jag ska skriva mer... titta på dansklippen längre ner. :D

 

Vad tycks? Kommentera . ♥