”Vilken är din naturliga hårfärg?” frågade Nolan och jag log. 

   ”Brunt, mörk brunt. Som Chaz typ” svarade jag och pekade på Chaz hår. 

 

 

Chaz Perspektiv. 

Jag kisade med ögonen och såg ut över de gröna kullarna, jag fingrade frånvarande på glaset mellan mina händer. Penelope satt med knäna upptryckta på bröstet och hakan vilande på toppen, jag drog in ett djupt andetag innan jag lutade mig tillbaka. 

   ”Din... eller vår är det väl nu... i alla fall, vår pappa kom hem till oss och mamma kallade ner mig till köket. Jag var minst sagt förvånad över att se honom sittandes i vårt kök, de bad mig sätta mig ner. De båda verkade spända och betedde sig mycket konstigt i varandras sällskap. Först trodde jag att det hade hänt dig något eftersom din... vår... pappa bestämde sig för att hälsa på. 

   ”Dem började berätta att det var något mycket viktigt de behövde få sagt innan de började berätta någon historia om ett par, ett par som fick ett barn, en son. De döpte honom till Chaz, allt var frid och fröjd men de kände snart att föräldraskapet tärde på deras förhållande. När de sedan fick ett till barm, en dotter och döpte henne till Penelope så blev det nog. De klarade inte att vara tillsammans igen, de skiljde sig. Mannen tog dottern och kvinnan tog sonen, mannen flyttade snart med dottern till Winnipeg där han gifte om sig kort efter. Där han fick en ny son, Jesse.

   ”Jag stirrade på dem en lång stund innan jag frågade om de båda rökt gräs tillsammans innan de kom för att prata med mig. De påstod att de var fullt allvarliga, nästan en timme fick de sitta och upprepa sig själv innan det tillslut sjönk in. Mitt liv var en lögn” tystnaden bredde ut sig mellan oss, efter det hade jag inte velat se på någon utav dem. 

   ”Hur var det för dig? På vilket twistat sätt berättade dem för dig?” Penelope fnös. 

   ”Med mig var det rakt på som gällde, som att dra av plåstret fort för att det tydligen ska göra mindre ont” hon himlade hånfullt med ögonen medan hon skakade på huvudet. ”de gav inte mig någon fin, uppbyggd historia, utan de var mer ‘Penelope, Stacey är inte din riktiga mor, Jesse är endast din halvbror, ditt liv är en lögn och du är släkt med Somers’. Jag började skrika på pappa, anklagade honom för att också vara fake, kanske inhyrd. Därefter ringde jag Justin och här har jag bott sedan dess. Bodde du kvar hemma?” jag skrattade ironiskt. 

   ”Nej, fem minuter och jag var packad och klar inför att bo hos Ryan. Har faktiskt inte pratat med varken mamma eller pappa... inte ens Candice” sorgset skakade jag på huvudet vid tanken på min lillasyster, tja min andra lillasyster. ”det är så sjukt och tänka på... Jag har helt plötsligt tre syskon och inte ett. Okej, två halvsyskon och ett helsyskon men i alla fall. Jag menar Jesse är ju också min halvbror nu och Candice är din halvsyster...” rabblade jag innan jag plötsligt tystnade, jag sneglade försiktigt på Penelope som satt stel och stirrade framför sig. 

   ”Herregud... Jesse, han... han blir ju din... din... också” sa hon sedan osammanhängande, jag nickade långsamt på huvudet. 

   ”Jesus... detta är så vrickat” stönade hon därefter och begravde ansiktet bland sina knän. Återigen kunde jag bara nicka. Det var på riktigt vrickat... om jag inte vetat bättre skulle jag tro att vi var med i ett avsnitt utav Punk’d eller i smyg var med i någon såpopera som man såg på eftermiddagarna för att det absolut inte fanns något bättre att se på.

 

 

Spencers Perspektiv. 

”Jag kan inte direkt säga att jag är förvånad att dem är syskon” sa Ryan och fixade med kepsen som han hade på huvudet, alla satt vi samlade i Justins kök medan vi väntade på Chaz och Penny som satt sig på baksidan för att prata. Jag var så irriterad på Pennys familj, jag menar kunde de aldrig ge henne ett break. På riktigt lixom? Jag har varit med vid alla tillfällen då Penny gråtit ögonen ur sig på grund utav olika familjeproblem och så ska de komma och dumpa detta på hennes axlar också. Justin kliade sig i nacken medan han såg frånvarande ner i bordsskivan framför sig. 

   Jag hade nog aldrig mött två personer som passade så bra ihop med varandra som Penny och Justin, dock inte från hur de lever - för där var de långt ifrån lika varandra - utan till personligheten och sinnet. De förstod varandra på en nivå som ingen aning kunde nå, de behövde endast se på varandra för att föra en konversation. Deras blickar sa allt och det kunde både vara fascinerande men också en aning läskigt att vittna till. Som om Penny hör min inre tankebana kom hon tillsammans med Chaz in i köket, Justins blick flög genast till henne och hon till hans. Efter några få höjningar utav ögonbrynen och dragningar på läpparna hade dem just fört en tyst konversation. Fascinerande och läskigt, check! 

   ”Allt lugnt, bro?” frågade sedan Ryan när Chaz slagit ner sig bredvid honom, Penny hade tagit plats i Justins knä och han lagt armarna om hennes midja. Chaz nickade. 

   ”Insåg plötsligt att jag har tre syskon...” sa han sedan, Ryan drog roat på läpparna åt honom och Nolan klappade honom på axeln. Min blick vandrade över till Penny som lagt huvudet på Justins axel, hennes läppar rörde sig svagt och snart vinklade Justin på huvudet innan han gav henne ett lågt svar. De må vara söta och gjorda för varandra, men herregud... 

   ”Vi går och byter om” sa hon sedan och hoppade ner från hans famn, han ställde sig upp efter henne och de flätade samman sina fingrar. Först nu slog det mig att Penny endast var iklädd en stor t-shirt - som jag gissar är Justins - och Justin hade ett par basketshorts på sig. 

   ”Åh, kom på bättre ursäkter om ni vill ha ensam tid hörni! För den där sög, så himla genomskinlig” utbrast Ryan, Nolan och Mitch skrattade genast instämmande medan Chaz endast såg illa till mods. Jag skrattade dock åt Penny som genast rodna medan Justin endast himlade med ögonen. 

   ”Vi ska klä på oss, Ryan!” utbrast hon fort. 

   ”Nä, håll käften Ryan jag vill inte höra” avbröt Chaz fort när Ryan tänkt ge henne svar på tal, detta fick mig att skratta högt. Stackars Chaz, lillasyrran och bästa vännen. 

 

 

Penelopes Perspektiv. 

”Ryan och hans humor” muttrade jag när vi kom in i sovrummet, Justin skrattade bakom mig. 

   ”Han kanske inte har helt fel dock...” i nästa sekund var jag uttryckt mot väggen och Justin hade sin pannan pressad mot min. ”... kanske behöver vi ett hemligt ord” 

   ”Så det tycker du?” han bet mig i läppen innan han nickade försiktigt. ”tja... franska skulle vi ju kunna använda oss utav, fast inte medan Spencer är här. Hon kan lika mycket som vi” jag lindade armarna runt hans nacke innan jag tryckte läpparna mot hans. 

 

   Iklädd en blommig, axelbandslös topp, kjolen Justin köpt mig igår och vita strumpor med spetskant tillsammans med ett par öppna, gula Jeffrey Campbell skor. Håret hade jag satt upp i två bollar på vardera sida utav huvudet medan jag lät en bit utav luggen hänga fritt, det såg ut som två Mimmi Piggs öron. Jag vände och vred på huvudet framför spegeln innan jag skrattade till, ögonen var målade i en mörkblå färg som var kantat utav grön och gul, lösögonfransar, eyeliner och mascara. 

   Väl klar gick jag fram till sängen där jag plockade upp Bubble som gnällde till innan han gosade in sig vid min hals. En gäsp slapp ur mig vid synen utav hans sovande figur, jag slöt ögonen och la huvudet ligga mot hans lilla kropp medan jag fortsatte gå. 

   ”Så vad händer idag?” frågade jag när jag klev in i köket, jag öppnade ögonen men lät huvudet ligga. Runt köksön stod Justin, Ryan och Spencer. 

   ”Faktiskt så ska några från crewet kommer över ikväll, vi tänkte grilla” jag sken genast upp i ett leende. 

   ”Ja, vad mysigt. Det blir roligt” svarade jag och Justin log nöjt. 

   ”Guuuuurl, vad är det du har på dig? Är det en...?” Spencer såg med ett höjt ögonbryn och armarna i kors på mig medan hon noga ögnade min kjol, jag log och nickade. Därefter flämtade hon högt innan hon slog handen över munnen. ”shut up!” utbrast hon sedan.

   ”På riktigt!?” i nästa sekund stod hon framåtlutad en centimeter från kjolstyget och stirrade på kristallerna. ”oh my God” hörde jag henne mumla. ”när i hela friden köpte du den här!? Hur köpte du den!?” 

   ”Jag fick den i födelsedagspresent utav Justin igår, vi åkte till hennes butik” Spencers haka föll innan hon långsamt snurrade runt för att stirra på Justin som nonchalant ryckte på axlarna men mycket snart spred sig ett leende över hans läppar. 

   ”Oh, you’re good” sa hon och pekade på honom, jag skrattade lågt åt henne. 

 

”ROSA MARSHMALLOW GRIS! GRATTIS!” jag snurrade runt och sken upp i ett brett leende innan Alfredo lagt armarna runt min midja och lyft upp mig i luften innan han tog några steg framåt. 

   ”MEXIKANSKA VÅRRULLE! TACK!” svarade jag lika exalterat innan jag skrattade. In i köket klev också Scooter, Allison, Carin, Dan, Ryan Good, Kenny och Moshe. Alfredo släppte ner mig på golvet och jag log glatt upp mot honom. 

   ”Hur är läget?” han ryckte nonchalant på axlarna. 

   ”Oh, du vet. Det gamla vanliga bara. Själv?” jag viftade med handen som för att säga att allt var bra. En snabb hälsning bland alla nya gäster och jag var tillbaka hos Justin, jag slingra armen runt hans midja och han la armen runt min axlar. 

   ”Allt okej?” frågade han lågt och jag nickade glatt. 

   ”Jag älskar dig” sa jag sedan så bara han kunde höra medan jag sträckte på kroppen. 

   "Jag älskar dig också” han hann svara innan jag mjukt kysste honom. 

  

Jag skrattade högt tillsammans med resten utav bordet, middagen var äten och småpratet hade lagt sig över bordet. Ljuslyktor hängde i träbalkarna över altanen och tända ljus stod på bordsskivan fyllt med tomma tallrikar och halvfulla glas. Justin hade suttit bredvid mig för någon sekund sedan man ursäktade sig plötsligt, efter honom följde strax Dan och jag rynkade svagt på pannan men lät det vara. En harkling hördes från kort sidan utav bordet och jag såg genast upp, på två barstolar satt Justin och Dan med en varsin gitarr i händerna.

   ”Jag vet att din födelsedag redan är över men jag har en sista sak att ge dig” jag såg med stora förvånad ögon på Justin som rätade till gitarren i famnen. ”låten är skriven helt till dig” därefter såg han på Dan och de började spela ackord på strängarna. 

 

   "You sit in the bathroom and you paint your toes

I sit on the bed right now and I sing you a song

It's not always easy, but somehow our love stays strong

If I can make you happy, then this is where I belong

 

   And I'd just like to say

I thank god that you're here with me

And I know you too well to say that you're perfect

But you'll see, oh my sweet love, you're perfect for me"

 

   Med tårar i ögonen och hängande haka såg jag ner på berlock armbandet och fann genast hjärtat. Det är samma, tänkte jag. Det som han sjöng står i hjärtat. 

 

   "I know all your secrets, and you know all of mine

You're always here to hold me up when I'm losing my mind

I wish that I was stronger so that I had more to give

I'll share everything I have and we'll find a way to live

 

   And I'd just like to say

I thank god that you're here with me

And I know you too well to say that you're perfect

But you'll see, oh my sweet love, you're perfect for me

 

   Even after all this time, nothing else I ever find

In this whole wide world can shake me like you do

Its true that something so sublime that there aren't words yet to describe

The beauty of this life I've made with you

 

   And I'd just like to say

I thank god that you're here with me

And I know you too well to say you're perfect

But you'll see oh my sweet love you're perfect for me

 

   And I know you too well to say you're perfect

But you'll see of my sweet love you're perfect

Oh my love I swear you're perfect

Yes I promise, you're perfect for me"

 

   Jag var fort uppe på fötterna, tårarna rann längst mina kinder men leendet var stort på mina läppar. Han hann knappt ställa ifrån sig gitarren innan jag slängde armarna om honom och tryckte honom mot mitt bröst. 

   ”Jag hoppas verkligen det där är glädje tårar och inte ledsna tårar för att du tyckte låten sög” mumlade Justin vid mitt öra, jag skrattade till och lutade mig tillbaka för att kunna se på honom. 

   ”Skojar du med mig? Jag älskade den, jag älskar dig. Herregud... Jag vet inte vad jag ska säga förutom att jag älskar dig. Så mycket” jag skakade på huvudet åt hur otroligt mycket känslor som flödade innan jag böjde mig fram och kysste honom. 

   ”Jag älskar dig också, you’re perfect for me” 

 

---

 

awww... jag älskade Jenelope där i slutet. xP hahahahah, men där kom sista presenten för Pennys födelsedag. 

vad tycks?? tyckte ni om det?? KOMMENTERA! era åsikter betyder allt, motiverar o inspirerar. ♥ puss&kram.