PREVIOUS:    ”Vi får ta oss ut genom bakdörren, det har samlats många paparazzis och en del fans där ute” informerade Kenny och fick en nick utav Scooter och Moshe. Tillsammans med Moshe och Kenny började vi gå mot bakdörren, jag tog ett fast tag om Pennys hand och tog ett djupt andetag. Moshe öppnade dörren och genast började det blixtra utomhus, de skar likt knivar i ögonen. Bredvid mig kände jag hur Penny stelnade till och vi klev ut i natten. Sekunden efter bröt helvetet ut - Penny gav ifrån sig ett skri utav smärta innan hon lyckades slita sig loss ur mitt grepp och trängde sig genom massan av människor.

Penelopes Perspektiv.

Nervöst följde jag efter säkerhetsvakterna med Justins hand i ett hårt grepp, middagen hade gått som en dans. Hans crew var hur sköna människor som helst, att han hade kul på jobbet var det ingen tvekan om. Den stora bakdörren öppnades och samtidigt som första blixten från kamerorna lyste upp omgivningen sprängdes mitt huvud likt en tidsinställd bomb. Jag knep ihop ögonen och stönade, innan jag hann ens kvida utav smärta var vi utomhus och blixtarna fördubblades. De skar likt knivhugg i ögonen, huvudet hotade med att gå i tu och tårarna rann ohejdbart. Min enda tanke var, bort. Jag måste bort. 

   Jag skrek rakt ut utav smärta när en blixt kom för nära och en våg utav smärta sköljde över mig, jag slet mig ur Justins grepp innan jag i ren panik och smärta knuffade mig förbi massa människor medan jag hörde Justins höga rop efter mig. Men för ögonblicket kunde jag inte hindra benen från att springa de fortaste de kunde bort från paparazzoerna. Jag sprang fram i blindo då både tårarna och det faktum att jag endast kunde öppna mina ögon några millimeter skymde min sikt, bakom mig fortsatte ropen eka genom luften och jag hörde klapprande fotsteg komma springandes efter mig. 

   Plötsligt träffades jag utav en blixt framifrån, den kom så oväntat att jag genast stannade upp och kastade upp händerna framför ansiktet. Benen vek sig under mig och jag föll till marken. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt en sådan smärta som pulserade i mitt huvud men framför allt i mina ögon, de brände, sved, skrek. Om jag kunnat hade jag slitit ut dem ur hålorna för att få slut på smärtan. Jag grät medan jag tryckte händerna mot ögonen, männens rop ekade i bakgrunden men ett lock hade lagts över mina öron och deras röster kom ut avlägsna. 

   ”Undan, backa!” plötsligt lyftes jag upp i någons famn, men kände varken igen doften eller rösten. Men jag kunde inte öppna ögonen för att kika efter, snart omslöts jag utav tystnad och jag visste genast att jag befann mig inomhus. 

   ”Penny, baby? Vad hände?” paniken i Justins röst var kristallklar när jag hörde honom närma sig. Personen som bar mig släppte långsamt ner mig på marken och jag fick återfinna balansen medan jag fortsatte tryckta händerna mot mina fortfarande värkande ögon. ”Penny, skulle du vilja ta bort händerna? Vad hände? Gör det ont någonstans?” jag ignorerade hans frågor och sänkte försiktigt händerna medan jag förberedde mig för att öppna ögonen. Någon millimeter hann jag öppna dem innan en häftigt sveda som slog andan ur mig sköljde över mig och jag jämrade mig högt igen. 

   ”Nej, det går inte. Det gör för ont, få det att sluta!” utbrast jag och backade ett steg och jag stötte emot väggen innan jag hastigt och klumpigt sjönk till golvet. ”få det att sluta!” tårarna rann igen och mitt huvud kändes tungt som cement. 

Justins Perspektiv. 

Synen framför mig fick det att knyta sig i magen utav oro och förvirring, varför hade hon sprungit? Vad var det som gjorde så ont? Hennes ögon? Jag sjönk ner på huk framför henne och la händerna försiktigt runt hennes handleder. 

   ”Nej, gör det inte. Det gör ont” protesterade hon. 

   ”Men jag måste få se vad som är fel Penny för att jag ska kunna hjälpa dig” motargumenterade jag bekymrat. 

   ”Vad är det som pågår?” jag kastade en blick bak för att se Scooter, mamma och Kenny. Jag ryckte på axlarna och skakade på huvudet. 

   ”Jag vet inte, det är något med hennes ansikte” svarade jag och vände mig mot Pennys uppenbarelse igen som fortfarande satt med handflatorna över ansiktet och snyftade. 

   ”Få det att sluta” jämrade hon ännu en gång ut, jag svalde frustrerat och drog en hand genom håret. 

   ”Penny, låt mig få ta bort dina händer” sa jag mjukt och lugnt till henne, hon satt en stund alldeles stilla innan hon slappnade av och jag försökte genast långsamt dra ner hennes händer. Jag flätade sedan in fingrarna med hennes och kramade åt, hennes mascara hade runnit nerför hennes kinder och skapat svarta spår. ”Penny, snälla öppna ögonen” fortsatte jag med samma mjuka ton, men hon skakade fort på huvudet medan några få tårar rann längst hennes kinder. Jag släppte hennes händer för att torka bort dem och fick samtidigt en massa smink på fingrarna men kunde inte bry mig mindre för tillfället. 

   ”Penny, snä-” började jag igen men plötsligt slog hon upp ögonen och det som skymde sig bakom hennes ögonlockar fick mig att flämta högt. Hennes ögonvitor var blodspräckta och röda, hon såg ut som hon inte sovit på flera hundra år och var i desperat behov utav det. Hon såg ut som vampyrerna i ’Vampire Diaries’ när de visade sitt inre odjur. ”herregud” fick jag fram. ”vi behöver en läkare” mumlade jag fram innan jag sa det högre för att dem som stått bakom mig skulle höra. Jag vred på huvudet för att se identiska ansiktsuttryck utav chock och medlidande. Scooter fick genast liv i kroppen och drog upp sin telefon innan han gick ifrån, jag vände mig mot Penny igen som snart verkade vara på gränsen till att börja hyperventilera. 

   ”Scooter ringer efter läkare, håll dig lugn. Vi ska se vad vi kan göra för dina ögon” 

   ”Justin, snälla... släck” sa hon yrt, hennes ögon gick åt alla håll och färgen i hennes ansikte hade försvunnit. Jag nickade fort. 

   ”Skulle det vara möjligt att dämpa belysningen?!” ropade jag och hörde ett svagt ‘okej’ innan lamporna i rummet släcktes. Genast hörde jag hur Penny andades ut, jag letade reda på hennes händer igen innan jag satte mig bredvid henne och la armen runt hennes axlar. Hon gosade in sig mot mig och jag la huvudet mot hennes. ”svider det?” frågade jag försiktigt. 

   ”Som om någon har hällt först salt och sedan citronsaft i ögonen på mig” svarade hon hest, jag kysste lätt hennes hjässa innan jag drog in henne närmre intill mig.

oooooh, herregud! inte lyckligt det dära... aj! vad tycks?? KOMMENTERA! I LOVE YOU GUYS! TAAAAAAAACK! puss&kram. ♥