---

 

Lördag, 9:e Mars - Justins Perspektiv. 

”Och vi är tillbaka med Justin Bieber, välkommen!” hälsade Elvis Duran genom micken och log sedan ett stort leende gentemot mig över bordet. Dagen var späckad utav olika intervjuer, talkshows som radio intervjuer. Behövligt då jag var inlåst i studion så länge och inte kunnat sprida lite ljus över ryktena som ständigt vimlade runt om mig och mitt privatliv. 

   ”Tack så mycket, roligt att vara här” svarade jag med ett lika stort leende. 

   ”Så hey man, hur har det varit? Du har inte synts till på länge” jag nickade roat. 

   ”Varit fokuserad, håller på med mitt nya album så har lagt allt fokus och energi på att se till att det blir det bästa jag kan” svarade jag och Elvis nickade förstående. Han frågade några följd frågor och jag svarade glatt, att prata om min musik i intervjuer var alltid höjdpunkten. Att det sedan gled in på min privatliv - tråkigt nog - var ändå något ohejdbart. 

   Två dagar hade gått sedan olyckan vid restaurangen och Penny var nu tillåten att gå ut igen, det kröp i kroppen på henne att få komma ut och göra något. Oturligt nog var min dag planerad och hon skulle behöva utforska på egen hand om hon inte ville följa med. Hon tyckte dock mitt schema lät spännande så hon sprang fort in i sovrummet för att komma tillbaka fullt påklädd i en blå, vit randig kjol tillsammans med en vit avklippt t-shirt med svart tryck. Tillsammans med brun, svarta knästrumpor och ett par svarta Jeffrey Campbell på fötterna. Håret var utsläppt och hängde fritt runt henne ansikte, ögonen hade hon sminkat. Jag ska inte ens gå in på detaljer för jag har ingen aning om vad hon gjort, det såg bra ut och hennes ögon sken utav nyfikenhet och glädje. 

   Samtalet gled in på mina fans och mitt hår som tagit en förändring men som jag nu gömde bakom en mörkblå beanie. Elvis kopplade snart över till ett röstsamtal som tydligen var från ett fan via telefonen, jag lyssnade på hennes söta ord över hur mycket hon uppskattade allt jag gjorde och hur mycket hon inte bara älskade mig utan också min musik. Jag gav tacksamma ord tillbaka och sa att hon betydde precis lika mycket för mig. 

   ”Det där var fantastiskt” kommenterade jag när det var avslutat. 

   ”Precis, det är extra häftigt eftersom hon är blind. Man får ett helt annat perspektiv, de kan inte se någonting de bara hör” sa Elvis och fick de andras mumlande instämmanden. 

   ”Hon bryr sig inte hur ditt hår ser ut” skämtade Danielle bredvid mig och skrattade. Jag log. 

   ”Precis, hon bryr sig inte. Hon gillar mig för musiken och det... det är det som är viktigt” fortsatte jag. 

  

Vi befann oss nu backstage för Ellen och showen skulle snart dra igång, jag hade redan fått ansiktet sminkat för att det inte skulle skina i tv rutan. Mitt hår var även fixat och nya klädesplagg var på min kropp. Penny låg i soffan med Bubble liggandes på bröstet. Jag log åt synen, hon sjöng lågt på någon låt medan hennes huvud åkte fram och tillbaka med vad jag gissar i takt till musiken. 

   ”15 minuter tills det är dags” Scooter klev in i rummet med mobilen i högsta hugg, jag nickade uppfattande. ”åh, Penny? De undrar om du har lust att komma ut också, efter en stund såklart. De vill rikta in samtalet på händelsen vid restaurangen. Skulle det vara något du skulle vara bekväm att göra eller vill du att vi inte ska lämna några kommentarer?” Penny slutade genast mumlade innan hennes redan stora ögon blev ännu större. 

   ”Jag? Där ute? I tv?” frågade hon och Scooter nickade till svars. ”ehm... Jag antar att det är okej, jag menar det är ju inte direkt något hemligt. Så visst” Scooter nickade och försvann ut genom dörren. Penny lyfte genast bort Bubble och la ner honom i soffan, jag såg frågande på henne. 

   ”Är du säker?” frågade jag osäkert, hon gick bort till mig i stolen innan hon satte sig i mitt knä. Jag la genast armarna runt hennes midja och höll henne på plats. Hon nickade försiktigt. 

   ”Blev lite ställd bara” mumlade hon och jag såg en aning bekymrat på henne innan jag böjde mig mot henne innan jag placerade en kyss på hennes mjuka kind. 

   ”Det kommer gå bra, Ellen är riktigt rolig och brukar aldrig få någon att känna sig obekväm eller pressa en på att svar om hon märker att man inte vill” försäkrade jag henne och hon log snett. 

   ”Det tror jag säkert, jag älskar henne. Hon har den bästa talk showen, har bara aldrig varit på tv förut. Trodde inte det skulle hända heller” påpekade hon och jag skrattade. 

   ”Vem tror att de någonsin ska vara med på tv?” frågade jag och hon ryckte på axlarna. 

   ”Daniela” svarade hon enkelt och fick mig att skratta. 

 

”Forbes Magazine har gjort vår nästa gäst den mäktigaste 19-åringen i världen, snälla välkommen ut min vän Justin Bieber!” jag stod och i backstage precis vid ingången till scenen och lyssnade efter min presentation. Mannen med micken nickade och jag drog ut mina läppar i ett leende innan jag klev ut och börja gå mot Ellen som ställt sig upp. Publiken tjöt och skrek när de fick syn på mig och jag höjde handen i en hälsning till dem innan jag kramade Ellen. 

   Vi intog våra platser i de röda fåtöljerna som alltid står på scenen och skriken fortsatte fylla lokalen, roat började jag trumma lite på fåtöljs armen medan Ellen tog tag i tidningen som hon presenterat med mig och låtsades läsa. Jag skrattade roat innan jag ännu en gång vinkade till publiken, Ellen fortsatte med tidningen och låtsades visa något innan hon med ett skratt vek ihop den. 

   ”Okej, okej!” försökte hon. ”det där är...” 

   ”VI ÄLSKAR DIG JUSTIN!” hördes det från publiken och Ellen skrattade. Det blev sedan tillräckligt tyst för att hon skulle kunna höras.

   ”Okej, tack Justin det var alltid vi hade tid för” skämtade hon och jag skrattade, jag spelade med och skakade hennes hand och började resa på mig. Men satte mig ner igen. 

   Skriken dog ut helt och Ellen började prata, hon uttryckte sig om hur roligt hon tyckte det var att jag och Will Smith var i samma avsnitt då jag spenderat och spenderar fortfarande mycket tid med hans familj. Jag svarade roat vad det hela handlade om och hon skämtade som vanligt till det hela. 

   ”Men i alla fall, jag är så stolt över att du är på Forbes framsida” sa hon och tog upp tidningen ännu en gång. 

   ”Tack så mycket” kommenterade jag med ett leende och såg på tidningen. Publiken bröt genast ut i höga tjut och applåderade högt. 

   ”Men du är också, du är väldigt involverad. Du är inte en sådan, som du vet har någon som gör allt för dig. Du vill faktiskt vara delaktig i mötena så du vet vart dina pengar går till och vart de tar vägen” jag nickade instämmande medan hon pratade. 

   ”Ja, jag tar mig tid att faktiskt boka möten med min affärsansvarig och min advokat, så jag faktiskt lär mig saker som har en betydelse” 

   ”Som vad!?” utbrast Ellen och fick publiken att skratta, jag följde genast deras exempel. 

   ”Men du vet, för mig så... x minus c upphöjt till 2, när kommer jag använda det? Så istället har jag möten med dem och... Du vet, kan det viktigaste” förklarade jag. 

 

 

   ”Yeah, för jag aldrig till den här dagen och jag är 53 år gammal behövt använda mig utav x minus c upphöjt till 2. Aldrig i en konversation eller befunnit mig i en situation när det har kommit på tal” 

   ”Nej, precis” kommenterade jag. 

   ”Okej, låt oss prata om din bil som du fick förra gången du var här. Den här riktigt coola bilen som-” 

   ”Fisker” la jag till och hon nickade. 

   ”Fisker, precis. Nu se vad du har gjort med den här bilen” fortsatte hon. ”det är så coolt” skärmen bakom oss visade upp en bild på bilen. Den nu chrome färgade bilen. ”den ser fantastiskt ut!” 

   ”Yeah, tack” jag såg på bilen och log. 

   ”Och paparazzis kan inte ta foton för att det bara reflekteras i lacken...” 

   ”De bara får sina egna ansikten på bild, yeah” svarade jag roat och publiken applåderade högt. 

   ”Okej, så Penny gillar bilen?” frågade hon plötsligt och jag fick anstränga mig för att inte spricka upp i världens leende vid hennes namn.

   ”Yep” svarade jag istället och publiken skrattade. 

   ”Och ni brukar gå på restaurang ofta?” frågade hon och jag ryckte generat på axlarna och visste att det var dags för Pennys entré snart. Ellen skrattade kort. ”men senaste gången ni gick så slutade det inte så lyckligt eller hur?” 

   ”Nep” svarade jag kort ännu en gång. 

   ”Ska vi ta och ta ut henne så hon kan få berätta” jag vände mig om när musiken som alltid börjar spelas när en ny gäst kommer ut och såg hur hon tog ett steg innan hon vände sig om och höll ut handen. Det såg ut som att hon upprepade ”nej, nej, nej” innan hon nickade och började gå igen. Hon hade ett leende på läpparna och min blick gled över hennes kropp, hennes långe ben, hennes smala midja. Hon hann ta några steg innan Bubbles fluffiga kropp kommer efter henne, ännu en gång stannade hon och upprepade rörelserna hon gjort tidigare. Bubble backade några steg och satte sig ner, hon såg stint på honom innan hon gick sista biten fram till oss. Jag log roat och ställde mig upp tillsammans med Ellen. Penny gav Ellen en kram och mig ett leende innan hon satte sig i fåtöljen som ställts fram. 

   ”Vem hade du med dig?” frågade Ellen nyfiket och såg förbi oss och bort mot platsen som Bubble lydigt satt kvar. 

   ”Det är min hund Bubble” svarade Penny med tindrande ögon. 

   ”Han är välkommen fram om du vill” försäkrade Ellen. 

   ”Är du säker?” hon nickade glatt. Penny vände sig om i fåtöljen och såg på Bubble som nu viftade kraftigt på svansen. ”jah kom då!” genast blev det fart på den lilla filuren och han sprang ut på scenen innan han hoppade upp i hennes famn. Hon skrattade och klappade hans kropp. Han sniffade nyfiket runt innan han klev upp på armstöden och gick över till mig istället. 

   ”Hej, killen. What’s up?” hälsade jag och han nosade runt innan han satte sig ner. 

   ”Herregud, han är ju bedårande” utbrast Ellen och böjde sig fram i sin fåtölj, Penny log stolt mot sin hund. ”vad var det han hette?” frågade hon igen. 

   ”Bubble” svarade Penny. ”Bubble” mumlade Ellen medan hennes ögon låg fastklistrad på hunden. 

   ”Tillbaka till ämnet” sa hon sedan och lutade sig tillbaka. ”ganska... hemska bilder har spridit sig över medierna” på skärmen dök en bild upp på Penny, hon sprang bort från gruppen med händerna upp för ansiktet. Sedan växlade det till en annan där man såg att tårarna rann och hennes ena öga var tillräckligt mycket öppet för att man skulle kunna se hennes blodröda ögonvita. På den sista bilden låg hon ner på marken i fosterställning och händerna hårt trycka mot ansiktet. Jag grimaserade vid synen. Penny skrattade nervöst bredvid mig. 

   ”Det blev lite för mycket med alla kameror” kommenterade hon sedan. 

   ”Vad är det som pågår?” frågade Ellen och höjde armen mot skärmen. 

   ”Vi var på väg att lämna och behövde ta oss förbi massa paparazzis, jag som aldrig har varit med om det tidigare visste inte hur starkt ljuset blir när alla fotar samtidigt. Mina ögon, tog då stor stryk. Som man såg en aning på den andra bilden var att mina ögon blev fullständigt röda, det sved något fruktansvärt och jag trodde huvudet skulle gå i två” förklarade hon.

 

---

 

usch o blä o fy o euk! känner mig inte nöjd alls... vill inte ens läsa genom det... tyckte inte om detta kapitel... det ä hemskt random... o nä... men vad tyckte ni?? KOMMENTERA! ♥

ps. det där med live chat o sådant kommer mer i nästa kapitel.