---

 

Jag hade börjat spendera en hel del tid med Stephanie på sistone och mindre tid med Daphne. Varför visste jag inte, jag gillade inte ens att umgås med Stephanie. Det enda hon brydde sig om var sig själv och pengar. Och hos mig fann hon pengar, det var därför hon var med mig.

Egentligen gillade jag inte ens sådana personer som Stephanie, det var just sådana som hon som var anledningen till varför jag är försiktig med vilka jag umgicks med. Men just nu orkar jag inte lägga energi på att fixa det. Jag skulle mycket hellre vara med Daphne…

Men Daphne hade spenderat hela sin tid med Niall, jag visste fortfarande inte vart deras relation till varandra låg. Men jag gissade på att de var mer än bara vänner. Jag suckade och drog upp täcket över mitt huvud. Varför kunde jag inte bara prata med henne och reda ut hela den här soppan som gjorde mig otroligt deprimerad. Varför kunde jag inte bara säga till henne hur det låg till? Jag suckade och drog av mig täcket igen. Böjd över mig stod Stephanie, jag skrek genast till i förvåning.

”vad gör du här?” frågade jag irriterat när hon hade skrattat klart.

”jag släppte in henne” sa en röst från dörröppningen. Jag såg bakom Stephanie för att se mamma stå lutad mot dörrlisten. Hon såg på mig med ena ögonbrynet höjt, jag fattade att hon inte gillade sällskapet jag hade börjat umgås med, som sagt så gjorde inte jag det heller.

Jag klev upp ur sängen och sträckte på mig, någon busvisslade och jag vände mig mot Stephanie som såg gillande på mig. Snabbt drog jag på mig en tröja, jag brukade gilla att flasha mina magmuskler men inte för henne. För henne blev hela situationen endast obekväm. Jag strosade in i badrummet, borstade tänderna och fixade till mitt hår. Jag granskade mitt ansikte och skymtade ringar under ögonen, jag suckade och gick ut i rummet igen.

Jag gick bort till min garderob där jag drog fram ett par mörka jeans och en grå collagetröja där det stod "Doing Real Stuff Sucks" på med smala, svarta bokstäver. Jag tog sedan med mig kläderna in i badrummet igen och låste dörren. Jag klädde på mig och återvände till rummet, Stephanie hade nu lagt sig på min säng och knappade på sin telefon.

Ah! Kunde hon inte bara gå? Jag suckade.

”gud, vad du suckar och stönar nu för tiden” sa hon från sängen.

Ja, det beror ju på att du förpestar min tillvaro! hade jag lust att skrika till henne. Men herre gud, vad är det med dig, Justin? frågade jag mig själv. Jag skakade på huvudet.

 

 

Daphnes Perspektiv.

”vad ska jag göra!?” utbrast jag till Niall desperat som satt mittemot mig på en parkbänk.

”du får väl berätta hur du känner” svarade han lugnt och såg menande på mig. Jag suckade frustrerat. 

”men det kommer bli jätte pinsamt. Jag menar det är ju självklart att han och Stephanie är ett par, jag menar som de har spenderat tid på sistone. Han har knappt sagt ett ord till mig” sa jag och såg ner på mina händer som nervöst höll den andra handen hårt. Niall la ett finger under min haka och tvingade mig att se på honom.

”eftersom jag också är en kille så kan jag från mitt perspektiv se att Justin inte är speciellt förtjust i den där tjejen. Efter vad jag har hört om honom så tar han hand om sina tjejer på ett bra sätt. Jag kan dessutom inte se någon kärlek i någon utav deras ögon. I Stephanies ser jag bara dollar tecken” sa han och skrattade till. Jag suckade och la mitt huvud på hans axel. Det kändes bra att ha min barndomskamrat med mig igen.

”du kanske har rätt” mumlade jag.

”jag vet att jag har rätt” sa han och skrattade till. Jag såg ut över dammen som vid och såg på svansarna som simmade runt i vattnet följd utav sina små svanbarn. Jag suckade och sträckte på mig.

”jag måste prata med Tess. Hon kanske… vet något” vi strosade runt i parken i någon timme medan pratade gamla minnen och skrattade hysteriskt.

 

*

 

Jag var tillbaka i hotellet och satt på min säng med min telefon i handen, fort slog jag Tess nummer.

”hej gummsingen. Hur är det?” frågade hon. När jag hörde Tess välbekanta röst brast jag ut i gråt, jag visste inte riktigt varför men det bara hände.

”vad har hänt?” utbrast hon förfärat.

”inget speciellt. Blev bara väldigt glad av att höra din röst” svarade jag med tjock röst. 

”åh, jag saknar dig också!” tårarna fortsatte rinna nerför mina kinder. ”du är säker på att det inte är något annat?” frågade hon sedan tvekande.

”ehm… jag vet inte vad jag ska göra” mumlade jag. 

”göra vaddå Daphne? Vad?” frågade hon när jag förblev tyst i luren.

”om du har märkt det så har jag gått och blivit kär i Justin” sa jag och hon skrattade.

”jo tack gumman, det har jag märkt utan att du har behövt säga något. Men vad är problemet då?”

”jo, han har börjat spendera jätte mycket tid med bimbon Stephanie och jag tror att det finns en möjlighet att de blivit tillsammans och jag vet inte hur jag ska berätta för honom… han kanske inte känner likadant. Eller det är klart han inte gör, han har ju Stephanie!” tjöt jag och tårarna sprutade igen.

”tror du verkligen att Justin skulle välja någon så ytlig som Stephanie? Och jag har minsann sett hur han har tittat på dig när han trodde att ingen annan såg” lugnade hon mig med att säga.

”verkligen?” pep jag fram. 

”verkligen, så inbilla dig inget. Till och med Chaz kan instämma. Eller hur Chaz!” sa hon.

”vänta, är Chaz hos dig?” frågade jag förvånat.

”ja, han är och hälsar på, men vänta...” hon förklarade kortfattat för honom om situationen. ”men det är klart han inte gillar Stephanie. Justin har ju gillat dig enda sen han såg dig på hans konsert” utbrast Chaz med ett tonfall som tyckte att jag var korkad.

”verkligen?” pep jag återigen.

”ja Daphne! Verkligen!” sa Tess och skrattade till. 

”jag tycker att du ska gå och prata med honom, för jag vet att han inte har haft sina bästa dagar de senaste dagarna. Han lät ganska nere när jag pratade med honom igår” sa Chaz i bakgrunden.

”tycker ni?”

”ja! Lägg på nu och ring tillbaka sen och säg att ni har kysst varandra” jag skrattade till. 

”okej, vi hörs sen”jag la på och gick in i badrummet där jag torkade bort tårarna. Jag återvände sedan in till rummet och gick fram till dörren, öppnade och låste den efter mig. Jag tog sedan hissen upp till hans våning och jag kände att mitt hjärta började puppa fortare. Jag gick nervöst bort till hans dörr innan jag löst knackade på. Men ingen öppnade, jag provade knacka lite hårdare. Den här gången kom det någon och öppnade, Pattie stack ut sitt huvud genom dörren och sken upp när hon såg mig.

”Daphne! Det var länge sen” sa hon glatt. Jag log stort mot henne.

”hej Pattie!” sa jag glatt tillbaka. ”är Justin inne?”

”japp, han är på sitt rum” sa hon och öppnade dörren så jag kunde kliva in. Jag klev ur mina sandaler och gick sedan bort till hans rum, hans dörr stod på glänt så jag tryckte lätt upp den och möttes av Justin och Stephanie, de hade båda läpparna trycka mot varandras. Jag flämtade till och tårarna rann snabbt nerför mina kinder igen. Justin tryckte fort bort Stephanie och såg på mig.

”Daphne” sa han och tog ett steg mot mig men jag sprang. Jag sprang ut i hallen igen och drog upp dörren, jag sket i skorna och sprang bara bort till hissen. Bakom mig hörde jag hur någon ropa mitt namn, men jag ignorerade och slängde mig in i hissen. Den plingade till, genast sprang jag ut ur hissen och ut på gatan.

 

 

Justins Perspektiv.

Jag stod vänd mot fönstret medan jag såg hur bilarna körde fort förbi nere på gatan. Jag stod ett tag och betraktade trafiken med ett litet intresse. Det var bättre än Stephanie i alla fall, tänkte jag.

”Justin?” frågade hon och jag vände mig uttråkat mot henne. Jag tog ett halvt steg back när jag först nu märkte hur nära hon stod. Hon log upp mot mig.

”vad?” frågade jag henne.

”du vet att jag tycker mycket om dig va?” jag nickade bara svagt. ”bra” sa hon och innan jag hann reagera tryckte hon sina läppar mot mina. Ur ögonvrån såg jag hur dörren svängde upp och sedan hörde jag en flämtning. Jag tryckte fort bort Stephanie från mig och såg mot dörröppningen. Till min förskräckning stod Daphne med tårarna rinnande nerför hennes kinder och hakan hängades.

”Daphne” sa jag och tog ett steg mot henne men hon endast vände sig om och sprang. Fort började jag gå efter henne. En hand slöt sig om min handled och jag vände mig om mot Stephanie.

”varför ska du springa efter henne? Vad betyder hon?” frågade hon med en överlägsen röst.

”rör mig inte” väste jag fram och stirrade på hennes hand. Hon släppte skrämt min handled och jag sprang ut i hallen, jag såg att Daphne hade glömt sina sandaler.

”Justin, vad är det som händer?” frågade mamma mig bekymrat.

”har inte tid att förklara nu” sa jag snabbt och sprang bort till hissen. Jag klickade otåligt på ”hit” knappen och hissen plingade till. Väl nere såg jag mig om efter Daphne men såg henne ingenstans, jag sprang fram till kvinnan bakom disken.

”hej, såg du en tjej springa förbi här alldeles nyss?” frågade jag henne stressat.

”ja, det sprang en tjej förbi här i rasande fart, hon sprang ut genom entrén och vek sedan till höger” svarade hon.

”tack, tack!” sa jag till henne och sprang sedan ut genom dörren och bort mot stranden. Jag kom fram till stranden och såg mig febrilt efter Daphne. Jag såg sedan en tjej som gick fort fram och tillbaka på en fläck medan hon torkade sig ofta i ansiktet. Jag gick sakta bort mot henne.

”Daphne?” 

 

 

Daphnes Perspektiv.

Jag vände mig mot rösten men visste redan att det var Justin. Han såg sorgset på mig där vi stod två meter från varandra och enbart såg på varandra.

”varför gråter du?” frågade han tillslut. Jag torkade irriterat bort mina tårar och kände hur irritationen växa i bröstet på mig.

”för att jag är arg, ledsen och besviken. Jag trodde inte du skulle sjunka så lågt som till Stephanie Justin! Om du inte har märkt det så är hon den mest ytliga personen på denna plats, denna JORD! Jag fattar inte varför hon är så himla viktig helt plötsligt. Vad hände med oss, våran vänskap? Du blev helt konstig efter att Niall kom hit och har inte pratat med mig sen dess” utbrast jag och slängde upp med armarna i luften medan jag stirrade bort mot honom. Han öppnade munnen för att säga något men jag hann fort före honom.

”jag kom till dig för jag tänkte säga något” sa jag och jag tvekade lite innan jag svalde.

 

---

 

oh, vad tror ni händer nu? ;P