Just An Ordinary Girl - Kapitel 35

 
Previous: Jag försökte ignorera kommentarerna så gott jag kunde men jag blev så himla irriterad. På engelskan efter lunch fick jag nog, när alla hade suttit och glott på mig istället för på Mr. Grunt frågade jag honom om jag fick lov att gå på toaletten.

Han nickade och jag smet ut, dock gick jag inte bort till den stinkande toaletten. Istället gick jag bort till mitt skåp för att hämta min iPod, kanske den kunna avleda mina tankar från mina ihärdiga klasskamrater. Jag öppnade skåpet men ryckte sedan till utav att någon satte händerna på min midja så jag hoppade till.

”JENS!” skrek jag och vände mig snabbt om för att slå till honom. Till min förvåning var det inte Jens som stod bakom mig. 

 


 

”Justin?” frågade jag och sänkte försiktigt armen. Han hade slängt upp händerna för att skydda sitt ansikte mot slaget.

”herregud! Dålig dag?” frågade han och sänkte armarna.

”Justin!” nästan skrek jag glatt och slängde mig om hans hals.

Han kramade mig tillbaka. ”hej”

”men vad gör du där!?” frågade jag efter en stund.

”saknade dig” svarade han enkelt, jag skrattade till och kysste honom. Vi kysstes och han tryckte upp mig mot skåpen bakom min rygg och pressade sig ännu närmre. Skolklockan ringde och fick oss att hoppa till och slitas isär, skolklockan menades slut på lektion, vilket betydde en massa elever snart skulle strömma ut i korridoren.

”du måste gå! Innan någon ser dig!” sa jag och puffade honom mot dörren.

”vi ses på onsdag, okej?” frågade han och såg allvarligt på mig, jag nickade snabbt. Han gav mig en snabb kyss innan han drog upp luvan och gick ut genom dörren och bort till sin bil.

Jag vände mig mot mitt skåp, grepp fort tag i min iPod och låste. Sedan gick jag fort bort till det tomma klassrummet, tog tag i mina böcker och gick tillbaka till skåpet för att byta.

 

*

 

Jag klev innanför dörren till dans studion och allas blickar vändes genast mot mig. Visslingar och applåder bröt plötsligt ut och jag skrattade till. Jag gick sedan fram till klungan och Rebecca kom fram och gav mig en kram.

”vi har saknat dig!” sa hon och log.

”jag har saknat er med”

”hur var det då?” frågade hon sedan nyfiket.

”det var skitkul, alla var jätte snälla och hur duktiga som helst” sa jag och log stort mot dem alla.

”hörde att det var Jamaica som var koreografen” sa John som stod någon meter från oss.

Jag nickade ivrigt. ”hon var grym” sa jag.

”cooolt” svarade han och drog ut på o:et.

”okej, allesammans!” ropade Katie och alla vände sig mot henne. ”nej, men titta. Roligt att ha dig tillbaka, Daphne” sa hon när hon fick syn mig och jag log stort mot henne. 

”vi har börjat med en ny koreografi som vi ska framföra på våran uppvisning nästa år” sa hon. ”men vi har inte kommit jättelångt så du kommer säkert ikapp fort” jag nickade allvarligt.

 

 

”okej, en gång till! Fem, sex, sju, ått!” ropade Katie och musiken startades igen. Jag hade nu kommit in i rörelserna och försökte nu istället lägga krut på styrkan och inlevelsen. Stycket tog slut och alla andades häftigt.

”jättebra jobbat idag! Vi ses imorgon på baletten” sa hon och alla gick till sina kläder och väskor. Jag tog snabbt upp min vattenflaska och klunkade.

”tufft, men kul” flämtade Rebecca som stod bredvid mig, jag nickade instämmande.

”har ni börjat med något på baletten också?” frågade jag.

”ja, en liten bit. Det ska vara någon kärlekshistoria, vi börjar uppvisningen med att göra historien med baletten, sen går den över till hip hopen. Jag tror det kommer bli jättecoolt” sa hon medan hon nickade på huvudet.

”har ni bestämt vem som ska ha ”huvudrollen”?” frågade jag sedan. Varje uppvisning handlade dansen om två personer, som spelade "huvudrollerna".

”nej men jag skulle inte bli förvånad om det blir du, du skulle passa perfekt” sa hon.

”tack” mumlade jag generat.

 

 

”jag är hemma!” ropade jag från hallen.

”vi är i vardagsrummet” fick jag som svar, jag drog av mig jackan och gick in i vardagsrummet. Där satt Loll på golvet och ritade medan mamma och pappa satt och såg på något program på tvn.

Jag gick fram till soffan de satt i och la mig ner med mitt huvud i pappas knä, han strök mig över håret och det kittlade skönt i hårbotten. Mina ögonlock blev tunga och innan jag visste ordet av det somnade jag i pappas knä.

 

*

 

Alarmklockan skrek att det var dags att vakna, jag satte mig trött upp och insåg att jag låg i min säng. Jag hade inget minne utav att jag hade gått upp hit, jag såg ner på mig själv och såg att jag fortfarande hade på mig mina danskläder. Han måste ha burit upp mig när jag somnade i hans knä. Jag gick in i badrummet, gjorde min vanliga morgonrutin och gick sedan ut till garderoben. Jag drog på mig ett par tunna tights med små prickar på tillsammans med en blommig klänning som jag satte en vit stickad tröja över. På fötterna drog jag på mig ett par vit strumpor med en spetsvolang på som skulle se fint ut tillsammans med mina bruna Jeffrey Campell skor. Håret flätade jag i en sidfläta och drog mascara på ögonfransarna. 

Jag gick sedan ner och åt frukost innan jag snabbt borstade tänderna innan jag krängde på mig ytterkläderna och gick fort bort till Tess som väntade på mig.

”du vet att det är november, va?” frågade jag henne.

”jaa… vadd… d-d-dåå… rååå?” frågade hon och hennes tänder hackade ännu mer.

”du kanske ska börja använda en tjockare jacka” sa jag och hon gav mig en ilsken blick.

"du har ju tunna strumpbyxor på dig!" utbrast hon och pekade på mina ben. 

"men jag har inte en skinnjacka på mig" påpekade jag återigen. ”men okej, okej, frys du” sa jag. Hon suckade och vi började gå mot skolan, när skolan kom inom synhåll stönade jag högt.

”så farligt kunde det inte ha varit” jag gav henne en skeptisk blick.

”du var inte där! Det är det enda jag har att säga, du var inte där!” sa jag ilsket.

”lugn, lugn” sa hon och höll upp händerna i en avväpnad skest. Jag suckade, gav upp och började gå mot skolan igen. 

 

 

 
 
 

Under dagen kom det ungefär hälften så många tjejer som det hade gjort dagen innan, som om de hoppades att jag skulle besvara deras frågor idag. Jag försökte ignorera dem och började istället snabbt gå bort mot mitt klassrum, någon gick in i min axel så mina böcker, papper, block snart pryde golvet runt om mig.

Jag suckade och satte mig på huk innan jag började snabbt samla ihop mina saker. När jag sträckte mig efter den sista boken tog någon annan tag i den, jag såg upp för att möta Jens mörka blick. Jag log mot honom och ställde mig upp. Han räckte fram boken till mig och jag tog emot den. ”tack Jens” sa jag till honom.

”du vet att jag alltid finns här, eller hur?” frågade han och såg menande på mig.

”tack Jens” upprepade jag och log vänligt mot honom. Vi började tillsammans gå bort mot mitt klassrum.

”hoppas Beliebers sliter dig i stycken” sa en tjej som gick förbi oss, hennes kompis skrattade och gav henne en high five.

”wow, de börjar tidigt” kommenterade Jens. Jag suckade och nickade. Undra hur länge det här skulle hålla på, hur lång tid det skulle ta innan man får någon slags immun mot kommentarerna, så man slapp ta åt sig. Jag blickade rakt framför mig och ignorerade tårarna som började bilda sig i ögonen på mig, jag bet ihop.

Kom igen, Daphne! Du är starkare än så här, det viktiga är att du vet att Justin gillar dig!

Jens strök mig tröstande på armen, jag log tacksamt tillbaka mot honom. Jag gick in i klassrummet och satte mig på min plats. Håll ut! messade en röst i mitt huvud.

 

 

Skoldagen gick långsammare än vanligt, vilket inte gjorde det hela enklare. När det väl ringde ut för dagen, sprang jag nästan bort till mitt skåp. Jag slängde in mina böcker och drog till mig min jacka och väska innan jag gick ut genom dörren och hem. På vägen hem funderade jag hur länge tjejerna skulle orka, hur länge deras avundsjuka eller vad man skulle kalla det hålla i sig. Vad behövde de för att bara lämna mig ifred? Bevis? Svar?

Om de skulle fortsätta såhär för alltid kommer det bli rätt så jobbiga veckor framöver, det hade redan nåt mig till midjan och det hade bara gått två dagarna i skolan. Som tur var så var det bara en och en halv månad kvar till jullov. Jag log lyckligt, jul. Jag älskade julen.

Jag gick fram till min ytterdörr, låste upp och gick in i den varma hallen.

 

 

”okej, allihopa! Nu ska vi ta och bestämma vilka två som den lilla kärlekshistorien ska handla om” sa Katie och höll upp en hatt som alla hade lagt små lappar i som man hade fått skriva vilka man tyckte skulle få rollerna. Jag hade röstat på Margret och Jamie, de båda var jätte duktiga och skulle passa bra. Katie läste upp tjej lapparna, mitt namn stod på de flesta av lapparna som hon läste upp.

”jaha, det var ju ganska självklart att Daphne vann” sa Katie och jag rodnade.

”tack så mycket” sa jag och skrek av glädje inombords. Jamie som jag hade röstat på vann killens roll, han log stort mot mig. Jag log tillbaka mot honom.

 

 

Jag drog jackan tätare omkring mig när en kall vind blåste genom det tunna tyget i mina tights. Jag kände att huden på benen knottrade sig, men jag försökte hålla humöret uppe så jag svängde lite med armarna så snörena på mina balettskor svingade fint luften.

Jag betraktade snörena lite och märkte att jag gick lite långsammare, en gren knakade till i trädet bredvid mig och jag ryckte kraftigt till. Jag stelnade sedan till och lyssnade efter fler ljud, jag såg bakom mig för att se om det var någon som följde efter mig.

Men det var ingen där och inga fler ljud kom, jag ryckte på axlarna och fortsatte gå hemåt. Jag kom in på min gata och såg att det var tänt i alla husen, det såg så hemtrevligt ut när man kom gående. Jag log och gick bort mot mitt hus.


okej, det här kapitelt blev ett så kallat mellan kapitel, ointressant och tråkigt typ.. :P
nej, men nästa kapitel hoppas jag blir bättre.
 
Vad tycks? Minst 5 kommentarer för nästa ! :D Love ya !

Skriven av: Hanna

är det normalt att sitta hemma helt själv och skadeglatt skratta åt alla avundjuka bitches??? just asking...

2011-11-14 @ 21:02:02
Skriven av: Hannah

fullt normalt! för det finns ju inte en risk att jag är onormal!? ;P

Men bravo Linn! <33

2011-11-14 @ 22:03:25
Skriven av: Johanna

GRYMT

2011-11-15 @ 06:29:49
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Skriven av: Anonym

skit bra!

2011-11-15 @ 14:05:23

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback