Just An Ordinary Girl - Kapitel 42

 
Previous: ”det är "All I Want Is You" från mitt nya album "Under the Mistletoe"" svarade han, jag såg förvånat tillbaka mot honom.

”har du gjort ett jul album?” frågade jag förvånat. Han nickade glatt. Jag tystande och lyssnade på Justins ljuva stämma, när den var slut log jag stort mot honom.

”den var ju superfin” sa jag.

”all I want is you this christmas” sjöng han lågt och citerade från sin låt med en menande blick på mig, jag tittade tillbaka på honom och log generat.

”du kan inte önska dig något du redan har” sa jag lågt och lutade mig närmre.

”då är min lista tom” mumlade han innan han tryckte sina läppar mot mina.

 


 

Everybody Hurts by REM

 

 

Ny skolvecka, nya läxor, nya kommentarer… Jag suckade ännu en gång när jag klev upp ur sängen och in i badrummet. Jag granskade mig själv i spegeln och mitt hår hade självlockats sig så det behövdes det inte göras något med. Jag sminkade mig och borstade snabbt genom mitt hår, sedan gick jag ut till min garderob. Jag drog fram mina favoritjeans, det var en massa hål i dem men de var jättebekväma och en grå tröja till det.

 

 

”din hora, varför stör du Justin för!?” var det någon som skrek efter mig. Jag stirrade ner i golvet och fortsatte bara gå, skulle jag verkligen bli tjejen som varenda elev på hela skolan - förutom Tess och Jens - skulle mobba och trakassera.

Jag suckade och öppnade dörren till sal 3, klassrummet var nästan tomt förutom några tjejer som satt och pratade runt ett bord. De såg upp när jag öppnade dörren och deras ögon strålade genast fientlighet när de såg att det var jag.

”nej men är det inte stalker girl, det skulle inte förvåna mig om han anmäler dig snart” sa ena tjejen och visade en tidning med bilden som jag hade sett förut, på framsidan.

”för du kan inte allvarligt tro att du betyder något för honom, så ful som du är. Jag fattar varför Jens gillar dig, lika fula och obetydliga båda två” sa en annan tjej. De reste sig från platserna och började sakta gå bort mot mig.

”om du inte slutar att besvära Justin snart så kommer vi se till att du inte kan ta ett danssteg mer i ditt liv” sa den tredje tjejen.

”ni kan inte röra mig” svarade jag.

”jaså inte” sa den första tjejen innan hon fort slog mig över ansiktet, hennes slag fick mig att tappa balansen och jag ramlade ner på golvet. Snabbt började de sparka på mig, en fot träffade mig rakt i magen och jag tappade andan.

”tro aldrig att du är bättre än någon annan din nolla” hörde jag en utav dem säga innan någon utav dem spottade på mig. Sedan hördes deras klackar mot golvet och dörren öppnades och stängdes. Jag låg kvar på golvet och kippade efter andan innan jag satte mig upp och reste på mig, min ena öga värkte och min mage bultade.

Långsamt gick jag till dörren och ut i korridoren, jag tog upp telefonen för att ringa Tess. Signal efter signal gick fram men ingen svarade, tre gånger försökte jag innan jag gav upp. Ja, här tänker jag inte stanna. Jag gick mot utgången och bort från byggnaden, inte hem. Inte till det stora tomma huset. Utan tankar strövade jag runt och hamnade på Justins gata.

Jag gick fram till hans trappsteg framför dörren och satte mig ner med en suck, ingen hemma. Jag drog upp min tröja för att titta hur min mage såg ut, den hade ett stort rött märke som skiftade lite i mörkrött. Jag suckade igen, jag skulle säkert få ett blåmärke. Min hand placerade sig istället på mitt öga och den bultade under mina fingrar, andra blåtiran.

Snyggt! Jag drog upp benen, slog armarna runt dem och la huvudet på knäna. Där satt jag och väntade, väntade på vad? Justin? Tänk om han hade åkt bort och kom inte hem för än imorgon, eller något?

Jag bestämde mig för att sitta kvar en stund till, dels för att jag inte orkade resa mig upp och dels för att jag hoppades på att han skulle komma in svängandes med sin bil.  Min förhoppning gick ganska snabbt i uppfyllelse när en svart Range Rover svängde in på deras uppfart, när Justin klev ur bilen och såg oroat bort mot mig, var det precis som om det gick upp för mig att jag precis hade blivit misshandlad av några tjejer i min klass. Tårarna svämmade fort över och jag grät ner mot mina knän.

”Daphne, vad är det som har hänt?” frågade Justin oroligt och hans röst kom närmre. Jag tittade upp på honom och han flämtade till när han såg mitt ansikte.

”vem?” frågade han kort och argt innan han knäböjde framför mig.

”det spelar ingen roll, jag ville inte vara kvar i skolan bara” sa jag, jag ville fortfarande inte hänga ut dem där tjejerna. De var inte de enda som var taskiga mot mig, men det som de gjorde var i alla fall någon grad värre än vad de andra brukar säga men ändå…

”det spelar viss roll. De har ju slagit dig!” sa Justin argt, jag log vänligt mot honom.

”Justin du kan inte ge varje person som kommer att hata mig en höger” sa jag och smekte hans kind.

”men jag måste ju försvara min tjej” sa han irriterat.

”och jag älskar dig för att du bryr dig, men låt det här bara vara så kommer de att sluta” sa jag lugnande. Kenny, Scooter och Pattie slöt upp bakom Justin.

”hej Da-" började Pattie glatt innan han tystnade, jag tittade upp på hennes ansikte som såg chockat på mitt öga. ”men vad har hänt?” frågade hon precis som Justin.

”lite skolproblem” sa jag bara. De stirrade förvånat på mig.

”på grund av…” började Scooter och såg på Justin.

Jag nickade svagt. ”de tror att jag förföljer honom, de vill då få mig att sluta”

”genom att slå dig?” frågade han chockat. Jag ryckte på axlarna.

”tydligen” sa jag och ställde mig upp. Justin reste också på sig och tittade på mitt ansikte med rynkad panna.

”jag klarar mig” sa jag till honom, hans blick borrade in sig i min och jag försökte titta så lugnt jag kunde tillbaka. Kenny, Scooter och Pattie gick in i huset och lämnade oss vid trappan. Justin fortsatte granska mitt ansikte innan han la en arm runt min midja och drog in mig i huset.

”vi kan i alla fall lägga is på” sa han och grepp tag i min hand och drog med mig in köket. Utan att släppa min hand öppnade han frysen och tog ut en kylklamp, virade in den i en handduk och tryckte den lätt mot min kind. Kylen svalde skönt och det slutade bulta en aning.

”kom” sa han och började ledda mig mot vardagsrummet, på vägen dit råkade jag stötta i bordet med magen och jag kramade Justins hand hårt för att inte skrika. Han såg oroligt på mig innan han försiktigt lyfte på min tröja, det röda märket hade gått över till att bara vara mörkrött. Han flämtade till och tittade argt på min mage. Sedan rycktes hans arga ögon upp till mitt ansikte.

”det är ingen fara” sa jag svagt.

”ingen fara!?” ekade han argt. ”Daphne de har ju misshandlat dig! Hur tror du att jag bara kan släppa det här?” fräste han.

”de kommer inte bli bättre-” började jag men han avbröt mig.

”att du låter dem göra så här mot dig utan att du gör något åt saken, det är fel!” sa han argt. Tyst stod jag där utan att veta vad jag skulle svara, han hade ju rätt. Men jag ville inte göra en stor sak av det, ge tjejerna den uppmärksamhet de vill ha.

”jag klarar mig” upprepade jag.

”men inte jag! Tror du verkligen att jag kommer kunna se någon jag älskar, bli misshandlad?” skrek han innan han vände sig bort och sprang uppför trappan, smällde igen sovrumsdörren och en tystnad bröt ut i huset. Slappt blev jag stående kvar i köket med blicken någon annan stans än i verkligheten, min arm föll ner från mitt ansikte och kylklampen åkte ur min hand.

Innan jag visste ordet av det hade jag sprungit ut på gatan och sprang bort från hans hus, tårarna rann nerför mitt ansikte och skymde mitt skikt. Jag snubblade på något och blev liggandes på marken. Jag förstod Justin, han ville beskydda mig men jag tyckte inte det blev bättre genom att göra samma sak tillbaka. Jag förstod att han inte ville se mig misshandlad, jag ville inte bli misshandlad. Jag förstod att han var arg men… men.

Regnet började sakta falla och mina kläder blev långsamt blöta.

 

 

Justins Perspektiv.

Jag slog hårt till lampan så den flög genom rummet och kraschade i golvet. Jag bankade i väggen med knytnäven och smärtan strålade men jag brydde mig inte om det, ilskan bedövade smärtan.

Ilskna tårar rann nerför mina kinder. Hur vågade de göra så här!? Min Daphne!? Som jag precis har skrikit rakt i ansiktet på! Men jag visste inte vad jag skulle göra, hon ville inte göra något åt saken och jag ville inte släppa det. De ska inte tro att de kunde komma in och förstöra. 

Sakta gled jag ner mot väggen och hörde hur regnet började piska lätt mot fönstret. Tårarna fortsatte rinna och förtvivlat jämrade jag mig. Mitt kändisskap förstörde varje gång, kunde de inte bara låta mig vara ifred.

”Justin?” frågade min mamma svagt från dörren. Jag satt tyst kvar mot väggen, hon kom fram till mig och satte sig bredvid.

”vad hände?” frågade hon mjukt.

”jag… allt… ah!” sa jag tillslut.

”jag såg Daphnes ansikte Justin och jag gillar det absolut inte och vi hörde vad du skrek. Men det är som Daphne säger vi kan inte ge igen på alla” sa mamma lugnt och kramade mig. Jag borrade ner mitt ansikte i hennes hår.

”men du borde åka över till henne och se till att hon klarade sig hem” sa hon sedan.

”har hon gått?” frågade jag och tittade ut genom fönstret. Med snabba steg klev jag nerför trappan och ut genom ytterdörren och fram till bilen. Jag startade den och gasade iväg längst gatan, jag svängde runt hörnet och såg en hög av jeans och hår. Hon låg på trottoaren och hennes ansikte vändes åt mitt håll när jag körde förbi. Fort tvärnitade jag, det var ju Daphne. Jag klev fort ur bilen och gick fram till henne.

”Daphne?” viskade jag.


Okej, kanske lite mycket drama på en gång kanske. men jag fick lust. :)

Vad tycks? :) Kommentera. :)


Skriven av: Hannah

det är precis som på film när man vill hoppa in genom skärmen och slå sönder idioterna!!

men fett bra :)

2011-11-27 @ 23:29:22
Skriven av: ebba

Jag gillar att det är mycket drama :) grymt!

2011-11-28 @ 00:19:27
URL: http://ebost.blogg.se/
Skriven av: Felizia

Guuud så bra!!!! :D <333

2011-11-28 @ 08:41:39
URL: http://onlyfellie.blogg.se/
Skriven av: lisa

fan vad grym du e :P började läsa idag :P du MÅSTE lägga ut ett kapitel ikväll <3

2011-11-28 @ 19:41:27
Skriven av: sara

meeeeerrrrrr :D

2011-11-28 @ 20:07:56
URL: http://sarahumor.blogg.se/
Skriven av: Anonym

JÄTTEBRA :D

2011-11-29 @ 18:25:23

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback