Just An Ordinary Girl - Kapitel 24

 

Previous: jo det var ju tanken men sedan hände... allt blev mycket förvirrande” svarade jag osammahängande och gick inte in närmre på hur hon totalt hade förfört mig. Mittemot oss kom Scooter, mamma och Usher gående med snabba steg och mamma gick genast fram till Daphne.

”lugn, lugn” sa hon och Daphne lugnade sig sakta och blev sedan slappt hängande i Kennys armar innan tårarna började rinna igen. Kenny gick fram till mig och släppte henne i mina armar, Daphne la sina armar runt min nacke och grät återigen mot min hals.

”vad är det som händer med mig?” mumlade hon mot min hud.

”du är okej” svarade jag medan jag strök lugnande över hennes rygg.

 


 

"Tess har du en nyckel?" frågade jag och vände mig mot henne.

"nej, jag brukar komma och gå när Daphne är i närheten" svarade hon och jag såg ner på Daphne i min famn.

"Daphne?" frågade jag men fick inget svar. Jag tystnade och lyssnade efter hennes andetag. Japp, de var tyngre och djupare. Hon hade somnat.

"okej, hon har somnat. Vi får lägga henne i mitt rum så länge" sa jag och de andra nickade. Vi åkte upp och Chaz öppnade dörren och stängde den efter oss innan de gick bort till sofforna. Tess la sitt huvud i Chaz knä medan Ryan satte sig i den andra. Jag gick vidare in i min avskilda avdelning och tänkte lägga ner henne på sängen men hon ville inte släppa min nacke. Jag suckade lätt innan jag skrattade till. Hon ville visst inte släppa saker som hon har somnat på. Jag satte mig istället på sängen med henne i knät och lutade mig mot sänggaveln, hon sov lugnt vidare i mitt knä med sitt huvud mot min hals. Jag hörde hur det långsamt tystnade ute bland sofforna men insåg sedan att det var jag som somnade.

 



Daphnes Perspektiv.

Jag vaknade långsamt upp nästa morgon och kände hur mitt huvud dunkade. Jag blev sakta medveten om att jag låg på något varmt och mjukt, jag kisade lätt med ögonen men blundade sedan hårt igen när solen sken rakt in i mina ögon. Jag kände hur något rörde sig bakom mig, jag öppnade försiktigt ögonen igen. Jag såg ner på mig själv och såg att en arm lindad runt min midja och att jag fortfarande hade på mig min festklänning.

Jag satte mig upp men la mig ner fort igen när det snurrade i huvudet, jag vände istället huvudet bakåt och såg att det var Justin som låg som en sked bakom mig. Han sov lugnt och bekymmerslöst. Han kliade sig lätt på kinden och jag stirrade på hans knogar, de hade svullnat och var något röda. Jag undrade hur jag själv såg ut i ansiktet, försiktigt sträckte jag upp handen mot kinden där mitt blåmärke satt. Jag kved till när jag råkade trycka för hårt och kinden skrek till.

"sluta" mumlade någon bredvid mig och tog tag om min hand. Jag såg på Justin som såg tillbaka på mig, jag log svagt mot honom. Han vred lite på sig och kikade på klockan, som slog nio på morgonen. Han stönade och jag skrattade till men slutade tvärt när min kind skrek till igen.

Jag kröp bort till kanten av täcket och kröp sedan ner under det innan jag kurrade ihop mig till en boll. Jag gosade ner mitt huvud i en utav de mjuka kuddarna, Justin kröp ner under täcket på sin sida och avståndet mellan oss blev väldigt stort jämfört med innan vi vakna. Jag rös till av den plötsliga kölden och kröp bort till Justin igen.

"du är mycket varmare" sa jag och la mitt huvud på hans bröst. Han la sina armar runt mig och vi låg där en stund utan att prata.

"jag saknar min kudde" sa jag på tal om ingenting. Han skrattade till.

"varför det?" frågade han.

"jag saknar lukten" mumlade jag och vände mitt huvud mot honom, han såg roat ner mot mig. "har inte du haft en kudde som du gillar mer än de andra?" frågade jag honom.

"nej" sa han och skakade på huvudet. "jag har haft ganska många olika kuddar genom åren och när jag var liten tänkte jag inte riktigt på det"

"stackars dig" han skrattade till igen.

"ja, för livet är ju inte fullständigt om man inte har en speciell kudde" sa han sarkastiskt.

"precis!" instämde jag. Han skrattade och skakade lätt på huvudet.

"vad är det som är så speciellt då?" frågade han.

"kudden är liksom fylld av doften av hem och sitt tvättmedel" sa jag, han nickade svagt på huvudet.

"mina kuddar luktar alltid buss" svarade han och jag såg sorgset på honom. Från dörröppningen hördes plötsligt skratt, vi vände båda våra blickar mot dörren för att se Chaz ståendes med armen om magen medan han skrattade högt.

"hörni!" ropade han ut till det andra rummet. Ryan och Tess slöt sig fort upp bakom honom. "gissa vad de har turturduvornas intressanta samtalsämne är? Jo… kuddar" sa han och skrattade igen. Den här gången stämde Tess och Ryan in med Chaz.

"intressant" sa Ryan och försvann in i det andra rummet igen.

"men jag är i alla fall utsvulten, så det var därför jag kom in hit för att fråga om ni skulle med ner och äta" sa Chaz sedan.

"vi kommer" svarade Justin och de försvann från dörren.

"kuddar är väl visst intressant" mumlade jag sedan och han skrattade.

"vi säger så" inflikade han. Jag satte mig upp och drog bort täcket så huden knottrade sig på mina armar och ben. Justin reste sig från sängen och sträckte på sig, hans tröja åkte upp och blottade en bit av hans mage. Jag stirrade på den innan han slappnade av och jag såg fort bort. Jag rodnade djupt och skakade på huvudet åt mig själv.

"och vad sitter du och rodnar åt då?" hörde jag Justin fråga mig. Jag fnissade till.

"din mage" svarade jag sedan på svenska för att säga sanningen men så att han inte förstod. Han rynkade pannan.

"okej, du vet att jag inte förstår svenska, så på engelska tack" sa han men jag skakade på huvudet. Hans ögon smalnade genast till smala springor och jag såg oskyldigt tillbaka. Han tog ett steg mot mig och jag ställde mig fort upp innan jag sprang ut i det andra rummet.

"nej, Justin!" skrek jag när han sprang efter mig. Jag såg Tess, Ryan och Chaz förvånade ansikten när jag jag sprang förbi.

"prata engelska då!" skrek han tillbaka. Jag skrattade och fortsatte springa innan jag kom ut på en balkong. Jag vände mig om och såg en leende Justin komma ut genom dörren. Jag såg på honom med mina hundögon. Jag backade innan jag stötte emot räcket, han gick fram till mig och tänkte precis sträcka ut sin hand mot mig när tjejers skrik ekade från marken. Jag såg genast ner bakom mig och såg att på marken stod det säkert 3000 tjejer och skrek. Justin log och sträckte sig över räcket innan han vinkade till sina fans, tjejerna skrek högre. Jag försökte diskret smita ifrån honom men han sträckte snabbt ut armen och slöt den runt min midja så jag återigen trycktes mot räcket.

"tro inte att du kan smita" mumlade han. Jag skrattade till. Han stod en stund medan han vinkade ner mot sina fans och jag hade tillslut lutat mig mot honom.

"okej, nu går vi och äter med dem andra" sa han sedan och vi gick bort till hallen. Dock såg vi inte skymten utav varken Tess, Chaz och Ryan så vi gick genom korridoren och bort till hissen. I hissen började han kittla mig som hämnd tydligen och jag skrek till. Hissen plingade till och jag slängde mig ut. 

"Justin!" skrek jag innan jag bröt ut i skratt igen. Jag sprang sedan bort mot matsalen, där nästan alla, inklusive Justins crew, redan satt med sin frukost framför sig. "sluta Justin!" ropade jag högt igen vilket genast fångade allas uppmärksamhet och de vände sig om i sina stolar för att se oss komma springandes.

"men berätta då!" uppmanade han tillbaka. Jag sprang runt ett bord med honom efter innan jag sprang ut i lobbyn där han brottade ner mig i en utav sofforna. Vi skrattade högt.

"varför vill du så gärna veta?" frågade jag.

 

 

 

Vi gick tillbaka in till matsalen efter att Justin efter mycket om och men gav upp, jag rodnade generat när blickarna följde när vi gick förbi. Jag fnissade till och Justin skrattade lågt.

"pinsamt" mumlade jag, vi tog mat från buffén och satte oss sedan ner hos Tess och resten. De skrattade och jag såg generat ner i golvet.

"det var ju en fin entré" kommenterade Scooter och Justin skrattade.

"vad var det du skulle berätta?" frågade Pattie.

"ehm... en grej jag sa på svenska bara" sa jag och viftade med handen.

"kan du svenska?" frågade hon nyfiket.

"japp, bodde i Svergie under fem, sex år" hon nickade imponerat och jag skrattade till igen. Jag koncentrerade mig sedan på min frukost och försökte äta men jag kunde inte få in någon mat munnen då min kind skrek till av smärta när jag gapade för stort. Jag gav surt upp och la mitt huvud på bordet innan jag frustade irriterat. En hand lades på min rygg, jag såg upp på Justin som tittade frågade på mig.

"jag kan inte äta" förklarade jag argt.

"åh" var hans enda kommentar innan han reste på sig och gick sin väg. Han kom tillbaka någon minut senare med en mugg i handen med ett sugrör i. Han ställde muggen framför mig.

"pröva" sa han och nickade mot muggen. Jag tog sugröret mellan läpparna och sög i mig en söt jordgubbsyoghurt. Jag log så stort jag kunde.

"tack!" utbrast jag och han log brett mot mig. Jag satt frånvarande medan jag sög på mitt sugrör och såg ut genom det stora fönstret. Utanför fönstret gick en tjej förbi dock vände hon sig tvärt mot fönstret när hon fick syn på oss. Hon vände sig sedan om hon och skrek något jag inte hörde innan det flockades en massa tjejer runt fönstret. Justin vände sig mot fönstret när skriken nådde oss, han vinkade lamt till dem och de skrek ännu högre. Kenny gick fram och drog en gardin för fönstret och skymde då tjejernas syn.

"det är säkert jätte många som har frågat dig det här men... tycker du aldrig att det där ljudet är jobbigt?" frågade jag honom.

"ibland är det lite jobbigt. Men jag älskar mina fans" svarade han.

"lite" mumlade Kenny ironiskt och jag skrattade tillsammans med resten av bordet.

"han kanske har programmerat in något i sin hjärna som gör att han blir mindre känslig" sa jag och pekade mot hans tinning. Justin skrattade.

"vem vet" svarade han.

 

*

 

Resten av dagen fylldes min mugg på oräknliga gånger och jag kände mig som en bebis när jag låg och sög på sugröret i Justins soffa.

"jag känner mig som en bebis" sa jag till honom, han satt mittemot mig i den andra soffan medan han spelade på sin gitarr. Han skrattade.

"det är för att du är vår bebis" sa han med barnslig röst. Jag skrattade till och han återgick till sin gitarr.

"vad spelar du?" frågade jag.

"Never Let You Go" svarade han och såg upp på mig. "vilken?" frågade jag med rynkad panna. Han började spela en bit av låten och sjöng en rad, jag kände svagt igen den från hans konsert.

"den är bra" sa jag sedan och han log mot mig. "tackar"

"spela något mer" sa jag med blicken vänd upp i taket, han spelade medan jag låg och lyssnade och sög på mitt sugrör.

"jag vill också kunna spela instrument" mumlade jag med sugröret i munnen.

"varför lär du dig inte då?"

"har inte riktigt haft tid" sa jag och vände mig mot honom.

 


 

okej, äntligen kommer nu nästa. :D
att ''tvinga'' er att skriva minst 5 kommentarer för nästav verkade ju funka, så vi kör på samma sak ingen.
5 kommentarer för nästa kapitel. så kommentera! :D


Skriven av: Hanna

vet att det bara är ett mellankapitel men fortfarande lika awesomeeeee!

2011-10-29 @ 02:49:54
Skriven av: Fanny

Älskar den här novellen såååååååhääääääääär mycker :D längtar till nästa<3

2011-10-29 @ 10:17:33
Skriven av: mikaela

du skriver så bra så att man verkligen går in i beretelsen :) du kan inte skriva dåligt även om du vill det<3

2011-10-29 @ 10:42:04
Skriven av: Nichole

Grymt! Du är jätteduktig på att skriva! Ska börja läsa din novell:)



Skulle betyda jättemycket om du kollade in min novell/blogg om Justin Bieber :)



Puss.

2011-10-29 @ 17:32:16
URL: http://touchedbybieber.blogg.se/

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback