"Never Let You Go" svarade han och såg upp på mig. "vilken?" frågade jag med rynkad panna. Han började spela en bit av låten och sjöng en rad, jag kände svagt igen den från hans konsert.

"den är bra" sa jag sedan och han log mot mig. "tackar"

"spela något mer" sa jag med blicken vänd upp i taket, han spelade medan jag låg och lyssnade och sög på mitt sugrör.

"jag vill också kunna spela instrument" mumlade jag med sugröret i munnen.

"varför lär du dig inte då?"

"har inte riktigt haft tid" sa jag och vände mig mot honom.

Lördagen gick och på söndagen bestämde jag att vi kunde ha en filmdag, som vi kunde ägna åt Justin eftersom hans fest blev minst sagt misslyckad.

”det behöver inte vara för mig” protesterade han när vi bar in skålar med godis till sofforna. Där Tess och Chaz i den lilla soffan medan Ryan låg på mage på golvet med en kudde under bröstet.

”jo, för att din fest var en total katastrof” sa jag och han log mot mig.

”nej men titta ni matchar!” utbrast Tess plötsligt och såg mot oss. Jag vände genast blicken ner på mig, jag hade en röd, stickad kofta tillsammans med en vit tunn klänning som räckte mig till mitten av låret och sedan ett par svarta knästrumpor. Jag vände sedan blicken mot Justin, han hade en röd collagetröja som det stod "YMCMB" med stora, svart bokstäver, på huvudet satt en röd keps som det stod ”obey” på tillsammans med svarta jeans. Jag skrattade och Justin flinade mot mig innan vi ställde skålarna på bordet och Chaz rykte fort till sig en. Jag skrattade.

”asså det förvånar mig att du inte är stor som en köttbulle” sa jag och såg roat på honom. Han skickade mig en blick som lätt skulle skickat mig sex meter under jord som blickar kunde döda, jag skrattade igen och satte mig bredvid Justin i soffan. Jag klickade på ”play” och filmen sattes igång. Jag sträckte mig efter film fodralet och läste titeln.

Charlie St. Cloud. På baksidan stod det ’’Charlie St. Cloud (Zac Efron) är ung man som lever kvar i det förflutna.

Han plågas av en familjetragedi som binder honom till småstaden och har gett upp sina drömmar. När hans gamla klasskamrat Tess (Amanda Crew) oväntat försvinner, vaknar Charlie till liv av chansen att älska någon.Han slits mellan ett löfte till brodern och en önskan att följa sitt hjärta. Kommer han lyckas göra sig fri från sitt förflutna och välja Tess innan det är försent? Denna berättelse om hopp och kärlek med Oscars- belönade Kim Basinger bygger på den hyllade bästsäljaren ’’om liv och död för Charlie St. Cloud’’.

Jag läste klart och la ner dvd fodralet på bordet igen innan jag koncentrerade mig på filmen som precis börjat. När Charlie och hans bror, Sam, hade varit med om bilolyckan och Charlie varit den enda som överlevt strömmade tårarna nerför mina kinder. Jag grät ljudlöst medan jag satt och tittade på när Charlie förtvivlat försökte nå sin bror. En arm lades runt mina axlar och jag lutade mig mot Justins bröst innan jag grät in i hans tröja. Han strök mig lugnande över ryggen, jag vände mig sedan mot tvn och filmen fortsatte.

Justins Perspektiv.

 Filmen var ganska bra men sorglig. När Charlie och hans bror var med om en bilolycka och endast Charlie klarat sig märkte jag att Daphne satt och skakade lätt bredvid mig. Jag sneglade på henne och såg att tårarna rinna nerför hennes kinder. Genast la jag min arm runt hennes axlar och drog in henne i min famn, hon grät in i min tröja medan jag strök henne lugnade över ryggen. Filmen rullade vidare och började fokusera på Charlies och Tess kärlek istället för brodern. De sprang runt på en kyrkogård medan Charlie letade efter Tess med ett ljus tills de tillslut hamnade kyssandes, Daphne satte sig upp.

”jag skulle kunna döda någon för få byta plats med henne” utbrast hon och pekade med hela armen mot skärmen.

”visst! Han är så himla snygg” kontrade Tess bredvid Chaz, Chaz rynkade genast på pannan.

”dödligt snygg” mumlade Daphne medan hon såg drömmande mot tv, jag kände en djup irritation över hennes lilla förälskelse i Zac Efron.

Vad skulle hon säga om jag kysste någon annan? Skulle hon döda för att kunna byta plats med den tjejen? Skulle hon ens bli berörd? Vart stod vi egentligen? Var det något ”vi” ens? Vad händer, Justin? Avundsjukan och irritationen brände djup i mig och jag kände att jag blev på något dåligt humör.

”men va!? Han är väl inte speciellt snygg?” frågade Chaz, Daph och Tess riktade fort sina blickar mot honom och såg på honom som om han vore dum i huvudet.

”sexig är typ definitionen av Zac Efron” sa Daphne och irritationen blev inte mindre. Jag vände förargat huvudet mot tvn igen och låtsades se på filmen men egentligen dryftade jag iväg i mina egna tankar.

Okej, gillar du tjejen som sitter bredvid dig? Mer än som en vän alltså? För hon är ju verkligen en drömtjej, precis som Ryan sa. Men vad känner hon för dig då? Hon kanske har någon. Eller tycker bara inte om dig. Allt busande kanske bara är ett tecken på en bra vänskap. Eller var det något mer?

Jag satt där i soffan helt frånvarande till resten av omvärlden och märke då inte när filmen tog slut eller att mina vänner pratade med mig, tills något träffade mig i ansiktet. Jag ryckte till och såg mig förvirrat omkring, Daphne kollapsade över armstödet i skratt medan Tess skrattade ner i en kudde.

”jorden anropar den store Justin Bieber” sa Chaz med megafonröst. Jag skrattade svagt.

”vad vill den lille Chaz Somers då?” kontrade jag och höjde retsamt på ena ögonbrynet.

”vi har en sak vi vill säga” sa han och vände sig sedan mot Daphne som torkade tårarna från sitt ansikte. När hon vände sig mot mig bröt ut i skratt igen, men fick ganska snabbt kontroll över sig själv.

”okej, Daphne så kul var det inte” mumlade hon. Jag skrattade. ”men i alla fall, du har fortfarande inte fått någon födelsedags present” sa hon.

”men ni behöver inte ge mig något!” protesterade jag.

”jo-” började hon men jag avbröt henne fort.

”jag gav inte dig något!”

”ehm… det gjorde du visste” påpekade hon och pekade sedan diskret på sin kind. Jag log vänligt mot henne.

”det räknas inte riktigt”

”tänk om det gjorde det för mig då” utbrast hon. Vad menade hon med det!? Tyckte hon om det? ”men i alla fall! Vi har redan pratat med din mamma och Scooter så du kan inte backa ur för när vi är klara med din video så ska vi åka ut till mitt landställe för en helg och ha kul” sa hon och jag log stort.

”det låter ju grymt!” sa jag glatt.

”ja, jag tyckte du kunde behöva komma bort från alla skrikande tjejer och blixtrande kameror” sa hon och log mot mig.

”tack så mycket” sa jag och hon sken upp, Chaz ställde hårt ner skålen på bordet och stönade.

”nu är jag mätt” sa han sedan och tog sig om magen.

”jävla matvrak” mumlade Ryan från golvet och jag gav honom en high five.

”ha ha, jätte roligt” sa Chaz och himlade med ögonen.

Vi satt en stund och pratade i sofforna och dagen gick över till kväll. Vi gick in i köket och Chaz skrek efter mat.

”jag förstår mig inte på dig. Du åt typ 1 kg godis för någon timme sen” utbrast Daphne och jag skrattade.

”man kommer nog aldrig riktigt förstå sig på Chaz matvanor” sa Ryan och flinade mot honom.

”okej, men vad ska vi äta då?” frågade jag.

”McDonalds!” skrek Chaz och sprang mot dörren.

”jag antar att det blir McDonalds” sa Tess och vi skrattade innan vi gick efter honom. Chaz stod och hoppade otåligt på stället medan han jämrade sig.

”men kom igen någon gång, jag svälter” sa Chaz otåligt, bara för att reta Chaz ännu mer satte jag på mig skorna i slowmotion, han gick irriterat fram och knuffade till mig så jag ramla i golvet.

”allvarligt Justin!” sa han och gick ut genom dörren, jag skrattade på golvet och satte på mig skon innan jag ställde mig upp. Vi åkte ner till lobbyn där vi mötte upp Kenny. Vi fick springa till bilen för att alla tjejerna inte skulle greppa tag om våra kläder. Väl framme vid McDonalds var restaurangen fylld med lagom mycket folk, vilket jag tackade Gud för.

Vi gick in i restaurangen och människorna som redan var på plats stirrade när vi gick förbi, dock ignorerade jag det och vi ställde oss i kön. När det var vår tur, spärrades tjejen som stod i kassan upp ögon och hon fick lite svårt att prata. Jag log lugnande mot henne innan jag beställde. När allt var färdigbeställt knackade någon mig på axeln.

”hej, ehm... förlåt att vi stör men jag älskar dig så himla mycket! Kan jag få din autograf och ta en bild med dig?” frågade en tjej som såg ut att vara något år yngre än mig. Jag log mot henne.

”självklart” hon strålande mot mig innan hon räckte fram en penna och ett papper, jag skrev fort mitt namn och tjejen började gråta. Hennes kompis höll upp kameran och jag log ett brett leende.

”tack, tack, tack” sa hon och hennes röst brast svagt på grund av tårarna innan hon slängde sig på mig och gav mig en kram. Jag kramade henne roat tillbaka.

”det var så lite så, trevligt att träffas” sa jag innan vi gick och satte oss lite avskilt från resten av kunderna.

”en grej jag inte fattar är varför de ska gråta” mumlade Daphne och såg på tjejen som stod och grät i sin kompis famn. ”jag menar självklart vill de alla bli din flickvän eller din kompis eller whatever. Men tror de verkligen att du kommer att välja någon som skriker och gråter dig rakt upp ansiktet?” fortsatte hon. ”eller?” frågade hon mig och stoppade sedan in en pommes i munnen.

”jo, det stämmer” mumlade jag. Hon ska vara som du, sa en röst inuti mitt huvud och jag förvånades hur rätt meningen kändes. Hon skulle vara precis som Daphne, snäll, omtänksam och inte helt hysteriskt i min närhet. Hon ska kunna vara med mig och vara precis som hon är med vem som helst.

Jag såg ner på min mat och stoppade en pommes i munnen. Okej, nu gör du en sak klar för dig Justin! Har du fått känslor för Daphne?

Jag såg upp på henne och hon skrattade åt något som någon hade sagt, hon måste ha känt sig iakttagen för hon vände blicken mot mig och när hon såg min blick log hon stort. Jag log tillbaka mot henne innan jag såg på min mat igen. Hennes leende var som en pistolkula rakt i bröstet på mig och spred en värme i min kropp. Jag log lite för mig själv.

Okej Justin, du är helt såld på tjejen. Det bevisar ju varför hennes lilla manipulation fungerade. Men vad tycker hon om dig då? Hon kanske bara ser dig som en vän och absolut inget annat. Ah! Vad jobbigt livet skulle bli helt plötsligt. Jag satt i mina egna tankar och märkte återigen inte att mina vänner försökte få kontakt med mig.

”asså DUDE! Vad är det med dig idag?” utbrast Ryan högt medan han viftade medan handen framför mitt ansikte. Fort slog jag bort hans hand och lutade mig en aning bakåt. 

”har bara mycket i huvudet bara” mumlade jag och sneglade sedan på Daphne som satt och samtalade med Tess. De skrattade och de fick svårt att andas. Vi åt upp vår mat innan vi gick mot entré för att ta oss till bilen igen, kamerorna blixtrade häftigt och paparazzoerna skrek ut sina frågor.

”vad har hänt med Daphne McCartneys ansikte?” hur visste de vad hon hette?

”vem har slagit henne? Är ni ett par?” I wish, tänkte jag och skrattade lite.

”ska vi ta ditt leende som ett ja Justin?” vi tryckte oss in i bilen och körde iväg.

Daphnes Perspektiv.

Alarmklockan skrek ut att det var dags att vakna, jag stönade och slog min hand på snooze knappen. Den tystnade och jag satte mig trött upp innan jag gick bort till badrummet och såg på min spegelbild. Blåmärket täckte hela min kind och hade nu blivit alldeles lila gult.

Snyggt, tänkte jag och suckade. Jag satte på mig ett par mjukis och en tröja innan jag satte upp håret i min vanliga hästsvans. Jag gick ut i rummet, Kayla och Jennie låg fortfarande och sov. Jag såg på min obäddade säng och såg sorgset på hur tom den var. Jag saknade redan Tess närvaro, hon hade åkte tillsammans med Ryan och Chaz hem sent igårkväll. Jag suckade och gick fram till gardinen innan jag ryckte bort den och ljuset strömmade in.

”upp och hoppa” sa jag glatt, tjejerna stönade genast i synk men vaknade till liv. Jennie gick in i badrummet och jag hörde hur vattnet började spola medan Kayla låg kvar på mage. Jag la mig över henne.

”god morgon Kayla” sa jag och hon mumlade något till svars. Jennie kom tillbaka in i rummet, jag ställde mig upp och hon kastade en blick på mitt blåmärke. Jag hade fortfarande inte berättat vad som hade hänt.

”okej, nu vill jag faktiskt veta vad som hände?” utbrast hon irriterat och satte händerna i sidorna. Jag suckade och satte mig på sängen. Jag började sakta berätta vad som hade hänt under Justins fest, från hur jag blev utdragen i korridoren till Dereks fulla uppenbarelse till hur han fick ner mig på golvet och innan jag blivit medvetslös varit fullt säker på att jag skulle bli våldtagen. De avbröt mig inte en enda gång och när jag väl var klar hade jag tårar i ögonen och de stirrade förskräckt på mig. Kayla reste genast på sig innan hon gick fram och slog armarna runt mig och kramade mig hårt. Efter en stund slöt sig ett par till armar runt mig och jag kramade om de båda med en varsin arm.

”jävla bög!” sa Kayla sedan argt. ”men sa jag inte att han var konstig, första kvällen!” hon såg menande på mig en ena fingret höjt.

”jo, det gjorde du men…” sa jag och visste inte vad jag skulle försvara mig med. De kramade mig en gång till innan de gjorde i ordning sig inför dagen. 

*

”okej, som ni kanske förstod så har Derek sparkats efter vad som hände i helgen” meddelade Jamaica och kastade mig sedan en beklagande blick. Jag riktade fort ner ögonen mot golvet och svalde. ”och såklart måste ju han ersättas så vi har tagit in en ny kille” fortsatte hon och vände sig mot dörren som öppnades.