PREVIOUS:  ”jag är här!” sa jag och han skrattade. När klockan slog tolv kom Usher in i salen och Jennie blev helt galen. Jag såg förvånat på henne. Okej, så hon gillade inte Justin men var galen i Usher? tänkte jag och log roat. Han log mot henne och Kayla behövde hålla i hennes arm för att hon inte skulle attackera Usher. Usher kom fram till mig och Justin där han gjorde sitt speciella handslag med Justin.

”what’s up bro?” frågade Justin.

”tänkte se lite hur det går. Jag menar jag kommer ju också vara med” sa han och log stort mot Justin. Justin skrattade och nickade innan han såg på mig.

”nej, men titta här har vi ju golv- och tårt Daphne” jag rodnade och såg ner i golvet.

”asså kan inte alla bara glömma tårtan!” utbrast Justin frustrerat. Usher skrattade och klappade honom på axeln.

 

 

 

 

Justins Perspektiv.

”asså kan inte alla bara glömma tårtan!” utbrast jag frustrerat, Usher skrattade och klappade mig på axeln. Jag suckade och såg på Daphne som småskrattade. Usher sedan slutade skratta och gick bort till Jamaica.

”allt är ditt fel!” sa jag och såg på henne med smala ögon, hon spärrade genast oskyldigt upp ögonen.

”mitt?” frågade hon häpet, jag nickade surt som en femåring och hon skrattade åt mig.

 

 

Vi övade mer på våran del under dagen och varje gång hon smekte mitt bröst gick ett pirr genom mig och jag hade svårt att inte le. Det var väldigt frustrerande varje gång hon sprang bort från mig, det kändes faktiskt som om hon lekte med mina känslor för att sedan bara dumpa mig som en trasig lapp. Men hon kom leendes tillbaka till mig varje gång. Träningen tog slut för dagen och jag såg Daphne gå ut mot utgången med den där killen som hon hade stått och skrattat med i morse. Svartsjukan brännande genom mig ännu en gång och jag hade lust att följa efter men Usher ropade på mig så jag gick lydigt med honom.

 

 

Daphnes Perspektiv.

Jag samtalade med Derek hela vägen tillbaka till hotellet och jag började faktiskt gilla honom. Som en vän, såklart. Han bodde i rum 3 vilket betydde att han bodde på våning två, han gav mig en kram och gick ur hissen. Jag, Kayla och Jennie fortsatte upp till plan fyra, Kayla låste upp dörren och sprang fort in i badrummet.

”ha ha! Jag kom först!” hörde jag henne ropa inifrån badrummet och jag skrattade åt henne. Jag ställde ner min väska vid dörren och hängde upp min jacka på klädhängaren.

Jag gick bort till stereon som vi hade på vårat rum och satte på radion, knappade fram till NRJ.

 

 

”åh! Jag älskar den här låten!” utbrast jag och dansade runt i rummet. Jennie skrattade innan hon dansade runt med mig, vi sjöng med till texten och dansade tills jag var varm och svetting igen. Kayla kom ut ur badrummet i en handduk och håret slickat längst kinderna med det droppade vatten ner på golvet. Hon såg förvånat på oss men skrattade sedan. Jag dansade smidigt in i badrummet och duschade. Jag gick sedan bort till byrån där jag drog fram ett par blommiga short med silver nitar vid ena fickan och en vit bh/topp med en stor rosett framtill. Håret satte jag upp i en hög hästsvan och la lite mascara på ögonfransarna. 

 

*

 

Senare den kvällen när jag låg i min säng och försökte sova kunde inte få ro i kroppen utan låg endast och vred mig fram och tillbaka. Tillslut suckade jag frustrerat och kastade en blick på klockan, den var ett på natten. Jag satte mig upp och drog av mig täcket, jag kände hur hungern rev i magen. Ganska förvånande med tanke på hur mycket mat jag åt till middag. Jag gick bort till dörren och låste försiktigt upp den innan jag gick ut i knäpptysta korridoren och stängde försiktigt dörren efter mig för att inte väcka Kayla och Jennie. Jag åkte ner till lobbyn och det var en liten lampa tänd vid disken men det satt ingen där, jag antog att kvinnan tog en liten rast. Jag ryckte på axlarna och gick vidare längst gången och kastade en blick bakom mig när jag rundade hörnet och kolliderade sedan med något mjukt men kompakt. Jag blev så förvånad att jag tappade all balans och föll i golvet. Jag hörde någon skratta och jag såg upp för att se Justin.

”nej men titta vem som är ute och vandrar” sa Justin och hjälpte mig upp. Jag skrattade.

”ska du säga. Vad gör du uppe?” frågade jag honom. Han log mot mig.

”kunde inte sova” svarade han enkelt. ”och din anledning?”

”kunde inte heller sova” sa jag och log tillbaka mot honom. ”jag letade efter något att äta men hittade inget” fortsatte jag och ryckte på axlarna.

”kom, vi kan smyga in i köket” sa han och tog min hand innan vi smög bort mot matsalen. Jag skrattade lågt till och följde med honom. Han hukade sig lätt när vi gick genom matsalen och bort mot köksdörren. Vi lyssnade efter ljud, men det var tyst som i graven. Justin tryckte upp dörren och vi bemöttes av en massa metall bänkar som bestod utav olika plattor och hovar.

”Justin jag tror inte det här är en sådan bra ide” sa jag lågt med osäkert stämma. Han skrattade till och gick bort till ett utav kylskåpen.

”något måste det ju finnas” mumlade han. Jag gick och ställde mig bredvid honom medan jag lyssnade uppmärksamt efter steg och såg mig oavbrutet fram och tillbaka.

”sluta” sa Justin och tog tag i mitt huvud innan han vred det mot sig. ”innan du får nackspärr” han log lugnt mot mig.

”tänk om vi blir upptäckta” sa jag något panikslaget.

”då är vi i trubbel” sa han enkelt och avslappnat. Jag såg menande på honom och han skrattade innan han sedan släppte taget om mitt huvud och stängde kylskåpet.

”ledsen Daphne men det blir visst ingen mat” sa han och vände sig mot mig.

”gör inget är ändå inte hungrig längre” sa jag och ryckte på axlarna. Sedan stelnade jag till när jag hörde fotsteg ute i korridoren och Justin tog genast tag i min hand innan han drog med mig till en dörr. Dörren ledde till ett litet rum och han drog igen dörren efter oss. Jag hittade tänd knappen och rummet lös upp, Väggarna var täckta utav hyllor som det låg olika tallrikar och besticker på. Rummet var kanske en eller två kvadratmeter stort. Jag vände mig mot Justin som hade en aning uppspärrade ögon som utstrålade panik. Jag såg frågande på honom.

”jag har en aning klaustrofobi” förklarade han svagt. Jag såg genast storögt på honom.

”oh… oj då” sa jag och gick planlöst runt i en cirkel men stannade snabbt och såg upp på honom. ”men hur fungerar det med fansen?”

”kan vara ganska jobbigt ibland på till exempel flygplatser eller när de omringar mig” sa han och log snett.

”så du uppskattar egentligen inte att alla tjejer flockas runt dig?” frågade jag och höjde provocerande på ena ögonbrynet.

”det sa jag inte! Kan bli lite jobbigt bara” kontrade han och jag skrattade åt honom. Han tryckte sedan örat mot dörren.

”jag tror kusten är klar” sa han och öppnade långsamt dörren. Jag stod spänd och tyst medan jag väntade på att han skulle gå ut innan jag tyst följde efter. Vi gick ut till lobbyn och jag såg att kvinnan inte hade kommit tillbaka än.

Oj, hon måste ha tagit en lång paus, tänkte jag medan vi vandrade vidare i hotellet för att utforska vad det var för ställe vi egentligen bodde på.

”hur kommer det sig att du inte äter middag med oss?” frågade jag honom när vi gick genom en korridor på fjärde våningen. Han skrattade.

”jag vet inte men jag äter med resten av crewet och jag har också haft intervjuer” svarade han och suckade trött.

Jag log mot honom och vi kom fram till en återvändsgränd där det endast fanns en dörr. Han såg på mig och jag nickade svagt innan han sträckte fram handen och öppnade dörren. Det vi var inte beredda på att dörren skulle ha ett larm, så när Justin öppnade dörren började det genast tjuta högt. Vi spratt häftigt till och han stängde fort dörren.

"spring!” utbrast han och vi sprang fort tillbaka genom korridoren innan vi sprang in genom första bästa dörren, därinne var det becksvart men vi fortsatte enbart att springa. Tills vi stöp neråt och hamnade i något blött. Jag simmade upp till ytan och kom flämtande till ytan för att inse att vi måste ha hamnat i en pool eller dylikt.

 

 

”Justin, dog du?” väste jag lågt. Han skrattade till.

”nej” viskade han tillbaka. Poolens lampor måste ha haft rörelsedetektorer för de tändes och jag kunde se rummet. Jo, vi hade hamnat i poolrummet. Jag skrattade och såg på Justin.

”det här var ju mindre lyckat” sa han roat och jag skrattade igen.

”undra vad det var för rum med larm” sa han sedan fundersamt och rynkade på pannan. Jag ryckte på axlarna och hävde mig upp på kanten av poolen och satte mig med ett plask.

Jag såg ner på mig själv och såg att min stora, blå t-shirt satt slickad mot kroppen och mina shorts var dyngsura. Jag ställde mig upp och drog upp tröjan så min mage blottades innan jag vred vatten ur tröjan. Det slog kraftigt ner i kakelgolvet. Justin klev också upp ur bassängen och tog av sig den blöta tröjan, han vred den sedan och vattnet forsade ner i golvet. Dock var det inget utav det som jag la märke till efter att han tagit av sig tröjan utan jag enbart stirrade bara på hans bara överkropp. Han var nog inte den mest muskulösa killen jag hade sett men jag gillade när de hade lagom med muskler. 

Han hade även två tatueringar på överkroppen, en satt nere vid byxlinningen medan den andra löp ner på ena sidan av hans bröstkorg. Jag kastade en snabb blick mot hans ansikte för att se hur han log brett ner i golvet. Jag vände generat bort mitt ansikte då jag förstod att han måste ha sett mig mina blickar. 

Han gick sedan bort till en pall med handdukar och tog två innan han kastade en till mig. Jag tog emot den och la den över huvudet innan jag torkade mitt hår, väl klar tog jag bort den och mitt hår var rufsigt men en aning torrare. Justin hade gjort likadant och stod nu och försökte fixa till det så det låg som det skulle. Jag gick fram till honom.

”här jag ska hjälpa dig” sa jag och sträckte upp handen innan jag kammade hans lugg med fingrarna.

Han har riktigt lent hår, tänkte jag och fortsatte dra fingrarna genom det. När jag var klar låg hans hår nästan lika perfekt som om han hade gjort det själv. Jag backade och log nöjt.

”ser jag okej ut eller?” frågade han mig och log snett.

”tja...” hans leende krympte lite och jag fnissade till.

”ja, det ser okej ut” sa jag sedan till honom och han log tacksamt mot mig. Vi slängde sedan ner handdukarna i en utav de fyra tvättkorgarna och gick ut i korridoren igen. Vi åkte ner till lobbyn där den stora klockan visade tre. Vi satte oss i en utav sofforna och samtalade vardagligt. Justin satt utan tröja och jag hade svårt att inte tappa fokus men gjorde så gott jag kunde.

”jaha, men hur roligt är egentligen kändisskapet?” frågade jag honom.

”jag älskar och hatar det” sa han något dystert. ”jag älskar att leva min dröm och jag är jätte tacksam men samtidigt vore det skönt att bara vara en vanlig kille som kan gå till ett café utan att det blir kalabalik” jag nickade svagt.

”jag tycker i alla fall att du sköter hela grejen otroligt bra för att vara så ung” sa jag och såg uppriktigt upp mot honom.

”tack” viskade han och jag log försiktigt mot honom. Vi fortsatte prata i vad som kändes som flera timmar men till slut somnade jag mot hans axel.

 

 

Justins Perspektiv.

Vi pratade om allt möjligt och det var skönt att vi kunde föra en normal konversation om våra familjer och liv utan att blanda in för mycket av hela kändisgrejen. Till slut lutade hon sig mot min axel och suckade tungt. Efter någon minut andades hon tyngre och djupare och jag förstod att hon sov. Jag log och la mitt huvud på hennes. Sakta för att inte väcka henne la jag mig försiktigt ned på soffan med henne liggande bredvid och hennes huvud på mitt bröst. Hennes kläder och hår var fortfarande lite blöta men det struntade jag i.

Jag smekte henne ömt över håret och tog bort en slinga hår från hennes ansikte. Hon var så vacker och jag var så himla glad att jag hade träffat henne. Jag slappande sakta av och la en arm runt henne innan jag kramade henne lätt, blundade och somnade.

 

*

 

Jag vaknade nästa morgon utav att det var någon som ruskade mig. ”Justin!?” ropade någon och jag kisade upp på Scooter som stod över mig.

”han är vaken” sa han lugnt och såg bakom sig. Jag följde hans blick och såg att alla dansare stod där med liknande oroade uttryck. Jag såg sedan ner på mig själv, jag hade ingen tröja och Daphne låg fortfarande och sov lugnt på mig.

”vad är det som händer?” frågade jag förvirrat.

”vi har letat överallt efter er. Vi trodde ni hade blivit kidnappade, det var Usher som hittade er här sovandes” svarade Scooter oroligt. ”varför ligger ni här förresten?”

”vi stötte på varandra igårkväll i korridoren. För ingen kunde sova, så vi har gått genom säkert hela hotellet. Vi råkade till och med bada” sa jag och skrattade till av minnet.

”var det ni som satte på alarmet i går!?” ropade någon bakom Scooter. Jag skrattade.

”ja” svarade jag, Scooter skrattade men skakade samt på huvudet. Daphne rörde på sig och mumlade något ohörbart men somnade sedan om igen.

”vad är klockan?” frågade jag och gnuggade mig i ena ögat.

”den är kvart i sju. Vi har letat i kanske en kvart” svarade Scooter. Dansarna bakom Scooter började gå mot matsalen, jag såg dock att Kayla och Jennie stod kvar samt någon blond tjej som hade ett extremt sur uttryck i ansiktet innan hon vände och gick efter de andra. Jag såg undrande efter henne.

”jaha men Justin jag vill prata med dig där uppe. Så ta och kliv upp och möt mig där uppe om fem minuter” sa Scooter innan han gick mot hissarna. Jag nickade innan jag log mot Kayla och Jennie som skrattade till.

”Daphne, dags att vakna” sa jag försiktigt och puffade lite på henne. Hon gnällde till innan hon sträckte lite på sig och kisade mot mig. Jag log mot henne och hon spärrade genast upp ögonen innan hon satte sig käpprätt upp och såg sig omkring. Sedan vände hon förvånat blicken mot mig och jag skrattade till.

”sov vi här?” frågade hon dumt.

”ja, det gjorde vi minsann” svarade jag och hon skrattade till innan hon gäspade bakom handen. Jag reste mig upp och tog tag i min tröja innan jag drog på mig den.

”men du jag måste snacka med Scooter, men vi ses i danssalen sen” sa jag och kramade henne snabbt innan gick sen mot hissen.

  

---