”good luck” hörde jag Chaz säga innan jag sprang ifatt Olivia som nästan hade kommit fram till sin stuga.

”Olivia, hold up! What has happened?” frågade jag och grep tag om hennes handled, men hon vägrade se på mig eller svara utan drog upp dörren och puffade löst in mig. Hon smällde igen dörren efter sig innan hon begravde sitt ansikte i mitt bröst, fort la jag armarna runt henne och lutade mitt huvud mot hennes hjässa.

”what happened?” upprepade jag när hennes snyftningar lugnat ner sig. ”what happened?”

 

---

 

 

 

”welcome back” Chloé slöt upp bredvid mig och jag log generat.

”thank you” svarade jag och hon skrattade sitt klingande skratt. ”so what have I missed?” frågade jag.

”not much, really” svarade hon och ryckte på axlarna. ”yeah, yeah”

Till mötes på vägen kom Ryan tillsammans med några grabbar från laget, genast stelnade Chloé till och en rodnad spred sig på hennes kinder.

”hey Chloé, Olivia” sa Ryan glatt men gav mig inte så mycket som en blick.

”hey Ryan” svarade Chloé plötsligt väldigt blyg, jag såg frågande på henne. Sen när är Chloé blyg?

När mellanrummet mellan oss blivit stort igen andades hon ut och jag stannade för att lägga armarna i kors och se på henne med höjt ögonbryn.

”what was that all about?” frågade jag och hon bet sig nervöst i läppen.

”ehm… that was Ryan, Da-” började hon fort men jag avbröt henne lika snabbt.

”I know who they are and that was not what I asked. I want to know what just happened?” frågade jag och la tyngd på det sista ordet. Hennes kinder steg till en högröd ton och hon såg ut att vilja sjunka genom jorden.

”okay! I give up, I like Ryan but I don’t know what to do. I just get really nervous when he’s around and it ends with me basically running away” orden sprutade ur hennes mun.

”wait, you like Ryan?” frågade jag och hon nickade nervöst, redo för min bedömning.

”that’s wonderful, he’s a really good guy!” utbrast jag och drog in henne i en kram.

”you think so?” frågade hon lyckligt och jag nickade allvarligt.

”of course!” svarade jag och hon sken likt solen, glatt kvittrande närmade vi oss fotbollsplanen där vi skulle bli tränade av McClain, något jag var mindre glad över.

”GIRLS! WE DON’T HAVE ALL DAY!” röt han åt oss och vi gick genast snabbare mot planen där alla redan var samlade. ”sorry” mumlade jag.

”just because you have been sick doesn’t mean you have other circumstances then the other girls” skällde McClain innan han vände sig mot dem andra.

”did I say I did?” utbrast jag, tålamodet med den här mannen var mycket litet hos mig. ”I said I was sorry” fortsatte jag och jag kände hur Chloé kramade min hand för att signalera att jag skulle lugna ner mig och släppa det istället, men jag valde att ignorera.

”why won’t you just shut up so we can begin our practice, that you and Chloé delayed” fräste han.

”we were here one minute pass the time” försvarade jag oss med.

”well, one minute is two minute too much” sa han. ”do you think your parents would be proud of you? That you came late? You think your dad would give you candy and say good girl? Do you think he would been proud of you? No, they wouldn’t cause it’s unacceptable” mal McClain på och jag kände hur mina ögon tårades när han nämnde min pappa. ”they would be just as unhappy as I am”

”well, I don’t know…” sa jag hårt och kyligt, McClain som precis skulle börja stängde munnen igen.

”… cause he’s dead” sa jag innan jag vände på klacken och lämnade planen.

Jag sprang hela vägen tillbaka till stugorna och huset, jag sökte med blicken över området på jakt efter Justin. Han var den ända som visste hela historien och allt jag behövde var en utav hans mjuka med tröstande kramar, tillslut fann jag honom sittandes på marken tillsammans med Chaz och Nolan. Han såg bekymrad ut och för ett ögonblick undrade jag varför innan jag snabbt gick mot dem, Chaz sa något som fick Justin att titta upp. Hans gyllenbruna ögon borrade in sig i mina och jag kände hur jag var på bristningsgränsen till tårar. ”can I talk to you?” frågade jag och en tår rann längst min kind som jag fort fångade upp med baksidan av handen. ”of course” svarade han och reste sig från marken, snabbt vände jag och gick bort mot min stuga.

”Olivia, hold up! What has happened?” jag hörde hur han närmade sig och snart slöt sig en hand runt min handled, jag höll starkt emot för att jag ville nå stugan innan jag föll ihop. Jag fick upp dörren och även Justin innan jag drog igen dörren och tryckte mitt ansikte mot hans bröst.

Jag grät mot hans t-shirt och blötte ner den med mina tårar, jag kände hur hans starka armar slöt sig runt min kropp och snart lades hans huvud ovanpå mitt.

”what happened?” frågade han och oro dröp om orden. ”what happened?” upprepade han när jag inte svarade och skakade om mig. Snart lyftes jag från golvet och Justin bar upp mig fram till min säng där han först la ner mig för att sedan läggas sig bredvid mig.

 

"what happened?"

 

”Olivia, you have to tell me what happened” sa han och strök mig över kinden samtidigt som hans blick var fastlåsta vid mina ögon. Jag drog ett snyftande andetag.

”me and Chloé came one minute, one minute, late for soccer practice with McClain and he immediately started to hiss and complain on us. And of course, I can’t keep my mouth shut and he got angry and…” berättade jag men tystnade och fick ut ett kvidande när det tog emot.

”what, Olivia? What happened then?” frågade Justin med desperat ton.

”he started talking what my dad would think and if he would have been proud” fick jag fram och jag kände hur Justin stelnade till innan hans armar slöt sig runt mig och kramade mig hårt.

”I’m 100 % positive that he’s really proud over you” mumlade Justin efter en stunds tystnad, de småorden betydde världen men fick mig också sorgsen. ”thank you” viskade jag.

 

*

 

”OLIVIA!?” jag vaknade med ett ryck av ropet och såg mig förvirrat omkring, dörren till stugan var stängd och bredvid mig i sängen låg Justin och sov tyst. Ropet efter mig kom utifrån och jag suckade klagande då det betydde att jag skulle behöva kliva över Justin och vara försiktig för att inte väcka honom. Jag stod på alla fyra över honom då han vaknade och han såg förvånat på mig.

”well, hello” sa han och jag skrattade.

”I was actually just getting out of bed and I was trying not to wake you” förklarade jag och han flinade. ”yeah, right” svarade han och flinade.

”I was!” protesterade jag och försökte spela allvarligt med log sedan snett och klev ut på golvet.

Jag gick fort fram till dörren och öppnade den, utanför stod Chloé och satte händerna vid munnen för att ropa ännu en gång. Hon hoppade till och stirrade på mig innan hon slängde sig om min hals.

”oh, I’m so sorry. McClain is a douche” sa hon och kramade mig för ett ögonblick hårdare innan hon släppte taget och såg på mig. ”are you okay?” frågade hon och såg forskande på mig.

”I’m fine, I had Justin” mumlade jag tillbaka och Justin slöt upp bakom mig.

”hi” hälsade han och Chloé skrattade kort innan hon lät blicken vandra mellan oss två.

”okay, then I will leave you two. Need to shower anyway” sa Chloé fort innan hon lämnade den lilla verandan för att ta sig upp mot huset.

 

"okay, then I will leave you two. Need to shower anyway"

 

”do you know if Chloé likes Ryan?” uttalade sig Justin efter en stund, på tal om ingenting.

”what?” frågade jag och vände mig om för att titta på honom.

”do you know if Chloé has any feelings for Ryan?” frågade Justin.

”yeah, you should have seen her when we met him and the guys. She got all red and shy” svarade jag och Justin sken upp i ett stort leende.

 ”why?” frågade jag förvirrat åt hans glada leende.

”well, in fact Ryan happens to like her to. A lot it seems” svarade Justin och ett gillande leende spred sig på mina läppar. ”really!?” utbrast jag och Justin nickade.

 

---

 

såååååååååååå.. nu fick ni reda på vad som gjorde henne så upprörd! 

McClain = jävla asshole.. fast samtidigt så visste han inte. 

o dem två blir bara gulligare o gulligare, right!? har kapitel 17

nästan klart så om ni bombarderar med kommentarer kommer det 

fortare! ;) VAD TYCKS!? KOMMENTERA! kramisar, love to you! ♥