”yeah, sure” svarade han och la ner gitarren i sanden, jag gick i förväg en bit bort på stranden för att jag skulle kunna prata med honom ostört. ”what is it?” frågade han när jag stannat och vände mig mot honom.

”I need to tell you something” mumlade jag och såg upp i hans ögon, han nickade uppmuntrande.

”youwon” sa jag sedan snabbt. ”what?” frågade han.

”you won” upprepade jag tydligt och han stirrade chockat på mig. ”actually I lost a couple days ago but I didn’t have the guts to tell you, but now I have” 

Med gitarren i famnen försvann jag in i min egen värld där bara jag och musiken existerade och först nu insåg jag hur mycket jag hade saknat det. Att få framträdda inför mina alltid lika lojala och stöttande fans, få se deras glada och söndergråtna ansikten. Den ”söndergråtna” delen kanske inte är speciellt underhållande och jag förstod fortfarande vad det hela handlade om, varför tårarna skulle rinna likt floder längst deras kinder varje gång de fick en skymt av mig. Men det var någon som jag sakta hade börjat vänja mig vid.

Jag spelade frånvarande på min låt ”Be Alright” som skulle finnas med på mitt album, Believe.

Projektet låg för tillfället still då vi hållit på i 5 månader i sträck med att spendera all vår tid i studion för att skriva, spela in och få det till perfektion. Albumet är något som jag är otroligt stolt över, jag hade fått vara delaktig på som många fler vis än när My World gjordes då de flesta låtarna skrevs åt mig. Men denna gång var jag med och tyckte och tänkte i varenda rad som jag sedan skulle sjunga in i mikrofonen, även om detta var den roligaste tiden så var det även den mest uttröttande och stressfulla tiden vilket förde Scooter till beslutet att jag skulle få denna semester.

Så tre månader var vad som gällde och han lade den i stort sett över mina vänners sommarlov, när vi kommer hem igen från lägret kommer jag ha en månad kvar för att bara slappa, umgås med mina vänner innan det var dags att återvända till studion för att göra klart albumet.

Två månader till, drygt, hade Scooter berättat att det skulle ta att slutföra det och kort efter det körde min världsturné igång som sträcktes sig över 2 års tid. Jag skulle vara 20 när turné var slut, denna tanke skrämde mig en aning utan att jag visste varför. Men det skulle vara värt det, att åka runt till olika länder och framträda var en utav de roligaste sakerna med att vara artist.

”Justin, can I talk to you?” Olivias röst fick mig att ryckas ur mina tankar och återvända till verkligenheten, jag såg genast upp henne.

”yeah, sure” svarade jag och lade ifrån mig gitarren i sanden. Hon gick med snabba steg bort från elden och mot den tystare delen av stranden, jag följde nyfiket efter.

”what is it?” frågade jag bekymrat när hon vänt sig mot mig och hon bet sig nervöst i läppen samtidigt som hennes fingrar lekte med varandra.

"what is it?"

”I need to tell you something” jag nickade uppmuntrande till henne för att hon skulle fortsätta.

”youwon” hon sa orden så snabbt att jag inte hann uppfatta vad dem betydde och jag såg förvirrat på henne.

”what?” frågade jag dumt och hon svalde.

”you won” sa hon sedan lugnt och mina ögon växte sig genast till dubbla storleken. VAD!?

”actually I lost a couple days ago but I didn’t have the guts to tell you, but now I have” mumlade hon innan hon vände sina sorgsna ögon mot mina och tystnade, väntade på mitt svar.

Men något svar på hennes bekännelse kom inte ur min mun då jag fortfarande försökte smälta dem orden hon sagt för några sekunder sedan. Hon sa att jag vann. Vilket betydde att…

Ett leende spred sig på mina läppar.

"you won"

”yeah, just mock me! Go ahead, brag about how you’re the biggest player this green Earth has seen. God, I can’t believe I actually lost! You’re such a douche!” med dem orden stormade hon iväg tillbaka mot lägerelden, sanden sprutade efter hennes steg. Jag såg förvånat efter henne och kände hur min leende rann av mitt ansikte, hon måste ha tagit mitt leende som ett seger leende.

Vilket det också var, men inte på det sättet hon trodde.

”Olivia!” jag hann fort ikapp henne, hon var nästan framme hos dem andra när jag grep tag om hennes handled och snurrade runt henne.

”what?” snäste hon argt. ”I don’t want to hear it Justin, I just want to get to bed and hope to sleep these terrible feelings off”

”no, just li-” längre hann jag inte för än hon avbröt mig.

”didn’t you hear what I just said? Save it, cause I’m not listening. I don’t want to see you ever ag-” jag himlade med ögonen och drog frustrerat händerna över ansiktet medan hon talade och suckade över hennes envishet. Jag tog snabbt tag om hennes ansikte, när jag inte såg någon annan utväg för att få tyst på henne, och pressade hårt mina läppar mot hennes i några sekunder innan jag släppte henne igen.

"I don't want to see you ever ag-"

”I lost too, you’re not alone in that department. I even think I lost before you did but just like you I didn’t have the guts to tell you. Cause I was afraid you would reject me and the smile you got was not cause I had broken your heart. I lost too” Olivias förvånade ögon stirrade på mig och jag väntade spänt på hennes reaktion.

”you lost too?” viskade hon och jag nickade, i nästa sekund slängde hon sina armar runt min hals och pressade sin kropp mot min. Hennes plötsliga ”attack” kom oväntad och vi föll tungt ner i sanden, ett bedårande skratt lämnade hennes läppar innan hennes ansikte kom inom synhåll.

Jag smekte försiktigt över hennes kind med tummen och hon log gulligt.

”have I told you how beautiful you are?”

”… not cause I had broken your heart, I lost too” Justins tal fick sitt slut och jag stod ordlös kvar och kunde inte förstå vad han just tillkännagett.

”you lost too?” frågade jag i total misstro men han nickade lugnt och hans ögon lös av ärlighet. Glädjen tog tag i mig och jag slängde mig i hans famn och vi föll handlöst ner i den sträva sanden, jag skrattade försiktigt innan jag lyfte på huvudet för att kunna se hans ansikte.

Han strök mig mjukt över min kind och jag log ursäktande.

”have I told you how beautiful you are?” innan jag hann svara spred sig ett högt ”aww” längst stranden och jag vred förvånat huvudet åt höger. Där satt alla vända mot oss och en grupp killar busvisslade medan resten i stort sett log glatt åt vara vägnar. Jag skrattade återigen generat och gömde mitt brännheta ansikte mot Justins bröst.

*

Jag vet inte vad klockan var, men jag skulle gissa att den hade passerat tolv då vi började dra oss tillbaka mot stugorna igen. Himlen var kolsvart och stjärnorna trädde fram i skyn, värmen hade dessutom försvunnit och alla drog sina tröjor tätare in på kroppen. Jag kramade om Justin sidledes där vi gick på vägen i slutet av gruppen och han hade armen om mina axlar, en kväll som jag trodde skulle sluta i katastrofen vände till att bli raka motsatsen. Vi båda hade förlorat men ändå vunnit, vi hade vunnit varandra. Usch, vad töntigt det lät men det var sant.

I tystnad gick vi, då ord inte behövde utbytas, och jag släppte motvilligt mitt grep om honom när vi kom fram och behövde gå intill våra stugor för att sova. Jag log upp mot honom och ställde mig på tå, han la en hand bakom min nacke och kupade sin andra runt min kind.

Mjukt och kärleksfullt kysste han mina läppar och fjärilarna i min mage flaxade ivrigt runt i min mage och fick lyckoruset att återigen stormade genom min kropp.

”good night” sa jag när jag lyckades slita mig från hans läppar, han log mot mig och jag vände mig om för att gå bort mot Chloé, Joanna och Lea som väntade upprymt på mig för att så fort stugdörren stängts överösa mig med frågor.

Jag fnittrade åt deras beteende innan jag hoppade upp i min slaf då jag delade våningssängen med Chloé som låg under mig. ”okay, okay! I’ll tell you, just relax” försäkrade jag och de såg genast nöjdare ut, jag berättade från att jag hade tagit med Justin ett bit bort på stranden till delen där de själva hade hört vad vi sagt. Joanna log drömmande och Lea fnissade som låg i våningssängen mittemot vår. ”I told you he liked you too” utbrast Chloé och petade på min madrass med hennes fot så min rygg kröptes, jag skrattade.

”yeah, you have a good eye for those kind of things” svarade jag. 

FINALLY, right? ;) they are official. yey! vad kan deras kändisnamn bli tro? LOL. 

let me know what you think! kommentera! ♥ det gör min dag, eller i detta fall kväll. 

kramisar!