Den stora luckan intill bagageutrymmet var öppen och jag lokaliserade fort min väska och drog ut den. ”I will see you tomorrow?” frågade Justin då vi stod en liten bit bort från alla andra som försökte få tag på sina väskor och sa hejdå till varandra.

”of course” sa jag med ett leende, han var precis på väg att böja sig ner för att kyssa mina läppar när en bil körde in på parkeringen. Förmodligen mamma, tänkte jag och struntade i om hon såg eller inte men något annat fångade min uppmärksamhet. Jag tog mig genast ur Justins grep och stirrade mållöst innan jag skrek till. 

Ut genom bilens passagerardörrar klev Melinda och Cornelia ut, både med letande blickar men mitt skrik fick dem att genast se på mig. Dem sken upp i stora leenden och jag släppte fort min väska till marken innan jag sprang mot dem. Jag slängde mig om deras halsar och vi omfamnades i en hård kram. 
"jag kan inte fatta att ni är här!" tjöt jag och Cornelia skrattade.

"när kom ni?" frågade jag sedan och släppte dem. 

"när kom ni?"

"vi kom igår eftermiddag" svarade Melinda med ett mjukt leende och tindrande ögonen. 
"åh, vad jag har saknat dig! Ludde har blivit sådan pain in the ass nu när han inte kan retas med dig längre så nu är det jag som är offret istället. Och jag tror jag kommer bli fucking galen" rabblade Cornelia och jag skrattade, Ludde var klassens clown och gillade att retas med tjejerna, speciellt.
"synd om dig" sa jag och hängde retsamt med läppen medan jag klappade henne på kinden, hon slog mig skrattande på armen. 
"hey! det är faktiskt jätte synd om mig" protesterade hon. 
"som om! Tror du inte jag såg er på grillningen eller?" Melinda la utmanande armarna i kors över bröstet och min haka föll förvånat ner medan Cornelia blev högröd i ansiktet. 
"Cornelia Andreasson, vad har du gjort?" utbrast jag. 
"vi tar det när vi kommer hem, dina vänner" sa han undvikande och då slog det mig att vi fortfarande stod på parkeringen vid skolan. 
Jag snurrade generat runt på hälen och såg alla i stela och förvånade ställning stirrade på oss tre. 
"wait a minute" mumlade Cornelia bakom mig och bröt tystnaden, jag såg frågande på henne men hennes blick var fastsvetsad på Justin. ”you… det där… oh my god… Justin… I can’t” mumlade hon osammanhängande innan hennes ögon rullade bakåt och hon föll i Melindas armar.

”kortslutning!” skrek jag och satte mig på knä bredvid Cornelia. ”Cornelia! HEY!” skrek jag och klappade henne hårt på kinden, detta fick henne att rycka till och hon satte sig upp.

”really!? Really? Svimma?” frågade jag henne och reste på mig.

”I told you she adores you” sa jag sedan och vände mig mot en minst sagt chockad Justin, han skrattade lamt. ”you were right” mumlade han, jag gick fram till honom och grep tag i min väska och svingade upp den på axlen igen.

”so I guess we see each other some other day” sa han mjukt och jag såg först oförstående på honom.

”well…” började jag. ”I don’t think they, or Cornelia, would mine if you guys popped by later tomorrow” svarade jag och ett leende spred sig på hans läppar.

Jag ställde mig sedan på tå och gav honom en snabb kyss, jag var sedan snabbt borta vid Chloé för att säga hejdå till henne också.

”is that your friends from Sweden?” frågade Chloé nyfiket när hon kommit över chocken.

”yes” svarade jag roat och såg bort mot dem, Melinda hade lyckats få upp Cornelia från marken och pratade lugnande med henne. ”she is a big belieber” la jag till och hon nickade instämmande.

”you got that right” jag skrattade och gav henne sedan en kram.

”but call me tomorrow or something” sa jag och hon nickade, jag gav Joanna och Lea en varsin kram innan jag fort var borta vid min resväska igen. ”see you tomorrow” sa jag till Justin och ville inget hellre än att snabbt komma därifrån och ta med mig Cornelia och Melinda från denna pinsamma situation som Cornelia skapade med sitt svimmande.

”bye” hörde jag Justin svara medan jag slängde in min resväska i bagagelucka, jag log mot honom innan jag gled in i bilen. Mamma satt fortfarande i framsätet och såg lika förvånad ut som alla andra.

”bara kör mamma” stönade jag och hon gasade ut från parkeringen och körde hemåt.

”behövde du verkligen svimma?” jag var snabbt på Cornelia och hon såg på mig med stora oskyldiga ögon.

”vet du vem som stod där!? JUSTIN FUCKING BIEBER! Och du ber mig att chilla!?” utbrast hon.

”som du dessutom råkade KYSSA!? Olivia Frid, är det något du vill berätta för oss?”

”okej, jag måste faktiskt hålla med henne där. Vad hände sedan vi pratade med dig senaste gången?” Melinda la sig i och höjde ena ögonbrynet åt mig.

”jag… ehm… försök inte ändra ämnet” försökte jag men insåg genast min tabbe, vi pratade fortfarande om Justin. ”vi tar det när vi kommer hem” mumlade jag.

”åh nej, unga dam. Jag skulle också vilja veta!” protesterade mamma bakom ratten och jag stönade klagande.

*

”DIN POJKVÄN ÄR JUSTIN-” efter min långa utläggning av mitt sommarlov hade Cornelia inte kunnat hålla sig längre. ”ja, Justin Bieber” avbröt jag och hennes haka hängde.

”tja, av det lilla jag såg så tycker jag att ni verkar som ett gulligt par” sa Melinda stöttande, jag log tacksamt mot henne. ”tack” svarade jag generat.

”Justin Bieber” mumlade Cornelia som om hon inte kunde få in i sin värld att han var min pojkvän.

”ja, Cornelia hjärtat. Hoppas jag inte upprörde dina Belieber känslor” sa jag och såg oroväckande på henne men hon bröt genast ut i skratt.

”skojar du eller? Detta är ju fantastiskt” jag log stort mot henne.

”roligt att du tycker det, men kan du lova att inte svimma fler gånger i hans närhet?” frågade jag och såg menande på henne, genast gjorde hon ett kors över hjärtat och pressade ihop handflatorna som om hon skulle be. ”jag lovar” jag skrattade roat åt hennes allvarliga ton.

”bra, för han och hans vänner tittar troligtvis förbi imorgon kväll” sa jag och Cornelia öppnade genast munnen samtidigt som hon drog in en massa luft och var på väg att få ett hysterianfall, där hon i stort sett skrek och studsade runt som en galning.

”nej!” varnade jag och det slutade med att hon slöt munnen och höll andan till hon släppte ut allt och sjönk ihop i sängen. Jag och Melinda skrattade roat.

”men nu! Give me details!” sa jag och såg på Cornelia som gömde sitt ansikte i händerna.

”det finns egentligen inte mycket att säga, jag var full och vet själv knappt hälften om vad som hände den kvällen” svarade hon och jag höjde på ena ögonbrynet, för att signalera att jag inte trodde henne.

”det är sant!” utbrast hon. ”det är faktiskt sant” sa Melinda och jag såg förvånat på henne.

”Cornelia, galen som hon är, fick för sig att den kvällen var det dags att supa sig riktigt full så Melinda sedan får ta hand om henne. Vilket var just precis det jag fick jag göra, rycka spritglas ur hennes händer och se till att hon inte hade sex men första bästa kille som satt i soffan minst lika full som henne. Jag hittade henne i hörnet tillsammans med Ludde och fick då nog och drog med henne hem” jag såg med stora ögon på Cornelia.

"Cornelia, galen som hon är..."

”hey! Jag hade en depressions period, jag behövde det där. Du vet hur mina föräldrar är” försvarade hon sig med och jag nickade instämmande, Cornelias föräldrar var två utav de strängaste föräldrarna jag kände till. Hade höga kvar på Cornelia, både i hemmet och i skolan. Oftast behövde hon smita ut på kvällarna om hon skulle med på bio eller annat skoj som ungdomar kunde hitta på.  

Hon fick stora utskällningar om hon inte lyckades få MVG på sina arbeten, inte ens VG+ vad godkänt hos familjen Andreasson. Men som tur är Cornelia inte dum och är ett litet MVG – barn o får stumma nickningar av sin mamma och pappa som betydde att hon klarat sig.

Två timmar senare låg vi nerbäddade bland täckena och pratade om gamla minnen och andra saker som bara slumpmässigt kom in i samtalet. Vi pratade om Melindas relation med sin kille när jag driftade bort och somnade, natten innan hade jag inte heller fått speciellt mycket sömn och tack vare Chloé hade jag inte sovit mycket på bussen heller. Resultat – Jag helt slut. 

usch, gillade egentligen inte hur detta kapitlet kom ut. vet inte varför men, jag tyckte att ni 

förtjänade ett. började skolan idag, gah! men det gick bra, verkar som om jag

hamnade i en nice klass, eller har inte träffat min klass än var bara med mentorsgruppen...

iaf! skriv vad du tyckte om kapitlet? dåligt/bra? kommentera! 

dem betyder allt o motiverar mig till att skriva. ♥