Resten av eftermiddagen lärde vi känna Melinda och Cornelia närmre, Cornelia lyckades tillslut slappna av i mitt sällskap och det visade sig att hon var en jätte rolig och cool tjej.

”and this is my room” avslutade Olivia då hon gjort en rundvandring genom det stora huset och jag såg in i hennes normal stora rum, hennes dubbelsäng var fortfarande obäddad och kläder låg lite överallt men jag var inte förvånad då inte bara en tjej utan tre bodde här inne.

”sorry, about the mess” sa hon och rodnade svagt, jag kysste fort hennes kind vilket resulterade i att hon rodnade ännu mer och jag skrattade lågt. 

”jaha, vad har denna dag att erbjuda?” frågade jag mig själv och drog bort gardinerna för att se hur himlen såg ut, den var klarblå och inte så långt ögat nådde såg man ett vitt moln. Jag sken upp i ett leende och vände mig mot en klar vaken Melinda men dock en halvt döende Cornelia.

”Cornelia” sa jag och ställde mig i sängen, hon stönade till svar. Genast började jag hoppa och hon studsade häftigt runt vid mina fötter.

”okej! Jag är vaken” sluddrade hon och satte sig upp, jag log nöjt och klev ner från sängen.

Jag skrattade, gick bort till min garderob och plockade fram kläder för dagen, Melinda gjorde likadant medan Cornelia satt kvar i sängen och gnuggade sina trötta ögon.

Efter ungefär en timme hade vi lyckats klä på oss och ätit frukost.

”vad händer idag då?” frågade Melinda och drack upp det sista ur hennes juice glas. Jag vände huvudet mot henne och log busigt, hon gav mig genast en frågande men förväntansfull blick och jag skrattade.

"vad händer idag då?"

”tänkte visa er runt lite, inte för att det finns mycket att se men… det lilla som finns kan jag visa. Dessutom finns det en skatepark som jag ännu inte varit vid men gärna vill” berättade jag.

”låter bra” svarade Cornelia och log.

”grymt, jag har min skateboard och longboard och om jag frågar snällt kan vi säkert få låna Victors longboard också” sa jag och bet mig i läppen, Melinda skrattade.

Victor var lättare att övertyga än jag trodde, dock kunde det ha berott på att han faktiskt pratade i telefon och verkade vara mycket mer intresserad över vad som sades i telefonen istället för det jag hade att säga. Vilket slutade med att han mumlade fram ett ”ja” och viftade med handen i mitt ansikte för att få mig att lämna rummet. Glatt studsade jag ner i köket igen och tog fram hans longboard som stod lutad mot förrådsväggen, orörd sedan vi kommit hit. Victor var tusen gånger mer intresserad än mig för att ta körkort och kunna köra vart han ville, jag nöjde mig med att kunna åka skateboard eller cykla eller gå till platserna jag ville ta mig till.

På en varsin bräda sprakade vi oss ifrån den illaluktande bondgården och in mot den lilla staden Stratford, vi skateade först till skolan och jag berättade att skolan i Kanada är minst lika tråkig som den i Sverige. Kanske inte lika tuff, men fortfarande lika uttråkande.

Melinda och Cornelia skrattade åt mig när jag pekade finger åt den förbannade byggnaden när vi väl sparkade därifrån. Näst på tur var fotbollsplanen, de såg imponerat på den stora konstgräsplanen och det nästan kliade i fötterna för att man ville sparka boll. Jag kisade lätt med ögonen och såg en grupp tjejer på planen, de låg ner i gräset och en bit från dem låg en ensam boll.

Jag skrattade när jag insåg att de få tjejerna var från laget, jag rullade nerför backen och fram till staketet.  ”HEY! SLACKERS!” deras huvud rycktes genast upp för att skrika något argt tillbaka med skrattade när de såg att det bara var jag som drev med dem.

De samlade ihop sina saker och kom fram till oss. ”hi Olivia! What are you guys up to?” frågade Helena med sina ljusa, flickröst. Jag log.

”just showing my friends Stratford” svarade jag och Tammy tillsammans med Lisa himlade på ögonen.

”yeah, cause there’s so much to see” sa Tammy och jag flinade roat.

”you wanna join us?” frågade jag sedan och ställde mig på brädan igen, de såg på varandra innan de ryckte på axlarna.

”sure, we have nothing better to do” svarade Lisa och jag log, snabbt hälsade de alla på varandra och snart rullade vi bort från planen och in mot centrumet.

"you wanna join us?"

”hey, wait!” ropade jag och svängde in på en uppfart, jag hoppade smidigt av brädan och plingade på. Buller inifrån skvallrade om att det var någon hemma och snart öppnades dörren och en ivrig och rufsig Chloé syntes i dörröppningen.

”wow, do I even wanna know what you have been doing?” frågade jag retsamt.

Hon ryckte förbryllat på ögonbrynen. ”what?” frågade hon och lägligt kom Ryan upp bakom henne och såg frågande ut innan han fick syn på mig och log. ”hey” hälsade han och jag log glatt tillbaka.

Jag såg sedan menande på Chloé som stirrade på mig tills man nästan kunde höra klicket i hennes huvud. ”oh! No, no! I just haven’t brushed my hair yet” utbrast hon och försökte genast släta till sin rufsiga kalufs, jag höjde retsamt på ögonbrynen och log roat.

”yeah, yeah. Whatever you say” svarade han och höjde på armarna i ett tecken på att jag gav upp.

”what is she talking about?” frågade Ryan förbryllat, Chloé var precis på väg att svara men jag avbröt henne fort innan hon ens hann börja.

”don’t you worry, Ryan. But now, get your asses out of the house and follow us out, I’m just going to show Cornelia and Melinda the downtown and then we thought of going to the skatepark”

Chloé nickade glatt. ”we’ll be out in a minute” kvittrade hon.

”oh, you weren’t done? Sorry” ursäktade jag och skrattade jag sedan åt Chloé förfärade minn.

*

”nice” kommenterade jag när vi rullade in vid Stratfords skatepark.

”this is really cool, this is one thing that aren’t so great in Sweden” sa Cornelia.

”the skateparks” sa vi tre sedan i unison och skrattade.

”hey babe” ett par armar lindade sig runt min midja och en puss landade på min kind, jag log generat och vände huvudet mot Justin. ”hi” hälsade jag och kysste honom.

Plötsligt knuffades vi åt sidan och stapplade av brädorna innan vi återfick balansen.

”oh, you weren’t done? Sorry” sa Chloé beklagande och imiterade mig, jag skakade på huvudet åt henne medan Justin såg frågande på oss.

Lågt in på eftermiddagen spenderade vi på skateparken, trixade, försökte oss på nya hopp eller flippar. Många gånger var alla trix inte lika lyckade utan istället landade man rakt på rumpan eller skrapade upp antingen händerna eller knäna. Men aldrig allvarligt, bara sådant man lätt borstade bort och fortsatte åka. ”helvete!” skrek jag när jag efter minst femtio gånger inte fick till hoppet som jag prövat genom den senaste halvtimme, timmen.

Justin tillsammans med Chaz och Cornelia skrattade mjukt åt mig och jag skickade dem en ond blick men kunde inte förbli arg när det inte var hånfullt utan roat åt mitt raseriutbrott.

Jag kom upp på den låga rampen igen, andades djupt in innan jag rullade ner och tog sats och flög upp i luften för att sedan snurra runt medan jag flippade runt brädan under mig.

Till min glädje kände jag hur jag landade på brädan igen, lyfte segervisst armarna i luften och tjöt.

De applåderade glatt och jag sken likt solen, jag åkte fram till dem där de satt på bänken.

”did you…” började jag och Justin nickade med ett stort leende.

En del tjejer från laget hade dragit sig hemåt men de flesta var fortfarande kvar, en bit bort stod Chloé på sin longboard och såg för tillfället på hur Ryan snyggt landade på sin bräda igen och hon klappade stolt händerna. Jag log innan jag sparkade bort mot henne, från ingenstans knuffade jag hårt i magen och flög bakåt.

"did you... "

Jag log roat och såg efter den lyckliga Olivia som äntligen lyckades göra sitt trix som hon hade envisats med att nöta genom den senaste timmen. Hon sparkade i marken och rullade bort mot Chloé som stod en bit fort och såg på när Ryan åkte, från höger uppenbarade sig plötsligt en grupp på tre tjejer och de rullade rakt mot Olivia. Jag reste mig halvt och var på väg att varna henne men hann inte för än tjejen i täten åkt rakt in i henne, knuffat henne så pass hårt att hon flög bakåt, till och med bortifrån här kunde man se att hon skulle få stora skrapsår innan hon rullade in i en buske.

Jag var snabbt på fötter och sprang bort mot henne med Chaz och Cornelia efter mig.

”Olivia?” utbrast jag förfärat.

”WHO WANTS TO DIE?” skrek hon medan hon kröp upp ur busken, grep tag om sin bräda och lyfte upp den för att svinga den mot den skylde. Fort tog jag tag om andra sidan av brädan och höll den hårt, hon såg argt på mig och nu såg jag att hon blödde från ett sår i panna och ett annat rivsår pryde hennes ena kind.

”don’t do it, it’s not worth it” försökte jag och jag såg hur hennes ögon fylldes av tårar, antagligen av smärtan i ansiktet. Jag lät blicken svepa över hennes kropp för att se om hade fler skador, båda hennes knän var täckta av rött blod tillsammans med brun jord. Även hennes ena armbåge var täckt av blod och jord, hon släppte taget om sin bräda.

”oh, the soccer star can’t take a little push?”

"oh, the soccer star can't take a little push?"

ojoj! WHO IS THE BIATCH!? 

vad tycks? kommentera, hoppas kapitlet uppfyllde era förväntningar! =) 

era åsikter betyder allt, så lämna respons! ♥ puss o kram. 

hinner inte läsa genom det, ska titta på en film men min kompis, so long! ;)