”Och du behöver pengar?” frågade hon roat.

   ”Vore bra” svarade jag och hon gick bort till sin väska för att plocka fram sin plånbok. Med pengar i fickan och sittandes i Chloé bil åkte vi mot det närmaste shopping centrumet, glatt kvittrande om hur skönt det skulle bli med sommarlov. 

”And we say goodbye and good luck to our seniors...” jag himlade med ögonen och stönade uttråkat.

   ”Lycka till, till dig kan vi säga då du omöjligt kommer få ut pinnen jag kommer sticka upp din röv om du inte låter oss gå snart” mumlade jag och Victor bredvid måste ha uppfattat vad jag sa för han skrattade högt. Applåder bröt ut bland publiken vilket betydde att talet äntligen var slut. En lärare kom sedan upp på scenen och ställde sig vid micken.

   ”Have a great summer holiday!” jubel och tjut spred sig och sistaårseleverna slängde sina hattar upp i luften. Det där kommer vara jag om ett år, tänkte jag och log. Chloé kom fram skuttande ur massan människor och vi omfamnades i en glad kram.

   ”Finally summer!” tjöt hon när vi släppt varandra, hon sken som en sol och jag kunde inte låta bli utan skrattade åt henne. Ett stråk av sorg ven genom mig när jag kom och tänka på Melinda och Cornelia, som fortfarande gick i skolan i sådär ca en och en halv vecka då de också skulle få gå på sommarlov.

   De satt säkert uttråkade i sina skolbänkar då nya skoluppgifter upphörde att komma och lärarna istället fyllde schemat med tråkig skit för att dem in kan släppa hem en.

   ”This is going to be the best summer ever, we’re going to the beach, shopping and the best of all! We’re going to soccer camp!” Chloé hoppade ivrigt på stället och när fotbollslägret kom på tal kunde jag inget annat utan att stråla lika mycket som hon gjorde.

   ”Yeah, only one week then it’s going to be soccer all day long”

Ω

Alla mina fotbollskläder och tillbehör låg i prydliga högar på sängen och jag suckade glatt. Från min laptop spelades ”Dansa Pausa” med Panetox och fick mig omöjligt ännu gladare. Smått dansande började jag plocka fram vardagligare kläder som skulle behövas på kvällarna och vid andra tillfällen.

   Imorgon avgick bussen och körde mot platsen vi skulle spendera de tre till fyra veckorna, nästan varje dag hade vi i laget träffats på stranden för att bada och på skoj spel fotboll mot varandra.En utav dagarna tyckte jag att jag såg Justin tillsammans med sina vänner men kom sedan fram till att jag troligtvis såg i syne.  

   ”Går det bra?” mammas fråga fick mig att ryckas till verkligheten och jag gav henne ett leende.

   ”Snart klar” informerade jag och hon log innan hon gick fram och omfamnade mig i en kram.

   ”Jag kommer sakna dig när du är borta” mumlade hon och jag kramade för ett ögonblick hårdare.

   ”Jag kommer sakna dig med”

Ω

”Lilo, vakna!” med ett ryck vaknade jag nästa morgon av mammas panikslagna skrik.

   ”Vad!? Vad?” upprepade jag sömndrucket och förvirrat.

   ”Du måste gå upp nu! Vi har försovit oss” mammas ord sjönk sakta in men när dem väl gjorde det snurrade jag genast runt mot min väckarklocka. Mycket riktigt stod klockan på halv nio och det var meningen att bussen skulle gå klockan nio, med ett frustrerat skrik rusade jag upp ur sängen och slet på mig kläderna som jag tack gode gud la fram på kvällen. Mamma sprang runt och hjälpte mig så mycket hon kunde, jag slet ut yoghurt från kylskåpet och bokstavligen hällde i mig.

   Vi slängde in min resväska i bagage luckan och mamma gasade mot skolan, väl framme hoppade jag ur bilen och mamma försäkrade mig om att hon skulle se till att min väska kom med. När jag kramat henne hejdå och bett om att hon skulle hälsa till Victor slängde jag ner skateboarden på marken och sparkade bort mot bussen, jag rullade mot dörren och grep smidigt tag i den och klev upp på de få trappstegen. Jag böjde mig ner och plockade snabbt upp brädan från marken, jag andades ut och lät stressen rinna av mig då jag ändå lyckats komma i tid. Jag hann gå halvvägs genom bussen när en välbekant röst tilltalade mig, jag stelnade till av chock innan jag vände mig om för att mötas av de gyllenbruna ögonen och den busiga frisyren som prydde Justin Biebers huvud.

   ”What are you doing here? Are you stalking me?” utbrast jag och nästan stirrade på den flinande Justin som satt bredvid Ryan.

   ”No, I’m definitely not stalking you” svarade han och skrattade. Det är något seriöst fel på den här killen, han är ju fan överallt!

   ”Then what are you doing here?” frågade jag och upprepade min första fråga.

   ”I used to play in this team you know so the coach thought, since I’m here over the summer holiday, I could come along to the camp” svarade han och ett stort leende spred sig på hans läppar. Fucking hell! skrek det inom mig, jag klistrade på ett falskt leende och såg på honom.

   ”Well, how fun for you. To come back and play with your little homies” svarade jag och la på tonen som man använde sig av när man pratade med små bebisar. Jag vände mig sedan om igen för att ta mig längre bak i bussen där jag sett att tjejerna satt.

   ”Wow, why so mean?” hörde jag honom fråga, dock inte sårat snarare roat. Jag stönade ljudlöst innan jag återigen vände mig om för att nu se honom ståendes i gången, lutandes mot sitt sätes kant.

   ”You seem like a pretty clingy person and I know your kind of game” hans ögon hårdnade en aning men hade fortfarande samma retfulla glimt.

   ”My kind of game?”

   ”Yes you see Mr. Player you-” började jag men så fort jag sagt mitt namn för honom avbröt han.

   ”What? Mr. Player? Excu-”

   ”Yes, exactly Mr. Player. Cause that’s what you are, a player” svarade jag och höjde utmanade på en ögonbrynet. ”flirting with girls like they are puppys, does it ring a bell?” frågade jag.

"Does it ring a bell?"

   ”I’m being friendly to people. Ever heard of it?” protesterade han och min haka föll av hans förolämpning och mitt tålamod med den här grabben började ta slut.

   ”Oh, so you're saying you’re not?” frågade jag och han var precis på väg att svara när jag återigen tog till orda. ”well, I think you are the biggest player on this planet and I have this game that can prove if I’m wrong and you instead become a softie or I can be proved right and you go away as a play winner” Och, jag i sådana fall med ett krossat hjärta… ”are you in?” frågade jag.

   ”Who am I playing against?” frågade han och la armarna i kors över bröstet.

   ”Me” 

   ”You?” frågade han överraskat och jag nickade lugnt. ”so are you telling me you’re a player too?” frågade han och flinade.

   ”I can play a player just to prove I’m right” svarade jag och han nickade förstående. ”so what is it going to be, yes or no?” frågade jag.

   ”Bring it on” svarade han istället och jag log innan jag började rabbla upp reglerna, en efter en. Irriterande nog hade han sitt flin kvar på läpparna när jag var klar. 

   ”Are you still down?” frågade jag och han såg bekymmerslös ut innan han nickade.

Jag skakade på huvudet och märkte för första gången att bussen var helt tyst och allas blickar vilade på oss, genast vände jag på klacken för att ta mig bak mot Chloé. Ett hårt klapp mot min rumpa fick mig att stelna till innan jag vred på mig för att med glödande ögon stirrade på Justin som flinade självsäkert.

   ”Game on, babe”

såklart, Justin följer med! vad vore ett läger utan honom, va?? ;) o vad tycker ni om "leken" de båda gav sig in på?? hur slutar det här?? kommer hon ha rätt eller fel?? VAD TYCKS?? KOMMENTERA! NU VILL JAG VERKLIGEN VETA ERA TANKAR! :D ♥

såg att jag hade besöksrekord igen igår! aaaaaaaaaaaaaaah, ni fattar inte hur glad jag blir när jag ser att statistiken bara ökar.