"eh... jag måste gå, eh... avslutning" stammade jag nervöst och gick ifrån dem. Jag gick bort till omklädningsrummen och öppnade dörren innan en massa hurra rop och tjut hördes. Jag skrek till i förvåning och hoppade högt i luften, inne i omklädningsrummet hade alla samlats för att överraska mig.

"här kommer världens bästa dansare!" skrek Rebecka och drog in mig, jag rodnade häftigt vid hennes ord och de skrattade.

"fest hemma hos mig!" ropade Peter högt när alla hade bytt om och hängt tillbaka sina scenkläder. Glädjerop gick genom rummet och killarna bredvid dunkade honom gillande i ryggen. Jag packade roat ihop min väska och började sedan gå mot dörren, med inga tankar på att följa med.

"nej du! Du följer med oss!" utbrast Rebecka och krokade arm med mig och drog med mig ut.

"nej, Rebecka. Jag-" började jag protestera.

"nej! Jag vill inte höra!" avbröt hon.

"men-" började jag igen.

"nej!" upprepade hon bestämt, så jag gav upp och lät mig dras ut. Vi tog bussen tillbaka och steg av vid busshållplatsen utanför skolan. Vi gick in på min gata och jag försökte diskret smita in till mitt hus men Rebecka satte fort stopp för det.

"du skulle bara våga! Jag skulle komma tillbaka och släpa dig hem till Peter!" sa hon och tog ett stadigt tag om min arm, jag suckade och gick med trötta steg efter. Som tur var så låg Peters hus på nästa gata efter min så det var inte en lång vandring.

Musiken pumpades, människor dansade och det stank nu av alkohol i huset. Min mobil vibrerade och jag gick ut i köket, jag såg att det var Tess och klickade på den gröna luren.

"hey babe!" svarade jag.

"vart är du!?" frågade hon panikslaget.

"Rebecka tvingade med mig till festen hos Peter" sa jag och suckade.

"oh" hörde jag henne svara. "ska jag komma och hämta eller är vi bjudna?" frågade hon sedan, precis lägligt kom Rebecka in i köket. Hon vinglade lite men verkade inte helt borta.

"Rebecka! Är det okej om Tess kommer!?" sa jag halvhögt till henne.

"klart, om hon tar med sig den söta, blonda killen" sa hon och fnissade.

"du är välkommen, på ett villkor. Ryan ska med" sa jag och skrattade. Hon skrattade i andra änden och ropade till Ryan "du har visst fått en beundrare!" "jaså, vem?" hörde jag hann svara glatt.

"vi kommer" sa hon sedan innan vi la på. Jag la sedan ner mobilen i fickan igen och gick ut till dansgolvet. Jag tog ett glas med dricka och hällde i mig, jag grimaserade när det brände i halsen och svalde hårt för att inte få upp det igen. Liam fick syn på mig och log stort ifrån dansgolvet.

"Daphne! Kom hit, dansa med oss!" skrek han och vinkade med handen, jag skakade på huvudet.

"jo, kom hit!" sa han och gick fram till mig, han grep tag i min handled och drog med mig tillbaka.

"Liam, jag-"

"dansa!" sa han högt och en aning sluddrigt. En halvtimme senare var jag något svettig och dansade för fullt med tjejer och killar på golvet. ”Papi” med Jennifer Lopez sattes på och alla skrek gillande. Fort började vi dansa något gemensamt och jag skrattade över de roliga stegen.

”oh my God! Det är Justin Bieber!” skrek en tjej högt, tillsammans med henne sprang tre andra tjejer för att kasta sig över honom. Jag såg mig över axeln men såg bara tjejer, ingen Justin. Så jag struntade i det och dansade vidare tillsammans med Liam, jag blev räckt en flaska med öl. Jag tog den till munnen och drack lite, men klunkade sedan.

Daphne, vad håller du på med? Ska du supa bort dina sorger? Frågade jag mig själv. JAPP! Det är precis det jag ska göra. Ikväll.

Jag tog bort flaskan från läpparna och rapade i munnen, Liam flinade mot mig och gav mig en annan öl. Jag log och tog emot dem och drack stora klunkar. När den var slut, slängde jag en arm runt Liams nacke och dansade nära honom. Han verkade inte ha något emot det för han la en arm runt min midja och vi dansade i takt med musiken.

Jag kände mig iakttagen och mycket riktigt stod Justin lutad mot väggen och tittade rakt på mig. Runt honom stod fortfarande tjejerna och kvittrade men han verkade inte lyssna. Jag vände bort blicken och försökte att inte bli störd av hans blickar eller närvaro.

Någon gång under kvällen stötte jag ihop med Tess.

”hey babe!” sa jag högre än nödvändigt, hon rynkade pannan och tittade nästan besviket på mig.

”hur full?” frågade hon kort.

”vad menar du?” frågade jag glatt.

”hur medveten är du om vad som händer?” frågade hon.

”jag är i flumstadiet skulle jag tro. Och jag tycker om det!” svarade jag och höjde armarna i luften. Tess suckade och men log lite.

”var försiktig” sa hon vid mitt öra, jag gjorde honnör och log busigt.

”ja, sir”

Jag började känna mig illamående och snurrig, jag stapplade fram till soffan och lät mig falla ner i de mjuka kuddarna. Jag stönade och tog mig om magen, snälla kräks inte… Jag blundade i någon sekund innan jag kände hur det svällde i munnen, fort ställde jag mig upp och sprang ut i köket. Jag slängde mig mot hoven och kräktes, uppstötningarna slutade och det smakade nu surt i munnen.

”euh” klagade jag och sköljde noga munnen och gick sedan uppför trappan för att hitta mun skölj eller något liknande. Jag kom upp till övervåningen och gick längst korridoren och bort till en dörr där det stod ”WC” med stora bokstäver. Jag öppnade dörren och klev in i ett normalt stort badrum. Jag letade i badrumsskåpet och fann ”Listerine”, jag log nöjt och öppnade flaskan och hällde i mig lite. Jag hann gurgla en stund innan jag kände att magen gjorde uppror igen.

Jag kastade mig fort över toaletten och kräktes ner i toan, efter en stund kände jag hur någon tog bort mitt hår från mitt ansikte. Jag hann se en glimt utav brunt hår och svarta jeans innan en uppstötning fick mig att böja mig ner i toaletten. Det slutade och jag satte mig trött på golvet, jag spolade innan jag ställde mig upp. För andra gången på fem minuter sköljde jag munnen ordentligt. Sedan vände jag mig om för att tacka personen som hade hjälpt mig.

”ta-” hann jag säga innan jag flämtade till istället, framför mig stod Justin med ett oroligt ansiktsuttryck.

”är du okej?” frågade han, jag svarade inte utan stirrade bara på honom. Han kan inte vara här! Vad gör han här?

”ehm… tack… ehm… jag måste… ehm… gå” sa jag och gick en stor cirkel runt honom för att komma till dörren, sedan smet jag fort ut i korridoren och började jag små springa bort mot trappan.

”Daphne! Stanna!” hörde jag Justin ropa efter mig, men jag hade inga tankar på att stanna eller vänta på honom. Jag trippade fort nerför trappan och knuffade mig genom havet av människor. Jag fann dörren och vräkte fort upp den och gick ut på uppfarten. Frisk luft träffade mig och jag andades in djupt.

”Daphne!” hörde jag Justins röst ropa igen, jag tittade fort bakom mig innan jag gick med snabba steg bort mot min egen gata. Hela vägen hem kunde jag höra Justin som ropade på mig att jag skulle stanna, att han ville prata. Jag såg mitt hus och ökade på stegen ännu mer.

”Daphne” sa Justin och nu lät han ruskigt nära. Jag vände mig fort om och såg att han stod kanske två meter ifrån mig med andan i halsen. Jag såg mig nervöst omkring. Justin tog ett litet steg mot mig och där tog det stopp för mig.

”kom inte närmre Justin! Jag vill inte veta av dig, förstod du inte eller?” sa jag och visste själv hur mycket jag ljög.

”jag tänker inte gå, jag måste få prata med dig” sa han.

”så prata då” sa jag kort och stressat och svepte med blicken över gatan.

”okej, såhär är det… jag kan inte sluta tänka på dig, jag ser dig hela tiden. I allt, överallt” sa han medan han tog två steg mot mig. Nu var det knappt en meter mellan oss och jag stod som förstenade och slogs med mig själv.

Mitt huvud sa åt mig att springa, tänk på din familj! Dina vänner! Men mitt hjärta sa åt mig att stanna, du älskar honom, du vet att du inte vill springa!

”jag ha blivit galen av alla frågor som inte har några svar. Vad gjorde jag för fel? Vad hände? Vart gick det snett?” sa han och tog det lilla steget fram så vi stod endast några centimeter från varandra. Jag tittade upp i Justins hasselnötsbruna ögon som nu såg kolsvarta ut, så fina… vad gör du?! Spring! Skrek en röst inom mig men jag kopplade bort den och fortsatte stirra in i hans ögon.

”jag har saknat dig” mumlade han innan han böjde sig ner men stannade tveksamt några centimetrar från mina läppar.

oh, PARTY  !!! :D (hoppas inga stavfel -.-)

men vad tror ni händer nu? kommer dem kyssas? eller kommer hon dra sig ifrån och lämna honom där? vad tycks? kommentera ! :)