”Okej, luft!” lyckades jag pressa ur mig och de släppte genast lite på taget.

   Efter flera timmar av pratande, gråtande för en del, men oftast bara seriösa argumentationer kom vi fram till att inte ett hårstrå skulle tas bort från Justin och att det skulle ha mer tillit till mig. 

Onsdagen och torsdagen gick i ett ända blurr och spänningen mellan mig och mina familjemedlemmar började sakta men säkert lösas upp. Dock visste jag inte om jag kunde förlåta Thunder inom de närmaste åren. Fredagens skoldag gick lika fort som en blinkning och innan jag visste ordet av det stod jag på vår tomt igen.

   ”Deztiny? Skulle jag kunna få prata med dig?” Thunder steg ut från skogen till min vänster med en bedjande och beklagande blick. Jag såg på honom en stund innan jag lugnt nickade och gick med honom in i skogen igen.

   ”Jag vet att du har hört detta från alla andra men jag ville att du skulle få höra det komma från min mun också” började Thunder när vi stannat. ”jag är ledsen och jag menade verkligen inte orden jag yttrade. Aldrig skulle jag döda din Justin, det skulle vara som att döda min Sunshine. Aldrig i livet” fortsatte han och skakade på huvudet som om han inte ens ville tänka tanken.

   ”Tack, Thunder. För att du sa det personligen” svarade jag och nämnde inget om att jag förlät honom, men jag såg ändå hur ett hoppfullt leende spred sig på hans läppar då jag mottagit hans förlåt. En stund stod vi och utbytte ursäkter och godkännanden tills Blue kom springande mellan träden med min mobiltelefon som jag hade glömt i morse.

   ”Justin” sa han bara och jag slog mig genast förskräckt för pannan.

   Middagen, skrek det i mitt huvud, fort som blixten transporterade jag min in i mitt rum och slet upp dörren till min klädkammare. Jag drog till mig den första klänningen jag såg och grep tag i ett par klackar som låg på golvet innan jag förflyttade till skogen som låg en bit från deras gata. Fort slet jag av mig mina jeans och tröja för att sedan kliva i den vita klänningen som jag hade ryckt åt mig, jag sparkade av mig mina skor och trädde på mina vita klackar på fötterna.

 "Justin" 

   Sedan grep jag tag i mina kläder och slöt ögonen, jag koncentrerade mig på mig på mitt rum och kände hur kläderna och skorna lyftes ur mina händer och svischade iväg. Ännu en minut stod jag i full fokus och jag sedan i kroppen att plaggen hade nått sitt mål, jag andades ut. Rufsade om mitt hår och gick ut på trottoaren, jag låste upp min mobil som hade lockat till mig och såg att jag hade 8 missade samtal och 3 sms. Alla innehöll frågor om vart jag var någonstans. Fort skickade jag iväg ett svar.

   Till Justin: 

   ”Ledsen! Jag är på väg nu, puss”

   Jag närmade mig hans hus och såg nu att han stod lutad mot ett utav deras träd som var placerat på deras tomt. Jag sken upp i ett leende och han log snett när han såg mig komma gående, jag skuttade fram till honom och slängde mig om hans hals.

   ”Hej, jag är jätte ledsen” sa jag innan jag snabbt kysste hans läppar.

   ”Det gör inget, blev lite orolig bara. Men kom nu, de längtar efter att få träffa dig” svarade han. Jag klämde nervöst hans hand som jag hade i min medan vi gick mot hans ytterdörr, han öppnade den och genast möttes vi att prat och rop från en liten tjej. ”det kommer gå bra” viskade Justin och tog tag om min haka så han kunde se mig i ögonen. ”okej?” frågade han och jag nickade lite tafatt innan han mjukt kysste mig.

Justins familj hade förvånansvärt snabbt accepterat mig och varit mycket vänliga under sina hälsningar. Justins super söta lillasyster hade funnit ett stort intresse i att alltid ha min uppmärksamhet och drog runt mig till det ena och det andra för att visa mig vad hon kunde.

   ”Jazzy, du snor min flickvän” hade Justin klagat när Jazmyn ännu en gång gripit tag om min hand för att dra med mig in i vardagsrummet. Jag hade skrattat roat åt Justin som hängt läpp.

   ”Hon är min nu” hade Jazmyn svarade med ett stolt leende. Hennes lillebror, Jaxon, var också en charmör, han var nästan lika bra som sin storebror själv. I sin söta jacka och skor vandrande han runt med ett stort leende och fick mitt hjärta att smälta.

   ”Mat!” ropade Justins mormor, Diana, från köket och Jazzy som suttit tillsammans med mig på golvet och lekte med sina barbiedockor studsade genast upp från golvet och var med snabba steg inne i köket. Jag kom med lite svårigheter upp från golvet men vinglade till och kände hur ett par armar slöt sig runt min midja och hindrade mig från att falla.

   ”Hjälp?” frågade Justin med ett leende. Jag skrattade och han rätade på sig vilket fick mig i korrekt stående position, han tog sedan tag i min hand och vi gick tillsammans in i det nu fullsatta köket.

   ”Deztiny, du ska sitta här!” ropade Jazmyn så fort hon fick syn mig och klappade på stolen bredvid sig. Jag log mot henne och rundade bordet för att sätta mig på stolen, Justin hade platsen bredvid mig och hans morfar, Bruce, satt på hans andra sida. När skålarna av mat skickades runt började genast konversationer skapas tvärs och kors över bordet, Jeremy skrattade åt något som Bruce hade sagt och Pattie var inte sen med att stämma in i hans skratt. Justin log lyckligt och jag såg som hypnotiserat på hans leende.

   Min tallrik var tillslut fylld av nästan allt som stod på bordet och jag började med ett leende att utav den. Tugga och svälj, sa jag till mig själv. Jag satt och pratade med Jazmyn när jag kände Justins fingrar fläta samman sig med mina och det ryckte i mina mungipor. Jag vände mig mot honom och såg att han redan tittade på mig, våra ansikten var tät ihop och innan jag hann reagera kysste han mig lätt på kinden. ”jag älskar dig” viskade han i mitt öra innan han lutade jag sig tillbaka igen, jag kände hur kinderna hettade och ett fånigt stort leende spred sig på mina läppar. ”jag älskar dig också” hann jag mima innan Jazmyn skrek efter min uppmärksamhet igen.

Jeremy tillsammans med sina barn hade åkt hem och Justin och jag hade gått upp tills hans rum för att umgås lite tumanhand. Jazmyn hade kramat mig hårt när vi skulle säga hejdå och fått mig att lova att vi snart skulle ses igen, jag hade nickat och sedan låtit dem andra få säga hejdå.

   ”Din lillasyster är bedårande” sa jag när vi väl var uppe på hans rum och han stängt dörren.

   Ett stort leende spred sig på hans läppar. ”hon är den bästa lillasystern man kan ha” svarade han.

   Jag vände mig om och såg att han nu stod närmre än jag hade förväntat mig, han böjde sig sedan ner mot mitt ansikte och tryckte hungrigt sina läppar mot mina. Jag var inte sen med att lägga mina armar om hans nacke för att dra honom närmre intill min kropp, jag drog med honom bakåt så vi stod vid hans säng. Utan att släppa hans läppar drog jag med honom ner i sängen och han kröp upp ovanpå mig.

   Mina händer gled över hans rygg och sedan innanför hans t-shirt, jag drog med mig t-shirten upp när jag smekte honom upp över ryggen och upp till hans skulderblad. Jag kände hur hans hud knottrade sig under mina fingertoppar och lyfte sedan snabbt på sig för att jag skulle kunna ta av honom tröjan. Han pressade sig närmre och öppnade min mun för att tränga in med sin tunga.

   Hans händer tog sig ner till mina lår och jag kände hur de tog sin in under min klänning och smekte mig över mina bara mage. Det pirrade i min kropp och jag kände hur jag ville ha honom. När det gick upp för mig vad jag ville, log jag mot hans läppar vilket avbröt kyssen. Andfått andades vi ut och han såg ner på mig innan han återigen tryckte sina läppar mot mina. Jag höll nästan på att ge efter och fortsätta med vred på huvudet och skrattade lågt.

   ”Babe, din familj är där nere och kan höra oss” viskade jag med andan i halsen.

   Justin stönade instämmande med fortsatte ännu fjäderlätt kyssa mig över halsen och ner över mitt nyckelben, nu var det min tur att lätt stöna över vad han gjorde mot mig. Jag tog tag i hans tröja och rullade runt i hans säng så jag hamnade gränsle över hans höfter.

   ”Nu får du ta och ge dig innan du gör mig fullständigt galen” mumlade jag och ett nöjt leende spelade på hans läppar.

   ”Gör jag dig galen?” frågade han busigt och jag kände hans händer som gled längst mina lår och sände rysningar genom min kropp, behagliga sådana.

   ”Du har ingen aning” mumlade jag och ännu ett skratt slapp ur hans mun, jag öppnade mina ögon som jag slutit och såg ner på honom. ”så du menar att jag inte har något som helst effekt på dig?” frågade jag och syftade på hans leende och lugna ansiktsuttryck.

   Innan hann han svara böjde jag mig ner och bet löst i hans underläpp innan jag kysste honom ner över halsen och bröstet, med ett busigt leende fortsatte jag ner tills jag kom till hans byxlinning. Ett kvävt stön lämnade hans läppar och jag skrattade kvittrande när han brottade ner mig så jag återigen låg under honom.

   ”Okej, vi slutar” sa han andfått och verkade använda all sin viljestyrka för att sätta sig upp i sängen och ta på sig sin tröja igen. Jag flinade och satte mig upp.

   ”Inte lika lugn nu va?” retades jag. 

jaha, då har hon träffat the familia oxå. :D VAD TYCKS!!?? KOMMENTERA!!!!!!!!!!!!!!!!! :DDDDDDD