PREVIOUS:   ”Er splittring tog hårt på henne, jag fattar fortfarande inte varför du gjorde det och jag ska sluta tjata men fortfarande…” fortsatte han och höjde sedan avväpnande på händerna.

   ”Jag kan inte berätta” svarade jag bara och Ryan nickade, att berätta sanningen hade varit otänkbart.

   För det första skulle han aldrig tro mig och för det andra ville jag inte sätta Deztinys liv i fara. Även fast vi inte var tillsammans längre så betydde inte det att jag slutat bry mig om henne. En veckas tid hade gått sedan jag lämnat henne i skogen och ändå hade hon inte lämnat mina tankar en enda gång, hon var där jämt och spökade. Saknaden efter henne var stort men skräcken var större, skräcken för vad hon var och vad hon kunde göra. 

 

---

 

En månad senare 

Skolklockans bekanta ringning ekade inuti skolbyggnaden och meddelade för eleverna att det var slut för dagen. Jag stod lutad mot min bils front i väntan på att Ryan och Chaz skulle släpa sina fötter hit så vi kunde åka hem igen. De stora dubbeldörrarna öppnades och mitt huvud rycktes genast upp för att se vem det var som hunnit ut först, mina ögon växte sig större vid synen av Deztiny.

   Hennes huvud var nedböjt och hennes armar var lindade runt hennes kropp i ett tecken på att hon ville lämnas ifred. Det var som om någon kramade åt mitt hjärta och tömde det på blod för att sedan lämna det på marken för att låta det torka ihjäl.Hennes blick riktades uppåt och sedan mot mig, spänd på hennes reaktion såg jag tillbaka in i hennes ögon. Hennes ögon som nu var livlösa och helt tömda på livsglädje, hennes blå färg som nu mörkat och ersatts av en djupsvart ton, hennes busiga och mystiska glimt som alltid fanns i hennes ögon var som försvunnen. Hennes ansikte var som en vägg, hon rörde inte en muskel och hennes blick såg rakt genom mig som om jag vore ingenting, bara tomma luften.

   Min blick svepte över hennes fortfarande lika vackra ansikte, över hennes läppar, så röda, så kyssvänlig. Behovet efter henne som växt sig större och större för varje gång jag såg henne svällde nu upp till ett hungrigt monster. Jag ville gå fram, omfamna henne och kyssa hennes läppar. Berätta att jag ångrade det jag sa och att jag aldrig kommer lämna hennes sida igen, oavsett vad. Men min kropp tog inte emot några order utan stod stelfrusen och såg efter henne då hon tog sig över parkeringen och sedan in i skogen. Troligen för att ta sig hem på ett utav sina onaturliga sätt. Utan någon vettig tanke i huvudet, förutom att jag behövde följa efter henne, befann sig i min hjärna då jag satte mig bakom ratten och körde bort från parkeringen.

 

   Till Chaz: 

   ”ledsen, fick förhinder. Vi hörs senare”

 

   Jag skickade iväg ett snabbt sms till Chaz så de inte skulle stå på parkeringen i tron om att jag skulle hämta dem. Min hjärna var ett svart blindo då jag körde upp på deras uppfart, vad var meningen att jag skulle göra här? Vad hade jag tänkt mig? Försöka be om förlåtelse? Vill du ha henne tillbaka? Oavsett vad hon är?

   Det faktumet att Deztiny var en ängel och inte en människa hade sakta men säkert satt sig i min hjärna och jag hade under dessa veckor tänkt genom det. När hon inte använde sig av sina speciella förmågor var hon som vilken tjej som helst, hon var… normal.

   Dessutom visste jag att hon aldrig skulle skada eller låta något skada mig, på något konstigt viss visste jag det… men jag visste inte varför eller hur. Jag såg på deras vita ytterdörr som stod framför näsan på mig och kände nervositeten växa inom mig, jag höjde sakta min knutna näve innan jag knackade på dörren. Genast tog jag ett steg tillbaka och drog nervöst handen genom mitt hår och fuktade mina läppar. Dörren öppnades och i dörröppningen stod Deztiny, hennes ansiktsuttryck irriterat och trött. Dock när hon såg att det var jag som stod utanför hennes dörr förstorades hennes ögon och såg förvånat på mig, hennes mun öppnades för att säga något men hon stängde den lika fort.

   ”Justin?” fick hon tillslut fram och jag bet mig i underläppen.

 

 "Justin?" 

 

 

Deztinys Perspektiv. 

Ännu en seg och onödig dag i skolan passerade och jag var överlycklig att äntligen kunna lämna byggnaden som djävulen skapat själv. Med blicken, som alltid, neråt riktad gick jag genom korridoren, slängde fort in mina onödiga böcker i skåpet innan jag gick bort mot utgången. Korridorerna var nästan tomma då alla inte hunnit ut ur salarna än, jag knuffade upp dubbeldörrarna och tog mig ner för den korta stentrappan. Min blick gled ovanligt upp och sökte sig åt sidan, men mina tankar var för långt borta för att jag skulle ta in vad det var jag tittade på och i nästa sekund stod jag långt inne i skogen.

   Jag suckade smått innan jag slöt ögonen, när jag väl öppnade dem igen stod jag i vårt kök. Jag släppte min överkropp som jag nästan krampaktigt hållit i som om den snart skulle försvinna, jag öppnade kylskåpsdörren för att se att vi inte hade en enda köttbit att äta. Men ett frustrerat stön slog jag ihop kylskåpet igen och satte mig vid köksbordet och gled återigen in i mina meningslösa tankar. När jag blev såhär frånvarande var det egentligen inte att tankarna tog över utan bara mörkret, jag blir sittande, ser ut i ingenting medan jag tänker på… ingenting.

   Absolut ingenting, jag låter inte något ta sig in. Något som skulle kunna skada mig ännu mer än vad jag redan var. Sunshines förhoppning om att jag snart skulle bättra mig var lika sann som att elefanter kunde flyga och det faktumet gjorde henne orolig och frågvis.

   Frågorna öste över mig dag och natt och jag slöt mig bara mer och mer in i mig själv för att slippa höra, jag orkade inte. Frågorna var jobbiga och krävde eftertanke, något som jag alltid var för trött för. En knackning på dörren ryckte mig ur mitt mörker och jag reste mig sakta från stolen, jag lyssnade efter någon annan som möjligtvis kunde öppna men kom sedan på att Summer tillsammans med Sterling, Thunder och Faith var och jagade tvärs över landet. Ordentligt den här gången och resten var någon annan stans, jag kunde inte bry mig mindre.

   Med trötta steg gick jag och öppnade dörren, jag stelnade till och såg med stora ögon på Justin som stod nervös utanför min dörr. Jag öppnade munnen för att fråga vad i hela friden han gjorde här men fick inte hur mig ett enda ord. Jag slöt munnen för att sedan öppna den igen, denna kom ett enda ord ut genom den.

   ”Justin?” frågade jag och han bet sig osäkert i underläppen. Den lilla rörelsen fick hungern efter honom att komma till liv, han var för sexig i sitt rufsiga hår och nyfikna ögon. Han släppte sin fylliga läpp och slog sedan ut med armarna.

   ”Jag kan inte göra det här längre” sa han bara och lämnade mig oförstående.

   ”Vad pratar du om?” frågade jag förvirrat.

   ”Jag älskar dig, okej? Kommer alltid att göra, har alltid gjort och jag tänker inte låta det faktum att du är en… ängel, komma emellan det” utbrast han och stirrade nästan på mig, jag svalde vid ordet 'ängel' och kände hur tårarna som hållit sig borta så länge nu fyllde mina ögon. Återigen svalde jag, men denna gång för att få bort dem förbaskade tårarna. ”jag kan leva med det, bara jag får göra det med dig” avslutade han och jag såg med stora ögon på honom. Sa han precis det jag tror han sa? Frågade jag mig själv.

   Som för att få min fråga besvarad tog han det lilla steget fram som behövdes för att radera mellanrummet mellan oss innan han tog tag om min nacke och drog mitt ansikte intill sitt. Våra läppar möttes och det var som om hela min kropp exploderade av lycka, jag besvarade genast kyssen och slängde mina armar runt hans nacke vilket fick honom att vingligt ta ett steg bak. Innan han tog de två steg som behövdes för att ta oss in i huset, med foten sköt han igen dörren och jag tryckte fort upp honom mot den. Jag svepte med tungspetsen över hans underläpp och han öppnade genast munnen för att möta min tunga med sin egen.

   Jag flätade in mina fingrar i hans mjuka hår för att sedan stöna in i hans mun, jag kunde känna hur hans läppar drog ut sin i ett litet leende mot mina läppar. Dock lät jag det inte förstöra kyssen utan tryckte mig desperat närmre honom och hans armar lindade sig runt min midja, utan att tänka mig för förflyttade jag oss upp i mitt rum. Justin stönade till i min famn och jag släppte genast taget om honom och såg osäkert och beklagande på honom och bet nervöst på min tumnagel.

   ”Gick det bra?” frågade jag försiktigt. Jag öppnade sina ögon och såg på mig innan han förvånat såg sig runt i rummet.

   ”Ehm… gjorde du precis det jag tror du gjorde?” frågade han och såg sig en sista gång runt i mitt rum innan han riktade ögonen mot mig, jag skrattade lågt åt hans formulering.

   ”Om du menade transportera så... ja” svarade jag. ”men det var inte meningen, jag vet att bieffekterna är illamående och yrsel så jag skulle ha tänkt mig för” jag såg oroligt på honom.

   Men han bara skakade på huvudet. ”det är ingen fara, det var häftigt” sa han innan han återigen drog in mig i sin famn för att kyssa mina läppar. Jag skrattade mot hans läppar men slutade sedan för att kyssa honom tillbaka, han styrde mig framåt, dock bakåt för min del. Jag stötte emot sängen och drog med honom ner, han landade över mig och skrattade mjukt.

   Hans mun slets från för att vandra över till min hals och jag stönade lågt när han placerade blöta kyssar över min hals. Mina fingrar gled upp och ner över hans rygg samtidigt som hans gick ner till mitt ena nyckelben, mina händer smet innan för hans tröja och runt tills hans mage och bröst. Hans hud knottrade sig under mina fingertoppar och tog sedan bort händerna för att kunna dra av honom t-shirten istället. Vi rullade runt så jag satte över hans höfter och nu var det min tur att kyssa honom över halsen, jag nafsade honom försiktigt och han stönade av känslan.

   Jag flinade smått innan jag vandrade ner över hans nakna bröst, jag drog tungan lätt över hans hud och återigen lämnade ett svagt stön hans läppar. Fort drog han upp mitt ansikte till hans för att tränga in med sin tunga i min mun, hans händer smekte mig längst sidorna innan dem la sig på mina höfter. Snart började han dra upp min tröja och jag satte mig snabbt upp för att dra av mig tröjan och jag kände hur hans ögon granskade varenda liten del av min halvnakna överkropp.

 

 

   Jag log mot honom bet mig lekfullt i läppen, effekten på honom var omedelbar då han drog ner mig igen och pressade sina läppar hårt mot mina. Hans händer sökte sig till mina fortfarande klädda bröst och klämde åt, han masserade dem vilket fick mig att återigen stöna mot hans mun. Hans händer gled sedan bak mot spännet på min bh men han stelnade till i sina rörelser och jag satte mig genast upp och såg oroligt ner på honom. Han andas häftigt och verkade tänka hårt på något.

   ”Justin, vad är det?” frågade jag när han inte sa något.

   ”Din rygg, vad är det på din rygg?” frågade han sedan, nästan hysteriskt.

   ”Oh…” svarade jag och vände mig sedan om så jag satt med ryggen mot honom, jag knäppte upp min bh och lätt den falla till golvet så jag hade ryggen fri. ”det är mina tatueringar, men om du känner på dem så är det inte som vanliga tatueringar” förklarade jag och vred på huvudet så jag kunde se honom lite halvt. Med stora ögon reste han sig så han vilade på sin ena armbåge innan han lyfte handen för att försiktigt lägga den på min rygg. En flämtning lämnade hans läppar och jag slöt ögonen när han försiktigt smekte min rygg.

   ”Det känns som fjädrar” sa han och jag nickade mjukt. Sedan utan ett ord lyfte jag på mig igen och satte mig fram mot honom, om hans ögon varit stora förra gången var detta inget jämfört med nu.

   Jag flinade roat samtidigt som jag började knäppa upp knapparna i hans jeans, jag drog långsamt ner hans gylf och jag kunde nästan känna hur han blev otålig under mina fingrar. Jag fnittrade åt honom innan jag böjde mig ner och kysste honom snabbt, han tog tillfället i akt att rulla runt så jag istället låg under honom. Nu var det hans tur att knäppa upp mina byxor och inom några sekunder låg dem på golvet tillsammans med dem andra kläderna. Han kysste mig över nyckelbenet och ner till mina bröst samtidigt som jag drog ner hans byxor.

   Våra andetag ökade i takt när de sista kläderna lämnade våra kroppar och vi låg hårt trycka mot varandra, han la sig mellan mina ben och kysste mina läppar. Han såg sedan upp och in i mina ögon som för att söka godkännande och jag nickade hastigt på huvudet istället för att skrika ”bara gör det!” som jag hade lust att göra.

   Han kysste mina läppar sekunden innan han trängde in i mig och jag flämtade till i förvåning. Han stönade mot mina läppar och började sedan stötta in och ut ur mig, jag slet mig från hans läppar för att få luft samtidigt som mina armar smekte över hans rygg. Jag la benen runt hans höfter och klämde åt så han trängde djupare in i mig och jag stönade högt.

   ”Justin…” mumlade jag andfått och han svarade med ett eget stön. Jag grep tag om hans ansikte och trängde in med mina tunga när jag kände hur det drog ihop sig inom mig, min rygg kröktes och trycktes mot Justins bröst.

   ”Vi måste rulla runt” fick jag fram som en viskning innan jag tryckte ner Justin på rygg och rullade höfterna innan vi tillsammans kom och stönade högt. Samtidigt exploderade mina vingar ur min rygg, precis som jag förväntat. Jag andades ut och kollapsade över Justin lika trötta och svettiga kropp.

   ”Wow” hörde jag han mumla och jag skrattade och nickade instämmande.

   ”Wow är ordet” mumlade jag tillbaka, jag la ner mina vingar istället för att ha dem stående rakt ut.

   ”Dem är väldigt vackra” hörde jag sedan Justin säga, jag rullade försiktigt av honom så jag fortfarande låg på mage men istället bredvid honom. Jag la min vänstra vinge över hans kropp så han kunde stryka sin fingrar över dem långa fjädrarna. Rysningar gick genom min kropp då hans fingrar smekte dem, jag suckade lyckligt och han vred försiktigt ansikte mot mig.

   ”Jag älskar dig” jag öppnade ögonen och såg in i hans underbara, gyllenbruna.

   ”Jag älskar dig också” besvarade jag och kysste sedan mjukt hans läppar. 

 

---

 

ojski pojksi! O.O lite hot action dära! :P jaha, vad tyckte ni!? det blev nog för Justin, han kunde inte hålla sig borta. iihihih

VAD TYCKS!!!!!? NI E SÅ J*VLA DUKTIGA MED KOMMENTARERNA, SÅ SNÄÄÄÄÄÄLLA FORTSÄTT ATT ÖVERRÖSA MED KOMMENTARER, DEM GÖR MIG SÅ GLAD! :DDDD
(har inte läst genom det, så ursäktar om det finns stavfel eller miss av ord)