Fast nu var hon klädd i endast bikini och en sarong runt höfterna, jag kunde inte undgå att se hur vältränad hon såg ut att vara. Hon såg upp och i samma stund som hennes ljusblåa blick mötte min stelnade hon till i chock.  Hunden hoppade ur min famn och fram till tjejen, den hoppade och skällde vilket fick henne att rycka till och genast se ner på hunden. Jag lyckades bryta loss från min trans och reste mig fort från sanden.

   ”We meet again” sa jag roat.

”Well, well... what a pleasant suprise” sa hon och ironi dröp om hennes ord, jag flinade roat åt hennes svar innan jag la armarna i kors över bröstet. 

   ”I think so” svarade jag och hörde hur Ryan skrockade bakom mig. Hon himlade med ögonen åt mig. ”so this is where you ended up?” frågade jag sedan och slog ut med armarna.

   ”Yeah and I really wished I didn’t” nu var det hennes tur att lägga armarna i kors över bröstet och verkade surna till över samtalsämnet. ”well, it was nice talking to you but I need to head home” sa hon sedan fort och plockade upp hunden från marken innan hon styrde stegen mot den riktningen hon kommit ifrån.

   ”Are you ever going to let me know your name?” jag hann fort i kapp henne och hon såg förvånat upp på mig.

   ”What?” frågade hon men stannade inte. 

   ”I mean, this is the second time we meet and it's not fair that you know my mane but I don't know your” förklarade jag och såg menande på henne.

   ”Life isn't always fair, didn't anyone tell you that. Why do you want to know my name anyway?” frågade hon och höjde på ena ögonbrynet.

   ”Yeah, yeah" svarade jag och himlade med ögonen. "so I know what I’m going to call you when we meet again” la jag sedan till och firade av ett självsäkert leende. 

   ”Who says we’re going to meet again?”

   ”Small town” jag ryckte på axlarna och flinade mot henne, hon suckade tungt.

   ”Olivia, okay? My name is Olivia” sa hon tillslut och jag nickade nöjt. 

   "Till we meet again. Olivia” sa jag och sträckte fram handen mot henne, efter en stund skakade hon den medan hon såg fundersamt på mig.

   ”Okay... whatever. Bye”

   ”Olivia” mumlade jag medan jag såg henne försvinna bort.

   ”What was that?” Ryan kom upp bredvid mig och jag vände fort huvudet mot honom.

   ”You remember that girl I told you about, on the plane?” frågade jag och Ryan nickade. ”that was her” förklarade jag och jag såg hur Ryans haka föll.

   ”What!? She is a lot hotter then you described her” sa Ryan och jag skrattade roat innan jag boxade till honom på axeln.

Olivias Perspektiv.

Okej, vad är oddsen att jag träffar en kändis två gånger på mindre än en vecka? Tydligen väldigt stor! Jag suckade och skakade på huvudet medan jag sparkade hemåt. Bambi gläfste glatt i min famn och jag log roat ner mot henne. Hans självsäkra flin satt fastklistrad på min näthinna när han hade påstått att detta in var sista gången vi träffades. Jag fnös, som om det skulle hända.

   Visst det är en liten stad men snart var han väl borta härifrån och för att åka iväg på en annan världsturné eller något annat som annars ingår i hans vardag. Jag rullade in på gruset och klev genast av då det var omöjligt att skatea på så mycket grus, jag plockade upp brädan samtidigt som jag släppte ner Bambi på marken som glatt skuttade iväg.

   ”Olivia?” hörde jag min mamma ropa och snart gjort hon sig synlig.

   ”Ja?” frågade jag och hon la surt armarna i kors.

   ”Vet du hur oroliga vi har varit, vart har du varit?” frågade hon strängt.

   ”Chilla, jag vara bara nere på stranden. Ingen fara, jag kommer i en del” svarade jag och himlade med ögonen åt henne.

   ”Åh, himla inte med ögonen åt mig!” utbrast hon. ”du vet hur mycket jag hatar när du bara nonchalerar, men kom nu det är middag” sa hon och gick sedan sin väg. ”NU!” hörde jag henne ropa och jag stönade högt samtidigt som jag förbannade mitt liv.

Middagen flöt fram en aning stelt och jag var snabb med att äta upp min mat innan jag reste på mig för att lämna min disk. ”where are you going?” frågade mamma.

   ”Jag är klar och ska lämna min disk” svarade jag och suckade.

   ”Men vi alla är inte klara” protesterade hon och nickade mot Stan och Victor.

   ”Synd” mumlade jag innan jag vände mig om för att gå in till köket igen.

   ”Olivia! Sätt dig ner!” jag hade aldrig hört mamma höja sin ton så pass mycket vilket fick mig att chockat stelna till mitt i steget.

   ”Varför? Varför ska jag sitta ner och låtsas att vi är en lycklig familj som äter en mysig middag!?” skrek jag tillbaka, jag hörde hur Victor suckade i sin stol och la ner sin gaffel på bordet. ”åh, var tyst med dig” väste jag till honom.

   ”Men kan du inte ge dig någon gång?” frågade han och såg vädjande på mig.

   ”Varför är du så okej med allt det här!?” utbrast jag och nästan stirrade på honom.

"Why are you so okay with all of this?"

   ”Ni båda ville flytta ifrån lägenheten vi bodde i, men inte jag! Vi lämnade det ända minnet från pappa, hur kunde du göra det?” tårarna vällde upp i mina ögon och jag såg ner på mamma.

   ”Olivia-” började hon förtvivlat.

   ”Hur tror du jag ska reagera när du plötsligt bestämmer dig för att flytta till ett annat land för att flytta ihop med någon annan!? Tror du att jag ska vara okej med det? Tror du att jag gillar att se hur du gosar runt med honom när det egentligen borde vara pappa!” tårarna strömmade längst mina kinder och nu ville jag inget annat än att försvinna från deras sällskap. Jag släppte tallriken, utan några tankar på att den kunde gå sönder, innan jag sprang upp till mitt rum och låste dörren.

   Jag la mig på sängen och grep tag i en utav mina huvudkuddar innan jag skrek in i kudden. Jag saknade min pappa och ville inget annat än att han skulle komma tillbaka, göra vår familj hel igen. Jag ville att han skulle kunna se mina matcher och jag ville kunna se hans stolta leende efteråt. Jag ville ha hans varma kramar som tröstade mig om någon varit elak eller om jag hade vaknat av en dålig dröm mitt i natten. Jag ville se hans pigga ögon och glada leende när han mötte oss efter skolan, jag ville att han skulle komma tillbaka.

   Omedvetet somnade jag tvärs över sängen fortfarande klädd i kläderna från dagen och spåren efter tårar synliga på mina kinder.

det sista tidsinställa blev ett mellankapitel, lite bråk med mamma. :/ men kan ni klandra henne?? hade nog själv inte varit speciellt glad. kommer hem i morgon från Öland o har nog lyckats skriva ihop ett kapitel under dagarna som gått o kan då få upp det när jag kommer hem. vilket blir runt nio på kvällen. 

VAD TYCKS??? LEAVE A COMMENT! ♥