”Justin?” frågade Chaz undrande.

   ”Deztiny!?” ropade jag och jag såg hur hennes bror och hon stannade. Hon såg undrande och förvånat på mig då jag småsprang fram till henne.

   ”Va-” hann hon säga innan jag lagt mina händer på hennes kinder och dragit hennes ansikte intill mitt. Jag pressade mina läppar mot hennes och jag kände hur hon stelnade till i mitt grepp. 

”Det var nog det äckligaste jag någonsin behövt äta” viskade Blue tyst i mitt öra, jag skrattade men nickade instämmande.

   "Fattar inte att de tycker det här är gott” viskade jag tillbaka, han gjorde en äcklad mitt som svar och jag roat. Jag vände sedan på huvudet då jag kände mig iakttagen och mötte Justins bruna ögon. Forskande och nästan desperat såg han på mig, vad är fel? Han fortsatte titta utan att säga ett ljud, han såg in i mina ögon men samtidigt inte. Hans blick var fundersam och sorgsen.

   ”Vi ska gå snart” viskade Blue i mitt öra, jag nickade och reste mig från stocken jag suttit på. Jag släppte Justins hand och kände direkt hur jag fort ville ta tag i den igen men behärskade mig. Jag behövde vara försiktig, ge det tid. Se om han ger något svar på mina handlingar och signaler, hittills hade jag blivit bemött med stora, glada leenden vilket jag såg som ett gott tecken. Eller så var det stora, glada, vänskapliga leenden…

   ”Deztiny?” jag sträckte genast på ryggen när jag hörde Justins röst och såg att han nu stod bredvid mig istället för borta vid elden som jag förväntat mig. Hans händer var nerstuckna i hans fickor och han bet sig nervöst i läppen samtidigt som han fick ett oroat ansiktsuttryck.

   ”Ja?” frågade jag nyfiket och undrade vad i hela friden kunde jag göra honom så nervös för att fråga eller säga.

   ”Jo… jag…” började han och såg på mig.

   ”Justin!?” förvånat såg jag bort mot grillplatsen och såg att det var Chaz som ropat, återigen böjde jag mig ner för att packa ihop min väska. Jag sträckte på ryggen igen lagom för att Justin skulle ha svarat Chaz och vänt sig mot mig igen. Bredvid varandra gick vi bort mot de andra för att säga hejdå, dystert och ledsamt kramade Justin om mig och jag började nu bli orolig över vad som tyngde honom. Vad gjorde honom så bekymrad?

   ”Vi ses” sa jag försiktigt till honom och jag såg hur han nickade svagt. Jag vände mig sedan fundersamt om mot Blue som stod och väntade på mig, han log snett mot mig innan jag vi gick bort mot skogen för att ta oss utom synhåll.

   ”Deztiny!?” Justins röst ekade över stranden och jag vände mig förvånat om för att se honom komma gående med snabba steg.

   ”Va-” började jag fråga när han var en meter från mig, till min förvåning hann jag inte avsluta min mening då Justin tagit tag om mitt huvud och mjukt men bestämt dragit det intill sitt eget. Sedan inträffade det som jag drömt om så länge och knappt vågat hoppas om skulle hända. Hans kysste mina läppar, hans mjuka, underbara läppar pressades mot mina.

   För ett ögonblick stod jag stel och förvånad utav Justins handling innan jag släppte väskan på marken och slängde mina armar om hans hals. Han tog ett stapplande steg bakåt innan han tryckte sig närmare min kropp, något nytt och otroligt brann inom mig. Aldrig hade jag upplevt något liknande.

   Tjut och hurrarop spred sig över stranden och jag slet mig från Justins läppar för att se klassen stå borta vid skogskanten busvisslande och skrattande. Direkt kände jag hur det hettade på mina kinder och jag vände istället blicken mot Justin. Ett leende pryde hans läppar och inget annat än lycka sken från hans ögon.

   ”God natt” viskade han och kysste mjukt mina läppar en gång till.

   Mållös och häpen blev jag stående och såg hur Justin kom fram till sina vänner igen och plockade upp sin väska från sanden. Med ett galet stort leende på läpparna tog jag upp min väska från marken och snurrade runt mot Blue som stod kvar på samma ställe. Hans ögon var stora och chockade och hans haka hängde lite, jag fnittrade och skuttade exalterat fram till honom.

   ”Kan du fatta att det där just hände?” frågade jag och hoppade som ett litet barn på julafton.

   ”Ehm… nej, inte riktigt” svarade han och jag skrattade, fort la jag en hand på hans axel och utan förvarning transporterade jag oss rakt in i köket. Blue stönade klagande och böjde sig till en framåtlutad ställning. ”kunde du inte sagt till innan?” frågade han men jag strålade bara av glädje och ignorerade helt hans gnällande.

   ”Sunshine!” skrek jag istället och snart uppenbarade hon sig i dörröppningen med ett frågande ansiktsuttryck. Jag skuttade fort fram till henne och pep uppspelt.

   ”Oj, vad har hänt dig?” frågade hon roat, jag öppnade munnen för att svara då Blues röst avbröt.

   ”Justin kysste henne, rakt på munnen” Sunshines ögon spärrades fort upp och ett tjut lämnade hennes läppar.

   ”Vad!?” tjöt hon och jag nickade glatt.

   ”Det är sant” sa jag och hennes haka föll.

   ”Berätta!” vi satte oss vid köksbordet och resten av familjen kom sakta in i köket då vi måste ha fört sådant oväsen att de blivit nyfikna.

   ”Vad är det som händer?” frågade Crystal och satte sig på köksstolen bredvid mig. Ännu en gång fick jag inte svara på frågan innan någon annan hann före.

   ”Justin kysste Deztiny” kvittrade Sunshine och killarna vände fort på klacken för att lämna köket igen. Summer och Crystal blev kvar tillsammans med mig och Sunshine. ”men ska du inte lyssna Harmony?” frågade Summer vänligt.

   ”Det är ju inte jag som har blivit kysst, så varför skulle jag bry mig?” frågade hon och försvann, jag skrattade och skakade på huvudet. ”typiskt Harmony” mumlade jag.

   ”Men berätta nu då” sa Sunshine otåligt och såg på mig.

   ”Det är inte mycket till historia” förvarnade jag och Sunshine såg trött på mig, jag kunde nästan höra hur hon skrek ”och!?” i sin hjärna. ”okej, vi satt där runt elden och hade roligt, Justin såg ovanligt bekymrad ut hela kvällen. Jag antar nu att han försökte bestämma sig om han skulle kyssa mig eller inte…” sa jag roat och de andra skrattade. ”men i alla fall, vi hade sagt hejdå men jag och Blue hann inte gå lågt för än han ropade på mig. Han kom springande och sedan… kysste han mig” avslutade jag och kände återigen hur jag rodnade. 

visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta... men jag ville lägga ut det i alla fall. vad tycks?? kommentera! ♥