PREVIOUS:    ”Då var vi framme” jag rycktes ur mina tankar och såg upp, mycket riktigt var vi framme hemma hos mig. Jag vände mig mot Justin och log. ”du är väldigt stark Justin och för det beundrar jag dig. Allt hat du måste få varje dag, jag hade med största sannolikhet brutit ihop” han log snett och ryckte på axlarna.

   ”Men vi ses och godnatt” jag gav honom en kram och gick sedan mot ytterdörren, jag vände mig om innan jag klev in för att se hur han backat några steg och vinkade när han mötte min blick. Jag vinkade tillbaka och stängde dörren efter mig.

Lördag, 24:e November. 

Jag skuttade glatt fram på vägen med ryggsäcken hängde över ryggen och hörsnäckorna insatta i öronen. 'Chasing The Sun' med The Wanted flödade in i mina öron och fick mig att lätt gunga fram med mina steg och nynna. The Wanted - mitt favorit band, jag och Spencer har varit fans sedan första dagen. 

   ”And now it feels so amazing” sjöng jag med, en hög tuta ljöd plötsligt genom luften och jag hoppade skrämt till och lyckades på något vis falla ner i en stor snöhög. Mitt hjärta hamrade högt i min bröstkorg och mina andetag var hackiga. Jag ryckte ur hörsnäckorna ur mina öron innan jag sökte med blicken efter bilen. 

   ”Förlåt, men du svarade inte när vi ropade” Justin sträckte fram handen mot mig och jag såg förvirrat upp på honom, han hade ett roat leende över läpparna. Vart kom han ifrån? Sedan såg jag bilen, där i satt en flinande Chaz tillsammans med Ryan och Nolan. 

   ”Inte roligt” muttrade jag medan Justin hjälpte mig upp ur snöhögen och jag borstade bort snön från min rumpa. Jag följde sedan efter honom och ställde mig vid det öppna fönstret. ”vad gör ni?” frågade jag nyfiket. 

   ”Inte mycket faktiskt, letar efter något att göra” svarade Chaz som satt framför ratten. ”själv då? Är du på väg någonstans eller?” 

   ”Ska åka och hälsa på Spencer i Winnipeg” svarade jag med ett stort leende. ”ni får gärna följa med om ni inte finner något roligare att göra” la jag artigt till, att ha med dem på den en och en halvtimme långa tågturen skulle göra det hela mycket roligare än att sitta alldeles själv. Chaz kastade en blick mot dem andra, Justin stod fortfarande bredvid mig utanför bilen. 

   ”Okej” sa Chaz tillslut, jag nickade med ett leende. ”till tåg stationen, vi åker” utbrast jag och Justin skrattade bredvid mig. En halvtimme senare rullade tåget bort från stationen och vi var på väg, jag såg ut över landskapen som svischade förbi utanför. Den snöbetäckta marken och de nakna träden. 

   ”Så vem är Spencer?” frågade Justin och väckte mig ur mitt tänkande. 

   ”Det är min bästa vän, vi har känt varandra så länge jag kan minnas” svarade jag med ett leende. 

   Jag hade saknat min bästa vän något så kopiöst under dem veckorna jag bott i Stratford, jag saknade hennes förståelse. Vi var väldigt lika varandra, även till utseendet. Den enda skillnaden var väl hur hennes dåliga sida visades oftare än hennes bättre, särskilt om någon gör något, enligt henne, oacceptabelt. Men hon var ändå den bästa i mina ögon, jag kunde alltid lita på henne. Tåg resan fortsatte med skratt, småprat och jag tror jag till och med somnade till mot Justins axel när pratet dog ut och tågets lugna vaggande fick mina ögonlock att bli tunga.

Justins Perspektiv.

Penny trampade otåligt med fötterna när vi rullade in på tåg stationen i Winnipeg och väntade på att de skulle öppna dörrarna till tågvagnarna. Jag kunde inte låta bli utan skrattade lågt åt henne, jag sneglade på hennes profil. Såg hur hennes långa ögonfransar kastade skuggor över hennes kinder, hur hennes bruna ögon irriterat såg på dörrarna. Hon bet sig i läppen och jag kom på mig själv att själv bita i hennes läpp.

   Jag skakade fort på huvudet, jag hade lovat Chaz. Om jag ville att min vänskap med henne skulle få fortsätta existera skulle jag behöva sköta mig och visa att jag förtjänade hans tillit. Han hade fnyst under resans gång när Penny somnade mot min axel, men vid det tillfället kunde jag inte bry mig mindre. Jag svävade på moln.  

   Men jag förstod Chaz synpunkt, jag hade betett mig som en förstklassig skitstövel mot de tjejerna jag efter Selenas bekännelse och om Penny betydde mycket för honom. Dock på en nästan systerlig nivå, så som jag hade förstått det så fattade jag om han ville beskydda henne från att få sitt hjärta krossat. Situationen var likadan med mig och Jazzy, jag skulle banka skiten ur den som vågade göra henne illa. 

   Dörrarna öppnades och Penny var snabbare än blixten ute på plattformen, vi följde lugnt efter henne. Jag drog diskret ner kepsen längre ner över ögonen för att dölja mitt ansikte, att skapa onödig kalabalik på tågstationen var något jag gärna undvek. Hennes röda kappa stod ut lite från henne då hennes tutu kjol under skapade det, på huvudet satt hennes vita basker och neon rosa Dr. Martens på fötterna. 

   ”Penny!” hon snurrade genast runt så hennes rosa lockar flög i luften. Hon ställde sig på tå innan hon pep exalterat, genast följde jag hennes blick medan hon började röra sig framåt.

   Spencer var lätt att hitta bland människorna, hon såg nämligen ut som en något längre Penny. Hennes hår var dock blått och medan Pennys klädstil var något åt det sötare och flickigare hållet. Var Spencers mer rockigare, mörkare. Då sprang varandra till möttes och var nära att drämma i marken när de tillslut nådde varandra. De tjöt och kvittrade glatt med varandra, bakom Spencers rygg kom en annan kille upp. Han gick med händerna nerstoppade i fickorna och axlarna uppskjutna, hans bruna hår låg ostyrigt runt hans ansikte men det fick honom inte att se hemlös eller billig ut. Det passade honom mycket bra med hans smala ansikte. 

   ”Åh, hej Hector” utbrast Penny och kramade killen, ett leende spred sig över hans läppar innan han kramade hennes spända kropp tillbaka. Genast kände jag svartsjuka och irritation svälla inom mig, vem var den här killen? Pojkvän? Ex-pojkvän? Någon hon kanske finner ett förhållande med snart? När de släppte taget om varandra grep Penny tag om Spencers hand och drog med henne mot oss. Hon släppte den sedan och gick över till vår sida, jag böjde ännu lite på nacken så jag kunde se ytterst lite utav dem och de enbart kunde se från min näsa och neråt. 

   ”Spencer, Hector det här är mina vänner från Startford” hörde jag Penny säga, jag hörde ett litet skratt och gissade på att det var Spencer.

   ”Du slår på stort du” kommenterade hon, Penny skrattade. 

   ”Du vet vad dem säger, varför nöja sig med en när man kan ha fyra” jag chockades över hennes ord men kunde inte undgå att rycka roat på mungiporna. 

   ”Chaz, Nolan, Ryan...” hörde jag henne börja presentera oss medan och svepte med armen mot personen i fråga. ”... och Justin” sa hon tillslut och jag lyfte lite på huvudet för att möta Spencers blick, hennes ögon var nästan lika klarblå som hennes hår och hennes fylliga läppar var målade i mörk rött läppstift. Hon höjde imponerat på ena ögonbrynet när våra blickar möttes medan hon la armarna i kors över bröstet. 

   ”Du har fiskat riktigt djupt” sa hon sedan med skämtsam ton. 

hahahahah, så här möter vi för första gången Pennys bästa vän Spencer. vad tycker vi om henne?? även fast hon inte varit med så länge... heheheheh. men vad tycks?? KOMMENTERA! 

LOVE U GUYS! ps. för er som läser specialnovells.blogg.se så har hon lagt ner för tillfället. hon hann inte med i vardagen o sådär. men det finns hopp! hon sa att hon kanske kommer börja om... igen. :P så håll tummarna! 

puss&kram.