Ett omänskligt skri lämnade hennes läppar innan hon blev medvetslös. Min haka darrade medan skärmen blev svart och böt scenario, Olivia satt nu nerblodad och kämpade med andningen medan hennes huvud hängde ner över hennes bröst.

”Justin Bieber the famous heartthrob - more likely the famous lady killer” 

Jag stirrade på den vita texten och sedan på bilden som fryst bakom den, Olivia med blodet rinnande ur munnen. Hennes ansikte var blankt av svett och hennes ögon hade förlorat all kämpar glöd. This was all my fault...

How To Break A Heart by Westlife

Hennes läppar drog ut sig i ett leende innan ett skratt lämnade hennes mun, hennes ögonen glittrade när hon såg på sin mamma som små fnittrade med henne. Olivia skrattade högt ännu en gång innan hon vände blicken mot mig för ett ögonblick, hennes havsblåa blick borrade sig in i min. Bilden från videon slog mig likt en käftsmäll i ansiktet och återigen överväldigades jag utav skuldkänslorna. Jag kunde inte släppa tanken, den naglade sig fast likt en igel och drev mig lägre och lägre fram mot mitt beslut. Ett beslut som smärtade att bara tänka på men det enda som verkade vettig i mitt huvud. Det enda som skulle vara rättvist för Olivia, det enda som inte skulle kunna skada henne likt detta igen. Hon skulle inte behöva fasa för att gå utanför huset eller till skolan eller lära känna nya människor. Hon skulle få leva ett normalt liv, för det var vad hon förtjänade. Hon förtjänade det bästa och det skulle hon få också. 

"finally home, you have no idea of how tired I am of that hard hospital bed" jag föll glatt ner i min mjuka säng och drog till mig min huvudkudde och tryckte den mot mitt ansikte innan jag drog in doften. 

"yeah" hörde jag Justin svara, jag rynkade pannan. Han hade betett sig så otroligt konstigt sedan han kom tillbaka efter att jag skickat hem honom för att sova. Han hade gått med ett leende och muntert humör men kommit tillbaka med tomma ögon och satt jämnt i sina egna tankar, väldigt avvisande. Det hade börjat gå mig något på nerverna men han hade genast sagt att det inte var något men nu fick jag nog. 

"okay, what is it? You have been acting really weird lately and I know something is bothering you" sa jag och kastade tillbaka kudden mot huvudändan innan jag vände mig om för att se på honom. Han fick en hård blick och han kliade sig i nacken innan han stönade. 

"I can't do this anymore" utbrast han tillslut och drog handen genom håret. 

"what?" frågade jag förvirrat när han inte fortsatte. 

"this" sa han och viftade med handen mellan oss för att förtydliga. Jag rynkade förbryllat på pannan, vad pratade han om? 

"what are you talking about?" förvirring var hög inom mig och jag reste mig från sängkanten. 

"I have let this go on for to long now and I can't do this anymore. It's not fair to you" svarade han och såg med sina nu kalla ögonen ner mot mig. Jag såg oförstående på honom medan jag lät hans ord sjunka in. 

"wait, what?" frågade jag. "are you breaking up with me?" tårarna vällde genast upp i mina ögon och min hals snördes åt. Desperat såg jag på honom i hopp om att han skulle skratta och genast försäkra mig om att han skojade men han såg endast uttryckslöst ner på mig. 

"oh my god" fick jag fram och snyftade till. "I'm sorry" viskade Justin. 

"w-why are you doing this? h-how can you do this after e-everything we have b-been through?" snyftade jag fram. 

"I'm sorry, I should never have let this go this far. Goodbye Olivia" sa han innan han vände sig om för att gå mot dörren. 

"you can't do this. why are you doing this? I don't unders-" protesterade jag genast och började följa efter honom, tårarna rann längst mina kinder. 

"I won. Okay, Olivia? I won" avbröt han fort och snurrade runt. Jag stannade mitt i steget och såg upp på honom med sårade och chockade ögon.

"you won?" frågade jag kvävt och kunde knappt tro mina öron. 

"yes, I won. This whole thing was just a part of the game and I won big time. So now you can just move on with your life and forget all about me" 

"you played me all this time?" han nickade. 

"you were right about me, I like to play girls cause it's very easy to do. You just make them believe you're really in love and they will fall at your feet" 

"you disgust me" mumlade jag fram medan jag skakade på huvudet. "get out, I never want to see you again" väste jag sedan och det tog inte många sekunder innan jag stod ensam i rummet. Ilskan som sjöd inom mig svalnade fort och sorgen kom till ytan ännu en gång, jag snyftade till och la huvudet i händerna. Det här händer inte! Det här händer inte! 

Magen vägde plötsligt flera ton och att jag ville var att kräkas, jag knep ihop munnen för att inte skrika ut min gråt. 

”Olivia?” hörde jag min mamma fråga, genast sträckte jag på mig. Jag orkade verkligen inte med hennes frågor eller oroliga ansikte just nu, fort gick jag bort till balkongen och öppnade den och som så många gånger förr klättrade jag nerför stupröret och landade på altanen. Min kropp värkte till och jag grimaserade, jag grep tag i min skateboard som låg och skräpade på gräsmattan och sparkade fort bort från huset. Jag styrde brädan mot Chloé och fick koncentrera mig på att stå upp, mina ben ville så gärna släppa taget och sjunka ihop. Jag hoppade av brädan när jag rullade in på Chloés uppfart och knackade på ytterdörren, Chloés mamma öppnade med ett brett leende som snabbt rann av när hon såg mitt förkrossade ansikte. 

”is Chloé home?” frågade jag fort innan hon han säga något, stumt nickade hon. 

”come in” sa hon fort och klev åt sidan, jag log tacksamt innan jag klev ur skorna och skyndade mig upp på övervåningen och bort mot Chloés sovrumsdörr. Låg musik hördes inifrån rummet och jag klev rakt in utan att knacka, Chloé satt på sängen med läxböcker och papper sprida runt sig, hon skulle precis skrika på personen som kommit in utan att knacka med stannade upp när hon såg mig. 

”what happened?” utbrast hon förfärat och såg på tårarna som fortfarande rann.

”he just broke up with me” kved jag fram.

"he just broke up with me" 

NEEEEEEEEEEEJ, right? hur kunde han!?

vad tycks?? :D KOMMENTERA!!!!! puss&kram. ♥