Precis som en film spelades hela scenariot från min kidnappning upp i mitt huvud, hur det visade sig att A var Emma, hur männen slog mig och jag skrek högt när de bröt mitt ena revben. Hur Emma förklarade att hon avundades mig men att hon även ville döda mig för att hon tyckte jag var Stratfords största bitch. Jag ryckte till när jag kom ihåg hur bilen närmade sig och sedan Justins ansikte innan den träffade mig och jag blev medvetslöst. Andfått sjönk jag ner på sängen. ”it was Emma...”

Jag kastade huvudet från sida till sida så ofta att jag fasade för att jag skulle få nackspärr. Jag försökte lugna mig med tanken att jag nu visste vem A var och kunde hålla utsikt för henne. Dock när tanken slog mig hur hon kunde smyga runt och hoppa på mig utan att jag var beredd fick mig återigen att fyllas av panik. Jag skyndade på stegen mot lekplatsen där jag skulle möta Jake, jag gick förbi klätterställningen och såg någon sitta på en gunga i gungställningen. Jag stelnade först till och inbillade mig att det var någon annan men andades sedan ut när jag såg att det endast var Jake. 

"hi" hälsade jag lättsamt när jag kom fram, Jake såg upp från gungan han satt på och log mot mig. 

"hi" svarade han och jag log tillbaka mot honom. 

"thank you for meeting me here" han viftade genast på handen. 

"it's nothing" försäkrade han, jag log tacksamt men rynkade sedan på pannan.

"what's that?" frågade jag och pekade på pizza kartongen en bit framför honom, han skrattade till. 

"I was hungry" svarade han och ryckte på axlarna innan han reste sig upp, grep tag i pizza kartongen och slängde den i en papperskorg. Jag skrattade och skakade på huvudet när han kom tillbaka, han flinade roat och vi lämnade lekplatsen.

”so what is that you want my help for?” frågade Jake, jag bet mig osäkert på läppen och kastade en blick bakom mig. 

”you’re good with electronics right?” frågade jag istället och han nickade.

”well, there you got your answer” svarade jag och nu nickade han förstående. 

”I got a phone I would like you to hack” la jag till.

”can I see the phone?” frågade han, genast tog jag upp telefonen som jag snott innan jag lyckats fly från byggnaden där Emma hållit mig fången. Om Jake skulle lyckas hacka sig in på telefonen skulle jag äntligen få bevisen som pekade mot henne. 

”this won’t be so hard” mumlade Jake och jag rycktes genast tillbaka till verkligheten. 

Jag såg glatt på honom och hoppet tändes inom mig att detta faktiskt kunde vara lösningen och slutet för A. ”how long?” frågade jag honom.

”an hour, maybe less” jag sken upp i ett stort leende och kramade honom glatt från sidan.

”thank you” tjöt jag och Jake skrattade förvånat. 

”you’re... welcome” jag skrattade åt hans förvirring och rätade på mig igen, jag stelnade till när min blick föll på Justin som gick tillsammans med Chaz och Ryan på andra sidan gatan. Men under en bråkdel utav en sekund slätade jag ut ansiktet och gömde chocken medan jag behöll blicken framåtriktad. De var döda i mina ögon. Jag kände deras blickar bränna mot min hud, speciellt en, Justins. Jag fortsatte ignorera och riktade min fulla uppmärksamhet mot Jake som frågade om jag skulle följa med hem till honom medan han arbetade eller om jag skulle vänta hemma.

Jag sa genast att jag kunde följa med honom om jag inte var till besvär men han försäkrade mig genast om det var inte fallet.

”still got now clue?” frågade jag frustrerat med Chaz och Ryan efter mig, de skakade på huvudet och jag suckade uppgivet. Det hade gått två veckor och vi hade inte kommit fram till någonting, pappret låg fortfarande tomt framför oss. Med en enkel sammanfattning, vi var urusla. 

Vi närmade oss lekplatsen och var på väg hem till Chloé där vi skulle försätta vår utredning, jag lät blicken vandra och stelnade till inombords när jag såg Olivia tillsammans med Jake gående på andra sidan vägen. Olivias ögon lämnade inte Jake där han gick med en telefon i handen och verkade fråga henne någonting, jag kände hur avundsjukan sjöd inom mig vid synen utav dem tillsammans. Även fast jag visste att Olivia försäkrat mig om att det inte var någonting förutom vänskap mellan dem när vi var tillsammans kunde jag inte undgå att undra.

Två veckor kunde ha förändrat allt, kunde hon ha gått vidare med Jake? 

”don’t you worry about it man, they’re not together” försäkrade Ryan bakom mig och la sin hand på min axel, jag sneglade mot honom.

”are you sure?” frågade jag honom efter en stund, han nickade säkert.

Jag andades ut och skakade på huvudet. ”let’s go, the faster the better we get this son of a bitch and everything will go back to normal” jag kastade en blick bakåt mot dem innan jag ökade stegen mot Chloés hus.

vet att det blev superkort, men kort är bättre än inget eller hur?? :D 

såååååå, Olivia tar hjälp av Jake för att hacka sig in på telefonen. hur tror ni det går?

kommer de hitta något? o Justin tror att de har något på gång.. xP kommer det sitta

en knytnäve i Jakes ansikte snart eller vad tror ni? hahha. nej, skoja bara. =)

vad tycks??? KOMMENTERA!!!!

taaaaaaack för alla kommentarer på kapitel 64. 18 stycken, helt galet ju! o ni vet inte hur

glad jag blir, asså... NI HAR INGEN ANING! :DDDDDD TAAACK! 

o snälla fortsätt med det, jag vill veta vad ni tycker o ni tycker de e bra eller dåligt! 

TACK, LOVE YOU GUYS! ♥