Två veckor kunde ha förändrat allt, kunde hon ha gått vidare med Jake? 

”don’t you worry about it man, they’re not together” försäkrade Ryan bakom mig och la sin hand på min axel, jag sneglade mot honom.

”are you sure?” frågade jag honom efter en stund, han nickade säkert.

Jag andades ut och skakade på huvudet. ”let’s go, the faster the better we get this son of a bitch and everything will go back to normal” jag kastade en blick bakåt mot dem innan jag ökade stegen mot Chloés hus.

”this is hopeless!” jag drog frustrerat händerna genom håret och suckade argt.

Jag skulle aldrig få Olivia tillbaka om denna A fortfarande hotade hennes liv, jag tänkte inte riskera att förlora henne på det viset igen. 

”no, it’s not. Now we got a list atleast” försökte Chloé och såg ner på listan som innehöll minst tjugo personer. Jag stönade och såg på Chaz som somnat i sängen medan Ryan bläddrade och läste något på sin telefon. 

”CHLOÈ!” jag stelnade till och såg med panik mot dörren, om det inte var jag som hallicunerade så hade Olivia just ropat Chloés namn högt genom hennes hus. ”Chloé?” hennes röst lät mycket närmre den här gången vilket fick Chloé att vakna till med ett ryck.

”quick! Hide!” väste hon och putade mig mot garderoben, fort klev jag in innan hon slog igen dörren framför mig. Olivia slet några sekunder senare upp dörren men stannade förvånat till när hon fick syn på Chaz och Ryan, hon skickade dem en ond blick men började sedan ignorera dem. 

”I need to talk to you” väste Olivia och såg med allvarliga ögon på henne.

Chloé såg frågande på henne. ”about what?”

Olivia suckade. ”can you just come with me please” Chloé gick genast med henne ut i korridoren, fort steg jag ut ur garderoben och gick fram till dörröppningen som stod på glänt.

”I can remember everything” hörde jag Olivia säga, genast rynkade jag pannan. Hade hon äntligen lyckats få tillbaka sitt minne? 

”what? How? Who is it?” Chloés röst var både ivrig och orolig.

”the police came over with some stuff some days ago, like my clothes and there was a phone as well. And as soon as I looked at it and saw it, it all just came back to me. A is Emma and this is her phone, I took it right before I escaped. I figured this was the phone she used to send me all the messages with, so I got Jake to hack into the phone and we found some really interesting stuff” 

Jag stirrade frånvarande framför medan jag försökte bearbeta vad jag just hört.

Emma? På riktigt? Den oskyldiga, tillbakadragna tjejen? Hon kunde omöjligt vara A...

Eller? Hon hade varit med på fotbollslägret i somras och enligt Olivia hade hon tydligen sedan dess försökt tränga sig på vid många tillfällen, varit övertrevlig och en aning hysterisk. 

”are you sure? Emma?” frågade Chloé tveksamt som om hon fann det lika ofattbart själv.

”yes!” svarade Olivia otåligt. ”Emma said she was jealous of my life, I got to be the popular kid within seconds and made the biggest changes in the soccer team in ages. But mostly she wanted to kill me because she thought I was the biggest bitch in town”

”but that’s crazy. It can’t be Emma” Chloé fortsatte vara tveksam och ifrågasättande, jag kunde se framför mig hur Olivia var redo att slita håret av sig utav frustration.

”it was her, okay!? I remember everything, she left me in that room with those big men so they could beat me up before she killed me. She thought it was time for me to feel some pain that all the other persons felt every single day” jag grimaserade vid hennes ord, klippet från meddelandet spelades upp i mitt huvud igen. Jag hörde hur redskapen träffade hennes kropp, hennes skrik och vädjan om att de skulle sluta. Jag knep ihop ögonen för att inte falla ihop. 

Chloé förblev tyst i en lång tid innan hon äntligen tog till orda.

”okay, I believe you” svarade hon och jag hörde hur Olivia suckade lättat. ”but can I please see what you and Jake found because I still have a hard time processing this” 

Jag hörde hur Olivia rotade runt i sin väska innan hon tog upp flera ark ur den, hon räckte dem till Chloé som tyst läste. 

”oh my god, these are the exact words and there is the picture” Chloé lät som hon var på gränsen till tårar. ”I still don’t get it. What did you ever do to her?” Olivia suckade.

”she said I ignored her like all the other students did but... I...” Olivia tappade orden och blev tyst.

”it’s okay, it’s okay” hörde jag hur Chloé sa innan svaga snyftningar nådde mina öron, det kliade i kroppen efter att få gå ut i korridoren och omfamnade henne. Men jag behöll mig i skinnet, hon skulle endast börja skrika och skälla om hon såg mig. Hon hatade mig...

”but this time we need to go to the police” Chloés ord fick jag att lyssna igen.

”you bet, this crazy mothafucker is going to the madhouse” svarade Olivia. 

*

”and you’re sure of this?” konstapeln på andra sidan bordet såg tveksamt på mig, jag stirrade på honom. Helt oförmögen att få in hur trög i huvudet han var.

”well, if you don’t believe in my words then you have the proof right in front of you” fräste jag och pekade mot papperna som log framför honom. Han såg ner på arken igen.

”this is a big accusation you’re making” varnade han och jag slog genast ut med armarna och föll bakåt mot stolryggen. Som om jag inte redan visste det! 

”I know that but I got nothing to worry about because I’m right. A is Emma!” 

”okay, we will have to take her in for custody” polismannen reste och satte mobiltelefonen till örat. Han mumlade fram något till någon på andra sidan linjen innan han la på. 

"you stay here until we get back" jag nickade och satt kvar på stolen i hans arbetsrum. Så fort han stängt dörren bakom sig smet jag fort fram till fönstret, aldrig i livet att jag skulle sitta kvar och vänta på att han skulle komma tillbaka. Jag ville se minnen på Emmas ansikte när de kommer för att gripa henne, jag vill se förvåningen. Hon kommer genast fatta att jag har fått mitt minne tillbaka men hon kommer fort spela oskyldigt offer.

Jag landade på fötterna i gräset och sprang runt huset innan jag grep tag i min skateboard som jag gömt i buskarna utanför byggnaden. Jag sparkade fort bort mot skolan, polisbilen stod redan parkerad på parkeringsplatsen och jag såg hur två polismän försvann in genom entrédörrarna. Jag hoppade av brädan och klev på ena sidan så att den andra kom flygande upp, jag grep tag i den och gick smygande in genom dörrarna. Korridorerna var tomma då alla elever var på lektion, jag smet in i ett tomt, mörkt klassrum som var snett ifrån där poliserna gått in. Jag andades ut och såg ut genom det lilla fönstret i dörren. 

"are you really that dumb that you think I wouldn't keep my eye on you?" rösten fick mig att rycka till och snabbare än vinden vända mig om med andan i halsen. Från skuggorna klev Emma ut, en pistol glimmade till i ljuset från fönstrena och hennes leende såg enbart sjukt ut. Allt passade in i en mardröm.  Jag svalde och såg från hennes ansikte ner till pistolen i hennes hand. 

"the police already know everything, they are here to arrest you" sa jag, rösten lät mycket skakigare än jag velat men jag kunde inte hindra mig själv. Minnena från kidnappningen gjorde mig skakig i benen och halsen blev lika torr som öknen. 

"oh, I know" skrattade hon. "that's why I'm gonna kill you fast and then... run" hennes leende blev bara större och paniken i min kropp spred sig. Jag sneglade mot dörrhandtaget och funderade över chansen jag hade att kunna ta mig ut innan hon sköt. 

"you know, you would be dead before you had the chance to take one step" sa hon och gissade sig till mina planer. Jag svalde och tänkte fort efter en utväg. 

”goodbye Olivia, see you in another life” sa hon sedan lugnt och höjde pistolen mot mig, i ren panik kastade jag skateboarden mot henne. Lyckligtvis distraherade det henne och hon sköt upp mot taket istället, jag kastade mig mot dörren och kom ut i korridoren. Jag hade kommit med sådan stor kraft att jag ramlade till golvet, poliserna kom utspringandes från klassrummet och jag kände genast lättnaden. Räddningen var här men i nästa sekund var paniken lika stor igen. Emma kom ut genom dörren och stod och pekade med pistolen rakt mot mig.

Plöstligt strömmade elever ut genom klassrummen bakom poliserna men stelnade till när de fick syn på mig på golvet med Emma ovanför mig som stod med pistolen riktad rakt mot min panna. Jag fick syn på Chloé, Ryan och Chaz bland alla ansikten, Chloés ansikte speglade rädslan och förtvivlan som hon kände och hennes ögon hade redan blivit tårfyllda. Jag skickade henne en lugnande blick. Sedan riktade jag blicken mot Emma igen som såg på mig med sina kolsvarta, mordfyllda blick och mina andetag kom ut stötvis, jag sneglade på polismännen som diskret började sträcka sig mot sina pistoler men Emma riktade genast munstycket mot dem istället.

”don’t even think about it” varnade hon. Polismännen vände genast upp handflatorna för att visa att de skulle göra som hon sa och inte få henne att göra något drastiskt. 

”I’m just going to kill little Lilo here and then I’ll be gone” hon vände blicken mot mig igen och jag kände hur halsen snördes åt, från elevmassan hörde jag hur flera drog för andan och några andra pep panikslaget. 

”you don’t have to do this” fick jag fram och Emma skrattade.

”sorry, but I do. I’m not going to be able to sleep at night unless I know you are, cold, few meters under grown and dead as a-” Plötsligt steg Justin ut bakom henne, hans ögon var lika mörka som Emmas, hårda och rasande. Hans ansiktsuttryck hade fått vem som helst att rygga tillbaka. 

Han grep tag om Emmas nacke bakifrån och avbröt henne i slutet utav hennes mening, Emma flämtade till och blev genast röd i ansiktet. Han tryckte till vilket fick luften att gå ur henne och hon släppte genast taget om pistolen, den föll till golvet med en hög smäll. 

”you’re not going to touch her” väste han med giftig stämma. 

GOSH! hon höll nästan på att dö, IGEN! jeeeeez..

men sedan kom Justin.. and saved the day! YEY! our hero... hahahahahaha xD

vad tycks?? KOMMENTERA! jag vet att ni kan. ;) puss&kram. ♥