Bordet var dukat och alla tog genast för sig utav vad de ville äta till frukost av det jag hade ställt fram. ”so what are we going to do for the rest of the day?” frågade Ryan. 

Jag gäspade stort bakom min hand som svar och Chloé skrattade. 

”no, not sleep Olivia. That’s not funny” sa Chloé. 

”that’s not...” började jag imitera henne och hon skrattade. ”no, of course not. But I don’t know, haven’t really explored the area around here” sa jag och gjorde en cirkel i luften för att demonstrera att jag menade vår tomt överlag. 

”then it’s might time you do that” svarade Melinda med ett leende.

13 juli. Fredag den trettonde, dagen man alltid skämtade om skulle föra med sig otur och att man kanske inte skulle få se morgondagens solsken. För ögonblicket trodde jag på alla skämt man dragit genom åren, inte bara för att det faktumet att mamma och Stan kom hem idag så hade jag dessutom bara en dag kvar att tillbringa tillsammans med mina bästa vänner. Innan dem skulle åka tillbaka till Sverige, utan mig. 

”är du okej, Lilo?” frågade Melinda försiktigt och kom fram till mig där jag satt på fönsterbänken och såg ut på den snart svarta himlen. 

”jag... jag...” började jag förtvivlat stamma men kom inte längre för än tårarna rann och jag snyftade högt. ”Lilo!” utbrast hon och slog armarna om mig. 

”jag kommer sakna er så mycket” grät jag mot hennes axel. 

”vad är det som händer?” Cornelia kom in gående i rummet och såg oroligt på oss, när hon såg mitt tårdränkta ansikte gick hon fort fram till oss och vi satt i en trekant och kramade om varandra hårt.

En knackning på min sovrumsdörr fick mig att se upp och i dörröppningen stod Justin lutad mot dörrlisten med ett snett leende och hans ögon sken av medlidande. 

”I’m sorry to disturb but I need to talk to you” sa han, jag nickade och torkade min kinder innan jag reste på mig och gav Melinda och Cornelia ett leende. 

Jag drog med mig Justin till det lilla allrummet på övervåningen och vi satte oss i den ljusbruna, mjuka soffan. ”what is it?” frågade jag.

”why are you crying?” frågade han istället och såg oroligt på mig innan han grep tag om min hand och flätade samman våra fingrar. 

”oh, I just realized my friends are...” lyckades jag säga innan tårarna sprutade igen. 

”don’t cry” vädjade han och tryckte mig mot sitt bröst medan han tröstande strök upp och ner längst min rygg. ”would it make you happier if I told you that you don’t have to tell your friends goodbye just yet?” förvirrat såg jag upp på honom, vad i hela friden pratar han om?

”what?” frågade jag dumt och ett snett, gulligt leende spred sig över hans läppar.

”it just happens that I got two plane tickets to Sweden on sunday, but-” längre hann han inte för än ett tjut lämnade mina läppar och jag slängde mig runt hans hals.

”are you kidding me!?” Justin skrattade medan jag placerade miljoner pussar på hans kind.

"are you kidding me!?"

”no, I do not” svarade han och jag visste knappt vad jag skulle göra för att bli av med all överskotts glädje. 

”thank you, thank you, thank you” upprepade jag innan jag häftigt kysste hans läppar. 

”you have no idea what this means to me!” nu rann tårarna längst mina kinder, men skillnaden var att de nu var glädje tårar istället för sorgsna. Justin skrattade roat innan han strök bort mina tårar med sina tummar, plötsligt stannade jag upp i min hysteri.

”but what about my mom?” frågade jag. 

”I have already talked to her” försäkrade han och jag såg med stora ögon ner på honom.

”come on then, we need to tell Melinda and Cornelia” kvittrade jag och slet med mig honom upp ur soffan och sprang in på mitt rum. Deras blickar rycktes genast upp när vi kom in, frågande såg de på oss och speciellt på mig som gått från förtvivlad till överlycklig.

”guess what!” frågade jag och kramade om Justins hand som jag omfamnat i min egen.

”what?” frågade Cornelia nyfiket.

”looks like you don’t get rid of my after all. Looks like I’m going with you, or should I say we” sa jag och sken upp i ett stort leende.

”VAD!?” skrek Melinda och hoppade upp från sängen. ”följer ni med till Sverige?” 

Jag nickade häftigt. 

*

Nu kunde jag helt plötsligt inte bärga mig för än det blev söndag morgon. Hela lördagen studsade jag runt och såg till att de smutsiga kläderna blev tvättade och allt annat åkte ner i min resväska. Jag nynnade lågt på någon låt medan jag samlade ihop mina badrumsartiklar för att sedan återvända till rummet igen och slänga den på högen av kläder som fyllde min väska. ”när går flyget imorgon?” frågade jag Cornelia.

Hon stönade. ”halv åtta” sa hon sedan och genast stämde jag in med hennes klagande.

Varför så tidigt? 

”då borde vi gå och lägga oss” sa jag och såg på klockan som precis slog kvart över tio. 

Jag såg till att min väska var klar innan jag drog igen dragkedjan och ställde den bredvid Melinda och Cornelias väskor. Trött kröp jag upp i sängen och la ner mitt huvud på min mjuka kudde. ”god natt” mumlade jag innan jag driftade bort.

*

Med ett ryck satte jag mig upp nästa morgon när min väckarklockas gälla ringning ekade i rummet, precis som alltid när man skulle resa bort någonstans och man var uppspelt, vaknade jag inte alls trött som alla andra morgnar. Piggt reste jag mig från sängen och Melinda satte sig upp och gnuggade sina trötta ögon medan Cornelia inte ens hade reagerat på alarmet som fortfarande skrek. Fort gick jag fram och stängde av den innan jag skakade Cornelia. ”vad? vad?” frågade hon hysteriskt, jag skrattade.

”det är dags att vakna” svarade jag. Hon nickade trött och jag gick bort till min garderob för att dra fram min vita kofta som egentligen funkade som en klänning. Jag tog tag i ett par vita underkläder innan jag gick in på toaletten, jag fick på mig underkläderna innan jag rullade deodorant i mina armhålor och borstade genom mitt hår. När jag var klar grep jag tag om koftan som jag lagt på golvet innan jag drog den över huvudet, jag log nöjt och öppnade byrå lådan för att dra ett halsband över huvudet och trä på x antal armband på min handled innan jag tog fram min favorit ringar som jag sedan trädde på fingrarna. 

"det är dags att vakna"

Jag log mot spegeln innan jag sprutade på mig parfym och låste upp badrumsdörren, där inne satt Melinda redan klar medan Cornelia tålmodigt väntade på att jag skulle bli klar med badrummet. Hon log mot mig när vi passerade varandra och snart hörde jag låset klicka till igen.

”är vi redo att åka?” frågade mamma en timme senare, vi alla var nu färdig klädda, ätit frukost och klockan slog halv sju på köksväggen. ”vi är klara” svarade jag och ställde mig upp då jag knutit färdigt mina converse och hissade upp min väska på axeln. 

Bilen var färdigpackad och jag klev ut i den morgon kyliga luften, gåshud spred sig över mina bara ben och jag huttrade till. Trött gled jag in baksätet på bilen tillsammans med Cornelia och Melinda efter att sagt hejdå till Victor som lyckats släpa sig upp för att ge mig en kram och mumlade fram ett ”ses snart igen”. Framför ratten satt Stan och bredvid satt en glad men oroad mamma. Bilen turen skulle ta runt 45 minuter, jag suckade innan jag hasade ner i sätet för att göra mig mer bekväm så jag kunde sova den tiden istället. 

”resenärer mot New York ta er bort mot Gate 15, jag upprepar, resenärer mot New York ta er bort mot Gate 15” trött reste jag mig från den hårda flygplansstolen och sträckte på kroppen. Jag skrattade lågt när jag såg Melinda och Cornelia sitta lutade mot varandra och sova djupt. ”dags att vakna, planet går nu” de vaknade med ett ryck och såg sig förvirrat omkring innan de gäspade. Justin stod redan upp med sin ryggsäck på ryggen redo att gå bort, mamma och Stan hade lämnat efter mycket om och men från mammas sida.

Kvinnan vid dörren tittade på våra biljetter och kastade en blick på Justin innan hon nickade med ett leende och vi fick passera. ”oh my god, såg du?” utbrast Cornelia.

Jag skrattade men nickade. ”lite gammal för att vara ett hot, tycker ni inte?” svarade jag.

Melinda skrattade. ”what? It’s not fair when you talk swedish” utbrast Justin bredvid mig. 

”oh, now you’re curious huh?” retades jag och han plutade genast med läppen och såg surt på mig, jag skrattade och smekte honom över kinden. 

jätte tråååååååååååkigt kapitel, usch gillade det inte alls. 

men det kommer bli roligare, vad tycks om att de ska till SVERIGE!? 

whoop, whoop! vad tror ni händer i Sverige? kommentera. ♥

dem betyder allt.