”är du tillsammans med Kanadas bög?” utbrast Måns och jag såg genast med en brännhet blick på honom. ”om det är någon som är bög har så är det du” fräste jag.

Han höjde genast på händerna i ett tecken på att han gav upp. 

”anyway, Justin - my old clase, my old clase - Justin” sa jag och skratt spred sig.

”vad personligt” sa Daniela och himlade med ögonen innan hon gick bort mot elden igen, många följde hennes exempel och kvar stod... Lucas. Jag suckade och drog med mig Justin bort.

”I love you” 

Det var så han hade sagt, ordagrannt. Jag hade suttit ute på bryggan vid hopptornet, dragit av mig skorna, kavlat upp jeansen och stoppat ner fötterna och en bit av vaderna ner i det mörka vattnet. Sett ut över sjön och blickat upp mot den rosa himlen. 

Jag hade lett och slutit ögonen när ett par armar hade lindat sig runt min mage och Justin kramat åt. ”hey babe” hade han sagt.

”hey” hade jag mumlat fram och öppnat ögonen igen, han vilade sin haka mot min axel och jag njöt av värmen som strålade från hans bröstkorg. 

”why are you sitting here and not with your friends?” hade han viskat i mitt öra. 

”I don’t know” hade jag svarat ärligt, jag kände hur han nickade och jag pendlade lugnt fram och tillbaka med benen i vattnet. Ännu en gång hade jag sett upp på himlen och försökte utestänga pratet från stranden och istället lyssna på vinden och de fåglarna som fortfarande var vakna. Det var då han hade yttrat dem där speciella orden som alla längtar efter att få höra någon gång i livet utav den där speciella personen. 

Han hade viskat, precis som att det inte var meningen att jag skulle höra det.

Förvåning men också en sprudlande glädje hade fyllt mig och med stora ögon hade jag vänt mig om i hans famn. ”you do?” hade jag viskat.

Hans ögon hade gnistrat när han försiktigt nickade på huvudet. 

"I love you"

”I love you too, Justin” svarade jag och ett leende spred sig på hans läppar. 

Mjukt tryckte han sina läppar mot mina och jag slog fort armarna runt hans nacke. 

”I love you” upprepade han och jag skrattade till. 

*

”så hur fungerar det med Tommy? Fick ni någon rätsida på ert förhållande?” frågade jag, jag hade tagit med mig Cornelia och Melinda som en liten vända. Jag ville så gärna berätta för dem vad som hänt på bryggan men fegat ur och frågat Melinda hur det gick med hennes kille istället. 

”vi pratade ut och bestämde att vi skulle försöka igen” svarade hon och strålade av lycka. 

Jag log glatt mot henne. ”well, I’m happy for you!” svarade jag.

”men om han så mycket som får dig att se ledsen ut igen kommer jag personligen knäcka alla ben i hans kropp” varnade jag och Cornelia stämde genast in.

Melinda skrattade men nickade. ”jag ska hälsa honom det” 

Jag vände blicken framåt och bet mig nervöst i läppen. ”vad är det?” frågade Cornelia.

Dem känner mig för bra! ”ehm... jag har en sak att säga” började jag. 

”antagligen gör jag en för stor sak över det här men...” fortsatte jag och nu såg de oroligt på mig. 

”vad det än är Lilo, kan du berätta för oss” försäkrade Cornelia.

”precis, vi kommer-”

”Justin sa att han älskade mig” det bara sprutade ur mig innan jag hann stoppa mig själv.

Melinda och Cornelia såg stumt på mig med hängande hakor innan de plötsligt kom till liv och tjöt högt. ”he did what!?” skrek Melinda och jag skrattade. 

”oh my god!” kvittrade Cornelia. ”okej, jag vet att det är tidigt men jag har redan bestämt ert bröllop” fortsatte hon och jag såg förvånat men roat på henne.

”Cornelia” sa jag och slog henne lekfullt på armen, hon himlade med ögonen.

”whatever” sa hon och jag skrattade. ”men vänta” sa hon sedan och grep tag i min arm.

”vad svarade du då?” frågade hon allvarligt, genast kände jag hur mina kinder hettade.

”att jag älskade honom också” svarade jag blygt och nu tjöt dem likt grisar igen.  

Med ett leende vände jag mig om och såg ner mot grillplatsen, Justin satt på en stock och framför honom satt några tjejer som jag från håll inte kunde placera och svarade artigt på deras frågor. Deras ansikten i respons sken likt solar och de tjöt lika illa som Cornelia och Melinda. 

”ska vi gå ner igen eller?” frågade jag och de såg genast busigt på dig.

”vill du ner till din kille, va? Va?” retades dem och småknuffade och petade på mig.

Jag log generat. ”lägg av” svarade jag och de skrattade. 

”nej, men jag tänkte faktiskt gå ner och rädda honom” sa jag och pekade neråt, genast vände dem blicken dit jag pekade. ”oh” slapp ur Melindas mun och Cornelia nickade instämmande.

”let’s go then” utbrast hon och gick så fort sanden tillät henne bort mot dem andra.

Jag och Melinda gick roat efter henne. 

*

Skratt, höga rop, musikens dunkande, sluddrande fyllde grillplatsen då all sprit som de hällt i sig började gå dem alla åt huvudet. Jag och Justin hade inte druckit en droppe av vad dem sträckt fram till oss, jag brukade annars vara med och festa men kände mig inte alls på humör ikväll att drifta bort och glömma bort vad jag gjorde.

Det var dock inget som bekymrade resten, Melinda var förstås inte lika full som Cornelia som tog varje tillfälle i akt att göra allt som hon inte var tillåten att göra av sina föräldrar, att göra. Jag sträckte ut ena benet för att jag skulle kunna nå min telefon i fickan.

02.30 visade klockan och jag gäspade. 

”are you tired?” jag log och lutade mig mot Justins axel.

”a little” svarade jag och han la armen runt mina axlar. 

”you want to go home?” frågade han då, jag tänkte efter en stund och såg mig omkring.

Allt det roliga med den här träffen hade nu försvunnit nu när ingen var vid sina sinnes fulla bruk och istället klängde på varandra, dansade eller kysstes i sanden. 

Jag suckade och nickade på huvudet. ”I’m just going to say goodbye to Cornelia och Melinda” sa jag och reste på mig. 

Cornelia hittade jag dansandes tillsammans med dem andra, jag grep tag om hennes arm och drog henne mot mig. Hon snubblade till innan hon sken upp när hon fick syn på mig.

”LILO! Dansa med mig” ropade hon.

”nej, jag ska åka hem. Men vi hörs, okej?” hon nickade frånvarande medan hon stod och gungade på stället, jag suckade trött och gick bort för att hitta Melinda istället. 

Hon satt på en stock och såg ut över vattnet, jag log och gick fram till henne.

”hur går det?” frågade jag henne, genast såg hon upp på mig och log.

”bra” svarade hon kort och reste på sig.

”jag och Justin tänkte dra oss hemåt nu” sa jag och hon såg fort trumpen ut.

”okej, då ses vi på fredag igen” sa hon och log. 

”klart” svarade jag och kramade om henne, jag flätade samman mina fingrar med Justin när jag kom tillbaka till honom och drog med mig honom upp till parkeringsplatsen som fanns uppe vid portarna. Nu när det var ännu mörkare ute hade jag absolut ingen lust att vandra genom skogen, istället skulle vi behöva ta omvägen runt men det gjorde inte så mycket. Våra skor skrapade mot asfalten och gruskornen knastrade under skosulorna. 

”was it fun?” frågade han och kramade min hand.

”yeah” svarade jag och log mot honom. ”but I wished they didn’t have to get so drunk” 

Justin nickade instämmande. ”I mean, wouldn’t it be cozier to have a night to remember?” 

”I agree” svarade Justin. ”but alcohol can be fun in modest amounts” Jag skrattade. 

blev inte speciellt långt men hade typ ingen inspiration till kapitlet... alls. =/

usch... detta börjar kännas jättesegt. eller vad tycker ni??

är det bra/dåligt? vad tycks? kommentera, vill verkligen veta vad ni tycker! ♥

kramisar, sov gott. ;)