År 2023 - 9 år senare. 

   Rummet fylldes utav den ljuvliga doften från de vackra rosorna och konversationerna i rummet var endast avlägsna när jag stod i min egna bubbla medan jag studerade mig själv i spegeln. Såklart hade jag redan en väldigt klar bild över hur den här dagen skulle se ut, allt från blommorna till klänningen. Det vita tyget hängde lätt från mitt kropp och smet om på alla de rätta ställena. Jag hade aldrig sett en sådan vacker klänning och att jag bar den var ofattbart. Spencer och Blair stod i tillsammans - båda med en varsin vit blombukett i händerna och de söta ljuslila klänningarna som matchade min blombukett samt de ljuslila blomkransarna i håret. 

   Efter incidenten med Hector som hände för så många år sedan bestämde jag mig för att plugga klart det sista året i Stratford och Blair var den enda som tog tidningsartiklarna som skrivits med en nypa salt. Därmed hade ett kraftigt vänskapsband bildats mellan oss och det var jag tacksam över - hon hade varit min klippa under många tillfällen i skolan. 

   Min tredje brudtärna - Ana - var ute i korridoren där hon tog hand om pappa och såg till att han hade allt han skulle ha med sig. Pappa, min familj - jag hade vägrat att flytta hem när jag kom tillbaka till Stratford och hade istället fixat en egen liten lägenhet med pengarna jag sparat undan med hjälp av ‘Juniper Memphis’. 

   Justin hade såklart insisterat på att han kunde fixa något åt mig så att jag slapp förlora alla mina sparade pengar men jag ville inte höra av det. Jag hade pengar och var därför fullt förmögen till att betala själv. Tillslut hade han gett med sig och låtit mig göra som jag ville, året var som ett kast tillbaka i tiden där vi återigen spenderade lite tid med varandra och mycket tid ifrån varandra. Speciellt då Justins turné fortsatte och han reste i både Nordamerika och Europa. Han besökte så ofta han kunde och åter träffarna var alltid lika romantiska och kärleksfulla. 

   Men genom åren har jag lyckats ställt det mesta tillrätta med mina något speciella familjemedlemmar, Chaz och Ana var fortfarande ett starkt par och snart ringde deras egna kyrkklockor då Chaz som fortfarande är helt inkompetent när det kommer till kvinnor sökte min hjälp. Spencer och Ryan hade efter många år lyckats konfrontera Ryans strikta föräldrar och levde nu tillsammans i Los Angeles. 

   Stacey kom med tårar i ögonen upp bakom mig innan hon tittade överallt som redan låg perfekt, mitt hår var uppsatt i en vacker kreation med blommor och en varsin tjock fläta från båda ändorna uppe på huvudet som sedan anslöts till den lösa knuten vid min nacke. 

   ”ja, det är perfekt nu Stacey” utbrast Spencer och himlade med ögonen åt Staceys beteende. Jag log roat mot Spencer genom spegeln och hon flinade. 

   ”du är så otroligt vacker” sa Pattie som hade Anas blombukett i famnen och jag log brett mot henne. 

   ”tack så mycket” svarade jag och snurrade runt så jag kunde möta allas blickar. Jag kastade en blick på klockan och såg att det snart var dags att möta mannen jag skulle spendera resten utav mitt liv tillsammans med. En knackning från dörren hördes och snart öppnades den för att visa pappa ståendes i svart kostym med vit ros i knapphållet. 

   ”det är dags!” utbrast alla genast överlyckligt och rummet sattes i rörelse men min blick lämnade inte pappa, vad tyckte han? 

   ”wow...” andades han fram medan han granskade mig från topp till tå innan han steg fram till mig och jag log glatt tillbaka mot honom. ”du är jätte vacker, Penny” 

   ”tack pappa” svarade jag och såg på honom medan jag kände hur kinderna hettade och tårarna fyllde mina ögon. Min kära pappa, allt gick inte som planerat i vår relation. Olikheterna blev vårt fall. Mammorna var först att lämna rummet innan Blair och Spencer förenades med Ana ute i korridoren och pappa gav mig min blombukett. 

   Han sträckte sedan ut armen och jag la leendes armen runt hans och tillsammans lämnade vi rummet, ute i korridoren var bara mina brudtärnor då mammorna redan smitit in för att sitta tillsammans med resten utav församlingen. Min släkt plus Justin samt våra vänner satt inne i kyrkan i väntan på att jag skulle ta mig nerför gången och fram till Justin. 

   Pianot inne i den stora salen började spela och ivrighet samt nervositet bubblade i min mage, äntligen skulle jag få se delen som Jesse avbröt för 10 år sedan. Jag skulle få se Justin i sin kostym, få se hans leende. Mina brudtärnor hade varit mycket noga med att hålla oss skilda från varandra under hela dagen. Det hade gått oss båda på nerverna men det stoppade oss inte från att prata via telefon. Dörrarna öppnades framför oss och Ana tog ledningen in i salen, följt efter Blair och sist Spencer innan det var dags för mig och pappa. Mitt andetag fastnade i halsen och pappa fick nästan dra mig in genom dörren, allas huvuden vändes mot mig och jag hade aldrig känt mig så generad i hela mitt liv. 

   Min blick följde sedan raderna upp och mötte tillslut de vackraste ögonen som fanns, de hasselnötsbruna undren som tillhörde Justin Bieber. Hans blick var intensiv medan han stirrade på mig, hans läppar lätt särade och hans figur tillfället förstelnad. Gången kändes otroligt, plågsamt lång innan jag var framme och Justin sträckte fram sin hand mot mig, jag fick bita ihop för att inte slänga mig om hans hals och rent ut sagt kyssa skiten ur honom. Jag behövde vara tålmodig och intalade mig själv att den som väntar på något bra väntar aldrig för länge. 

   ”du är en skönhet” viskade Justin och återigen blossade min kinder röda. Prästen harklade sig innan han började sin predika. 

   ”vi har samlats här idag för att...” men jag lyssnade inte speciellt länge, jag hade inte koncentrationsförmågan att göra det. Allt jag såg var Justins ansikte, allt jag tänkte på var honom. Tillslut vände sig Justin mot mig för att avge sina löften. 

   ”Penelope, sedan första dagen jag såg dig på dagiset har jag älskat dig. Sedan du stoppade Jaxon från att äta legobitar.” jag fnittrade lågt och skickade den nu 13 åriga Jaxon en blick som himlade med ögonen medan Jazmyn bredvid honom skrattade hjärtligt. ”sedan jag skrämde dig när du gungade Bubble i en barngunga, sedan Chaz var på gränsen att ge mig en snyting för att jag tittade på dig alldeles för mycket har jag älskat dig. Vi har haft våra gropar i vägen men aldrig har mina känslor för svalnat, snarare tvärtom de har bara blivit starkare och att du har stått ut med mig alla dessa år är... det är otroligt. Du har stannat vid min sida även fast hela världen har dragit dig genom gruset och jag älskar dig för att du alltid har stannat. För jag vill vara där med dig varje dag, jag vill uppleva alla ögonblick som livet ger en tillsammans med dig, jag vill vara den som tar hand om dig när du mår dåligt eller går genom något svårt. Jag vill att du ska räkna med att jag alltid kommer vara där för att fånga dig om du faller, lita på det för jag älskar dig. Du är perfekt för mig” tårarna gjorde min blick suddig och jag fick blinka för att kunna se hans ansikte klart. Prästen log rart. 

   ”Justin Drew Bieber tager du Penelope Phoebe Hawkin till att bli din äkta maka?” frågade han och Justin log brett innan han svarade med ett klart ”ja”. 

   Jag tog ett djupt andetag för att förbereda mig på att säga de orden jag förberett för honom. ”Justin, du har alltid varit den viktigaste personen i mitt liv sedan den dagen jag såg dig stå framför mig med det charmiga leendet och glimten i ögat till idag när vi står här. Vår väg har inte varit felfri eller perfekt men ändå har vi lyckats ta den tillsammans. Men jag hade aldrig några tvivel på att vi skulle misslyckas, jag visste att vi var starka och skulle klara oss genom vad än världen slängde åt oss. För jag visste att en dag skulle vi stå här tillsammans och lova varandra för evigt” jag gav honom ett höjt ögonbryn och Justin såg undrande ut för ett ögonblick innan han registrerade djupet i mina ord och hans ögon vidgades. Han pekade neråt och mimade ‘det här?’ och jag gav honom en kort nick med ett leende som en bekräftelse på vad han trodde. Vilket var att detta var vad jag sett tillsammans med Jesse för 10 år sedan. 

   ”Penelope Phoebe Hawkin tager du Justin Drew Bieber till din äkta make?” frågade prästen och jag öppnade munnen för att ge ett svar men nickade sedan häftigt vilket fick Justin att skratta till. ”kan vi få upp ringarna” jag vände mig om för att leendes ta emot ringen från Spencer innan jag vände mig om mot Justin igen. Ringarna gick utan svårigheter på våra fingrar. 

   ”du-” prästen hann inte ens avsluta och knappt börja meningen som vi redan visste hur den lydde för än Justins händer hade kupat mitt ansikte i sina händer och jag hade släppt blommorna till golvet innan våra läppar möttes. Kyrkan skrattade och tjöt åt oss. 

   ”-är nu tillåten att kyssa bruden” avslutade prästen roat. Efter vad som kändes en evighet lutade vi oss ifrån varandra och Justin lutade sin panna mot min. 

   ”jag älskar dig, Mrs. Bieber” mumlade han och jag skrattade till. 

   ”jag älskar dig också, Mr. Bieber” jag plockade sedan upp buketten från golvet och arm i arm gick vi längst gången och ut genom dörrarna. 

   För fjärde gången kravlade jag fram från under bordet då vårt sällskap tvingat oss ner under med sina ‘klink’:ningar med glasen. Men jag klagade inte direkt, att hångla med min make under bordet var inget att sura över. Justin flinade roat när han satte sig ner på sin stol igen. Salen vi satt i var otroligt vacker, från den fina servisen till den brun, lila, rosa inredningen till den helt öppna väggen som ledde ut till en grönskande gräsmatta som snart anslöts utav sjön och tillsist ljuslyktorna som hängde från taket och matchade de som stod på borden. Jag hade aldrig varit lyckligare som just i den stunden. Vi var halvvägs genom middagen och allt smakade utsökt, pappa och Justin satt på en varsin sida om mig och rummet var fyllt utav prat och skratt. Jag tog Justins hand under bordet och han vände sig mot mig, jag endast log upp mot honom. 

   Plötsligt knastrade det till i en högtalare och jag vände förvånat på huvudet innan jag sökte med blicken efter källan. Tillslut hamnade mina ögon på vårt kompis gäng - Chaz, Ana, Spencer, Ryan och Alfredo stod alla uppe på den liten scenen med breda leenden på läpparna. Jag rynkade förvirrat på pannan, vad gjorde de? Jag kastade en blick på Justin som ryckte på axlarna, han visste inte heller. 

   Spencer som hade micken i handen höjde den till läpparna. ”först och främst kan vi få en applåd för att det nygifta paret” jag rodnade men log tacksamt medan rummet fylldes utav applåder för oss. Spencer fortsatte sitt tal som var väldigt rörande om vår tid som bästa vänner innan Ryan tog över och pratade kort om Justin innan Alfredo tog över micken. 

   ”ett par som ‘Jenelope’” hans smeknamn fick småskratt att eka i salen och jag log roat. ”har man aldrig sett förut, det är inte vanligt att par överlever kändisvärlden men de här två har lyckats. För att fira deras seger har vi satt ihop ett klipp om ‘Jenelope’ - paret som lyckades” mina ögon vidgades innan jag såg en stor skärm sänkas ner, jag slängde huvudet mot Justin som såg lika förvånad ut som jag. 

   Skärmen var först svart innan introt till ‘Perfect For Me’ - låten Justin skrev till mig, en utav de många han skrivit till mig. ‘Jenelope, 2013 - 4ever’  jag log brett åt den vita texten som dök upp innan bild efter bild på oss visades. Bild på oss kyssandes, från tidningsartiklar, på stranden, hemma i köket, skrattandes, backstage på en utav Justins konserter, allt du kan tänka dig. Tillslut kom en bild upp på oss ståendes mittemot varandra båda med tröjorna höjda för att visa de identiska tatueringarna som pryde våra skinn. Tårarna steg i mina ögon när minnena spelade tillbaka i mitt huvud innan jag skrattade till. Nästa bild på skärmen var oss två, sovandes. Jag satt gränsle över Justins knä medan våra huvuden vilade på varandras axlar bredvid dök en text upp. 

   ”@alfredoflores - priceless. How do u manage this?” 

   ”vad gör du?” Spencers röst ekade genom högtalarna när ett video klipp börjades spelas och tog över melodin och Justins röst. Jag kände genast igen vad det var för något, Justin låg och sov i soffan medan min energi var högre än någonsin. Jag vände upp ansiktet mot kameran medan jag log brett, jag vek mig genast i skratt över bordet vid synen utav mitt ansikte. Jag hade målat med rött läppstift på mina läppar, på ögonlocken, rouge samt ögonbrynen. 

   ”busar” svarade jag Spencer innan jag vände mig mot Justins sovande ansikte igen. Jag gav honom ett vackert skägg och mustasch samt ett par horn i pannan. Jag själv på skärmen vek sig i skratt över honom innan jag reste på mig och granskade mitt verk. ”jag är för bra” 

   ”nej, du är knäpp” sa Spencer bredvid mig medan hon skakade på huvudet. Scenen växlade sedan någon timme senare när Justin vaknat upp.”PENNY!” jag fnittrade till på skärmen. 

   ”ja, hjärtat?” frågade jag nonchalant. 

   ”vad-” han klev ut genom dörren innan han gjorde en cirkel runt sitt ansikte. ”-är det här?” 

   ”ett konstvärk kära du” svarade jag honom. ”ett väldigt vackert sådant” 

   ”åh, du ska...” hans röst sänktes till för en för låg ton för att kunna vara hörbar och jag såg ur jag på skärmen såg efter honom, men jag visste mycket väl vad som skulle hända. Justin skulle komma tillbaka med ett annat läppstift i högsta hugg, låt mig säga att det fanns knappt en ren fläck efter vi var klara med varandra och beviset visades efteråt på skärmen. Salen skrattade glatt åt våra glada ansikten som var täckt utav båda rött och lila läppstift samt våra kroppar. 

   ”så jag sa åt honom, Justin va inte en liten bitch. Klä inte av dig alla kläder, ingen vill se din schlong... det är inte trevligt. Vad ska din mamma säga? Jag... jag...Vad pratade jag om?” min haka föll när jag såg mig själv - mitt otroligt fulla jag. Jag tillsammans med Justin hade vi en kväll blivit så berusade och jag kunde inte komma ihåg ett skvatt utav vad vi gjorde. Dock hade det filmats in utav Alfredo som jag sedan hade kommit överens med om att den aldrig skulle visas för någon. Men här var den! Där stod jag full som ett plommon medan jag svamlade om att Justin gillade att ta av sig kläderna när han blev påverkad, vilket inte var sant. 

   Alfredo skrattade bakom kameran. ”att Justin-” 

   ”ja, just det. Jag menar-” 

   ”jag ska sova, kvinna!” hörde jag Justin ropa innan man såg honom komma gåendes medan han försökte ta av sig tröjan. 

   ”titta, nu gör han det igen! Justin, sluta. Vad håller du på med?” 

   ”oh my God, det är varmt” Justin fick nu av sig tröjan. ”hon, hooooon ljuger förresten” 

   ”visste du att elefant bajs är typ lika stort som halva ditt huvud?” frågade jag honom på tala om ingenting och vi båda stod och vinglade ett ögonblick medan Justin tänkte. 

   ”på riktigt?” jag nickade stolt. ”fy fan vad snuskigt. Fast om man stelnar det så kanske det kan fungera som hjälm”

   ”oh my God, bästa idéen någonsin!” vi försökte oss på en high five innan jag tillslut slog till min egen hand och Justin segnade ner på golvet i skratt. Jag granskade sedan mina händer.

   ”vad är det för dag idag?” frågade jag sedan Alfredo med rynkat ansikte. 

   ”torsdag” mina ögon spärrades upp. 

   ”TORSDAG!?” ekade jag förskräckt. ”torsdag” mumlade jag sedan mer lugnt. Till min lycka tog den scenen slut och jag kände hettan i ansiktet medan Justin satt och skakade utav skratt bredvid mig. Jag slog löst till honom på armen vilket fick honom att endast skratta mer. 

   Jag vände upp blicken för att skicka Alfredo den mest dödliga blicken jag kunde åstadkomma men han endast skrattade roat. Plötsligt fyllde höga skrik högtalarna och jag såg skrämt mot skärmen innan jag såg att det var en klipp från en utav Justins konserter och fansen var som vanligt lika galna. 

   ”här, berätta om idag” sa Justin in i micken innan han gav den till mig. Justin mick hade gått sönder under ena låten och jag hade knuffats ut på scenen med ett nytt paket som han kunde fästa i byxorna. Justin var nu i full gång att ta ur sladdarna ur de som redan satt i byxorna. 

   ”idag... kastade jag en paj i Justins ansikte. Men så går det när man tar min pensel, djävulen inom mig kommer fram. Skäms på dig Justin” på skärmen himlade Justin med ögonen. ”oh och sedan skrämde vi livet ur Alfredo” jag skrattade in i micken. 

   ”vilka här har sett klippet som jag gjorde när jag skrämde Justin och Fredo?” publiken skrek högt och jag log roat. ”jag gjorde något liknande idag, fast den här gången var Justin med på det. Samma utstyrsel men den här gången var Justin offret, jag sminkade det ett stort kött sår på hans hals och låtsades i stort sätt äta honom när Fredo kom in. Herregud, jag har nog aldrig hört någon skrika så högt” medan jag pratade växlade skärmen till en bild med Justin och jag som stod bredvid varandra, jag var fullt uppsminkad och utklädd till monstret jag en gång skrämt Justin och Alfredo i. Medan Justin hade ett nu när jag tittar på det igen, ett väldigt äckligt kött sår på halsen. 

   ”hoppas han kan förlåta mig” skärmen växlade tillbaka till oss på scenen där Justin nu bad om hjälp att sätta fast det andra paket. Med en hård klapp på hans rumpa vandrade jag av scenen medan fansen skrek högt över vad jag precis gjort. 

   Efter det vidtog fler bilder på oss genom åren tills det avslutades med en som tagits idag, utanför kyrkan. Bilden var hur fin som helst och vi stod vände mot varandra medan vi såg in i varandra ögon, helt omedvetna om att vi blev fotade. Leendet sträckte sig över hela mitt ansikte när skärmen hissades upp igen och våra vänner tog plats på scenen igen. 

   ”är du redo att gå?” frågade Justin mig i mitt öra, festen ledde mot sitt slut och det var dags för mig och Justin att fara iväg på vår bröllopsresa som jag fortfarande inte visste vart vi skulle någonstans. Jag nickade glatt och tog mig upp till rummet där Spencer, Blair och Ana redan väntade. Fort tog jag mig ur bröllopsklänningen men behöll de tjusiga underkläderna som jag misstänkte att Justin själv ville ta av innan jag steg i den enkla klänningen jag skulle resa i. 

   Alla var stod i tårar när det var dags att säga att adjö och riset kastades över oss när vi gick till bilen som skulle ta oss till Gud - och Justin - vet var. ”allt bra?” frågade han med ett leende. 

   Jag besvarade med ett lika brett och nickade glatt. ”skulle dock bli ännu bättre om du berättade vart vi ska” påpekade jag och han himlade med ögonen. 

   ”nej, tänk inte ens tanken. Jag kommer inte avslöja något för dig” jag suckade och hörde hur Justin skrattade vid min sida. 

   Ett halvt dygn senare klev jag innanför dörren till den mest fantastiska stuga jag någonsin sett, den stod mitt ute på vattnet, uppe på polar och utsikten ledde ut över det öppna havet. Jag hade aldrig vittnat till något liknande.

   ”wow...” andades jag och gick mot altandörrarna. 

   ”blir det här bra?” frågade Justin medan han slingrade armarna runt min midja och kysste min hals. 

   ”det är blir mer än bra Justin, det här är... herregud, det är fantastiskt” jag kände hur han log mot min hud. 

   ”alltid det bästa för Mrs. Bieber” mumlade han och jag fnittrade lågt. Penelope Phoebe Bieber. Jag log och gosade mig in i hans alltid lika varma famn, här ville jag stanna för alltid och idag har vi till och med papper att det är just det jag kommer göra.

jahopp! här är epilogen, absolut sista delen utav Penelope & Justin. aw, jag kommer sakna att skriva om dem. de har varit mina favoriter. 

hahaha, så vad tyckte ni? var det ett bra slut? förväntade ni er hoppet i tiden? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥

prologen till nästa kommer upp imorgon plus den nya designen. PUSS&KRAM.