Jag granskade tjejen från topp till tå och visst var det väl Penny, men vad gjorde hon? Vem var killen?Mina ögon spärrades upp vid synen utav Hector, vad gjorde han här!? Vad gjorde de tillsammans? Hemska slutsatsen började genast ploppa upp i mitt huvud. Det här kan inte hända. 

   Penny såg in i Hectors ögon innan hon nickade på huvudet och sa något jag var för långt bort för att höra, sedan gjorde hon något som fick mitt hjärta att krossas i tusen bitar, min själ mosades till ingenting. Hennes händer lades om hans kinder innan hennes läppar mötte hans. Hon kysste honom. 

 

---

 

Penelopes Perspektiv. 

   Jag behövde en distraktion, bara för ett ögonblick. Den enda jag kunde komma och tänka var på att spela förälskad i honom, låtsas att jag ‘älskade’ honom igen. Jag mådde illa över vad jag behövde göra, jag ville inte vara i närheten utav honom. Jag kände mig smutsig vid bara tanken över vad jag tänkte göra. Jag fick bita ihop för att inte gråta, Justin. Vad skulle Justin säga när han fick reda på det här? 

   ”okej, Hector. Lugna dig, jag följer med dig” jag nickade samtidigt på huvudet och jag kunde genast se hur hans ögon ljusnade och hur hans humör gick tillbaka till det normala. Nu, tänkte jag och kupade hans ansikte i mina händer innan jag lutade mig fram och kysste honom. Hans läppar smakade utav nikotinet från cigaretten han säkert nyligen rökt, de var inte alls lika fylliga och behagliga som Justins. Jag lät några få sekunder passera för att se till att han tänkte på annat innan jag tog bort ena handen från hans kind och drog den nerför hans kropp. Snabbt vred jag ur pistolen ur hans grepp och satte ett kraftigt knä rakt på hans käraste ägodelar, ett kvävt stön slapp ur Hectors läppar innan han sköt bak rumpan och vek sig dubbel. Hårt knuffade jag till hans axel så han drämde i backen. 

   ”hur tror du att jag kan älska dig efter allt du har gjort mot mig!?” röt jag. ”du utnyttjade mig Hector, d-du...” jag slöt ögonen för att få kontroll på mina känslor. 

   ”Penny, j-jag...” försökte han medan han vred sig i smärta på marken. 

   ”'j-jag...' vad då? Att du älskar mig?" jag skrattade humorlöst till. "du har ett konstigt sätt att visa det på Hector, för man drogar inte ner någon man älskar för att den ska ‘kunna leva livet’, hur kunde du proppa mig med all den där skiten!? Vet du hur rädd jag var? Jag hade ingen aning om vad som hände, allt snurrade och det ledde alltid till din episoder utav ilska. Vilket är min nästa punkt, man slår inte någon man älskar för att den varit olydig eller bara varit i vägen, jag är inte din personliga slagpåse! Jag ljög så många gånger att jag bara ramlat på marken, jag berättade aldrig sanningen om hur du brukade dra in mig i sovrummet för att få ut dina frustrationer! 

   ”och på tala om frustrationer, man våldtar inte någon man älskar för att man är kåt eller arg! Hur kunde du få mig att tro att det var något man gjorde om man tyckte om varandra!? Jag hade ingen aning om vad allt du pratade om var, hur det skulle kännas, jag litade på dig! Men alla utnyttjade förvirrade, lilla Penny. ‘lugn, Hector har sagt att det är okej.’ Du var inte den enda som våldförde sig på mig, men jag trodde att det var så man gjorde på grund av dig! Det var okej, normalt. 

   ”hur kunde du? Om du påstår att du älskar mig, hur kunde du göra alla dem där sakerna mot mig? Jag litade på dig, du var min klippa i den mycket förvirrande världen jag vaknat upp i. Jag drog mig ifrån alla jag älskade, alla mina vänner - Spencer, din syster - min bror, men framför allt Justin! Du vet hur mycket han både betydde och betyder för mig, hur kunde du? Hur kunde du tro att allt du gjorde var okej?” tårarna var på gränsen att falla över men jag bet ihop, jag tänkte inte fälla några fler tårar över honom längre. Han var inte värd det. 

   ”Penny, baby-” 

   ”kalla mig inte det! Du har inte lov att kalla mig det!” röt jag ilsket, pistolen jag hade riktad mot honom skakade i min hand när den började bli tung att hålla uppe. ”vad är det du vill Hector?” frågade jag nu väldigt trött och jag längtade efter Justins trygga famn. Återigen drogs min mage ihop vid tanken, hur skulle han reagera? Skulle han avsky mig? 

   ”jag har ju försökt berätta för dig... jag kom för att hämta dig, jag älskar dig och jag vill inte leva utan dig” han såg nu upp på mig med ynkliga, vädjande ögon men de rörde mig inte ryggen. 

   ”synd, Hector. För jag kan leva utan dig, jag älskar inte dig. Jag vill inte ha något med dig att göra, kanske du kan hitta dig en ny tjej som du kan utnyttja när jag skickar dig i finkan” hans ögon växte sig genast till dubbelstorlek och sken utav paniken som härjade inom honom. Jag andades ut och lät min arm falla till min sida, jag var slut. 

   Mitt huvud snurrade vid det här laget och jag tog ett stapplande steg mot väggen, förskräckt märkte jag hur det endast blev mörkare och mörkare. I en hög föll jag ner på asfalten innan mörkret omringade mig. ”Penny!” 

 

 

Justins Perspektiv. 

   Fastfrusen och förfärad stod jag och såg på scenen som utvecklade sig, kyssen nu långt bort glömd och enbart Pennys ord fortsatte att eka genom mitt huvud. Äntligen fick jag höra allt som hänt medan jag inte varit en del utav hennes liv och svaret var inte det minsta tilltalande. ” jag är inte din personliga slagpåse!” bara bilden utav en blåslagen Penny liggandes på golvet, blodet rinnandes ur såren medan hon försökte klura ut vad som pågick. Varför detta hände henne fick det att vända sig i magen på mig. 

   ”man våldtar inte någon man älskar för att man är kåt eller arg!” jag knöt nävarna, att någon annan ska ha rört Penny på det sättet fick mig att se rött. Att Hector samt hans så kallade ‘vänner’ ska ha utnyttjat hennes handikappade tillstånd för att tillfredsställa sig själv fick mig att må riktigt illa. 

  ”synd, Hector. För jag kan leva utan dig, jag älskar inte dig. Jag vill inte ha något med dig att göra, kanske du kan hitta dig en ny tjej som du kan utnyttja när jag skickar dig i finkan” Hector utstrålade genast häftig panik men Penny verkade oberörd, hennes arm föll till hennes sida och jag såg bekymrat på henne. Färgen i hennes ansikte hade försvunnit och hon började se nästan genomskinlig ut. Innan jag hann reagera hade hon segnat ner till marken och blev liggandes. 

    ”Penny!” utbrast jag förskräckt och sköt fram mot henne, fort knäböjde jag bredvid henne och lyfte upp henne i min famn. ”Penny?” frågade jag oroligt medan jag letade efter hennes pulsåder i halsen och hittade till min lycka hennes puls som slog i normal hastighet. Scooter kom upp bredvid mig medan Kenny gick fram till Hectors fortfarande krälande figur. Hon måste ha tagit i som fasen.

   ”vad gör vi med honom?” frågade Kenny. 

   ”polisen” svarade jag kallt och stirrade hårt på honom, han knep ihop ögonen och muttrade något för sig själv. ”vi åker nu” sa jag sedan till Scooter som nickade innan han fiskade upp telefonen, antagligen för att se till att personalen visste att vi försvann. Med armen runt Penny rygg och den andra under hennes knäveck bar jag upp henne och började gå bort mot bilen som väntade på oss. 

 

 

   ”Penny?” frågade jag när jag såg hur hennes ögonlock fladdrade till och hon började vakna till liv, vi hade kommit en bit på vår färd hem men hade en större del kvar. Förvirrat såg hon sig runt innan hon tog in omgivningen och personerna omkring sig. Hennes ögon fylldes utav rädsla och hon öppnade munnen men jag hann före. 

   ”polisen tog Hector” sa jag och hennes blick flög genast över till mig, tårar fyllde hennes vackra bruna ögon. Sorg och missmod kunde jag läsa från dem men också någon känsla jag inte riktigt fick grepp om. ”jag såg och hörde allt” 

   Hon svalde innan hon vek undan blicken och såg istället ner i sitt knä där hennes händer nervöst lekte med varandra. ”Penny-” 

   ”inte här snälla, hemma hos dig” viskade hon lågt så endast jag hörde, jag ville så otroligt gärna protestera men när hennes tårfyllda ögon mötte mina igen kunde jag inget annat än att göra mig bekväm i sätet och vänta på att vi skulle köra upp på uppfarten till huset. Jag tog tag i en utav Pennys händer innan jag flätade samman våra fingrar för att signalera att vad hon än trodde så var vi okej. 

   Ja, det sved i mig att hon kysst honom. Men inget, absolut inget kunde få mig att vilja skiljas från henne igen och ju mer jag lyssnade på Pennys predikan förstod jag hennes handling. Det var fake, på låtsas och nu var det bara att vänta tills jag kunde berätta för henne att jag förstod. 

 

 

Penelopes Perspektiv. 

   Hur kunde han vara så underbar, hur kunde han ta min hand efter det jag gjorde? Hur kunde han inte hata mig eller avsky mig likt pesten? Jag var honom inte alls värdig, han är så otroligt mycket bättre än mig. En finare människa. Jag var smutsig och äcklig. Allt jag gjort. 

   Jag förtjänar honom inte efter allt jag dragit honom genom - min pappa, min brors död där jag sa de mest vidriga sakerna till honom, min minnesförlust där jag absolut inte var vänligare, min ‘relation’ med Hector, kyssen med Hector. Jag förtjänade honom inte och jag var bestämd vid att få honom att inse det.

 

---

 

okej, ni vill säkert döda mig nu! men VÄNTA, tänk efter om ni gör det. så får ni inte reda på fortsättning. ha ha! I just saved my own ass. yeeeaaah! ;) hahahhaha. 

men shit, vad tror ni hon tänker göra? hur tror ni det går? vad kommer Justin göra? blev ni besvikna över Justins reaktion eller förstod ni hans synvinkel? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥

 

PUSS&KRAM. PS. det kommer troligtvis inget tidsinställd, dock om det blir ett så skriver jag om det på instagram (för er som inte vet vad den heter: JuustAnOrdinaryGiirl). DS