”man vänjer sig” försäkrade jag och la händerna på hennes höfter. Hon log brett mot mig innan hon la armarna runt min nacke. Hon lutade sig fram och kysste mig lätt. Jag älskade flickan som jag höll i mina armar så otroligt, jag ville aldrig släppa henne. Jag kunde verkligen inte se min framtid utan henne, hon fanns där i vartenda scenario jag drömde upp. Vem jag skulle ha mitt första barn med, vem jag skulle gifta mig med, vem jag skulle bli gammal och grå med. I alla dem var det hon som var vid min sida och jag ville visa hela världen det. 

   Att det var hon och ingen annan som jag ville ha, att det aldrig mer skulle dyka upp rykten om att jag var på G med någon annan. En plan började formas i mitt huvud och jag log snett mot Pennys läppar. 

 

---

 

Penelopes Perspektiv. 

   Jag har nog aldrig riktigt förstått hur mycket exakt som Justin är älskad utav så många för än jag stod avsides och vittnade till hans Meet And Greet. En del blev hysteriska när dem fick syn på honom och skulle kliva fram, tårarna sprutade och det lämnade Justin att försöka lugna ner dem men jag kan ju säga, det blev bara värre. 

   ”okej, kan du samla dig nu inför kortet?” frågade han brunetten som försökte andas normalt, hon torkade sig under ögonen medan Justin log uppmuntrande mot henne. Därefter tog det mindre än en minut och det var en ny person framme, herregud det gick fort... 

   ”hur klarar han av det här?” viskade Spencer i mitt öra, jag ryckte på axlarna. 

   ”jadu, säg mig det” hon skrattade lågt. 

   Efter ännu fler grupper utav fans steg en tjej fram, ett stort, flörtigt leende låg över hennes läppar och hennes ögon glittrade utav intresse. Man såg tydligt att hon hade klätt upp sig extra inför detta möte. Min blick föll på Justin som log, inte på ett flörtigt eller intresserat sätt utan artigt och glatt. Jag var inte oroad i alla fall. Jag litade på Justin, fullt ut. 

   Jag skulle sätta mitt liv i hans händer och inte vara orolig, tjejens blick hittade plötsligt min och genast fick hon ett överlägset ansiktsuttryck. Jag fick lusten att skratta men log istället, var den bättre människan och låtsades om ingenting. Jag visste att Justin var min och jag hans, jag hade inget att oroa mig för. 

 

 

   Musiken dunkade så högt att jag för ett ögonblick inbillade mig att jag hade fått ett extra hjärta som slog i bröstkorgen, skriken från publiken var öronbedövande tillsammans med den höga basen. Hela scenen framför oss var trollbindande men speciellt killen som dansade runt och sjöng, ett ständigt leende låg över mina läppar. Jag hade aldrig sett något liknande. 

   Justin försvann in bakom scen för att göra ett klädbyte och musiken stängdes av för att den största skärmen längst bak plötsligt började visa något. Jag riktade blicken mot den och såg Justin, iklädd en svart kostym och det tog ett ögonblick innan jag insåg att han slogs med paparazzis. 

   ”värsta James Bond” sa Spencer i mitt öra och jag skrattade högt, en otroligt sexig James Bond. Justin rullade nu kort på en stol innan han reste sig upp där han som vanligt såg till att håret låg bra innan han flörtigt blinkade med ena ögat vilket fick publiken att tjuta ännu högre. Jag log roat. 

 

 

   Justin fortsatte sin färd ut på ett hustak innan han till min förvåning föll från ena taket och ner i ingenstans tills det sprutade upp eld samtidigt som Justin sköts upp ur luckan i scenen. Jag klappade imponerat i händerna och såg hur han långsamt lyfte på huvudet, han var nu klädd i ett par svarta scenbyxor, en vit t-shirt eller linne tillsammans med en kostymjacka över samt en hatt på huvudet. 

   Jag bet mig i läppen utav synen, han i hatt bara gjorde saker med mig. Musiken startades strax därefter och Justins röst fyllde återigen den stora arenan vi befann oss i. 

 

   ”she don’t like the flash, wanna keep us in the dark

She don’t like the fame, baby when we’re miles apart

Ans she getting to the point where it’s too much for

And she wanna throw us all away, it’s too much for

She can’t hide way cause the world knows who we are”

 

   Jag diggade svagt med till låten medan jag såg hur Justin tog sig över scenen, efter en stund kom fyra personer iklädd svart med kameror inspringandes på scenen för att spela paparazzis och Justin tog skydd. Till sist hamnade han längst ut på den cirkulära änden utav scenen som jag stått på tidigare idag, han såg ner på sina fans som stod närmast scenen och jag tyckte jag skymtade mig ett leende. 

   Därefter började han ta av sig kavajen. ”har ni haft en bra kväll hittills?” publiken skrek högt. Jag hörde hur Justin skrattade lågt i micken och jag kunde inget annat än att le utav ljudet. ”ska jag ta och introducera mitt band” med kavajen i handen började han gå tillbaka mot den breda trappan i mitten. 

   ”okej, så vi har Melly på trummor, alla ge Melly en applåd” sa Justin och klappade händerna innan han gav kavajen till en utav sina dansare. ”Melly, kan du spela något för oss?” Melly satte genast igång med ett häftigt trumsolo medan Justin fick hjälp att ta av mikrofon sättet han har runt nacken och fick en annan mikrofon i handen innan han tog sig uppför trappan till andra våningen. 

   Där en till dansare mötte honom med en vattenflaska som han genast började svälja ner, hon gav honom sedan en handduk att torka bort svetten med. ”sen har vi B Harv på basen, ge B Harv en applåd” sa Justin in i mikrofonen och pekade bort mot honom. 

   B Harv började spela och publiken tjöt i igenkännande, jag log medan jag lyssnade på Justin något omgjorda refräng utav ”Rack City”. Tillämpat till hans yngre fans hade han bytt ut ‘bitch’ mot ‘chick’. Väl klar återvände han till den blonda dansösen som hjälpte honom på med en jeansväst med röda axlar, till min lycka satt hans svarta hatt kvar på hans huvud. 

   ”ni har ju redan rockat med Tay tidigare, alla känner till dj Tay James eller hur?” publiken gav återigen en önskad reaktion, Justin log ut mot publiken innan musiken började spelas igen. 

 

 

   ”Penny!” jag vred upp huvudet för att söka med blicken efter personen som ropat på mig, för ett ögonblick trodde jag att jag inbillat mig tills jag såg att det var Allison. När hon såg att hon hade min uppmärksamhet vinkade hon genast till sig mig, jag rynkade frågande på pannan men gick mot henne. På scenen hade Justin precis gjort en mycket proffsigt drum solo medan dansarna och teknikerna hade ställt upp en stor stol på scenen. Påminde lite om en maffig kungastol förutom att den här stolens rygg såg ut att bestå utav högtalare. 

   ”vad är det?” frågade jag högt när jag kom fram till Allison för att höras över skriken och musiken som började spelas, jag kände igen introt till ”One Less Lonely Girl” och log inombords. Detta tyckte jag var något utav det sötaste Justin gjorde för sina fans. Att han låter en lycklig tjej få några minuters uppmärksamhet och kärlek från honom efter allt de gör för honom. 

   ”tjejen ska snart på scen, vi tänkte att du kanske ville hjälpa oss” jag nickade ivrigt med ett brett leende. Få henne ännu mer taggad. Jag följde efter Allison backstage från det lilla området på sidan som vi suttit på. 

 

   

 

   ”Christmas wasn’t merry, 14th of February

Not one of’em spent with you

How many dinner dates, set dinner plates

And he didn’t even touch his food

How many torn photographs are you taping back

Tell me that you couldn’t see an open door

But no more, if you let me inside of your world

There’ll be one less lonely girl...”

 

   Justins röst sjöng ute på scenen medan jag letade runt efter en ung tjej, gråtandes och överlycklig som lätt var igenkännlig som Justins fan. Jag vände mig mot Allison för att fråga henne men hon syntes inte till, jag rynkade återigen på pannan och snurrade runt på stället. Ingen jag kände igen fanns i syne, jag svalde men ryckte sedan på axlarna. Hon var säkert och hämtade henne ur publiken, medan stod jag och kikade ut, förbi trappan och bort på Justin som sjöng till sin publik. 

   

   ”I’m gonna put you first, I’ll show you what you’re worth

If you let me inside your world, there’ll be one less lonely girl” 

 

   Jag såg hur två dansare var på väg mot mig med breda leenden, genast sken jag upp i ett eget och vände mig om för att se Beliebern som Allison säkert behövde hålla i famnen. Men bakom mig var det tomt på gråtande tjejer, förvirrad vände jag mig om igen för att se att de två dansarna nu var framme hos mig. Jag svalde och såg frågande med stora ögon på dem, de endast log brett mot mig och grep tag om en vardera arm innan de började dra ut mig på scenen. 

   Med ögon uppspärrade i förvåning gick jag handlingsförlamad med dem ut, skriken ökade i styrka och en häftigt rodnad spred sig över min kinder när jag såg folkmassan från det här perspektivet, återigen hur klarar Justin det här? 

 

”I can make you believe

I just wanna set one girl free to fall (free to fall)

She’s free to fall (fall in love)

With me” 

 

   Justin var nu framme hos mig och jag stirrade på honom, oförmögen att göra något annat än att bara stirra. Justins händer tog över dansarnas och jag lyckades samtidigt släppa ut andetaget som jag inte insett jag höll inne. En krans sattes på mitt huvud men jag var endast vagt medveten om att den satt där. Jag såg hur Justins läppar drogs ut i ett leende åt min reaktion även fast han fortsatte sjunga låten innan han ledde mig bak till den maffiga stolen. 

   Med en duns föll jag ner i stolen - fortfarande i chocktillstånd över att jag stod på scenen - och Justins hand höjdes till min kind där han smekte mig lugnande över kinden. Jag försökte le mot honom men det kom fram en aning stelt. 

 

   ”one less lonely girl

One less lonely girl

One less lonely girl” 

 

   Justins ögon lämnade inte mina för ett ögonblick och jag kunde inte finna förmågan att slita den från honom heller, plötsligt stod jag upp igen och Justins armar låg runt min midja. Jag höjde min hand och la den på sidan utav hans hals medan jag smekte med tummen över hans käklinje. 

   Jag gav ifrån mig ett skratt, he got me! Justin sjöng den sista raden och låten dog ut, han log brett mot mig och för ett ögonblick verkade allt tystna. Ingen musik, inga skrik hörde, det fanns ingen publik, inga dansare. Bara jag och Justin. 

   ”Penelope allihopa!” sa Justin plötsligt i micken innan han vred bort den från munnen och la en hand bakom min nacke. I nästa sekund var hans läppar tryckta mot mina, jag stelnade till för ett ögonblick innan jag kysste honom tillbaka. Leendes lutade vi oss tillbaka och Justin grep tag i min hand innan han började gå backstage igen. 

   ”vad va-” började jag men hann inte längre för än han hade vänt sig om igen och kysste mig. 

   ”du är min” sa han enkelt mot mina läppar. ”och jag vill att alla ska veta det” ett brett leende spred sig över mina läppar. ”det ska inte vara någon tveka om det” 

 

 

”jag uppskattar verkligen vad du gjorde för mig Justin” mumlade jag åt honom, rummet var becksvart och det var endast mina och Justins andetag som hördes i sovrummet. Jag kände hur Justin log mot min hals.

   ”jag är inte ofta villig att ge ut större information om min privatliv men med dig... jag ville att alla ska veta att du är upptagen, min. Jag vill inte att det ska finnas några tvivel eller rykten om något annat” jag log och la mitt ben över hans höft. 

   ”och för det älskar jag dig” svarade jag. 

   ”jag älskar dig också” sa han och kysste min hals. ”så otroligt mycket” med ett leende på läpparna somnade jag den kvällen. 

 

*

 

 

Torsdag, 10:e April. 

   Jag skrattade högt. ”Spencer, kom hit!” ropade jag sedan och hörde strax efter åt hur fotsteg hördes mot mattan. Hon klev in genom dörren och hade sina ögonbryn höjda i en frågande gest. 

   ”kommer du ihåg när vi brukade gå runt såhär?” frågade jag och vände mig om för att visa henne kudden som jag stoppat innan för ’OnePiece’ jag bar. Spencer började genast fnittra och jag log roat samtidigt som jag satte händerna i sidorna. Jag hade stoppat en utav huvudkuddarna innan för den stora dräkten då detta var något jag och Spencer gjort dagligen förut. Ni har ingen aning hur bekvämt det faktiskt är, man kan bara lägga sig ner på golvet och det är fortfarande mjukt. 

   ”oh my God...” skrattade hon fram. ”jag måste också gå och sätta på mig min, jag har den med mig” jag nickade ivrigt och skrattade. Jag gick fram till sängen och föll ner på magen, kudden tog mjukt emot fallet. Se, mjukt. Spencer återvände ögonblick senare och jag gav henne en kudde som hon stoppade innanför innan hon drog upp dragkedjan. 

   ”yeah! Vi är super coola” utbrast jag innan vi skrattade. ”kom igen, vi går och pucklar på killarna med våra magar” Spencer nickade ivrigt och vi smög ut ur rummet och fick huka oss direkt då dem satt i sofforna. Jag försökte göra en proffsig spion rullning över golvet men den idéen gick i kras när min mage kom iväg och det blev någon halv klumpig rullning istället. Spencer fick fick bita sig i tröjärmen för att inte skratta högt, jag själv låg på rygg med händerna över munnen för att inte avslöja oss. Hon kröp sedan fram till mig och vi fick ta ännu en stund att lugna ner oss för att inte skratta åt våra fånigheter. 

   ”okej, på tre... sedan dör dem” Spencer gjorde en tumme upp innan jag räknade ner på fingrarna, mitt sista finger fälldes ner. Jag såg på Spencer som nickade beslutsamt innan vi studsade upp med ett krigarskrik, jag rundade soffkanten och slängde mig över killarna i den som visade sig vara Justin och Alfredo. Dock mosades endast Justin ner i soffan eftersom han satt på den sidan jag slängt mig ifrån, genast grep jag tag om Alfredos arm och drog ner honom också. 

   ”vad i hela friden!?” hörde jag Chaz utbrista. Jag lyfte på huvudet och såg att Spencer hade fått ner Ryan och Chaz i den andra soffan. 

   ”bra jobbat Spence, dem är döda” sa jag och låtsades spela utmattad, jag såg sedan ner på Justin som hamnat på sidan med ansiktet halvt ner mosat i soffkudden. 

   ”ehm... vad är det som händer?” frågade han sedan. Jag log roat. 

   ”sch... döda män ska inte kunna prata” sa jag och la ett finger mot hans läppar. Jag tryckte mig sedan ifrån med en viss svårighet men tillslut lyckades jag sätta mig på soffkanten och Justin kunde sätta sig rakt igen. Ögonblicket han satt upp igen gled jag ner och hamnade med en liten duns ner i hans knä, jag andades trött ut och lutade mitt huvud bak mot hans axel.

   ”redo för en förklaring?” frågade Justin sedan. 

   Jag andades in och öppnade munnen. ”nej” sa jag och släppte ut mitt andetag. Justin skrattade under mig. ”de mordlystna, krambjörnarna avslöjar aldrig vad deras motiv är” killarna skrattade och jag vände blicken mot Spencer som satt mellan Ryan och Chaz med hade huvudet på Ryans axel. 

   ”herre min skapare vad varmt det blev!” utbrast jag sedan och reste mig ur Justins knä innan jag sedan drog ner dragkedjan och lät kudden falla ut för att visa linnet och trosorna jag hade under. Jag andades lättat ut och drog av mig ärmarna så jag kunde knyta dem runt midjan. 

   ”asså jag förstår verkligen inte varför ni insisterar på att ha byxorna under rumpan” sa jag när jag hade knutit ärmarna runt midjan men drog sedan ner allt så det satt fast under min rumpa. ”jag menar, det här är ju pinsamt!” jag vände mig om för att de skulle kunna se, jag vände sedan upp blicken för att se killarnas roade miner. 

   Jag struttade runt en kort bit med byxorna halvvägs ner till golvet. ”fläktar ganska mycket” påpekade jag innan jag stannade upp och flämtade. ”det är svaret eller hur!?” de rynkade frågande på pannorna. ”att det fläktar, det är det som är svaret” 

   Alla skrattade högt och jag fnittrade roat, jag såg hur Justin skakade på huvudet. 

   ”så enkelt är inte svaret” sa Chaz. ”att vara kille är inte så simpelt och enkelt som du må tro” jag la trotsande armarna i kors medan jag gav honom en höjt ögonbryn. 

   ”jaså, det säger du?” frågade jag och han nickade självsäkert. 

   ”du säger alltid hur svårt det är att vara tjej, men du har ingen aning om hur det är att vara kille. Så hur ska du veta? Huh?” han såg överlägset på mig. 

   ”så om jag skulle låtsas vara en kille under en dag, skulle jag då få ha en talan inom ämnet?” frågade jag och tog mig om hakan. Chaz drog på munnen. 

   ”ja...” sa han utdraget. ”jo, det skulle du kanske” jag nickade förstående. 

   ”snart tillbaka” sa jag sedan och lämnade dem för att återvända till vårt sovrum, jag stängde dörren efter mig innan jag satte fart mot Justins resväskor. Att vara kille, pufh, bus enkelt!

 

---

 

några utav er lyckades gissa rätt, hon blev hans OLLG! jag personligen tyckte det var väldigt gulligt hur hon var alldeles chockad.. thihi. 

Spence o Penny gick liten 'down memory lain' o skojade lite med killarna. xP hahahah, jag satt som ett mongo o skrattade åt mig själv. men sån är jag, tycker mina egna skämt är rolig. hahahah, hoppas ni tyckte det var underhållande också! om inte... det var tråkigt. =/ 

haha, i alla fall. slutet hörni! hur tror ni detta kommer gå? kommer Penny verkligen vara en kille under en dag? hm... vad tror ni?? ahahahahahah. 

KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! DEM BETYDER VERKLIGEN ALLT! HOPPAS NI UPPSKATTADE DET LÅNGA KAPITLET.. BLEV NÄSTAN 3000 ORD. =) PUSS&KRAM. ♥

 

PS. orkar inte läsa genom det nu... gör det senare så jag ber om ursäkt om det är stavfel eller miss utav ord eller för många ord. xP